Kinnevik & ändrad utdelningspolicy

Idag, den 4 juni i nådens år 2019, nåddes marknaden av nyheten att Kinnevik dels ämnar sälja cirka 29 procent av sina andelar i Millicom, dels att de ändrar sin utdelningspolicy. Jag äger Kinnevik (och Millicom) och en av anledningarna till detta är stabila och växande utdelningar. Jag upplever mig ej vara tillräckligt kunnig att själv leta och följa upp rena tillväxtbolag. Ej heller har jag tiden för detta. Kinnevik är ett bolag som här har hjälpt mig med att knäcka två nötter med en nötknäckare. När de nu flaggar för att utdelningen kan komma, och högst toligt kommer, att bli lägre känner jag dock ingen oro, eller ett behov av att sälja av mitt innehav. Hittills har bolaget och dess ledning visat en imponerande kompetens tillika fingertoppskänsla och tills detta motbevisas, har de mitt förtroende. Sedan skall det adderas att 1-3 år med mindre utdelning relativt den som har varit, är som en piss i Mississippi, en fis i rymden, ett träd i skogen et cetera när allt kommer omkring. 

I snäva ordalag och med lite fingrar därtill tår, ackompanjerade med huvudräkning, torde en rimlig utdelning bli cirka 4 kronor per aktie. Tele2 ger cirka 1 krona/Kinnevikaktie. Sedan tillkommer cirka en Millicomaktie per 10 kinnevikaktier. Detta tillsammans med lite annat gott och blandat från deras portfölj torde ge cirka 4 kronor i utdelning.

Nedan inlägg skrev jag för cirka två år sedan, då Industrivärden gick ut med budskapet att de sänkte sin utdelning. Till skillnad från Kinnevik sänkte nämnda bolag sin i syfte att minska sin skuld. Oavsett syfte passar nedan inlägg än idag att applicera på Kinnevik.

"In the end, a spartan's true strength is the warrior next to him. So give respect and honor to him, and it will be return you..." Kung Leonidas, 480 f. kr.

Rapportsäsongen går mot sitt slut och vi har fått ta del av såväl bra som dåliga rapporter; utdelningshöjningar och utdelningssänkningar. Vad gäller det sistnämnda är det hos många i allmänhet men hos utdelningsinvesterare i synnerhet likställt med oro, ångest och bekymmer. En sänkt utdelning kan bero på många orsaker, såsom att ett bolags vinst sjunkit, att bolaget ämnar expandera eller att man ämnar investera. Det kan också handla om att bolaget vill sänka sin skuld/belåning, om det nu har en sådan. Det sistnämnda gäller bland annat Industrivärden, som, med Lundberg i spetsen, sänkte sin utdelning med drygt 20 %. Detta fick många investerare att dra öronen åt sig och av de bloggar jag ögnat igenom är det många som valt att minska därtill sälja av hela innehavet. Om detta tillvägagångssätt är det rätta att göra låter jag förbli osagt, då vi alla investerar utifrån våra egna kriterier, mål, tidshorisonter et cetera. Dock vill jag säga mitt i denna diskussion och det är att man bör se längre än bara 1 år. Ämnar man bygga en pengamaskin och ha innehavet tills "death do you apart" måste man räkna med såväl utdelningssänkningar, korrektionen, sättningar som höjningar, race och uppgångar.

"Triremen ökade farten och innan det persiska fartyget hunnit gira stötte den bronsklädda ramen in i dess sida och orsakade ett förödande kaos. Överallt trängde vatten in och de fastkedjade roddarna försökte i panik att slita sig loss från de kedjor som höll dem fast. Mitt i detta kaos regnade pilar ned över däcket och beseglade de, i upplösningstillstånd befunna, persiska krigarna. I den kaskad av blod som prydde rökluften och skriken kunde jubelrop och okvädningsord höras från de grekiska hopliterna, som kände sig segerrusiga."

År 480 f. kr. hotade det persiska riket, som leddes av den omtalade och ryktade kung Xerxes, de grekiska statsstaterna i allmänhet men Aten i synnerhet. Under sin tid på tronen hade den persiska kungen byggt upp en armé av sällan skådat slag och expanderat sitt lands gränser till en volym som först skulle överträffas av Alexander den store. Näst på tur stod de filosofi- och (sken)demokratiälskade, för att använda kung Leonidas val av begrepp, "boylovers" i Aten. 

Förvisso var Aten en stark stat men i jämförelse med Persien framstod deras armé som en David. För att klara av motståndet, som statens styrande insåg gällde alla grekiska stater, bad man om hjälp, bland annat från Sparta. Hjälpen bistods och den karismatiske Leonidas tog sina 300 spartaner (samtliga väl insmorda i kroppsolja och minimalt klädda) och traskade iväg på en utflykt till Thermopyle, där de gjorde livet surt för otaliga bestialiska persier. De inoljade kropparna och minimala kläderna till trots räckte det inte hela vägen, utan samtliga spartaners liv blev slutligen beseglade. 

