Den tekniska revolutionen

Ett något längre inlägg och för dig som vill ha något som du läser på 2 minuter måste jag tyvärr göra dig besviken. Emellertid vill jag inte att du låter dig förskräckas, utan ta dig de extra få minuter som det tar att läsa nedan och reflektera kring om det är en korrekt bild och om så är fallet - hur du kan investera i den.

Jag har tidigare skrivit många inlägg om människans historia (Hur avsaknad av digerdöden i Ryssland gjorde att de hamnade efter i utvecklingen, Historia, perspektiv och protektionism, En lärdom av vår historia mm.) och vilka faktorer som har spelat roll till att vi idag befinner oss högst upp på näringskedjans piedestal. En av dessa är vår förmåga att kunna tänka och att kunna använda det abstrakta. En annan faktor är vår förmåga att samarbeta och ett sådant förutsätter ett språk. 

Att måla upp den bild som jag vill och även göra den rättvisa skulle krävas ett par meter papyrus och således hoppas jag att denna nedkortade version ändå fyller sitt syfte. För att förändringar i världen skall ske krävs en sorts revolution och denna erfordrar i sin tur en teknisk sådan. Många ser den franska revolutionen som en revolution grundad på de upplysningstankar som kom att växa fram under den sena renässansen och under upplysningstiden. Detta är sant, men det är bara en del av det stora hela och för att förstå varför den franska revolutionen bröt ut måste vi hitta den teknologiska utvecklingen (eg. "revolution") som drev den, dvs. den teknologiska faktorn. Var hittar vi denna? Jo, den hittar vi i Tyskland anno 1450-talet då Gutenberg uppfann tryckpressen.

"[...]Exakt – tack och adjö alla ni gamla som trodde att ni hade något att säga till om [...]"

Vad ledde denna till? Tidigare hade munkar och nunnor suttit i kloster och skrivit av tidigare verk från mycket tidig medeltid, vilka i sin tur ofta var avskrifter från fragment från tiden kirng Jesus födelse. Dessa avskrifter kunde ta flera år att skapa och sedan var det ej heller många som kunde läsa dem (en majoritet av Europas befolkning var illitterata). Då munkar och nunnor stod på Guds sida skrev/kopierade de också texter som hyllade denne och den kristna livsvärlden. Att några andra, ifrågasättande och okonventionella texter skulle skrivas därtill spridas fanns inte på kartan. Under denna tid var de läs- och skrivkunniga främst präster, munkar, adel och kungar (även om det såklart fanns undantagsfall) och dessa var nöjda med att det enbart var texter likt dessa som producerades, då det enkom stärkte deras maktposition. 

Skriften i sin tur var en uppfinning från ca 3500 f.kr. och denna var, likt tryckpressen, en teknologisk revolution. Tidigare, då vi var nomader, var de med mest makt de som hade levt längst. Varför? Jo, eftersom all information då var verbal samt det faktum att de äldre hade (livs)erfarenhet, hade de således störst möjlighet att ha all kunskap inom sig (läs: lagrad i hjärnan). Med skriften kom detta maktmedel att försvinna och vad hände då? Exakt – tack och adjö alla ni äldre som trodde att ni hade något att säga till om och hej till alla er unga, hungriga och drivna som ville, kunde och orkade lära sig läsa och skriva. Med skriften kunde information lagras och de som kunde läsa denna information och använda sig av den var de som fick makt.

Men gjorde inte de gamla något åt detta? Nej, för de satt mätta, tjocka och belåtna och såg aldrig faran komma och när de tyckte sig se något i periferin viftade de bort det som rent nonsens.

"[...]Ett rop från ett par mänskliga lungor räcker… vadå, cirka 50 meter?[...]"

Om vi nu hoppar tillbaka till 1789, då den franska revolutionen har brutit ut, har tryckpressen funnits i cirka 300 år och allt fler har blivit läs- och skrivkunniga. I takt med att vetenskapen under denna tid har nått en explosionsartad tillväxt har allt fler lärt sig om livet, världen och hur den kan (läs: ”egentligen bör”) fungera. Bland annat har metafysiken införts och då den kristna hegemonin inom det skriva fått sig ett slag såväl över som under bältet hade människor kommit att bli mer ”bildade”.

Röster höjs, högafflar tas fram, bollhus invaderas, uttalanden om kakor sägs göras et cetera och innan någon ur de högre ständerna, dvs. kungen, prästerna och adeln, har hunnit skapa sig en uppfattning om vad som händer, har de alla tappat huvudet. Varför agerade de inte? De hade suttit på makten sedan tidigt 1100-tal och gick därmed i förvisningen att så skulle det fortsätta att vara. De hade inte läst några tabloider, pamfletter e.d. på vilka (ny) information och budskap kunde lagras, användas och spridas. Ej heller hade de lyssnat på folket, de lärdas och filosofernas röster som ekat i över 200 år och vilka alla skrikit: den värld och maktordning som nu är gällande är inte hållbar! Således är den franska revolutionen ett symptom på tryckpressens införande, dvs. ett symptom på en teknisk revolution.

Information är data och med denna kan man skapa sig makt – ”kunskap är makt”.

Exemplen då när detta framkommer är oändliga och som ett av dem kan fenomenet Napoleon tas. Denna, bokstavligt, lilla korsikanska man kom att bygga upp en armé som kom att bli ostoppbar fram tills slaget vid Waterloo. Hur kunde detta ske i ett Frankrike som varit drabbad av inbördes strider, skräckvälde, hot från andra nationer et cetera sedan 1789? Svaret är enkelt – han visste hur att använda sig av teknologin. Då en majoritet av alla fransmän i armén, dvs alla från kanonmaten till de högsta officerarna, var läs- och skrivkunniga, gällde detta inte motståndarnas arméer, vilket Napoleon kunde utnyttja. Ett rop från ett par mänskliga lungor räcker… vadå, cirka 50 meter? Föreställ dig då hur segt och omständligt det var för kanonmaten, dvs. de legionärer/soldater som stod i främsta ledet under slagen och/eller de som rekognoserade terräng et cetera att få fram budskapet – informationen -  att ”fransoserna kommer” eller ”fransoserna försöker att flankera oss. Vi måste flytta vänstra flanken och försöka skapa en kil i centern”.

De franska soldaterna kunde skriva och läsa, vilket gjorde att de via denna lagrade information visste mer om fienden än vad de själva visste – de skapade sig själva ett maktövertag. Preussen och andra nationer var större och hade mer manskap, men de saknade insikten om hur att använda teknologi och för detta fick de lida pin. Självklart spelar andra faktorer en roll, som till exempel införandet av konserver, strukturen i armén et cetera, men jag hoppas att poängen framkommer.

Som görs synligt, om än mycket förenklat och ej till fullo helt nyanserat, förekommer teknologin den mänskliga revolutionen. Hur ser vi detta idag? Vilka sitter på information och data? Vilka sitter på en lagrad sådan? Vilka är det som inte gör det men som ändå (just nu) har makten?

Svaret på den första frågan är bolag såsom Google, Amazon, Apple, Tencent, Facebook, Yandex et cetera och på den andra frågan är svaret ”politiker inom den sjuka patienten även känd som ’nationalstaten’”.

Medan dessa jättar till bolag mer och mer suger åt sig data och information, sitter politiker och missar vad som håller på att ske. Idag finns det ett fåtal stora molntjänster, däribland Amazon, Apple, Google, Tencent, Alibaba, Flipcard, Yandex och några fler och ingen av dessa kommer från Europa – ping @Bryssel.  

"[...]Steget därifrån är inte långt och när vi sedan adderar det faktum att din Apple Watch eller och telefon ständigt skickar ut information om dig[...]"

Vem har mest makt idag? Sveriges europaminister eller en profil á la Oprah, eller PewDiePie? Hur och varför har de makt? De har makt för att de förstår hur att använda den teknologiska revolutionen som har skett och än idag fortsätter att ske. Världens miljökämpe nummer ett, Greta Thunberg, har via den teknologiska revolutionen vunnit makt och inflytande och vad gör dagens politiker? Trump? Brexitkampanjen? Alla är de exempel på hur några kloka har förstått hur att använda teknologi för att skapa sig makt. Beträffande Trump finns mycket att säga, men faktum är att han (och hans entourage) är ett symptom på den teknologiska revolutionen och vet hur att utnyttja den. Detta i samband med att människor börjar tappa tilltro till nationalstaten och den politiska makten (läs: de som sitter i sina elfenbenstorn och inte vill se vad som håller på att hända, likt nomadstammarnas äldsta eller Ludvig den XVI med flera).

Bevakningssamhällena växer upp likt svampar. Det börjar med några kameror i ”särskilt utsatta områden” för att därefter bli inhängande områden. Steget därifrån är inte långt och när vi sedan adderar det faktum att din Apple Watch eller och telefon ständigt skickar ut information om dig, eller hur Netflix vet vad du gillar att se, förstår vi att de stora bolagen vet och kan allt om oss. De sitter på en lagrad information som de kan använda, dvs. de har en makt.

Det kommer att ske en mänsklig maktrevolution som är byggd på den tekniska som vi ser idag, med data (information) lagrad i moln och krypotvalutor (moln) som vapen och likt alltid när revolutioner bryter ut kommer det inte att gå direkt städat till. Det behöver inte inträffa, men det är en farlig väg som ligger framför det mänskliga släktets fötter. 

De som har dessa vapen är de stora bolagen som ovan har nämnts. En riktigt fara ser jag i den möjlighet som finns att den kinesiska staten kan kräva all denna av Tencent och Alibaba i syfte att skapa sig ett järngrepp om det idag redan högt kommunistiska Kina. 

Av alla de revolutioner som mänskligheten har fått uppleva finns ett par lärdomar att ta; de som genomför den inser inte vilken egentlig makt som de faktiskt innehar och att tiden efter en revolution - det kaos som uppstår - är ofta mer än hemsk än tiden då den genomförs. Tiden efter en revolution är mer farlig än själva revolutionen, för i det maktvakum som uppstår kan många, många saker gå fel.

Hur kan du, jag och alla vi andra använda denna insikt i våra investeringar och vad bör man investera i? 

D-day

Få, om ens någon, är nog medveten om att det är Sveriges nationaldag om exakt en vecka, den 6 juni. Många av dessa, men långt ifrån alla, vet att det också är dagen, benämnd "Dagen D" (eng: "D-Day"), då allierade styrkor landsteg vid Normandie i syfte att sätta in nådastöten på Hitler och hans "tredje rike". 

Jag ämnar inte bli långrandig om detta, ty jag känner mig själv och vet (vilket även mina elever vet) att när jag väl börjar, krävs det en armé likt den allierade vid Normandies stränder för att stoppa mig. Lika komiskt som det är tragiskt brukar jag utse en elev som under en lektion är ansvarig för att säga till när lektionens tid börja närma sig slutet. Emellertid är min uppfattning att eleverna sällan finner det jobbigt, eller krävande, att lyssna på min östgötastämma, utan... okej, förlåt. Visst finner de det "jobbigt" i den betydelse att de både vill hinna med att ta anteckningar och att aktivt lyssna tillika ta in det sagda, men aldrig "jobbigt" i den betydelsen att det blir "to much". 

Den 6 juni är något som vi, det vill säga du, jag och alla omkring oss, aldrig skall och får glömma. Genom att ständigt prata om det, diskutera orsakerna till denna landstigning, dvs. nazismen, kriget, judeutrotningen, nationalismen, fascismen et cetera, minskar risken att samma hemskheter händer igen. En fråga som vissa säkert frågar sig är "varför skall det alltid diskuteras om judeförföljelsen, utrotningen, nazismen, Hitler och allt det där?", vilket jag har svårt att förstå, för om vi inte gör just detta, är risken stor att historien återupprepar sig. Det bästa sättet att undvika hemskheter likt dessa igen är just att undervisa om det. Elefanten kommer alltid att finnas i det rum vi kallar "jorden" och även om vissa, turligt nog få till antalet, vill undvika att diskutera dennes närvaro, kommer den ej att försvinna. 

Om du har ett intresse av att ta kommande vecka/veckor att fördjupa dig i det Andra Världskriget i allmänhet, men D-dagen i synnerhet, finns mycket bra fakta att tillgå. Beträffande sistnämnda har tidskriften Populär Historia intressanta artiklar i sitt senaste nummer, vari det berättas om verklighetens Captain Miller, protagonisten i Steven Spielbergs film "Saving Private Ryan". Faktum är att denne var svensk och hette Ralph Goransson.

Såklart finns ovan nämnda film "Saving Private Ryan", men det finns även en kanadensisk film - Storming Juno -, där stormningen av stranden benämnd "Juno" skildras. 

Om en film ej är tillräckligt, finns såklart den omtalade och mycket bra serien "Band of Brothers", vari allas vår Bobby Axelrodd på Axe Capital, vars riktiga namn är Damian Lewis, tar sig an protagonistens roll. Även om Dagen-D ej skildras, är "uppföljaren", med namnet "The Pacific" väl värd sina nio timmar.

På SVT visas nu flera dokumentärer och dessa finns, såklart, tillgängliga på SVT Play. 

Nyligen släpptes serien "Catch-22", som är baserad på boken med samma namn. På svenska betyder detta "Moment 22" och detta är något som vi investerare mer ofta än sällan känner igen oss i. Har du ej läst boken är det en stark rekommendation och vill du se serien börjar den nu att streams på C-More. 

Det finns en oändlig uppsjö med böcker, filmer, serier, artiklar et cetera och om jag skulle räkna upp dem alla, skulle jag nog kunna sitta fram till 100-årsjubileumet. 

Vad vill jag säga med detta inlägg? Bara en sak: Glöm inte! Glöm inte och se till att andra aldrig heller gör det. Glöm inte att människor offrade sitt liv för att du, jag och våra nära tillika kära idag har det så bra som vi faktiskt har. Glöm inte att det, den 6 juni i år, är 75 år sedan som tiotusentals soldater stred, sårades, tillfångatogs, försvann men även dog för att mänskligheten inte skulle bli styrd av en tyrann.

Ett perspektiv av vår historia - Digerdöden

Vem är du?
Jag är Döden.
Kommer du för att hämta mig?

Jag utgår från att det finns få, om ens någon, som inte kan dessa samt de följande replikerna fån Bergmans Det sjunde inseglet. I det förra inlägget diskuterade jag vikten av att vara medveten och insatt i historia och historiska händelser och att inte bara bokföringskunskaper är tillräckligt för att lyckas med sina investeringar, utan även ovan nämnda samt kunskaper om det mänskliga psyket och hur det påverkar aktörer, såväl andra som dig själv.

I detta inlägg tänkte jag visa ett exempel på perspektiv, vilket var essensen i förra inlägget. Hur det kan appliceras på investeringar står till dig att reflektera över, för antalet vinklingar är lika många som tant Ullas okunskaper i ekonomi. Efter den historiska metaforen kommer jag att tillåta mig reflektera över hur en liknande händelse, likt den som nedan beskrivs, skulle kunna beskådas.

Det jag kommer presentera är en teori som en kollega till mig och jag har diskuterat under det senaste året och jag har även diskuterat detta med mina duktiga och vetgiriga elever, vilka har funnit perspektivet intressant. I kursen Historia 1b skall en stor del av den europeiska historien hinnas med, från antiken och fram till idag, vilket ömsom är bra och givande, ömsom krävande och betungande, då det finns så ofantligt mycket att ta med på bara hundra timmar. En epok är medeltiden och under denna kom en mycket tragisk händelse att drabba släktet homo (sapiens) - Digerdöden. Många läroböcker är noga med att berätta om att denna händelse inte bara bringade dåliga konsekvenser, utan även bra och goda. Ja, folk dog i massor och överallt var "Ve oss, ve oss! Sorg överallt, överallt fasa! (Petrarca), men när det här med att lägga sig ned och dö var utdaterat och (över)leva var det nya modet, kom livet att ändras radikalt för de överlevande.

"[...]Till skillnad från idag kunde de ej gå till chefen och klaga på dåliga arbetsförhållanden eller dylikt[...]"

Innan hade ett feodalsamhälle rått, där adeln njöt av att ha dragit vinstlotten medan de livegna hade dragit dess antonym. Kungen var förvisso tuppen på den stora gården, men var, när det kom till kritan, lika beroende av adeln, tupparna på de mindre gårdarna, som de var av honom. Att säga att detsamma gällde adeln och bönderna är att tala osanning, då det här var ett strikt och klart asymmetriskt förhållande dem emellan; ja, adeln behövde bönderna att jobba på deras egendomar; att servera dem med olika produkter, såsom boskap, spannmål et cetera, medan bönderna var beroende av adeln för skydd i sämre tider samt som arbetsgivare. Till skillnad från idag kunde de ej gå till chefen och klaga på dåliga arbetsförhållanden eller dylikt, för det fanns nämligen överskott på bönder som kunde tänka sig att arbeta för adelsmannen. Överskott av adelsmän, där långa släktled, markområden och rikedomar tillhörde släkten, fanns det ej överflöd av och således går det ej att likställa kungen och adelsmännens förhållande med de sistnämndas och böndernas.

När Digerdöden slog till kom, som sagt, en stor del av Europas människor att dö, vilket gjorde att adelsmännen, varav en majoritet överlevde relativt till bönderna, stod utan de livegna; arbetarna. Bönderna å sin sida såg detta och kunde tillika vågade nu att ställa krav. För att göra en långt historia kort kom de att få gehör, för vilket alternativ hade adelsmännen(?), och livegenskapen kom att försvinna. I och med detta kom de första stegen mot ett mer centraliserat styre att tas, där makten allt mer kom att gå från adeln och istället knytas till kungen, som via skatter nu kunde mönstra egna arméer och inte nödgas förlita sig till adeln och att de skulle ställa upp med manskap, vilket var deras skyldighet gentemot att de var skattebefriade.

Den alltmer centraliserade makten kom slutligen att leda till en absolut monarki, även kallat "envälde", vilken tydligast kom att manifesteras med Ludvig XIV trontillträde. Ännu en gång vill jag betona att det är en grov förenkling av vår historia, ändock sanning, som jag presenterar i syfte att visa de "stora historiska penseldragen".

I takt med att befolkningen i Europa, men även i USA, under 1500-1700-talet kom att bli alltmer bildade, b.la. tack vare boktryckarkonsten (1458) och spridningen av böcker/skrifter i kombination med ökad läskunnighet, kom också frågor rörande frihet, jämlikhet och broderskap att såväl födas som frodas. För den allmänbildade ringer nu en av Notre Dams kyrkklockor, då dessa begrepp var den franska revolutionens slagord; en revolution då enväldet, som kan sägas ha börjat med Ludvig XIV och avslutades med Ludvig XVI, nedgjordes. Även om tiden efter till en början följdes av diverse sidospår, b.la. i form av Napoleon, var det ändå här som ett styre i form av demokrati föddes i den nya och sköna världen.

Samtidigt som revolutionen hände, skedde även industrialiseringen, vilken även den bidrog till ökad kunskap men också ökat välstånd. Jag kommer ej gå längre, men den kloka kan här se att det rör sig om positiva spiraler, vilka startar iom. Digerdöden, där ökad produktion, ökad frihet samt ökad insyn och påverkansgrad i styret gjorde att Europas länder kom att utvecklas och frodas. Som sagt är det stora penseldrag men gestaltat skulle en bild kunna vara:

Den uppmärksamma har ovan sett att jag har skrivit "Europa" och detta beror på att Digerdöden drabbade just denna världsdel. Ryssland kom Digerdöden aldrig att sätta sin fot i, vilket gjorde att att det feodala samhället kom att (över)leva vidare. Faktum är att livegenskapen inte försvann förrän 1861! Det är hemskt att säga, men den svarta döden som drog över Europa under flera små, men två stora, tillfällen under 1300-talet kom att leda till en utveckling av sällan skådat slag. Den högst intressanta därtill aktuella fråga här blir om Ryssland hade haft samma utveckling om Digerdöden hade drabbat även dem och hade vi då haft väst vs. öst, blått vs. rött, Trump vs. Putin, kapitalism vs. kommunism med mera? Jag är inte mycket för kontrahistorik och frågor likt dessa är förvisso intressanta, men de leder inte till något. Emellertid skall det läggas stor vikt vid Digerdöden och dess påverkan på hur Europa kom att utvecklas, medan Ryssland inte gjorde det. Rysslands utveckling kom först då Tsar Peter I såg att hans land inte bara låg ett, utan två (tusen) steg efter. Jag skriver det en gång: Digerdöden kan ses som den avgörande orsaken till att Europa kom att utvecklas i form av b.la. industrialisering och demokrati, medan inget av detta hände i Ryssland. Det är verkligen en intressant teori/ett intressant perspektiv.

"Google's project to 'cure death,' Calico, announces $1.5 billion research center" (The Verge).

I sin bok Homo Deus: en kort historik över morgondagen skriver Harari att människosläktet i framtiden kommer att bli odödliga, eller mer specifikt "icke dödliga", då nämnda vill hålla sig undan från odödlighet, vilket mer är förknippat med gudar. Med detta menar författaren att vi kommer att lära oss att utveckla piller/medicin som kan förlänga livet genom b.la. reproduktion av vitala organ, sätt att "lura" kroppen och dess organ att de är yngre än vad de är, mediciner mot cancer, aids et cetera. Emellertid kommer dessa piller ej att vara billiga, vilket gör att endast de rika kommer ha råd med dem. Detta gör att nämnda kommer att kunna leva "för alltid" och lägg därtill ränta-på-ränta så förstår ni nog att t.o.m. Krösus skulle ha blivit blå av avund. Då de rika och "odödliga" knappast behöver jobba (för leverbröd), kommer det att bildas en ny sorts arbetarklass och klyftorna mellan de dödliga och icke-dödliga kommer att bli så stora att det mer kommer att talas om två olika släkten - två olika homo (sapiens).

"There are all these people who say that death is natural, it's just part of life, and I think that nothing can be further from the truth" (P. Thiel).

Låt säga att ovan slår in och blir sant; hur bör man idag tänka kring investeringar? Det finns flera sätt att tänka, varav ett är: det här är för långt fram i tiden för mig att ens bekymra mig om. Det finns absolut fog och logik för detta ställningstagande, men som jag tidigare har skrivit om är det idag flera stora företag som investerar tungt i just odödlighet och att kunna lura döden. Exempel på bolag är Google, Alphabet, som har skapat ett dotterbolag - Calico - med uppdrag "att lösa döden". Att säga om det kommer att hända, samt när, är det ingen som kan säga, men om, om, det händer kommer en revolution att ske likt ovan då Digerdöden inträffade. Lägg detta perspektiv till ditt/dina nuvarande och till din väska - hur ser den ut och vad händer?

"There are all these people who say that death is natural, it's just part of life, and I think that nothing can be further from the truth" (P. Thiel).

Historia, perspektiv & protektionism

Jag hade först tänkt skriva ett inlägg om att det är fraktfritt på matsmart fram t.o.m. den 30 juni, men någon hann före både en, två, tre och fyra gånger... Efter detta tänkte jag skriva ett inlägg om att "predika för de redan frälsta", men fann det något... ja, inte paradoxalt, utan mer... självklart att ej göra?

Detta inlägg är, likt många, relativt långt men låt inte detta avskräcka dig. Som Farbror Barbro säger; "Det finns inga genvägar (till det perfekta ljudet)".

Jag har flera gånger diskuterat ämnet historia och dess relevans för förståelse; förståelse för allt som händer, för ingenting händer utan en orsak och denna är mer ofta än sällan alltid historiskt betingad. Samtliga av dagens konflikter har en historiskt aspekt, såsom USA vs. Ryssland (läs: Sovjet), Israel vs. Palestina, USA vs. Afghanistan, USA vs. Nordkorea, Trump vs. Donald Tusk, Xi Jinping, Merkel, Macron med flera (den observanta kan se att "USA" omnämns mer än en gång...).

Politik har alltid varit en ingrediens i konflikter och även pengar, "skatter" (att plundra), värdeföremål, råvaror eller dylikt. Det är ingen raketforskning att kunskap om historia och tidigare historiska händelser per automatik ger kunskap och insikt i historiska politiska händelser, varför de hände och varför en viss följd tillika konsekvens inföll. Med en gnutta av ovan nämnda raketforskning kan vederbörande även producera och skapa sig en uppfattning om hur A, i framtiden, troligtvis kommer att leda till B. Självklart finns inga garantier för att framtiden blir en repris på historien, men mer ofta än sällan tenderas händelsekedjor med samma/liknande ingredienser att upprepas.

Jag är av uppfattningen att för att bli en bra investerare krävs inte bara kunskap om att läsa en årsredovisning med dess balansrapport samt att kunna se, studera, tolka och sedan räkna på nyckeltal, utan det krävs även kunskaper om psykologi, ha ett starkt psyke, dvs. kunna applicera psykologikunskaperna, samt kunskap om människans historia.

"[...]är den främsta arten; herren på den ökända täppan[...]"

Tidigare har jag hyllat böcker såsom Sapiens: en kort historik om mänskligheten, Om tyranni: tjugo lärdomar från tjugonde århundradet, Synteism: att skapa Gud i internetåldern, Det globala imperiet, Svart Athena och Sidenvägarna: En ny världshistoria, för att nämna några, kring detta ämne. Inlägg om Sidenvägarna: en ny världshistoria samt Svart Athena hittar ni här och här. Ytterligare en bok som jag utgår från, då jag väl har fått hem den och fått gräva ned min näsa bland dess sidor, att räkna till ovan är Lessons of History, vilken jag vill tacka Patrik Wahlén för. Vad dessa ger är en övergripande bild över människan, dess framgångar och erövranden, men även dess misstag och motgångar. Till skillnad från många andra böcker, såsom diverse kursmateriell på valfri historiekurs, är dessa mer målande; mer pedagogiska och mer övergripande, men ofta med bra och träffande detaljerande exempel.

Det som dessa böcker har som styrka, vilket skolmateriell ofta saknar, är att de ger ett alternativt perspektiv. I Sapiens: en kort historik om mänskligheten ger Harari en träffande bild om att det är två faktorer som gjort att människan idag, från att för cirka 70 000 år sedan ha varit en obetydlig organism, är den främsta arten; herren på den ökända täppan. Dessa är: förmåga att samarbeta och organisera sig i antal som överstiger 200 samt förmåga att visualisera och samlas kring en gemensam tro.

