Lloyd Banking Group

Lloyd Banking Group
Handlas på brittiska marknaden
P/E 10,6
ROA: 0,68 %
ROE: 11,5 %
Yield:  5 %

När brittiska banker kommer på tal brukar det ofta vara Barclays, eller HSBC, som nämns. Mer sällan än ofta nämns dock Lloyds Banking Group, vilket är smått komiskt, då banken har en gedigen historia. Kortfattat kan säga att banken är en avel av Taylors and Lloyd, som bildades anno 1765 i Birmingham. Genom avknoppningar och förvärv kom banken att växa sig allt större och starkare, ja, precis som Ferdinand, tills 2008 inträffade... dock gick man ej under och man var, egentligen, när rena fakta studeras, aldrig nära. Dock bedömde många externa experter och även den brittiska regeringen detta, vilket gjorde att sistnämnda gick in och "räddade" banken, trots att den, egentligen, inte behövde en livboj. Som mest kom den brittiska regeringen att äga cirka 77 % och har sedan dess skalat ned sitt ägande till... noll procent anno 2018. För en mer detaljerad genomgång om de kritiska åren 2008-2013 rekommenderas denna länk.

Vad gjorde Lloyds Banking Group för misstag 2008? Det enkla och korta svaret är; samma som övriga storbanker - man förvärvade finansgiganter till vad man själv ansåg var låga priser. Mer sant var nog att priset var hutlöst, då dessa "giganter" mer eller mindre var att definiera som korthus. Ett av de största köpen/förvärven som man gjorde var det av Halifax, en bank som grundades anno 1853.

"The goeverment today confirmed it will take majority control of Lloyds Banking Group, with the taxpayer owning 65v% of the voting shares in return for insuring 260bn of the group's toxic assets." (The Guardian, 2008)

Under tiden som Lloyd Banking Group var under pappa statens kontroll/ägande, kom deras utdelningar att utebli. Detta var ett restriktion från den Europeiska kommissionen, vilken trädde i kraft med regeringens övertagande och skulle gälla t.o.m. 2012. Detta står att läsa i samtliga bokslut från dessa år, bland annat i bokslutet 2011 (s. 11). Detta är anledningen till den uteblivna utdelningen, vilket många, däribland undertecknad, gärna vill se. Således kan inte en "underbar utdelningshistorik" á la Johnson & Johnson eller Castellum ses. Emellertid finns en tydlig anledning till detta. Sedan 2013, då restriktionerna försvann, har banken återgått till utdelning; en som också visar en stigande trend. Att tillägga är att bolaget brukar DRIP men "default-läge" är, åtminstone om du handlar via Avanza, att du får rena dollares.. förlåt. pundes. Gällande DRIP rekommenderas denna länk, vilken blev viral i samband med att H&M lade fram sin önskan om att införa detta förfarande.

"Lloyds TSB snatched the Halifax from the jaws of the credit crunch - but with thousands of jobs on the line and HBOS's capital problems far from solved, the giant new bank will need skillful handling to ensure that it is a succes." (The Guardian, 2008)

Banken har sin verksamhet i Storbritannien och enkom Storbritannien. Här skiljer de sig mot sina peers, såsom Barclays och HSBC. Detta kan ömsom ses som en fördel, då de har en mindre marknad, lagar, regler et cetera att förhålla sig till, ömsom en nackdel, då de är utlämnade till den brittiska ekonomin i allmänhet, men de brittiska bolagens välbefinnande i synnerhet. De bolag som Lloyd främst riktar sig mot tillhör nivåerna "mellan" och "små", men självklart har de även några större kunder. Detta gör att de kan betraktas som cykliska, vilket två artiklar på Motley Fool tar upp; "Beware of the Siren call of the Lloyds share price" samt  "4 reasons the cheap Lloyds share price dosen't appeal to me". Skribenterna hävdar att när UK:s ekonomi stagnerar, och sedan/eventuellt fallerar, kommer Lloyd att drabbas hårdare än övriga banker, då de inte har andra marknader som kan hålla lönsamheten uppe. Detta kan absolut stämma och investerare bör ta dessa varningar på allvar. Emellertid bör också investerare se det faktum att banken är kraftigt överkapitaliserad, har en gedigen historia, en kunnig och erfaren styrelse samt har de dragit lärdomar av 2008 samt 2011. Hell, de har ju varit med i varenda kris, nedgång, sättning you name it sedan T-Rex sprang runt och jagade vegetarianer. På tal om att de är överkapitaliserade - nämnde jag att de detta år iscensatte ett återköpsprogram på £1bn av sina egna aktier.