Samtidigt som perserna anföll landsvägen via Thermopyle skickade de också en invasionsflotta mot Salamis, där de ämnade invadera. Ett par år tidigare, 483 f. kr., hade en ledande politiker i Aten, Themistokles, lyckats med bedriften att övertala övriga statsmän att frysa den årliga utdelningen från de väldiga attiska silvergruvorna och istället spendera dessa på att bygga upp en flotta att klara av det annalkande hotet från Persien. Med andra ord kan man påstå att Themistokles var framsynt och om han satt på insiderinformation från Oraklet i Delphi kan vi endast sia om, då mig veterligen ingen av hans motståndare lät koppla in finansinspektionen. 

Tre år gick med en rasande takt och Ferdinand blev större och... förlåt, fel inlägg. Åren gick och när 480 f. kr. infann sig hade Atenarna lyckats bygga upp en stor flotta, om än hästlängder från den persiska dito. Dock lyckades man att, med hjälp av strategi, taktik och lite fula metoder såsom att sprida falska rykten om flottans position och ändamål till Xerxes, besegra de koriander- och saffransälskade fienderna vid Salamis. 

Xerxes stod ordlös på sitt väldiga skepp, tagen av den syn som mötte honom när de grekiska statsstaternas skepp krossade hans väldiga flotta. Han hade inget val än att beordra reträtt och fly hela vägen hem till sitt palats, där hans konkubiner fick ägna otaliga dagar till att trösta honom. 

Grekland utnyttjade sitt nyskapade övertag och kom att bilda ett sjöfartsförbund, som gick under namnet "Attiska Sjöfartsförbundet", till vilket alla joniska städer och öar anslöts. Innan Xerxes hunnit med att färdigställa sina planer på ett nytt erövringsförsök hade den grekiska alliansen vuxit sig till en stormakt, kraftig nog att få den persiske kungen på andra tankar. Alla var lyckliga och i Aten rådde ännu en gång glädje och välstånd (t.o.m. jag, Sofokles, var med på segerfesten som korggosse), även bland de mest giriga Krösus-wannabe:s, som nu åter igen fick ta del av sin utdelning från de rika silvergruvorna... 

Många av dessa sorkar försökte i efterhand att framställa sig som att de hade varit välmeniga till den frysning av utdelning som genomförts och att de visste, att de i längden skulle bli mer än väl belönade. Dock visste de med mer än bara bark i huvudet bättre, men valde att inte öppna sina munnar; ty det fanns ingen vinning i att käbbla om vem som hade sagt si eller så. Lundberg... förlåt ännu en gång; Themistokles' framsynthet hade räddat dem!

Themistokles - en antikens Lundberg?

Undertecknads erkännande/tillägg: Även om denna berättelse slutade väl tar den ej slut där, utan likt alltid är vår historia oändlig; ständigt skrivande. Tyvärr blev Themistokles landsförvisad 470 f. kr. genom ostracism och begav sig till Susa, där han blev konsult till sin tidigare fiende - perserna(!). Slutligen föll också det attiska sjöfartsförbundet, romarna invaderade och dessa blev i sin tur besegrade av goterna, som i sin tur..ja, ni förstår nog men... hey, grekerna hade ju i alla fall en något sånär tid med välstånd, lycka och utdelningar =)

Hur regerar du på utdelningssänkning? Säljer du för att eventuellt köpa in dig inom ett år, då i förhoppningen att den på nytt kommer höjas? Minskar du ditt innehav? Låter du allt bara ligga med övertygelsen att det enbart rör sig om en liten tid i ett längre sådant perspektiv? 

Ett brott?

Från att ha varit en marknad där det, mer eller mindre, sedan 2009, med vissa vägbubblor, varit som att kasta pil på en enorm piltavla, kom 2018 års Q4- tillika årsrapporter att visa att vinster och kanske allra främst, utdelningar och dess höjningar, inte växer på träd. Skanska, NCC och Handelsbanken är tre av flera bolag som sänker eller bibehåller, trots att det finns utrymme för mer/bättre. Absolut tror jag, likt Lundaluppen, att Lundberg har haft både det ena och det andra att säga till de bolag (av ovan nämnda: Skanska & SHB) som han, via Industrivärden och Lundbergsföretagen, är delägare i: "Spara, bunkra och var beredda på vargen likt Wilderängs preppers. Att välja att trotsa detta är absolut ett alternativ, men kom då inte till mig och be om pengar då det blir sämre tider. Och just det.... tro inte att din position som VD blir fortsatt lång om så händer. Adjö och trevlig dag!"

Många nya (små)sparare har dragits till börsen under denna långa period av uppgång; en majoritet av dessa, undertecknad inberäknad, har enbart fått vara med om uppgångar och några direkta djupgående analyser har ej "behövts" - det har ju rullat på så bra ändå. Skanska har höjt de senaste 10 åren - såldes kommer de fortsätta! Men nej, detta är mer ett undantag än en regel och kanske är detta det första av flera kommande år där utdelning verkligen kommer att baseras på bolagets finansiella ställning och inte drivet av prestige/trend e.d.? Emellertid finns det mycket som även talar emot och tydligast syns detta hos H&M samt Sandvik...

