Långsiktighetens bästa PR-trick

"The greatest trick the devil ever pulled was to convince the world he didn't exist". Många är vi som har sett klassikern The Usual Suspects. Tyvärr har det visat sig att mannen som spelade "djävulen", Kevin Spacey, nu står anklagad för att ha varit en sådan...

Bra PR är guld värt. Om förmågan att sälja finns, spelar det ingen roll om det är sand i Sahara, eller vatten i en simhall som skall säljas. Har du talets och/eller skriftens förmåga, kan du komma långt. 

Jag är en av de som förordar långsiktighet, men inte en naiv sådan. Förr tillhörde jag kategorin "klubben för de naiva långsiktsinvesterarna". Vi samlades på Internet, skrev blogginlägg, diskuterade via twitter och andra sociala plattformer och klappade varandra på ryggen medan vi basunerade ut "enig!", "bra!", "helt rätt!" eller dylikt. Vårt motto var: "Köp, för i längden kommer det att slå väl ut. Historiken visar det. Det kan liksom inte bli fel!". Inget kan vara mer fel, för det kan alltid bli värre. Det kan alltid bli mer fel och när detta inträffar svider det. Rejält. 

Förstå mig rätt, för långsiktighet är något som jag fortfarande applicerar, men, hoppas jag, utan en naivitet. Att blunda och köpa blodet som rinner på gatan för att sedan suga upp det likt vore jag en vampyr fungerar ej längre. Jag har tappat smaken för denna röda, tjocka substans. Dock kan jag absolut tänka mig att ta fram sugröret om jag bedömer det öppna såret, vari blodet rinner ifrån, kommer att läka. 

Långsiktighet är, som har diskuterats i tidigare inlägg, ett relativt begrepp och detta mindset gäller enbart tills nästa nya fakta blir tillgänglig. Följaktligen är det mer semantik än faktiskt agerande som är långsiktigheten karaktäriserad. Detta oavsett om det är en naiv sådan eller dess antonym.

"[...]"The greatest trick the long-term ever pulled was convincing the investor that he was real and to be taken for true" [...]"

Under måndagen den 27 maj läste jag Koll på Kontots inlägg om långsiktighet och likt många tycks skribenten ha skriftens (och talets?) förmåga, för begreppet tillika mindsetet säljs in med stil, elegans och klass. Emellertid finns samma brist, förstå mig rätt, för det är ingen personlig kritik, utan denna gäller sättet som presenteras, som alltid då det gäller PR - det är bara en sida av myntet som, mycket fördelaktigt, presenteras. Likt lobbyisterna för valfritt bolag visas bara den, utifrån det egna perspektivet tillika agendan, positiva sidan.

Ja, den som investerade $40 i Coca-Cola 1919 skulle idag ha $394 000. Ja, den som investerade 10 000 kronor  i H&M 1974 skulle idag ha 42 miljoner kronor. Ja, den som investerade $20 i Apple 1980, då bolaget börsintroducerades, skulle idag ha $86 miljoner. Samma utveckling står att finna i övriga bolag som skribenten, men även andra tidigare (och säkert senare i framtiden) skriver om. 

När inlägg likt dessa läses är det viktigt att iklä sig de källkritiska glasögonen och fråga sig hur fakta presenteras. Nämns nackdelarna och de mindre bra exemplen? Om inte, varför?

Den som kan sin bolagshistoria vet om nedan bolag. Om du ägde dem långt innan de började att dala i såväl vinst- som kursutveckling blev svedan värre än att få uppleva Castafiore live, och köpte du dem då blodet hade börjat rinna blev saken heller ej bättre, för -100 procent är alltid -100 %.

• Kodak
• Enron
• General Motors
• Lehman Brothers
• Atkins Nutritionals
• Hugo Boss
• Facit
• Eniro (förstår mig rätt)

Detta var stora, fina och, relativt sätt, anrika bolag som var fina att äga långsiktigt. De var i alla fall det, tills verkligheten hann ikapp dem och med det även den långsiktiga investerarens naivitet.

