Tempus Fugit. Detta är något som alla nödgas att uppleva och för vissa går detta mer snabbt, medan det för andra går mer långsamt. Undertecknad anser sig tillhöra de förstnämnda och upplever som att det knappt var igår som Varamons strand sand värmde fotsulorna likt glödande kol. Vad har hänt som gjort att jag upplever detta? En trolig anledningen är att det dels är och har varit mycket på jobbet, likt det är för många, dels har varit mycket med mina studier (jag har en heltidstjänst, dvs. 100 %, och studerar på 50 %). Detta tillsammans med diverse sociala aktiviteter gör att jag knappt har haft tid att lyfta på huvudet och "bara vara". Förstå mig rätt, för jag är inte i positionen att detta är förknippat med stress och att jag inte ser den vägg som nalkas, utan det är mer ett "sunt", i brist på bättre ord, förhållningssätt som jag upplever mig ha till nuvarande livssituation.
Ovan nämns inte det som också tar en del av min tid, men inte så mycket som jag önskar och vill. Detta är Marius, mitt barn; min skapelse. Sedan den succé som den första boken levererade är min tacksamhet gentemot de som stöttade mig och till de som köpte den efter dess publikation fortfarande lika stor och det är ömsom för dem, ömsom för nya läsare, men också för mig själv och Marius ande som jag vill fortsätta att ge Gaius Marius rättvisa. Ty, det han kom att göra förtjänar ingenting annat än att sättas i ljuset. Nero, Caesar, Augustus med flera i alla ära, men hade det inte varit för Marius och allt han kom att göra för den romerska staten, hade romarrikets utveckling sett annorlunda ut.
Vad som har gjort mig glad sedan släppet i november 2016 är alla de mail och meddelanden som har anlänt. Många läsare har hört av sig och dels berättat att de tyckte att boken var bra, dels undrat hur det går med uppföljaren. Detta är något som enbart skänker glädje, styrka och energi hos mig och är du en som har läst och vill delge mig dina tankar tillika synpunkter, skall du inte tveka att höra av dig, eller varför inte skriva en recension/ett omdöme på Bokus? Jag är enbart tacksam för all den korrespondens som jag får och har, och den skänker en sådan obeskrivbar energi.
Del 2, vars arbetstitel är "Numidien", är i skrivfasen och hittills har cirka en tredjedel blivit klar, dvs. en tredjedel som jag är nöjd med. Utkast till mycket annat i del 2 finns, men detta skall bearbetas in i absurdum.
Boken och dess innehåll är redan "klart" i mitt huvud och det är "bara" (haha) att få tid, möjlighet och energi att sätta den på pränt. Till alla mina läsare, såväl gamla som nya, - håll ut, för den kommer att komma. Ytterligare en anledning till att det tar den tid som det tar är mitt krav på att den skall hålla en bra och hög kvalitet. Jag kommer aldrig att stressa fram en produkt som jag inte kan stå för och precis som Blizzard, spelutvecklar till spel såsom Warcraft, Starcraft och Heartstone, är det "it's done when it's don" som gäller. Dock skall ni veta att jag inte ser lättsamt på detta och jag tänker inte låta tiden "fugit" allt för långt.
Tidigare har jag bjudit på prologen och kapitel 1 i del 2, vilket jag ånyo länkar för dem som har missat Jag hoppas och önskar er en trevlig läsning!
Jag hoppas att du tyckte Marius var bra och att du vill och kommer att läsa del 2!
Tills dess: Marius Victrix!
Visar inlägg med etikett Marius. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Marius. Visa alla inlägg
onsdag 5 december 2018
onsdag 6 september 2017
Två dagar kvar
Tack till alla er som redan har röstat på Marius i denna veckas avsnitt av Businesspodden. Om du ej har koll på vad jag pratar om, står det senaste inlägget att läsa här.
Har du ej röstat? Snälla, hjälp mig att vinna fina priser genom att offra trettio sekunder av ditt liv! Förutom en fin prissumma vinner jag även andra nyttiga priser, vilka kan hjälpa mig att vidareutveckla Marius till att bli ännu bättre!
Du röstar via denna länk. När du har röstat får du ett verifieringsmail. För att din röst skall räknas måste du fylla i detta (dels kryssa i att du ej är en robot, dels trycka på "subscribe"). Troligtvis finns detta mail att finna bland din skräppost. Att rösta är kostnadsfritt och totalt tar det verkligen ej mer än trettio-fyrtio sekunder. Din röst betyder något och jag är verkligen extremt tacksam för om du vill rösta och stödja mig! Hjälp mig fortsätta realisera min dröm/önskan att bli författare!
Röstningen är öppen till fredag 22:00!
Marius Victrix!
#votemarius
Har du ej röstat? Snälla, hjälp mig att vinna fina priser genom att offra trettio sekunder av ditt liv! Förutom en fin prissumma vinner jag även andra nyttiga priser, vilka kan hjälpa mig att vidareutveckla Marius till att bli ännu bättre!
"Du röstar här"
Du röstar via denna länk. När du har röstat får du ett verifieringsmail. För att din röst skall räknas måste du fylla i detta (dels kryssa i att du ej är en robot, dels trycka på "subscribe"). Troligtvis finns detta mail att finna bland din skräppost. Att rösta är kostnadsfritt och totalt tar det verkligen ej mer än trettio-fyrtio sekunder. Din röst betyder något och jag är verkligen extremt tacksam för om du vill rösta och stödja mig! Hjälp mig fortsätta realisera min dröm/önskan att bli författare!
Röstningen är öppen till fredag 22:00!
Marius Victrix!
#votemarius
måndag 4 september 2017
Marius & Businesspodden
Jag hade från en början skrivet ett inlägg som jag planerat att publicera i samband med denna nyhet; att Marius är med i Businesspodden avsnitt 133, då själva skapandet av mitt bidrag och den tidspress som uppstod var ömsom komisk, ömsom viktig för mig att förmedla då jag inte kände mig nöjd med mitt resultat/produkt. Dock väljer jag ett ej publicera detta, utan istället blir det detta, som du just nu läser.
En av de poddar jag veckovis eftersträvar att lyssna på är Businesspodden. Mer ofta än sällan tycker jag att deras gäster är intressanta och likaså de olika bolag/näringsidkare som skickar in pitchar. Jag tycker det är bra; ja, vackert, att många duktiga, drivna och entusiastiska personer får möjlighet att, via podden, marknadsföra sig själva. Tre picthar är med i varje avsnitt och dessa tävlar om att vinna 10 000 kronor. Vem/vilka avgör vem som vinner? Det gör DU som lyssnar. För att citera valfri programledare i program såsom Idol eller Melodifestivalen: "Svenska folket avgör".
Jag vågar utgå från att nittionio procent av alla de som skickar in pitchar har övat, diskuterat med vänner och kanske t.o.m. skrivit ett manus. För mig var detta ej en möjlighet, då jag av vissa skäl hade en tidspress som stavas minuter... Som prestationsnarkoman jag är, har jag svårt att släppa ifrån mig något jag ej känner reflekterar det jag vet att jag kan skapa/göra/åstadkomma. Emellertid måste jag också fortsätta lära och utmana mig med att inse att "enough is enough" och "good is moore then enough".