Innan Q4-perioden kunde det läsas bland flera bloggare, men också analytiker, att X i utdelningshöjning förväntades i såväl bolag Z som Y. Allt var redan klart och de cirka 5-10 % som tidigare har varit ett sorts riktmått på höjningar togs för givet, men så kom verkligheten och den var, i många fall, inte nådig: NCC, Byggmax, Ratos, Mekonomen och många fler. Kanske får detta de investerare som siktar på att nå FIRE, leva på utdelningar, öka årliga utdelningar med tvåsiffriga procentenhetstal et cetera att inse att det krävs lite mer än bara att trycka på "köp" på bolag som har en ohälsosam hög utdelningsandel tillika en misstänkt farlig direktavkastning? För att inte nämna skuldsättning.

Jag är inte ute efter att peka finger, eller säga att bu är bättre än bä, utan enbart att "the glory days" kanske inte kommer fortsätta att vara så "glory" och att man kanske borde sätta sig ned, studera och analysera innan man köper ett visst bolag samt inse att en bibehållen eller t.o.m. sänkt utdelning för 1-2 år inte är lika med jordens undergång, utan att det istället kan visa sig ge det dubbla tillbaka efter denna korta period? Just om detta skrev jag en allegori för ett par år sedan, då Industrivärden sänkte sin utdelning. Låt oss hoppa över det faktum att Grekland idag kanske inte är det mest ekonomiskt välmående landet (vilket det kanske kan bli. Om +50 år. Kanske).

Öppet filosoferande om min strategi tillika filosofi

I takt med tidens gång upplever jag mig själv att utvecklas (hemskt vore annat). Om det är av godo eller ondo står enbart i betraktarens ögon att se, då jag är låst av och i min föreställningsvärld. Vad denna säger mig? Den säger mig att jag har slagit SIXPRX då jag jämför de senaste tre åren, men att denna tid är för kort att skönja en tydlig och uthållig trend. Tre år är, för att använda en fras min mor ofta applicerar; en piss i Mississippi. Min uppfattning är att min ledning i allmänhet beror på tur, men i synnerhet att jag har förmånen och glädjen att ha trevliga och hjälpsamma bloggare/twittrare som ger mig tips, idéer och feedback. Utan dem skulle min avkastning ej vara där den är idag. Och ja, det har varit ett positivt börsklimat sedan 2011 vilket gör att det egentligen har varit svårt att inte uppnå en positiv avkastning, men om jag bortser från piltavlan finns nyanser.

Bild tagen den 28/1-2018

Nyligen lämnade jag livet som trettioettåring och klev in i livet som följer detta; trettiotvå. Trettiotvå år kan i vissas ögon anses ungt, i andras gammalt. Till unga brukar det vanligaste investeringstipset vara att satsa på tillväxt. Till de mer till åren komna brukar tipset mer vara stabila och mindre riskfyllda innehav. Jag betraktar mig själv mer som ung än gammal och således har jag stångats med frågan om ifall jag skall ta ett nytt steg i min investering. En tanke som har vuxit, om än sakta, är om jag skall låta nuvarande portfölj vara, då den genererar ett bra kassaflöde (läs: utdelningar) och mer satsa på bolag med stark tillväxt? Min plan hittills har varit att uppnå en bra årlig utdelningssumma, då lärarlönerna inte ligger i topp, mjukt talat, för att kunna öka investeringstakten för att därefter ta ett beslut om den inslagna vägen skall fortsätta eller ej.

"[...]Warren Buffett säger att hans investeringsfilosofi består av åttio procent Graham och tjugo procent Philip Fisher.[...]"

Tanken har enbart stannat vid att vara just en tanke. Jag har länge följt bolag såsom Cherry, CTM, LEO med flera, vilka nog kan anses som de just nu mest omtalade. och ser potentialen, men även risken. Därtill ser och känner jag att jag inte har den kunskap, men framför allt tid, som krävs att följa dessa. Enligt mig fordras tid och en enorm inblick i de bolag som rankas inom segmentet "tillväxt". Detta är nog något som få är beredda att säga emot. Warren Buffett säger att hans investeringsfilosofi består av åttio procent Graham och tjugo procent Philip Fisher. Den sistnämnda förespråkar en portfölj om sex till sju bolag, där investeraren är mer påläst än vad Zach Galifianakis är påtänd. Således är portföljen fokuserad och möjligheten med detta förfarande är att investeraren har stor potential att överprestera index, givet att he knows his shit, so to speak. Har investeraren många bolag, där inget väger mer än ett fåtal procent mer än ett annat, är möjligheten mindre, mycket mindre. Detta är intressant för dem som strävar att överträffa index, främst via en högre totalavkastning.

"[...]Den ger mig ett (falskt?) lugn. En (falsk?) trygghet[...]"

Fördelen som jag anser att min nuvarande portfölj har är att den kräver mindre (tid) av mig. Visst finns risken att dessa stora bolag som jag har andelar i, såsom Handelsbanken och Kone, hamnar vid ruinens brant, vilket till viss del kan sägas ha hänt H&M. Emellertid är min uppfattning att denna risk är mindre här än i ett bolag likt Cherry eller Leo Vegas. Därtill har dessa bolag en historik av att kunna hantera stora och makrokopplade kriser, vilket syntes såväl 2008 som 2011. Denna historik borgar ej för att de klarar nästa, men... eller, ja, vad gör den, egentligen? Den ger mig ett (falskt?) lugn. En (falsk?) trygghet att jag går "säker" oavsett om börsen rusar eller dess antonym. Jag väljer att lita till det förstnämnda men tilltron är mindre än att jag tror att Trump kommer lämna Mexikomuren därhän, återkomma till Parisavtalet samt säga upp sig.