Utan något underlag tror jag att det absolut går fler bolag på den "bra" sidan, än på den "mindre bra", men att bara blunda, tänka att bolaget har varit fint långsiktigt och kommer nog så förbli är en onödig och dum(?) risk att ta. Att enbart utgå från historik, ej bedöma utifrån vad man tror och kan prognostisera för framtiden, och sedan applicera Warren Buffets: "If You aren't willing to own a stock for ten years, don't even think about owning it for ten minuts". Citat  är ofta bra, träffande och "korrekta". Dock skall de inte tas ur de sammanhang som de sägs och ursprungligen tillhörde.

"The greatset trick the long-term ever pulled was convincing the (naive) investor that it was real and to be taken for true" - eller? 

Långsiktighet - vad är det?

"En pilkastande och långsiktig utdelningsinvesterare, som är mer osäker än dess antonym i sina analyser för investeringar och som även har en viss kärlek till värdeinvestering". Detta är en sorts definition av mig som investerare och av många som jag läser och följer, såväl via twitter som bland bloggarna,  framkommer det att begreppet "långsiktig" delas med mig. Att begreppet, likt många andra, är beroende av definitions- och relativitetstolkning är en självklarhet, men vad är egentligen långsiktighet?

Det finns bloggare och twitterprofiler som skriver att de köper bolag X och ämnar att vara långsiktiga. Sedan går det en dag, vecka, månad eller ett kvartal och vips så är bolaget ute ur portföljen och ett nytt är inne. Såklart med samma långsiktighet likt tidigare.

Jag ämnar inte att hänga ut eller göra narr av någon. Gudarna skall veta att vi alla är långt ifrån perfekta. Dock bör definitionen om långsiktighet redas ut. Det finns många, men kanske är nedan några av de mest förekommande?

1. Jag gifter mig med bolaget. Sedan kan det vara hur troget eller otroget som det vill, men jag är fullkomligt övertygad om att det är till mig troheten kommer att vara starkast... i det lååååånga loppet.
2. Köper och behåller. Jag kollar kurs och observerar lite rapporter, men tänker hela tiden +15 år. Det kommer att vara en resa med såväl upp- som nedgångar och jag tänker ej "bry" mig om några mindre bra kvartalsrapporter inkommer. Dock om det under en period om 12-18 månader enbart är negativa resultat tillika kommunikation, kommer jag ej tveka att sälja. 
3. Ämnar att vara långsiktig, men ser jag tendenser i 2-3 kvartalsrapporter om att bolaget utvecklas åt det negativa hållet, kommer jag att sälja.
4. Långsiktighet är något som jag drar till med som standardfras, men gör sedan exakt vad som i stunden faller mig in. Ser jag ett säljläge och ett nytt köpläge så kör jag på. All in, liksom.

Själv bedömer jag mig ligga mer åt punkt nummer två, men visst har det historiskt funnits inslag om att en viss otrohet från min sida till punkt 3 har förekommit. 

Att diskutera detta och verkligen reflektera över sig själv, sin egen tolkning men/och hur man i verkligheten faktiskt agerar tror jag kan göra mycket med människan som investerare. Kanske har man lyckats att lura och ljuga för sig själv om långsiktigheten, som egentligen bara har varit en illusion?

Är du långsiktig och vilken definition bedömer du passar dig? Om "din" definition ej står med ovan - vad är den? 

En grekisk allegori: Sänkt eller indragen utdelning - enbart av ondo?

"In the end, a spartan's true strength is the warrior next to him. So give respect and honor to him, and it will be return you..." Kung Leonidas, 480 f. kr.

