Utdelningarna täcker...allt(?!)

I helgen satt jag och studerade hur de kommande utdelningarna såg ut och hur detta år preliminärt skulle sluta. Resultatet kom att slå mig likt Zeus’ blixtrar spöade titanerna likt vore de Frankrike – ämnar ej dryga mig med fransoser, men när det kommer till krig talar statistiken emot dem. Visst hjälpte de USA att bli självständiga, men sedan? Napoleon… förlorade. WW1? WW2? Ludvix XIV och Ludvig XVI? Förvisso finns inga vinnare i krig, men det finns de som är större förlorare än andra… Således är mitt tips att, i ett eventuellt krig, inte satsa franskt.

Nåja, nu skulle inte detta inlägg handla om fransmän, men gå med vetskap om att jag kommer bli hånad, anfallen och utsatt för påhopp av diverse frankofiler på twitter (ingen nämnd, ingen glömd).

Det som blixtarna förmedlade var att jag detta år har uppnått en utdelningsnivå som täcker  alla de omkostnader som jag har. Att tillägga är att dessa ej är höga och att jag inte kan se mig själv i ett längre perspektiv leva på denna nivå. Just nu är det extra mycket jobb, studier samt bokskriverier. Detta gör att mycket annat ej hinns med och när tiden finns fokuserar jag istället på att vila.

Även om det inte är den nivå som jag kan tänka mig att leva gott på ändrar det ej faktum; nuvarande utdelningar täcker alla fasta tillika rörliga kostnader. Kanske vore det på plats med lite skumpa denna lillördag? Ja, kanske…

Ytterligare att addera är att jag inte siktar på någon FIRE e.d., utan just nu mår jag fantastiskt bra och stortrivs med mitt jobb och på min arbetsplats. Även om läraryrket ofta är tufft och krävande, är det extremt energigivande och belöande. Att få vara en del av ungdomars utveckling; att se hur de intellektuellt utvecklas och lär sig att 1+1 inte nödvändigtvis är ekvivalent med 2 är något som jag önskar att fler borde få se tillika uppleva. Så länge denna känsla finns inom mig kan jag inte se mig på någon annan plats än i just skolan!

Tack till alla som följer, stöttar och kommenterar – det betyder enormt mycket och jag lovar att försöka fortsätta att förpesta er tillvaro. 

Utveckling efter ca 4,5 år

Vissa skriver månadsrapporter, andra håller sig till kvartal medan övriga antingen skriver halvårs- eller helårsrapporter. Ej heller skall vi glömma dem som inte skriver överhuvudtaget, vilka kanske är än mer intressanta(!?).

Tidigare, innan jag blev offentlig, var jag mer öppen med min ekonomi och hur siffrorna såg ut. Emellertid är jag inte bekväm med att låta alla och envar få en sådan djup inblick i min privatekonomi och jag skall ej ljuga och påstå att det blev lite tråkigt ett tag, för det var en härlig dopaminkick att få skriva och berätta om utvecklingen och få det skrivet, offentligt.

Jag gör fortfarande noggranna uppföljningar över hur min ekonomis alla nyckeltal utvecklas och det är verkligen en svår känsla att beskriva för alla som inte är insatta i den värld som du och jag rör oss inom. Då jag förstår att det blir mindre roligt för dig som läsare att inte se vad alla procenttal betyder, ämnar jag i alla fall visa hur trenden ser ut.

"[...]Stolt? Absolut, för detta resultat har jag kämpat för[...]"

Det totala kapitalet har, sedan januari 2015, utvecklats med 156 %. När detta delas på de fyra och ett halvt år som har passerats framkommer en genomsnittlig tillväxt på 34,6 %. Jag har ingenting att jämföra med, men jag blir riktigt glad av att se denna siffra. Stolt? Absolut, för detta resultat har jag kämpat för. Det har inte givits till mig likt en leksak i ett Kinderägg, utan det är otaliga timmars med slit, ett dynamiskt mindset, en motivation och en ren och skär ”jävlar anamma” som ligger bakom.

Totalt kapital räknat från januari 2015 till sista augusti 2019

En viktig faktor för det ökade kapitalet, förutom portföljens organiska utveckling, är att spara och här finns många som har som ambition att ha en sparkvot på allt från höga 35 % till superhöga 75 %. Jag är av uppfattningen att ett sparande skall ske utan att det "skadar" individen, dvs. visst handlar sparande om uppskjuten konsumtion, men det får aldrig bli så illa att individen upplever sig lida, för då har det gått för långt.

