Utveckling efter ca 4,5 år

Vissa skriver månadsrapporter, andra håller sig till kvartal medan övriga antingen skriver halvårs- eller helårsrapporter. Ej heller skall vi glömma dem som inte skriver överhuvudtaget, vilka kanske är än mer intressanta(!?).

Tidigare, innan jag blev offentlig, var jag mer öppen med min ekonomi och hur siffrorna såg ut. Emellertid är jag inte bekväm med att låta alla och envar få en sådan djup inblick i min privatekonomi och jag skall ej ljuga och påstå att det blev lite tråkigt ett tag, för det var en härlig dopaminkick att få skriva och berätta om utvecklingen och få det skrivet, offentligt.

Jag gör fortfarande noggranna uppföljningar över hur min ekonomis alla nyckeltal utvecklas och det är verkligen en svår känsla att beskriva för alla som inte är insatta i den värld som du och jag rör oss inom. Då jag förstår att det blir mindre roligt för dig som läsare att inte se vad alla procenttal betyder, ämnar jag i alla fall visa hur trenden ser ut.

"[...]Stolt? Absolut, för detta resultat har jag kämpat för[...]"

Det totala kapitalet har, sedan januari 2015, utvecklats med 156 %. När detta delas på de fyra och ett halvt år som har passerats framkommer en genomsnittlig tillväxt på 34,6 %. Jag har ingenting att jämföra med, men jag blir riktigt glad av att se denna siffra. Stolt? Absolut, för detta resultat har jag kämpat för. Det har inte givits till mig likt en leksak i ett Kinderägg, utan det är otaliga timmars med slit, ett dynamiskt mindset, en motivation och en ren och skär ”jävlar anamma” som ligger bakom.

Totalt kapital räknat från januari 2015 till sista augusti 2019

En viktig faktor för det ökade kapitalet, förutom portföljens organiska utveckling, är att spara och här finns många som har som ambition att ha en sparkvot på allt från höga 35 % till superhöga 75 %. Jag är av uppfattningen att ett sparande skall ske utan att det "skadar" individen, dvs. visst handlar sparande om uppskjuten konsumtion, men det får aldrig bli så illa att individen upplever sig lida, för då har det gått för långt.

Själv har jag aldrig upplevt att mitt sparande och min ekonomiska mindset har skadat mig, utan mitt förhållningssätt till pengar och sparande är något som jag ärvt av mina föräldrar, som ömsom har berättat om dess vikt, ömsom visat via sina egna ageranden. Således lever jag på ett sätt som inte erfordrar stora utgifter, men jag drar mig ej heller från att unna mig om viljan och energin finns.

Mitt sparande är högt och en, av flera, stor anledningar till detta är det faktum att jag fyller min (fri)tid med saker som jag just nu vill göra och dessa ting är, mer eller mindre, gratis; studier samt mitt skrivande i allmänhet och min kommande bok i synnerhet (uppdatering om dess status kommer nästa vecka). Dessa två ting tar en stor tid i anspråk och således "missar jag" (läs: nödgas välja bort/tacka nej) vissa andra evenemang. Det är tråkigt, men det ändrar inte faktum - ty när du säger "ja" till en sak, säger du också "nej" till många andra alternativ. Jag har som ambition att bli klar med min master till juni 2020 och därefter kommer mer tid att frigöras, vilket högst sannolikt kommer att påverka utgifterna.

Sedan skall det tilläggas att jag älskar att investera och se pengarna växa, vilket såklart gör att jag vill se till att tillföra kassaflöde till den växande portföljen.

När jag beräknar sparkvot tar jag inte med mina utdelningar, utan det är lön och andra inkomster, såsom försäljningar på tradera e.d., som tas med. Sedan januari 2015 och fram tills sista augusti 2019 ligger årssnittet på cirka 77 %.

Beträffande utdelningar har jag egentligen sommaren 2015 som startposition, då jag i samband med greklandskrisen beslöt att lämna värdeinvestering och istället övergå till en mer utdelningsfokuserad sådan. Dock fick jag även en del utdelningar för räkenskapsåret 2014, vilka tillkom mig anno 2015. Således tycker jag det mer passande att ta med dessa summor i denna redogörelse, som sträcker sig från de som mottogs under 2015 till idag, september 2019.

Sedan 2015 har utdelningarna ökat med 328 %. När detta delas på de dryga 4,5 åren fram tills idag framkommer att ökningen per år har varit cirka 72,8 %. Den största skillnaden syntes mellan 2014 och 2015, vilket ter sig logiskt i och med strategiförändringen. Mellan dessa år ökade utdelningen med 127 %.

Den utdelningssumma som jag erhåller under 2019 känns... surrealistisk. Snöbollseffekten är sannerligen magisk.

Utdelningar från 2015 till augusti 2019

Jag tycker mig ha funnit en väg som tycks leda mot Rom och har inga planer på att göra några större utflykter från denna och vet att jag mer snarare än senare uppnår en utdelningskvot som kommer att kunna erbjuda valfriheter som få är förunnade. Just nu älskar jag mitt jobb, där jag har lika underbara kollegor som elever, och siktar inte på att uppnå någon sorts FIRE, utan det är mer nöjet som driver mig; nöjet att analysera, att investera, att möta utmaningar och utvecklas; att se hur ett frö kan växa och bli en skyddande och skuggkastande palm. Att addera är att jag är helt inställd på att saker kan och med största sannolikhet kommer att ändras. vilket jag har skrivit tidigare om.

Jag fick en fråga för ett par veckor sedan om vad, på ett mer allmänt plan, det är som driver mig. Svaret är, relativt, enkelt: jag vill utvecklas och jag vill förstå. Att "förstå" är ett mål som aldrig fullt ut kommer att nås och just den delen är det som jag uppskattar lite extra, ty Sokrates hade korrekt då han sade att ju mer han visste, desto mer insåg han att han inte visste.

Till alla som har följt mig sedan dag ett och till alla som gör sitt första besök idag - ett stort tack för all stöttning och alla kommentarer som ni har förunnat mig! 

Den ointelligenta spararen?

Att vi som verkar inom den ekonomiska bloggosfären tillika twittervärlden är medvetna om vikten av att ha koll på sin privatekonomi är det nog ingen som motsäger sig. Vetskapen om antalet inkomster måste slå utgifter om en buffert, ett investerande e.d. skall kunna byggas är lika självklart som att man först tar gurkan och sedan pastejen på mackan - och inte tvärtom.

Det är lätt att bli färgblind om man mer ofta än sällan enbart läser/vistas bland ovan nämnda twitter- och bloggosfärflöde, då en sparkvot under 50 procent är att betrakta som onormalt, vilket det till allra högsta grad inte är. Inom bloggosfären får man läsa om spartips, såsom att köpa storpack, hamstra och bunkra när tillfälle ges et cetera. Att läsa sådana tips/tankar i valfri aftonblaska hör mer till ovanligheterna (bortsett från januari, då alla skall tipsa om hur man överlever "fattigmånaden") och om detta är bra eller dåligt är inte mitt syfte att diskutera i detta inlägg. Jag vill/kan endast konstatera att det finns en tydlig diskrepans mellan de texter och dess innehåll som jag läser inom bloggosfären och de texter tillika innehåll som jag läser i DN, DI och SVD.

"[...]en fis i rymden; en piss i Mississippi(floden) i det stora hela[...]"

Att spara; att hushålla med resurser, såsom pengar, mat eller dylikt, är något som man skulle kunna tro att människan är mästare på; hur skulle vi annars ha kunnat överlevt alla utmaningar som ställts i vår väg? Fortunas översyn? Moirerna? Frågan är högst relevant då man skulle kunna tro att sparande och förmåga att hamstra för sämre tider ligger i våra grundläggande instinkter, jämte mat, sömn, fortplantning samt skydd/tak över huvudet. Förvisso ryms mat inom "förmåga att hamstra (mat)", men då vi för flera tusen år sedan var jägare var det inte likt idag att vi hade kylskåp, frysar, skafferier et cetera, utan när vi slutligen lyckades fälla en mammut eller en sabeltandad tiger var det inget snack om saken: ät, ät allt och ät det nu, för vem vet när vi nästa gång får föda? Överlag gällde samma resonemang för insamlande av sådant som bär, rötter och annat ätbart. Vi hade, och har än idag, en gen som inte kan säga nej (Burnham, 2001).

Just detta, att använda/konsumera allt på en gång, tillhörde således vår överlevnadsinstinkt. Vem vågade spara på kött e.d. med vetskapen om att det kunde riskera att bli dåligt innan det hade inmundigats? Handen på hjärtat; ingen kan väl föreställa sig Herman Hedning "spara" på sin middag? Nej, det var ät så mycket du kan när du har möjlighet. Någon 5:2, pointsräkning e.d. förekom inte, om någon nu skulle tro det.

Detta, att konsumera då du har tillgång tillika möjlighet till det, är något som sitter fast i vår ryggmärg. Då det "bara" har gått cirka 50 000 år sedan släktet homo tillkom; år är som att betrakta som en sekund; en fis i rymden; en piss i Mississippi(floden) i det stora hela, är kroppens, sinnets och genernas utveckling knappt påbörjad.

"[...]högsta önskan är att semestra vid Ullared och få vara med i Lyxfällan[...]"

Slutsatsen som står att finna i denna insikt är att vi, Chansar Mest borträknat, som skriver om ekonomi, sparande, att hushålla och planera kring det mesta i allmänhet, men ekonomi i synnerhet, är annorlunda; en anomali,. Ty det normala är att konsumera allt och detta snabbt. Om detta kommer att ändras är en fråga som är så hypotetisk att den inte ens bör ges plats i våra hårt arbetande hjärnor, men det intressanta i resonemanget är att det är svårt att se om det är vi, de (ekonomiskt) medvetna, som kommer att bli evolutionens vinnare eller tvärtom. Trots att det går mot allt sunt förnuft och logik tycks mindre välbeställda och "icke-medvetna" ta lån högre än Snoop Dog på marijuana, spendera och handla på kredit, "räntefria" avbetalningar, handla likt det ej vore någon morgondag et cetera och när skiten sedan träffar fläkten är det de som har sparat som, på ett eller ett annat sätt, får stå för notan. Jag tror inte en sådan fåraktig tillika korkad fråga såsom höjd skatt på sparande behöver tas upp ännu en gång?

Denna kunskap om att en av människans grundgener säger till oss att prioritera konsumtion före sparande väcker två tankar inom mig. Undertecknad har i över två års tid sagt till sig själv att det är dags att utöka krigskassan och att investera för ett något mindre belopp envar månad. Med handen på hjärtat har det gått sisådär. Eller, för att tala klarspråk, det har inte alls gått. Jag har idag exakt samma krigskassa, i likvider räknat, som för två år sedan. Detta gör att jag rent procentuellt har mindre än för två år sedan...

"[...]Historien säger: konsumera[...]"

Den andra tanken som väcks inom mig är om jag bör ställa mig själv frågan: bör jag bli mindre ekonomiskt medveten, konsumera mer och sluta bry mig om en eventuell morgondag, då historien, i alla fall den svenska, visar att jag bör klara mig skapligt oavsett? Är det jag, som är medveten om vikten att spara/hushålla, som är den mindre intelligenta, eller är det de vars högsta önskan är att semestra vid Ullared och få vara med i Lyxfällan?

Historien säger: konsumera. Mitt (intelligenta?) sinne säger: hushåll och var försiktig med dina resurser. För mig är förvisso "Kung för en dag" en trallvänlig låt, men att den nu helt plötsligt får en helt annan innebörd, då Uggla de facto, säkerligen omedvetet skall tilläggas, har så "rätt" att inte ens kol-14metoden kan motsätta det, får mig att tvivla på mig själv. Är jag en ointelligent sparare?

Living in a savers´ paradise

När påsken står för dörren kanske ett litet kåseri kan passa? Ja, varför inte. Filosofiska institutionen i Motala, där jag själv sitter som såväl VD som enväldig styrelseordförande, har härmed beslutat att bjuda på denna berättelse om Petter. En student. En sparsam student. Kanske t.o.m. en snål student?

"Keep spending most my life, livin' in a savers´ paradise" 

Tonerna av signaturmelodin till "Sparpodden" väcker den djupt sovande Petter från drömmarnas land. Sakta öppnar han sina ögon och möter onsdagens morgon. Efter en kort promenad, under vilken dagen metro hämtas upp, hoppar han in i duschen. Snabbt blöter han kroppen med gränsen mellan ljummet och kallt vatten, för att därefter tvåla in sig med schampo, som han köpt från på ICA Maxis fyndlåda. Känslan av välbehag fyller hans kropp då han vet att han sparar cirka 70 öre för varje dusch, givet att han bara tar den mängd han behöver och ej använder mer vatten än nödvändigt.

"[...]rysningarna av att spara ett par kronor får tänderna att skälva[...]"

Han torkar sig med den handduk han fick av sin mor och far då han flyttade in i studentkorridoren för 4 år sedan. Visst är den lite sliten och trots att den ursprungliga vita färgen fått en något grå nyans fyller den fortfarande sin funktion. 

Då han inte kommer att sitta ned i grupparbete under dagen känner han inte någon mening med att dofta gott. Således sparar han in på dagens användning av deodorant samt eau de toilette och känner hur rysningarna av att spara ett par kronor får tänderna att skälva. Samtidigt då han står där framför spegeln känner han att det kliar lite i öronen, men ännu är det ej torsdag, den dag, tillsammans med söndagen, då han topsar öronen rena.

Efter en snabb påklädnad i samma kläder han haft de senaste tre dagarna, då det ej är klädbyte förrän i morgon, är det dags att stilla hungern. Självklart är det ICA Basics havregryn som skall transformeras till den sedvanliga gröten. Till detta blir det såklart lite mjölk och för att se till att ingen sådan förspills använder han, likt alltid, decilitermåttet för att uppnå 1 dl. 

"Frukostmjölk för hela veckan samt till den gryta jag alltid gör på söndagar. Minsta droppe kommer till användning. Ingen slösad krona här, inte", tänker han och får en bild av Günter Mårder på näthinnan. "Han skulle vara stolt över mig".

Medan han sitter och njuter av sin frukost för endast 1 krona tittar han upp mot väggen på vilken han satt upp affischen från Die Hard 4. Även om han förstår att vissa finner det löjligt känner han att den text som står att läsa, med hans egen justering, är likt ett bibelcitat i vilket 1800-talshus som helst: "Live free or die hard spending".

När Petter har borstat tänderna, självklart med en tandkräm köpt i storpack från matsmart, och satt på sig de utslitna, ändock fullt brukliga, skorna med hål såväl vid tårna som vid hälen, börjar han gå de dryga fyra kilometrarna mot universitetet. Bussen passerar vid hans högra sida och trots att regnet piskar ned och vinden får hans ögon att tåras, kan han inget annat göra än att tänka på hur mycket pengar han sparar på detta. "Idioter som köper busskort. Jesus, 950 kronor varje månad. För vadå? Att inte få röra på fläsket? Ha! För de pengar som de lägger på bekvämlighet kan jag köpa mat för två månader, minst. Vem är smart och vem är smart? Idioter...", tänker han förnöjt och ignorerar de nu blöta strumporna och hur vattnet av förbipasserande bilar skvätter ned hans slitna, på myrornas köpta, manchesterbyxor. 

Regnet till trots hinner Petter fram cirka 30 minuter innan dagens första föreläsning skall börja. Likt alltid är de trettio minuterna menade att ägnas till att leta upp om det finns några kårer e.d. som har information och då delar ut gratis kaffe och kanske t.o.m. någon kaka eller godisbit. Eller, i den bästa av världar, som Candide själv sade; en fralla!

Han passerar B-husets korridorer utan framgång. "Tålamod är en dygd. Sök och du skall finna", tänker och och vägrar överge hoppet. "Vi skall nog kunna fixa gratis kaffe idag också", tänker han och skiner upp då han får syn på ett bord där ett företag står och delar ut information. Bredvid står en stor termos - gratis kaffe! 

Likt alltid går han fram, småpratar lite om företaget och låtsats vara intresserad. Sedan frågar han om han istället för att fylla i den framställda pappersmuggen kan få fylla sin termomugg, då han har en bit att gå till sin föreläsning. 

"Givetvis", svarar en äldre och välmenande man, utan att ha sett denna termomugg.

"[...]Günter skulle vara stolt[...]

Fri från några som helst skrupler tar Petter fram sin en-literstermos och fyller den till bredden. Självklart undviker han ögonkontakt och låtars fumla med annat medan han fyller på. Allt för att signalera sig som icke kontaktbar. "En hel dags gratis kaffe. Fem kronor sparat. FEM!"

Siffran fem ekar i Petters huvud under hela föreläsningen och då och då kommer han på sig själv att han idag redan måste ha sparat en krona mer än igår. "Träning ger erfarenhet".

När det blir dags för bensträckare ser han hur resten av klassen rusar till närmaste Pressbyrån, där dagens andra kaffe och croissant skall införskaffas. "Idioter... 17 kronor för en liten kopp svart kaffe och 19 koronor för lite mjöl, socker, vatten, salt, smör och jäst förpackat likt något torrt skit hämtat från skafferiet. Ha! Idioter."

Han tar fram sin mobil - ett arvgods från fadern, som via jobbet fått en ny nalle. Han sätter på sitt Wi-fi, då han annars ej har på den. Viktigt att spara på batteriet så att han ej behöver ladda varje kväll. "Många bäckar små. Som sagt; Günter skulle vara stolt."

Likt alltid går han in på sin favoritsida - matsmart.se. Även om frakten ibland kan bli dyr finns mycket att spara om man handlar här. Han scrollar ner men hittar inget av intresse. Möjligtvis ett storpack av kidneybönor, men han har fortfarande kvar sedan senaste inköpet för dryga 7 månader sedan. Således blir det inget köp. "Behov... finns inget behov skall man ej köpa. Spararnas grundregel nummer 1."

Efter detta är det såklart bloggosfären som skall stämmas av. "Ah, ytterligare en snålmånad utannonserad av Miljonären medan FFF kör Super Spar Spurt [sic!] - härligt!"

"[...]Ha! Idioter[...]"

När det är dags för lunch ser han hur en majoritet av hans klasskamrater beger sig mot pastavagnen på gården. För 65 kronor får man en riklig portion med pasta och några få bitar protein i formen av antingen kyckling, fisk eller kebabkött. "Cirka 200 g pasta, lite creme fraîche,  50 g kyckling samt något grönt för 65 kronor... Ha! Idioter."

Istället beger han sig till studenternas matsal. Igår upptäckte han nämligen att någon glömt att ta ut en nio dagar gammal turkisk yoghurt. "Nice, den är kvar än idag." Till detta tar han fram knäckebröd som han hittat på Lidls andrahandsorteingshylla, ett kokt ägg samt en morot. "Kolhydarter? Chek. Protein? Check. Fett? Check. Fibrer? Check. Vitaminer? Vatten? Check! Och allt detta till en kostnad på cirka fem kronor. Portionen under tian. Ha, fem är det nio tio! Günter, FFF, Miljonären, Sparo... de skulle alla applådera om de såg mig nu."

Smaken är något... annorlunda, men tillsammans med knäckebröden, moroten och vattnet mättar det bra. Då han känner sig lite frusen bestämmer han sig för att ta en liten skvätt av det kaffe han tidigare fixat. Dock bara en liten skvätt, då han planerar att spara lite till kvällen, då han skall se det senaste avsnittet av "Lyxfällan" - veckans höjdpunkt. "Mikrat kaffe är underskattat och ibland kan det t.o.m. smaka bättre", tänker han och mäter noga upp så att det bara blir den mängd han behöver för att stilla suget och få en gnutta värme i sig.

"[...]och senaste avsnittet av "Börspodden"? Idioter..."[...]"

Som alltid, trots ösregnets och stormens närvaro, blir det en rask promenad innan föreläsningen åter tar vid. När han lämnar byggnaden går han förbi en av alla de restauranger och ser många av sina klass"kamrater" sitta och smälta maten.
"Betala för mat som inte är den nyttigaste och sedan sitta still hela dagen för att sedan betala att göra sig av med de extra kalorierna de fått i sig. Paradoxernas paradox. Ha! Vem behöver ett gym när det finns natur, fötter att gå med och senaste avsnittet av "Börspodden"? Idioter..."

Han går med bestämda steg längs campus och ser hur annonstavlor täcks med reklam om nästa spex. Han har aldrig varit på några sådana och känner hellre ingen som helst attraktion av dem. "Hundratjugo kronor i insläpp för att se några band och få umgås med andra. Vem vid sina sinnens fulla bruk betalar för detta när det finns Youtube och gratis Spotify och där alla kan komma och gå när de behagar? Ha! Idioter..."

Medan Petter spatserar omkring får han en flashback á la Proust, men självklart utan att ha förtärt någon Madeleinekaka eller lindblomste, då detta skulle ha kostat honom minst en halv telia-aktie här på campus. Likt ofta är fallet träffar man många nya människor då man börjar en ny skola, eller i detta fall; universitet. Detta gällde även Petter, som hade träffat en vacker, klok och mycket sympatisk flicka vid namn Anna. På något sätt hade hon lyckats "bjuda in" sig själv till Petter, som trots att hjärnan briserat ut "Red alert. Red alert. RED ALERT!", inte lyckats förhandla bort den unga kvinnans välmenande önskan.

Även om det smärtat likt då Arla höjde mjölkpriset med 70 öre hade Petter ändå lyckats förmå att samla sig och tillaga en middag som nästan varit värt namnet. Anna hade ätit med god min, trots att hon nog hade förväntat sig annat än äggnudlar, Eldorados frysta wokgrönsaker, matlagningsgrädde (som haft 30 % lägre pris pga. snart utgående datum) och ... (kran)vatten. Petter hade tagit en så liten portion han kunnat men ändå tänkt på att få i sig tillräckligt att täcka dagens kaloribehov. Med lite tur skulle nog en matlåda kunna sparas denna kväll.

"[...]Gevalias näskaffe snart var slut[...]"

Om det inte ringt någon varningsklocka under middagen, där Anna försökt småprata och Petter att "hårdprata" om... denna fantastiska Fantastiska Farbror Fri, som lyckats slå sig fri ur bojorna vid endast 39 års ålder,  och om Sparo, mannen som lärde människan att fryspåsar går att diska och mjölk att frysa in, gjorde det nog det då de hade lämnat köket och begett sig till Petters lilla krypin. Då hon frågat om kaffe hade Petter inte hunnit tänka sig för utan, rent intuitivt, sagt att han ej hunnit diska den enda kopp han ägde, dvs. hans, samt att Gevalias näskaffe snart var slut och att han ej skulle handla förrän på lördag. Anna hade, såklart, skrattat och trott att Petter drev med henne, men då hon hade sett hur hans oförstående tillika allvarliga min inte spelade med, hade slutligen den där klockan ringt.

Petters tankar kom snabbt tillbaka igen då en igenkännande röst ekade i lurarna; "Johan 'Dr. Baisse' Isaksson. Börsen står i ...".
"Och folk betalar för en Madeleinekaka med lindblomste för att få dessa flashbacks. Ha! Idioter..."

Under eftermiddagslektionen har Petter svårt att fokusera. Istället sitter han med sitt rutiga block (en gåva från "Studenternas") och skissar på diverse utdelningskalkyler utifrån en olika sparkvoter och värdetillväxt. Siffrorna, som han även gestaltar med diagram, är som att se liv bli till. En värmande känsla; likt då han lyckas spara mer än tio kronor på att frysa in mjölkslattar, får hjärtat att bulta.
"Om yoghurten är kvar hela veckan har jag sparat till ytterligare en teliaaktie. Två kronor extra i utdelning! Jag måste dubbelkolla med Stefans sparkalkylator så att allt stämmer, men faktum är; Snöbollen V.Ä.X.E.R."

Föreläsningen passerar i en rasande fart och innan han hunnit recitera Howard Marks "Ten most important things" är den slut. Klockan är tre, vilket är liktydigt med fika.

Som alltid beger han sig till personalrummet hos de som läser ekonomi. Förvisso två hus bort, men där finns ingen som känner igen honom. Han går till personalrummet men lämnar väskan och jackan på en soffa utanför. Sedan ikläder han sig en allvarlig ansiktsmask och rollen som en doktorand. Ingen under hela terminen har hittills vare sig observerat eller frågat honom om vem han är eller vad han gör. Med blicken fäst på kaffemaskinen och fruktskålen går han med raska och beslutsamma steg; sådana som vittnar om att hans tid är dyrbar och att han har viktigare ställen att vara på. Ett par minuter senare sitter han i soffan där han lämnat sin väska och jacka och njuter av ett Granny Smithäpple samt en rykande god kopp cappuccino, som spetsats med en 3x espresso. Detta för att få igång magen och därmed hinna med ett toalettbesök innan hemgången skall bli av.
"Miljonären knows his shit, såväl bildligt som bokstavligt talat. Vilket bra tips. Gratisskita är ju bland det bästa jag hört. Tusan att jag ej kommit på detta för tre år sedan. Då hade jag nog lätt kunnat ha ett par H&M-aktier extra nu."

"[...]Yippie-kay-yay[...]"

Medan Petter sitter där reflekterar han över dagen, vars syfte, likt alla andra dagar, är att spara så mycket som möjligt. Han ler. Även om dagen ännu ej är slut är det inget annat än mission accomplished.  "Om nu bara magen kunde börja arbeta så är det tusan i mig guldstjärna på denna dag", tänker han och sörplar i sig den sista skvätten kaffe. Knappt hinner han ställa undan muggen innan han känner hur aktiviteterna i magen börjar och med ett leende tittar han mot toaletterna.

Lugn och sansat reser han sig och börjar gå mot herrarnas. På vägen går han förbi en soptunna och då han slänger sin kaffekopp fastnar hans öga, likt en försvarssatellit, på en tom PET-flaska. "Yippie-kay-yay. Guld-fucking-star."

To be continued some time... av Chansar Mest (?).

Life happens

Jag kommer ej ihåg exakt datum men det var kring våren 2016 jag upplevde att antalet bloggar tycktes växa snabbare än en hydras huvuden. Vad en majoritet av dessa har gemensamt är att de drivs av unga, mestadels, män som befinner sig i de "early twenties" (nedan text kan absolut även gälla de mer "äldre"). Att de är så unga och redan nu har uppmärksammat sparande- och investeringslivet är inget annat än bra därtill roligt för dem. Jag vill verkligen betona den välgång tillika lycka jag önskar dem!

På många av dessa bloggar har skribenterna presenterat sig, berättat om mål samt hur de planerar att spara, deras YoC et cetera. Detta är verkligen fascinerande siffror men jag tycker att många (alla?) missar en viktig aspekt. De skriver i alla fall ej om denna.

Något som är intressant med livet är att det fortgår. "Shit happens", brukar man säga när saker går käpprätt åt skogen, men torde inte ett mer passande uttryck lyda "life happens", för oavsett om det är en positiv eller negativ upplevelse, utveckling e.d., är det just ett sådant enkelt konstaterande att livet fortgår.

Undertecknad har en kalkyl, extremt lättsam måste tilläggas, på hur jag hoppas få det på det ekonomiska planet. Emellertid är jag medveten om, och detta hopppas jag innerligt, att jag kommer att träffa en underbar tjej och få barn med henne. Därtill kommer säkert en bil att behöva införskaffas inom en framtid, detta oavsett barn eller ej. En lägenhet med lite mer utrymme står också som ett troligt scenario i en inte allt för lång framtid. Att då utgå från en sparkvot på 75-65 % i månaden är att negligera det faktum att det ytterst sällan blir exakt som man planerat.
Att tillägga är att även det motsatta till ovan positiva händelser kan hända; plötsliga sjukdomar, familjeproblem, arbetslöshet et cetera.

"[...]sedan ser tillbaka på med ett leende större Trumps än tupé[...]"

Att använda Stefans sparkalkylator och där skriva in en summa som motsvarar en sparkvot på dryga 70 %, vilket en majoritet av de unga bloggare jag åsyftar håller, och sedan utgå från att det alltid kommer gälla. Eller att för den delen inte räkna med att vissa bolag kan sänka mer än vad övriga höjer et cetera, är att skjuta sig själv i foten.

När jag räknar försöker jag att utgå från ett snittsparande tillika investerande som är betydligt lägre än det jag sparar och investerar idag. Jag hoppas verkligen att detta kommer att ske, för vad är inte livet om man ej får bilda och ombesörja en familj, eller i alla fall ha en underbar partner att skämma bort och bli bortskämd av? Mysiga fredagskvällar med ett glas vin och bara umgås samt diskutera om allt mellan himmel och jord; sömnlösa nätter med en skrikande bebis - stunder som man i ögonblicket säkert avskyr men som man sedan ser tillbaka på med ett leende större Gunilla Perssons självförtroende.

Att fokusera för mycket på sitt sparande; att alltid jaga procent i syfte att uppnå sitt mål i tid, eller ännu bättre; tidigare, skapar en risk att vederbörande kan blir beroende av själva sparandet och därmed aktivt väljer bort mycket av livet härligheter. Den sporadiska Lisebergstrippen, ett restaurangbesök, en sista minuten med gänget et cetera, allt detta är ju underbara aktiviteter och den dagen vederbörande aktivt väljer bort dem i syfte att den ekonomiska kostnaden ger negativ konsekvens för det utsagda målet om finansiell frihet, befinner sig denne på extremt farliga marker.
Det tar ej lång tid för ett visst förhållningssätt slutligen blir en vana; en rutin; en livsstil.

"Your beliefs become your thoughts, Your thoughts become your words, Your words become your actions, Your actions becomes your habits, Your habits become your values, Your values become your destiny" (M. Gandhi)

Risken att fastna i ett sorts beroende, ett stadium där sparandet blir det primära och allt som bryter mot det ger en sorts "ångest" ökar för varje gång man aktivt väljer bort aktiviteter och vänner som man tidigare velat göra. Till slut, i en mycket mörk värld, kommer man sitta ensam i sin lägenhet och se på alla bilder som vänner lägger upp på sociala medier på diverse resor världen över som de har gjort. Visst gläds du med dem och visst skulle du önska att även du kunde göra detta och befinna dig där, gärna med dem. Dock vet du ju att sådant kostar och detta är ju ekvivalent med ångest och hack i de rullande sparkugghjulen.

"[...]Ställ in dig på att planet kraschar[...]"

Jag vill ej säga att man inte skall eftersträva hög sparkvot. Jag vill ej heller säga att unga skall bli mer frikostiga bara "för att". Det jag vill framlägga är att när Du gör din plan och strategi för hur Du vill spara och investera, räkna då med det värsta och hoppas på det bästa. Min far sade en gång en mycket  udda likväl träffande sak då min familj skulle flyga till Sorrento; "Ställ in dig på att planet kraschar. Fatta vilken positiv överraskning om det inte gör det, för då får vi ju bada i poolen och äta all glass som vi önskar." Jag behöver nog ej nämna den blick min älskade mor gav honom...

Man behöver/ska ej vara renodlad pessimist, men absolut realist!

Låt oss odla vår trädgård

"Låt oss odla vår trädgård", Candide (Voltaire, 1759)

Jag tänkte följa upp förra veckans inlägg då det kom att bli ett omtalat sådant, vilket jag finner mycket roligt. Att vi är flera som vill sprida den kunskap vi sitter inne på till människor i allmänhet, men kanske ungdomar i synnerhet, är inget annat än vackert. 

