Data - din värsta fiende eller bästa allierade?

In a possible short, short future not far from now... 

Du lämnar jobbet med stressen i halsen; ikväll skall du ha gäster och du måste hinna med att handla, hämta småttingarna och kemtvätten och sedan även förbereda den mat som skall förtäras. Du vet att stress inte är bra för vare sig psyket eller din fysik och påminner dig om att försöka vara lugn; höga stressnivåer leder till försämrad hjärnförmåga och du vill inte ha ett nytt samtal med chefen under ert sedvanliga månadsmöte om att att data har inkommit om detta. Du blundar, andas och håller andan inne i tre sekunder, andas ut och väntar i tre sekunder innan nästa inandning. Du upprepar denna process tills du känner att den mest påträngande stressen lägger sig. Du ser på din Apple Watch att pulsen sjunker och att ditt EKG ser mer stabilt ut.  Sedan lägger du märke till vad klockvisaren visar. 

Affären ligger fem kilometer från ditt jobb och sedan är det dryga kilometern innan du kan, med ett kort stopp på fritids och kemtvätten, slänga varorna i din kyl. Du vet att du borde promenera denna sträcka, då din klocka har varnat under hela dagen, men även under en majoritet av de senaste veckornas dito, att du dels har suttit för mycket stilla, dels har förbränt för lite kalorier för ditt eget bästa och välmående. Du vet också hur klockan inte har varit sen med att berätta för dig om alla onyttigheter som du har fått i dig under den senaste tiden, då den mäter flera olika variabler och signaler via dess plats kring din handled.

Du vill promenera, men vet att du då inte kommer att hinna. Således tar du bussen. Du betalar via din klocka, ett kvitto som du vet att De kommer att se och som lagras på din profil i deras databas. Du sätter dig ned på en ledig plats. Skuldkänslorna över situationen tär på dig; du vet att De kommer att öka din månadsprenumeration och då du redan har försökt att berätta för Dem att med två småbarn, en utflugen make och ett jobb där du förväntas prestera och leverera inte är så lätt att leva ett "exemplariskt" och felfritt liv som reklamen antyder. 

"[...]äta av dem om du inte ljuger och säger att de är nyttiga och hemgjorda lågkalori-potatischips[...]"

Bussen stannar och du skyndar dig in i affären. När du ser att gångarna är fyllda med människor stiger stressen på nytt och trots att du försöker att acceptera och vara i stunden går det bara inte. Du griper tag om en dragbar korg och beger dig in i butikens djungel. Den ratatouille tillsammans med en bön- och linssallad som du hade planerat för kommer det inte att finnas tid för. Inte om du också skall hinna hämta och lämna småttingarna och hinna med en dusch efter jobbets slit. Hjärnan går på högvarv och när du passerar disk efter disk känner du också hur suget stiger inom dig och du kommer på dig själv med att din "lunch", bestående av kaffe, en fruktsallad och sedan den brödbit som egentligen inte är till för att ätas, utan enbart att fungera som "arrangemang", inte ens mättade dig för en sekund ger sig till känna. Med stress och sockersug på höga nivåer känner du hur klockan vibrerar och säger till dig att du just nu riskerar flera faror, såsom slitage på organ, hjärnans kognitivitet et cetera. 

"Helvete", tänker du och vet att allt detta registreras och skickas till Dem, precis som de senaste veckornas dåliga sömn och ökade stressnivåer.

Den hemska och påfrestande situationen till trots fortsätter du att plöja bland diskarna och när du kommer fram till kassan har du fyllt vagnen med en färdig pajdeg, grillad kyckling, mango, paprikor, en baguette, då de grova och surdegsbakade dito var slut samt en chipspåse. Din mästerliga plan att själv laga rotfruktschips och servera som tilltugg innan och efter middagen var fin, men likt mycket annat stannade den vid just en tanke. Du tittar på påsen och vet att dina gäster inte kommer att äta av dem om du inte ljuger och säger att de är nyttiga och hemgjorda lågkalori-potatischips. Du skäms över din plan, men du måste ha något att bjuda på som tilltugg. "De kommer ju veta, för de kommer ju scanna maten och tilltuggen bara för att försäkra sig om att inte förlora några hälsopoäng, som kan påverka deras avtal och premier...". Du suckar. Skäms. Skall du ringa och ställa in? Nej, du vägrar att ge upp och låta Dem kontrollera ditt liv likt det vore "1984", även om du innerst inne vet att det är just där som du och resten av mänskligheten redan befinner sig.