Ett trevligt axplock från bokslutet anno 2017: "In line with our progressive and sustainable ordinary dividend policy, the Board has recommended a final ordinary dividend of 2.05 pence per share, taking the total ordinary dividend for 2017 to 3.05 pence per share, up 20 per cent on 2016. Given our strong capital generation the Board has also announced its intention to implement a share buyback of up to £1 billion, equivalent to up to 1.4 pence per share."

Banken, som har sin gedigna historia, har hittills lyckats att acklimatisera sig till alla de förändringar som skett sedan dess grundande. Nu, anno 2018, är det IT som är nästa steg. I Sverige syns detta tydligt då många banker stänger ned kontor för att möta kunden "på nätet" samt investerar multum i fintech. Utöver detta har nischbanker, såsom Resurs, Collector, Avanza, Nordnet med flera blommat upp, vilka alla erbjuder produkter som inte gör det lätt för storbankerna. Hur simmar Lloyd i dessa farliga vatten? Faktum är att de simmar "pretty damm good". FSTech, som är en av Storbritanniens största hemsidor/aktörer som delar ut priser till nationella bolag för deras framgångar och utvecklingar inom IT, har prisat Lloyd flera år i rad. Därtill har banken vunnit "Business Bank of the Year" 12 år i rad, en svit som bröts 2017. Som om detta ej räcker kan deras prisskåp anno 2017 beskådas här; ett prisskåp som inte går av för hackor.

"Lloyd could double if U.K. gilts catch up with U.S. treasuries" (Fullständig analys: Seeking Alpha, 2018-03-21)

Undertecknad är emot generaliseringar per definition, men kan ej undgå att tänka: "SEB" fast versionen mycket större samt att de enbart är nationella. Vi ser här en bank för de lite mindre bolagen och som även vågar satsa ordentligt på IT/fintech.

Lite siffror skadar aldrig

Beträffande ägandet i Lloyd består detta av främst institutionella aktieägare. De fem största är:

Oakmark Internationl Fund - äger ca 2,3 biljon aktier. Detta antal motsvarar 3,19 % av Lloyds totala aktier. För fonden ligger totalt 3,8 % av dess tillgångar i Lloyd Banking Group.

Dodge & Cox International Stock Fund - äger ca 1 biljon miljoner aktier, vilket motsvarar cirka 1,44 % av tillgängliga dito. För fonden ligger totalt 1,44 % av dess tillgångar i Lloyd Banking Group.

Vanguard International Stock Index - äger cirka 972 miljoner aktier, vilket motsvarar cirka 1,34 % av tillgängliga dito. För fonden ligger totalt 0,25 % av dess tillgångar i Lloyd Banking Group.

Artisan International Value Investor - äger 419 miljoner aktier, vilket motsvarar cirka 0,9 % av tillgängliga dito. För fonden ligger totalt 0,56 % av dess tillgångar i Lloyd Banking Group.

VA CollegeAmerica Cap Inc- äger 399 miljoner aktier, vilket motsvarar cirka 0,55 % av tillgängliga dito. För fonden ligger totalt 1,2 % av dess tillgångar i Lloyd Banking Group.

Efter att ha läst tillgänglig information, såväl på bankens hemsida som via andra tillgängliga publikationer, om ledningen och andra viktiga personer högst upp i bankens hierarki, kan undertecknad konstatera att samtliga har en gedigen erfarenhet. En nackdel är att många i ledningen, som förvisso har gedigen erfarenhet av branschen, har en kort historik på banken i fråga (reuters). Om detta är en för- eller nackdel kan de visa fortsätta tvista om; undertecknad är humanist väljer att inte försöka sig på att ta en ställning. Beträffande de tre högstas eget ägande ser fördelningen ut likt följande:

Mr. Antonio Horta-Osorio - 24.431.166 st

Executive Director, Group Chief Executive Officer 

Mr. George Mark Culmer - 13.846.629 st

Executive Director, Chief Financial Officer

Mr. Juan Colombas - 9.148.455 st

Executive Director, Chief Operating Officer

Efter en diskussion med nyckeltalskungen, George, a.k.a "4020", skaparen av Börsdata, kan de tyvärr för tillfället ej erbjuda den brittiska marknanden. Dock fick jag en mycket rolig nyhet berättad för mig om att detta "snart" (allt är relativt) kan komma att ändras. Således; glöm för tusan inte att fortsätta köpa denna tjänst, för snart kommer vi ha tillgång till allt fler marknader. Dock hjälper detta "snart" inte undertecknad med att presentera fina diagram. Dock har Lloyd Banking Group en fin finess på sin hemsida, där läsaren kan finna fina och talande diagram över vissa, om än ej alla, nyckeltal. Nedan har undertecknad valt att publicera en del av dem.

