Tribus annis

Förvisso inget att fira, men dock något att uppmärksamma. I dagarna är det tribus annis - tre år - sedan bloggen startade och resan har varit inget annat än rolig. Jag började skriva för att... ja, egentligen fanns det bara ett behov att skriva annat än tråkiga uppsatser, inlämningsuppgifter och texter om romare som går runt och spänner sig. Därtill fanns det även ett syfte att skapa och etablera kontakt med andra bloggare, då det fanns, och finns, en önskan att dels få feedback på mina reflektioner kring börsen och investeringar, dels dela med mig av mina kunskaper.

Det tog dryga halvåret för mig att finna min "nisch", den som skiljde mig något från övriga bloggare. Då aktieanalyser aldrig varit min starka sida att författa samt att jag mer ofta än sällan, ja, alltid, känt att inlägg såsom "Axfoods utdelningstillväxt de senaste femtioelva åren" inte väckt min klick- och läslust, kom jag att fokusera mitt skrivande på mer psykologiska och filosofiska sidor om börsmyntet. Att döma av den feedback jag fått har detta mer ofta än sällan varit uppskattat.

När nu bloggen fyller tre år finner jag det intressant att presentera lite fakta kring hur min ekonomiska resa har varit sedan den 11 oktober anno 2014 varit. 

Sparkvoten inom denna period har varit 74,5 procent. Jag vet ej egentligen vad som gör att denna nivå kan hållas, då jag ej upplever mig som snål. Dock har jag alltid haft ett ekonomiskt (läs: sparsamt) sinne och spenderar du den mesta tiden på antingen jobbet, eller med näsan över böcker samt vid tangentbordet då du har kommit hem, blir det automatsikt att mindre pengar går åt. När jag ser sparkvotssiffran kan jag förstå om det finns läsare som tänker "stackare, lever han ej?" eller "Herregud, han måste ju leva likt en livegen i Ryssland under 1800-talet". Tyvärr måste jag här göra denne besviken, då jag dels upplever att jag "lever", dels anser mig ha det bättre än ovan livegna ryss. Emellertid är allt, likt jag i många inlägg diskuterat, en fråga om föreställningar, perspektiv och subjektiva åsikter tillika upplevelser. Därtill är vi alla olika till såväl kynne som sätt.

"[...]Förstå mig rätt men; tragiskt eller sunt- det är för mig bara monopolpengar[...]"

Då jag kom att överge ren värdeinvestering och istället hänge mig till en utdelningsinriktad sådan vid Greklandskrisen sommaren 2015, blir utdelningstillväxten något missvisande. Dock presenterar jag den här, rakt uppochner: 151 procent.

De ackumulerade utdelningarna under presenterade period uppgår till 177 188 kronor.  

Då portföljens värde kommit upp i en relativt imponerande siffra, påverkar varje dags värdeändringar rätt så påtagligt. Det som är skönt, då jag nu sitter och reflekterar kring detta, är att jag ej är påverkad av detta eller låter mig bli känslomässigt berörd. Förstå mig rätt men; tragiskt eller sunt- det är för mig bara monopolpengar. Svängningar på +10 000 kr är nu vardagsmat och detta påverkar mig föga, eller mer korrekt; inget.

Sedan bloggens start har portföljens utveckling varit 48,37 procent, vilket är ca 16 procent årligen i avkastning. Detta är en utveckling jag ej räknar med att kunna bibehålla, men jag kan ej påstå att jag klagar.

2014-2015 var fokus mer på värdeinvestering, men sedan "grexit-krisen" sommaren 2015 appliceras en mer utdelningsfokuserad strategi tillika filosofi. Dock jämför jag hela perioden mot SIX Portfolio Return Index.

Det totala kapitalets ökning från oktober 2015 landar på 68 procent, vilket blir en ökning med 22,5 procent årligen.

Vad har bloggen givit mig? Främst har det givit mig en enorm tillfredsställelse att få skriva av mig och få ned alla tankar i en konkret text. Jag har alltid utgått från att skriva till/för mig själv, då jag mer sett bloggen som en plats att samla mina tankar kring psykologi samt filosofi i dess förhållande med ekonomi i allmänhet och investeringar i synnerhet. Jag är av uppfattningen att jag har kommit att bli mycket starkare i mitt psyke och att jag ej längre är så lättpåverkad, vad beträffar beslutsfattande, av såväl externa som interna faktorer. Idag har jag en process som jag alltid genomgår innan jag tar ett beslut och denna har hjälpt mig många gånger. Ibland har den även hindrat mig från att köpa vissa bolag billigt, men här vill jag ändå hävda att "better safe then sorry".

