För circa 2,5 år sedan skrev jag nedan inlägg, men istället för Nordea,
eller Sampo, var det vid detta tillfälle Industrivärden som var inläggets
epicentrum. Då det har tillkommit nya läsare, men också det faktum att de
återkommande säkert har blivit så gamla att ålders höst har satt sig på minnet,
kan det vara värt att återupprepa lite klokheter. Således… en repris på en grekisk
allegori
"In the end, a spartan's true strength is the warrior next to him. So
give respect and honor to him, and it will be return you..." Kung Leonidas, 480 f. kr.
Rapportsäsongen går mot sitt slut och vi har fått ta del av såväl bra som dåliga rapporter; utdelningshöjningar och utdelningssänkningar. Vad gäller det sistnämnda är det hos många i allmänhet men hos utdelningsinvesterare i synnerhet likställt med oro, ångest och bekymmer. En sänkt utdelning kan bero på många orsaker, såsom att ett bolags vinst sjunkit, att bolaget ämnar expandera eller att man ämnar investera. Det kan också handla om att bolaget vill sänka sin skuld/belåning, om det nu har en sådan. Ett av många bolag som har kommit till ett beslut om detta är Nordea, och därmed Sampo. Detta fick många investerare att dra öronen åt sig och av de bloggar jag ögnat igenom är det många som valt att minska därtill sälja av hela innehavet. Om detta tillvägagångssätt är det rätta att göra låter jag förbli osagt, då vi alla investerar utifrån våra egna kriterier, mål, tidshorisonter et cetera. Dock vill jag säga mitt i denna diskussion och det är att man bör se längre än bara 1 år. Ämnar man bygga en pengamaskin och ha innehavet tills "death do you apart" måste man räkna med såväl utdelningssänkningar, korrektioner, sättningar som höjningar, race och uppgångar.
"Triremen ökade farten och innan det persiska fartyget hunnit gira
stötte den bronsklädda ramen in i dess sida och orsakade ett förödande kaos.
Överallt trängde vatten in och de fastkedjade roddarna försökte i panik att
slita sig loss från de kedjor som höll dem fast. Mitt i detta kaos regnade
pilar ned över däcket och beseglade de, i upplösningstillstånd befunna,
persiska krigarna. I den kaskad av blod som prydde rökluften och skriken kunde
jubelrop och okvädningsord höras från de grekiska hopliterna, som kände
sig segerrusiga."
År 480 f. kr. hotade det persiska riket, som leddes av den omtalade och ryktade kung Xerxes, de grekiska statsstaterna i allmänhet men Aten i synnerhet. Under sin tid på tronen hade den persiska kungen byggt upp en armé av sällan skådat slag och expanderat sitt lands gränser till en volym som först skulle överträffas av Alexander den store. Näst på tur stod de filosofi- och (sken)demokratiälskade, för att använda kung Leonidas val av begrepp, "boylovers" i Aten.
Förvisso var Aten en stark stat men i jämförelse med Persien framstod deras
armé som en David. För att klara av motståndet, som statens
styrande insåg gällde alla grekiska stater, bad man om hjälp, bland annat från
Sparta. Hjälpen bistods och den karismatiske Leonidas tog sina 300 spartaner
(samtliga väl insmorda i kroppsolja och minimalt klädda) och traskade iväg på
en utflykt till Thermopyle, där de gjorde livet surt för otaliga
bestialiska persier. De inoljade kropparna och minimala kläderna till trots räckte
det inte hela vägen, utan samtliga spartaners liv blev slutligen
beseglade.
Samtidigt som perserna anföll landsvägen via Thermopyle skickade de också en invasionsflotta mot Salamis, där de ämnade invadera. Ett par år tidigare, 483 f. kr., hade en ledande politiker i Aten, Themistokles, lyckats med bedriften att övertala övriga statsmän att frysa den årliga utdelningen från de väldiga attiska silvergruvorna och istället spendera dessa på att bygga upp en flotta att klara av det annalkande hotet från Persien. Med andra ord kan man påstå att Themistokles var framsynt och om han satt på insiderinformation från Oraklet i Delphi kan vi endast sia om, då mig veterligen ingen av hans motståndare lät koppla in finansinspektionen.
Tre år gick med en rasande takt och Ferdinand blev större och... förlåt, fel inlägg. Åren gick och när 480 f. kr. infann sig hade Atenarna lyckats bygga upp en stor flotta, om än hästlängder från den persiska dito. Emellertid lyckades man att, med hjälp av strategi, taktik och lite fula metoder såsom att sprida falska rykten om flottans position och ändamål till Xerxes, besegra de koriander- och saffransälskade fienderna vid Salamis.
Xerxes stod ordlös på sitt väldiga skepp, tagen av den syn som mötte honom när de grekiska statsstaternas skepp krossade hans väldiga flotta. Han hade inget val än att beordra reträtt och fly hela vägen hem till sitt palats, där hans konkubiner fick ägna otaliga dagar till att trösta honom.
Grekland utnyttjade sitt nyskapade övertag och kom att bilda ett sjöfartsförbund, som gick under namnet ”Attiska Sjöfartsförbundet", till vilket alla joniska städer och öar anslöts. Innan Xerxes hunnit med att färdigställa sina planer på ett nytt erövringsförsök hade den grekiska alliansen vuxit sig till en stormakt, kraftig nog att få den persiske kungen på andra tankar. Alla var lyckliga och i Aten rådde ännu en gång glädje och välstånd (t.o.m. jag, Sofokles, var med på segerfesten som korggosse), även bland de mest giriga Krösus-wannabe:s, som nu åter igen fick ta del av sin utdelning från de rika silvergruvorna...
Många av dessa sorkar försökte i efterhand att framställa sig som att de
hade varit välmeniga till den frysning av utdelning som genomförts och att de
visste, att de i längden skulle bli mer än väl belönade. Dock visste de med mer
än bara bark i huvudet bättre, men valde att inte öppna sina munnar; ty det
fanns ingen vinning i att käbbla om vem som hade sagt si eller så. Lundberg...
förlåt ännu en gång; Themistokles' framsynthet hade räddat dem!
 |
| Fran Vang-Jensen - vår tids Themistokles? |
Hur regerar du på utdelningssänkning? Säljer du för att
eventuellt köpa in dig inom ett år, då i förhoppningen att den på nytt kommer
höjas? Minskar du ditt innehav? Låter du allt bara ligga med övertygelsen att
det enbart rör sig om en liten tid i ett längre sådant perspektiv?