Själv har jag aldrig upplevt att mitt sparande och min ekonomiska mindset har skadat mig, utan mitt förhållningssätt till pengar och sparande är något som jag ärvt av mina föräldrar, som ömsom har berättat om dess vikt, ömsom visat via sina egna ageranden. Således lever jag på ett sätt som inte erfordrar stora utgifter, men jag drar mig ej heller från att unna mig om viljan och energin finns.

Mitt sparande är högt och en, av flera, stor anledningar till detta är det faktum att jag fyller min (fri)tid med saker som jag just nu vill göra och dessa ting är, mer eller mindre, gratis; studier samt mitt skrivande i allmänhet och min kommande bok i synnerhet (uppdatering om dess status kommer nästa vecka). Dessa två ting tar en stor tid i anspråk och således "missar jag" (läs: nödgas välja bort/tacka nej) vissa andra evenemang. Det är tråkigt, men det ändrar inte faktum - ty när du säger "ja" till en sak, säger du också "nej" till många andra alternativ. Jag har som ambition att bli klar med min master till juni 2020 och därefter kommer mer tid att frigöras, vilket högst sannolikt kommer att påverka utgifterna.

Sedan skall det tilläggas att jag älskar att investera och se pengarna växa, vilket såklart gör att jag vill se till att tillföra kassaflöde till den växande portföljen.

När jag beräknar sparkvot tar jag inte med mina utdelningar, utan det är lön och andra inkomster, såsom försäljningar på tradera e.d., som tas med. Sedan januari 2015 och fram tills sista augusti 2019 ligger årssnittet på cirka 77 %.

Beträffande utdelningar har jag egentligen sommaren 2015 som startposition, då jag i samband med greklandskrisen beslöt att lämna värdeinvestering och istället övergå till en mer utdelningsfokuserad sådan. Dock fick jag även en del utdelningar för räkenskapsåret 2014, vilka tillkom mig anno 2015. Således tycker jag det mer passande att ta med dessa summor i denna redogörelse, som sträcker sig från de som mottogs under 2015 till idag, september 2019.

Sedan 2015 har utdelningarna ökat med 328 %. När detta delas på de dryga 4,5 åren fram tills idag framkommer att ökningen per år har varit cirka 72,8 %. Den största skillnaden syntes mellan 2014 och 2015, vilket ter sig logiskt i och med strategiförändringen. Mellan dessa år ökade utdelningen med 127 %.

Den utdelningssumma som jag erhåller under 2019 känns... surrealistisk. Snöbollseffekten är sannerligen magisk.

Utdelningar från 2015 till augusti 2019

Jag tycker mig ha funnit en väg som tycks leda mot Rom och har inga planer på att göra några större utflykter från denna och vet att jag mer snarare än senare uppnår en utdelningskvot som kommer att kunna erbjuda valfriheter som få är förunnade. Just nu älskar jag mitt jobb, där jag har lika underbara kollegor som elever, och siktar inte på att uppnå någon sorts FIRE, utan det är mer nöjet som driver mig; nöjet att analysera, att investera, att möta utmaningar och utvecklas; att se hur ett frö kan växa och bli en skyddande och skuggkastande palm. Att addera är att jag är helt inställd på att saker kan och med största sannolikhet kommer att ändras. vilket jag har skrivit tidigare om.

Jag fick en fråga för ett par veckor sedan om vad, på ett mer allmänt plan, det är som driver mig. Svaret är, relativt, enkelt: jag vill utvecklas och jag vill förstå. Att "förstå" är ett mål som aldrig fullt ut kommer att nås och just den delen är det som jag uppskattar lite extra, ty Sokrates hade korrekt då han sade att ju mer han visste, desto mer insåg han att han inte visste.

Till alla som har följt mig sedan dag ett och till alla som gör sitt första besök idag - ett stort tack för all stöttning och alla kommentarer som ni har förunnat mig! 

När skall man använda utdelningarna?

För tre år sedan, dvs anno 2016, var första gången som jag kände att utdelningarna från mina innehav verkligen var stora. Året därefter var känslan än större, men under 2018 och under nuvarande räkenskapsår har det, utdelningstillväxten till trots, mer känts som "det nya normala". 