Sedan kan en åsikt också vara att kan jag ej "sälja" Marius/affärsidén på stående fot, kanske jag ej kan den till fullo(?)... låter den frågan vara öppen, men det är en intressant aspekt.
Med en tidspress hängande över mig skulle jag spela in en pitch på 90 sekunder. Jag hade varken tid att skriva ett sorts manus, öva eller diskutera med vänner omkring mig. Det var "one shot, one kill". Efter att ha spelat in kände jag att det blev ett "shot", men det blev verkligen ingen "kill".
Nog om "undanflykter" från min sida. Min pitch skickades in till Busniesspodden och kort därefter blev jag uppringd och fick berättat att det var bra, men att filen var 30 sekunder för lång.
"Kan du göra en ny?"
"Tyvärr, jag hinner ej."
"Är det okej om jag kortar ned?"
"Gör vad ni vill. Om ni anser att det ej är bra eller ej håller måttet, så vänligen sänd det ej."
Fick som svar att de skulle sända det och... ja, här är jag nu. Vid denna publikation har jag ej hunnit lyssna på avsnittet. Jag är tveksam till om jag kommer att göra det, då min prestationsångest ger mig obehagskänslor 2.0. Detta då jag känner att allt blev ett hafsverk. Emellertid hindrar detta ej DIG från att lyssna (och även, om du vill, rösta via deras hemsida). Något som jag kan garantera är en sådan bred östgötska att paret Storks dialekt i "Sällskapsresan" skulle framgå som rikssvenska. För övrigt väntar jag fortfarande på en ljudfil där Chansar Mest gör sig rolig på min östgötska. På östgötska.
Vill du att jag skall vinna 10 000 kronor att använda för det fortsatta skapandet av Marius, min livsdröm; mitt livsprojekt, är jag extremt tacksam och rörd. Du ger mig en röst genom att besöka denna länk. Röstningen är öppen från måndag, 4/9 kl 05:00, till fredag, 8/9 kl 22:00. Vinnaren publiceras på lördagen. Om du vill hjälpa mig än mer, ber jag dig att sprida detta till alla och envar! En röst på mig kommer göra att Marius får ännu mer medel att fortsätta sitt erövringståg, ett tåg som knappt har startat!
Marius Victrix!
En av de poddar jag veckovis eftersträvar att lyssna på är Businesspodden. Mer ofta än sällan tycker jag att deras gäster är intressanta och likaså de olika bolag/näringsidkare som skickar in pitchar. Jag tycker det är bra; ja, vackert, att många duktiga, drivna och entusiastiska personer får möjlighet att, via podden, marknadsföra sig själva. Tre picthar är med i varje avsnitt och dessa tävlar om att vinna 10 000 kronor. Vem/vilka avgör vem som vinner? Det gör DU som lyssnar. För att citera valfri programledare i program såsom Idol eller Melodifestivalen: "Svenska folket avgör".
"Du röstar på denna länk och röstningen pågår t.o.m fredag 22:00. När du har röstat får du ett verifieringsmail. För att din röst skall räknas MÅSTE du verifiera via detta"
Jag vågar utgå från att nittionio procent av alla de som skickar in pitchar har övat, diskuterat med vänner och kanske t.o.m. skrivit ett manus. För mig var detta ej en möjlighet, då jag av vissa skäl hade en tidspress som stavas minuter... Som prestationsnarkoman jag är, har jag svårt att släppa ifrån mig något jag ej känner reflekterar det jag vet att jag kan skapa/göra/åstadkomma. Emellertid måste jag också fortsätta lära och utmana mig med att inse att "enough is enough" och "good is moore then enough".
Sedan kan en åsikt också vara att kan jag ej "sälja" Marius/affärsidén på stående fot, kanske jag ej kan den till fullo(?)... låter den frågan vara öppen, men det är en intressant aspekt.
Med en tidspress hängande över mig skulle jag spela in en pitch på 90 sekunder. Jag hade varken tid att skriva ett sorts manus, öva eller diskutera med vänner omkring mig. Det var "one shot, one kill". Efter att ha spelat in kände jag att det blev ett "shot", men det blev verkligen ingen "kill".
Nog om "undanflykter" från min sida. Min pitch skickades in till Busniesspodden och kort därefter blev jag uppringd och fick berättat att det var bra, men att filen var 30 sekunder för lång.
"Kan du göra en ny?"
"Tyvärr, jag hinner ej."
"Är det okej om jag kortar ned?"
"Gör vad ni vill. Om ni anser att det ej är bra eller ej håller måttet, så vänligen sänd det ej."
Fick som svar att de skulle sända det och... ja, här är jag nu. Vid denna publikation har jag ej hunnit lyssna på avsnittet. Jag är tveksam till om jag kommer att göra det, då min prestationsångest ger mig obehagskänslor 2.0. Detta då jag känner att allt blev ett hafsverk. Emellertid hindrar detta ej DIG från att lyssna (och även, om du vill, rösta via deras hemsida). Något som jag kan garantera är en sådan bred östgötska att paret Storks dialekt i "Sällskapsresan" skulle framgå som rikssvenska. För övrigt väntar jag fortfarande på en ljudfil där Chansar Mest gör sig rolig på min östgötska. På östgötska.
"Övrigt
Som framgått av tidigare inlägg så följer jag Sofokles, eller Cristofer Andersson som han egentligen heter, kamp att få sin bok Marius publicerad. Efter att ha sett intervjun med honom i måndagens nyheter i Östnytt så har jag varje kväll tramsat mig med att försöka imitera honom vilket gjort att Fru Cm är ganska trött på mig för tillfället. Dialekter är förbaskat kul men jag får väl konstatera att just min östgötska kanske inte är på topp..." (Chansar Mest, 1 september anno 2016).
"[...]Du ger mig en röst genom att besöka denna länk[...]"
Vill du att jag skall vinna 10 000 kronor att använda för det fortsatta skapandet av Marius, min livsdröm; mitt livsprojekt, är jag extremt tacksam och rörd. Du ger mig en röst genom att besöka denna länk. Röstningen är öppen från måndag, 4/9 kl 05:00, till fredag, 8/9 kl 22:00. Vinnaren publiceras på lördagen. Om du vill hjälpa mig än mer, ber jag dig att sprida detta till alla och envar! En röst på mig kommer göra att Marius får ännu mer medel att fortsätta sitt erövringståg, ett tåg som knappt har startat!
Marius Victrix!
fredag 30 december 2016
Bokslut 2016
Vad är tid? En mänsklig uppfinning? Något inneboende? Oavsett vad det är, vilket vår tids smartaste tycks ha svårt att förklara, är det en kutym vi alla följer tills döden (ha...haha). Varför nämner jag detta? Ja, det krävs nog inte ett "A" i rocket-science för att få till en koppling mellan årsavslut och tid, men där står det nu; tydligt, nedskrivet; explicit.