Ytterligare ett exempel som en av dessa böcker ger framkommer i Sidenvägarna; en ny världshistoria, där författaren, Frankopan, träffande framlägger hur ett par conquistadorer seglar över den stora pölen, dödar Sapa Inca, förslavar flera indianstammar, startar en gruvverksamhet där de pumpar guld likt det vore en gratisvara för att sedan skeppa det till Europa, vilket sedan leder till att Spanien blir en stormakt, att mer pengar hamnar i omlopp, vilket i sig ger mer välstånd, men även större klassklyftor et cetera et cetera vilket i sin tur leder till inflation i Kina!

"[...]de skulle titta på dig likt du vore an mänsklig gestaltning av hunden Ratata[...]"

Schimpanser, våra närmaste släktingar, kan också samarbeta, men de måste först känna varandra, dvs. ha kunskap om varandra för att utveckla och skapa en tillit. Detta behöver ej människan, ty hon kan, utan att vare sig känna piloten eller flygvärden/flygvärdinnorna, sätta sig på planet och lita på att dessa tar henne till Sorrento. Utan att någonsin ha träffat dessa gör resenären två saker, nämligen 1) litar på personer som den aldrig har träffat, men som den utgår från är fullt kapabla att klara av flyguppgiften och 2) genom detta samarbetar denne genom att sätta sig på sin plats, spänna fast sig och genast tillkalla ovan nämnda flygvärdar för att beställa något stärkande.

Gällande tro är detta att likställa med religion, i ordets sanna bemärkelse. Ja, du läste rätt; sanna bemärkelse. Definitionen på religion är "en gemensam trosföreställning om X". Detta X kan vara kristendom, men det kan även vara pengar eller socialism. Gällande Gud och dennes plats har denne ej något med religion att göra, utan det ryms under "teism". En som bryskt men träffande lägger fram detta, och som ofta är intressant och underhållande att lyssna på, är Alexander Bard i bland annat Aron Flams pod, Dekonstruktiv Kritik.

Tro kan alltså gälla pengar; vi människor har, sedan en lång tid tillbaka, gemensamt "kommit fram till" (förstå mig rätt) att en sedel med diverse motiv tillika serienummer är fullt lika med t.ex. en Tesla, espressobryggare, banan eller, för att dra till med något extra lyxigt, Kalles kaviar. Försök göra detta med schimpanser. De skulle titta förunderligt på dig, nej, de skulle titta på dig likt du vore an mänsklig gestaltning av hunden Ratata, om du höll fram en 20-kronorssedel och sa att du önskade tre fina och färska bananer.

Gällande tro och t.ex. socialism, kapitalism, marxism et cetera gäller samma; det de alla har gemensamt är att det finns en grupp, såväl liten som stor, individer som tror på ett visst förfarande och att det är det rätta - "en gemensam föreställning om X".

Grovt draget skulle det kunna sägas att det som Trump just nu försöker med är att övertala de som har en annan tro än honom gällande USA:s handelsavtal. Ja, det är förvisso att förenkla, men utifrån fakta tolkar han, och hans följare, dessa och skapar sig ett visst perspektiv, medan andra tolkar fakta och skapar sig ett annat. Således har skapas två trosföreställningar, likt de mellan Palestina och Israel, kapitalism och socialism, eller för den delen, marxism. Olika perspektiv har, historiskt, lett till såväl samarbeten och lyckade utgångar som konflikter och krig och för att undvika det senare kan en väl insatt person, som besitter tillräckliga kunskaper att se hur olika tolkningar och perspektiv sammanfaller/inte sammanfaller och agera utifrån dessa.

"[...]tur att jag i alla fall behöll merkantilisminriktningen, för annars kanske jag hade fått utstå ett ännu värre öde[...]"

Ett exempel på detta kan ses under medeltiden och renässansen fram till att upplysningen inföll i början av 1700-talet. Under medeltiden var det ren och skär protektionism; alla såg till att ömsom försvara sina gränser, ömsom att via krig eller giftermål att utöka dessa. Gällande handel var den extremt liten och det var ej förrän Hansan kom in i bilden, vilket var en följd av sidenvägens öppning et cetera, som handel kom att utvecklas och med det kungars insikt att det nog finns förtjänster med detta. Många länder kom att följa denna trend, där handel sågs som en tillgång; en möjlighet utvecklas, skapa relationer till andra nationer samt utöka den inhemska kapaciteten. Dock gjorde ej alla länder det och det tydligaste exemplet är Frankrike, som under1600-talet applicerade merkantilism. Kung Ludvig XIV och hans fränder var förvisso kunniga gällande kultur, men gällande ekonomi var de att likställa med Ulla Andersson. Trots att statskassan sinade och trots otaliga varningar från deras finansministrar, fortsatte de att applicera nämnda merkantilism, vilket i slutet gjorde att landet blev bankrutt. Även denna förklaring är en grov förenkling, likväl ej en lögn eller missvisande bild. Medan bilan föll, folket svalt och otaliga krig förlorades tror jag inte att Ludvig XVI tänkte "tur att jag i alla fall behöll merkantilisminriktningen, för annars kanske jag hade fått utstå ett ännu värre öde".

"[...]Helst skall det vara en rubrik utan någon artikel. Smärtgränsen går vid en ingress, men icke mer![...]"

Nu behöver nuvarande situation, där protektionism diskuteras, bli likt ovan/historien har visat, men det vore ignorant och försumligt att inte ta med denna kunskap i sina beräkningar. Om en protektionism blir mer gällande, kanske investeringar mer kommer att handla om de bolag som ligger i "rätt" länder som blir det viktigaste? Således investerar man mer i ett land än i ett bolag?

Ovan böcker är, Harais och Snyders alster undantaget, krävande och låter sig inte så lättsamt läsas. Detta brukar mer ofta än sällan, i alla fall hos gemene ungdom, vara likställt med "orkar inte...". Helst skall det vara en rubrik utan någon artikel. Smärtgränsen går vid en ingress, men icke mer! Kort, enkelt, koncist och utan några krusiduller är det många som önskar, men tyvärr är livet, människan och vår historia ej det. Vi är så extremt komplexa att vi ännu inte, trots att anno 2018 har infunnit sig, har listat ut exakt hur vår hjärna fungerar, eller hur långt ett snöre är. Eller hur man kokar det perfekta ägget. Eller... ja, jag tror att ni förstår. Således erfodras vilja, motivation och ansträngning; ty ingenting är gratis. Något som däremot är gratis är denna video med Harari, då han gästar Island för sitt boksläpp anno 2016. Videon är cirka 80 minuter lång, men låt dig ej avskräckas, för det är åttio mycket underhållande, matnyttiga och högst intressanta minuter.

Kärlekssjuka

Under 1600-talet kom olycklig kärlek att betraktas som en farlig åkomma, som i värsta fall tog livet av den drabbade. Självklart handlade detta om kärlek till en person av det motsatta, eller detsamma, könet och inte till ett bolag. Under ett par lektioner har jag och och en klass arbetat med detta och jag kunde inte låta bli att dra kopplingar till hur komiskt det skulle bli om de fakta som vi har funnit i främst A Treatise on Lovesickness (Ferrand, 1990), Lovesickness in the Middle Ages (Frances, 1990) och Love as a Mental Illness - Love Sick (Tallis, 2004) appliceras på bolag och aktier i allmänhet, men bolag såsom Fingerprint, MQ, H&M, NetEnt med flera i synnerhet, där det finns kvar ägare som enbart håller sina aktier av mer "emotionella faktorer".

Överallt står idag att läsa om att en investerare ej skall gifta sig med sina innehav. I den bästa av världar utgår giftermål från än ömsesidig kärlek, ty kärlek är essensen i ett förhållande.

Historiens syn på kärlekssjukan med det komiska applicerandet av att denna är till bolag/aktier.

Under 1600-talet kom olycklig kärlek (till bolag) att likställas som ett medicinskt problem i klass med hemorrojder och bölder. Sjukdomen skulle bekämpas med alla medel som stod till läkarnas förfogande, annars kunde patienten nödgas besöka Sankte Per.

Uppfattningen av kärlek (till ett bolag) som sjukdom har sina rötter i antiken. Den tidens vetenskapsmän och filosofer var de som först kom att beskriva kärlekssjukan (till bolag). Galenos, en av mina fränder, ansåg att alla sjukdomstillstånd i kroppen kunde tillskrivas fyra kardinalvätskor - blod, slem, svart därtill gul galla. Rådde det obalans dessa emellan kom en sjukdom att bryta ut. Behandlingen gick ut på att skapa balans i kroppen, oftast med hjälp av denna tid, vilket även kom att gälla under medeltiden, var åderlåtning, en metod som då betraktades som en universalkur (jmfr. Ipren och Alvedon). Denna metod kunde i princip bota alla besvär, inklusive kärlekssjuka (till bolag)!

Att världen gick 1000 år bakåt i utveckling i samband med att romarriket föll gjorde ej saken bättre för läkekonstens utveckling. Således kom ömsom åderlåtning, ömsom en föreställning om att kärlekssjuka (till bolag) var en allvarlig sjukdom att fortsätta. Kring 1000 annos efter Kristus födelse kom benidiktmunken Konstantin (nej, han var ej släkt med den bortgångne kejsaren) att beskriva kärlek:

"Kärleken (till bolag), som även kallas "eros", är en sjukdom som drabbar hjärnan. Emellanåt orsakas även kärleken (till bolag) av ett naturligt behov att utstöta ett ackumulerat överskott av vätskor. För den drabbade orsakar sjukdomen tankar och oro för hur han ska komma över det som han begär och få det i sin ägo."