Under 2016 och 2017 var jag snabb att återinvestera de utdelade summorna och mitt förfarande då var att köpa för dem i samband med mitt månadsparande, så istället för "bara" månadssumman adderades också en viss del av utdelningarna. Ömsom ökade jag i befintliga innehav, ömsom tog jag in nya. Under 2018 var denna procedur mer utspridd för att under detta år vara mer försiktig. För varje år som har passerat har jag mer och mer gjort verkstad av snacket att hålla på utdelningen och invänta ett bättre läge att använda den. Dock har, och fortfarande är, detta inte lätt, för jag slits mellan olika tankar.

Mitt förfarande är just nu att jag investerar det som jag sparar från lönen, dvs. månadssparande/investerande, men är restriktivt med att använda utdelningen. Fram till i måndags, den 29/4, hade jag ej rört denna, men när jag bedömde att ett bolag som jag länge velat ha i min portfölj, och som nyligen sjönk med lite mer än 10 %, tycktes stagnera på en helt okej nivå, slog jag till.

Positivt med att investera utdelningarna relativt snabbt

• Pengarna arbetar 24/7
• Vad är det som säger att en stor nedgång kommer att komma och att dagens pris istället är "billigt" relativt sätt?
• Jag ämnar att vara nettoköpare under flera, flera år till och att då försöka att "vinna" några extra 5-10 % vid en korrektion kan vara mer förödande än dess antonym, då 1) jag ej vet om/när den kommer och 2) hur skall jag lyckas att "träffa rätt" om den inträffar(?).
• Mindre tanke- och viljekraft går åt till att avstå från att lockas till att "bränna" utdelningen.

Negativt med att investera utdelningarna relativt snabbt

• Tid är avkastning, men ju lägre GAV, desto högre blir hävstångseffekten med tiden.
• Det är mer en regel att en korrektion händer envar år - utnyttja denna
• Jag är redan investerad i/mot börsen och då kan jag också "ta risken" att avvakta med en del summor.

Som sagt finns såväl för- som nackdelar och alla har vi vårt eget unika förfarande. Hur agerar du och varför?

Utdelningshets och puckar

Tempus fugit, på gott och ont. Vad gör du och jag med den? Använder vi den väl och till vårt allra bästa? Hur ofta finner du dig själv sittandes med ting som du innerst inne vet inte ger dig någonting? Hur ofta finner du dig sittandes, tomt stirrandes på sociala medier, youtube-klipp e.d.? Det är en fascinerande likväl skrämmande fråga att ställa sig själv, men inte lika skrämmande som svaret.

Nåväl, slut på ett relativt intetsägande filosoferande från min sida. Jag är väl medveten om att jag i mitt bokslut för 2018 skrev att jag inte skulle publicera ett inlägg förrän under mars, dvs. då det första kvartalet var avverkat. Emellertid finns det vissa saker som jag önskar att dryfta och jag menar inte att peka finger eller hävda mig, eller mina likar, vilka de nu än må vara, som högre; nej, det handlar enbart om observationer och reflektioner.

Likt vinterkräksjukan nu äntrar och sprider sig snabbare än Yersinia pestis i vårt avlånga land, tycks detsamma gälla jakten på utdelningar; inte bara från utdelningsjägare och investerare, utan även från bolagsledningar. Beträffande det sistnämnda syns det kanske allra mest tydligast i H&M:s bokslutskommuniké för räkenskapsåret 2018. Jag har tidigare varit delägare i detta bolag, men valde att ta en stor förlust för nästan exakt ett år sedan, samma dag då de släppte sitt bokslut för räkenskapsåret 2017. Min uppfattning är att det är ett bolag som förvisso har starka intäkter, men som dessvärre lider av en ledning som tycks applicera ett sorts pyramidspel, som allra främst gynnar familjen Persson. EFN Börslunch visar tydligt att bolaget har vissa styrkor, men att ta den stora risk som det innebär att låna för att dela ut (läs igen: låna. För att dela ut. Föreställ dig då du var ung och att dina föräldrar skulle låna för att ge dig din månadspeng. Logiskt? Nej!) är ett onödigt risktagande som enbart visar den prestige som tycks gälla kring utdelningar. 

Intressant i sammanhanget är också det Dagen Industri skrev i fredagen den 1 februaris pappersupplaga; rykten om att det kanske inte blir kontantutdelning detta år, utan att det som lyftes i hast förra året, DRIP, kan komma att bli ett faktum. Emellertid är detta hittills enbart rykten.