Detta år har varit, likt hos många, ett händelserikt sådant. På det personliga, icke-eknomiska, planet har jag bland annat bytt jobb, blivit farbror och släppt min debutroman. Just det sistnämnda tror jag få har missat och ännu en gång vill jag tacka alla som stödde mig under juli-septmeber och alla ni som införskaffat boken sedan dess. Jag har mottagit fina recensioner och nu i januari komma jag bland annat vara med i tidskriften "Allt om historia" och jag för även en viss diskussion med ett stort förlag.
Utöver ovan redovisade har jag haft äran att vara med dem jag håller närmast men också fått äran att träffa nya och berikande bekantskaper. Även om stunder likt dessa; möten, utväxling av kunskaper, lärdomar, tankar, åsikter et cetera är det jag håller högre än något annat skall detta inlägg emellertid ej handla om allt detta, då det är ekonomi som är ämnet som slår övriga bland den sfär Fermentum Vitae rör sig inom.
Då jag har blivit offentlig har jag hamnat i en otacksam situation. Vill jag att alla skall veta hur mycket pengar jag har? På ett sätt kan jag känna att jag faktiskt ej bryr mig, men ibland infinner sig en känsla att jag vill hålla det mer privat. Denna tanke har fått mig att välja att försöka redogöra några siffror utan att nämna mitt kapital i precisa monetära ordalag. Ni som följt bloggen sedan dess början har fått se flera månads- och årsavslut. Dessa har en lång tid funnits att läsa i bloggarkivet. Dock ej längre.
För cirka ett år sedan författade jag följande mål för år 2016:
Mål år 2016
Detta år har varit, likt hos många, ett händelserikt sådant. På det personliga, icke-eknomiska, planet har jag bland annat bytt jobb, blivit farbror och släppt min debutroman. Just det sistnämnda tror jag få har missat och ännu en gång vill jag tacka alla som stödde mig under juli-septmeber och alla ni som införskaffat boken sedan dess. Jag har mottagit fina recensioner och nu i januari komma jag bland annat vara med i tidskriften "Allt om historia" och jag för även en viss diskussion med ett stort förlag.
Utöver ovan redovisade har jag haft äran att vara med dem jag håller närmast men också fått äran att träffa nya och berikande bekantskaper. Även om stunder likt dessa; möten, utväxling av kunskaper, lärdomar, tankar, åsikter et cetera är det jag håller högre än något annat skall detta inlägg emellertid ej handla om allt detta, då det är ekonomi som är ämnet som slår övriga bland den sfär Fermentum Vitae rör sig inom.
Då jag har blivit offentlig har jag hamnat i en otacksam situation. Vill jag att alla skall veta hur mycket pengar jag har? På ett sätt kan jag känna att jag faktiskt ej bryr mig, men ibland infinner sig en känsla att jag vill hålla det mer privat. Denna tanke har fått mig att välja att försöka redogöra några siffror utan att nämna mitt kapital i precisa monetära ordalag. Ni som följt bloggen sedan dess början har fått se flera månads- och årsavslut. Dessa har en lång tid funnits att läsa i bloggarkivet. Dock ej längre.
För cirka ett år sedan författade jag följande mål för år 2016:
Mål år 2016
- Hålla en sparkvot på 65 %
- Öka mitt totala kapital med 15 %
- Årlig utdelning: 50 000 kr
- Värdeökning av portföljen med 8 %
Resultat 2016:
Som framkommer har det varit ett lyckat år och jag tror vi är många som haft en fin utveckling dessa 365 dagar som passerat sedan 31/12-15. Att kunna prestera 17,7 procent på ett år är inget som hör till vanligheterna (majoriteten på börssnack undantagna) och jag är mer än väl medveten om att det kan komma bli år där denna siffra är x3 lägre, men säkert också x2 högre. Dock lägger jag ej någon vikt vid detta utan fortsätter på inslagna väg - min väg. Beträffande nya mål för anno 2017 ber jag att få återkomma.
- Sparkvot ca 74 %.
- Det totala kapitalet har ökat med 37 %.
- Beträffande utdelning blir det att skriva om. Om jag jämför med bokslutet 2015, där jag under året i allmänhet, men vid grexit i synnerhet, valde att övergå till en utdelningsstrategi har jag ökat med 234 %. Detta kan framstå som, och förvisso är, riktigt mäktiga siffror. Dock måste beaktande tas till att jag ej hade mycket investerat enligt utdelningsstrategin då 2015 års stora utdelningar delades ut. Detta till trots är utvecklingen inget annat än fantastisk och sett till monetära termer är målet passerat... med god marginal.
- Portföljens värde har ökat med 17,73 %.
 |
| Mellan tummen och pekfingret, då bilden togs innan börsöppning den 30/12-16 |
Som framkommer har det varit ett lyckat år och jag tror vi är många som haft en fin utveckling dessa 365 dagar som passerat sedan 31/12-15. Att kunna prestera 17,7 procent på ett år är inget som hör till vanligheterna (majoriteten på börssnack undantagna) och jag är mer än väl medveten om att det kan komma bli år där denna siffra är x3 lägre, men säkert också x2 högre. Dock lägger jag ej någon vikt vid detta utan fortsätter på inslagna väg - min väg. Beträffande nya mål för anno 2017 ber jag att få återkomma.
En portföljsredovisning skall, om traditionerna skall hållas, beges en plats. Vissa nytillkomna bolag har fått plats i väskan medan vissa har fått lämna. Nedan redovisning utgår från den senaste uppdateringen.
De som har fått stryka på foten är:
TGS. Jag kom att ligga minus en lång tid här men i mitten av sommaren började, likt Ovidius metamorfoser, det röda bli blått. I samband med detta satt jag och läste därtill reflekterade kring råvaror i allmänhet men oljan i synnerhet. Detta kom att mynna ut i detta inlägg. Jag tror att oljan kommer att fortsätta vara en dominerande råvara en tid framöver men jag känner mig, kanske inte främst etiskt men likväl kluven till den. Samma resonemang gäller även Maersk, som den 29/8 fick lämna väskan.
Inklusive utdelningar kom båda innehaven resultera i ett par tusenlappar på pluskontot. Dock inga stora siffror. Nu, i efterhand, framkommer att jag kunde ha väntat men det syftet; att sälja med plus/minus noll eller, som i detta fall, en liten vinst, var ej det primära; det var min åsikt/vilja att ej placera inom olja.
Under året har jag också gjort två köp som jag relativt snabbt sålde. Detta då jag kände en sorts obekvämhet. Om denna grundade sig på att jag ej läst på tillräckligt eller på något annat vet jag ej. Emellertid valde jag vid dessa tillfällen att lyssna på känslan och sälja, vilket är intressant med tanke på vad jag skrev i juni. De bolag jag syftar på är:
Nordnet
Byggma
Vilka bolag har tillkommit?
Betsson
DNB
DNB
Hafslund
Protector (kärt återseende. Senast gav mig bolaget +100 %. Detta hade ej hänt om jag inte hade haft Värdepappret samt bloggkollegorna Aktiefokus, Ägamintid m.fl.)
