Bard, historia, filosofi och framtid

Jag tror det är få som har missat det senaste avsnittet av Hanséns och Olavis Börssnack, i vilket de intervjuar Alexander Bard. Jag har läst samtliga av Bards och Söderqvists böcker och finner den senaste, Digital Libido, mycket givande tillika intressant. Mycket av det som står i denna bok, är det som Bard presenterar i ”samtalet” med Olavi och Hansén. Dock är det vissa delar som ej tas med, eller i alla fall ej ges det utrymme som önskas. Ett av dessa är hur mannens nuvarande maktposition kommer att minska för varje år som går, då kvinnorna kommer att inse att de har ingen som helst nytta av denne. Risken med detta, som Bard och Söderqvist presenterar, är att det kommer att leda till att världen får en nedtryckt mans-medelklass, som inte förstår vad som har hänt och hur denna situation har uppkommit. Deras illvilja för sin situation samt deras önskan efter ”rättvisa” kommer att leda till nya, än hemskare populistiska rörelser.

Just detta låter Bard utveckla mer i detta poddavsnitt, från Studentafton i Lund januari 2018. Jag kan varmt rekommendera detta avsnitt, då det dels ger en mycket bra lektion i historia, dels en bild av ett eventuellt framtida samhälle.

Säga vad man vill om herr Bard, då han är en man som skapar rubriker (vilket han själv hävdar är en av hans uppgifter), men jag kan inte annat säga än att jag finner hans historiska och filosofiska kunskaper beundransvärda. Jag är fullt medveten om att alltid intaga ett kritiskt förhållningssätt, men detta till trots finner jag en logik i det som han presenterar. Sedan skall det betonas att jag inte stöder Bard i allt som han gör, har gjort, säger och har sagt, utan det som jag här vill framhäva är hans historiska och filosofiska kunskaper. Jag skiljer således på person och sak(kunskap).

Söker du en relativt tung litteratur och vill får en förståelse om vår samtid och vart den, eventuellt, är på väg kan jag rekommendera Digital Libido, men också två av hans tidigare böcker – Nätokraterna och Det globala imperiet.

Data - din värsta fiende eller bästa allierade?

In a possible short, short future not far from now... 

Du lämnar jobbet med stressen i halsen; ikväll skall du ha gäster och du måste hinna med att handla, hämta småttingarna och kemtvätten och sedan även förbereda den mat som skall förtäras. Du vet att stress inte är bra för vare sig psyket eller din fysik och påminner dig om att försöka vara lugn; höga stressnivåer leder till försämrad hjärnförmåga och du vill inte ha ett nytt samtal med chefen under ert sedvanliga månadsmöte om att att data har inkommit om detta. Du blundar, andas och håller andan inne i tre sekunder, andas ut och väntar i tre sekunder innan nästa inandning. Du upprepar denna process tills du känner att den mest påträngande stressen lägger sig. Du ser på din Apple Watch att pulsen sjunker och att ditt EKG ser mer stabilt ut.  Sedan lägger du märke till vad klockvisaren visar. 

Affären ligger fem kilometer från ditt jobb och sedan är det dryga kilometern innan du kan, med ett kort stopp på fritids och kemtvätten, slänga varorna i din kyl. Du vet att du borde promenera denna sträcka, då din klocka har varnat under hela dagen, men även under en majoritet av de senaste veckornas dito, att du dels har suttit för mycket stilla, dels har förbränt för lite kalorier för ditt eget bästa och välmående. Du vet också hur klockan inte har varit sen med att berätta för dig om alla onyttigheter som du har fått i dig under den senaste tiden, då den mäter flera olika variabler och signaler via dess plats kring din handled.

Du vill promenera, men vet att du då inte kommer att hinna. Således tar du bussen. Du betalar via din klocka, ett kvitto som du vet att De kommer att se och som lagras på din profil i deras databas. Du sätter dig ned på en ledig plats. Skuldkänslorna över situationen tär på dig; du vet att De kommer att öka din månadsprenumeration och då du redan har försökt att berätta för Dem att med två småbarn, en utflugen make och ett jobb där du förväntas prestera och leverera inte är så lätt att leva ett "exemplariskt" och felfritt liv som reklamen antyder. 

"[...]äta av dem om du inte ljuger och säger att de är nyttiga och hemgjorda lågkalori-potatischips[...]"

Bussen stannar och du skyndar dig in i affären. När du ser att gångarna är fyllda med människor stiger stressen på nytt och trots att du försöker att acceptera och vara i stunden går det bara inte. Du griper tag om en dragbar korg och beger dig in i butikens djungel. Den ratatouille tillsammans med en bön- och linssallad som du hade planerat för kommer det inte att finnas tid för. Inte om du också skall hinna hämta och lämna småttingarna och hinna med en dusch efter jobbets slit. Hjärnan går på högvarv och när du passerar disk efter disk känner du också hur suget stiger inom dig och du kommer på dig själv med att din "lunch", bestående av kaffe, en fruktsallad och sedan den brödbit som egentligen inte är till för att ätas, utan enbart att fungera som "arrangemang", inte ens mättade dig för en sekund ger sig till känna. Med stress och sockersug på höga nivåer känner du hur klockan vibrerar och säger till dig att du just nu riskerar flera faror, såsom slitage på organ, hjärnans kognitivitet et cetera. 

