Ett bolag likt inget annat

Jag tror vi är många som har hört talas om Tencent. Många tänker nog att det är "... något stort bolag i Kina [...] något i stil med Facebook och sedan har jag för mig att det har nämnts i samband med Fortnite(?)", vilket är helt rätt. Dock är detta bolag så mycket mer och att förstå sig på det är en en uppgift som skulle få Herkules tolv stordåd att framstå som något Kalle Anka skulle klara av. I sömnen.

Jag har läst många analyser tillika skrivelser om bolaget och kan, med handen på hjärtat, inte säga att jag ens till 25 procent verkligen, verkligen, förstår bolaget. Än mindre förstår jag mig på dess potential, för den är, enligt mig, för stor att omfamna därtill förstå sig på. Några som lyckas förmedla en bra beskrivning av bolaget är podden Den Digitala Draken, som jag via podden Market Makers fick upp ögonen för. Nedan kommer en kortfattat presentation av bolaget och dess delar att presenteras.

Sociala medier
Tencent Holding är ett kinesiskt multinationellt konglomerat vars dotterbolag är specialiserade i ett flertal internetrelaterade tjänster och produkter, underhållning, artificiell intelligens och teknologi både i Kina och globalt. De äger WeChat, Kinas mest använda app, vilket är en mer avancerad version av Facebook och messenger, då Tencent har lyckats få in e-handel och betalningslösningar i denna tjänst. Det många nog tänker är att detta är att likställa med "swish", men en sådan jämförelse vore som att jämföra Herman Hedning med Gizmoqvack; likt Kina var flera hundra år före Europa i utveckling under antiken, medeltiden och en stor del under frihetstiden, gäller samma nu. Som framkommer är skalmöjligheterna, tillika effekterna, stora och just Tencents betalningslösningar är något som många analytiker tror är något som bolaget ämnar sprida till Europa via kinesiska turister. 

WeChat är en vidareutveckling av Tencents första produkt; ICQ. Nej, nu skrev jag fel; det var en kopia av ICQ som var deras första produkt och som de gav namnet "OICQ". Ja, du gissar rätt - bolaget blev hotade av en stämning av Microsoft, så de kom sedan att byta namn. Mer om detta, dess tillkomst samt lite annat smått och gott kan du ömsom lyssna på via Den Digitala Draken, ömsom läsa om här.

Utöver WeChat äger denna koloss till bolag QQ och Qzone, varav det förstnämnda är ett mess-program, likt WeChat. Skillnaden är dock att detta är mer "skämtsamt" och att man här kan skicka rosor eller andra virtuella gåvor. Just att skicka sådant så basalt som en bukett rosor var var bolaget fick upp ögonen för och såg potentialen att människor faktiskt var beredda att betala ett par kronor för detta. Hoppet därifrån till att människor idag köper diverse "in-game-merchandise" är inte lång och just detta är en av Tencents specialiteter.

På denna länk får du en lättsam och övergripande bild över deras största marknader, tjänster tillika produkter. Det är inget annat än mäktigt och lägg sedan till att de ständigt strävar efter att få in kunden i deras eko-system; något som de har lyckats mycket väl med.

Vill du veta mer om WeChat, då det lilla som i denna text framkommer inte ens är en procentdel av det som finns att berätta, rekommenderas detta avsnitt av Den Digitala Draken, vilket är 33 minuter långt och enbart behandlar denna produkt/tjänst.

Nyheter och information
Dehar även plattformar som förmedlar nyheter via såväl text som video och de har även en egen streamingssajt. Deras nyhetsportaler, QQ.com, Tencent News, Tencent video och, till viss mån, Tencent Microblog,  har dagligen över hundratals miljoner användare. Lägg gärna till att detta är inom samma ekosystem som deras betalningstjänster och via samarbeten med rena e-handlare gör de inte en så liten förtjänst.