Yara International
Utifrån ovan redogjorda ändringar framkommer denna bild, såväl bildligt som bokstavligt:
Som framkommer är det en portfölj fylld med 24 stycken innehav. Det är en viktning mot bank och försäkring, vilket är en bransch jag känner mig trygg med. Likt i alla fall finns såväl för- som nackdelar med att vara tung mot ett viss segment; en viss sfär. Gör jag rätt? Om det vet jag föga, men det jag vet är de fakta jag läser vid varje kvartalsrapport och årsredovisning. Så länge dessa visar mer positivt än negativt innehåll kommer jag fortsätta på inslagna strategi.
Utifrån att ha läst många bloggar tillika kommentarer framkommer att 24 st innehav är många... men också lite(!?). Vissa hävdar att det är omöjligt att hålla kolla och följa upp dessa och ja, visst är det en del att läsa vid rapporttider, men nej; uppgiften är mig ej övermäktig. Om detta svar ej räcker till kommer min motfråga; var står det skrivet att 24 innehav är för mycket? Vem/vilka har sagt det? Är det de "experter" som skrek "sälj" vid såväl grexit som brexit? Är det de som förutspådde att Hillary skulle vinna? Är det de som alltid slår index? De som alltid når +1000 % varje år? Folk investerar i Avanza Zero och där har vi 30 (!) bolag... Att jag har så många bolag kan för vissa vara ett tecken på att jag ej vågar satsa mer i en mindre skara bolag. Har de rätt? Båda ja och nej. Jag ämnar bygga en portfölj som kan ge mig en positiv avkastning på + XX år. Då jag verkligen inte är någon "expert" eller påstår mig kunna mycket, anser jag mig ändå känna mig själv och för mig är riskspridning i "stabila" bolag något som gör att jag känner mig säker. Således är detta en strategi tillika innehav som gör att jag sover gott om natten.
Inom litteratur i allmänhet men i romananalys och författande i synnerhet finns ett begrepp som kallas för "runda" och "platta" karaktärer, där de runda är karaktärer som utvecklas under handlingens gång; de har flera egenskaper, kommer till nya insikter och utvecklar sitt psyke. De platta är raka motsatsen (jmf. Homer Simpson). Om jag skall analysera mina ageranden 2016 och jämföra dessa med hur jag tidigare agerat under mitt unga investerarliv anser jag mig vara en rund karaktär.
Tydliga exempel på denna rundhet är mitt agerande under "brexit", då jag satt och handlade vid börsens öppning. Utöver detta har jag också blivit mer noga med att sprida mina köp månadsvis därtill inte låta mig ryckas med i övriga skriverier från såväl fack- som lekmän. Jag placerar i de bolag jag finner stora, stabila och välskötta (notera "välskötta", vilket var anledningen att jag sålde Nordea). Detta är, som även tydliggjordes i ovan stycke, min strategi och den passar mig. Några som säger samma sak, men ikläder orden en mer vacker utstyrsel är Aktiefokus.
Nu stundar 2017 och här, här och där kan man redan nu läsa hur detta börsen kommer gå. Även svenska hushåll - aka. "småsparare", tycks veta hur det skall gå. När jag ser sådant slår jag både dövörat och blindögat till. Faktum är att ingen vet. Det enda jag vet är att jag inte vet, vilket min goda vän Sokrates sade och därefter var snabb att patentera hela uttrycket med ett passande namn - Den sokratiska paradoxen. Jag vet vilka, redan nu kända, händelser som kommer att inträffa, ja. Men hur dessa kommer att påverka världens börser vet jag inte och att försöka sig på att gissa är att slänga bort tid. Händelserna kommer att komma. Saker kommer både gå upp och ned. Det enda jag kan göra är att sitta ordentligt fastspänd vid masten, för om vi utgår från historien går skeppet aldrig under. Många tror det och väljer att överge skutan, men hittills har denna alltid tagit sig igenom de stormar den ställts inför.
När nyåret står för dörren kanske någon undrar om några nyårslöften skall komma från den antike författaren från Motala? Ha, som om det skall till en speciell dag för att göra några sådana. Jag föddes ej en måndag, Rom började inte byggas en måndag och jag vågar nog påstå, utan några som helst vetenskapliga underlag, att en majoritet av alla (trevliga) tillkomster e.d. inte startat en måndag. Är du en sådan som alltid säger till dig själv; "På måndag, då skall jag minsann börja..." eller "På nyårsdagen, då minsann. Då blir det gympaskorna."
Om du är en sådan hoppas jag att du ej tar illa upp men... varför vänta? Du är endast din egen tjänare och skulle du tillåta en anställd sådan att svara: "Kan du vänta till måndag?", då du efterfrågar en kopp espresso en fredag cirka klockan 15:00? Trodde inte det heller...
Hur avslutar man ett inlägg likt detta? Hmm...Det tycks ha blivit extremt viktigt att skriva ut "disclaimers" (varför används ej det svenska begreppet - tillkännagivande?). Kanske borde jag skriva några sådana? Kanske även passa på att nämna att det finns en eller två adlinks? Eller kanske tror jag högre om mina läsare och att de har tillräckligt med pommes på tallriken att förstå det skrivna därtill läsa mellan raderna samt också att fatta egna beslut.
När detta är avklarat återstår för mig att dels fråga hur Ditt år har varit, dels önska god fortsättning och ett riktigt Gott Nytt År!
Marius Victrix!*
* Disclaimer (hmm..."tillkännagivande"); Jag har skrivit Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo och det jag har skrivit om boken bör i högsta grad betecknas som ren PR från min sida. Mitt syfte tillika vilja är att du skall köpa den alt. sprida dess existens till andra som kan tänkas vara intresserade.
"[...]som gör att jag sover gott om natten[...]"
Utifrån att ha läst många bloggar tillika kommentarer framkommer att 24 st innehav är många... men också lite(!?). Vissa hävdar att det är omöjligt att hålla kolla och följa upp dessa och ja, visst är det en del att läsa vid rapporttider, men nej; uppgiften är mig ej övermäktig. Om detta svar ej räcker till kommer min motfråga; var står det skrivet att 24 innehav är för mycket? Vem/vilka har sagt det? Är det de "experter" som skrek "sälj" vid såväl grexit som brexit? Är det de som förutspådde att Hillary skulle vinna? Är det de som alltid slår index? De som alltid når +1000 % varje år? Folk investerar i Avanza Zero och där har vi 30 (!) bolag... Att jag har så många bolag kan för vissa vara ett tecken på att jag ej vågar satsa mer i en mindre skara bolag. Har de rätt? Båda ja och nej. Jag ämnar bygga en portfölj som kan ge mig en positiv avkastning på + XX år. Då jag verkligen inte är någon "expert" eller påstår mig kunna mycket, anser jag mig ändå känna mig själv och för mig är riskspridning i "stabila" bolag något som gör att jag känner mig säker. Således är detta en strategi tillika innehav som gör att jag sover gott om natten.
"[...]anser jag mig vara en rund karaktär[...]"
Inom litteratur i allmänhet men i romananalys och författande i synnerhet finns ett begrepp som kallas för "runda" och "platta" karaktärer, där de runda är karaktärer som utvecklas under handlingens gång; de har flera egenskaper, kommer till nya insikter och utvecklar sitt psyke. De platta är raka motsatsen (jmf. Homer Simpson). Om jag skall analysera mina ageranden 2016 och jämföra dessa med hur jag tidigare agerat under mitt unga investerarliv anser jag mig vara en rund karaktär.
