I veckan presenterades den svenska kulturkanonen, där såväl böcker som institutioner och företag gavs plats. Framtagandet av nämnda har föranletts av en infekterad debatt om varför vi ska ha en kulturkanon i allmänhet, men dess innehåll i synnerhet. Jag tänker inte diskutera detta vidare, men kan kortfattat säga att jag är positiv till en kanon. Beträffande dess innehåll är jag för lite insatt för att yttra mig.
Något mer vedertaget och allmänt accepterat är den (väst)värdsliga litteraturkanonen. Här finns böcker såsom Virginia Wolfs Mrs. Dalloway samt Tolstojs Krig och Fred – det vill säga böcker som man ”bara ska läsa” om man vill vara kulturell och beläst. I och med att jag är utbildad gymnasielärare i svenska (och historia) har jag såklart läst min beskärda del av flera av de titlar som man ”bara ska ha läst”. Vissa har levt upp till förväntningarna, andra inte. Mest besviken blev jag på Dostojevskijs Brott och Straff, men också Kafkas Processen.
Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en god fredag tillika en god helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar