Life happens

Jag kommer ej ihåg exakt datum men det var kring våren 2016 jag upplevde att antalet bloggar tycktes växa snabbare än en hydras huvuden. Vad en majoritet av dessa har gemensamt är att de drivs av unga, mestadels, män som befinner sig i de "early twenties" (nedan text kan absolut även gälla de mer "äldre"). Att de är så unga och redan nu har uppmärksammat sparande- och investeringslivet är inget annat än bra därtill roligt för dem. Jag vill verkligen betona den välgång tillika lycka jag önskar dem!

På många av dessa bloggar har skribenterna presenterat sig, berättat om mål samt hur de planerar att spara, deras YoC et cetera. Detta är verkligen fascinerande siffror men jag tycker att många (alla?) missar en viktig aspekt. De skriver i alla fall ej om denna.

Något som är intressant med livet är att det fortgår. "Shit happens", brukar man säga när saker går käpprätt åt skogen, men torde inte ett mer passande uttryck lyda "life happens", för oavsett om det är en positiv eller negativ upplevelse, utveckling e.d., är det just ett sådant enkelt konstaterande att livet fortgår.

Undertecknad har en kalkyl, extremt lättsam måste tilläggas, på hur jag hoppas få det på det ekonomiska planet. Emellertid är jag medveten om, och detta hopppas jag innerligt, att jag kommer att träffa en underbar tjej och få barn med henne. Därtill kommer säkert en bil att behöva införskaffas inom en framtid, detta oavsett barn eller ej. En lägenhet med lite mer utrymme står också som ett troligt scenario i en inte allt för lång framtid. Att då utgå från en sparkvot på 75-65 % i månaden är att negligera det faktum att det ytterst sällan blir exakt som man planerat.
Att tillägga är att även det motsatta till ovan positiva händelser kan hända; plötsliga sjukdomar, familjeproblem, arbetslöshet et cetera.

"[...]sedan ser tillbaka på med ett leende större Trumps än tupé[...]"

Att använda Stefans sparkalkylator och där skriva in en summa som motsvarar en sparkvot på dryga 70 %, vilket en majoritet av de unga bloggare jag åsyftar håller, och sedan utgå från att det alltid kommer gälla. Eller att för den delen inte räkna med att vissa bolag kan sänka mer än vad övriga höjer et cetera, är att skjuta sig själv i foten.

När jag räknar försöker jag att utgå från ett snittsparande tillika investerande som är betydligt lägre än det jag sparar och investerar idag. Jag hoppas verkligen att detta kommer att ske, för vad är inte livet om man ej får bilda och ombesörja en familj, eller i alla fall ha en underbar partner att skämma bort och bli bortskämd av? Mysiga fredagskvällar med ett glas vin och bara umgås samt diskutera om allt mellan himmel och jord; sömnlösa nätter med en skrikande bebis - stunder som man i ögonblicket säkert avskyr men som man sedan ser tillbaka på med ett leende större Gunilla Perssons självförtroende.

Att fokusera för mycket på sitt sparande; att alltid jaga procent i syfte att uppnå sitt mål i tid, eller ännu bättre; tidigare, skapar en risk att vederbörande kan blir beroende av själva sparandet och därmed aktivt väljer bort mycket av livet härligheter. Den sporadiska Lisebergstrippen, ett restaurangbesök, en sista minuten med gänget et cetera, allt detta är ju underbara aktiviteter och den dagen vederbörande aktivt väljer bort dem i syfte att den ekonomiska kostnaden ger negativ konsekvens för det utsagda målet om finansiell frihet, befinner sig denne på extremt farliga marker.
Det tar ej lång tid för ett visst förhållningssätt slutligen blir en vana; en rutin; en livsstil.

"Your beliefs become your thoughts, Your thoughts become your words, Your words become your actions, Your actions becomes your habits, Your habits become your values, Your values become your destiny" (M. Gandhi)

Risken att fastna i ett sorts beroende, ett stadium där sparandet blir det primära och allt som bryter mot det ger en sorts "ångest" ökar för varje gång man aktivt väljer bort aktiviteter och vänner som man tidigare velat göra. Till slut, i en mycket mörk värld, kommer man sitta ensam i sin lägenhet och se på alla bilder som vänner lägger upp på sociala medier på diverse resor världen över som de har gjort. Visst gläds du med dem och visst skulle du önska att även du kunde göra detta och befinna dig där, gärna med dem. Dock vet du ju att sådant kostar och detta är ju ekvivalent med ångest och hack i de rullande sparkugghjulen.

"[...]Ställ in dig på att planet kraschar[...]"

Jag vill ej säga att man inte skall eftersträva hög sparkvot. Jag vill ej heller säga att unga skall bli mer frikostiga bara "för att". Det jag vill framlägga är att när Du gör din plan och strategi för hur Du vill spara och investera, räkna då med det värsta och hoppas på det bästa. Min far sade en gång en mycket  udda likväl träffande sak då min familj skulle flyga till Sorrento; "Ställ in dig på att planet kraschar. Fatta vilken positiv överraskning om det inte gör det, för då får vi ju bada i poolen och äta all glass som vi önskar." Jag behöver nog ej nämna den blick min älskade mor gav honom...

