Charlataner

"Ett lejon ungt det äldre skall betvinga

på krigisk skatt i enskild drabbning öden,

i bur av guld hans öga genomtinga:

av tvenne sår det ena grymt ger döden", Nostradamus Profetior, 1555.

Nostradamus - Orakel eller charlatan?

Ibland förs det diskussioner om orakels existens. Ett orakel är någon som kan förutsäga framtiden med en imponerande grad av träffsäkerhet och syftet att man söker deras röst är att man vill ha fakta att agera efter. Då jag - Sofokles - är grek samt det faktum att jag härstammar från den tid då dessa "var på tapeten", anser jag mig ha både det ena och det andra att säga om dessa...charlataner. Undantaget gäller dock Pythia - oraklet i Delfi, som mer än en gång hjälpt mig satsa på rätt hästar.

Orakel kan vara relevanta vid diskussioner av sådant som fri vilja, fatalism och determinism, men också vad beträffar den värld vi rör oss inom - oeconomia mundi. Gud brukar i teologiska diskussioner betraktas som någon med orakelförmågor, givet Guds totala kunskap. Man skulle kunna tänka sig att ett orakel utgjordes av en dator med en fantastisk beräkningskapacitet, eller Laplaces demon, som med tillräckligt god kännedom om startläget kan förutsäga vad som kommer att inträffa framöver. Det skulle också kunna vara några av användarna på börssnack... eller inte.

"Charlatan [...] person som på ett vilseledande sätt söker ge intryck av att äga viss (märklig) förmåga eller kunskap numera särsk. om sådan bedragare av intellektuell typ: som lyriker och litteraturkritiker var han lysande, men som politisk tänkare var han en ~" (Ne.se)

Det har ibland setts som en mer eller mindre empirisk fråga om det skulle kunna finnas orakel. Klart är att kraven på beräkningsförmågan måste bli hisnande samt att komplexiteten kanske överstiger alla teoretiskt möjliga beräkningsmaskiner. Ibland har det också hävdats att vi människor – om vi har fri vilja – skulle kunna omintetgöra oraklets insatser och därmed visa att det inte finns några orakel. Säger oraklet att jag kommer att äta en ostsmörgås till frukost i morgon kan jag väl ta kaviar i stället? Det verkar dock finnas ett enklare sätt att visa att orakel inte kan existera, åtminstone givet en vanlig definition av orakel.

För att vi ska kunna sägas ha ett orakel måste några krav vara uppfyllda. Oraklet ska, enligt Raymond M. Smullyanm, vara:

1. Allvetande. Oraklet vet allt som finns att veta om framtiden. Här finns många som anser sig kvala in, speciellt om man utgår från användarna på börssnack.

2. Ofelbart. Säger oraklet att något förhåller sig si eller så, så gör det det. Så, när någon på börssnack säger att Anoto kommer rusa i morgon med 100 %, stämmer det... till 100 %. ... ...

3. Öppet för frågor. Oraklet ska vara villigt att leverera ett svar på varje fråga som ställs. Om oraklet fick låta bli att svara då och då blir insatsen inte särskilt imponerande. Att tillägga är här att svar såsom ”Jag bara vet”, ”Skit i det du” eller ”Förstår du inte det själv” räknas inte. Här finns få, om ens någon, utifrån börssnacks användare, som uppfyller kvalen.

4. Transparent. Svaren ska vara korrekta, och gå att förstå i förväg. De ska inte vara formulerade så att de är förenliga med varje upptänklig framtida utveckling. Säger oraklet att du ska ut på en resa imorgon, bör inte en tur med hissen räcka för att oraklet ska säga ”vad var det jag sa?”. För att översätta till börsvärlden; säger någon att Starbreeze skall ”rusa som f*n” räknas inte futtiga 6-7 %.  Oraklet ska alltså vara uppriktigt och informativt.