Ekosystemet - axplock
Som jag skrev under "sociala medier" är bolagets idé att locka in kunden och behålla dem i sitt ekosystem. Du chattar, handlar och betalar via Wechat, använder Tencents motsvarighet på Apples Siri, spelar mobil- eller konsolspel som företag som Tencent hel- eller deläger, läser och tar del av nyheter och bloggar via deras sidor och... ja, you get the picture. Något som jag verkligen vill lyfta fram är deras ekosystem inom hälsovården. Genom WeChat kan användare inte bara boka, utan även betala läkarbesök. Utöver detta finns även andra tjänster inom hälsovård som appen erbjuder. Att denna tjänst är uppskattad är det nog få kineser som motsäger sig, då det går 2,2 läkare per 1000 invånare i landet (detta skall jämföras med OECD:s genomsnitt på 3,19 sådana/tusen invånare).

Denna tjänst som ovan beskrivs är ingeting som finns hos bolagets västerländska konkurrenter och kan ses som ytterligare ett bevis på Kinas försprång gällande teknik. Att som västerlänning försöka sig på att förstå sig på detta är svårt, ja nästintill omöjligt, ty det måste upplevas(?).

Gaming
Som kunde ses på ovan länk har Tencent även ett finger med i spelet gällande gaming. Ja, det är inte bara ett finger, utan de är de som har den asiatiska gamingmarknanden i sina händer. De äger över 45 % i Riot Games, som är skaparna bakom Leauge of Legends, ett av världens största spel och med sin egen professionella liga, Supercell, som är skaparna bakom Clash of Clans med mera. Dessutom är de stora investerare i andra spelbolag, såsom Epic Games, som just nu, på varenda ungdoms läppar, stavas Fortnite, och Frontiers Developments, som ligger bakom titlar såsom Elite: Dangerous och Planet Coaster. 

För de som fortfarande tvekar att det finns pengar att hämta i båda konsol-, PC- och mobilspel bör tänka om. Ett exempel på hur mikrotransaktioner kan ge enorma inkomster är den lilla uppdatering som PUBG gjorde i början av juni. Den tidigare mätpunkten, 16 maj - 18 juni, hade en inkomst via spelares in-game-köp på cirka 7,6 miljoner dollar, medan den 19 juni-25 juli visar 22 miljoner dollar (tradecmc.se)! Tillväxten i procent är cirka 190...

Detsamma kan sägas om Fortnite, som i bara maj månad drog in 318 miljoner dollar (di-digital.se),  och Clash of Clans, som sedan dess introduktion på ios har dragit in 1,8 miljoner dollar om dagen (tradecmc.se). Ett annat sätt att framställa Clash of Clans intäkter är att säga att det har dragit in över 3 miljarder dollar...

Utöver ovan nämnda segment finns även en egen molnverksamhet, bildhanteringsprogram, kartverktyg, mailklient, browser-system et cetera. Med den andra handen på hjärtat skulle jag kunna fortsätta mycket längre. Se gärna denna länk igen.

Investmentdel
För att avsluta denna korta, och långt ifrån rättvisande bild av detta konglomerat, måste deras investmentdel lyftas fram, för här är de mycket aktiva. De investerar multum i artificial intelligence (Ai) och även i annan teknikinriktad forskning. Denna del av bolaget kan med fördel ses som ett sorts investmentbolag och många, ja alla, av Kinas entreprenörer vet att de, på grund av bolagets storlek tillika monetära styrka, antingen kommer att bli uppköpta eller att deras produkt kommer bli kopierad och sedan mer utvecklad. Ett vanligt förekommande ordspråk är att "det alltid finns en större fisk" och Tencent är denna.  

Värdering
Att ge sig på att värdera detta bolag är för en lekman som jag för svårt. I mitt fall får jag förlita mig på sidor såsom seeking alpha, Motley Fool samt 4-traders. I detta fall tror jag att det mer handlar om att försöka förstå sig på vad Tencent är och om man tror att deras affärsidé tillika verksamhet kommer att fortsätta. Jag tror detta och jag är intresserad att att köpa mig en position. Jag ser det som ett, relativt, enkelt förfarande att ta del av den Asiatiska marknaden och förvisso finns även Alibaba och JD, men jag bedömer Tencent mer komplett och heltäckande.

Bolaget går att köpa som ADR via Tyskland, men man kan även köpa Naspers, som äger en liten del av Tencent. Gällande Naspers kan Investerarens Podcast bonusavsnitt med Karin Fries, som förvaltar Carnegies Afrikafond. Tencent omnämns såväl en som två gånger i detta.

Nedan är två bilder som bör ses som ett axplock av många andra nyckeltal att ta del av. 