Som, om än extremt kortfattat och, i detta sammanhang, raljerande, framkommer att båda investeringsstrategierna har sina såväl för- som nackdelar. Detta leder mig till ett par frågor:

1. Vad är mitt syfte med investeringarna?
2. Syftar jag att uppnå högsta möjliga totalavkastning, eller är det mer "stabila och återkommande" utdelningar som är främsta syftet?

3. Hur mycket tid har jag till förfogande för att följa börsen, då den är öppen?

4. Hur lång är min placeringshorisont?
5. Hur bedömer jag mina egna analyskunskaper vara?


1. Vad är mitt syfte med investeringarna?

Jag älskar mitt jobb och, med handen på hjärtat, älskar jag att jobba. Varje dag får jag träffa unga människor som vill lära sig; som vill göra något (av sina liv). Detta är ingen hyperbol, utan de elever jag undervisar vill verkligen. Något. Att tillägga är att jag undervisar på naturprogrammet, där de mer målmedvetna tillika studiemotiverade eleverna studerar. Jag mår bra av att utsätta dem för prövningar, men också av att bli utsatt av detsamma från dem. Därtill har jag trevliga kollegor som verkligen förgyller min vardag. Min upplevelse är att en majoritet av mina arbetsdagar mer ger än tar energi av mig. Självklart finns det dagar då "guld" är "brons" och "de gröna skogarna" är "vissna", men dessa är i en klar minoritet.

Just nu har jag inga önskningar om att kunna uppnå en viss utdelningsandel för att sedan kunna "självpensionera" mig. Som står att läsa i bloggens header, är mitt främsta syfte att skapa mig en ekonomisk trygghet. Jag vill kunna känna att jag kan ta och resa jorden runt, ta 3 månader i Thailand (nej, jag är inte avundsjuk på Vägen till Frihet. Inte det minsta), ta sporadiska weekends i såväl svenska som europeiska storstäder et cetera utan att jag upplever att det sliter på min ekonomi.

Visst finns möjligheten att jag, ju fler åren blir, blir mer inriktad/inställd på att "självpensionera" mig, men möjligheten/"risken" är lika stor att nuvarande tankesätt fortsätter. Vi får se vad som händer den dagen filosofen möter kärleken med ett stor "K" och även, om möjlighet finns, får se små minifilosofer springa kors och tvärs över hemmets golv. Kanske kommer mitt tankesätt att då ändras?

Mina investeringar ser jag som ett hobbyprojekt. Jag har inga känslor till pengarna, utan känslorna är riktade mot den glädje och intresse jag känner av att läsa och diskutera denna sfär benämnd mundi oeconomico.

2. Syftar jag att uppnå högsta möjliga totalavkastning, eller är det mer "stabila och återkommande" utdelningar som är främsta syftet?

Sedan jag började har det varit det sistnämnda och detta gäller fortfarande. Jag är fullt medveten om att bolag kan sänka, eller t.o.m. ställa in utdelningar under ett till flera år, och att när Krisen kommer, kommer troligtvis alla utdelningar att sjunka likt Titanic. Dock kommer ju även kursen göra en Titanic och är du då en investerare som investerar i tillväxtbolag kommer du sitta lika illa till, likt vilken annan investeringsprofil som helst.

3. Hur mycket tid har jag till förfogande för att följa börsen, då den är öppen?

Detta varierar, vilket jag tror gäller nittionio procent av alla de som läser mina alster. Visst har jag tid att läsa notiser, studera nyheter et cetera, men inte till den grad som jag anser behövs om jag skulle fokusera på tillväxtbolag. Därtill räcker det med vetskapen om att min tid "varierar", för saker kan alltid ändras och när jag jobbar/har arbetstid, så är det just det som är och har prioritet nummer ett. Alltid. Att få en liten lucka i schemat för att läsa lite börsrelaterat är likt att se, den nu återvända, trillingnöten ligga ouppäten med vetskapen att inget står mellan dig och denna.

4. Hur lång är min placeringshorisont?

Lång. Mycket lång. Så länge de bolag jag äger inte sätter sig själva i klaveret finns ingen anledning att sälja dem. Att säga att jag är "buy & hold" är en sanning med inte bara en viss, utan en relativt (host!) stor, modifikation. Att gifta sig med bolag är det värsta man kan göra, men att lämna dem snabbare än den nya grannfrun hunnit flytta in är heller ej ett bra förfarande. Jag är av uppfattningen att jag först verkligen vill veta om gräset är grönare på andra sidan innan jag väljer att ro över ån. Som framkommer vet jag ännu ej om grannfrun är att föredra. Vid först anblick så... ja, kanske. Men är hon även lika kramgo, vänlig, jordnära et cetera likt nuvarande fru?