5. Snabbt. Svaren ska komma i rimlig tid. Om jag ställer frågan vad jag kommer att äta till frukost imorgon, och oraklet besvarar frågan först efter det att jag har dukat bort frukosten dagen efter, är det inte så mycket bevänt med oraklet. Alla svar behöver kanske inte vara blixtsnabba, eftersom det ibland kan krävas mycket omfattande beräkningar, men svaret får inte dra ut på tiden. Således skall "oraklet" på börssnack e.d. inte svara på frågan huruvida det var en träff eller bom efter att Africa Oil rapporterat om att de hittade en elefant, utan, såklart, innan.

Då är frågan om ett orakel enligt ovan definition skulle kunna finnas och kanske en vacker dag starta en mottagning nere på stan. Eller varför inte en hotline för alla daytraders eller andra investerare som inte klarar av att förvalta sina egna pengar efter sunt förnuft. Det verkar dock som om det finns ett logiskt argument som visar att några sådana orakel aldrig kommer att dyka upp – ingenting kan fylla alla dessa villkor.

"[...]Chansen för en TENBAGGER i Interfox har höjts en hel del nu." (Redeye.se)

Anta att jag beger mig till oraklet för att pröva oraklets tillförlitlighet. Oraklet lyckas ständigt förutsäga vad jag ska äta till frukost, vilken lunch jag kommer bli serverad, ett en skribent på DI kommer skriva "rasrisk" et cetera. Dock, sedan säger jag som följer: ”Nu börjar jag med ja- och nejfrågor. Om ditt svar är ja, kommer jag att vissla som reaktion; är svaret nej, kommer jag att klappa händerna.” Till nästa fråga: ”Kommer min nästa reaktion på ditt svar att bli att jag klappar händerna?” Nu ser det brunt ut för oraklet. Om detta svarar ”Ja”, kommer jag ju att vissla och oraklet har därmed fel. Om siaren svarar ”Nej”, kommer jag ju att klappa händerna, vilket gör att oraklet har än en gång fel.

Svarar oraklet något annat än ja eller nej kommer jag ju inte att klappa händerna och således har oraklet misslyckats, eftersom rätt svar borde ha varit att jag inte skulle klappa händerna. Problemen för oraklet kan hanteras om vi stryker något eller några av villkoren ovan, men då får vi ett mindre intressant orakel. Eller, för att tala klarspråk; vi får inget orakel alls. Det kan helt enkelt vägra att besvara frågan, det kan svara så dunkelt att jag inte vet om jag ska vissla eller klappa händerna. Det kan fundera så länge på svaret att universum upphör att existera. 

Man kan ge upp tanken att oraklet är ofelbart eller har kunskap om alla framtida händelser. Kanske finns det någon typ av begränsningar på vad man kan ställa för slags frågor. Men någonting måste i varje fall göras, och varje åtgärd kommer att leda till ett mindre intressant orakel – det är sämre reklam att säga sig veta ”en hel del” om framtiden, eller att besvara ”åtskilliga” frågor om framtiden i allmänhet men Anotos, Precise Biometrics eller  Fingerprints dito i synnerhet än att hålla tyst.

"Blecher spår börsras inom snar framtid" (di.se)

Meningen med orakel är att man vill få svar och sedan agera efter dessa. Många av oss läser bloggar, tidningar, lyssnar på poddar, ser på TV et cetera för att försöka få svar på våra frågor om vad framtiden bär i sitt sköte. Mer ofta än sällan färgas vi av varandra, om detta råder föga tvivel. Många pratar om att de "tar rygg" på en bloggare, en journalist, en professionell investerare eller dylikt och detta kan såväl vara positivt som negativt. Negativt är det i allra högsta grad om du tar rygg enbart utifrån att någon annan gjort en investering. Hur/Vad skall du göra den dagen då det skakar i bolaget och du ej har kunskap om orsaken till detta? Om du har gjort din egen research vid tillfällen likt dessa kommer du, med allra största sannolikhet, agera mer rätt än fel då de inträffar.

"[...] nu att det finns chanser till en klassisk tenbagger mer eller mindre." (Bjaentrading)

Således; att ta rygg på någon eller köpa någons profetia enbart utifrån detta ”orakels” syn känns som ett mycket oklokt beslut. Att tro att det finns någon (märk; singularis) som klarar av att förutspå framtiden i allmänhet men börsens utveckling i synnerhet är lika långsökt som att Trump skulle be om ursäkt för sina uttalanden till Khizr och Ghazala Kahn om deras son och hans patriotiska uppoffring för USA. 