Man behöver/ska ej vara renodlad pessimist, men absolut realist!

En filosofs guide till livets vilsenhet

"Till mitten hunnen på vår levnads vandring

hade jag i en dunkel skog gått vilse

och irrat bort mig från den rätta vägen." Canto 01, D. Alighieri

Ännu ett inlägg som explicit, ändock implicit, inte har med ekonomi att göra kommer idag att presenteras. Likt tidigare redogjort är jag en bokmal. Jag läser mycket och försöker alltid att bredda mitt register och ta mig an nya författare, prosa, genres med mera. Detta gör jag för att jag har ett driv; ett sug att få läsa och ta del av andras berättelser, livsöden, kunskaper, insikter et cetera. 

"Don't panic!", D. Adams

När jag tittar på "the avarage joe" i såväl Sverige som i övriga västländer idag blir jag rädd. Förvisso läser många, men det är endast korta därtill icke-utmanande texter. I flera år har den svenska skolan tappat i såväl nationella som internationella resultat. De två mest heltäckande (om än ej helt rättvisa) rapporterna,  PISA-rapporten 2015 samt PIRLS 2011, segmenterar bara det som jag tror många av oss ser och läser; dagens människor, både vuxna och barn, läser inte. De tittar på serier, spelar Candy Crush, facebookar, twittrar et cetera. Dock, var är escapismen? Var är utmaningarna för intellektet? Jag säger inte att något av ovan är fel. Ej heller att man inte skall göra det. Emellertid, som verksam inom skolvärlden samt som forskare inom lässtrategier och läsningens betydelse för det kognitiva utvecklandet, är jag rädd att människan just nu håller på att bli så "dumifierad" att samtliga antingen skulle kunna få en roll i Luke Wilsons "Idiotrepubliken" eller konkurrera ut Jim Carrey och Jeff Daniels i "Dum Dummare".

Alla har vi våra favoriter som vi ofta återkommer till och detta för att de förmedlar en känsla, ett budskap, en ... "hjälp"(?). Den senaste tiden har jag känt att jag mer och mer har tappat fokus. Inte från jobbet. Ej heller från mina investeringar. Icke heller från mitt bokprojekt. Nej, jag har tappat fokus på "allt"; "livet" (att tillägga är att jag har slarvat med min mindfulness). Jag har under en längre tid gått med känslor tillika frågor kretsande om var jag är, vad jag vill, vad som komma skall och vart jag ska. Sådant gör jag ofta men just denna gång har jag känt en sorts vilsenhet när jag har försökt att besvara samtliga frågor. Bara sådär, likt en blixt från klar himmel, kom jag tidigare i veckan, då jag satt ned och försökte att bli tillfreds med de vilsna känslorna/frågorna, att tänka på en bok som har en hedersplats i min fullsmockade bokhylla.

"Människan är inte annat än summan av sina tankar. Det man tänker det blir man" M. Gandhi

"... är den magiska historien om Santiago, en andalusisk herdepojke, som följer sin dröm om att finna en av världens dyrbaraste skatter. Från sitt hem i Spanien reser han till marknaderna i Tanger och genom Egyptens öken till ett livsavgörande möte med alkemisten. Historien om de skatter som Santiago finner på sin väg lär oss den viktigaste av alla visdomar: att lyssna till sitt hjärta, att förstå tecknen på livets väg och framför allt att följa sina drömmar."

Bokens titel är "Alkemisten" och är skriven av Paulo Coelho, en av de författare jag håller som högst bland övriga mycket duktiga. Jag läste den för första gången när jag gick på gymnasiet och blev helt ställd. Boken handlar om en man som är vilse i livet, som alltid tror att gräset är grönare på andra sidan eller "inte ser skogen för alla träd". Han ger sig ut på en resa, där han tror sig finna en skatt. Väl hemma är han samma person, men han ser livet på ett annat sätt än tidigare. 

Boken fick mig att ställa frågor; att se inom mig. Den fick mig att ställa frågor som är (o)möjliga att svara på och den gjorde det på ett sådant vackert, lättsamt, pedagogiskt och narrativt sätt att jag aldrig upplevde mig utsatt eller utpekad. Och detta i en tid då mitt liv var lite ostabilt, likt nu, idag, då jag upplever mig vara ofokuserad. Således började jag läsa om den och när du läser detta inlägg har jag redan läst ut den och är, på förhand, säker på att den dels kommer att ha lugnat mig, dels ha givit mig en underbar eskapism.

"När du förändrar ditt sätt att betrakta saker, förändras de saker som du betraktar" M. Planck

Vid en snabb, likväl mycket intressant, googling fann jag att jag inte är ensam om denna känsla, detta budskap samt denna upplevelse av att ha blivit förtrollad av Coelhos prosa. Boken har översatts till 56 språk och givits ut i 156 länder! Den är en av världens mest sålda och omdiskuterade böcker och när man läser runt på Internet är det många som beskriver den som "livets ordbok". Nu tänker du säkert att alstret är en tegelsten á la Dostojevskij eller Dantes "La Divina Commedia", men hör och häpna; den är enbart 185 sidor. Således är den en underbar bok att läsa non-stop under en helg!

På Coelhos hemsida finns mycket matnyttigt om boken och då jag satt och studerade den fann jag nedanstående lärdomar som många i allmänhet, men en recensent vid Huffington Post i synnerhet, anser förmedlas i boken. 

1. Rädsla är ett större hinder än hindret självt

"Säg till ditt hjärta att rädslan för lidande är värre än lidandet själv. Och att inget hjärta någonsin har lidit när det går på jakt efter sina drömmar, eftersom varje sekund av sökningen är ett andra möte med Gud och med evigheten. "
Varje ny strävan kräver in människan på ett okänt territorium - det är skrämmande. Men med stor risk kommer stor belöning.

2. Det sanna kommer alltid att uthärda alla hinder

"Om det som man finner är gjord av ren materia, kommer det aldrig förstöras/försvinna. Och man kan alltid komma tillbaka. Om det du hade hittat bara var ett ögonblick av en insikt, som en explosion av en stjärna, skulle du inte hitta något när du kommer tillbaka. "
Sanningen kan inte beslöjad av rök och speglar - det kommer alltid att stå fast. När du söker efter "rätt" beslut, kommer det att vara ett som tål tidens tand och vikten av kontroll.

3. Bryt monotonin

"När varje dag är densamma som den nästa beror det på att folk inte inser de goda saker som händer i deras liv varje dag som t.ex. att solen går upp."
Tacksamhet är praxis för att hitta det goda i varje dag. Livet kan lätt bli stillastående, vardagligt och monotont. Dock, det ändras beroende på vad vi väljer att se. Det finns alltid en guldkant, om du letar efter den.

4. Omfamna den nuvarande

"Eftersom du inte bor i antingen mitt förflutna eller min framtid är jag bara intresserad av nuet. Om jag alltid kan koncentrera på det nuvarande, kommer jag att bli en lycklig man. "
Det finns ingen anledning gräva i det förflutna och låta det definiera dig, eller att gå vilse och orolig för framtiden. Fokusera istället på nuet. Då är du i området för möjligheten - hur du samarbetar med nuet kommer att styra ditt liv.

5. Din framgång har en krusningseffekt

"Det är vad alkemister gör. De visar att när vi strävar efter att bli bättre än vad vi är,  blir allt omkring oss bättre också. "
Tillväxt, förändring och utveckling är vävt in i tyget av verkligheten. Att bli en bättre version av dig själv skapar en dominoeffekt som gynnar allt  och alla omkring dig: din livsstil, din familj, dina vänner.

6. Ta beslutet

"När någon gör ett beslut dyker han ned i en stark ström som kommer att föra honom till platser som han inte ens hade drömt om när han först fattade beslutet."' Det är lätt att bli överväldigad av de okända och mer fina detaljerna i dina drömmar. Ageranden och resultat kommer att strömma ut om du har tillförsikt och tillit för ditt beslutsfattande; sitter du kvar på staketet kommer du ingenstans.

7. Var orealistiskt

"Jag ser världen i termer av vad jag skulle vilja se hända, inte vad som verkligen sker."
Några av de största uppfinningar skulle inte ha hänt om människor hade valt att acceptera världen som den är. Stora framgångar och innovationer börja med ett tänkesätt som ignorerar det omöjliga.

8. Oavsett hur många gånger du faller - res dig upp!

"Hemligheten med livet är att falla sju gånger och att gå upp åtta gånger."
Åttonde gången kan vara ditt genombrott. Är så ej fallet kommer kanske den nionde att bli det. Det finns inget alternativ! 

9. Fokusera på din egen resa

"Om någon inte är som andra vill att denne skall vara, blir de andra arga och besvikna. Alla verkar ha en klar uppfattning om hur andra människor ska leva sina liv, men ingen otäcks ha det om sitt eget liv"
Det är lätt att påverkas av andra, men du kommer att bli olycklig om du lever någon annans liv. Det är inget fel med att ta råd och lära av andra, men se till att det ligger i linje med dina önskemål och passioner.

10. Agera!

"Det finns bara ett sätt att lära sig. Det är genom handling. "
Du kan studera, läsa och lyssna tills du blir blå i ansiktet, men hela upplevelsen är när du vidtar åtgärder och låt er gummit möta vägen. När du är klar; sikta och tryck på avtryckaren.



Att känna en sorts vilsenhet, ett ofokus, tror jag är sunt och bra. Människan är ett reflekterande och outgrundligt väsen som inte skall jämföras med maskiner e.d. Likväl är vi inte mer än just människor, ett flockdjur, och som dessa behöver vi ständigt, ibland ofta, ibland sällan, mycket hjälp och stöd. Annat vore konstigt. Arthur och Ford hade sin guide, Dante sin Vergilius och jag har min Coelho. Har du någon ciceron och, i sådana fall; vad/vem/vilket?

Till mitten hunnen

"Man brukar vara redo att erkänna att man är 30 lagom tills det att man fyller fyrtio"

Vad beträffar ålder i siffror är det nu inte långt kvar tills det att jag lämnar ungdomen och verkligen kliver in i vuxenlivet. Ja, ni läste rätt. Denna helg lämnar jag tjugotalet bakom mig och välkomnar trettiotalet med öppna famnar, underbar italiensk mat, vin i överflöd och älskade familj, släktingar och vänner. Denna övergång är för mig inte något dramatiskt och vad beträffar någon "kris" á la Dante Alighieri upplever jag inte att den har infunnit sig (vilket kanske de facto är en kris?).