De som gillar utdelningar kanske ryggar undan, men de som även tar utdelningstillväxt i beaktande bör studera nedan fina diagram tillika faktaruta. Förvisso är detta historia, men denna har en tendens att återupprepa sig.

Risk
Den absolut största risken som jag ser är den kinesiska regeringen. Den kinesiska marknaden tillika politiken är helt utlämnad till några fås, ja, kanske t.o.m. en endas, nycker och skulle de/denne få för sig att de inte uppskattar bolaget eller något som de har gjort, kommer bilan inte hänga vilande, utan den kommer att falla snabbare än Lucky Luke hinner dra. 

En annan risk är om bolaget råkade ut för samma kris likt facebook gjorde med Cambridge Analytica, vilket, med Kinas hårda regeringen, torde ge en mycket hårdare följd(?).

Gällande konkurrens från Alibaba, Facebook med flera tror jag att denna kommer att bestå under en relativt lång tid. Att sia längre än 6 månader, med dagens tekniska utvecklingar, är lika svårt som att sia om hur det kommer att vara om tio år och jag tror, med handen för tredje gången på mitt hjärta, att inte ens de så kallade experterna har en kaffesump som klarar av detta. Min tro är dock att "de stora" kommer att gå segrande ur denna ständigt pågående batalj.

Tencent på Seeking Alpha

Tencent på Motley Fool

Tencent på 4-traders

Lyssna gärna på avsnittet som Den Digitala Draken har och återkom sedan gärna med vad är dina tankar kring detta bolag och är det ett bolag att ha i sin tillväxtportfölj?

-------------------
Tillägg: För dem som är intresserade av bolag i Asien är en varm rekommendation att följa poddar såsom Den Digitala Draken och Market Makers. Gällande Market Makers kan kan även rekommendera Niklas Aldéns twitterkonto i allmänhet, men hans fastnålade tweet i synnerhet. Utöver detta är bra förfaranden att leta upp fonder, såsom Carnegie Asienfond, läsa vad förvaltaren skriver samt studera dess innehav. Att göra detta med flera fonder är ett bra sätt att få en inblick i denna marknad och dess bolag. Slutligen har ju vi bloggare även Gustavsaktieblogg, men även Framtidsinvesteringen, som skriver med fokus på Sidenländerna. Gällande den förstnämnda finns han även nu att lyssna på i det senaste avsnittet av Aktiekompisar.

How the West Was Lost(?)

"[...] the vicissitudes of fortune, which spares neither man nor the proudest of his works, which buries empires and cities in a common grave [...] E. Gibbon

Vandalerna plundrar Rom; det sedan länge mäktiga riket faller och "världen går tillbaka 1000 år i tiden".

En grupp affärsmän presenterar ett förslag till en kund. En västerländska spenderar tjugo minuter på att framhäva en teknisk förfining därtill en utmärkt design och enastående tillförlitlighet för produkt. När hon är klar sätter hon sig med ett självsäkert leende och beställer in en ny espresso. Medan servitören gör denna spänner hon segervisst ögonen i mannen mitt emot henne, vars ögon är något glesare och hy något gulare. Den kinesiska köpmannen ser västmanländskans självsäkra flin men vet bättre än att spela det fula spelet; ty han är uppfostrad med såväl vett som etikett. Samtidigt vet han att några fula blickar eller sparkar under bordet ej behövs - han kommer att segra utan dessa medel. Teatraliskt låtsats han spänna åt slipsen, fukta läpparna och öppna sin Macbook pro som om han hade ett manus nedskrivet däri. När västmanländskans espresso kommer in väntar kinesen tills hon har fört koppen till munnen och hunnit intaga en lite slurk av den himmelska drycken. Sedan säger han kort: "Vi kan göra allt detta till 40 % av deras pris".

Det är svårt att säkerhetsställa exakt när västvärlden, på ett kollektivt plan, beslutade att luta sig tillbaka, ta det lugnt och, med det, implicit, överlämna herraväldet till tillväxtländerna i allmänhet men öst och Kina i synnerhet. Kanske var det inte ett medvetet beslut; trots allt fortsätter väst att lura sig självt om sin tekniska, moraliska och kulturella överlägsenhet över "resten". Allt detta enligt Dambisa Moyo, en erkänd ekonom med bland annat en Ph.D. från Oxford, en M. A. från Harvard samt B.S. därtill MBA. från American University.