Rapportsäsongen går mot sitt slut och vi har fått ta del av såväl bra som dåliga rapporter; utdelningshöjningar och utdelningssänkningar. Vad gäller det sistnämnda är det hos många i allmänhet men hos utdelningsinvesterare i synnerhet likställt med oro, ångest och bekymmer. En sänkt utdelning kan bero på många orsaker, såsom att ett bolags vinst sjunkit, att bolaget ämnar expandera eller att man ämnar investera. Det kan också handla om att bolaget vill sänka sin skuld/belåning, om det nu har en sådan. Det sistnämnda gäller bland annat Industrivärden, som, med Lundberg i spetsen, sänkte sin utdelning med drygt 20 %. Detta fick många investerare att dra öronen åt sig och av de bloggar jag ögnat igenom är det många som valt att minska därtill sälja av hela innehavet. Om detta tillvägagångssätt är det rätta att göra låter jag förbli osagt, då vi alla investerar utifrån våra egna kriterier, mål, tidshorisonter et cetera. Dock vill jag säga mitt i denna diskussion och det är att man bör se längre än bara 1 år. Ämnar man bygga en pengamaskin och ha innehavet tills "death do you apart" måste man räkna med såväl utdelningssänkningar, korrektionen, sättningar som höjningar, race och uppgångar.

"Triremen ökade farten och innan det persiska fartyget hunnit gira stötte den bronsklädda ramen in i dess sida och orsakade ett förödande kaos. Överallt trängde vatten in och de fastkedjade roddarna försökte i panik att slita sig loss från de kedjor som höll dem fast. Mitt i detta kaos regnade pilar ned över däcket och beseglade de, i upplösningstillstånd befunna, persiska krigarna. I den kaskad av blod som prydde rökluften och skriken kunde jubelrop och okvädningsord höras från de grekiska hopliterna, som kände sig segerrusiga."

År 480 f. kr. hotade det persiska riket, som leddes av den omtalade och ryktade kung Xerxes, de grekiska statsstaterna i allmänhet men Aten i synnerhet. Under sin tid på tronen hade den persiska kungen byggt upp en armé av sällan skådat slag och expanderat sitt lands gränser till en volym som först skulle överträffas av Alexander den store. Näst på tur stod de filosofi- och (sken)demokratiälskade, för att använda kung Leonidas val av begrepp, "boylovers" i Aten. 

Förvisso var Aten en stark stat men i jämförelse med Persien framstod deras armé som en David. För att klara av motståndet, som statens styrande insåg gällde alla grekiska stater, bad man om hjälp, bland annat från Sparta. Hjälpen bistods och den karismatiske Leonidas tog sina 300 spartaner (samtliga väl insmorda i kroppsolja och minimalt klädda) och traskade iväg på en utflykt till Thermopyle, där de gjorde livet surt för otaliga bestialiska persier. De inoljade kropparna och minimala kläderna till trots räckte det inte hela vägen, utan samtliga spartaners liv blev slutligen beseglade. 

Samtidigt som perserna anföll landsvägen via Thermopyle skickade de också en invasionsflotta mot Salamis, där de ämnade invadera. Ett par år tidigare, 483 f. kr., hade en ledande politiker i Aten, Themistokles, lyckats med bedriften att övertala övriga statsmän att frysa den årliga utdelningen från de väldiga attiska silvergruvorna och istället spendera dessa på att bygga upp en flotta att klara av det annalkande hotet från Persien. Med andra ord kan man påstå att Themistokles var framsynt och om han satt på insiderinformation från Oraklet i Delphi kan vi endast sia om, då mig veterligen ingen av hans motståndare lät koppla in finansinspektionen. 

Tre år gick med en rasande takt och Ferdinand blev större och... förlåt, fel inlägg. Åren gick och när 480 f. kr. infann sig hade Atenarna lyckats bygga upp en stor flotta, om än hästlängder från den persiska dito. Dock lyckades man att, med hjälp av strategi, taktik och lite fula metoder såsom att sprida falska rykten om flottans position och ändamål till Xerxes, besegra de koriander- och saffransälskade fienderna vid Salamis. 

Xerxes stod ordlös på sitt väldiga skepp, tagen av den syn som mötte honom när de grekiska statsstaternas skepp krossade hans väldiga flotta. Han hade inget val än att beordra reträtt och fly hela vägen hem till sitt palats, där hans konkubiner fick ägna otaliga dagar till att trösta honom. 