Jag har vandrat på denna jord i 30 år och jag har kommit att få uppleva såväl underbara och goda saker som hemska och tråkiga dito. Liv, lek och kärlek, men också död, tristess och hemskheter.

Jag har aldrig haft någon plan såsom att vara miljonär eller att besöka X antal länder e.d. innan jag fyller trettio  Jag har aldrig gjort en "bucket list", utan har istället gjort det jag velat när jag velat. Dock börjar jag nu känna, då jag kommer att inträda i det Dante Alighieri kallar för "livets mitt", att det skulle vara roligt och intressant att sätta sig ned och verkligen ta sig tid att göra en sådan.

"Till mitten hunnen på vår levande vandring hade jag i en dunkel skog gått vilse"

Denna lista går ej att jämför med en plan om hur man ska lägga upp sitt sparande eller spenderande, ej heller om hur man tänker kring sina investeringar. Nej, denna lista handlar om saker som jag känner att jag vill göra och uppleva.

Jag har således påbörjat en sådan och kommit fram till att det är ett par resemål jag verkligen känner att jag måste besöka medan jag är stark, frisk och, framför allt, "ung":

• Machu Picchu
• Pyramiderna i Egypten 
• Skattkammaren i Petra
• Galapagosöarna
• Den kinesiska muren

Det finns fler ställen jag vill, och säkert kommer, besöka, men ovan nämnda intar min "topp-fem-lista". Jag kommer fortsätta med denna lista och den kan säkert komma att fyllas på med allt från att "arbeta utomlands", "dyka i Stora Barriärrevet", "ha en pingvin eller lemur som husdjur" till att "säsongsarbeta på en vingård i Italien". En sak som tveklöst, oavsett kategori, kvalar in på plats nummer ett är att kunna välja att arbeta halvtid innan jag fyller fyrtio år.

Hur kan jag uppnå alla de önskemål jag har? Genom att spara och investera klokt men också genom att leva! Det går inte att "leva" snålt och aldrig unna sig något innan målet är nått, för då tror jag inte att man kommer kunna uppleva en sann glädje och eufori då man väl når målet. Det är min övertygelse att man kommer att ha blivit så psykiskt skadad att man får ångest av minsta lilla "onödiga" utgift och ligger sömnlös för att man missade Lidls extrapris på toalettpapper för att man istället valde att cykla till Ica Maxi, där de sålde ut Ica Basics tops för halva priset (dvs. ca 2 kr/förpackning).

Att finna någon gyllene gräns är inget som lättsamt låter sig göras och varje individ har olika gränser/plan för var spara/spendera/investera går. Just nu har jag en hög sparkvot men skulle något ändras i mitt liv, något som kräver mer utgifter men som jag upplever ger mig desto mer rent glädje- och levnadsmässigt, kommer jag ej tveka att ta dessa. Om det så gör att mitt mål, att kunna välja att arbeta halvtid vid 40 års ålder, inte nås utan måste skjutas upp i 2-3 år är det en kostnad jag med glädje tar!

Vad vill jag säga med detta inlägg? Egentligen ingenting mer än att jag är ett steg närmare mitt mål, såväl rent investerarmässigt som mognadsmässigt. Portföljen finns och den kommer sjunka (likt dessa röda börsdagar) och den kommer att öka (á la 2012) men så länge jag inte säljer i panik, utan istället låter innehaven arbeta för mig kommer jag att stå som segrare (förutsatt att historien återupprepar sig, vilket den hittills har gjort. Fråga bara Napoleon, Hitler m.fl om de uppskattade sin picknick i de nordöstliga territorierna).

Vad kommer hände under de tio år som står framför mig? Jag vet inte, och det känns verkligen befriande. Varje dag, varje timme, minut, sekund, är unik! Att inte veta vad alla dessa ska innehålla ger mig ett sug få saker kan ersätta. Allt jag vet är att jag kommer att fokusera på att L.E.V.A. Fokusera på att leva L.I.V.E.T;vara med dem som står mig närmast; ge och få kärlek samt glädje; försöka att alltid fokusera på det vackra och goda i livet.

För alla er som följt mig under den tiden som bloggen har funnits vill jag tacka det ödmjukaste och för er som är nya välkomnar jag med öppna famnar. För er som undrar vad en filosof önskar sig finns det ju vissa saker som är mer självskrivna än andra och framför allt en sak som lyser likt Nordstjärnan: Vin (och Fontanas grekiska yoghurt)!

Mer ved på "jag-vill-nå-mitt-mål"-brasan

Mitt syfte att kunna välja att bara arbeta halvtid från och med år 2026 har aldrig varit en sorts ”fix-idé” för mig. Dock har det alltid känts skönt att kunna snegla och spana mot ett mål. Detta kom, för cirka en vecka sedan, då jag var och handlade på ICA, att ändras. Förvisso är mitt mål fortfarans inte en "fix-idé" men det kom att bli alltmer påtagligt i mitt sinne.