Utöver ovan kan även Simply Wallstreet rekommenderas för den som önskar en mer överskådlig bild av nyckeltal, dessa gällande såväl historik som framtidsprognoser. Undertecknad väljer dock ej att kopiera dem, utan överlåter till den läsare som har "orkat" att läsa ända hit att själv grotta ned sig.

Som framkommer är detta inte en bank/bolag som man kan finna en explosionsartad tillväxt i. Dock bedömer undertecknad att det finns vissa aspekter som analytiker tycks ha tagit höjd på gällande framtiden. Det första är återköpen samt att de är överkapitaliserade - detta kommer att hålla banken stabil i tider då det blåser. Utöver detta finns den härliga fruktan för Brexit. Faktum är att ingen vet hur detta kommer att sluta; hur mycket "exit" kommer det att bli? Vissa banker kommer och går, men de starkaste består.

Lloyd Banking Group har funnits i 253 år. Även om staten gick in och "räddade" dem (trots att det ej behövdes) anno 2008, har de stått stadigt i vått och torrt. För den som tror att historien kan och kommer att återupprepa sig, kan denna bank vara ett alternativ att investera i.

"En julsaga" - Sveriges första bankkris

Jultider… är för mig ofta förknippade med samkväm, god mat, trevliga aktiviteter och Kalle Anka. Därtill tillkommer, såklart, julklappar och glögg. Dock är det ytterligare en sak jag brukar förknippa julen med – berättande. Dickens ”En Julsaga” har jag som tradition att lusläsa lite i varje advent och det kan också hända att jag ser en julfilm eller två när själva aftonen nalkas.

För att hålla liv i denna tradition men ändå koppla den till något vi dagligen vistas i – börsvärlden, tänkte jag glänsa (över sjö och strand) med mina historiska kunskaper om Sveriges första bankkris och även nämna lite om de s.k. fallskärmar högt uppsatta VD:ar m.fl. får. Jag upplever det sällan som vi inte ofta får läsa om någon magnats fallskärm, som denne får efter att ha, i de flesta fall, utfört ett extremt dåligt arbete. Den enskilde blir vinnare medan övriga, bolaget och aktieägarna, blir förlorare. Hur var det förr i tiden? Fanns dessa fallskärmar? Njae…


År 1668 upplevde Sverige sin allra första bankkris. Men till skillnad från i dag ställdes bankdirektören till svars. Johan Palmstruch dömdes att mista huvudet om han inte ersatte sina drabbade kunder.

De ansvariga bankdirektörerna för dagens finanskris seglar oberörda iväg med sina enorma fallskärmar. Ingen ställs till svars. Så har det inte alltid varit. Den första svenska bankkrisen ledde till att den ansvarige fick ultimatum: ersätt alla drabbade kunder eller bli halshuggen.

Detta var alltså år 1668 och den ansvarige hette Johan Palmstruch. Redan då grep staten in för att rädda ekonomin – resultatet blev att Riksbanken grundades, den första riksbanken i världen, 26 år före Bank of England.
Allt detta skedde då Sverige var en uppkomlingsstormakt i mitten av 1600-talet. På kort tid utvidgades landets gränser och Sverige blev en politisk och militär faktor att räkna med.

Stockholm växte från en medeltida by till en riktig huvudstad med regeringsbyggnader och privata palats, som inreddes med praktfullt krigsbyte från hela Europa i allmänhet, men främst från Tyskland och Frankrike i synnerhet. Vi fick nya städer. Vägar byggdes. Posten grundades. Den första tidningen utkom. Universitet grundades. Järn- och ståltillverkning inleddes. Svensk koppar exporterades till många länder och blev bland annat till takplåtar på det nybyggda slottet i Versailles.
Under några år var Sverige världens största kopparproducent med mer än 50 % av världsproduktionen. Kopparen var källan till Sveriges nyrikedom och grunden för vår valuta.