Grekland utnyttjade sitt nyskapade övertag och kom att bilda ett sjöfartsförbund, som gick under namnet "Attiska Sjöfartsförbundet", till vilket alla joniska städer och öar anslöts. Innan Xerxes hunnit med att färdigställa sina planer på ett nytt erövringsförsök hade den grekiska alliansen vuxit sig till en stormakt, kraftig nog att få den persiske kungen på andra tankar. Alla var lyckliga och i Aten rådde ännu en gång glädje och välstånd (t.o.m. jag, Sofokles, var med på segerfesten som korggosse), även bland de mest giriga Krösus-wannabe:s, som nu åter igen fick ta del av sin utdelning från de rika silvergruvorna... 

Många av dessa sorkar försökte i efterhand att framställa sig som att de hade varit välmeniga till den frysning av utdelning som genomförts och att de visste, att de i längden skulle bli mer än väl belönade. Dock visste de med mer än bara bark i huvudet bättre, men valde att inte öppna sina munnar; ty det fanns ingen vinning i att käbbla om vem som hade sagt si eller så. Lundberg... förlåt ännu en gång; Themistokles' framsynthet hade räddat dem!

Themistokles - en antikens Lundberg?

Undertecknads erkännande/tillägg: Även om denna berättelse slutade väl tar den ej slut där, utan likt alltid är vår historia oändlig; ständigt skrivande. Tyvärr blev Themistokles landsförvisad 470 f. kr. genom ostracism och begav sig till Susa, där han blev konsult till sin tidigare fiende - perserna(!). Slutligen föll också det attiska sjöfartsförbundet, romarna invaderade och dessa blev i sin tur besegrade av goterna, som i sin tur..ja, ni förstår nog men... hey, grekerna hade ju i alla fall en något sånär tid med välstånd, lycka och utdelningar =)

Hur regerar du på utdelningssänkning? Säljer du för att eventuellt köpa in dig inom ett år, då i förhoppningen att den på nytt kommer höjas? Minskar du ditt innehav? Låter du allt bara ligga med övertygelsen att det enbart rör sig om en liten tid i ett längre sådant perspektiv? 

"Ve oss, ve oss! Sorg överallt, överallt fasa!"

”Ve oss, ve oss! Sorg överallt, överallt fasa! Husen står tomma, städerna öde, åkrarna oskötta, vägarna täckta med lik. Överallt en fasansfull ödslighet. Skulle du tro detta, du som lever långt senare? Vi själva, som ser allt detta, tror ju det knappast. Och ändock övertygar oss de hopade liken och de svåra förlusterna om att det inte är någon dröm. O, du lyckliga eftervärld, du som inte hör denna jämmer! Hur skall kommande släkten kunna tro att det en gång funnits en tid när nästan hela jorden var utan invånare?” - Francesco Petrarca, nåden år 1348

Inget ont som inte för något gott med sig. Kan detta även appliceras för den börsfrälste? Jag tror många av er är av övertygelsen att svaret, i de flesta fallen, är "ja". Detta speciellt för dem som är utdelningsjägare. För dem är det som julafton när en sättning, korrektion eller annan markant nedgång inträffar. Tänk dig att få köpa det du vill ha, fast till ett lägre pris! Inte ens möjligheten, därtill tillåtelsen, att nalla från det undre lagret innan det övre är slut i den lockande Aladdinasken är mer tillfredsställande. Ändock bör tilläggas att även värdeinvesterare ser sättningar och allt vad det kallas som gyllene tillfällen.


Dock, detta inlägg skall inte handla om att se varje korrektion e.d. som ett köptillfälle. Sådana inlägg, texter, filmer etc. finns det gott om. Nej, detta inlägg handlar om att sättningar, korrektion, krascher mm. behövs. Ja, ni läste rätt. De är nödvändiga. Behövliga. Erforderliga.