Då jag alltid handlat i denna butik samt, i allmänhet, har lätt att prata och hälsa på de anställda, ”känner” jag ett flertal av dem. En av dessa tog emot mig vid kassan och slog in mina varor. Killen i fråga är 25 år och har jobbat på ICA i cirka 2 år. Han har nu fått fast tjänst och säger sig vara nöjd.
Om han har planer på att studera e.d. vet jag inget om, då det oftast blir ”Hej!”, ”Såg du matchen igår?”, ”Har ni ingen parmesanskinka?” ”Är oliverna slut? WTF?!” e.d.

Två veckor innan den incident jag hänvisar till åkte han på semester i Turkiet. Jag pratade med honom dagarna innan, då han skar upp lite påläggsskinka vid charken, och han var då lyrisk och spänd inför denna resa. Han såg verkligen fram emot den och pratade om vad han skulle göra (vila, sola, bada, äta och dricka gott etc. Dvs. "the usual").

Nu, då han slog in mina varor vid kassan, möttes jag av ett kort ”Hej” och hela hans kroppsspråk samt minspel skrek ut ”olycklig”, ”fången”, ”låst” och ”ekorrhjul”. Det var som om Ozzy Osbournes "Soulsucker" personifierats  och dragit ut hans livskraft. Förvisso kan han ha haft en dålig dag, vilket känns som mer troligt. Ändock fick jag dessa vibbar och kom att tänka på mig själv, min livssituation, var jag är och vart jag vill.

Jag kom fram till att jag har det riktigt bra; hälsan är behåll, mat finns på bordet, taket täcker mitt huvud, några skulder finns inga att nämna, är delägare i en bostadsrätt, har fast jobb etc. Därtill har jag (ju) en relativt stor portfölj. Detta är extremt viktiga, värdefulla och fina ”tillgångar” och jag ställde mig frågan vad är det jag vill – i dag, i morgon, om ett år, om tio år?  Därtill ställde jag mig frågan om hur jag kan använda dessa tillgångar för att maximera utfallet av min resa mot mitt mål.

Mina slutsatser blev att jag inte vill vara som han i kassan; leva för en/ett par veckors ”frihet” och sedan låta sig plågas resten av årets dito. Jag vill verkligen kunna äga en möjlighet att själv välja vad jag vill göra när jag vill, var jag vill och hur jag vill.
Visserligen är "fredagskänslan" skön och vetskapen om att två dagars vila står för dörren, men... visst kan man ha samma känsla med att jobba deltid alt. ej jobba överhuvudtaget (och då syftar jag på att det just är "fredag" och inte vetskapen om 2 dagars ledighet). 

Det har varit svängiga dagar på börsen och vissa bolag har kommit med starka rapporter medan andra inte gjort det. En majoritet av mina bolag tillhör det förstnämnda, men även ett par tillhör de sistnämnda, såsom SHB A, KMI, Nordea samt Fortum. När jag läser deras rapporter ser jag vad alla andra ser: minusresultat, röda soffor  sänkta prognoser etc. Dock blir jag ej orolig, då jag har räknat med att alla bolag i min portfölj, på ett eller ett annat sätt, kommer ha dåliga perioder under min resa mot 50 % frihet. Så länge det fundamentala ej drastiskt ändras ser jag ingen anledning att trycka på ”sälj”. Historiken talar för att jag gör rätt men detta är ingen garanti för framtiden. Vi har i dag Greklandskrisen, IS, flyktingströmmar, Kina, minusränta, oljan, Eva Romson … ja, vi har mycket som skriker ”rött” och vem vet; kanske kommer alla dessa faktorer göra att historiken inte återupprepas? Kanske kommer Mellanöstern att ”braka samman”? Kanske, kanske, kanske… ett magiskt ord som ömsom är bekvämt att använda, ömsom obekvämt att få höra.

Det är nu, i stunder likt dessa, jag verkligen tänker på var jag är, vart jag vill och hur jag skall nå dit. Att fokusera på annat hjälper mig inte; det finns andra som gör detta mer än nödvändigt.

Hur skall jag nå till mitt mål och hur kan jag utnyttja de tillgångar jag har?

• Fortsätt investera regelbundet i starka och vinstgående bolag. Dock måste jag bli bättre på att sprida mina inköp över en längre tid. Detta är en svaghet jag upptäckt hos mig själv.

• Fortsätta att jobba (jag tycker om att jobba. Det ger mig mycket att känna mig önskad och behövd. Likaså har jag ett jobb med underbara kollegor och mina arbetsuppgifter är verkligen belönande).

• Inte drabbas av någon sorts hybris utan försöka se och agera logiskt därtill rationellt.

• Försöka hålla samma sparkvot under en lång tid för att snabbare öka såväl värdeutveckling som utdelningskraft.