Om att "ta rygg" på någon är att utgå från vederbörandes analys och att även göra sin egen innan ett eventuellt köp görs är en korrekt definition är jag skyldig till flera "brott". Många av mina innehav, b.la. Nilörn, Bank of Scotia och Hafslund hade aldrig skett om jag inte läst mycket matnyttiga analyser från kompetenta blogg- tillika twitterbekanta. Har de siat om framtiden? Ja. Har jag trott på dem? Njae, men efter att ha gjort min egen analys är jag mer benägen att hålla deras "syn" mer sann än dess antonym. 

Hur brukar du reflektera kring när inlägg, tweets, delningar et cetera poppar upp och där budskapet är som taget från en allvetande Gud? Köper du det rakt av eller följer du Nietzsches linje; ”Gud är död”?

Investerar du av egen (fri) vilja?

"Käre Gud spelar inte tärning" A. Einstein

För cirka två veckor sedan tog jag en position i ett företag som heter eWork. Förvisso såg jag att kursen hade ökat mycket på kort tid och begrundade om jag kanske borde avvakta på en eventuell dipp. Innan jag köpte hade jag en mental kamp i den lilla hjärna jag förärats med: köper du för att du vill eller för att du vill? Du har redan flera bolag och har tidigare sagt därtill skrivit  till dig själv att du först bör öka/intaga en slutposition i dessa innan nya inköp görs. Det finns många olika bolag därute och trots allt fint du läser om dem kan man inte äga dem alla (dock bör en eloge ges till Jason, f.d. ”Dividend mantra”, för hans ansträngningar). Vill du verkligen detta, frågade jag mig innan jag lät höger pekfinger trycka på vänster musknapp.

Vi har alla en upplevelse av att vi är fria i vårt agerande; vi väljer vad vi säger; vi väljer vad vi gör. Vi kan välja att agera på våra impulser eller välja att inte leva ut dem… eller?

Med utgångspunkt i detta har många filosofer, sedan antikens dagar var det moderna, stött och blött om vi verkligen är fria i vårt agerande, dvs. om vi har en fri vilja. Är vi verkligen så fria som vi upplever oss vara? Vissa går så långt att de hävdar att vår upplevelse av inflytande över vårt agerande är en mental efterkonstruktion av ett handlande som var oundvikligt eller rent av förutbestämt. Därmed menar de att du inte kunnat göra något annat i denna stund än att läsa just denna text (jag hoppas innerligt att du läser denna text för att du vill och inget annat).

Den fria viljan kan definieras som möjligheten att man hade kunnat agera annorlunda. Det minst sagt intressanta problemet tar sin utgångspunkt i att vi lever i en determinerad värld, dvs. en värld där naturen är orsaksbestämd och att den fria vilja enbart är en illusion. Ett äpple faller inte till marken därför att det bestämt sig för att lämna grenen, utan på grund av en komplex mängd av orsak kontra verkan. Således hade äpplet ingen dold (och egen) agenda då det föll och landade på Isaac Newtons huvud, viket fick till följd att han ”upptäckte” gravitationens kraft. Leucippus och hans elev, Democritus, kan sägas vara de första att introducera och förespråka determinism under sina levnadstider kring 400-talet f. kr. Enligt dem gällde följande tes:

"Nothing occurs at random, but everything for a reason and by necessity" (Fragment 569 - from Fr. 2 Actius I, 25, 4)

Vad som får ett äpple att falla vid en exakt tidpunkt är alltför komplext för en människa att räkna ut, då variablerna är för oss omöjliga att identifiera tillika intaga (likaså känns det som att vi har andra, mer viktigare saker, att lägga krut på). Detta till trots är de flesta överens om att om vi kände till alla förutsättningar skulle vi kunna räkna ut exakt när äpplet skulle falla. Äpplets öde är därmed determinerat.