"[...]Ångorna cirkulerar i kroppen och när de når hjärnan[...]"

Från dokument från 1600-talets Frankrike, beskrev en fransk läkare att när en person ser något vackert kan passionen tränga in genom ögonen och sedan sprida sig i kroppen. Längs vägen bränner de heta känslorna bort kroppens vätskor, vilket gör att kroppen blir torrare än valfri brittisk medborgares humor. Denna process resulterar i giftiga ångor, likt i en bakugn. Ångorna cirkulerar i kroppen och när de når hjärnan kommer kärlekssjukan (till bolag) att bryta ut. I detta stadium har den drabbade mist förmågan att tänka klart, logiskt och rationellt.

Flera läkare gör gällande att de drabbade; de smittade är lätta att känna igen. Ty de är bleka, smala och har ingen som helst aptit. Du ser dem hulka och sucka. Den ena flämtningen följer den andra och mer ofta än sällan flyr de sällskap för att får vara med sig själva och sina tvångstankar.

Om du känner någon som är drabbad av kärlekssjukan (till bolag) skall du se till att denne inte ägnar sig åt dans, kyssar, skratt eller inmundigar kryddat kött, som orsaker luft i tarmarna. Den drabbade skall heller inte läsa böcker som beskriver mannens säd, den mänskliga reproduktionen samt sjukdomar som har att göra med impotens och bristande fertilitet.

"[...]Skulle mannen vara skallig, likt Skalle-Per[...]"

En adekvat fråga att ställa i detta sammanhang är hur stor är risken att du, eller någon i din omgivning, kan drabbas av kärlekssjukan (till bolag). Enligt de antika läkarna, men även de aktiva under 1600-1700-talen, kunde man ofta utläsa detta på personens yttre. De har mycket kroppshår, en varm temperatur, är ofta röda i ansiktet och har ett svart, tjockt och lockigt hår. Utöver detta har personen (mannen) ofta en stark och kraftfull stämma. Skulle mannen vara skallig, likt Skalle-Per, ja, då är riskerna ännu större!

Hur kan detta botas?

• Kärleken (till ett bolag) kan ätas bort genom inmundigande av lättsam kost, såsom frukt. Gällande kött bör det undvikas, men om det nu prompt skall förtäras är det duvkött som bör prioriteras. Något vin skall ej användas för att skölja ned dessa råvaror, utan rikliga mängder med vatten och/eller citronsaft är vad som gäller.

• Om ovan ej hjälper är en ordination att fylla ett badkar med flodvatten och tillsätta stockrosor, humle, violer, hampafrö och andra örter. Bada sedan 1 timma om dagen i fyra dagar så skall det göra susen!

• Vissa har ju vattenskräck och för dem finns även möjlighet att dricka en magisk dryck, skapad och gjord på urin och en dränkt ödla. Annars kan även bränning av hästgödsel i den sjukes närvaro hjälpa.

• Ett litet mer drastiskt tillvägagångssätt är att låta en "ful" kvinna uppsöka den förälskade. Klädd i trasor skall hon räkna upp allt dåligt och obehagligt som hon kan komma på om den drabbades kärlek (bolaget) - till exempel att hon (bolaget) är smutsig, täckt av sår och att hon (bolaget) kissar i sängen. Om detta ej räcker skall denna kvinna visa upp sina underkläder, vilka skall vara dränkta i menstruationsblod.

• Även för de svåraste drabbade finns hopp och detta kommer genom... samlag! Eftersom problemet, under antiken, medeltiden och 1600-1700-talen, ofta bestod i att de älskade ej kunde få varandra (pga. klasskillnader e.d.), var ofta en lösning med att "ge barnet det som barnet skriker efter så att vi kan lämna affären innan jag döööör av hunger".

Jag vet inte vad som egentligen fick Lundaluppen att sälja H&M. Medan han själv skriver "bokslutskommunikén", har jag för mig att jag kände en viss odör komma med de sydliga vindarna från Lund den där kyliga januaridagen...

Vet, eller känner, du någon som är "gift" med sitt bolag, där du tidigare, med hjälpa av "rationella" argument, försökt att få denne att se faror/risker men misslyckats, kanske ovan ordinationer bör testas(?).

EN lärdom av vår historia

Vad kan vi lära oss från historien? Vad och vilka kunskaper därtill fördelar kan envar dra av det som hänt i det förgångna?

Historia är ett ämne alla ständigt visats med, detta såväl explicit som implicit. Vi får läsa om ämnet i skolan, Erik Haag och Lotta Lundgren får våra magar att knyta sig då de ger sig an diverse "delikatesser" från olika epoker, envar dag ser vi byggnader, statyer med mera från svunna tider. Ja, historia finns alltid omkring oss och detta speciellt för dem som förmår öppna sina ögon och se längre än sin Pinocchionäsa.

Jag har aldrig hört någon som säger att man ej kan lära från historien. Dock är det få som brukar fullfölja steget och precisera vad man kan lära sig. Detta är såklart beroende av perspektiv, förkunskaper samt vad man söker. En generell tes bland pöbeln är att människan kan se vad tidigare generationer gjort, deras framsteg tillika misslyckande och dra lärdom av detta. Detta är en sanning med modifikation samt ett väldigt brett grepp att ta. Jag kommer i detta inlägg fokusera på historia och ekonomi för att försöka förklara en lärdom om vad jag anser att historia kan lära ut. Jag tänker inte gå in på idéhistoria, kulturhistoria eller någon annan specialinriktning, utan kommer försöka fatta mig på Svensson-nivå.

"Det går inte invadera Ryssland, det har historien påvisat." Detta är ett påstående jag ofta får höra och visst ligger det mycket sanning i det (... om vi bortser från mongolerna, men då var ju inte Ryssland just "Ryssland"), men faktum är att det enda vi vet av historien är att om du invaderar enligt sätt X kommer konsekvens Y att inträffa. Gustav XII var först ut med tillvägagångssätt X och både Napoleon och Hitler kopierade. I samtliga fall ledde resultatet till Y. Vad kan vi lära av detta? Jo, gör inte enligt X för det kommer att leda till Y. För att använda mig av ett mer tillspetsat uttryck är detta idioti, då definitionen stämmer väl in; "att gång på gång göra samma sak, men förvänta sig ett annat resultat".

"[...]primitiva Fred Flinta-wanna-be[...]"

Oavsett vad som diskuteras ur ett historiskt perspektiv kommer det framkomma att X ledde till Y och så länge X inte ändras kommer ej heller Y att ändras. Om detta tror jag få är emot. Detta är en del av historiestudier. Emellertid vill jag öppna för ett annat perspektiv; människan, i såväl singular som plural.

För att underlätta tillåter jag mig, även om det är högst ovetenskapligt, att generalisera. I stort sett alla ekonomiska kriser som människan har upplevt; Tulpanbubblan, Black Thursday 1929, milleniumbubblan, finanskrisen, Greklandskrisen et cetera, har alla haft en sak gemensamt som framkommer när man studerar människan och hennes agerande; panik! Detsamma kan sägas om en majoritet av alla kriser, oavsett sfär. När det krisar gör människor likt de alltid har gjort, nämligen:

1) ... låter det sympatiska nervsystemet kopplas in, vilket är ett arv från vår tid som primitiva Fred Flinta-wanna-be. Detta leder till:

2) ... allt logiskt tillika rationellt tänkande, eller möjlighet till reflektion, blockeras likt en besvärlig (fransk) vinkork en fredagsafton. Detta leder i sin tur till:

3) ... människor ser sig om i desperation efter något eller någon att följa, som t.ex. andra (med största sannolikhet likasinnade) människor. Detta leder till att ett visst agerande upprepas i en (ofta ond) spiral.

Jag har tidigare sagt att människor är dumma men att människan är smart, vilket varje historiebok på grundskolenivå vittnar om. Då forskning visar, vilket säkert skaver hos Snåljåpen, ekonomisfärens Decartes, att vi är oförmögna att fatta rationella beslut utan att konsultera med våra känslor, är vår art dömd att ofta agera ologiskt och irrationellt. Detta då de första tankar och insikter som kommer vid en kris är just "fight or flight", utan att först reflektera kring huruvida det kan finnas andra alternativ, såsom att egentligen bara stå kvar och låta alla andra agera.

"[...]Historiskt tycks få ha gjort detta[...]"