Fastspänd och försedd med såväl färdkost som lektyr och husrum satt bakterien Yersinia pestis, år 1334, på en råttas rygg och begav sig på en resa från porslinets hemland till Europas portars stad - Konstantinopel. Efter lite dröjsmål på vägen, vilket inbegrep ett livligt festande på diverse handelsstationer, där nämnda gick levande ur på andras bekostnad, nådde Yersinia pestis år 1347 sitt färdmål, varifrån sällskapet (för de var många!) skulle splittras. Vissa ville nämligen till södra Europa medan andra till norra.

I Europas städer, som innan Yersinias pestis ankomst, drabbats av växtvärk var det mer vanligt än dess antonym med en hälsa lägre än kategori 1 på WHO:s skala. Överbefolkade, smutsiga, dåliga sanitära förhållanden, brist på livsmedel...ja, var du ej rik eller hade det gott ställt på annat sätt var livet i staden inte det mest glorifierande, vilket passade Yersinias pestis ypperligt.


Efter att ha lekt globetrotter ett par år, där nästintill varje del av Yersinias pestis destinationer lämnats mer öde än Robinsons ö, fick de nog och försvann. Även om de var små var deras slagkraft desto större och folk, rika som fattiga, kom att bli såväl direkt som indirekt påverkade. 


När pesten drog in över Europa dog cirka halva dess befolkning. Detta var en hemsk händelse och dess grymhet ska absolut inte negligeras men...genom detta kom även fördelar att tyda sig. Helt plötsligt fick människorna, såväl rika Krösus som bonnadrängen tillika den livegne Alfred, möjlighet att b.la. äta nötkreatur, bo i ett stabilt hus, dricka mjölk, vin och öl. Likaså behövde Alfred ej längre jobba för slavlöner á la valfri snabbmatsvarukedja. Även om det inte fanns några fackförbund att tala om kunde en Alfred, med en stake, med råge höja både sin lön och även erhålla andra förmåner. Allt detta tillsammans gjorde att både Alfreds och Krösus livslängd ökade. De blev mer uthålliga, starka och immuna mot sådana skavanker, sjukdomar e.d. som tidigare varit dem förödande. 


I och med folks ofrivilliga bortgång ökade behovet av arbetskraft, vilket gjorde att folk likt Alfred kunde kräva mer i lön. Likaså kunde alla njuta av spannmålens avkastning. Eftersom befolkningen var mindre minskade också åkermarkerna. Detta gjorde att skog växte upp på nytt, vilket de överlevande utnyttjade till att bygga såväl fartyg och kvarnar som hus och andra byggnader. I städerna kom de sanitära förhållandena att bli bättre och trångboddheten minskade. Handeln kom att frodas och marknaderna runt om i Europa blomstrade likt aldrig förr. 

Även om de negativa effekterna bör ges plats i det främre rummet än att åsidosättas till det bakre, bör de positiva effekterna premieras av oss överlevare. Genom pesten, denna korrektion, kom de svaga och det dåliga att eroderas. Om de som överlevde gjorde det på grund av Guds nåder, starkt immunförsvar eller av ren tur låter kan vi enbart sia om. Dock är jag av övertygelsen att det mer lutar åt att den avgörande faktorn var ett starkt immunförsvar. Vi kommer här in på darwinismen; den starkaste överlever genom evolutionens gåtfulla nycker.

Vi har tidigare diskuterat om du har viljan att vinna. Jag tror att många som levde i slutet av 1340-talet mycket väl önskade att "vinna" - överleva. Dock räckte det inte med vilja för dem; såväl Gud som Fortuna och evolutionen hade ett finger med i spelet och även om du hade det gott ställt räckte inte ens ett GAV i H&M på 20 kr för att köpa dig fri. 

Nu undrar du vad poängen med detta inlägg är. Ska detta inte handla om ekonomi? Jo, och dit kommer vi nu. 

