EU kör en Bobbycar, medan USA med flera kör en F1-bil

 EU är på dekis och lite talar för att det kommer att ändras givet att Bryssel kommer fortsätta enligt sitt modus operandi om att först presentera ett förslag och därefter diskutera det i en sisådär fem år innan en röstning sker. Skulle utfallet bli positivt är risken stor att samma modus operandi ger vid handen att hela processen kommer att följas av säkert fem år till innan det eventuellt blir verkstad av snacket. Det ska ju såklart överklagas och debatteras in absurdum så att ingen blir kränkt eller känner sig förbisedd. Jämför debaclet vid Slussen i Hufvudstaden… Alexander Bard säger det rätt så bra; det finns alltid en gammal kyrktant som ska klaga över något, om det så är att sikten skyms eller att det får området att se lite mindre attraktivt ut. 

Makro påverkar
Det sägs att makro är sekundärt när det kommer till investeringar. Bra bolag tenderar nämligen att kunna anpassa sig till såväl rådande som nya förutsättningar. Med det sagt spelar makro en roll, framför allt i ett inledande skeende. Detta har setts i hur alla tillväxtbolag blommade likt Utopia hade infunnit sig under 2020–2022, eller hur fastighetsbolagen föll som stenar när räntehöjningscykeln inleddes våren 2022. 

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en avkopplande lördag tillika helg!

/Cristofer

Uppesittarkväll och lite planerade transaktioner

 Ytterligare en Uppesittarkväll har gått av stapeln. Ofta tenderar jag att vara uppbokad när dessa program sänds och igår var, tyvärr, inget undantag. Jag gläds dock med att fenomenet är starkare än aldrig förr och ännu en gång vill jag rikta all beröm till och applådera Nicklas ”investeraren” Andersson, som var en av de ansvariga till att konceptet blev till i tv-format 2016. Likt Per Håkan Börjesson, Alexander Gustavsson med flera, som jag tror och hoppas på att de verkligen har gjort avtryck hos alla och envar i de svenska stugorna, ska insatser likt dessa hyllas.

Att börja spara är inte svårt och inte heller är så att investera. Emellertid tror många det, vilket är en anledning till att många inte får ta del av den magi som ränta-på-ränta erbjuder, men också till att de svenska storbankerna kan fortsätta stärka sitt provisionsnetto på de okunnigas bekostnad. Bristen på okunskap är kunskap, men den ekvationen hamnar aldrig i för-, utan alltid i bakgrunden. 

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en god lillördag!

/Cristofer

Till Socialdemokraternas försvar

 Absolut är detta en blogg som först och främst fokuserar på ekonomi i allmänhet, men börs och investeringar i synnerhet. Likväl är det min blogg där jag också ger mig själv utrymme att skriva om det som faller mig in och som jag anser vara intressant att skildra om. Det är inte ofta jag skriver om politik, men har du svårigheter med det – eller om du upplever dig ”kränkt”, bör du sluta läsa vid dessa rader. Jag kan dock, och med gott samvete, lova att nästkommande inlägg kommer vara inriktat på det som är det centrala – börs och bolag, framför allt då det är dags för löning. Kanske något italienskt?

Jag tycker att det har kastats mycket skit på Socialdemokraterna den senaste tiden. De kan inte rå för att de inte har gjort verkstad av tidigare varningar, såsom att det redan 2017 uppdagades att Kombispel, ett dotterbolag till A-lotterierna som ägs av Socialdemokraterna och SSU, sålt lotter på kredit till skuldsatta. Inte heller är det deras fel att de inte gjort något åt det som i fjol avslöjades om, nämligen att telefonförsäljare använt sig av lögner i sina säljmanus.  Det ska inte heller klankas ned på Lisa Nåbo, ordförande för SSU, när hon inte har tid att svara på journalisternas frågor, för visst kan alla förstå att en lunchdejt är så mycket viktigare(!)? Hon är via sitt sätt och beteende inte alls naiv eller respektlös mot alla som röstat på henne och/eller stöttar Socialdemokraterna.

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en god vecka!