Den automatiska kassan ber dig hålla upp din klocka, som du har använt för att scanna alla varorna. På kvittot står kostnad i kronor, påverkan på miljö samt näringsvärde och när du ser det sistnämnda fylls du ännu en gång av skam. De kommer att ruinera mig. Sedan tänker du på jobbet. Jens kommer inte att vara glad och då jag redan har fått två varningar för ett "osunt leverne" får jag bara inte misslyckas, för då kommer jag att få... du kan inte ens fortsätta tanken, då den får dig att skaka. Du får bara inte. Får inte. Barnen, huset och hyran, lånen...

"[...]Då du redan har försökt att prata med Dem, men även med Jens, vet du att det är lönlöst; De vinner alltid[...]"

Veckan efter denna händelse sitter du vid köksbordet. Barnen har ätit upp sin middag och du passar på att gå igenom posten med du smälter maten; en rotfruktsgratäng med valnötter och bönor. Du tar ett kuvert i taget tills du ser Det från Dem. Du känner igen loggan. 

Trots att du inte vill, vet du att du måste öppna. Chocken av att läsa alla konstiga datapunkter får dig att må illa; De har och vet allt om dig - dina sömnmönster, vad du äter, hur du rör dig... allt detta registreras via din klocka, den klocka som ditt jobb kräver att du och alla anställda skall bära dygnet runt för de "enbart vill sina anställdas bästa", även om du vet att de snabbt vill kunna identifiera arbetstagare som kan komma att bli "kärvande" i form av potentiella sjukskrivningar, frånvaro och andra kostnader för bolaget. Du vet att ditt jobb har ett samarbete med Apple och att Apple även har ett samarbete med ditt försäkringsbolag, där du betalar en månadsprenumeration på din livs- och sjukförsäkring. Just denna bestäms av dina vanor, leverne och kroppsmätningar. Ju bättre du är på att leva "som man skall", desto bättre pris och vice versa. Detta finns sedan registrerat och när du ansöker om lån eller andra förmåner kommer dessa att grundas på hur du lever och presterar.

Då du redan har försökt att prata med Dem, men även med Jens, vet du att det är lönlöst; De vinner alltid och då du vet att möjligheten att ett annat försäkringsbolag skulle vilja ta dig som en kund är minimal, sväljer du gråten i halsen. "Hoppas inte Jens får dessa siffror också...", säger du tyst, knappt hörbart ens för dig själv.

Dagen därefter, efter att du ännu en gång blivit försenad pga. att Lisa prompt skulle ha sin rosa tröja och Nils inte ville borsta tänderna och du med detta dels fått stressa, dels tvingats ta bussen och inte få din behövliga, i såväl bokstavlig som bildlig mening, promenad, kallar Jens in dig på sitt kontor. I handen håller han ett papper och innan han hinner öppna munnen vet du vad han kommer att säga...

Det har talats mycket om att Apple, men många andra bolag, mer och mer kommer att fokusera på medtech och ovan scenario är en möjlig framtid där de kan komma att spela en enorm roll. Nu behöver det inte vara Apple, utan det kan även vara andra producenter, såsom Samsung eller dylikt. Oavsett vilket bolag det är kommer den data som du avger vara guld värd för flera bolag och då du inte kommer kunna välja att vara en "ubåt", dvs. att vägra bära en klocka eller dylikt, då du ej kommer att kunna teckna en försäkring eller få vissa jobb, kommer du och alla andra människor att vara utlämnade. 

Detta behöver inte vara en sanning, men jag tror att risken är relativt stor, om än inte att det blir lika extremt som ovan. Apple har lyckats med att sälja sina produkter och när de nu har användarna fast i sitt ekosystem handlar det om att tjäna så mycket som möjligt på de data som de har och får. Självklart finns det bolag, såsom försäkringsbolag, som vill veta allt om sina kunder och är beredda att betala mycket för detta; kan de sänka risken med eve. skade- och livsutbetalningar kommer de att öka sina vinster, chefer kommer bli befordrade och få bonusar et cetera. Den som drabbas är "bara" individen.

De som kan och klarar av att leva "exemplariskt" och med det lämna ifrån sig bra data kommer att dra nytta av detta med förmåner, bättre premier och bättre möjligheter. Självklart kommer detta leda till att de presterar ännu bättre, medan sannolikheten är den motsatta för de som inte klarar av att leva lika "exemplariskt". Detta kommer, allt annat lika, leda till klyftor där de duktiga, friska, hälsosamma och duktiga får mer av samma varor, medan de som mer passar in under antonymerna till nämnda hamnar utanför; blir en sorts andra gradens klass.

Är det scenario som målas upp en alternativ framtid? Om - skall man då investera i de företag som har och är duktiga på att samla in data, såsom Apple, Google, Amazon med flera?