Medan grekerna slår knut på sig själv och olivoljan sjunker i värde medan yoghurt och fetaost står sig relativt väl gentemot guldet har du, jag, vi, ni...ja, ALLA, valet och möjligheten att överleva. Således är vi inte utlämnade likt de stackars människorna på medeltiden. 

När vinden börjar blåsa har du ett val. Du behöver inte kasta allt överbord i hopp om att det ska hålla skutan flytande. Har du byggt den av solitt virke samt undersökt den innan avfärd vet du att den kommer hålla sig över, och inte under, vattenytan. Förvisso kommer det skvätta upp lite vatten och skeppet kan hamna något närmare nämnda, men inte mer än att du kan ösa. Skulle sedan vinden övergå till kulingar gäller samma procedur. Är du riktigt rädd kan du alltid ta på dig en flytväst eller kalla på Flipper. Dock är detta onödiga åtgärder, för du vet dels att stormen kommer gå över, dels att skutan är lika stabil som Dr. Alban. Likaså, om du håller dig flytande är chansen stor att du kan, om du vill, fånga upp allt som de rädda valt att slänga överbord. Således kan du, till minimal kostnad, öka ditt lager under stormen och sedan, om det är ditt syfte, sälja när du anlänt i hamn. Annars kanske du ämnar följa den gyllene regeln - regel 72.

Så, hur skall du nu agera under denna Greksommar? Svaret finns i frågan, för jag frågar dig hur du tänker agera. Om det inte är tydligt skall jag tala ännu klarare: Jag frågor om hur du skall göra! Med andra ord: vilka val kommer du göra? Tänk om någon ställt den frågan till en stadsbo i London år 1347. "Du, pesten är här och överallt runt omkring oss dör folk likt vete för en lie. Vad tänker du göra?", när alla vet att oavsett om du åderlåter dig, går ett gisslartåg i 33 dagar, flyr till landet, bosätter dig i kyrkan, biktar dig, pilgrimsvandrar mm. kommer det ändå handla om Guds nåder, Fortuna samt evolutionen. 

Jag ämnar inte spekulera i vad som kommer hända med Grekland, den europeiska politiken tillika marknaden - Que Sera, Sera. Det kan mycket väl bli en nedgång värre än Lisebergs nedsläpp eller bara vara en piss i Mississippi. Istället låter jag tiden ha sin gång och fortsätter äta grekisk yoghurt till frukost. Mina bolags värden ändras inte för att olivoljepriset agerar jojo eller för att Tspiras försöker agera hårdare än Terminator när han säger att det mycket väl kan bli hasta la vista till såväl EMU som EU. Istället knyter jag fast mina värdefulla föremål vid skeppets mast och försöker beundra och lära mig av vädrets vildhet. Detta för jag vet att efter regn kommer solsken. Kanske kan jag ha tur att finna såväl en låda Betsson som NCC komma flytande. Även om ingen låda fiskas upp kommer jag vara mer så rikare än tidigare, då jag kommer veta att jag är en överlevare - jag är en sann Robinson med vetskapen att jag kommer klara nästa "storm" mer lättare än svårare!

OMX:s utveckling

När pesten försvann reste sig Europa starkare än någonsin tidigare. Befolkningsmängden kom successivt att öka, likaså människors levnadsförhållanden tillika deras livslängd. Efter den svarta torsdagen 1929 därjämte den svarta måndagen 1987, IT-krachen 2000-2002 samt finnanskrisen 2008 gjorde de ekonomiska marknaderna detsamma. Visst skulle det vara skönt att kunna säga till sina efterföljare att du var med under denna tid och du valde att överleva. Du slängde inte allt överbord. Du behöll lugnet och kylan och fattade därmed logiska tillika rationella beslut enligt system 2. 

Jag vill avsluta detta inlägg med ett citat från Winston Churchill,

"De som försummar att lära sig från historien är dömda att upprepa den"

samt det talade ordspråket: 

"Sällan ångrar man det man gjorde utan bara det man inte gjorde"

Således, hur agerar du under denna tid som nu råder?