[...]Tre år med ett inlägg varje fredag. Alltid klockan 15:00[...]"

Det bloggen även har givit, vilket jag är mest tacksam över, är alla underbara kontaktnät tillika vänskaper jag har kommit att knyta. Detta om något kom att visa sig då Marius gjorde entré. Sedan har detta även visat sig genom givande och vänliga mailkontakter, tweets och privata meddelanden. Dagligen har jag kontakt med många av bloggosfärens skribenter och ekonomitwitters fåglar. Detta är något som verkligen förgyller min vardag och som gör allt kring investeringar än mer roligt och givande. Ett stort tack till er alla (ingen nämnd, ingen glömd)!

När jag började blogga fanns en falsk övertygelse om att ingen skulle läsa min inlägg och att jag skulle bli negligerad av samtliga bloggare och twitteranvändare. Denna föreställning kom snabbt att omkullkastas, då jag kom att bli bemöt med lyhördhet, respekt och en vilja att ömsom hjälpa, ömsom lära. Detta är något jag än idag anser är ekonomibloggosfärens signum; viljan att att hjälpa och samarbeta. Jag tror det är få förunnat på dagens internet att ha detta trevliga och vänligt bemötande klimat och jag hoppas att kommande år kommer följa detta mönster. Således vill jag tacka alla bloggare, läsare och twitteranvändare för att ni alla bidrar till att hålla vår "värld" rumsren och med en vilja tillika syfte att berika den med kunskaper.

Tre år med ett inlägg varje fredag. Alltid klockan 15:00 (plus/minus tio minuter). Detta har varit den rutin som jag har anammat och hållit. Jag tror att många har kommit att uppskatta denna udda rutin; att veta att ett inlägg publiceras varje fredag eftermiddag. Jag är av uppfattningen att många har uppskattat det jag valt att dela med mig av och jag hoppas även att ni då och då även har dragit en lärdom, eller två.

"[...]Hellre få men nyttiga tillika adekvata inlägg[...]"

Beträffande ovan nämnda rutin kommer vissa ändringar att ske. Jag kommer nämligen att ta en paus i skrivandet, då jag upplever att mina studier tar för mycket tid. Förvisso skulle jag kunna författa något kort och relativt ogenomtänkt bara "för att". Emellertid är detta inte jag. Jag eftersträvar kvalitét och genomtänkta och genomarbetade inlägg med ett tydligt och väl underbyggt budskap tillika adekvata fakta. Just detta är något jag upplever har kommit att minska bland allt fler bloggare; det är mer korta och intetsägande inlägg. Det är just därför jag med glädje ser mer genomarbetade sådana hos t.ex. Aktieingejnören, Gustav, Vägen Till Frihet, Lundaluppen, Fundamentalanalys, Finanstankar, Riskminimeraren, Spartacus, Gottodix, Ruter, Snåljåpen, Framtidsinvestering, Ägamintid, Aktiefokus, Finansnovis, 4020 och alla andra på min blogglista (vill även rekommendera Phantas, vars senaste analys om Oncopeptides är bland den mest genomgående analys jag läst. Någonsin). Och här bör jag väl även lägga till min nemesis; Chansar mest, som förvisso ej skriver några (aktie)analyser, men ack så väl läsvärda och reflekterande inlägg. Att tillägga är att jag fortfarande väntar på min Château Mont-Redon (#2811) för hans förlorade vad om att åka kollektivt...

Ännu en gång svävar jag iväg. För att avsluta ovan stycke: Hellre få men nyttiga tillika adekvata inlägg, än många, ogenomtänkta och, förstår mig rätt, irrelevanta sådana. Jag menar ej att trampa någon på tårna och om någon känner sig utpekad ber jag om ursäkt. Allt jag gör är att förmedla min upplevelse, varken mer, varken mindre.