Det var ungefär 90-100 st elever som besökte min föreläsning, vilket måste ses som extremt bra då den dels låg efter skoltid (kl 15:30), dels var av icke-obligatorisk karaktär samt att många elever har andra fritidsaktiviteter. Lägg därtill att skolan har cirka 700 elever så framgår att intresset är stort!

Under föreläsningen var det främst två ögonblick som kom att väcka min uppmärksamhet. Den först var då jag visade nedan bild med budskapet att man skall spendera efter att man har sparat, och inte tvärtom. Detta kändes som att eleverna blev..."upplysta". Innan jag visade den bilden frågade jag hur många i publiken som prioriterar att spara varje gång de får sitt studiebidrag och bad alla som valde att spara innan att spendera räcka upp handen. Resultatet var cirka 10 händer i luften. När jag sedan bad de som sparar vad som blir över (OM det blir något över) räcka upp handen var det, såklart, cirka 90 händer i luften. I denna stund spred sig ett sorts fniss som ömsom signalerade "herregud, det är ju självklart att man skall prioritera sparande", ömsom "jag skäms". 

För oss invigda är det en självklarhet att vi prioriterar vårt sparande och det kan te sig, i brist på bättre ordval, konstigt tillika tragikomiskt, att människor inte väljer att prioritera sig själva genom att investera i en trygghet. Jag försökte få eleverna att komma till insikt om detta. 

Vart kommer ungdomarnas beteenden från? Media? Föräldrar? Vänner? Samhället? Säkerligen en mix av samtliga och egentligen är frågan inaktuellt att debattera. Det bästa vi kan göra, ja, Vi, är att fokusera på de unga; ty, det är dem som vi kan hjälpa och kan vi få dem att få in detta beteende(!) med att prioritera sitt sparande, kommer de i sin tur att sprida till sin framtida avkomma. Istället för dagens onda cirklar kan vi hjälpas åt att skapa goda sådana. Utopisk önskan från min sida? Kanske. Är det möjligt att åstadkomma? Ja, tveklöst!

Det andra ögonblicket som slog mig var då jag visade bilden om "miljonärskalkylatorn" samt även Stefan Thelenius sparkalkylator. Diagram, bilder...dessa är lättatolade och när eleverna såg att det ej krävs mycket för att uppnå astronomiska summor såsom 100 000 kr, infann sig en känsla om att de inte såg det som en dröm; en omöjlighet, utan istället dess atonym; en möjlighet!

Förutom att i inledningen samt successivt under föreläsningen betona att allt med investeringar är förknippat med risk, var jag lika noggrann att poängtera vikten av att de har tiden på sin sida. Som ungdomar, med en ålder mellan 16-19 år, har de just extremt mycket av denna "råvara" och att inte förvalta den vore dumstridigt.

Efter föreläsningen var det dels många som stannade kvar för några korta och snabba frågor, dels många som skickade mail under kvällen. Jag avlsutade närmligen med att säga att om de önskade fler föreläsningar/möten, skulle de maila mig. Såhär, cirka två dagar senare, har jag fått cirka 75 mail/munliga anmälningar. Det många efterfrågar är mer hur man går tillväga. Hur man skapar ett ISK; hur man öppnar ett fondsparande; hur man flyttar från nuvarande bank till Avanza eller Nordnet 
etc. 

[...]"Cristofer, jag startade ett konto på Avanza igår"[...]

Utöver detta finns även frågor om avgifter och andra kostnader med att byta bank, starta nya konton, ha två banker, skatter etc. Även om jag gick igenom om ISK och KF är dessa frågor fullt förståeliga; ty det är inte enkel fakta de fick till sig på dessa intensiva 75 minuter.

Jag ser verkligen fram emot att fortsätta med detta och vissa nämnde att det kanske skulle vara kul att starta en, för skolan, lokal förening för de som är intresserade och att man har regelbundna träffar. Jag bara log och kände hur känslan av nöjdhet frenetiskt pumpades ut i envar lem. Extra tydlig blev denna känsla då jag mötte en elev i trappen under torsdagen: "Cristofer, jag startade ett konto på Avanza igår" samt då en elev idag, fredag, besökte mitt arbetsrum för att berätta att denne dels "plöjt" 8 avsnitt av #pratapengar, dels skaffat konto på Avanza och börjat fundera på hur denne skall investera sitt månadssparande.

En rolig kuriosa att berätta är också att många kollegor frågade väldigt mycket vid både torsdagens och fredagens lunch. Många hade ej möjlighet att komma och frågade om jag kunde tänka mig ha det igen... ännu en gång spreds känslan av nöjdsamhet.

Tänk att kunna få bidra till att människor, med allra största sannolikhet, får det bättre rent ekonomiskt och därmed får en stabil tillvaro därtill trygghet. Att få visa dem att de, för att citera Voltaire, kan "odla sin trädgård". Det är en underbar altruistisk känsla!

Att föreläsa om nyckeln till frihet

Att berätta och "undervisa" - men framför allt inspirera - om den värld vi alla dagligen rör oss inom; den som finns med oss i våra tankar; i våra drömmar; våra framtidsplaner; ja, i våra liv, är det nog många som någon gång tänkt tanken att de skulle vilja göra. Onsdagen den 26/10 kommer jag att göra just detta. Då har jag nämligen en öppen föreläsning på mitt jobb för såväl elever som personal. Stora aulan är bokad och jag har marknadsfört via såväl uppsatta "affischer" som via digitala vägar (Facebook, Instagram och allt annat som dagens ungdomar visats med).

"Do not save what is left after spending but spend what is left after saving"

Jag ser verkligen fram emot att få ha denna föreläsning och bland både elever och kollegor talas det redan mycket om den. Då den ej räknas som ett obligatoriskt moment var jag tvungen, vilket rektorn beklagade men absolut stödde, att lägga den efter skoltid, dvs. kl 15:30-16:45. Detta kan säkert få några att avböja sin vistelse men jag har poängterat att de kan komma och lyssna tills de måste iväg på någon annan fritidsaktivitet eller tills de antingen tröttnar eller känner att detta med sparande/investeringar ej är något för dem (om fallet är likt det sistnämnda blir jag rädd...).