Begreppet ”förutbestämt” är något som ofta förekommer i dessa diskussioner, ofta tänkt som synonymt med determinerat. Man kanske säger att det därför är förutbestämt när äpplet kommer att falla. Dock är detta fel, då denna term mer antyder att någon (Gud, Allah, Buddha, Putin etc.) på förhand har bestämt när så ska ske. Var det Gud som bestämde att äpplet skulle landa på Isaac Newtons huvud och därmed ge honom den där "aha"-insikten om gravitationens kraft? Detta är i regel inte vad som menas när vi använder nämnda begrepp men rent grammatiskt blir det en motsats mellan den ord- och meningslydelse som uppstår.

Naturen är alltså determinerad(?). Den går teoretiskt att förutsäga om man känner till alla parametrar. Detta gäller även till exempel fysikaliska eller ekonomiska system (även om det sistnämnda är mer svårare att förutsäga, vilket många av oss väl känner till). Har man t.ex. kunskap om en projektils utgångshastighet, utgångsriktning, form, vindens styrka, luftfuktighet, höjd över havet osv. kan man avgöra exakt var den kommer att landa.

Med allt ovan redovisade som utgångspunkt blir det intressant att ställa följande fråga: Varför skulle människan skilja sig från de grundläggande förutsättningar som verkar gälla för allt annat i universum? Skulle vi och vår hjärna inte lyda under samma orsak kontra verkan som allt annat? Vi är ju trots allt uppbyggda av samma materia. Och om så är fallet, torde inte alla kunna utnyttja detta och vår, förvisso i många fall, fina värld vara än ännu bättre.

Det finns många filosofer som stångat sig blodiga beträffande frågan huruvida vi har en fri vilja eller ej och, vilket ofta är fallet, lyser svaren med sin frånvaro på bekostnad av fler eller ännu fler djupdykningar i nuvarande. Ovan har vi fått läsa om determinism kontra ”den fria viljan”. Att tillägga i diskussionen är att det finns en aurea mediocritas á la Aristoteles – kompatibilism. Förespråkare för denna är flera men en av de främsta, vem vi tidigare nämnt i flera inlägg, är Thomas Hobbes, som hävdar att determinism förenlig med ”fri vilja”. I sitt alster "Of Liberty and Necessity" skriver han:

"When first a man has an appetite or will to something, to which immediately before he had no appetite nor will, the cause of his will is not the will itself, but something else not in his own disposing. So that whereas it is out of controversy that of voluntary actions the will is the necessary cause, and by this which is said the will is also caused by other things whereof it disposes not, it follows that voluntary actions have all of them necessary causes and therefore are necessitated." (S. 30)

Varje gång du tar ett beslut om något fattar du detta utifrån tidigare erfarenheter och de aktuella förutsättningarna. Tänk dig en "laplaces demon", en hypotetisk varelse, som har kännedom om varje partikel och varje händelse i universum och har förmåga att analysera allt detta (jmfr. Marwin i "Liftarens guide till Galaxen"). Borde då inte denna varelse, med hundra procent inblick i hur din hjärna ser ut och fungerar, kunna räkna ut vilket beslut du kommer att fatta i nästa stund? Det är intressanta frågeställningar som väcks och förvisso kan man ställa sig frågan vad det spelar för roll om vi faktiskt har en fri vilja eller ej. Så länge vi har upplevelsen av en fri vilja flyter allt på som vanligt i vilket fall. Detta är i och för sig helt sant, men om det inte finns någon fri vilja skulle detta få oerhörda konsekvenser, bland annat för moralen - för rätt och fel.

Etik och moral handlar i grund och botten om att välja rätt eller fel. Handlingar som bryter mot vår etik varierar från olämpligt (till exempel att ladda ner en torrent e.d.) till grovt kriminellt (mord, våldtäkt etc.). Förbrytare får sedan sitt straff baserat på hur mycket de bröt mot lagen och förordningen, som i sin tur är baserad på vår uppfattning av etik och moral (rätt och fel). Läs den sista meningen ännu en gång; våra lagar grundar sig på vår uppfattning om rätt och fel. Våra uppfattningar i sin tur grundar sig på...ja, determinism eller "fri vilja"?! Jag låter det vara osagt och låter dig läsa vidare.