Jag kommer ej att försvinna, utan jag kommer fortsätta husera i kommentatorsfälten samt på twitter. Ej heller kommer jag ta bort alla inlägg eller "stänga" bloggen. Dock kommer jag ej skriva inlägg på en obestämd framtid.

Till alla mina kära läsare som har följt mig; det har varit ett nöje!

Marius Victrix!

//Sofokles

Blue Ocean

När jag gick på gymnasiet gav min älskade mor mig en bok, Nostradamus Profetior. Ifrågasätt nu inte varför en mor ger en pubertal, lång, gänglig, WC3-nördande samt fotbollstokig ungdom denna, då jag var tidig i min filosofiska utveckling. Jag läste denna med stor fascination; ty, lagom ung och med det lättpåverkad, då livet ej gett mig de verktyg som enbart erfarenhet kan ge, fann jag envar stavelse imponerande. Jag läste spådomar/förutsägelser från en skäggig man verksam under 1500-talet, varav en stor del kommit att besannats (givet att man utgår från visst perspektiv och tolkar relativt lättsamt - läs gärna mitt inlägg om scotomisation). Hade denne mångsysslare, som inte enbart ägnade sig åt profetior lyckas väl i dagens börsnoterade värld? 

"The great shameless, audacious bawler. He will be elected governor of the army: The boldness of contention." (Nostradamus, strong 81 - om Tump?)

För cirka en månad sedan snubblade jag in på en tråd i vilken en bok diskuterades. Denna var Blue Ocean Strategy: How to Create Uncontested Market Space and Make Competition (Chan Kim & Mauborgne, 2005). Denna riktar sig främst till företagsledare och egenföretagare, då dess budskap/syfte är att informera om vikten av att inte konkurrera tills marginalerna är så små att de inte ens ser dem med hjälp av Ture "Temla" Sventons förstoringsglas, utan istället bör "fly" från sina konkurrenter och hitta en ny marknad där de kan skapa sin nisch, bli bäst på den och sedan bibehålla denna makt till processen görs om på nytt.

Författarna använder sig av de två metaforerna "Blue Ocean" och "Red Ocean", där det förstnämnda är det hav där du, dvs. företaget, vill vara tillika verka i; ty här finns inga konkurrenter och ni är kungar på er sak. I ett "Red Ocean" slåss du med utrymmet med minst ett konkurrerande bolag. Striden är tuff och det är inget annat än ett utnötningskrig á la skyttegravskriget under det första världskriget.

"Blue ocean strategists recognize that market boundaries exist only in managers’ minds, and they do not let existing market structures limit their thinking. To them, extra demand is out there, largely untapped. The crux of the problem is how to create it. This, in turn, requires a shift of attention from supply to demand, from a focus on competing to a focus on creating innovative value to unlock new demand. This is achieved via the simultaneous pursuit of differentiation and low cost.

Under blue ocean strategy, there is scarcely an attractive or unattractive industry per se because the level of industry attractiveness can be altered through companies’ conscientious efforts. As market structure is changed by breaking the value/cost trade-off, so are the rules of the game. Competition in the old game is therefore rendered irrelevant. By expanding the demand side of the economy new wealth is created. Such a strategy therefore allows firms to largely play a non–zero-sum game, with high payoff possibilities."

Då jag varken är företagsledare eller egenföretagare kanske boken ej var något för mig? Tyvärr måste jag göra dig besviken om du trodde det, för jag kom att läsa den utifrån mina investeringar och hur jag ser, tolkar tillika analyserar den kommunikation bolagen i min väska förtäljer därtill vad jag allmänt tror om branschen på såväl kort som lång framtidssikt. Jag iklädde mig således ett par andra glasögon och kände att boken kom att tilltala mig mycket.

Alla av oss som investerar har flera aspekter att ta hänsyn till. En av dessa är just framtidstron; hur kommer bolaget att acklimatisera sig till kommande tider om 1, 3, 5, 10 år? Är de av samt före sin tid, eller tillhör de det förgångna tillsammans med såväl Herman Hedning som T-Rex? Hur skapar sig t.ex. Tele2 ett "Blue Ocean"? De konkurrerar med flera aktörer i en bransch som är mycket hårt utsatt. Vad har de för konkurrensfördelar? Vad är nästa nisch, dvs. "Blue Ocean", inom detta segment som de kan segla till? Kan jag utgå från hur de har navigerat historisk för hur framtiden skall smidas? Kan jag lita på ledningens kompetens att de, trots nuvarande röda hav, kan lokalisera därtill styra mot ett blått dito?