Jag tror inte det kommer vara svårt att väcka allas intresse och engagemang - vem vill inte "tjäna" mer pengar och veta/förstå hur man kan skapa avkastning på sitt kapital? Nej, det svåra är för mig att bedöma är var jag skall börja och hur mycket jag skall ta med i denna första, av flera planerade, föreläsning. Jag har varit i kontakt med Unga Aktiesparare och de har berättat att de mer än gärna vill komma och besöka/föreläsa och det är något jag hoppas kommer inträffa. Om min föreläsning blir väl emottagen är min plan tillika förhoppning att dessa skall få ha 1-3 föreläsningar fram till sommaren (och att jag då ej har några).

Nyckeln till frihet?

Jag har börjat skissa på en Power-Point, då jag anser det mer lättarbetat än Prezi. Därtill är den lättare för eleverna att använda på mobiler samt att ladda ned och ha i "offline-mode". Sedan är jag en sådan som hellre ser till funktion tillika syfte mer än till ett snyggt yttre/flashigt utförande. Oavsett kommer samma budskap och innehåll att förmedlas och det är huvudsaken.

Jag tänkte dela med mig av mitt utkast, med tillägget tillika betoning på att det är just ett utkast. Vad anser ni att jag har missat? Skall jag stryka något? Något som det behövs läggas mer tyngd på? Jag är tacksam för all sorts feedback!

Jag är väl medveten om att det är svårt att ge feedback då ni ej vet mitt "manus" till alla bilder, men jag tror nog att ni, smarta som ni är, nog klarar av att någorlunda fundera ut vad jag kommer säga till samtliga bilder.

"The best time to plant at tree was 20 years ago. The second best time is now"

Utöver ovan kommunicerade "medvetenhet" kommer ytterligare en; ja, det är långt och ja, det är mycket. Jag är inne på att korta ned men har ännu ej beslutat vad. Det är en av anledningarna att jag vädrar detta med er. Lägg också till att denna PP kommer läggas ut på skolans intranät, så längden kan med fördel förbli, men att jag enbart nämner att mer finns att läsa, som jag tyvärr ej hinner gå igenom på denna föreläsningstid.

Jag vill ännu en gång tacka bland annat Alexander Boman på Avanza, Stefan Thelenius och Utdelningsstugan för era tillstånd att använda materiell från era sidor samt 40procent20år för bra bilder och diagram. Ni har besparat mig mycket tid och ännu en gång visat att ni är underbara människor - tusen tack!

Här finner ni min Power-Point

Yes man(kind)

”Vi är styrda, våra medvetanden präglade, vår smak utformad, våra idéer suggererade till stor del av män som vi aldrig har hört talas om” - Edward Bernays.

Bernays, som för övrigt var Freuds systerson, lade grunden till den moderna marknadsföringen i mellankrigstidens USA med hjälp av sin tids modevetenskaper, sociologi och psykologi. Han var verksam så länge i branschen att han hann med att göra kampanjer för såväl för att få fler kvinnor att röka i slutet av 20-talet som hälsomedvetna antirökkampanjer på 60-talet(!). Således var han likt valfri politiker i valfritt land.

Alla vi som dagligen vistas på börsen och läser diverse olika medier, såsom Dagens Industri, forum, tidningar, bloggar mm. vet hur det dels är lätt att bli påverkade av andra, dels vikten av att inte bli det. Jag har alltid hävdat att människan är smart, men att människor är dumma. Om detta vittnar all den hemska historik som människoväsendet har; rasismen, Nürnberg, nationalismtänkandet under 1800-talet, vänstervågen på 60- och 70-talen, TV3:s reklam för Svenska Hollywoodfruar et cetera. Om än mer vittnar den om den kommersialism vi idag lever i. Det blir ett intressant, ömsom skrattretande, ömsom förskräckligt, kliv att ta mellan Bernay och Katarina Bjärvall, som i sin bok ”Yes! Därför köper vi det vi inte behöver” vill undersöka kommersialismen och överkonsumtionen.

“The conscious and intelligent manipulation of the organized habits and opinions of the masses is an important element in democratic society. Those who manipulate this unseen mechanism of society constitute an invisible government which is the true ruling power of our country.” Bernays

I Bjärvalls bok skryter ingen med att de drar i trådarna, för konsumtionen är ett märkligt väsen. Ingen säger sig ha makt över den. Multinationella koncerner känner sig utlämnade åt tonåringarnas nyckfulla vilja, samtidigt som skolgårdens små prinsessor och maffiabossar befinner sig i en underbart välfungerande symbios med varumärken och med kommersialismens outtalade värderingar.

Det är inte säkert att reklamen är den viktigaste förklaringen till konsumtionen. Bjärvall nämner grupptryck, osäkerhet, tidsandans förändring från folkhem till nyliberalism med mera. Här vill jag påstå att Bjärvall missar en tydligt därtill viktig koppling – reklamen och övriga faktorer agerar i en symbios! Således kommer vi in på ett ämne många innan mig, samt även jag själv såväl här som här, diskuterat tidigare. Ändock ämnar jag fortsätta detta ”same shit but differente name”-spår med att försöka skapa lättsam koppling mellan konsumtion/kommersialism samt människans psykologi i allmänhet men neurobiologi i synnerhet. 

[...]Vetenskapen om nervsystemet betraktat i ett biologiskt perspektiv, det vill säga utifrån dess funktioner för människan som biologisk varelse [...] Psykologiguiden.se

Att reklam och konsumtion kopplar sig till hjärnans lust- och belöningssystem är föga nytt, vilket Bjärvall, tyvärr, väljer att stanna vid. Således kommer inte boken med något nytt under solen. Förvisso kan den vara rolig att läsa, men för hen som redan känner sig kunnig inom merkantilismens påverkan av våra sinnen kan nog låta den ligga kvar på Amazons bokhylla. Emellertid har denna bok, därtill andra innan den, gjort att intressanta frågor har växt upp, frågor som jag anser bör diskuteras: vad krävs för att hjärnans belöningssystem ska vilja koppla sig till något annat? Skuld och moralism kommer inte att få folk att sluta överkonsumera (ej heller att göra rätt för sig gällande skattbetalningar), men fäster sig våra lustupplevelser vid något annat än konsumtion kanske det kan leda till att oavsett hur mycket annonsörerna tjatar, likt tonårsföräldrar, kommer vi ej bry oss. Personligen har jag tidigare varit en s.k. "prylnörd" men då jag har kommit att lära känna mig själv vet jag att oavsett om jag köper Playstation 75 eller en Tesla Model 3 kommer min "lycka" vara en falsk sådan, då den grundar sig på ett ting, vilket får till följd att den är kortvarig.