"Helvete", tänker du och vet att allt detta registreras och skickas till Dem, precis som de senaste veckornas dåliga sömn och ökade stressnivåer.

Den hemska och påfrestande situationen till trots fortsätter du att plöja bland diskarna och när du kommer fram till kassan har du fyllt vagnen med en färdig pajdeg, grillad kyckling, mango, paprikor, en baguette, då de grova och surdegsbakade dito var slut samt en chipspåse. Din mästerliga plan att själv laga rotfruktschips och servera som tilltugg innan och efter middagen var fin, men likt mycket annat stannade den vid just en tanke. Du tittar på påsen och vet att dina gäster inte kommer att äta av dem om du inte ljuger och säger att de är nyttiga och hemgjorda lågkalori-potatischips. Du skäms över din plan, men du måste ha något att bjuda på som tilltugg. "De kommer ju veta, för de kommer ju scanna maten och tilltuggen bara för att försäkra sig om att inte förlora några hälsopoäng, som kan påverka deras avtal och premier...". Du suckar. Skäms. Skall du ringa och ställa in? Nej, du vägrar att ge upp och låta Dem kontrollera ditt liv likt det vore "1984", även om du innerst inne vet att det är just där som du och resten av mänskligheten redan befinner sig.

Den automatiska kassan ber dig hålla upp din klocka, som du har använt för att scanna alla varorna. På kvittot står kostnad i kronor, påverkan på miljö samt näringsvärde och när du ser det sistnämnda fylls du ännu en gång av skam. De kommer att ruinera mig. Sedan tänker du på jobbet. Jens kommer inte att vara glad och då jag redan har fått två varningar för ett "osunt leverne" får jag bara inte misslyckas, för då kommer jag att få... du kan inte ens fortsätta tanken, då den får dig att skaka. Du får bara inte. Får inte. Barnen, huset och hyran, lånen...

"[...]Då du redan har försökt att prata med Dem, men även med Jens, vet du att det är lönlöst; De vinner alltid[...]"

Veckan efter denna händelse sitter du vid köksbordet. Barnen har ätit upp sin middag och du passar på att gå igenom posten med du smälter maten; en rotfruktsgratäng med valnötter och bönor. Du tar ett kuvert i taget tills du ser Det från Dem. Du känner igen loggan. 

Trots att du inte vill, vet du att du måste öppna. Chocken av att läsa alla konstiga datapunkter får dig att må illa; De har och vet allt om dig - dina sömnmönster, vad du äter, hur du rör dig... allt detta registreras via din klocka, den klocka som ditt jobb kräver att du och alla anställda skall bära dygnet runt för de "enbart vill sina anställdas bästa", även om du vet att de snabbt vill kunna identifiera arbetstagare som kan komma att bli "kärvande" i form av potentiella sjukskrivningar, frånvaro och andra kostnader för bolaget. Du vet att ditt jobb har ett samarbete med Apple och att Apple även har ett samarbete med ditt försäkringsbolag, där du betalar en månadsprenumeration på din livs- och sjukförsäkring. Just denna bestäms av dina vanor, leverne och kroppsmätningar. Ju bättre du är på att leva "som man skall", desto bättre pris och vice versa. Detta finns sedan registrerat och när du ansöker om lån eller andra förmåner kommer dessa att grundas på hur du lever och presterar.

Då du redan har försökt att prata med Dem, men även med Jens, vet du att det är lönlöst; De vinner alltid och då du vet att möjligheten att ett annat försäkringsbolag skulle vilja ta dig som en kund är minimal, sväljer du gråten i halsen. "Hoppas inte Jens får dessa siffror också...", säger du tyst, knappt hörbart ens för dig själv.

Dagen därefter, efter att du ännu en gång blivit försenad pga. att Lisa prompt skulle ha sin rosa tröja och Nils inte ville borsta tänderna och du med detta dels fått stressa, dels tvingats ta bussen och inte få din behövliga, i såväl bokstavlig som bildlig mening, promenad, kallar Jens in dig på sitt kontor. I handen håller han ett papper och innan han hinner öppna munnen vet du vad han kommer att säga...

Det har talats mycket om att Apple, men många andra bolag, mer och mer kommer att fokusera på medtech och ovan scenario är en möjlig framtid där de kan komma att spela en enorm roll. Nu behöver det inte vara Apple, utan det kan även vara andra producenter, såsom Samsung eller dylikt. Oavsett vilket bolag det är kommer den data som du avger vara guld värd för flera bolag och då du inte kommer kunna välja att vara en "ubåt", dvs. att vägra bära en klocka eller dylikt, då du ej kommer att kunna teckna en försäkring eller få vissa jobb, kommer du och alla andra människor att vara utlämnade. 

Detta behöver inte vara en sanning, men jag tror att risken är relativt stor, om än inte att det blir lika extremt som ovan. Apple har lyckats med att sälja sina produkter och när de nu har användarna fast i sitt ekosystem handlar det om att tjäna så mycket som möjligt på de data som de har och får. Självklart finns det bolag, såsom försäkringsbolag, som vill veta allt om sina kunder och är beredda att betala mycket för detta; kan de sänka risken med eve. skade- och livsutbetalningar kommer de att öka sina vinster, chefer kommer bli befordrade och få bonusar et cetera. Den som drabbas är "bara" individen.

De som kan och klarar av att leva "exemplariskt" och med det lämna ifrån sig bra data kommer att dra nytta av detta med förmåner, bättre premier och bättre möjligheter. Självklart kommer detta leda till att de presterar ännu bättre, medan sannolikheten är den motsatta för de som inte klarar av att leva lika "exemplariskt". Detta kommer, allt annat lika, leda till klyftor där de duktiga, friska, hälsosamma och duktiga får mer av samma varor, medan de som mer passar in under antonymerna till nämnda hamnar utanför; blir en sorts andra gradens klass.

Är det scenario som målas upp en alternativ framtid? Om - skall man då investera i de företag som har och är duktiga på att samla in data, såsom Apple, Google, Amazon med flera?

Dystopia

Förvisso inte ett inlägg som lämpar sig kring jul- och nyårstider, då livet, glädjen, familjen, närhet, kärlek et cetera är det centrala. Förstå mig rätt; detta gäller även mig. Låt oss dock bortse från detta (du sitter ju ändå och läser detta, så "skadan" är ju redan skedd). Jag vågar nog påstå att vi alla inom twitter- och bloggosfären är skadade (haha) av att ofta, ja kanske t.o.m. alltid(?), associera och koppla det vi ser, hör, smakar och så vidare till investeringar. 

Jag har tidigare detta år skrivit mina reflektioner om hur en eventuell framtid kan komma att se ut och denna är mer lik en dystopi än en utopi, varav en av flera anledningar är att dagens välfärdsstater, vars välfärd bygger på ett förlegat (välfärs)system, inte är anpassade efter de förutsättningar och krav som det nya samhället tillika världen har. Inte för att jag önskar detta, eller applicerar någon sorts prepperverksamhet på hemmaplan (träffar skiten fläkten så gör det det, m.a.o. que sera sera), utan för att mycket tyder på att det kommer att bli än värre tider för mänskligheten. Klimathotet kommer leda till svält och massflyktingar, länder som stänger sina gränser, ingår allianser, hotar fiender, rustar, förbereder sig... Havsnivån höjs, städer hamnar under vatten, sjukdomar, vars baciller är resistenta mot många av de botmedel som idag finns. Beträffande medicin, botmedel, vård et cetera kommer detta vara en vara värd mer än guld och enbart de rika kommer att få tillgång till detta.

"En hamburgares sanna pris skulle behöva vara cirka 800 kronor"

Detta är bara en potentiell framtid och jag hoppas innerligt att den inte inträffar, men om vi verkligen vill detta, dvs göra verkstad av snacket, måste saker ske och ändras nu. Inte i morgon.

Jag tänker inte skriva några längre rader om detta, men vill verkligen tipsa om denna podd från P3 - "Dystopia". Lyssna gärna på samtliga avsnitt, men framför allt När maten tar slut (börja med detta), Demokratins reträtt och När havet kommer. Även om ett källkritiskt förhållningssätt alltid skall appliceras samt sättas i relation till de forskare, undersökningar med mera som visar det motsatta till ovan poddavsnitt skall inkluderas då en uppfattning skall skapas, är det inte svårt att bli skrämd. 

Det krävs tre gånger så mycket för att göda ett kreatur än vad det tar ett göda en människa. Lägg därtill att skog skövlas, uppvärmning får olika åkermarker att tappa i näring och därmed avkasta mindre. "Köpa av grannlandet?", tänker många. Absolut, om detta grannland vill handla. I takt med ökade medelklasser i världen i allmänhet, men i Kina och Indien i synnerhet, vilka alla önskar förtära kött, kommer detta "problem" med uppfödning och gödning av kreatur att bli just ett sådant - problem. 

Vegetarisk och vegansk kost kan vara nyckeln(?).
John Parker, ledarskribent i The Economist, skriver i tidningens samlingutgåva inför 2019, i vilken flera framstående journalister och analytiker diskuterar vad som kan/kommer att hända kommande år, att 2019 kan komma att bli "Year of the Vegan" och även om det är från låga siffror tycks antalet veganer öka i kraftiga mängder. Om detta är något som kommer att fortsätta att växa återstår att se, men det är intressant att se hur många av den nya generationen som mer och mer tar in detta tänk kring kosten och miljön. 

En "komisk" anekdot som kommer fram i avsnittet om "När maten tar slut" är att om vi vill fortsätta äta kött á la envar amerikan och betala ett pris som motsvarar allt från gödning av det kreatur som kommit att förvandlas till denna maträtt, utsläpp, frakt, produktion et cetera, skulle ett rimligt pris vara cirka 800 kr. 

Som jag skrev i inledningen är det lika skrämmande som hemskt att tänka kring investeringar kring detta ämne, men det första som kom att slå mig var "vatten". Således kom jag att läsa om Lans' artikel Släck törsten med vattenaktier, varav flera av dessa tillhör de bolag som har världens längsta utdelningshistorik. Ett bolag som jag vill äga, inte för att jag har studerat deras nyckeltal et cetera något ingående och på det sättet funnit dem intressanta, utan det finns bara en vilja då jag vill ha en exponering mot vatten, är York Water. 

Digitalskatt?