/Cristofer

Gästar Börsveckan - "Trust a few, fear the rest"

 Ännu en gång har jag fått äran och nöjet att gästa Börsveckan med en krönika. Som jag skrev den 24 augusti finner jag det ledsamt och tråkigt att Placera Redaktion läggs ned. Inte bara blir aktiesverige en tidskrift och en redaktion (Placera) fattigare, utan dessutom drabbas alla de arbetande. Jag har ingen möjlighet att påverka, men jag har likväl skickat ett mail till Avanzas vd och uttryckt mina besvikelser med hans beslut. Jag gör hellre det, än enbart knyter näven i fickan och (eventuellt) bemödar mig med ett “gilla” på en av alla de tweets som skrevs om hur dåligt beslutet är.

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en god #OSIS (Oh Shit, It's Sunday)... ....

/Cristofer

Intervju med Storebrand Fonder

Jag har de senaste sex månaderna flera gånger återkommit till Storebrand Fonder. Detta efter att jag såg att Avanza hade tagit in B-andelsklassen för dels Storebrand All Countries SEK B, dels Storebrand Low Volatility SEK B. Under våren hade jag kontakt med både fondbolaget och Avanza, vilket ledde fram till att även Storebrand Sverige B SEK, Storebrand Sverige Plus B SEK, samt Storebrand Global Solutions B SEK lanserades hos nätmäklaren kring slutet av maj. 

Redan innan fanns A-andelsklasserna, men dessa är inte utdelande. Istället återinvesteras utdelningarna automatiskt. 

Vill du läsa mina inlägg om fonderna finner du dem här:

• Storebrand Low Volatility SEK B
• Storebrand Sverige SEK B (OBS. min tweet om att Xact Sveriges totalavkastning nu äntligen är mer rättvis skildrad och att bilden i blogginlägget inte längre är gällande).
• Storebrand Sverige Plus SEK B (OBS. min tweet om att Xact Sveriges totalavkastning nu äntligen är mer rättvis skildrad och att bilden i blogginlägget inte längre är gällande).

Anledningen att jag både uppskattar och äger andelar i All Countries SEK B samt Low Volatility SEK B är för att de ger åtkomst till bolag och sektorer som jag önskar allokering mot och, vilket är viktigt, att de är utdelande med ambitionen att dela ut motsvarande en direktavkastning om 5 % i först- och 6 % i sistnämnda. 

Läs vidare om intervjun et cetera på följande länk. Absolut är det femtioelva gånger femtioelva affiliates med i nämnda... ...

Trevlig fredag!

//Cristofer

Gretzky och Obesitas

 OBS: jag har fått flera frågor om den intervju med Storebrand Fonder som jag hintade om på X (f.d. Twitter) för drygt 1,5 veckor sedan. Jag kan med glädje meddela att den kommer att genomföras i dagarna. 

Klickvänligare rubrik än ”Gretzky och Obesitas” har nog aldrig skrivits på denna blogg. Dock fann jag det passande för det som är inläggets tema, nämligen att vara med i (hockey)matchen men att inte stirra sig blind på var pucken är nu, utan på var den kommer att vara därefter. Uttrycket kommer från Wayne Gretzky, en av de absolut främsta hockeyspelarna genom tiderna. Jag växte upp precis i slutet av hans karriär och har således några, om än inte många, minnen av hans insatser. Idag står många av dessa att finna på bland annat YouTube, där bland annat denna visar varför han är att betrakta som en legend med sina över sextioen rekord. 

”Skate to where the puck is going to be, not where it has been." (W. Gretzky)
 

De senaste åren har obesitas blivit viralt. Jag har bland annat berört området tillika temat såväl här på bloggen (4 juni, då jag skrev om World Obesitas Day) som hos Aktiespararna. Att vi rör oss mindre och mindre samt äter mer och mer, eller i alla fall mer onyttigt, är arv från vår tid på savannen. Hjärnan är hårdkodad att den inte alltid kommer ha tillgång till mat, så vad den gör när den finner föda är att äta mycket och mer därtill. Addera därtill att rörelse förbrukar energi och att denna skall hushållas på så blir produkten av ekvationen allt annat än bra eller önskvärd. Beställ hem via Foodora, sitt still i soffan framför Netflix, har virtuella kompisträffar á coronaåren och så vidare.