Dambisa Moyo hävdar i sin bok, How the West Was Lost, från vilken det inledande anekdotstycket är hämtat från, att det inte rör sig om något "val" av västvärlden. Ej heller att öst helt plötsligt bestämde sig för att "nu jävlar". Nej,  roten till denna maktförskjutning ligger i en rad politiska och ekonomiska val som västerländska regeringar, konsumenter och affärsfolk tagit. Dessa val kommer, enligt Moyo, inom de närmaste 40 åren leda till att världen ekonomiskt, politiskt och, eventuellt, militärt kommer att styras/kontrolleras av dagens tillväxtekonomier. Bland annat har detta tydligt framkommit i de diskussioner som förts angående huruvida den amerikanska dollarn bör vara/kommer fortsätta att vara en världsvaluta.  

Hur har detta kommit till stånd? Moyo anser att väst svarade för globaliseringen och framväxten av ny teknik efter andra världskriget genom att avstå från sparande och investeringar och istället fokusera på en förhöjd levnadsstandard. Denna har, och gör så även fortfarande, om än i mindre utsträckning sedan Lehmankraschen, betalats genom att utveckla världsbesparingar som sedan kanaliserats genom fastigheter och allt mer improduktiva investeringsbubblor.

Efterkrigstiden präglades av snedfördelningar av resurser i och till olika segment - ändock med de bästa avsikterna. Man uppmanade folk att köpa och äga fastigheter/mark i syfte att skapa en fastighetsägande demokrati. Detta ledde till att kapital och produktion flyttades till detta segment och regeringar i väst kom att uppmana husägare att behandla sina bostäder som finansiella tillgångar. Att säga att följderna har varit katastrofala måste nog erkännas vara en litotes. Än idag lider många i USA för denna politik. 

Utöver detta lämnades dyra pensionsrättigheter till "baby-boomers", som inte hade någon avsikt att dö när de förväntades(!), vilket ledde till en sorts uppblåsthet av den offentliga skulden. Tillverkning degraderades, vilket även gällde finansiella medel till utveckling och forskning kring teknik och vetenskap. Finansiella tjänster och institut sög upp de bästa eleverna från västvärldens universitet och tog med det en stor del av den talang som annars skulle ha spridits inom andra segment, såsom industrin. Väst spelade ett spel där målet var vinstmaximering medan "resten", dvs. tillväxtekonomierna, koncentrerade sig på fördelsövertagande gällande såväl teknik, vetenskap och produktion. Med andra ord blev väst girig och valde(?) att glömma vad det var som hade gjort dem stora och konkurrenskraftiga medan tillväxtekonomierna istället var smarta och kopierade det lyckade receptet.

Förvisso har jag inte läst hela boken men jag vågar ändå påstå att Moyo vidareutvecklar sina teser på ett bra och, oftast, pedagogiskt sätt. Dock är det vissa saker jag saknar:

För det första en politisk-ekonomisk analys av hur och varför denna självsvåldiga kortsiktighet kom att dominera den allmänna ordningen i väst. Hennes svar på denna fråga är mestadels funktionalistisk: eftersom det ekonomiska egenintresset underordnades till de militära och politiska uppvisningarna. 

Hennes lösning, bland några andra, för detta är att man ibland måste bita i det sura äpplet och överge nuvarande demokratiska politik(!). Ja du läste rätt. Hon hävdar att det kan vara mer av nytta än ont att övergå till ett annat styrelseskick, vilket gör att de styrande inte kommer behöva bry sig om tröttsamma saker såsom den allmänna opinionen (jmfr. Kim Jong-Un; Stalin; Hitler; Napoleon ... Anders Sundström etc.). En bra och högst adekvat sammanfattning om detta står att läsa hos Cornucopia, som bland annat skriver:

"En etablerad gammal sanning (=verklighetsbeskrivning) är att en liberaliserad marknadsekonomi i en demokrati är vägen till ekonomisk tillväxt och välstånd, aka liberalismen. Men liberalismen genomgår en identitetskris när den kommunistiska diktaturen Kina om några år kommer vara världens största ekonomi.