Läsare av Dagens Industri, aka. "di.se", aka. Bråses blaska, har under veckan publicerat en extra läsvärd debattext från Frankrikes finansminster La Maire. Nämnda har, tillsammans med många länder inom EU, arbetat med ett lagförslag som kommer att kräva att alla bolag som verkar inom mjukvaror och elektroniska tjänster, såsom Facebook, Amazon, Twitter et cetera, skall betala en skatt om 3 %. Detta är exklusive bolagsskatten (!). De som kräver detta anser att dessa bolag inte bidrar tillräckligt till det "allmänna" och att det inte är mer än "rätt" att de skall pynta ut lite extra än vad de redan nu gör.

Det dröjde en dag och sedan gav di:s ledarskribent, Tobias Wikström, svar på tal. Hans argument är sakliga och, enligt min uppfattning, träffande, och som han själv skriver är La MAires text mer känslomässigt, än sakligt, argumenterande. Bara det att IMF håller på med ett lagförslag vars syfte är att vara gällande på en global basis räcker gott och väl... Dock skall, såklart och föga förvånande, EU se till att göra något förhastat lagförslag som kan leda till att det även blir ett sorts skattekrig mellan länder såsom USA, europeiska länder och Kina.

Det som är intressant i denna debatt och sakfråga är att detta kommer att vara en stor sak och händelse kommande år. I takt med digitaliseringen och att allt mer förflyttas till den virtuella världen kommer de bolag som existerat och verkat sedan urminnes tider, dvs. de fysiska, att tappa allt mer. De kommer inte att försvinna, men i takt med att deras bolagsvinster stagnerar, eller faller, kommer det omsatta att gälla för bolag som "ligger rätt i tiden/för framtiden". Bolag som går dåligt, eller i alla fall inte ökar sin omsättning och vinst, kommer inte att kunna anställa fler arbetare. Bolag som Twitter, Amazon och Facebook har och behöver arbetskraft, men inte i lika stor grad som de "vanliga" bolagen. Lägg därtill att dessa bolag behöver specialutbildad personal, vilket industrin aldrig, förrän de senaste 10 åren, har behövt. Arbetare som kommer att bli uppsagda kommer att behöva nya jobb, men vem tror att femtioettåriga Åke orkar gå en fyraårig utbildning? Läs gärna min tidigare post om detta problem och att medborgarlön kommer att bli allt mer omdebatterat.

Som om detta inte vore nog måste fler variabler läggas till i denna svåra ekvation. Människan blir såväl fler till antalet som äldre. Fler människor men mindre jobb. Mindre människor som arbetar betyder mindre skatteinkomster. Mindre skatteinkomster betyder mindre pengar att fördela på sektorer såsom vård och omsorg, för att inte nämna andra mycket samhällsnyttiga institutioner och sektorer (Arbetsförmedlingen undantaget). 

Det är såklart en självklarhet att många regeringar nu börjar se sig om efter möjligheter att dryga ut statskassan i syfte att kunna uppfylla sitt åtagande mot/till det offentliga och "allmänna". Dock väcks här en fråga - vad räknas till det "allmänna"? Är det "allmänna" någon nationellt, eller internationellt och globalt? Är det allmänna i Sverige exakt likt det allmänna på Kuba? Taiwan? Nigeria? En tanke hos mig är att denna fråga kommer att bli alltmer belyst i takt med att världens regeringar kommer att få problem att täcka alla utgifter. Det kommer inte att ske på fem eller tio år, men absolut inom femton till tjugo. Under denna tid har människan även att ta hänsyn till ökade klimatproblem och vill vi klara av dem krävs rejäla åtaganden. Glöm ej heller alla flyktingströmmar med mera.

Jag kan förstå att många (återkommande) läsare undrar om jag lider en någon sorts dystopisjuka. Jag kan dock betona att så är ej fallet, ty jag har läst Candide eller optimisten för femtioelfte gången denna vecka och.. förlåt, lördag och lördagskänslan sätter käppar i hjulet för att vara seriös. Kort svar: nej, jag lider ej av någon dystopisjuka, men jag är inte komfortabel med nuvarande situation.

Börsen då? Hur har jag agerat? Jag har ökat i Kinnevik, Nilörnsgruppen och Skanska. Jag hoppas att nuvarande nedgång fortsätter, då jag är nettoköpare i fler, flera år till framöver. Jag kommer att fokusera på investmentbolagen kommande månader om börsen fortsätter ned, då jag vill ha dem som bas och kan jag få dem till billigare värderingar är jag icke den som tackar "nej". Jag är dock mycket noga att se över så att den lägre värderingen inte beror på bolagsspecifika faktorer, men om nedgången i såväl aktiekurs, och därmed värdering, enbart beror på en allmän nedgång så...

Just det; jag har lovat en twitterprofil tillika mycket nära vän att redovisa min backtrade i NetEnt. För de som undrar köpte jag på 31 kr för cirka 2-3 veckor sedan och sålde denna post igår, fredag, på 42 kr. Så, nu var det sagt. 

Framtiden - en dystopi?

Hur detta inlägg kommer att ha med explicita bolag att investera i är upp till envar läsare att själv bedöma. Detta, relativt långa, inlägg kommer främst att fokusera på tankar och reflektioner som jag har fått efter att under en längre tid ha läst diverse litteratur, lyssnat på poddar samt diskuterat med historiker och forskare om hur en eventuell framtid kan komma att se ut. Likt alltid: finner du inlägget "för långt" men ändå "vill" läsa, dela då upp det på två dagar.