Hur kan man göra sig immun mot att inte agera likt sina panikdrabbade sapiensfränder? Det bästa man kan göra är att lära känna sig själv. Vad triggar mig såväl positivt som negativt? Hur? När? Varför? Hur har jag agerat tidigare och vad blev resultatet? Ställ den frågan till alla de som lät sig "influeras" av alla andra under finanskraschen, den ökända torsdagen 1929 eller, för den delen, Greklandskrisen. När du börjar skönja ett mönster är ett bra förfarande att skriva ned det som du har kommit fram till. Att skriva ned tankar, känslor et cetera, är bland det bästa förfarande att göra för att förlika sig med dem; att bearbeta och utveckla dem och således sig själv.

"[...]Speciellt inte sedan de passerade BMI 25[...]"

Många påstår sig veta sina svagheter. Ett exempel är de som säger att de älskar McDonald's' mat (hur de nu kan göra det, men visst; vi är alla olika och har olika smaklökar...) men att de ej borde äta den så ofta. Speciellt inte sedan de passerade BMI 25. Dock fortsätter de att göra detta. Med andra ord har de en kunskap som de medvetet väljer att ej applicera (såklart är personer med psykiska sjukdomar ej inkludera i min generalisering). Vissa kallar det svaghet, andra ignorans eller respektlöshet. Oavsett kvarstår faktum; de har fakta som kan hjälpa dem men väljer att ej att göra det.

När du väl lärt dig att överkomma kunskap om dig själv och ditt förfarande utifrån känslor,
är ytterligare att tillvägagångssätt att studera hur du har agerat historiskt och koppla detta till en kris fyra olika faser, vilka är:

• Chock, som inträder direkt och kan vara upp till några dagar. Tillståndet skärmar av och skyddar den drabbade från den skrämmande upplevelsen. Att en chockad person verkar opåverkad misstolkas ofta av omgivningen som att han eller hon är oberörd.
• Reaktion, då den drabbade börjar inse och reagera på vad som har hänt. Känslorna uttrycks ofta starkt, vilket kan vara påfrestande för omgivningen. Fasen kan pågå upp till åtta veckor.
• Bearbetning, då den drabbade på ett mer metodiskt sätt återupplever intryck och därmed bearbetar problemet. Självupptagenheten avtar och intresset för omgivningen återkommer. Fasen kan sträcka sig upp till ett år.
• Nyorientering, då såren är mer eller mindre läkta, obehagliga känslor och tankar har bearbetats och den drabbade kan gå vidare. Ett våldsoffer glömmer dock aldrig vad som hänt. Fasen kan fortsätta livet ut (prevent.se).

Det är enbart genom att konfrontera sig själv; att klä av sig in på bara skinnet och syna varje hårstrå och hudyta med Sventons förstoringsglas, som en människa med vilja kan utveckla sig rent psykologiskt och kognitivt. Historiskt tycks få ha gjort detta. Tillhör du kollektivet? 

You don't bring a knife to a gunfight

Sedan jag började arbeta som lärare har jag alltid sagt till mina elever att det finns ett par regler när man utsätts för uppgifter på såväl lektioner som på prov. En av dessa regler är, med risk att låta som Warre och hans "rule number two is never forgetting about rule number one": "läs frågan. Läs frågan. Läs frågan. Svara på frågan.".

För ett par veckor sedan ställde jag frågan   till mina elever i den underbara historiaklass jag har äran att undervisa i om de visste i vilket krig flest amerikanare dött. Svaren var skilda men många kom att välja första- och andra världskriget och en del även Vietnamkriget samt koreakriget. Två kom att svara rätt; det amerikanska inbördeskriget.

Varför kom detta krig, som "endast", utspelade sig under dryga fyra år att skörda flest offer?

Att säga att det finns ett enkelt svar när man skall förklara historiska händelser är att skjuta sig själv i foten; ty det finns många olika perspektiv att ta hänsyn till, olika ansatser. Emellertid kan det i många fall finnas en större konsensus bland forskare och i fallet med det amerikanska inbördeskriget gör det just det.

Under 1800-talöet kom mycket att hända och världen kom att förändras i en takt människan aldrig tidigare skådat. Ångbåten, järnvägen och telegrafen kom att binda samman länders landområden och även kontinenter likt en komplex spindelväv. Helt plötsligt kunde Karl-Oskar och Kristina lämna den gamla hålan i Sverige och bege sig till Amerika - "the land where dreams come true". Förvisso kom deras drömmar att ändras i takt med deras vistelse men, efter lite väl utdragna sidor från Moberg, kom de i alla fall att finna en sorts lycka.

"[...]Ej heller var nog döden det värsta, utan detta var istället[...]"

Lycka var inte något de stridande i kriget kom att få uppleva. Istället var det långa marscher, dysenteri, kass mat, trånga tält och skoskav som gällde. Dock var detta, bortsett från dysentrin möjligtvis, inte det värsta. Ej heller var nog döden det värsta, utan detta var istället insikten, vetskapen, om att man lydde under befäl, som, förvisso tidigare varit kunniga och kompetenta men som nu framstod som att de hade hittat sin gradbeteckning i ett Kellog's Frostiespaket. Befälen tillhörde den "gamla skolan". De hade varit med i kriget i Mexiko därtill dödat några indianer i det kvarvarande "kriget" mot infödingarna, studerat Napoleon och läst mycket om gammal krigsföring.

Dock hade, som ovan angivits, en viss utveckling skett och denna gällde ej enbart samhällsnyttiga funktioner. Tyvärr hade artilleriet utvecklats, Ericsson hade byggt sin pansarbåt, kulsprutan förfinats, gevär med räffling införts et cetera och allt detta i en produktion som kom att få ett prefix som stavas "mass" framför sig.

Lägger man ihop detta; denna utveckling med de äldre befälhavarna, vars bristfälliga strategiska kompetens skulle få Homer Simpsons att framtå som klok, får man soldater som tvingas slåss på premisser som enbart kunde få ett utfall; slakt. Det går att likna med att byta ut en kusks häst och vagn mot en formel 1-bil och säga till denne att inte piska djuren för hårt...

"[...]Det går inte att skicka fram infanteriet á la Napoleon[...]"

Bristen på strategisk kompetens kom att göra att cirka 630 000 soldater miste livet. Därtill kom städer, byar, åkrar med mera att totalförstöras. Förvisso kom mycket gott att komma ur denna konflikt, såsom att slaveriet försvann, i alla fall utåt sett (se gärna 13th, en nyinspelad dokumentär på Netflix, där man vill visa hur USA idag behandlar färgade, aka "slavar".), unionen bevarades, svarta kom att få mer rättigheter och industrialiseringen kom att fortgå. Emellertid kan dödsantalet, sexhundratrettio tusen, inte negligeras. En kostnad som är omöjlig för oss att förstå.

Vad som framkommer i denna allegori är att ledningen måste följa med i utvecklingen. I takt med nya framsteg, normer samt nya förutsättningar ändras såväl spelplan som spelregler. Det går inte att skicka fram infanteriet á la Napoleon medan motståndarna sitter nedgrävda med maskingevär. Det är dömt att misslyckas och således erfodras en ny strategi. Äran i att rida över stridsfältet, att besegla motståndarnas flagga, är förgånget till historieböckerna. Nu är det monitorer, knappar och joystickar som gäller. Tyvärr verkar det som att en viss ledning i ett visst bolag, vi kan kalla det för Ratos, inte förstått detta. Därtill har man samma tendens likt äldre befälhavare att hålla orden korta. Att säga att man "kommer komma med en ny strategi i sommar" och sedan förvänta sig att delägare nöjer sig med detta samtidigt som katastrofala rapporter överträffar varandra vid varje kvartal är att negligera ett faktum; det är nya tider, nya spelregler och detta förutsätter befäl som vet att handskas med detta. Jag är inte beredd att springa mot skyttegravar i en sliten uniform och gevär med vetskapen om att min befälhavare inte har en susning om vad hans order innebär.

"[...]Jag hoppas de löser in sina preffar, slopar utdelningen och[...]"

Jag har länge varit en förespråkare för att Ratos skulle kunna vända skeppet, men efter att ha läst Q4-rapporten och lyssnat på en webcast som enbart fick mig att må dåligt över den brist på respekt för aktieägare som förmedlades/symboliserades valde jag, efter noggrant övervägande under helgen som följde rapporten, att sälja mitt innehav i måndagen den 20:es call. Min förlust uppgick till 7000 kronor inklusive 2 års utdelningar. Sju tusen kronor är mycket pengar, men jag kan ej ha ett innehav där jag ej vet bolagets strategi samt där förlust på förlust hopar sig. Ratos kan absolut få skutan på rätt köl, men tills en rakare och tydligare kommunikation införs vill jag ej äga detta bolag. Jag hoppas de löser in sina preffar, slopar utdelningen och börjar om på nytt. Det går inte att enbart städa det ytliga i någon sorts symbolisk gest likt en uppstudsig tonåring. Damm hopar sig under sängen, soffan och andra möbler. Skall man städa så skall man städa ordentligt. Eller så skulle man också kunna utrycka sig något mera... pragmatiskt(?):

"You don't bring a knife to a gunfight"

Modeller

Modeller, struktur, ordning, logik... ord som faller många i smaken, detta såväl utifrån ett arbets- som socialt liv. Känslan av att på ett ungefär veta - att ha kontroll - gör att vi av människosläktet anno 2016 är lugna till sinnet och med det kan koncentrera oss på sådant som inte är lika självklart tillika självskrivet. Jag är en av dem som gärna har mycket klart och planerat. Förvisso kan, ur en utomståendes perspektiv, min vardag te sig som mindre...tilltalande? Det finns de som avskyr struktur, planering, schema et cetera och jag har full respekt för dem, men jag avundas dem ej. Mer ofta än sällan är det just dessa som "missar" något, som att t.ex. veckohandla istället för att varje dag applicera "panik-köpet" och därmed spendera mer pengar än nödvändigt. Hörde jag julklappsköp den 23/12?