5. Hur bedömer jag mina egna analyskunskaper vara?

Förstå mig rätt; jag lider ej av dåligt självförtroende eller har dålig självkänsla. Ej heller ser jag ned på mig själv. Emellertid anser jag att mina kunskaper att analysera och se om ett bolag är köpvärt eller ej är högst begränsade. Jag vet vad jag vet och jag vet vad jag inte vet. Just nu är det övervikt i den sista satsen och tills dess att det blir en rockad kommer jag vara försiktig med var och hur jag placerar mina pengar. Hittills har jag inte varit lika "hård" på detta. Jag har slarvat, köpt vissa bolag för att jag vill ha dem, kosta vad det kosta vill. Jag har även köpt för att köpa... sådant var vanligt för 3-4 år sedan, men ej idag. Ty, idag är jag mer försiktig.

Efter att ha gått igenom ovan punkter vill jag även nämna något kortfattat om en del av min filosofi; tillväxtbolag är inga problem för mig att investera i. Dock skall de gå med vinst och dela ut en del av denna. Detsamma gäller undervärderade bolag, likt de Värdepappret letar upp. För ett par år sedan läste jag i denna blaska om Nilörngruppen och fann det högst köpvärt. Det var undervärderat, ej att betrakta som "stort" samt handlades på de mindre listorna (idag; midcap). Hade det ej varit för att de gick i vinst samt delade ut, hade jag aldrig tagit in dem. Just detta är ett signum på min strategi tillika filosofi. Bolagen behöver ej vara listade på largecap eller ha ett visst börsvärde. Dock måste de gå med vinst och dela ut.

Slutsatsen av ovan genomgång är att jag kommer fortsätta likt tidigare och fokusera på bolag som går i vinst och delar ut. Ja, det finns en förkärlek till de "stora" bolagen, men detta är inget krav. Därtill framkommer, vilket jag tidigare nämnt, att jag anser mig ha begränsade kunskaper om hur att göra bra investeringar, vilket med fördel kan sättas i relation till min upplevelse att jag har en begränsad tid att ägna till investeringar under börsens öppetider. Min uppfattning är att det finns andra, mer kunniga och bättre lämpade för detta. Exempel på dessa är Qviberg, Wallenberg, Hagströmmer med flera. Detta är en anledning till att jag, sedan början av januari, har börjat tillföra mer investmentbolag till min portfölj. Dessa är Öresund, Ratos och Bure, vilka gör Industrivärden, Investor och Creades sällskap. Öresund började köpas in på 142 kronor och det första köpet gjordes den 10 januari och gällande Bure har ett, i sammanhanget relativt stort, köp gjorts. Detta skedde den 4 januari till kursen om 99,20 kronor. Beträffande Ratos har jag reflekterat länge. Det är ett av börsen just nu mest hatade investmentbolag och detta med rätta. Dock väljer jag att göra ett "bet" på att Jonas Wiström och Söderberg reder ut både ett och ett annat. Det kommer ej att gå snabbt och jag tror att resan kommer vara svängig. Mycket svängig, vilket också är anledningen till att mitt innehav är mycket litet i förhållande till andra innehavs storlek. Ratos kom att köpas in på kursen 36,72 kronor den 4 januari.

"[...]omöjligt att få dem till rabatt valde jag att bita, tugga och svälja[...]"

Jag har läst på om envar bolags portföljer men har även en (korkad? Ignorant?) tro att jag ej behöver följa dem likt övriga renodlade bolag likt Kone, Sampo eller dylikt. Jag väljer att lita på ledning och att de är vuxna sin uppgift, vilket absolut ej har varit fallet om historieglasögonen sätts på (t.ex. Ratos). Dock har även det motsatta gällt; Investor, Industrivärden, Latour et cetera.

Jag är väl medveten om att jag betalade en premie på Öresund, men då det verkar vara näst intill omöjligt att få dem till rabatt valde jag att bita, tugga och svälja. Bure handlas till cirka 15 procent rabatt just nu och gällande Ratos är det mycket svårt att sätta ett värde/rimligt pris, men, mellan tummen och pekfingret, 36-37 kronor är att pris jag får fram som acceptabelt.

Källa: ibindex.se

Källa: ibindex.se

Jag ämnar fortsätta bygga i just investmentbolagen. Detta då jag dels anser dem bättre än jag på att investera, dels då de historiskt har slagit index samt delar ut. Visst kan även detta komma att ändras, men ännu en gång; då inget annat än historiken finns att utgå från (förutom att studera innehav och ledning) så... ja.

En intressant fråga i detta sammanhang är om det klassas som att "investera" då man investerar i investmentbolag? Är det egentligen inte en skillnad mot att investera i t.ex. Cherry än Öresund? Om så är fallet kan jag ej kalla mig för en Investerare.

Hur resonerar du kring ålder kontra investeringsfilosofi tillika strategi?

En grekisk allegori: Sänkt eller indragen utdelning - enbart av ondo?

"In the end, a spartan's true strength is the warrior next to him. So give respect and honor to him, and it will be return you..." Kung Leonidas, 480 f. kr.