Den framtid som kommer att komma vet vi föga om, men vi vi tror oss veta på ett ungefär hur den kommer att se ut och vad den kommer att innehålla. Den värld som alltmer börjar att målas upp är en där maskiner och robotar i en allt snabbare takt tillkommer och ersätter människor som arbetare. Detta kommer dels att leda till en bättre, effektivare och snabbare produktion, dels till att många människor kommer att hamna utanför arbetsmarknaden. För vissa är vidareutbildning eller omskolning ett alternativ, men för en majoritet kommer en sådan inte att vara tillräcklig, då arbetstillfällen/möjligheter inte finns i ett överflöd. Detta kommer att leda till att världen får en stor massa av människor som står utan förvärvsinkomst - hur skall dessa överleva och hur skall detta finansieras?

Skatter är idag grunden för de sociala och ekonomiska trygghetsnät som de flesta av västvärldens länder erbjuder. Utan skatter kan dessa inte existera. Regeringar och styren som vi känner dem idag får in skatter på envar arbetares förvärvade inkomst, men också via konsumtion (moms). För den uppmärksamma och snabbtänkta slås snabbt 1+1 ihop, men jag skriver det ändå; utan arbete får en människa ingen lön, vilket betyder att staten inte får sin inkomst i form av skatt. En människa utan inkomst konsumerar lite och när inga pengar finns kvar - inget. Detta leder till ännu en borttappad inkomst för staten. Hur skall detta lösas?

Många svarar medborgarlön, vilket undertecknad tror kommer att bli en realitet. Detta kommer dock att leda till andra utmaningar, då det ömsom kommer att finnas vissa arbeten/arbetsformer som fortfarande görs bäst av människor, ömsom finns människor som vill arbeta. Låt oss börja med de förstnämnda - skall även de få en medborgarlön plus den som de får av sitt arbete? Detta kommer att leda till stora upproriska röster och bli en mycket omstridd fråga. Gällande de sistnämnda - hur skall dessas lusta tillfredsställas om det inte finns några riktiga/viktiga arbeten att utföra? Kan detta leda till revolter, uppror och rena revolutioner? När staten inte kan erbjuda och laga för att varje individ kan finna jobb och skapa sig en framtid som den vill/skall ha möjlighet till, i en sann liberalpolitisk anda, kommer människor att tappa förtroende för den. Ideologier kommer att erodera och omstöpas och nya kommer att tillkomma, men frågan är om dessa ens kommer att vara en i likhet med dagens.

"[...]För att kunna höja denna kan människorna välja att studera i Kunskapsskolan[...]"

En möjlig lösning, som Alfred Ruth lyfter fram i sitt alster Fermis Filter, är att alla kommer att ha en medborgarlön, som enbart räcker till det allra viktigaste. Således blir det mer en peng som räcker till överlevnad mer än ett fungerande och önskvärt leverne. För att kunna höja denna kan människorna välja att studera i Kunskapsskolan. Här kan man utbilda sig, forska, nå examina och för varje examina ökar också medborgarlönen (dvs. en sorts löneökning). Det positiva med detta är att det kommer att leda till en ökad kunskap, vetenskap och tekniska utvecklingar. Emellertid finns det ju även en gräns för examina och en fråga är vad som händer efter detta? Kommer de som uppnår de allra högsta graderna att vara nöjda? Kommer de att vilja ha mer? De som är altruistiska kommer absolut att göra detta, men om incitamentet med ökad inkomst försvinner, kommer det nog vara många som inte utnyttjar all den kunskap som de har skaffat sig. 

Staten/de som styr vill att folk skall studera i Kunskapsskolan, då detta blir ett sätt att hålla dem igång samt under uppsikt (närvaro erfordras). Det sista staten/de styrande vill är att människor går omkring utan ett mål eller syfte, då detta kan leda till att uppror, förstörelse et cetera kommer att förekomma. Risken för en total nihilism ökar således.

Som ovan nämnts kommer robotar, maskiner och framför allt AI - Artificiell Intelligens - att vara framtiden. Beträffande AI kommer denna att bli allt smartare och förr eller senare kommer tidpunkten då denna är smartare än människor att inträffa. De insatta som jag har diskuterat med, men som också framkommer i diverse litteratur, såsom Livet 3.0, Fermis Filter, Homo Deus och 21 tankar om det 21 århundradet, är att människan är för inkompetent för att skapa den AI som är smartare än oss, men vi kan däremot skapa en AI som kan skapa en AI som är smartare. I en utopisk värld, där alla verkar enligt en altruistiskt agenda, skulle detta enbart vara av godo, men tyvärr fungerar inte världen som så, speciellt inte när även jordens resurser kommer att minska och de som finns kvar kommer vara än mer eftertraktade (nästa krig kommer ej handla om olja, utan om vatten samt land/plats att bo på).

"[...]Ett möjligt sätt att besegra en supersmart AI kan vara att bryta strömmen[...]"