"[...] är om lösningen kanske är kontraintuitiv [...]

Behöver jag smaka något jag inte har smakat förut? Ja, det är klart! Människan, detta nyfikna och rastlösa däggdjur, behöver nya upplevelser, men istället för att upprepa de vanliga fraserna om överflöd skulle vi kunna se oss omkring med förfrämligande ögon och upptäcka att vår tid är sällsynt fattig på upplevelser och belöningar utöver de som kommersialismen erbjuder. Tänk om lösningen är så enkel som att stänga av allt som hör vardagen till, ta på sig sina sandaler och bara gå ut? Är det inte lycka om något att ta en promenad med en kär vän, sätta sig på en parkbänk och inandas "nuet"?

Ytterligare en aspekt som har vuxit fram hos mig, vilket säkert många av er läsare ryggar undan från, är om lösningen kanske är kontraintuitiv; att det som får oss att må bra inte är överkonsumtion utan mer arbete? Spottade du kaffet på skärmen nu? Innan du stänger ned bloggen ber jag dig att fortsätta, för min förklaring kommer. I en utopisk värld jobbar alla med de arbeten de vill; de upplever arbetet som en plats där de får utlopp för sin kreativitet, lust och vilja; en plats där de trivs (jmfr. dagens s.k. "fritid"). I en sådan värld skulle konsumtionens plats vara obetydlig och enbart fylla ett nyttobehov, vilket är sunt. 

Nu börjar du kanske tänka att denna världsbild förvisso vore fin, men att den i praktiken är omöjlig. Ja, för en majoritet av världens befolkning är, tyvärr, fallet som sådant. Dock finns det de som ändå lyckas. Vilka är dessa? Jo, de som väljer att fokusera på andra saker än en "avarge joe". Det finns de som väljer att jobba med det som de älskar till en lön som enbart räcker till att betala det som de behöver. Dock upplever dessa inte detta som ett ok. Nej, de har fullt upp med att vara genuint lyckliga och må bra. Just till denna position tror jag vi är många som vill, varav flera börjar nå eller t.o.m. har nått sitt mål (ännu en gång: Grattis Fantastiska Farbror Fri). 

Bjärvall vågar sig inte på att gå in på neurobiologi, vilket är synd då det känns som att mycket kunskaper kring varför människor omkring oss är beredda att ta (sms)lån för att köpa en Apple Watch eller dylikt vore önskvärt. Om man som människa är metakognitiv tillika metamedveten om konsumtionshetsarnas "vapen" klarar man av att stå emot de lättsamma försök de multinationella bolaget slänger ur sig. "Köp Pepsi för att Leo Mesi dricker det" - jo, jag tackar! Således skall jag alltså trycka ned 10 sockerbitar i flytande form i kroppen bara för att en känd fotbollsspelare gör det? Och sedan fortsätta med mitt sockerätande tills jag platsar i Bigest Looser och därmed (om jag lyckas) blir ett ansikte utåt för diverse träningsmärken, "nyttig-mat"-producenter osv. som sedan i sin tur påverkar en annan som påverkar en annan etc... Behöver jag fortsätta? 

När det kommer till att konsumera och spara handlar det enbart om att ställa de rätta frågorna (utan inbördes ordning):

• Vad är mitt behov?
• Är priset värt kvaliteten?
• Hur mycket kommer varan att användas?
• Kan jag hitta varan genom billigare kanaler?
• Och slutligen: Har jag råd?

Det finns en baksida med att alltid utgå från ett "snålt" leverne och det är inte det jag förespråkar. Det jag förespråkar är en kostnadsmedvetenhet; ett fokus på såväl det långa som korta perspektivet. Människan är en social varelse och visst mår man ibland bra att unna sig både det ena och det andra (köpte själv Dark Souls 3 denna vecka för jag älskar att plåga mig själv...hrm...). Men att göra detta för ofta leder enbart till en destination där begrepp såsom olycka, skuld, tomhet, materialism etc. har herravälde på bekostnad av dess antonymer. Väl därifrån är det ej långt till en medverkan i Lyxfällan.
Således måste man finna en bra, realistisk och tillfredställande gråzon. Man ska/behöver inte säga "yes" till allting, ej heller "no". Jim Carrey testade "yes" och det gick sisådär...Scrooge sa endast "nej" och det gick ... sisådär ... Lärdom? 

"The era of `yes`has begun" Yes man

"Grundfrågan när man diskuterar överkonsumtionens orsaker och konsekvenser är sikten. Vi överkonsumerar därför att vi inte är förmögna att tänka tillräckligt långt i tid och rum. Vår förmåga att förstå och omfatta konsekvenserna för jordens hållbarhet och för människor bortom vår egen närmaste krets övertrumfas av de kortsiktiga kickar vi tycker oss få av konsumtionen" (Bjärvall, 2015).

Just detta citat fångar mycket av det som en av vår tids stora tänkare därtill filosofer, Noam Chomsky, uttrycker i flertalet skrifter och intervjuer. Igår hade jag äran att se "Requiem for an american dream", i vilken Chomsky b.la. diskuterar företagen, deras (dolda) agendor samt utnyttjandet av den "psykologiska" makt de utfärdar mot oreflekterade osmarta"jag-köper-vad-som-helst-för-vilken-dum-anledning-som-helst" konsumenter. 

 "The major media-particularly, the elite media that set the agenda that others generally follow-are corporations “selling” privileged audiences to other businesses. It would hardly come as a surprise if the picture of the world they present were to reflect the perspectives and interests of the sellers, the buyers, and the product. Concentration of ownership of the media is high and increasing. Furthermore, those who occupy managerial positions in the media, or gain status within them as commentators, belong to the same privileged elites, and might be expected to share the perceptions, aspirations, and attitudes of their associates, reflecting their own class interests as well. Journalists entering the system are unlikely to make their way unless they conform to these ideological pressures, generally by internalizing the values; it is not easy to say one thing and believe another, and those who fail to conform will tend to be weeded out by familiar mechanisms." N. Chomsky

Får du en "kick" av att konsumera eller en dito av att inte konsumera? Hur tänker och känner du då du blir intresserad av något du vill ha, men kanske inte fullt ut behöver? Att då och då unna sig saker är nog sunt, men när och hur bör man dra gränsen/gränser?