Jag hade denna diskussion med en mycket trevlig twittrare och denne svarade mig; "Ja, absolut. Min bedömning är att telekombolag är "framtidssäkra". Stora kostnader för standarderna 5G osv. Dessa måste ju tas av någon, oavsett om de är mark eller satellitbundna. Alternativet skulle vara att Apple skickar upp en satellit och erbjuder world wide men det tror jag föga på. Dessutom är wi-fi-nätverk mycket stabilare i storstäder (tunga betongklossar till skyskrapor, tunnelbanor etc.). På sikt kommer det bli mer och mer trafik i/på näten i och med IoT (Internet of Things), vilket tveklöst kommer gynna dessa telekombolag."

"[...]Axfood är skuldfria samt har en aggressivare strategi! [...]"

Att döma av dennes resonemang ligger det i telekombolagens intresse att snabbt se till att segla till de hav där 5G samt storstäder växer upp. Sedan återstår frågan hur de kan skapa sig ett eget blått hav, utan att bli invaderade och se den blå färgen sprejas blodröd.

Ser vi ovan tendens i dagens Ericsson? Har de trott sig segla på ett blått hav där Huawie aldrig skulle kunna invadera? Från att ha varit ett företag som visste vad framtiden hade i sitt sköte och servera befolkningen med just detta har de tappat denna spåkonst. Vågar jag tro att Ekholm, med inflytande av b.la. Lundberg vet hur att styra?

Samma som ovan, fast i en annan bransch, ser vi i t.ex. dagligvaruhandeln. ICA vs. Axfood är en debatt jag tycker mig se var och varannan dag på någon av alla de otaliga bloggar som poppat upp ur marken den senaste tiden. 
"Lägre P/E i ICA!"
"Bättre tillväxt i Axfood!" 
"Axfood är skuldfria samt har en aggressivare strategi!" 
"ICA expanderar i Baltikum - där finns tillväxt tillika marknadsandelar att ta!" 
"Axfood gynnas av alla flyktingar som kommer, vars plånböcker inte är lika stora som övriga svenskars!" 
"ICA säljer en 'exklusiv' känsla - i det något högre priset ingår bra och fin service, snyggt och professionellt inredda butiker et cetera. Detta kommer göra dem till vinnare för en växande medelklass!" 
"Axfood har investerat i Matse.se medan ICA kör sitt eget. Axfood ligger långt före och e-handel är framtiden!" 

"[...]Öppna och släppa in dem á la Agustulus anno 476?[...]"

Som ni ser finns det många olika framtidsskådningar efter exakt samma fakta och havet, eller ännu bättre; haven, tycks vara otaliga. Just nu har de båda jättarna ömsom låtit stora delar av sin flotta förbli på det röda havet (haha...suck), ömsom flyttat dessa till e-handel, där havet ännu ej är helrött, likväl ej enbart blått.

Hur kommer de "fly konkurrens" och samtidigt vinna marknadsandelar? Hur skall dessa lösa de problem som uppstår när germanerna knackar på en av Servisusmurens alla portar? Öppna och släppa in dem á la Agustulus anno 476? Eller kommer de försöka bygga bastioner, men inte bry sig så mycket mer och istället, ännu en gång, leta nya hav längre bort, långt ifrån sina konkurrenter?

Kommer någon av dem att "vinna"? Ty, i krig finns inga vinnare, bara förlorare, brukar det heta.
Även här; hur skall jag tolka det som ICA skriver i sina rapporter? Även om Axfood just nu, i alla fall utåt, tycks satsa mer än ICA på e-handel behöver det ej betyda att de "vinner". Därtill kommer detta problem med min egen tro/tolkning av branschen och dess framtid i allmänhet, ICA och dess utveckling i synnerhet. Kan jag förlita mig på att ledningen vet exakt vart, när och hur de skall segla? Förstår mig rätt, men inte fick de sin utbildning tillika titel i ett Kellog's Frostiespaket? Man önskar att man kunde svara "nej", men jag tror det räcker att nämna "Fingerprint" så spricker just det argumentet/falska förhoppningen (med reservation för "alternativ sanning").