En AI som är supersmart kan användas till mycket gott, men också till dess antonym. I en värld där resurserna sinar och där det finns rivalitet mellan olika supermakter, såsom USA, Kina och Ryssland, kommer det att vara en tävling om att vara först att utveckla denna. Vinnaren tar hem spelet, medan tvåan och trean inte får något tröstpris, för så fort denna AI finns på marknaden kommer den kunna klona samt skapa förbättrade versioner av sig själv in i ett absurdum. Människan kommer aldrig att kunna stoppa den, då den finns överallt och ingenstans. Den kan gömma sig på Jespers lilla laptop i Åmål eller hos Chian Xi Jun i Japan. Den kan lura människan att den har besegrats genom att gömma sig och hålla sig undan och då allt sker och är via Internet, kommer den alltid att ha tillgång till människans information. 

Ett möjligt sätt att besegra en supersmart AI kan vara att bryta strömmen - i hela världen. Men inte ens detta räcker, utan strömmen måste vara bruten under en lång tid, då det finns backup-system samt att vi inte vet hur långt AI:n har förbättrat sig. Kanske har den skapat en version av sig själv som kan vara i ett offline-läge i åratal? Låt ändå säga att 3-4 månader räcker, vilket då betyder att människan måste leva i ett strömlöst samhälle i samma tid. Fyra månader utan elektricitet. You do the math...

Människan kan idag mycket om sin fysik och nästa pinne på kunskapsstegen är att överkomma svaret och lösningarna på att bota döden och allt som har med psykiska hinder/problem att göra. Jag har tidigare skrivit om detta här, men också här, men kommer i detta stycke att mer luta mig på Hararis alster Homo Deus. Denne hävdar att människan kommer att lösa problemet med döden. Inte som så att vi kan skapa människor som föds odödliga, men genom piller kommer livet att kunna förlängas. Dock kommer dessa att vara dyra, vilket gör att enbart de allra rikaste kommer att ha råd med dem. Rika människor har ofta bra ekonomiskt kunskap och är väl medvetna om hur viktigt det är med investeringar och hur ränta-på-ränta fungerar. Tänk dig att Buffett skulle ta detta piller vart tionde år och, mer eller mindre, leva i en oändlighet. Ponera nu att detsamma skulle gälla en grym, hemsk och galen diktator... eller en maktambitiös underställd som inte vill annat än att ta makten.

Buffetts kropp kommer inte att hålla, skulle nog vissa hävda, men även här kommer forskning att leda till att människans organ och lemmar kommer att kunna förbättras, såväl via operationer/ingrepp som via diverse mediciner och piller.

I en värld där de rika har möjlighet att leva "för alltid" kommer de som inte är rika att bli och bilda en lägre stående klass - en slavklass. Denna är helt underställda de rikas nycker och godtycklighet. Klassklyftorna kommer att öka och i slutet av denna utveckling finns det de som arbetar och de som "lever". De rika kommer att ha makt, inflytande medan inget av detta gäller för den lägre klassen. De rika kommer att ha tillgång till all teknologi, medan det motsatta gäller för "slavklassen". Då robotar finns att utföra de mesta jobben kommer den lägre klassen - "slavarna" - inte fylla någon större funktion mer än att de behövs för diverse smutsgöra. Lägg i denna möjliga framtid till att jordens resurser sinar, klimatet förändras et cetera, vilket leder till vattenbrist och extremväder med b.la. folkvandringar som följd. Möjligt är att vi med teknikens utveckling kan förhindra detta, men om så ej är fallet?

Blue Ocean

När jag gick på gymnasiet gav min älskade mor mig en bok, Nostradamus Profetior. Ifrågasätt nu inte varför en mor ger en pubertal, lång, gänglig, WC3-nördande samt fotbollstokig ungdom denna, då jag var tidig i min filosofiska utveckling. Jag läste denna med stor fascination; ty, lagom ung och med det lättpåverkad, då livet ej gett mig de verktyg som enbart erfarenhet kan ge, fann jag envar stavelse imponerande. Jag läste spådomar/förutsägelser från en skäggig man verksam under 1500-talet, varav en stor del kommit att besannats (givet att man utgår från visst perspektiv och tolkar relativt lättsamt - läs gärna mitt inlägg om scotomisation). Hade denne mångsysslare, som inte enbart ägnade sig åt profetior lyckas väl i dagens börsnoterade värld? 

"The great shameless, audacious bawler. He will be elected governor of the army: The boldness of contention." (Nostradamus, strong 81 - om Tump?)

För cirka en månad sedan snubblade jag in på en tråd i vilken en bok diskuterades. Denna var Blue Ocean Strategy: How to Create Uncontested Market Space and Make Competition (Chan Kim & Mauborgne, 2005). Denna riktar sig främst till företagsledare och egenföretagare, då dess budskap/syfte är att informera om vikten av att inte konkurrera tills marginalerna är så små att de inte ens ser dem med hjälp av Ture "Temla" Sventons förstoringsglas, utan istället bör "fly" från sina konkurrenter och hitta en ny marknad där de kan skapa sin nisch, bli bäst på den och sedan bibehålla denna makt till processen görs om på nytt.

Författarna använder sig av de två metaforerna "Blue Ocean" och "Red Ocean", där det förstnämnda är det hav där du, dvs. företaget, vill vara tillika verka i; ty här finns inga konkurrenter och ni är kungar på er sak. I ett "Red Ocean" slåss du med utrymmet med minst ett konkurrerande bolag. Striden är tuff och det är inget annat än ett utnötningskrig á la skyttegravskriget under det första världskriget.