Nu blev det lite väl mycket utsvävningar ovan men låt mig återgå till detta inläggs kärna - modeller och hur dessa ömsom kan vara vår bästa allierade, ömsom vår värsta fiende. Ty det är en sanning utan modifikation att modeller kan göra oss blinda. Vi är för fast i ett gammalt och förlegat synsätt som baseras på en modell. 

I mitt yrke har jag förmånen att undervisa vetgiriga och duktiga ungdomar i bland annat historia och jag brukar börja mina kurser med att gå igenom flodkulturerna och antiken. Jag har mer och mer under senare tid börjat att ta in uppseendeväckande forskning som vill framlägga att civilisationens vagga - Grekland med dess fina och ideala kultur, inte alls är så mycket "grekisk" utan mer är ett hoppkrux av lite från Egypten samt från övriga flodkulturer i allmänhet men Fenicien i synnerhet. Underlaget för detta står att läsa i flera nya rön, men den absolut mest intressanta därtill mest omdiskuterade är Martin Bernals alster "Svart Athena", som utkom 1987.

I denna visar han hur modeller skapat den historieskrivning, och därmed världsuppfattning, vi har idag. I sin bok, som jag för övrigt varmt rekommenderar, framlägger han tre sådana.

Den "antika modellen" var den som hölls av grekerna, medborgare i Medelhavet och egyptierna i antiken fram till omkring 1790, då nationalismens ålder kom att alstras. Enligt Bernal såg och erkände grekerna sina rötter till det egyptiska kulturarvet tillika de ännu äldre flodkulturerna. Detta kom att stå i skarp kontrast mot de tyska forskare samt de vetenskapsmän, som under slutet av 1700-talet ansåg att detta ej fick vara en "sanning" - det gick ju emot den vita rasens suveränitet! Således skapade de den "ariska modellen", där grekernas öppenhet tillika egna utsaga om deras beroende därtill bundenhet till egyptierna och övriga afrikanska länder suddades bort. Att de grekiska öarna hade befolkats av afrikaner kring 2000-1500 f.kr. var något som enkelt lät sig suddas bort. Ännu en gång; dessa afrikaner var ju en lägre stående ras...

Antagandet i den "antika modellen" är att grekerna lånade sin matematik, sitt statliga system, sitt språk tillika skrivande, sin filosofi och religion direkt från afrikanska och semitiska källor. Även om grekerna ej förnekade detta arv; detta lån, var de noga med att tona ned det i syfte att helga samt framhäva sin nationalism.

Den "ariska modellen" hade sin uppkomst i protestantiska Nordtyskland mellan 1790 och 1830. Vid denna tidpunkt föddes en ny  disciplin -  "Altertumswissenschaft". Modellen har sina rötter i tysk nationalism och känslor av motvilja mot den franska revolutionen. Denna modell hävdar att Grekland och dess kultur beror på de indoeuropeiska folkens vandringar, vilka kom att bosätta sig i landområdena kring medelhavet kring 3000-1200 f.kr. Således är den grekiska kulturen härkommen från det indoeuropeiska folket. Fokus i den nya modellen var på det grekiska idealet. Detta grekiska ideal var en reflektion av den tyska nationalismen. I huvudsak användes grekerna som en samlande kraft för att förena det tyska folket. 

"[...]valde man att förbise de källor som antydde att grekerna själva var influerade av egypterna och andra flodkulturer[...]"

Enligt Bernal kom behovet av att likna det tyska folket till den grekiska idealet att leda till att de intellektuella också gjorde anspråk på en rasrenlighetslära. Det ständiga, av grekerna, lån tillika stölder av kultur, litteratur et cetera, vars inneboende inte till fullt överensspelade med det som de tyska intellektuella ville skapa, ledde till att den antika modellen slopades och "skrevs om". Således; för att kunna anspela på det grekiska idealet, som alla såg som det yppersta, valde man att förbise de källor som antydde att grekerna själva var influerade av egypterna och andra flodkulturer (läs; icke-vita). Om dessa togs bort framstod den grekiska antiken som klippt och skuren för västvärldens ideal under nationalismens ålder.

Bernal kritiserar denna modell och menar att den rasism och antisemitism som präglade "den ariska modellen" är oacceptabel. Istället föreslår han, i sin egna modell - "Bernals modell" - att den grekiska kulturen i allmänhet var starkt påverkad av norra Afrikas (särskilt Egypten) och den feneciska kulturen. Även om han finner det svårt att bevisa håller han ändå dörren öppen för att det indoeuropeiska folket kom till Grekland och påverkade landets kultur och övrig utveckling, bland annat genom regelrätta invasioner men också genom enkla folkvandringar.

Bernals slutpoäng är att det antika Grekland som en kultur har sina rötter i Egypten, men att de själva också formade många av dessa kulturella symboler på ett sätt som är tydligt grekiska. Han ser det som en mittpunkt mellan den grekiska idén om interaktion men inte ursprung i Afrika, och rasens renhet och anti-afrikanska tendenser i den "ariska modellen".

Den framstående forskaren pläderar för en reviderad version av den historia som antikens greker själva höll sig med. De betraktade inte sin vetenskap, sitt språk eller sina gudar som egna påfund. "Nära nog alla gudarnas namn kom till Hellas från Egypten", skriver Herodotos i sin "Historia". Han skildrar också den egyptiska och feniciska koloniseringen av Boetien i Grekland under tidig bronsålder. I Aischylos "De skyddssökande" finns en historisk undertext som skildrar hur Danaos anländer från Egypten till grekiska Argos och instiftar lag, medan en välkänd legend återger hur alfabetet infördes till Grekland av Kadmos som kom från andra sidan havet och grundade Thebe.

"[...]Tänk...civilisationens vagga var ej Grekland, detta land där män likt jag själv, Sofokles, och Aristoteles, Platon, Sokrates med flera vistades[...]"

Att det antika Grekland var en blandkultur som hämtat sina avgörande drag från Egypten, ungefär som dagens USA är en blandkultur som hämtat sina mest avgörande drag från Europa - detta var en självklarhet bland de lärde ända fram till 1700-talets slut. Om man före dess talade om civilisationens vagga tänkte man på Egypten! Tänk...civilisationens vagga var ej Grekland, detta land där män likt jag själv, Sofokles, och Aristoteles, Platon, Sokrates med flera vistades, utan Egypten.
Men vid denna tid, kring 1700-talets slut, uppkommer en annan tolkning, som hävdar att den antika kulturen skapades av indoeuropeiska folk - hellener och dorer - som hade invaderat Grekland från norr och slagit sig ned där någon gång före 1200 f Kr. Den klassiska kulturen hade sedan utvecklats på egen hand av dessa folk. Tyska vetenskapsmän betecknade dem gärna som arier och utnämnde dem till skapare av vetenskap, filosofi, demokrati och civiliserade seder.

Bernal ställer bilderna mot varandra: den "antika modellen" av det klassiska Grekland som en afroasiatiskt präglad blandkultur kontra den "ariska modellen" av det klassiska Grekland som en autonom indoeuropeisk kultur. Hans slutsater är inget annat än högst intressanta och finner du allt jag skrivit intressant men ej har tid samt energi att läsa finns även detta klipp på youtube.

"[...]Utan dessa stödhjul faller vi så fort vi placerar vår andra fot på cykelns pedal[...]"

Nu blev det mycket historia här, men jag finner detta enormt fascinerande. Således ber jag om förståelse. Det jag vill komma till är att världen, vår vardag, våra liv...ja, allt, bygger på att vi har modeller som vi utgår från. Utan dessa finns ingen ordning; ingen logik. Utan dessa stödhjul faller vi så fort vi placerar vår andra fot på cykelns pedal.

Nationalekonomin har sina modeller som utgångspunkt, Riksbanken utgår från sina modeller då de försöker få fart på inflationen, FED har sina modeller, Japan sina och..., ja, jag tror ni förstår poängen.

Själv har jag en sorts modell i mitt investerande som jag utgår från tillika förhåller mig till. Emellertid är jag mer ofta än sällan "rädd" för att denna modell är grundad på felaktig fakta; svagt underbygd på godtyckliga tolkningar och tidigare åstadkommanden. När jag tänker på denna modell och kopplar den till den kunskap jag har utifrån Bernals slutsatser ställer jag mig frågande till min dito, dess plats i mitt investerande samt om den är "rätt".

