Terminus

Oavsett hur mycket man vill; hur mycket man önskar, kommer det alltid en tid då vissa saker tar slut - terminus. Gudfadertriologin, mjukglassen, Pol Rogern, livet... ja, näst intill allt kommer någon gång ta slut, till och med, även om det kan vara svårt att tänka sig, Chansar Mest och hans försök till attacker på mig. Det är ömsom vackert; tilltalande, ömsom hemskt och förkastligt. Emellertid är detta en del av vardagen och livet.

Sorrento och Amalfikusten

Jag har ingen aning om hur många det är som har följt mig från början och hur många som är "nya". Emellertid spelar det föga roll, men för er som varit med på den hittills gång resan vet att mina inlägg är mer av filosofisk och psykologisk karaktär. Visst finns det nöje i att skriva inlägg såsom "köpt X i Z", "Månadsavslut", "Månadens utdelningar" e.d., men jag har aldrig känt att jag skall göra sådant; ty det finns redan många sådana och jag anser att dessa räcker gott och väl. Det som jag kände saknades då det begav sig, dvs. under hösten 2014, var fokus på det psykologiska och filosofiska; hur fungerar hjärnan och dess mekanismer? 

Idag, onsdagen den 21 juni, njuter jag av min första dagen på en mycket efterlängtad semester. En del av sommaren kommer spenderas på västkusten samt med ett antal mindre resor inom Sverige. Högst sannolikt kommer det även bli en avstickare till Amalfikusten. Likt ofta kommer tiden ägnas till att läsa och bara "vara". Min backlog av böcker är, som alltid, enorm och min vilja att träffa och umgås med nära och kära är ännu större.

"[...]Visst skulle jag kunna krysta ut något som skulle få en klassificering Ö- av Moody's[...]"

Efter sommaren kommer jag fortsätta mina studier på masterprogrammet i pedagogik. Därtill fortsätter skrivandet av nästa del i serien om Gaius Marius. Detta kommer att ske utöver mitt arbete tillika mina studier och som framkommer kommer en stor del av min vakna tid att vara uppbokad. 

Bloggen har betytt mycket för mig och gör så än. Det är ett forum att vädra tankar och åsikter, men också ett forum att hålla en kontakt med såväl synliga som osynliga läsare. Denna känsla och uppfattning till trots kommer jag ej längre kunna publicera inlägg varje fredag kring kl 15:00. Visst skulle jag kunna krysta ut något som skulle få en klassificering Ö- av Moody's, men detta är inte vem jag är. Skall det vara, skall det vara ordentligt, är mitt måtto, vilket jag tror har framkommit i alla de inlägg som jag har postat.  Bloggen kommer ej att läggas ned, men inläggen kommer bli färre och således, för den icke-logiskt tänkande, mer utspridda.

Vad tar jag med mig mig av det hittills publicerade? Framför allt att envar kan komma långt med att konfrontera sin egen föreställningsvärld. Vi lever i en tid där mycket styrs utifrån en intersubjektivitet om just denna. Detta i sin tur "smittar" av sig på det mer individuella och personliga. Jämför med en person som tror att denne mår bra av tio kilometers promenad varje dag. Detta är vad denne tror. Vi är många som tror att utdelningsinvestering är den bästa och tacksammaste strategi att använda. Detta tror vi. Vissa tror att pengar är en källa till lycka medan andra en källa till fördärv. Detta är enbart föreställningar! Pengar och dess värde? Ja, även det är en föreställning! Din ångest om ett visst innehav? En föreställning som kopplas till förnimmelser!

"[...]Emellertid - vad är alternativet?[...]"

Många inlägg har handlat om detta och för ett par månader sedan publicerade jag ett inlägg där jag knöt samman säcken, för att använda mig av en metafor. I detta länkade jag till ett par inlägg, varav alla är intressanta om man är villig att konfrontera och berika sig själv med intressanta psykologiska fakta. Om någon skulle fråga mig om ett tips på hur man kan bli bättre på att lära känna sig själv, hur att hantera svåra psykologiska situationer och tider då allt känns mörkt, skulle det vara att skriva. Skriv; sätt ord på dina tankar. Läs dem sedan. Igen och igen. Du kommer snabbt inse att de är inget annat än just tankar; föreställningar. Så länge du gjort en analys och anser nyckeltal tala för att det är en bra investering, är det "jobbiga" enbart tankespöken. Bäste sättet är att skriva av sig dem eller köra the way of the Buddha; observera dem, men gör inget mer. Se dem, låt dem visa sig och sedan, med tiden, försvinna. Det är enkelt att säga och, i alla fall till en början, svårt att göra. Emellertid - vad är alternativet?