Den växande administrationen och affärerna skapade nya karriärer och möjligheter. Många utlänningar, främst tyskar, holländare och fransmän, militärer, entreprenörer, affärsmän och lycksökare sökte sig till Sverige. Denna invandring kan, till viss mån, jämföras med den arbetskraftsinvandring vi hade i Sverige mellan 1950-1970.

Johan Palmstruch var en av nykomlingarna. Han föddes i Riga, men hade holländsk bakgrund. Han drev affärer i Amsterdam men fängslades av oklara skäl och tvingades hastigt bege sig därifrån. I Sverige lyckades han få tillstånd, att efter mönster från Hamburg och Amsterdam, grunda den allra första banken, Stockholms Banco. Det var något så modernt som en girobank och låg på Västerlånggatan i Gamla stan.

Köpmännen betalade in en summa pengar och fick ett kvitto för det. Sedan kunde de, mot en viss avgift, göra affärer med kvittona som betalningsmedel. Kvittona var enklare att betala med än de svenska pengar, som då var i omlopp, enorma kopparplåtar. Kopparmynten blev så skrymmande eftersom kopparens värde skulle vara det samma som motsvarande silvermynt.

De första kopparplåtarna var så stora och tunga att man fick transportera dem med häst och vagn eller i särskilda slädar (jmfr. gärna Tyskland och deras inflation under mellankrigsåren). De tyngsta vägde 19,7 kg. De var världens största mynt. För en sådan plåt kunde man köpa en ko.

Affärerna gick bra. Palmstruch lånade ut det insatta kapitalet mot ränta till de nya industriidkarna, bland andra sin egen svåger, tysken Reinhold Rademacher som börjat med järntillverkning i Eskilstuna. Affärerna rullade på tills den dagen kom då alltför många samtidigt kom för att få ut sina insatta kopparpengar. Palmstruch hade inte många på lager. Han kom då på att utge vad som skulle bli Europas allra första banksedlar. Han lät trycka sedlar, på vilka det stod att innehavaren hade rätt att lösa in ovanstående summa i daler kopparmynt så snart banken hade fått in alla sina utestående lån.

Affärerna växte och Palmstruch planerade att utvidga sin verksamhet med filialkontor i Göteborg, Falun och Åbo. Det blev med sedeltillverkningen redan då som det så ofta blivit i vår tid, det trycktes många fler sedlar än vad banken någonsin kunde lösa in (jmfr. ECB, FED, Ingves etc.). Palmstruch var själv medveten om farorna. Han skrev i ett brev: ”Men det är så här i världen, att där Vår Herre bygger en kyrka, kommer gärna den onde och upprättar ett kapell.”

Värdet på sedlarna sjönk dramatiskt. Banken gick i konkurs och eftersom ingen då ännu hade hört talas om fallskärmar greps Palmstruch och dömdes till landsflykt och skadestånd. Om han inte betalade vad han var skyldig skulle han bli avrättad. Han knäcktes helt av fängelsevistelsen och den hårda domen varför han insjuknade. Han benådades men avled några år senare, fråntagen sitt adelskap och helt ruinerad. Idag ligger han begravd i Täby kyrka.

Staten ingrep och övertog Palmstruchs bank varpå den år 1668 förvandlades till Riksens ständers bank, det vill säga världens första riksbank. Det första riksbankshuset finns kvar vid Järntorget i Gamla stan. Från början var det meningen att den byggnaden skulle rymma både Palmstruchs nya förstorade bank och Stockholms första börshus, men Stockholm Banco gick i konkurs innan det nya huset hann bli färdigt, varför Riksens ständers bank ensam kunde breda ut sig i hela fastigheten då allt var klart.


Vad anser du om fallskärmar? Bör de finnas? Varför? Varför inte? Hur har de egentligen tillkommit och hur har de kommit till att bli så stora?

Kan någon verkligen anse att det arbete som t.ex. Karl-Axel Waplan utförde i det beryktade Northland var bra och att han, vid konkursen, fick 6,1 miljoner kronor i fallskärm?

Eniros sparkade VD, Johan Lindgren, blev av med sin fallskärm men är det "tillräckligt"? Om inte, vad/hur skulle han mer ha straffats? Kanske inte halshuggning a lá 1660-tal men kanske ett finger eller två?