Tydliga exempel på denna rundhet är mitt agerande under "brexit", då jag satt och handlade vid börsens öppning. Utöver detta har jag också blivit mer noga med att sprida mina köp månadsvis därtill inte låta mig ryckas med i övriga skriverier från såväl fack- som lekmän. Jag placerar i de bolag jag finner stora, stabila och välskötta (notera "välskötta", vilket var anledningen att jag sålde Nordea). Detta är, som även tydliggjordes i ovan stycke, min strategi och den passar mig. Några som säger samma sak, men ikläder orden en mer vacker utstyrsel är Aktiefokus.
"[...]vilket min goda vän Sokrates sade[...]"
Nu stundar 2017 och här, här och där kan man redan nu läsa hur detta börsen kommer gå. Även svenska hushåll - aka. "småsparare", tycks veta hur det skall gå. När jag ser sådant slår jag både dövörat och blindögat till. Faktum är att ingen vet. Det enda jag vet är att jag inte vet, vilket min goda vän Sokrates sade och därefter var snabb att patentera hela uttrycket med ett passande namn - Den sokratiska paradoxen. Jag vet vilka, redan nu kända, händelser som kommer att inträffa, ja. Men hur dessa kommer att påverka världens börser vet jag inte och att försöka sig på att gissa är att slänga bort tid. Händelserna kommer att komma. Saker kommer både gå upp och ned. Det enda jag kan göra är att sitta ordentligt fastspänd vid masten, för om vi utgår från historien går skeppet aldrig under. Många tror det och väljer att överge skutan, men hittills har denna alltid tagit sig igenom de stormar den ställts inför.
"[...]Trodde inte det heller...[...]"
När nyåret står för dörren kanske någon undrar om några nyårslöften skall komma från den antike författaren från Motala? Ha, som om det skall till en speciell dag för att göra några sådana. Jag föddes ej en måndag, Rom började inte byggas en måndag och jag vågar nog påstå, utan några som helst vetenskapliga underlag, att en majoritet av alla (trevliga) tillkomster e.d. inte startat en måndag. Är du en sådan som alltid säger till dig själv; "På måndag, då skall jag minsann börja..." eller "På nyårsdagen, då minsann. Då blir det gympaskorna."
Om du är en sådan hoppas jag att du ej tar illa upp men... varför vänta? Du är endast din egen tjänare och skulle du tillåta en anställd sådan att svara: "Kan du vänta till måndag?", då du efterfrågar en kopp espresso en fredag cirka klockan 15:00? Trodde inte det heller...
Hur avslutar man ett inlägg likt detta? Hmm...Det tycks ha blivit extremt viktigt att skriva ut "disclaimers" (varför används ej det svenska begreppet - tillkännagivande?). Kanske borde jag skriva några sådana? Kanske även passa på att nämna att det finns en eller två adlinks? Eller kanske tror jag högre om mina läsare och att de har tillräckligt med pommes på tallriken att förstå det skrivna därtill läsa mellan raderna samt också att fatta egna beslut.
När detta är avklarat återstår för mig att dels fråga hur Ditt år har varit, dels önska god fortsättning och ett riktigt Gott Nytt År!
Marius Victrix!*
* Disclaimer (hmm..."tillkännagivande"); Jag har skrivit Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo och det jag har skrivit om boken bör i högsta grad betecknas som ren PR från min sida. Mitt syfte tillika vilja är att du skall köpa den alt. sprida dess existens till andra som kan tänkas vara intresserade.
fredag 11 november 2016
Memento Mori
Föreställ dig att du har arbetat med ett projekt i flera år, närmare bestämt sex sådana. Föreställ dig att du många gånger undrat vad du givit dig in på. Du har inte direkt övervägt att lägga ned, men visst har tankar likt "det finns bättre saker att göra" eller att "vad försöker du att uppnå?" förekommit. Lägg därtill känslan av att alltid känna en sorts ångest över att oavsett hur mycket du anstränger dig; hur mycket kraft tillika fokus du än lägger ned infinner sig aldrig känslan av tillfredsställelse.
Föreställ dig allt detta ovan. Låt nu detta verka i ditt bakhuvud och tillåt dig fortsätta din imaginära resa men att denna spolas framåt till nutid, närmare bestämt idag, fredagen den 11 november nådens år 2016. I din hand har du under veckan fått hålla i ett fysiskt exemplar av all din ansträngning. Det väger. Det syns. Det är.
Ni som följt mig på hela min resa vet att jag har skrivit en bok under cirka sex års tid. Ömsom har jag kunna lägga mycket tid på detta projekt, ömsom desto mindre. Emellertid har projektet alltid funnits med mig, såväl i tanken som via mina fingrar och sönderpepprade tangentbord. Den 22 juli publicerade jag ett inlägg om där jag sökte stöd att slutföra mitt bokprojekt med finansiering via Kickstarter. Mottagandet tillika gensvaret var större därtill vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Via Twitter, mail, meddelanden et cetera fick jag underbar feedback och lyckönskningar och detta kom även att synas monetärt! På 60 dagar lyckades jag insamla en stödsumma på dryga 61 000 kr!Jag har tackat alla av er flera gånger, men det tåls att göra igen (och igen om så ges tillfälle). Utan er hade jag aldrig suttit här idag och författat dessa rader! Ett stort tack till envar!
För er som missat detta och vill veta mer finns fortfarande länken till min Kickstarter kvar. Är du intresserad av att läsa ett utkast finns prologen här. Är du intresserad att köpa gör du det smidigast och klart billigast genom att skicka mig ett mail på: roms3grundare@gmail.com
Det är med hjälp av denna summa har jag de senaste dagarna haft den surrealistiska upplevelsen att få öppna upp en pall med kartonger, vari mitt livsprojekt - min livsdröm - i en konkretiserad form legat! Ännu en gång ber jag dig att föreställa dig. Jag vill att du blundar och tänker på känslan att få plocka upp en upplaga av något du så länge gått med inom dig; som skrikit efter att få iklädas en fysisk form. Öppna den. Känna doften av det nytryckta materialet. Höra hur omslaget och bokryggen liksom "segar" sig vid första bläddrandet, likt de gör ett motstånd. Känslan att veta att för varje stavelse du läser ligger otaliga timmars slit bakom.
Fortsätt föreställa dig känslan att få placera din bok bredvid andra i din bokhylla. Se den stå bredvid andra dylika författare såsom Conn Iggulden, Robert Harris, Steven Saylor m.fl. Tänk dig se ditt namn på en bokrygg, som inte bara tar plats utan också är extremt tilltalande.
Föreställ...ja, som du säkert förstår har denna vecka varit en fylld av enbart ren och skär eufori.