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en god lillördag!

/Cristofer

Nollsummespelet i Ogunsen, SHB med flera

 Innan dagens tema berörs vill jag lyfte fram två välskrivna texter, varav en är en artikel från Dagens Industris Johan Wendel och den andra en debatt signerad Stefan Fölster och Nima Sanandaji. Förstnämnda gör gällande hur Europa och Sverige fortsätter tappa i kraft när geografierna ställs mot USA. Tidigare i veckan sågs en viss krisinsikt i EU, vilken manifesterades i Mario Draghis rapport. Frågan är om alla beslutsfattare i Bryssel hinner med att komma till ett dekret innan det har gått de sedvanliga fem åren…

Beträffande debatten, publicerad på DN.se, drar skribenterna de slutsatser som många andra, däribland jag själv, har lyft fram, nämligen att det är inte en fråga om ökade skatter/inkomster, utan om effektivitet; ”långa lågskatteländer har sett till att organisera välfärden effektivt” samt ”Lågskatteländer har dragit nytta av att lägre skatter lyfter den ekonomiska tillväxten.”

Nollsummespelet 
Sedan jag började blogga, vilket snart är exakt 10 år sedan, har diskussionen om utdelningars vara eller icke vara samt debaclet om nollsummespel snarare ökat än minskat. Att fler Homo Sapiens - se det som en komplimang, för är vi verkligen den vetande människan(?) - hittat till börsen i kombination med de sociala mediernas tillväxt samt att det nu är legio att alla och envar bara måste få säga sin åsikt är starkt bidragande till utvecklingen. Därtill kan det ibland bli lite extra hätskt när användare bakom en mask av anonymitet gärna spyr ut sig galla och mer därtill. 

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en god och avkopplande helg.

/Cristofer

Utdelningar samt reviderade utdelningsmål

 Att vara offentlig har sina för- men också sina nackdelar. En av sistnämnda är att jag inte känner mig bekväm med att skriva ut samt dela alla hårda siffror för min portfölj och totala ekonomi. Som läsare kan jag förstå att det blir tråkigt, för vad exakt säger en graf bestående av staplar? Visst syns en över tid stigande trend, men från vilken och till vilken summa? Lika mycket som jag förstår den läsare som upplever det som så, lika mycket hoppas jag på respekt och förståelse för min benägenhet av att inte vilja dela allt och inget.

Efter flera år av hårt sparande, ett sparande som mer är av en vana samt hobby och inte ett notoriskt ”jag ska panta burkar, gratisskita på jobbet samt äta barkbröd och havregrynsgröt såväl till frukost som lunch och middag”, har jag sedan ett par år nått en utdelnings- och därmed frihetsnivå som jag inte trodde att jag skulle nå förrän om flera, flera år. 

Jag har all respekt och förståelse för de som väljer att applicera hard core-mode i sitt sparande. Målen helgar medlen och så länge ingen annan tar en emotionell/psykologisk/fysisk skada är det upp till var och en att bestämma över sina mål tillika sina sätt att nå dem. Därav imponeras jag av, bland andra, min bloggranne Miljonär Innan 30. Han hade ett tydligt mål om att kunna pensionera sig innan 40 år fyllda och var beredd att ge mer eller mindre allt i sin makt för att nå det. Såklart förstår jag att det enbart var i perioder som han körde snålmånader deluxe, kokade nudlar på hotellrummet och besökte föreningens soprum i syfte att hitta en burk eller två för att senare panta, men ständigt fanns ett mål och en klar vision av hur att nå det. Det är precis likt en elitidrottare som bestämmer sig för tävling X och pallplats Y.

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en trevlig lillördag!

/Cristofer

ScandBook - ett tråkigt bolag inom en av många upplevd tråkig bransch

 En gammal skröna, ja kanske till och med sanning(?), på börsen är att det mer ofta än sällan tenderar vara klokt att leta efter bolag och sektorer där inga andra letar. Där inga andra letar ses som resthögen; likt kläderna i garderoben som bara hänger/ligger där men aldrig tas fram för att synas och först därefter utvärderas om de skall få hänga kvar eller slängas. Med det sagt betyder inte ”tråkigt bolag ” à ”ingen investerar” à ”således torde uppsidan vara stor givet att man träffar rätt” utgås från att vara en regel, för som det sägs behövs det såväl ett som två undantag för att bekräfta nämnda.