Liberalismen har genom historien firat triumf efter triumf och dess slutliga seger trodde man var när först det kommunistiska östblocket föll och sedan själva satan själv, Sovjetunionen. Därmed kunde all diskussion läggas till handlingarna - demokrati och frihet var bäst.

Men sedan kom Kina i på banan på allvar runt millenieskiftet."

Som en ytterligare medicin på den pest som har drabbat väst föreslår hon (handels)protektionism, vilket vi får säga vara mer sofistikerat än ovan nämnda förslag.

Det andra som jag upplever mig sakna i boken (jag vill ännu en gång betona att jag ej läst hela alstret och att det jag skriver därmed kan visa sig vara något missvisande) är en historisk medvetenhet om hur regimer oundvikligen stiger och faller (jmfr. rommarriket, det napoleonska riket etc.). 

Ömsom får jag en känsla av att Moyo ser västs nedgång som något absolut; för alltid gällande, ömsom som dess motsats; flytande, relativ och naturlig.

Är denna nedgång reversibel? Kanske har västvärlden helt enkelt förlorat hunger att leda och istället föredrar att njuta av, de förvisso goda ändock ej reproducerande, frukterna av sin före detta överlägsenhet medan det kan? Att väst har tappat "makt" inom världspolitiken och världsekonomin är det nog ingen som motsätter sig. Vad gäller politiken anser jag, för det mesta, att detta är av godo, då världens länder dels måste samarbeta för att "rädda" den jord vi håller på att förstöra, dels komma till insikt att kolonialismen sedan länge är död. Detta kan endast uppnås om det finns ett sorts "status quo", där ingen är herre över den andra.

Beträffande ekonomin har västs avsaknad av ledarroll tydligt framkommit, då nyheter från Kina mer och mer styr våra börser. Dock, kommer samma sjukdom som har drabbat väst även drabba öst? Vad händer sedan? Återgår den gula tröjan till väst eller blir det en ny ekonomi; en vi inte ens kan föreställa oss? Är jag, du och vi låsta vid ett visst synsätt och därmed saknar förmågan att se ur ett annat dito? Är vi för insnöade på att "A" är "A" och inget annat och att detta alltid har gällt och således skall fortsätta gälla? Visserligen gillar jag Kalle Anka på julaftonens eftermiddag, men tror jag att det alltid kommer att sändas? Kommer det aldrig att komma något nytt? Att tro annat är som att säga att vi lever i en statisk värld, vilket vissa (implicit) gjorde när den erkända trillingnöten togs bort i de kära röda askarna; "Den har ju alltid funnits där". Ja, det kanske den har, men är det en anledning till att så skall förbli? Det var en stor händelse när Konstantin den store beslutade att införa kristendomen som officiell religion och trots att Jupiters beskyddare ryggade undan och kom med så många anklagelser och argument att inte ens Tiro, Ciceros slav som "uppfann" stenografin, skulle ha hunnit med att anteckna övergick religionsväldet till Jesus Camp.

Jag kommer fortsätta att läsa Moyos alster och hoppas på att hon kommer fram till intressanta slutsatser. För er som är intresserade att se samt läsa mer av henne kan jag, självklart, rekommendera boken, men även detta TED-talk: "Economic Grothw Has Stalked. Let's fix it"

Förvisso en makrofråga utan dess like (vilket säkert killarna i Värdepappret gillar) men... vad anser du ligga bakom "The decline and fall of the western empire"? Jag vill betona att jag ej anser det nu mera vara en kamp mellan väst och öst, då dessa är något som kom till i och med efterkrigstiden och idag bör anses vara förlegade; ej heller att den ena sidan är bättre än den andra. Dock finns denna indelning på grund av den historia som vi, mänskligheten, har skrivit. 

Därtill kanske väst inte har "förlorat", utan det bara är den subjektiva uppfattning som, genom medier, fått oss att tro så. Kanske har Moyo (och många fler, i sådana fall) gjort en höna av en fjäder? Tveksamt ändock viktigt att betona. Jag vill varmt rekommendera Riskminimerarens inlägg om detta.

Är det tillfälligheter? Är det lättja? Godtrogenhet? Många frågor som kräver lika många därtill utförliga svar. Låt inläggets tema figurera i ditt sinne och skriv gärna kortfattat (haha) vilka de första tankarna och åsikterna, som kommer till dig, är.