Sandvik tycks även de ha smittats, som i sin senaste rapport skriver att de "har som målsättning att öka utdelningen". Förstå mig rätt, för visst uppskattar jag sådant, då jag har ett utdelningsfokuserat sparande, men utdelningen skall alltid spegla verksamhetens finansiella välbefinnande. Således blev jag lika glad som besviken då Kone och NCC ömsom höll sin oförändrad, ömsom sänkte den. 

Denna hest på utdelning kan ses som ett resultat på den jakt på avkastning som nya och relativt ovana småsparare söker sig till i och med det ränteläge som gäller i Europa i allmänhet, men Sverige i synnerhet. Om detta stämmer vet jag inte, men jag tycker att det som Petterson och Jeansson diskuterar i Dagen Industris analyspodd, från den 1 februari, är intressant och "logiskt".

"[...]Jag säger inte att detta behöver leda till att det till sist och tyvärr blir pannkaka av smeten[...]"

Hetsen tycks också gälla bland flera bloggare. Ofta tycker jag mig finna texter där de redogör för att de har investerat i högutdelande bolag, gärna med en yield på +6 procent. Inte för att man någonsin skall dra alla över en kam, finner jag ofta fallet som sådant att dessa bolag antingen delar ut mer än vad de egentligen har kapacitet för, eller har en enorm skuld. Inte sällan gäller båda dessa. 

Jag säger inte att detta behöver leda till att det till sist och tyvärr blir pannkaka av smeten, men risken är betydligt högre. Inte heller säger jag att bolag som idag är finansiellt starka, har en sund utdelningsandel och en låg nettoskuld/obefintlig nettoskuld kommer att vara vinnarna i det stora loppet, men mer talar för detta än vice versa.

Med ovan som utgångspunkt är en liknelse med det berömda marshmallowstestet, som jag tidigare har skrivit om och som även bör ses som allmänt känt av gemena man/kvinna. En stor och hög utdelning i dag och de kommande få åren, eller en växande och stabil de två, tre, fyra, fem, sex et cetera kommande många åren? 

"[...]"A good hockey player plays where the puck is. A great hockey player plays where the puck is going to be"[...]"

Ett ofta återkommande citat inom investeringsvärlden är det som Gretzky skall ha sagt: "A good hockey player plays where the puck is. A great hockey player plays where the puck is going to be". Likt alla citat kan de ordbajsas in absurdum och även jag kan ibland bli trött på dem, men ändå så finns de där; talande inbjudande till reflektioner.

En bra fråga att ställa sig: tror jag att bolaget X:s ledning vet var pucken kommer att vara de närmaste åren? Tror jag att jag vet det? Om svaren på frågorna är "ja", är det bara att fortsätta, men om du innerst inne känner en osäkerhet, bör du lyssna på denna, ta ett steg tillbaka och verkligen reflektera. Om du idag t.ex. äger Oscar Properties - ställ dig fråga; "tror jag att bolaget vet var pucken kommer att vara i framtiden?".

Som ett exempel kan jag ta det faktum att jag, sedan fredagen den 25 februari, har tagit en position i Disney (för den som vill läsa om detta fascinerande bolag har jag skrivit lite kortfattat, men mer finns hos Fundamentalanalys samt finns många bra artiklar på Motley Fool samt Seeking Alpha). Detta är ett bolag som har funnits i snart hundra år och har klarat av flera av de kriser som rått i såväl världen som på börsmarknaden; disruption är för dem inget nytt. De har stabila finanser, låg utdelningsandel, en låg nettoskuld/EBITA på 0,77 med mera. 

Källa: Börsdata

Utöver nyckeltalen har de en, enligt mig, enorm vallgrav; content, ESPN, kommande Disney+, Hulu, Fox, sina nöjesparker, merchandise et cetera. De har finansiella muskler att ta sig an de utmaningar som de ständigt ställs mot, men också, vilket är allra viktigast, en historik av att också klara dessa. Vet de var pucken kommer att vara om +10 år? Jag tror att chansen för detta är mer "ja" än "nej", vilket är en av flera anledningar att jag investerar i dem, men detsamma gäller såklart i mina tankar kring bolag såsom Investor, Latour, Öresund och mitt näst senaste innehav, LVMH, som börjades att köpas in under november och december 2018.

Paradoxalt eller löjeväckande, döm själv, men jag vill avsluta med ett citat som jag finner mycket passande gällande såväl livet som i investeringar: "Varje man tar gränserna för sitt eget synfält som gränserna för världen" (A. Schopenhauer).