Rapportsäsongen går mot sitt slut och vi har fått ta del av såväl bra som dåliga rapporter; utdelningshöjningar och utdelningssänkningar. Vad gäller det sistnämnda är det hos många i allmänhet men hos utdelningsinvesterare i synnerhet likställt med oro, ångest och bekymmer. En sänkt utdelning kan bero på många orsaker, såsom att ett bolags vinst sjunkit, att bolaget ämnar expandera eller att man ämnar investera. Det kan också handla om att bolaget vill sänka sin skuld/belåning, om det nu har en sådan. Det sistnämnda gäller bland annat Industrivärden, som, med Lundberg i spetsen, sänkte sin utdelning med drygt 20 %. Detta fick många investerare att dra öronen åt sig och av de bloggar jag ögnat igenom är det många som valt att minska därtill sälja av hela innehavet. Om detta tillvägagångssätt är det rätta att göra låter jag förbli osagt, då vi alla investerar utifrån våra egna kriterier, mål, tidshorisonter et cetera. Dock vill jag säga mitt i denna diskussion och det är att man bör se längre än bara 1 år. Ämnar man bygga en pengamaskin och ha innehavet tills "death do you apart" måste man räkna med såväl utdelningssänkningar, korrektionen, sättningar som höjningar, race och uppgångar.

"Triremen ökade farten och innan det persiska fartyget hunnit gira stötte den bronsklädda ramen in i dess sida och orsakade ett förödande kaos. Överallt trängde vatten in och de fastkedjade roddarna försökte i panik att slita sig loss från de kedjor som höll dem fast. Mitt i detta kaos regnade pilar ned över däcket och beseglade de, i upplösningstillstånd befunna, persiska krigarna. I den kaskad av blod som prydde rökluften och skriken kunde jubelrop och okvädningsord höras från de grekiska hopliterna, som kände sig segerrusiga."

År 480 f. kr. hotade det persiska riket, som leddes av den omtalade och ryktade kung Xerxes, de grekiska statsstaterna i allmänhet men Aten i synnerhet. Under sin tid på tronen hade den persiska kungen byggt upp en armé av sällan skådat slag och expanderat sitt lands gränser till en volym som först skulle överträffas av Alexander den store. Näst på tur stod de filosofi- och (sken)demokratiälskade, för att använda kung Leonidas val av begrepp, "boylovers" i Aten. 

Förvisso var Aten en stark stat men i jämförelse med Persien framstod deras armé som en David. För att klara av motståndet, som statens styrande insåg gällde alla grekiska stater, bad man om hjälp, bland annat från Sparta. Hjälpen bistods och den karismatiske Leonidas tog sina 300 spartaner (samtliga väl insmorda i kroppsolja och minimalt klädda) och traskade iväg på en utflykt till Thermopyle, där de gjorde livet surt för otaliga bestialiska persier. De inoljade kropparna och minimala kläderna till trots räckte det inte hela vägen, utan samtliga spartaners liv blev slutligen beseglade. 

Samtidigt som perserna anföll landsvägen via Thermopyle skickade de också en invasionsflotta mot Salamis, där de ämnade invadera. Ett par år tidigare, 483 f. kr., hade en ledande politiker i Aten, Themistokles, lyckats med bedriften att övertala övriga statsmän att frysa den årliga utdelningen från de väldiga attiska silvergruvorna och istället spendera dessa på att bygga upp en flotta att klara av det annalkande hotet från Persien. Med andra ord kan man påstå att Themistokles var framsynt och om han satt på insiderinformation från Oraklet i Delphi kan vi endast sia om, då mig veterligen ingen av hans motståndare lät koppla in finansinspektionen. 

Tre år gick med en rasande takt och Ferdinand blev större och... förlåt, fel inlägg. Åren gick och när 480 f. kr. infann sig hade Atenarna lyckats bygga upp en stor flotta, om än hästlängder från den persiska dito. Dock lyckades man att, med hjälp av strategi, taktik och lite fula metoder såsom att sprida falska rykten om flottans position och ändamål till Xerxes, besegra de koriander- och saffransälskade fienderna vid Salamis. 

Xerxes stod ordlös på sitt väldiga skepp, tagen av den syn som mötte honom när de grekiska statsstaternas skepp krossade hans väldiga flotta. Han hade inget val än att beordra reträtt och fly hela vägen hem till sitt palats, där hans konkubiner fick ägna otaliga dagar till att trösta honom. 

Grekland utnyttjade sitt nyskapade övertag och kom att bilda ett sjöfartsförbund, som gick under namnet "Attiska Sjöfartsförbundet", till vilket alla joniska städer och öar anslöts. Innan Xerxes hunnit med att färdigställa sina planer på ett nytt erövringsförsök hade den grekiska alliansen vuxit sig till en stormakt, kraftig nog att få den persiske kungen på andra tankar. Alla var lyckliga och i Aten rådde ännu en gång glädje och välstånd (t.o.m. jag, Sofokles, var med på segerfesten som korggosse), även bland de mest giriga Krösus-wannabe:s, som nu åter igen fick ta del av sin utdelning från de rika silvergruvorna... 

Många av dessa sorkar försökte i efterhand att framställa sig som att de hade varit välmeniga till den frysning av utdelning som genomförts och att de visste, att de i längden skulle bli mer än väl belönade. Dock visste de med mer än bara bark i huvudet bättre, men valde att inte öppna sina munnar; ty det fanns ingen vinning i att käbbla om vem som hade sagt si eller så. Lundberg... förlåt ännu en gång; Themistokles' framsynthet hade räddat dem!

Themistokles - en antikens Lundberg?