Hjärnan är ett underbart organ och ännu har människan ej lyckas förstå sig på hur allt fungerar. Således uppkommer ständigt nya rön och framsteg i forskningen. Alla dessa gör att vi alla får en vidare förståelse för hur alla kugghjul snurrar och jag ämnar ej bagatellisera eller dylikt, då jag vet att allt mer ofta än sällan är mer komplext, men ofta handlar det om att observera sig själv;sina handlingar, konfrontera dem och, ifall du upplever dem skadliga eller ej funktionella, ersätta dem med bättre förfarande. I många fall behövs hjälp, vilket nog många missbrukare kan skriva under. Behövs hjälp, sök då sådan! Inse att det är ett hårt jobb och kommer att ta mycket kraft; ty det finns inga gratisluncher, vilket gäller i såväl det psykologiska som i börsvärlden.

Jag vill betona att bloggen ej kommer att försvinna, men som ovan sagt; inläggen kommer att bli färre. Dock kommer, på mångas via mail och tweets, förfrågan om en portföljsuppdatering att komma nästa fredag den 30 juni, då första halvåret för anno 2017 har passeras.

Hur ser min ekonomiska resa ut? Hur långt har jag kommit? Sedan jag klev ur skuggan har jag valt att ej nämna något explicit om min privatekonomi, vilket jag ibland kan uppleva som ledsamt, då det är mer givande att få mer explicit fakta. Utan att nämna siffror kan jag säga att min väg mot en ekonomisk trygghet fortsätter och går för tillfället snabbare än vad jag hade trott. Ett par milstolpar har passerats detta halvår och även om jag vet att aldrig glömma "memento mori", passar jag på att njuta av varje positiv bolagsrapport.

Till dig som har varit med mig på den hittills gångna resan; ett stort tack och jag hoppas du fortsätter, trots att inläggen kommer bli färre. Har du varit med sedan tidig start har du nog läst detta; annars vill jag avsluta med en möjlighet att läsa det igen.

Marius Victrix!

/Sofokles

I en inte allt för avlägsen framtid

Jag brukar ofta skriva mer utförliga, analyserande och, av fakta, underbyggda inlägg. Att tillägga är de också mycket långa. Kanske för långa? I och för sig är allt relativt men ibland kan även jag känna att det ibland mer är en tegelsten á la Destojevskij än kiosklitteratur á la Läckberg jag publicerar. Dock, detta är jag och vem jag är. Jag har också fått uppfattningen om att mina inlägg är mer uppskattade än dess motsats.

Som jag tidigare skrivit kommer jag ha mindre tid att publicera inlägg av den mer "kvalitativa sorten", då jag har mycket annat med arbete och studier. Dock, de kommer att fortsätta om än i mindre skala. Då och då kommer jag, likt detta inlägg, publicera lite mer "personliga" inlägg.

Jag vill även passa på att göra lite (gratis) reklam för Värdepappret, som efter cirka 2 månaders uppehåll nu åter är tillbaka! Varje fredag i slutet av månaden kan du få möjlighet att få en tidning med riktigt bra kvalité, där undervärderade bolag analyseras. Jag har samtliga bolag som Värdepappret har skrivit om i en bevakningslista och det har varit intressant att se hur de har tacklat den senaste tidens oro på börserna. Faktum är att de har klarat sig bättre jämfört med andra stora bolag, såsom Betsson, SHB, Industrivärden etc.

Jag har varit relativt snål med att berätta lite mer utförligt om mina drömmar och mina mål i livet och hur min pengamaskin kan hjälpa mig att uppnå dessa. Successivt kommer dessa/detta förmedlas under tidens gång och detta inlägg kan ses som ett av de första. 

Hej älskade mor & far!                                                              Sorrento, oktober 2028

                                                                                                           Villa del conde

Jag hoppas att ni mår bra och att allt i kalla Sverige är ”okej”.

Här i Sorrento är allt precis som vanligt; lugnt och behagligt. Jag har ägnat de senaste dagarna till att sitta med min nya bok samt att inventera lagret från förra årets lilla skörd. Det är smärtsamt att se lagret sjunka för varje vecka, då 2027 års produktion måste ha varit den bästa sedan jag köpte denna lilla egendom. Dock, jag tvekar inte att njuta av dessa behagligheter!