Jag skulle kunna skriva många flera punkter. Dock väljer jag att bara skriva en till, vilken jag anser vara den viktigaste:

• Pengar är inte allt. Lev i dagen (men inte för den), njut av det lilla och stora; umgås med vänner och familj; köp det du vill om du känner en stark känsla för det; spara mindre om ditt välmående ”kräver” det; var ute och inne, läs en bok, spela ett spel, skaffa fru, barn och kombi; åk till Liseberg;  ta en fika med vännerna; spy galla i det tysta över (blivande) svärmor, tvinga ned den billiga snapsen vid farfars sillbjudning; håll med släktens viktigpetter att det verkligen är sant att dagens ungdom nog allt är extremt bortskämd; låt bli att debattera om huruvida man får/inte får ta av det undre lagret i den berömda tillika omdiskuterade Aladdinasken. Kort och gott: LEVA LIVET!

Hur tänker du kring ditt "Var är jag",  "Vart vill jag" samt "Hur skall jag nå dit"?
Filosoferar du över frågor likt dessa och hur använder du dem? Är det sunt att ha dessa vid jämna tillfällen? Finns det en risk att man, mer eller mindre, ser sig själv som en "sim", som man kan ändra, styra och försöka kontrollera från ett "tredje-persons-perspektiv"?

Vad skulle du göra om du inte var rädd?

I still don't know what I was waiting for

And my time was running wild 

A million dead-end streets

And everytime I thought I'd got made

It seemed the taste was not so sweet

So I turned myself to face me

But Iv'e never caught a glimpse

O how the others must see the faker

I'm much too fast to take the test (Changes, D. Bowie)

Förändringar… ibland tuffa, krävande, utmanande och upplevda som omöjliga; ibland lätta, snabba, milda och upplevda som relativt enkla att genomföra. Gemensamt är att de fodrar en kraftansträngning som i sin tur förutsätter en underliggande vilja. Utan en vilja och ett syfte kommer det bli omöjligt att uppnå ett mål. Detta är enkel psykologi och matematik – inget kneg, ingen deg; no pain, no gain etc.

Likt många av mina bloggrannar har jag läst Mr. MoneyMustaches inlägg om sparandets makt samt densammes inlägg om vikten av att börja tidigt (och således bli ”fri” tidigare). Därtill har jag även läst Petruskos fina inlägg, lekt med Stefan Thelenius ”egentalande” sparkalkylator, låtit mig ryckas med i 40procent20års kalkylark osv. När man läser dessa inlägg och ser de talande och motivationsökande tabellerna därtill diagrammen, slås man av vilka möjligheter envar har – om envar ”bara” tar dem till sig. För det är just det som krävs; att du tar dem till dig samt gör verkstad av snacket – att du vågar införa en förändring! Om du ser och vet att om du väljer att gå väg A kommer mål A att uppnås; likaså om du väljer att fortsätta på väg B kommer du inte uppnå mål A utan fortsätta mot mål B, vilket du ej är nöjd med (för då skulle dina tankar kring "väg A" inte ha väckts).

De senaste veckorna har jag läst en rolig, intressant och lättsam bok som heter ”Vem snodde osten” (S. Johnson, 2000). Denna är riktad mot management och hur man som chef/ledare kan ändra en organisation, men den lämpar sig lika väl för en vanlig Svensson om den läses som en allegori (hej Dante Alighieri!). Skulle det nu vara som så att du ej finner tid, ro eller lust att läsa kan du också se denna film (OBS! Den tycks vara inspelad MED en ost i VHS-kvalité)

Bokens fyra huvudpersoner, vilka gestaltar olika personligheter, består av två möss, Sniff och Snabb, samt två pysslingar, Suck och Stön. Dessa fyra bor i en labyrint och är på ständig jakt efter ost. En dag upptäcker de Ostation C och tror sig ha funnit Paradiset med ett stort ”P”. Här finns ett överflöd av all den ost man kan tänkas önska sig och under en lång tid kommer såväl möss som pysslingar dagligen till oststationen för att frossa.

Pysslingarna blir tjockare och tjockare och i sitt frossande och goda leverne märker de inte att osten börjar sina. Mössen Sniff och Snabb ser däremot en skillnad och en dag ger de sig osentimentalt vidare mot nya, ännu oupptäckta, ostförråd. Vad händer då? Jo, Suck och Stön börjar just göra det de är mästare på: sucka, stöna och beklaga sig för att någon har stulit deras ost. De känner sig illa behandlade och börjar prata om att livet allt är bra orättvist. Dock, efter en lång tid, börjar Suck fundera och tvivla. Om han och Stön stannar här kommer de dö av svält. Han fortsätter fundera och skriver: ”Vad skulle du göra om du inte var rädd?” på labyrintväggen.

Att införa något nytt i sitt liv, som t.ex. att skära ned på utgifter för att öka sitt sparande, ändra investeringsstrategi, då tidigare lett till rejäla minussiffror, eller börja med gyttjebrottning kan vara något tufft, men om du har börjat tycka att osten nog väl har börjat lukta illa och smaka mögel kanske alternativen inte är så dåliga? Visst är det jobbigt att bege sig ut efter ny ost, men i förhållande till att äta en möglig och illaluktande sådan känns det som att svaret är självklart, eller?!

Boken har flera slående och tänkvärda citat. Förvisso är dessa i samma stil likt de du finner i valfri ”hej-kom-och-hjälp-mig”-bok. Dock är jag av uppfattningen att dessa tål alltid att upprepas likt ett mantra.