Undertecknads erkännande/tillägg: Även om denna berättelse slutade väl tar den ej slut där, utan likt alltid är vår historia oändlig; ständigt skrivande. Tyvärr blev Themistokles landsförvisad 470 f. kr. genom ostracism och begav sig till Susa, där han blev konsult till sin tidigare fiende - perserna(!). Slutligen föll också det attiska sjöfartsförbundet, romarna invaderade och dessa blev i sin tur besegrade av goterna, som i sin tur..ja, ni förstår nog men... hey, grekerna hade ju i alla fall en något sånär tid med välstånd, lycka och utdelningar =)

Hur regerar du på utdelningssänkning? Säljer du för att eventuellt köpa in dig inom ett år, då i förhoppningen att den på nytt kommer höjas? Minskar du ditt innehav? Låter du allt bara ligga med övertygelsen att det enbart rör sig om en liten tid i ett längre sådant perspektiv? 

Ånger(?), nytt inköp och allmänt filosoferande

Julen närmar sig med stormsteg men snön, kylan och julhetsen lyser med sin frånvaro. I alla fall på min vistelseort.

Denna vecka har varit...omtumlande. Till att börja med tog jag ett beslut förra söndagen, den 30/11, att sälja av en stor del av mina bolag. Varför? ja, dels var jag rädd för att den nuvarande oljekrisen skulle påverka mycket negativ på en majoritet av mina innehav, dels att regeringskrisen skulle påverka börsen mer än den gjorde. Därtill hade jag räknat med att Draghi skulle komma med det beslut han kom med; att inga mer åtgärder skulle göras nu, men att möjligheten till dessa fanns tidigt nästkommande år. Vad detta leder till kommande år lämnar jag till andra att reflektera över (kanske mina kära vänner på bs?), men faktum att QE bygger en ny bubbla är inte att negligera!

I efterhand var min försäljning mycket dum. Marknaden är högre än förra veckan, regeringskrisen kom, men marknaden visade inget som helst intresse och oljan...ja, oljan har sjunkit mer men även här tycks marknaden vara lugn och tro på att botten snart är nådd. Till och med mr. Buffett himself har börjat köpa i diverse oljaaktier.

Jag vet att jag gått emot mina egna principer genom att sälja då ingen fundamental förändring för mina (tidigare) bolag inträffat. Dock, då jag tidigare i mitt liv fått uppleva en svidande förlust (mer än 70k) pga. min oacksamhet, valde jag att hellre sälja av med vinst och vara nöjd med denna än att riskera att få en mindre, eller ingen alls! Jag förstår att vissa undrar hur jag egentligen tänker/tänkte, men så som jag ser det tar jag hellre en (helt okej) vinst än att riskera nada/mindre.
Dock, visst känner jag en viss ånger, men inte så mycket jag trodde.

Jag sålde av Akelius, Castellum, Betsson, Industrivärden, Ratos och SEB. Vinsten blev egentligen inte mycket, men ca 6300 kr är bättre än ingenting alls. Jag vet att jag talat mycket varmt för Betsson och jag har fortfarande samma åsikt. Dock, då jag var osäker på "mr. market" valde jag att sälja. Jag har en köporder liggande och kommer köpa in mig igen men inte till nuvarande kurs. En dipp kommer att komma och en köpkurs på 268-269 kr ser jag inte som orimlig inom en snar framtid.

Läxan jag lärt mig är att jag som investerare måste lära mig att strunta i marknadens reaktion, då den grundar sig på ett flockbeteende. Det är de som är säkra på/i sig själva, som litar på sina egna analyser, på bolagens siffror och på den marknad de verkar i, som hämtar hem de finaste vinsterna. Det kan ha blivit en mycket kostsam läxa men förhoppningsvis leder den till bättre resultat i längden.
Vissa av er ser säkert mitt agerande som dumt och klantigt och visst är jag beredd att, till viss del, hålla med. Dock, om DU fick välja mellan ca 6500 kr i vinst eller riskera hälften av detta, eller kanske t.o.m. mindre - vad skulle du välja?

Jag har behållt och ökat i H&M samt köpt Banknordic denna vecka. Likaså har jag ökat i Vardia och med det höjt mitt GAV. Även om jag nu ligger minus i Vardia är detta inget jag är det minsta orolig över. Bolaget är en guldgruva och kommer leverera kommande tider. Tids nog kommer marknaden att se värdet och innan man vet ordet av har kursen ökat med < 5-10 % på ett par dagar. Titta på Protectors graf och se likheten!
Vad beträffar Vardia har aktiefokus kommit med ytterligare ett fint inlägg om bolagets risker. Efter att ha läst detta kände jag mig tryggare och ämnar öka mer innan Q4-rapporten i februari. Även ett inlägg om möjlighet att tjäna pengar trots en hög återbetalning.

Banknordic är en bank jag inte läst mycket om innan ägamintid samt aktiefokus nämnde att de, åter igen, införskaffat dem. Ja, för er som säger "Du tar ju bara rygg på dem!", så stämmer det. Dock, jag gör också min egna analys av bolagen och fattar mitt egna beslut. Att tillägga är att de analyser och tankar de skriver kring de bolag de införskaffar av av mycket bra kvalité.
Jag tänker inte skriva så mycket om Banknordic, då det mesta redan sagts här och här.