"Blue ocean strategists recognize that market boundaries exist only in managers’ minds, and they do not let existing market structures limit their thinking. To them, extra demand is out there, largely untapped. The crux of the problem is how to create it. This, in turn, requires a shift of attention from supply to demand, from a focus on competing to a focus on creating innovative value to unlock new demand. This is achieved via the simultaneous pursuit of differentiation and low cost.

Under blue ocean strategy, there is scarcely an attractive or unattractive industry per se because the level of industry attractiveness can be altered through companies’ conscientious efforts. As market structure is changed by breaking the value/cost trade-off, so are the rules of the game. Competition in the old game is therefore rendered irrelevant. By expanding the demand side of the economy new wealth is created. Such a strategy therefore allows firms to largely play a non–zero-sum game, with high payoff possibilities."

Då jag varken är företagsledare eller egenföretagare kanske boken ej var något för mig? Tyvärr måste jag göra dig besviken om du trodde det, för jag kom att läsa den utifrån mina investeringar och hur jag ser, tolkar tillika analyserar den kommunikation bolagen i min väska förtäljer därtill vad jag allmänt tror om branschen på såväl kort som lång framtidssikt. Jag iklädde mig således ett par andra glasögon och kände att boken kom att tilltala mig mycket.

Alla av oss som investerar har flera aspekter att ta hänsyn till. En av dessa är just framtidstron; hur kommer bolaget att acklimatisera sig till kommande tider om 1, 3, 5, 10 år? Är de av samt före sin tid, eller tillhör de det förgångna tillsammans med såväl Herman Hedning som T-Rex? Hur skapar sig t.ex. Tele2 ett "Blue Ocean"? De konkurrerar med flera aktörer i en bransch som är mycket hårt utsatt. Vad har de för konkurrensfördelar? Vad är nästa nisch, dvs. "Blue Ocean", inom detta segment som de kan segla till? Kan jag utgå från hur de har navigerat historisk för hur framtiden skall smidas? Kan jag lita på ledningens kompetens att de, trots nuvarande röda hav, kan lokalisera därtill styra mot ett blått dito?

Jag hade denna diskussion med en mycket trevlig twittrare och denne svarade mig; "Ja, absolut. Min bedömning är att telekombolag är "framtidssäkra". Stora kostnader för standarderna 5G osv. Dessa måste ju tas av någon, oavsett om de är mark eller satellitbundna. Alternativet skulle vara att Apple skickar upp en satellit och erbjuder world wide men det tror jag föga på. Dessutom är wi-fi-nätverk mycket stabilare i storstäder (tunga betongklossar till skyskrapor, tunnelbanor etc.). På sikt kommer det bli mer och mer trafik i/på näten i och med IoT (Internet of Things), vilket tveklöst kommer gynna dessa telekombolag."

"[...]Axfood är skuldfria samt har en aggressivare strategi! [...]"

Att döma av dennes resonemang ligger det i telekombolagens intresse att snabbt se till att segla till de hav där 5G samt storstäder växer upp. Sedan återstår frågan hur de kan skapa sig ett eget blått hav, utan att bli invaderade och se den blå färgen sprejas blodröd.

Ser vi ovan tendens i dagens Ericsson? Har de trott sig segla på ett blått hav där Huawie aldrig skulle kunna invadera? Från att ha varit ett företag som visste vad framtiden hade i sitt sköte och servera befolkningen med just detta har de tappat denna spåkonst. Vågar jag tro att Ekholm, med inflytande av b.la. Lundberg vet hur att styra?

Samma som ovan, fast i en annan bransch, ser vi i t.ex. dagligvaruhandeln. ICA vs. Axfood är en debatt jag tycker mig se var och varannan dag på någon av alla de otaliga bloggar som poppat upp ur marken den senaste tiden. 
"Lägre P/E i ICA!"
"Bättre tillväxt i Axfood!" 
"Axfood är skuldfria samt har en aggressivare strategi!" 
"ICA expanderar i Baltikum - där finns tillväxt tillika marknadsandelar att ta!" 
"Axfood gynnas av alla flyktingar som kommer, vars plånböcker inte är lika stora som övriga svenskars!" 
"ICA säljer en 'exklusiv' känsla - i det något högre priset ingår bra och fin service, snyggt och professionellt inredda butiker et cetera. Detta kommer göra dem till vinnare för en växande medelklass!" 
"Axfood har investerat i Matse.se medan ICA kör sitt eget. Axfood ligger långt före och e-handel är framtiden!" 

"[...]Öppna och släppa in dem á la Agustulus anno 476?[...]"

Som ni ser finns det många olika framtidsskådningar efter exakt samma fakta och havet, eller ännu bättre; haven, tycks vara otaliga. Just nu har de båda jättarna ömsom låtit stora delar av sin flotta förbli på det röda havet (haha...suck), ömsom flyttat dessa till e-handel, där havet ännu ej är helrött, likväl ej enbart blått.