De frågor som fick mig att reflektera över såväl min ekonomiska som personliga position och de relationer jag har till olika människor, saker, händelser etc. i livet var b.la.

1. Vad skulle du göra om du inte var rädd?
   Vad skulle du göra om du inte var rädd för att exempelvis hoppa fallskärm men hade en vilja till det? Vad skulle du göra om du ville spara mer pengar men känner en obekvämhet eller t.o.m. rädsla för att skära ned på dina utgifter.Vad skulle du göra om du upplever din investeringsstrategi som bristande men känner en rädsla att våga testa en ny?
   
2. Om du inte förändras riskerar du att utplånas!
   Att bara stå och stampa på ett och samma ställe gör att din utveckling är... allt annat än just en sådan. Du lär dig föga nytt, upplever inget nytt och allt är, i princip, samma sak dag in och dag ut. Till slut blir du mer som en robot; du gör det du ska men inget mer; känner ingen lycka i det du gör. Förändringar gör att du känner dig levande och därför är det viktigt att våga förändras!
   
   
   
3. Den som lösgör sig från sin rädsla känner sig fri
   Rädslan sätter ofta käppar i hjulet för oss; Jag är trött på att alltid beställa min Quattro stagioni men jag är rädd för att en Hawaii kanske inte är god… Utan att våga, utan att utsätta sig, kommer du för alltid vara dömd att äta din Quattro stagioni med halvtinade räkor och vattniga musslor; för alltid vara dömd att cykla samma väg till jobbet, jobba samma tider varje dag, månad och år, längta till samma semester varje år… med andra ord: du förstärker de lås som håller dig fast i ekorrhjulet!
   
   
   
4. Gamla sanningar leder sällan till ny ost.
   ”… så har jag alltid gjort”. Okej, vad roligt. Och var befinner du dig nu? Har den ”sanning” du levt efter varit bra? Vart har den tagit dig?  Varför har du en röst som suktar efter förändring om den tidigare nu är ”sann”?

Att våga problematisera och ifrågasätta ett beteende, en livsstil, en filosofi, hållning, ställningstagande etc. i syfte att utvecklas och förhoppningsvis uppleva något bättre och starkare är en viktig uppgift du måste göra – detta oavsett område! Kanske är du nöjd med många saker i ditt liv men mindre nöjd med andra. Varför har du ej gjort något åt det du är mindre nöjd med? Beror det på rädsla? Beror det på tids- och energibrist? Om det beror på det sistnämnda bör du ta dig en allvarlig funderare på vad som är viktigast; hinna med X och Y eller att ändra en del i mitt liv som troligtvis kan leda till en bättre hälsa och leverne (och därmed mer tid, energi och lugn)? Beror det på rädsla? I sådana fall finns bara två alternativ; ge upp eller ta fighten. Se målet, snöra skorna, på med störtkrukan, känn doften av champagnen och lägg manken till!

Har du investerat under en lång tid men känner att utkomsten av din strategi inte varit något vidare? Har du försökt att skära ned på utgifterna men ändå inte lyckats spara mer med valda metod? Börjar osten bli en Roquefort-wanna-be?

Att fortsätta med samma metod gång på gång och hoppas på att resultatet förändras är, enligt Albert Einstein, detsamma som idioti. Således är det du och ingen annan som måste ändra sig! 

"Insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results"

Sitter du just nu och känner doften av möglig ost? Känner du en unken och bitter eftersmak av frukostens ostmacka? Är du rädd? Vad skulle du göra om du inte var det?

  

I en inte allt för avlägsen framtid

Jag brukar ofta skriva mer utförliga, analyserande och, av fakta, underbyggda inlägg. Att tillägga är de också mycket långa. Kanske för långa? I och för sig är allt relativt men ibland kan även jag känna att det ibland mer är en tegelsten á la Destojevskij än kiosklitteratur á la Läckberg jag publicerar. Dock, detta är jag och vem jag är. Jag har också fått uppfattningen om att mina inlägg är mer uppskattade än dess motsats.

Som jag tidigare skrivit kommer jag ha mindre tid att publicera inlägg av den mer "kvalitativa sorten", då jag har mycket annat med arbete och studier. Dock, de kommer att fortsätta om än i mindre skala. Då och då kommer jag, likt detta inlägg, publicera lite mer "personliga" inlägg.

Jag vill även passa på att göra lite (gratis) reklam för Värdepappret, som efter cirka 2 månaders uppehåll nu åter är tillbaka! Varje fredag i slutet av månaden kan du få möjlighet att få en tidning med riktigt bra kvalité, där undervärderade bolag analyseras. Jag har samtliga bolag som Värdepappret har skrivit om i en bevakningslista och det har varit intressant att se hur de har tacklat den senaste tidens oro på börserna. Faktum är att de har klarat sig bättre jämfört med andra stora bolag, såsom Betsson, SHB, Industrivärden etc.

Jag har varit relativt snål med att berätta lite mer utförligt om mina drömmar och mina mål i livet och hur min pengamaskin kan hjälpa mig att uppnå dessa. Successivt kommer dessa/detta förmedlas under tidens gång och detta inlägg kan ses som ett av de första. 