Styrs du av modeller? Ifrågasätter du strukturer, modeller et cetera då du "vet" att dessa mycket väl kan vara falska? Hur klarar man av att skapa bra tillika användbara modeller som är "sanna"? Går det?

H&M - (ännu) en spansk allegori

Som ni kommer ihåg upptäckte Columbus Amerika 1492 i vår allegori om Castellum. Kung Ferdinand hade modet att satsa på dennes upptäcksfärd trots att riskerna var lika höga som grabbarna i "The Wolf on Wall Street". För Ferdinand gick det bra men det kunde också ha gått åt andra hållet och då skulle begreppet såsom "oj", "otur sa morsan", "s**t" e.d. knappt ha räckt till. Troligtvis skulle hela kungadömet fått lida, nya skatter inkrävas, möjlig revolt, muslimerna kunde ha återinvaderat, fransmännen var inte så lite sugna att expandera et cetera.

I rollerna:
Zalando/Inditex m.fl- Christofer Columbus
H&M - Álvaro de Mendaña de Neira

"Land! Land i sikte!"

"Det var verkligen på tiden! Jag orkar inte stanna på denna karack en minut längre. Och vinet är dessutom slut."

"Sir, ni bör nog prisa Gud för detta."

"Va?! Ja, förlåt. Självklart skall 'den allsmäktige" prisas för detta. Han har ju lett oss med ett vakande öga till detta land av rikedomar. Min insats kan absolut föringas till det minsta möjliga av det minimalaste."

"Sir, det var inte så jag menade..."

"Jag vet precis vad du menade och din ansökan som frivillig att ansvara för det våra problem med besättningens exkrementer, som tycks ha ökat sedan kocken beslöt sig för att 'experimentera' med nya ingredienser tas emot med glädje."

"Sir..."

"Seså. Tyst nu. Låt oss istället rikta såväl blick som fokus på detta land, där skatter, rikedomar, slavar, kvinnor och allt annat som kan skänka en människa glädje väntar oss."

Álvaro de Mendaña de Neira hade läst mycket om Columbus och dennes enorma framgångar. Columbus var en man som hade vågat - och lyckats. Sedan dennes upptäckt, som följdes av en kolonisation som saknade motstycke i den kända världen, hade Spanien etablerat sig som en stormakt i Sydamerika. Förvisso hade några andra, såväl små som stora, stammar fått hissa vit flagg för att de rikedomstörstande spanjorerna skulle beredas detta utrymme, men det brydde erövrarna sig mindre om. Infödingarnas gamla krigskonster, med spjut, ärtrör, pilar et cetera stod sig föga starkt när conquistadorerna, med Hernan Cortez i spetsen, gjorde slarvsylta av dem med kanoner, skjutvapen och europeiska sjukdomar. 

Med denna fakta på bordet satt Álvaro de Mendaña de Neira och drömde sig bort vid sitt bord en sen kväll. Han hade hört talas om en annan spanjor, en viss Pedro Sarmiento, som hade lagt fram teorin att det fanns land väster om havet som mötte Peru (Stilla havet). Detta hade han kommit fram till genom att studera inkaindianernas myter, skrifter samt genom att diskutera med de nämnda. Genom denna forskning fick han kännedom om en inkaledare, Túpac Yupanqui (OBS! inte 2pac), som sades ha funnit land på andra sidan havet vid omkring år 1480. Vid sin hemkomst hade denne bringat med sig slavar, guld och andra rikedomar. De kristna trodde att den landplätt som Túpac hade hittat var staden Ofir, varifrån judarnas konung Salomo enligt Bibeln hade fått en väldig skatt.

Sarmiento uppmanade Perus guvernör att att skicka ut en expedition, och självklart möttes förslaget av en stor entusiasm. Efter att ha kollat hur skattkistan såg ut, såg guvenören att den var god och att han inte behövde ta några lån för denna möjlighet till expansion. Äventyret skulle kosta men tänk om det skulle lyckas! Tänk om... 

"[...] Vad gör man inte för expansion som följs av rikedomar? [...]”

Två karacker utrustades snabbare än Finansinspektionen hinner dementera SvD:s granskning om Nordeas möjliga avsaknad på kapital och innan någon visste ordet av stod såväl Sarmiento som Mendaña på två karacker, varav den sistnämnde innehavda befälsposition. Detta då guvenören hellre valde denne då han dels var hans brorson, dels var fri från från varje konspiratorisk tanke (dålig ursäkt men något var ju guvenören tvungen att skriva).

Mendañas lilla flotta seglade ut från hamnstaden Callao den 19 november 1567. Distansen till det tänkta målet uppskattades till ungefär 1500 km, men spanjorerna hade ingen uppfattning om Stilla havets storlek. Först 11 000 km ut på havet, i januari 1568, fick Mendaña syn på land. Denna plätt var dock tom på allt som skulle kunna falla in under kategorin "rikedomar". Även om modet hos de flesta sjömännen började tryta fortsatte seglasten. Vad gör man inte för expansion som följs av rikedomar?

Slutligen, efter lite konstiga strapatser, nådde de dagens Salomonöarna. De blev väl emottagna av infödingar men de fick tyvärr inget av värde från dem. Inte ens ett skrovmål blev de serverade! Tre uppgifter brådskade för Mendaña; han var nödgad att snabbt finna mat. Därutöver var han lika nödgad, om än mer, att finna såväl guld som andra rikedomar. Därtill var det (ju) av yttersta vikt att omvända dessa hedningar till den sanna läran - kristendomen.

"[...] Emellertid väckte hans silkesord inte något gehör [...]”

Tiden gick och det gick sisådär med alla tre punkter på Mendañas "att-göra-lista". Såväl infödingarna som mannarna började tappa sitt tålamod och en dag blev det till stridigheter. Det hela slutade med att spanjorerna fick fly då de var numerärt underlägsna. Mannarna ville återvända hem men Mendaña försökte förmå dem att stanna och leta på omkringliggande öar. För inte kunde det finnas land utan rikedomar? Visst kunde även han, likt den Columbus han ville vara, lyckas? Vad kunde gå fel? De hade säkert bara haft otur och gått i land på fel ställe. Guldet, nya landområden, ädelstenar med mera fanns där och om de bara höll ut så...

Emellertid väckte hans silkesord inte något gehör och ganska snabbt stod det klart för honom att det antingen var myteri eller lyssna på mannarna och deras önskemål. Således blev det en seglast hem utan något i såväl lastutrymmet som i magarna.

Den 11 september 1569 siktade de Peru. Nästan hälften av de ursprungliga 150 sjömännen var döda och stämningen bland de överlevande var värre än all den besvikelse alla Fingerprintshausare känner när aktien kritiseras i diverse medier. Även om de hade kommit hem tomhänta trodde såväl Mendaña som Sarmiento att det de facto fanns guld där de hade vistats och att de bara hade haft otur. De ville genast tillsätta en ny expedition och guvenören var först tillmötesgående. Emellertid kom hans tvivel att blir allt större och det kom att dröja över 30 år innan expeditionen kastade ankar. Mendañas uppgift var vid denna gång att bosätta sig på Salomonöarna och därifrån söka efter Ofir. 

Dock, efter 30 års hårt leverne, där både en och en annan vinflaska tömts varpå även en och en annan hjärncell tappat fäste, sviktade Mendañas minne och det tog honom hela fem månader att hitta Salomonöarna igen. Som om inte detta var nog kom tropiska sjukdomar att bryta ut i samma sekund som den första bosättaren satte sin fot på land. Även Mendaña smittades och dog kort efter ankomsten. Stackars sate; ty, efter allt slit, allt haussande, fick han inte ens så mycket som ett skrovmål för alla sina ansträngningar i främmande länder. De resterande överlevande flydde kort därefter till Filippinerna och Salomonöarna blev aldrig något spansk koloni. Vad gällde staden Ofir och rikedomar kom de att förbli oupptäckta. Det vill säga om de någonsin hade existerat...

Just nu är det mycket prat om H&M och hur hårt pressad kursen varit. Företaget investerar multum i e-handel samt i att öppna nya butiker. Vinstjusteringarna har sänkts, köp- och säljråden är lika splittrade som en banan-split och överalt tycks folk säga att bolagets storhetstid är förbi. En fråga som diskuteras är huruvida bra nuvarande VD är. Är denne kompetent att leda detta enorma bolag? Bara för att man delar namn med före detta VD betyder inte detta per automatik att man är kunnig att förvalta detta arv. Se bara på Jan Dinkelspiel som insåg att han inte var den mest lämplige i Nordnet. eller för den delen; se även hur det gick för den stackars guvenören i denna allegori, som överlät till sin brorson att leda seglasten...

Att fråga vad någon tror om H&M och dess utveckling är som att fråga en meteorolog om det blir regn på midsommar och sedan lita på dennes ord. Det vi dock vet, dvs. faktum,är att de ökar såväl sina butiker som vinster och så länge de är skuldfria och tillväxten fortgår tenderar allt att mer sluta väl än inte så väl... eller?