Hur kommer de "fly konkurrens" och samtidigt vinna marknadsandelar? Hur skall dessa lösa de problem som uppstår när germanerna knackar på en av Servisusmurens alla portar? Öppna och släppa in dem á la Agustulus anno 476? Eller kommer de försöka bygga bastioner, men inte bry sig så mycket mer och istället, ännu en gång, leta nya hav längre bort, långt ifrån sina konkurrenter?

Kommer någon av dem att "vinna"? Ty, i krig finns inga vinnare, bara förlorare, brukar det heta.
Även här; hur skall jag tolka det som ICA skriver i sina rapporter? Även om Axfood just nu, i alla fall utåt, tycks satsa mer än ICA på e-handel behöver det ej betyda att de "vinner". Därtill kommer detta problem med min egen tro/tolkning av branschen och dess framtid i allmänhet, ICA och dess utveckling i synnerhet. Kan jag förlita mig på att ledningen vet exakt vart, när och hur de skall segla? Förstår mig rätt, men inte fick de sin utbildning tillika titel i ett Kellog's Frostiespaket? Man önskar att man kunde svara "nej", men jag tror det räcker att nämna "Fingerprint" så spricker just det argumentet/falska förhoppningen (med reservation för "alternativ sanning").

"[...]Att sitta i solglasögon, likt H&M[...]"

I mitt investerande försöker jag alltid att applicera den kunskap jag har. Detta dels utifrån erfarenheter, dels utifrån böcker och matnyttiga blogginlägg. Den senaste boken jag läste var The Most Important thing Illuminated (Marks, 2013). I denna redogör Marks om bland annat vikten av att "veta det jag ej vet/veta att jag inte vet" samt vikten av att försöka se vad bolagets nästa manöver är, dvs. att vara före marknanden. Då jag ej besitter någon spåkula á la börssnacksgänget, ej heller har en kaffesump värd namnet (Kenny på Aktiefokus har snott alla), försöker jag ändå, utifrån mina begränsningar, att försökt tolka. Vad är nästa "Blue Ocean"? Kommer bolag X att kunna segla dit? Varför blev det nyligen blå havet rött och vad var mitts bolags roll i det hela? Vad kommunicerar ledningen? Ja, jag tittar på dig, K. J. Persson!

Backtrading, dvs. att studera ett bolag historiskt, är en stor del av en analys. Den andra delen består i att studera nuvarande siffror och utifrån dessa, samt historiken, försökt spå framtiden. Desto mer kunskap, desto mer chans att gissa rätt? Förvisso finner jag det logiskt, men risken som finns att vara mycket kunnig, ja, näst intill facknörd, är att man missar ta hänsyn till andra variabler, som man i sitt fackkunnande anser vara obetydliga. Därtill kan det hända att man missar skogen pga. att alla  de där välkända träden står i vägen.

Svaret stavas, enligt mig, metakognitivitet. Om man lär känna sig själv, och hur man bäst brukar agera i vissa situationer utifrån givna förutsättningar samt vilka minor man tidigare gått på, kommer man att kunna lyfta blicken. Kanske inte mot himlen, men ack till trädkronornas nivå.

Tankar kommer alltid. Tankar går alltid. Om det kan vi nog enas. Det jag brukar göra när tankar dyker upp i samband med analyser samt när något oväntat händer på börsen, är alltid att fråga mig; "Varför kommer denna tanke nu? Vad grundar den sig på? Vad triggade den? Hur vill jag agera nu och hur har jag agerat tidigare - hur blev resultatet då?". Genom att tänka likt detta har jag lyckats kunna hålla huvudet kallt i situationer som jag tidigare troligtvis hade agerat på intuition.

"[...]Var inte allt för optimistisk, ljusen i tunneln kan vara ett tåg[...]"

Hur mycket kan jag förlita mig på att ledningen i envar bolag verkligen ser på framtiden med rätt sorts bågar? Att sitta i solglasögon, likt H&M tydligen tycks ha gjort allt för länge, vilket nu lett till att deras tidigare mjuka och vackra hud nu övergått till en bränna så röd att en räka skulle bli avundsjuk, kommer att straffa sig, i alla fall kortsiktigt (om vi ser på H&M betyder detta cirka 8 år...). Att istället ta på sig tjocka och progressiva glasögon gör att de ej kommer förmå se längre än näsan räcker, om ens det (tänk Fingerprint). 

En del av mig vill känna/tycka; klart bolagen har koll. Ledningen är noga utvald, de har en stor och adekvat utbildning tillika erfarenhet i ryggen. Att de befinner sig på en plats likt denna måste väl ändå betyda att de har mer än en pommes på tallriken? Dock vågar jag ej göra detta (ännu en gång, även denna gång med reservation för "alternativ sanning"; Fingerprint). Jag är ytterst ansvarig för mina investeringar; mina pengar. Således är det jag som måste se varje bolag som en passagerare på mitt skepp -det skepp jag vill styra mot de blå haven.

Hur väljer du dina passagerare tillika hur styr du din skuta? Vågar du förlita dig på att historien i envar bolag återupprepar sig? Kommer t.ex. Berkshire alltid leverera likt dagens när Buffett stämplar ut? Hur tolkar du framtiden och hur säker är du att du framtidssäkrat din väska? Kom ihåg de visdomsord som Kafka yttrade; "Var inte allt för optimistisk, ljusen i tunneln kan vara ett tåg."