Hej älskade mor & far!                                                              Sorrento, oktober 2028

                                                                                                           Villa del conde

Jag hoppas att ni mår bra och att allt i kalla Sverige är ”okej”.

Här i Sorrento är allt precis som vanligt; lugnt och behagligt. Jag har ägnat de senaste dagarna till att sitta med min nya bok samt att inventera lagret från förra årets lilla skörd. Det är smärtsamt att se lagret sjunka för varje vecka, då 2027 års produktion måste ha varit den bästa sedan jag köpte denna lilla egendom. Dock, jag tvekar inte att njuta av dessa behagligheter!

Igår var Paolo och hans fru på besök. Johanna och jag bjöd på en pasta vongole med vongolemusslor köpta från marknaden i staden.  Till detta grillade jag även zuccini, tomater och auberginer från vårt land (självklart tänkte jag på det du alltid säger, pappa: snåla inte med olivoljan – vår egengjorda!). Kvällen blev underbar och efter middagen, då småtimmarna infunnit sig, tog vi en promenad längs kustremsan och tittade ut över havet och mot ön Capri, där flera kejsare haft sitt residens.  Kommer ni ihåg när ni var på besök förra vintern och vi besökte Axel Munthes residens, San Michele? Jag var där förra veckan och utsikten är lika bedårande nu som den var då.

Som vanligt ägnar jag en majoritet av mina dagar med att sköta om det lilla landet och den vinodling Johanna och jag har. När de gröna fingrarna fått sin beskärda del brukar jag promenera mycket. En rolig sak är att jag nu blivit ”accepterad” av den lokala espressomaffian i stan. Varje morgon brukar ett gäng män, såväl unga som de till åren komna, träffas och diskutera de senaste fotbollsmatcherna och allt annat som faller dem i smaken. Det var Paolo som introducerade mig för dem och för det är jag tacksam. Det är fantastiskt vad öppenhjärtiga och vänliga italienare är!  Vissa i detta gäng jobbar fortfarande, medan andra är pensionärer, och när de förstnämnda måste lämna för att bege sig till jobb brukar de alltid ge mig ”den där” blicken. Jag tror inte det är avundsjuka, utan mer en blick som säger: ”Du har valt rätt. Du lever!”. Kanske tolkar jag dem fel, men det är så jag upplever dem.

Johanna har börjat en kurs i akvarellmålning och när hon inte uppehåller sig med denna fortsätter hon volontärarbeta vid Herkulaneum. Hon mår verkligen bra av detta och jag kan enbart glädjas åt det lugn hon finner här på dessa underbara breddgrader!

De 50 procent jag jobbar för universitetet går bra. Jag har vissa lata elever men jag tror nog att jag kan få fason på dem, annars får jag väl skicka dem till dig, mamma, eller vad säger du? Kunde du få fason på mig kan du nog få det på vem som helst.

Det känns skönt att kunna jobba dessa 50 procent via datorn och distans när Johanna och jag bor här på vinterhalvåret. Det ger mig ett perspektiv jag tidigare inte sett i detta yrke. Likaså tycker jag att det öppnar upp för mig att ta mig an mina uppgifter på ett annat, mer utvecklande tillika utmanande sätt!

Nej, nu har jag svamlat för mycket. Det är fascinerande vad pennan går varm när jag skriver till er. Det finns så mycket jag vill berätta; vinodlingen, känslan att plocka och producera, att odla egna grönsaker och varje självförsörjande på dessa, handla färsk fisk och skaldjur på marknaden, långa kvällar vid vår lilla uteplats med sällskap av ett glas vin, en bra bok och bara njuta etc. Det är fängslande vilket lugn denna plats ger mig. Med risk att låta som en buddistmunk känner jag mig "hel", likt allt i mitt liv har fallit på plats. Den sista pusselbiten är lagd och nu handlar det bara om att njuta av bilden!

Jag ville egentligen bara skriva och säga att allt är bra och att jag har bokat era flygbiljetter till då ni kommer ned om 3 veckor. Är det säkert att ni bara vill stanna i 4 veckor? Både Johanna och jag vill ha er kvar längre! Vill ni att vi, precis som när ni var nere för 3 månader sedan, besöker Pompeji och Vesuvius? De har byggt ut mer och nu har man även lokaliserat ett nytt badhus – intressant!

Pappa, jag har pratat med Luigi och han har fixat bra platser till oss när Napoli tar emot Roma. Jag hade tänkt om vi ska ta och besöka den där restaurangen du gillade när matchen är slut? Har vi tur kanske några av spelarna kommer dit även denna gång. Kan du tänka dig att vi fått skaka hand med en legendar som Alessandro Nesta och även fått sitta ned med honom och hans sällskap?! Och att han även beundrade hur kunnig du var på italiensk fotboll! Om det inte hade varit för att du passade på att ”påminna” dem om ”2-2 and the spaghettis are out” när vi pratade fotbollshistoria tror jag nog du hade fått ett jobb vid Nestas sida, hehe.  

Just det, innan jag avslutar detta brev. Jag hade tänkt vänta tills ni landat på vår lilla gård men… ja, jag kan inte hålla mig. Ni ska äntligen bli farmor och farfar!

Må väl!