Dock, om våra handlingar är determinerade betyder det att en brottsling aldrig hade kunnat agera annorlunda. Personen hade lika mycket påverkan på sin handling som äpplet som faller från trädet eller som personen som köper H&M. Hur kan man då motivera att brottslingen ska straffas samt vad dennes straff skall vara? 

Efter att, i en viss hast kan tilläggas, ha läst Thomas Pinks bok, Kort om fri vilja, är jag mer vilsen i mina tankar och åsikter om huruvida den fria viljan existerar eller ej. Därutöver tillkommer en variabel jag ej ännu diskuterat, en av en mera icke-kausal natur -   slumpen (eller ödet, om du föredrar detta mer mytiska ord).

Slump används för att beskriva en oförutsägbarhet  som vanligen beror på en eller flera okända orsaker. Man skiljer mellan deterministisk slump och indeterministisk slump. Den deterministiska slumpen beror på våra hjärnors oförmåga att sortera vissa händelser eller våra instruments oförmåga att mäta tillräckligt noggrant. Motsatsen, den indeterministiska slumpen, är ett erkännande att slumpen är en faktor inbyggd i naturlagarna.

"Käre Gud spelar inte tärning"

Visst var det en slump att den bosnisk-serbiske nationalisten Gavrilo Princip den 28 juni 1914 svängde in på fel gata i Sarajevo? Och visst var det därmed en slump att han kunde skjuta Österrike-Ungerns tronarvinge Franz Ferdinand, vars chaufför också hade svängt fel? Och en följd av slumpen måste väl också kallas slump, dvs. en slumpslump (är nog beredd att söka patent på det ordet)? Ändå gnager oron -  "Der liebe Gott würfelt nicht", käre Gud kastar inte tärning, som Albert Einstein sa.

Vi har lärt oss att den newtonska mekanikens regler obönhörligt bestämmer vår vardag och ligger till grund för nästan all vetenskap. I den mån vi har tagit till oss den moderna kvantfysiken och dess tes om osäkerhet i atomernas värld är det som en anteckning i kunskapens marginal. Så, i vår makroskopiska(!) värld, finns slumpen, egentligen? Skulle inte också - i teorin - Gavrilo Princips ödesdigra förehavanden den där junidagen 1914 kunna ha förutsetts, in i detalj? Skulle inte Marwin, "The paranoid Android", kunnat ha hindrat detta? Likaså, om ekonomi skall betraktas som en vetenskap, vilket vi tidigare diskuterat i "Är nationalekonomi en vetenskap?"; borde då inte allt inom denna kunna "förutses"? 

Så, låt oss återvända till mitt köp av eWork innan jag spinner vidare på denna diskussion, som jag med glädje annars skulle ha fortsatt med in på småtimmarna. Jag hade aldrig hört talas om bolaget innan jag fick äran att läsa om det på Gustavs blogg (rekommenderar er som aldrig besökt hans sida att göra bot - ni finner honom i "min blogglista"). Därefter läste jag Aktieingenjörens samt Vägen-Till-Frihets ord om diskuterade bolag. Utöver detta förde jag också en givande diskussion med Gustav samt Långsiktig Investering, vilka jag vill tacka. Dock, var det en slump att jag skulle läsa om bolaget just nu och sedan köpa just då, för att sedan se bolaget gå upp med 15 %? Var det min (fria) vilja som fick mig att gå in på Gustavs sida eller var det redan förutbestämt? Är det determinerat att jag skall skriva detta inlägg utifrån de upplevelser jag har och har anskaffat mig i syfte att "upplysa" dig? Var det förutbestämt att jag skulle investera i Vardia och förlora en ansenlig summa för att sedan författa regler för mig själv såsom "bara investera i bolag som visar vinst och har en stabil vinst- tillika utdelningshistorik"? Eller var det kanske bara en slump?

Tydligen spelar ej Gud tärning men... gör du det? Reflektera kring ditt (investerar)liv, din portföljd, dina resultat, mål, förhoppningar, analyser e.d. utifrån determinism kontra "fri" vilja, förutbestämmelse samt slump. Är tärningen kastad eller håller du den hårt i handen? Eller, är din övertygelse/tro att det är din vilja egentligen en illusion?