Vad händer nu? Ja, alla som köpt boken kommer få den idag, fredag, alternativt tidigt nästkommande vecka (reservation för snigelposten). Utöver det finns min bok att köpa via Adlibris, Bokus m.fl. Dock är det ej de billigaste alternativen, då dessa "mellanhänder" vill ha sin del av kakan. Jag fick höra att de ofta lägger på allt från 60 % upp till 80 % på det pris jag vill ha (F-pris). Således hade/har jag två val:
1. Sänka mitt produktionspris så att kundpris landar på 230 kr, vilket betyder att jag gör en förlust genom att sälja via dessa och andra mellanhänder. Däremot syns jag och med det kan vinna marknadsandelar/publicitet.
2. Behålla mitt produktionspris på 230 kr/st, och med det riskera att mellanhänderna lägger ett slutpris på allt från 250 kr till 300 kr. Även här vinner jag en sorts publicitet då jag syns via deras hemsidor. Dock kommer jag nog sälja få böcker men hoppas på att potentiella köpare använder en hjärncell eller två och googlar om boken/mig och då finner denna blogg samt en hemsida som är under uppbyggnad). Via mig är priset 230 kr.
Vill man köpa är det absolut bästa tillika smidigaste sättet att skicka ett mail till: roms3grundare@gmail.com eller skicka en tweet till mig. Mitt twitter finner du här.
Jag valde en mellanväg, men var mycket nära på att köra helhjärtat på alternativ nummer 2. Detta dels för att envar köpare kan köpa boken via mig direkt och då få bästa pris, dels för jag har svårt att acceptera tillika förstå att dessa bokhandlare kan vara så fräcka att lägga på en sådan väsentlig procentsats. Kanske är jag naiv, oförstående därtill egocentrisk i den mån att jag ej vill att andra skall tjäna på mitt arbete. Låt så vara, för faktum är att jag, till en viss del, är just detta. Jag hade kunnat acceptera 20-30 %, men 60-80 %? No way! Därtill är det ingen som helst respekt för alla de stöttat mig med 230 kronor eller mer.
Nu kanske någon av bokhandlarna läser detta och bestämmer sig för att inte sälja min bok via deras kedja. Må så vara. De skjuter enbart sig själva i foten för alla som läste detta inlägg kommer då veta deras anledning. Sedan kan jag tycka att bokhandlare skulle kunna visa en större hjälpsamhet med nya och framför allt egenutgivande författare genom att b.la. ge bättre förmåner. Förmåner som sedan successivt, i takt med författarens potentiella framgång, dras undan. Kanske tänker jag utopiskt?
När jag nu fått spy ut mig dessa dumheter vill jag återgå till känslan; glädjen. I Sverige är det nästintill straffbelagt att hävda sig själv. Jag vet ej vilken paragraf jantelagen står under men den tycks ha en väsentlig börd. Med risk att riskera såväl onda (läs: avundsjuka) blickar som spydiga "bakom-ryggen-kommnetarer" tänker jag härmed säga vad jag ärligt känner: Stolthet! Jag känner mig verkligen stolt. Stolt över mig själv och mina åstadkommanden. Absolut, det finns andra som gjort vad jag gjort och även gjort det mycket bättre. All "cred" till dem, för jag vet vilket arbete som ligger bakom slutprodukten. Detta till trots är det inget annat än ren och skär stolthet jag känner! Att se sitt verk på en hemsida såsom bokus.se. Att se sitt namn på en sådan stor försäljningssida jämte andra författare är...ja, jag kan ej beskriva det. Surrealistiskt? Fuck, det är helt fantastiskt!
Jag lyckats med något många har drömmar om. Inte för att jag jämför mig med andra - tvärtom. Jag är ömsom min bästa allierade, ömsom min värsta fiende. Emellertid läser och hör jag ofta om folk som säger: "Jag skulle vilja...", "Jag drömmer om att..." et cetera men, tyvärr, stannar där. Varför? Finns lust, energi tillika vilja går det. Tro mig; det går!
Emellertid vill jag i detta rus även betona att jag mer än väl tänker på de gång på gång, av romerska slavar, upprepade orden: "memento mori", som de hade till uppgift att viska till sin herre då denna hedrades med ett triumftåg genom Rom. Dessa skådespel var något utöver det extra; det högsta någon romare kunde önska. Endast gudarna, vilka man helgade och respekterade, hyste högre makt.
Marius resa är ej slut, ty den har enbart börjat. I den första delen får vi knappt ta del av en bråkdel av hans åstadkommanden. Mer finns att förtälja och jag ämnar göra just detta. Jag hoppas att du vill fortsätta göra mig sällskap på denna resa vars slutdestination endast gudarna vet. Allt jag vet är att den går. Går, går och går, och det är ingen annat än fantastiskt att få vara en del av den! Tillhör du legionen?
Marius Victrix!
Föreställ dig allt detta ovan. Låt nu detta verka i ditt bakhuvud och tillåt dig fortsätta din imaginära resa men att denna spolas framåt till nutid, närmare bestämt idag, fredagen den 11 november nådens år 2016. I din hand har du under veckan fått hålla i ett fysiskt exemplar av all din ansträngning. Det väger. Det syns. Det är.
 |
| Memento mori |
För er som missat detta och vill veta mer finns fortfarande länken till min Kickstarter kvar. Är du intresserad av att läsa ett utkast finns prologen här. Är du intresserad att köpa gör du det smidigast och klart billigast genom att skicka mig ett mail på: roms3grundare@gmail.com
Det är med hjälp av denna summa har jag de senaste dagarna haft den surrealistiska upplevelsen att få öppna upp en pall med kartonger, vari mitt livsprojekt - min livsdröm - i en konkretiserad form legat! Ännu en gång ber jag dig att föreställa dig. Jag vill att du blundar och tänker på känslan att få plocka upp en upplaga av något du så länge gått med inom dig; som skrikit efter att få iklädas en fysisk form. Öppna den. Känna doften av det nytryckta materialet. Höra hur omslaget och bokryggen liksom "segar" sig vid första bläddrandet, likt de gör ett motstånd. Känslan att veta att för varje stavelse du läser ligger otaliga timmars slit bakom.
Fortsätt föreställa dig känslan att få placera din bok bredvid andra i din bokhylla. Se den stå bredvid andra dylika författare såsom Conn Iggulden, Robert Harris, Steven Saylor m.fl. Tänk dig se ditt namn på en bokrygg, som inte bara tar plats utan också är extremt tilltalande.
Föreställ...ja, som du säkert förstår har denna vecka varit en fylld av enbart ren och skär eufori.
Vad händer nu? Ja, alla som köpt boken kommer få den idag, fredag, alternativt tidigt nästkommande vecka (reservation för snigelposten). Utöver det finns min bok att köpa via Adlibris, Bokus m.fl. Dock är det ej de billigaste alternativen, då dessa "mellanhänder" vill ha sin del av kakan. Jag fick höra att de ofta lägger på allt från 60 % upp till 80 % på det pris jag vill ha (F-pris). Således hade/har jag två val:
1. Sänka mitt produktionspris så att kundpris landar på 230 kr, vilket betyder att jag gör en förlust genom att sälja via dessa och andra mellanhänder. Däremot syns jag och med det kan vinna marknadsandelar/publicitet.