"[...]Att sitta i solglasögon, likt H&M[...]"

I mitt investerande försöker jag alltid att applicera den kunskap jag har. Detta dels utifrån erfarenheter, dels utifrån böcker och matnyttiga blogginlägg. Den senaste boken jag läste var The Most Important thing Illuminated (Marks, 2013). I denna redogör Marks om bland annat vikten av att "veta det jag ej vet/veta att jag inte vet" samt vikten av att försöka se vad bolagets nästa manöver är, dvs. att vara före marknanden. Då jag ej besitter någon spåkula á la börssnacksgänget, ej heller har en kaffesump värd namnet (Kenny på Aktiefokus har snott alla), försöker jag ändå, utifrån mina begränsningar, att försökt tolka. Vad är nästa "Blue Ocean"? Kommer bolag X att kunna segla dit? Varför blev det nyligen blå havet rött och vad var mitts bolags roll i det hela? Vad kommunicerar ledningen? Ja, jag tittar på dig, K. J. Persson!

Backtrading, dvs. att studera ett bolag historiskt, är en stor del av en analys. Den andra delen består i att studera nuvarande siffror och utifrån dessa, samt historiken, försökt spå framtiden. Desto mer kunskap, desto mer chans att gissa rätt? Förvisso finner jag det logiskt, men risken som finns att vara mycket kunnig, ja, näst intill facknörd, är att man missar ta hänsyn till andra variabler, som man i sitt fackkunnande anser vara obetydliga. Därtill kan det hända att man missar skogen pga. att alla  de där välkända träden står i vägen.

Svaret stavas, enligt mig, metakognitivitet. Om man lär känna sig själv, och hur man bäst brukar agera i vissa situationer utifrån givna förutsättningar samt vilka minor man tidigare gått på, kommer man att kunna lyfta blicken. Kanske inte mot himlen, men ack till trädkronornas nivå.

Tankar kommer alltid. Tankar går alltid. Om det kan vi nog enas. Det jag brukar göra när tankar dyker upp i samband med analyser samt när något oväntat händer på börsen, är alltid att fråga mig; "Varför kommer denna tanke nu? Vad grundar den sig på? Vad triggade den? Hur vill jag agera nu och hur har jag agerat tidigare - hur blev resultatet då?". Genom att tänka likt detta har jag lyckats kunna hålla huvudet kallt i situationer som jag tidigare troligtvis hade agerat på intuition.

"[...]Var inte allt för optimistisk, ljusen i tunneln kan vara ett tåg[...]"

Hur mycket kan jag förlita mig på att ledningen i envar bolag verkligen ser på framtiden med rätt sorts bågar? Att sitta i solglasögon, likt H&M tydligen tycks ha gjort allt för länge, vilket nu lett till att deras tidigare mjuka och vackra hud nu övergått till en bränna så röd att en räka skulle bli avundsjuk, kommer att straffa sig, i alla fall kortsiktigt (om vi ser på H&M betyder detta cirka 8 år...). Att istället ta på sig tjocka och progressiva glasögon gör att de ej kommer förmå se längre än näsan räcker, om ens det (tänk Fingerprint). 

En del av mig vill känna/tycka; klart bolagen har koll. Ledningen är noga utvald, de har en stor och adekvat utbildning tillika erfarenhet i ryggen. Att de befinner sig på en plats likt denna måste väl ändå betyda att de har mer än en pommes på tallriken? Dock vågar jag ej göra detta (ännu en gång, även denna gång med reservation för "alternativ sanning"; Fingerprint). Jag är ytterst ansvarig för mina investeringar; mina pengar. Således är det jag som måste se varje bolag som en passagerare på mitt skepp -det skepp jag vill styra mot de blå haven.

Hur väljer du dina passagerare tillika hur styr du din skuta? Vågar du förlita dig på att historien i envar bolag återupprepar sig? Kommer t.ex. Berkshire alltid leverera likt dagens när Buffett stämplar ut? Hur tolkar du framtiden och hur säker är du att du framtidssäkrat din väska? Kom ihåg de visdomsord som Kafka yttrade; "Var inte allt för optimistisk, ljusen i tunneln kan vara ett tåg."