Igår var Paolo och hans fru på besök. Johanna och jag bjöd på en pasta vongole med vongolemusslor köpta från marknaden i staden.  Till detta grillade jag även zuccini, tomater och auberginer från vårt land (självklart tänkte jag på det du alltid säger, pappa: snåla inte med olivoljan – vår egengjorda!). Kvällen blev underbar och efter middagen, då småtimmarna infunnit sig, tog vi en promenad längs kustremsan och tittade ut över havet och mot ön Capri, där flera kejsare haft sitt residens.  Kommer ni ihåg när ni var på besök förra vintern och vi besökte Axel Munthes residens, San Michele? Jag var där förra veckan och utsikten är lika bedårande nu som den var då.

Som vanligt ägnar jag en majoritet av mina dagar med att sköta om det lilla landet och den vinodling Johanna och jag har. När de gröna fingrarna fått sin beskärda del brukar jag promenera mycket. En rolig sak är att jag nu blivit ”accepterad” av den lokala espressomaffian i stan. Varje morgon brukar ett gäng män, såväl unga som de till åren komna, träffas och diskutera de senaste fotbollsmatcherna och allt annat som faller dem i smaken. Det var Paolo som introducerade mig för dem och för det är jag tacksam. Det är fantastiskt vad öppenhjärtiga och vänliga italienare är!  Vissa i detta gäng jobbar fortfarande, medan andra är pensionärer, och när de förstnämnda måste lämna för att bege sig till jobb brukar de alltid ge mig ”den där” blicken. Jag tror inte det är avundsjuka, utan mer en blick som säger: ”Du har valt rätt. Du lever!”. Kanske tolkar jag dem fel, men det är så jag upplever dem.

Johanna har börjat en kurs i akvarellmålning och när hon inte uppehåller sig med denna fortsätter hon volontärarbeta vid Herkulaneum. Hon mår verkligen bra av detta och jag kan enbart glädjas åt det lugn hon finner här på dessa underbara breddgrader!

De 50 procent jag jobbar för universitetet går bra. Jag har vissa lata elever men jag tror nog att jag kan få fason på dem, annars får jag väl skicka dem till dig, mamma, eller vad säger du? Kunde du få fason på mig kan du nog få det på vem som helst.

Det känns skönt att kunna jobba dessa 50 procent via datorn och distans när Johanna och jag bor här på vinterhalvåret. Det ger mig ett perspektiv jag tidigare inte sett i detta yrke. Likaså tycker jag att det öppnar upp för mig att ta mig an mina uppgifter på ett annat, mer utvecklande tillika utmanande sätt!

Nej, nu har jag svamlat för mycket. Det är fascinerande vad pennan går varm när jag skriver till er. Det finns så mycket jag vill berätta; vinodlingen, känslan att plocka och producera, att odla egna grönsaker och varje självförsörjande på dessa, handla färsk fisk och skaldjur på marknaden, långa kvällar vid vår lilla uteplats med sällskap av ett glas vin, en bra bok och bara njuta etc. Det är fängslande vilket lugn denna plats ger mig. Med risk att låta som en buddistmunk känner jag mig "hel", likt allt i mitt liv har fallit på plats. Den sista pusselbiten är lagd och nu handlar det bara om att njuta av bilden!

Jag ville egentligen bara skriva och säga att allt är bra och att jag har bokat era flygbiljetter till då ni kommer ned om 3 veckor. Är det säkert att ni bara vill stanna i 4 veckor? Både Johanna och jag vill ha er kvar längre! Vill ni att vi, precis som när ni var nere för 3 månader sedan, besöker Pompeji och Vesuvius? De har byggt ut mer och nu har man även lokaliserat ett nytt badhus – intressant!

Pappa, jag har pratat med Luigi och han har fixat bra platser till oss när Napoli tar emot Roma. Jag hade tänkt om vi ska ta och besöka den där restaurangen du gillade när matchen är slut? Har vi tur kanske några av spelarna kommer dit även denna gång. Kan du tänka dig att vi fått skaka hand med en legendar som Alessandro Nesta och även fått sitta ned med honom och hans sällskap?! Och att han även beundrade hur kunnig du var på italiensk fotboll! Om det inte hade varit för att du passade på att ”påminna” dem om ”2-2 and the spaghettis are out” när vi pratade fotbollshistoria tror jag nog du hade fått ett jobb vid Nestas sida, hehe.  

Just det, innan jag avslutar detta brev. Jag hade tänkt vänta tills ni landat på vår lilla gård men… ja, jag kan inte hålla mig. Ni ska äntligen bli farmor och farfar!

Må väl!