Väskan fördelning är nu enligt följande:

Vardia - 15 %
H&M - 33 %
Mekonomen - 12 %
Banknordic - 10 %
Likvider - 30 %

Aktuellt värde i portföljen: 507 519 kr (en ökning med 1000 kr sedan månadsavslutet i november).

Just nu letar jag efter attraktiva bolag och har bevakning på Zalaris samt Bonheur. Därtill är det ett par bolag jag fått tips om, men måste först läsa på om dem innan jag ens sätter dem på bevakningslistan. Jag kommer avvakta ett tag till med Zalaris och Bonheur, då jag i Bonheurs fall har svårt att förstå mig på oljans nuvarande vara/icke vara.

Har någon av er några fina "case" som ni vill delge? Vill helst hålla mig inom Svea rikes gränser men detta är inget krav.

Även om jag gjort ett dumt beslut har jag INTE gått med förlust (även om ett mer laydback förhållande från mig skulle gjort att jag dels skulle haft kvar mina innehav, dels ha mer i avkastning).
Summa summarum: Våga lita på dig själv och dina analyser. Jag har 12 år kvar innan jag ska ha nått mitt mål. På dessa 12 år kan vad som helst (och kommer säkerligen) hända. Att redan nu börja försöka "förutspå", med den bristande kunskap jag som nybliven investerare har, marknaden blir ju mer eller mindre en dålig komedi med snittbetyg 2,6 på imdb.

För övrigt blir jag förundrad över den svenska politiken: Vart är vi och vart är vi på väg?

En svensk börs på Prozac

För er som hittat till denna blogg har märkt att det gått en lång tid sedan mitt senaste inlägg. Orsakerna är många; en del av dem personliga på den nivå att jag ej vill nämna dem här.

Som jag skrev i mitt första inlägg ämnade jag köpa Protector, H&M samt Mekonomen. Har jag köpt dem? Svaret är...ja.

Dock, jag valde att vänta, vilket visade sig vara rätt. Dock, jag kom att vänta lite för länge och missade början av den Prozac-liknande uppgången som rådat sedan drygt en vecka tillbaka. Grämer jag mig? Ja, till viss del. Dock, hellre missa en liten del av en potentiell uppgång än att köpa när botten ännu en nåtts.

Nu finns det flera som skakar förtvivlat på huvudet och säger att man ska köpa i nedgångar och att rött är den djärves favoritfärg. Till stor del håller jag med, men jag är inte "den djärve". Jag är en amatör som hellre tar ett lite och någorlunda mer tryggt steg, än ett steg mitt ut i mörkret. Kanske kommer detta beteende hos mig ändras under bloggens gång, kanske kommer jag bli mer härdad? Tiden får svara på detta. Jag är tillräckligt ärlig mot mig själv och ser hellre att jag kan sova någorlunda tryggt om natten än ligga och vånda över inköp som kan varit lika klockrena som (o)klockrena (eget ord, som jag avser söka patent på någon gång under min livstid)

Och visst, till alla som säger att man ska sprida ut köpen över tid, för att undvika köpa såväl på toppen som botten. Tiller säger jag: helt sant och rätt. Dock, se mitt resonemang ovan.

Till köpen. I långa loppet ämnar jag bygga en utdelningsmaskin, men en sådan tar mycket lång tid och kräver mycket kapital. Således kör jag en blandning, där jag köper såväl stabila utdelningsbolag som andra som faller inom "tillväxt"-kategorin.

Under vecka 42 och 43 i nådens år 2014, har följande bolag införskaffats:

H&M                   Gav: 281 kr                          18,5 % av väskan
Protector              Gav: 36,40 NOK                 19 % av väskan
Vardia                  Gav: 25,60 NOK                 19 % av väskan
Mekonomen        Gav: 151,00 kr                     9 % av väskan
Castellum            Gav: 108 kr                          16,5 % av väskan
Amhult                Gav: 39,50 kr                       9 % av väskan
Industrivärden     Gav: 121 kr                          9 % av väskan

Aktier: 66, 12 %
Likvider: 33, 88 %

Idag är jag extra glad över Vardia, som börjar återhämta sig med råge. Dagens uppgång på lite över 8 % kanske var lite i överkant, och jag tror ett en viss nedgång/stabilisation är att vänta. Oavsett tror jag på en kurs över 30 NOK innan rapporten i november. Skulle en liten dipp komma kan jag absolut tänka mig att öka.

Jag hade funderingar att köpa Betsson under denna period som varit, men valde att avvakta. Kommer ännu en dipp så kommer jag dels öka i nuvarande, dels överväga köpa nyss nämnda.

Jag kommer inte skriva långa analyser av ovan nämnda bolag. Inköpen har gjort på research samt analyser. Dock, att skriva ned alla dessa är ett företag jag inte orkar med i nuvarande stund. För er som vill läsa om dessa bolag rekommenderar jag de bloggar jag följer (finns i listan i högra marginalen).


Har ni fyndat i nedgången? Vilka bolag har ni införskaffat och vilket bolag tror ni kan vara det bästa att äga sista delen av 2014? Vad anser ni om portföljen?