2. Behålla mitt produktionspris på 230 kr/st, och med det riskera att mellanhänderna lägger ett slutpris på allt från 250 kr till 300 kr. Även här vinner jag en sorts publicitet då jag syns via deras hemsidor. Dock kommer jag nog sälja få böcker men hoppas på att potentiella köpare använder en hjärncell eller två och googlar om boken/mig och då finner denna blogg samt en hemsida som är under uppbyggnad). Via mig är priset 230 kr.
Vill man köpa är det absolut bästa tillika smidigaste sättet att skicka ett mail till: roms3grundare@gmail.com eller skicka en tweet till mig. Mitt twitter finner du här.
Jag valde en mellanväg, men var mycket nära på att köra helhjärtat på alternativ nummer 2. Detta dels för att envar köpare kan köpa boken via mig direkt och då få bästa pris, dels för jag har svårt att acceptera tillika förstå att dessa bokhandlare kan vara så fräcka att lägga på en sådan väsentlig procentsats. Kanske är jag naiv, oförstående därtill egocentrisk i den mån att jag ej vill att andra skall tjäna på mitt arbete. Låt så vara, för faktum är att jag, till en viss del, är just detta. Jag hade kunnat acceptera 20-30 %, men 60-80 %? No way! Därtill är det ingen som helst respekt för alla de stöttat mig med 230 kronor eller mer.
Nu kanske någon av bokhandlarna läser detta och bestämmer sig för att inte sälja min bok via deras kedja. Må så vara. De skjuter enbart sig själva i foten för alla som läste detta inlägg kommer då veta deras anledning. Sedan kan jag tycka att bokhandlare skulle kunna visa en större hjälpsamhet med nya och framför allt egenutgivande författare genom att b.la. ge bättre förmåner. Förmåner som sedan successivt, i takt med författarens potentiella framgång, dras undan. Kanske tänker jag utopiskt?
"[...]Surrealistiskt? Fuck, det är helt fantastiskt![...]"
När jag nu fått spy ut mig dessa dumheter vill jag återgå till känslan; glädjen. I Sverige är det nästintill straffbelagt att hävda sig själv. Jag vet ej vilken paragraf jantelagen står under men den tycks ha en väsentlig börd. Med risk att riskera såväl onda (läs: avundsjuka) blickar som spydiga "bakom-ryggen-kommnetarer" tänker jag härmed säga vad jag ärligt känner: Stolthet! Jag känner mig verkligen stolt. Stolt över mig själv och mina åstadkommanden. Absolut, det finns andra som gjort vad jag gjort och även gjort det mycket bättre. All "cred" till dem, för jag vet vilket arbete som ligger bakom slutprodukten. Detta till trots är det inget annat än ren och skär stolthet jag känner! Att se sitt verk på en hemsida såsom bokus.se. Att se sitt namn på en sådan stor försäljningssida jämte andra författare är...ja, jag kan ej beskriva det. Surrealistiskt? Fuck, det är helt fantastiskt!
Jag lyckats med något många har drömmar om. Inte för att jag jämför mig med andra - tvärtom. Jag är ömsom min bästa allierade, ömsom min värsta fiende. Emellertid läser och hör jag ofta om folk som säger: "Jag skulle vilja...", "Jag drömmer om att..." et cetera men, tyvärr, stannar där. Varför? Finns lust, energi tillika vilja går det. Tro mig; det går!
Emellertid vill jag i detta rus även betona att jag mer än väl tänker på de gång på gång, av romerska slavar, upprepade orden: "memento mori", som de hade till uppgift att viska till sin herre då denna hedrades med ett triumftåg genom Rom. Dessa skådespel var något utöver det extra; det högsta någon romare kunde önska. Endast gudarna, vilka man helgade och respekterade, hyste högre makt.
Marius resa är ej slut, ty den har enbart börjat. I den första delen får vi knappt ta del av en bråkdel av hans åstadkommanden. Mer finns att förtälja och jag ämnar göra just detta. Jag hoppas att du vill fortsätta göra mig sällskap på denna resa vars slutdestination endast gudarna vet. Allt jag vet är att den går. Går, går och går, och det är ingen annat än fantastiskt att få vara en del av den! Tillhör du legionen?
 |
| Boksignering 2016-11-11 |
Marius Victrix!
onsdag 20 juli 2016
Varde ljus
"Varde ljus [...]" 1 Mosebok 1:3
Ömsom med spänning, ömsom med en sorts nervositet skriver jag detta inlägg; ty jag har kommit till en punkt där min mask är nödgad att tas bort och min nunna att bli synlig för offentlighetens ljus. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är jag något nervös för att bli offentlig och, inom stora situationstecken, "känd". Förvisso är jag inte rädd att folk vet vem jag är, vad jag har skrivit, vad jag anser, tycker och tänker et cetera. Nej, det är mer vad folk kan göra med den lilla kännedom de får av min identitet. Nu tror jag inte att någon av den läsarskara jag har är av typen som har en benägenhet att göra livet jävligt för andra, men detta till trots finns alltid en fruktan med att bli offentlig.
Varför väljer jag att bli offentlig? Ja, det finns bara en anledning till detta och det är mitt livsprojekt; mitt drömprojekt; mitt allt (vilket jag b.la. skrivit om här och här). I cirka 6 år (med långa uppehåll pga. studier och jobb) har jag arbetat på min romanserie, varav den första delen nu är klar att gå till tryckeriet. Som ni ser har jag kursiverat "livsprojekt". Till vardags kan jag ofta höra folk som antingen säger eller skriver; "Jag skulle vilja ha ett livsprojekt; ett sådant som man vill lägga all sin energi på; något man drömmer om; något man alltid längtar till, något man...", ja, ni förstår nog själva. Till skillnad från de som låter detta stanna vid snacket och ej transformeras till verkstad, har jag gjort just detta. Det är som att finna ett sorts kall; ett Nirvana. Jag mår bra när jag sitter med min romanserie. Den ger mig något som inget annat i livet har gett. Jag kan inte förmå mig att klä denna känsla i ord, då dessa ej finns. Känslan när jag skriver; när jag skapar är...ja, den "är" och den är underbar.
Eftersom jag släpper en bok kan jag inte vara anonym. Förvisso skulle jag kunna skriva under pseudonym men det har aldrig varit ett alternativ för mig. Jag är stolt över den resa som jag har gjort och över allt slit tillika tid jag har lagt ned. Jag anser att mitt alster är bra och jag är inte ensam om detta. Om detta kan ni läsa mer om på en länk längre ned i inlägget.
"En högst trovärdig skildring av romerskt militärliv" Eva Queckfeldt
Boken, "Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo", som jag har skrivit är en historisk spänningsroman som utspelar sig kring 100 f.kr. Allt jag har skrivit grundar sig på faktiska händelser men är, såklart, dels förskönat med fiktionens pensel, dels godtyckligt utvalt av mig. I cirka ett år forskade jag om en av Roms främsta fältherrar tillika statsmän; Gaius Marius. Mycket finns att säga om honom men jag tänker inte uppta din dyrbara tid med att läsa om detta nu, utan väljer att kortfattat beskriva honom. Utöver detta kan du alltid läsa mer på b.la. Wikipedia eller här.