Ett av de exempel på tråkiga bolag, där det inte gick hela vägen, är tidigare noterade RenoNorden. Det var Aktieingenjören som fick mig uppmärksammad på bolaget, som var Nordens största specialist på sophämtning med cirka 30 % av den totala marknaden. Affärsmodellen byggde på att kommuner upphandlade sophämtningen på långa kontrakt som finansierades med en obligatorisk avgift för fastighetsägare i kommunen. Grundpriset sattes via upphandlingen, men räknades under kontraktstiden upp med ett avfallsprisindex från SCB eller motsvarande myndighet i respektive land. Affärsmodellen var därigenom extremt konjunkturstabil då intäkterna i stort sett var oberoende av både världsekonomin och ekonomin inom den kommunala sektorn. Däremot fanns en stor risk med att sophanteringsföretag i upphandlingarna satte för låga priser.

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en trevlig helg!

/Cristofer

När fokus förblindar

 I går, den 3 september, öppnade de amerikanska börserna med en nedgång som få investerare var beredda på, för likt historien gör gällande hade flera förväntat sig en liksom friktionslös seglats från hög- till lågräntenivåer. Pusslet var redan lagt, men så kom en pusselbit vars kanter inte var… ”passande”. 

Den övergripande marknaden sjönk med cirka 1,6 %, medan teknikdominerade Nasdaq sjönk med 3,3 %. Vad låg bakom dessa rörelser? Strax efter börsernas öppning publicerades S&P Globals definitiva industri-PMI för augusti med ett utfall på 47,9, marginellt under förväntningarna på 48 och en tydlig nedgång från juliutfallet på 49,6. Dessutom släppte ISM sina egna industri-PMI-siffror, där utfallet på 47,2 var något under konsensus på 47,5. Siffrorna kan för en oinsatt vara svåra att tolka. Något lättsamt och generellt kan det förklaras som att allt under 50 signalerar av nedgång och avveckling, medan allt över 50 indikerar ökad produktion samt tillväxt. 

Trots att skillnaderna i förhållande till marknadens förväntningar var små, resulterade dessa siffror i en omedelbar negativ reaktion. Vad är det som får investerare att reagera så starkt på relativt marginella förändringar? Svaret ligger ofta i psykologiska faktorer som fokuseringsillusionen, flockmentalitet, FOMO (Fear of Missing Out) och aktivitetsbias.

Läs vidare på trade venue. Jag önskar dig en trevlig lillördag!

/Cristofer

Det håller inte, Sima.

 Jag tror vi var många som famnade skämskudden i förra helgens Ekonomibyrån, då Jonna Sima tillsammans med Garbriel Mellqvist och Sven Hagströmer gästade programledaren Carolina Neurath Bengtsson. Sima väckte en stor uppståndelse med sin ledare betitlad Du betalar dyra räntor – banken gör glassig tv, vilket föranledde avsnittet i SVT. 

Simas argumentation och ståndpunkt ryms i titeln, men för transparensens skull finner jag det passande att citera hennes sista stycke: ”De flesta bankkunder skulle nog föredra att deras bank var bäst i landet på låga boräntor och bättre avkastning på sparkontot. Det ser helt enkelt inte bra ut att en bank leker mediehus när småspararna har svårt att ens få ihop sin privatekonomi.”

En bank är en vinstdrivande rörelse och finns inte till för att ge allmosor till allt och alla, såväl de som tar som inte tar ansvar för sin egen privatekonomi. Banken tar alltid en, i många fall låg likväl närvarande, risk med att låna ut kapital. De lånar ut pengar till individer eller par som önskar köpa sig ett hus, bygga en pool eller köpa sig en bil. Ingen tvingar individen/paret till det, utan valet är helt och hållet deras eget. Det finns alltid en risk att de med tiden inte förmår att leva upp till sin del av avtalet som sluts, vilket kan resultera i en kreditförlust för banken. Därmed att nämnda vill ha en viss ränta.

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en god och givande dag.

/Cristofer