Marius kom att göra så mycket för staden han höll så högt att han kom att föräras med epitetet "Roms tredje grundare", jämte Romulus och Remus (läs gärna denna historia; ty den är fascinerande).
Första delen i min bok är således klar men fortfarande återstår ett hinder - finansieringen. Mitt manus har varit inskickat till flera förlag och det är är många som har hört av sig via telefon (vilket inte är vanligt, då standard är ett mail med de vänliga orden "tack, men nej tack"). Jag har fått berättat för mig att manuset är bra, välskrivet, spännande och balanserat. Emellertid är genren smal och då bokbranschen är en bransch där marginaler tycks vara ledord och fokus på "utdelningstillväxt" eller, för att förära Värdepappret och dess investeringsfilosofi, "värdeinvestering" är en sekundär punkt, har de valt att refusera mitt manus. Detta är inte ovanligt och det finns många kända författare om blivit refuserade; Agatha Christie, J.K. Rowling, Paolo Coelho, James Joyce m.fl.
Med denna fakta i handen har jag två val; att "ge upp" och hoppas på att försöka igen om X antal år, eller att istället själv försöka finansiera detta tryck och sedan, om (när!) det lyckas, kunna skicka ett syrligt ändock välmenande mail till dessa förlag med "Hate to say I told You so".
Att trycka upp böcker idag är ingen billig affär; inte om man vill ha gedigna och fina utgåvor. Jag är inte intresserad av någon sketen pocket eller dylikt. Nej, skall det vara skall det vara ordentligt. Således ämnar jag trycka upp böcker som är 135x210 mm, vars hårda och inbundna omslag (en del av detta är den skiss du ser nedan) är handmålat av en känd illustratör - Pernilla Dufwenberg.
 |
| En del av skissen till bokens omslag/framsida. |
Alla som vill är fria att hjälpa mig nå denna summa och jag har valt därtill försökt att göra det som att du förbokar/köper min bok. På kickstarter kan du ge "rewards" (belöningar) till dem som bidrar till ett projekt. Jag har valt att göra fyra (eg. tre) stycken:
Brons: Bidra med 230-349 kr och få en bok (hämtas i Motala).
Brons 2: Bidra med 270-349 kr och få en bok (ink. frakt).
Silver: Bidra med 350-499 kr och få en bok (ink. frakt) med såväl en autograf som en personlig hälsning.
Guld: Bidra med 500 kr eller mer och få allt som ryms inom "silver" men också att få sitt namn på bokens inledande sidor under "Tack till..."
Om man bidrar med en summa under 230 kr får man tyvärr ingen bok men jag lyfter verkligen på hatten för att du vill hjälpa mig fullfölja mitt livsprojekt; min dröm; mitt allt. Skulle du vilja bidra med mer än 500 kr kan jag, trots att jag vill, inte ge mer än vad jag redan erbjuder. Jag skulle bli överlycklig men jag kan ej komma på några fler "rewards" att erbjuda... Och ett "tusen tack" känns något malplacerat.
Att bidra med pengar via kickstarster är snabbt, smidigt, enkelt och säkert. Kortfattat kan sägas att du väljer hur mycket du vill bidra med. Denna summa förblir på ditt konto och dras inte förrän när/om mitt mål, 45 000 kr eller mer nås samt då tiden på 60 dagar (min insamling pågår i 60 dagar) har löpt ut, som jag får pengarna på mitt konto. Innan dess äger jag dem inte. Skulle inte 45 000 kr nås kommer inga pengar att dras från ditt konto.
Då jag just nu befinner mig i ett lyckorus av sällan skådat slag, skriver jag det här och nu, så att det kommer på pränt; skulle en summa på 70 000 kr uppnås, kommer jag att bege mig till vår kära studentstad Lund, klä mig i toga likt den filosof jag är, knacka på Historiska Media:s dörr och överlämna min bok därtill läsa ett utdrag ur den. Allt till tonerna av ovan nämda låt av The Hives (självklart kommer allt att dokumenteras).
Jag kommer ej skriva mer här om mitt projekt, utan allt står att läsa på denna länk. Allt jag kan göra är att be dig hjälpa mig att slutföra mitt livsprojekt. Jag kan garantera dig en fin eskapism där såväl intriger som kärlek, värderingar, blod och spänning erbjuds!
När jag nu har berättat om mitt livsprojekt kanske jag också bör skriva en rad eller två om mig själv.
Jag heter Cristofer Andersson och jag bor i Motala. Till vardags är jag lärare på gymnasiet i ämnena svenska, svenska som andraspråk samt historia. Läraryrket är ett yrke jag verkligen älskar.
Jag har även studerat specialpedagogik och läser just nu (dock med uppehåll detta läsår pga. Marius) Masterprogrammet inom pedagogik.
Jag bor nära min familj och vänner, varav samtliga skall förbli anonyma, vilket jag hoppas respekteras. Förutom mitt bokprojekt förgyller jag bland annat min fritid med att begrava näsan bland nya forskningsrön, investeringar, läsa romaner, umgås med mina vänner och familj men också att experimentera i köket (vilket säkert framkommit via twitter). Utöver detta har jag en fäbless för att läsa därtill reflektera över filosofiska spörsmål. Mitt filosofiintresse började under min tid som duktig(!) gymnasieelev och har sedan dess bibehållits.
Jag är inte kräsen av mig utan förordar det enkla. Extrapriser, REA, köp vid behov och ej "bara för att", är alla begrepp som passar in på mig. Jag är inte snål, utan uppkommer situationer där jag vill spendera, gör jag det. Vad gäller min sparkvot, mitt mål med mina investeringar et cetera spelar de en roll, absolut. Emellertid låter jag dem inte styra mig. Om jag inte når mitt mål, att vid 40 års ålder kunna välja att finansiera halva mitt leverne via utdelningar/avkastning, gör det mig föga. Troligtvis hade jag roligt/nytta av dem på de poster som de spenderades på. Målet finns där, men vägen och dess längd, kan bli såväl kortare som längre och det finner jag vara en underbar känsla. Detta då den vittnar om en sorts friskhet och ej ett mödosamt tillika nitiskt tvång.
Vad gäller mitt liv som investerare finns egentligen inte mycket att säga. Förutom att jag studerade ekonomi på gymnasiet har jag ingen utbildning inom detta. Ej heller har jag jobbat med något som ens kan närmas ekonomi. Allt bottnar sig på ett genuint intresse därtill kunskapstörst och min väg, vilket framkommer i bloggens historik, har kantats av såväl mot- som framgångar.
Sådär...nu är det satt på pränt. Anonymitetens slöja har fallit och ljuset från offentligenheten får mina ögon att kisa. Jag hoppas att ni kommer fortsätta läsa och följa min resa via denna blogg, men också min resa som författare och då gärna som läsare!
Jag vill ännu en gång betona hur tacksam jag är för minsta lilla bidrag till mitt projekt men att det inte är ett tvång att bidraga. Länken till mitt livsprojekt hittar ni, ännu en gång, här. Glöm ej att läsa allt som står om projektet.
Roma Victrix,
Cristofer, aka. Sofokles
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)