Protagonisten i denna julsaga är allas vår supersparare, Petter. För nytillkomna läsare rekommenderar jag att läsa tidigare inlägg om denne student. Ni finner inlägg nummer ett här, nummer två här och nummer tre här.
Anno 1317 kom ett av världens mest kända verk att publiceras; La Divina Commedia. Författaren bakom detta viktiga verk var ingen mindre än Dante Alighieri. Boken, bestående av 100 verser, är en allegori (likt Lundaluppens julinlägg) och behandlar kristendomens synder och syndare därtill hur vägen till paradiset såg ut. I boken kom Dante att placera sina egna fiender, från staden Florens, jämte de mer kända, såsom Jason och Judas. Vill du veta mer om denne fantastiska författare rekommenderar jag tidskriften Populär Historias lilla artikel som en bra början.
Innan berättelsen tar vid vill jag varna känsliga läsare...
Petters jul
"Till mitten hunnen på vår levnads vandring hade han i en dunkel skog gått vilse och irrat bort sig från den rätta vägen"
Emellertid var Fortuna honom förskonad och mitt bland grönskan fann han sin vägvisare; Hans Benjamin syrsa; hans Vergilius - Aktiestinsen. Vid porten till helvetet, vilket följs av skärselden innan paradiset kan nås, stod han; väntandes med inbjudande ögon. Petter, frusen, undernärd och allmänt vilsen, mötte den äldres blick, stum av förväntan på vad denne kunde ha att säga. Länge hade han önskat sig att få ta del av denne store aktieinvesterares kunskap och nu tycktes önskan ha gått i uppfyllelse. Han antog att han var nödgad att först klara sig genom denna prövning, vilket den rykande porten var första steget till.
"Är du beredd att nå den djupaset kunskapen? Är du beredd att offra ditt liv; ditt allt för detta? Är du beredd att utvecklas och bli en bra ekonomibloggare?". Petter kände hur obetydlig han var i sällskapet och denna känsla blev ej mindre då "stinsen" var klädd i en rock á la Obi-Wan-Kenobi. "Ja, mästare", svarade han med eftertänksamhet, noga med att inse allvaret i vad han accepterade.
"Väl. Låt oss vandra tillsammans och se ifall du besitter styrkan att ömsom skaffa dig kunskap, ömsom uppnå färdigheten att blogga."
Ytterligare en djup klunk svaldes och Petter tog steget genom porten. Det dröjde ej länge innan de nådde den första av de nio kretsarna. Hettan från den djupaste av de djupaste hålor slog mot hans ansikte och hud för varje sekund och han undrade hur "stinsen" kunde se så oberörd ut, speciellt i den där tjocka rocken. Måste vara erfarenheten, tänkte han.
Till höger om sig fick han syn på de som svettades i den första kretsen. Här fanns de som alltid skrev inlägg med "Denna vecka har jag läst", "Mina inlägg denna vecka" eller dylikt.
"Vad har de gjort för fel", frågade Petter. "De ser så oskyldiga ut." Aktiestinsen svarade att de var detta, men att det fanns en sorts irritation från många andra och att dessa då och då har en förmåga att framhäva och betona sig själva. "Visst kan det vara intressant att veta vad X har läst i veckan, men... allvarligt?", sa Aktiestinsen och mötte Petters ögon. Den senare blev som förstenad. Hade kraften fångat honom? "Sedan finns det de som även publicerar 'Detta har jag skrivit i veckan'. Min fråga till dig; denne som publicerar detta torde väl ha läsare som har fler än en pommes på tallriken?" Petter nickade. "Således torde de också, om de finner det skrivna intressant, läsa äldre inlägg? Eller hur? Och om det är en återkommande läsare torde denne redan ha läst dessa, eller hur? Eller har jag missat något möte?" Petter svalde. Mannen var verkligen den legend som alla medier utgett honom för att vara.
Sällskapet på två fortsatte ned och nådde snabbt den andra kretsen. Aktiestinsen frågade om Petter behövde något i magen, då han såg lite blek ut. "Nej, det är bra". Aktiestinsen frågade ännu en gång och öppnade sin rock, vars inhägnad dolde såväl en som två bratwurstar samt bröd. Detta till trots skakade Petter på huvudet.
"[...]Petter såg frågande på sin Vergilius. Hur kunde det vara möjligt? [...]"
"Var är vi nu", frågade han när de kommit ned ytterligare en nivå och Aktiestinsen svarade med en röst lika lugn som en mästare sig bör. "Just nu har vi nått den andra kretsen. Här finns de som publicerar månadsavslut femtioelva dagar innan månaden har tagit slut."
Petter såg frågande på sin Vergilius. Hur kunde det vara möjligt? Hur kan man publicera ett resultat innan tiden har löpt ut? Hur skulle det se ut om H&M kom med sitt Q4 i december?
"Du måste akta dig för detta. Det är inte bra. Ömsom signalerar det 'jag har inget att skriva om så det får väl bli en rapport', ömsom att personen i fråga är het på gröten." Petter sög åt sig den vises kunskap.
De fortsatte och på trappan ned till tredje kretsen berättade Aktiestinsen att allt prat om gröt gjort honom hungrig. Likt han vore en jediriddare hade han snabbare än Lucky Luke hinner dra, tillagat varsin bratwurst, vilka han överöste med medhavd, gammal surkål och, såklart, senap och ketchup. Mätta och belåtna begav de sig till tredje kretsen.
"Vilka befinner sig här", frågade Petter och kunde ej undlåta sig en sur, illaluktande rap. Aktiestinsen gav honom en blick som såväl både signalerade "lugn, du gräshoppa" som "kan du ingenting, jubelidiot?".
"Här befinner sig de som publicerar inlägg á la 'Jag har haft jobbig tid de senaste två månaderna och detta har gjort att det ej blivit några inlägg men nu är jag tillbaka'. Sedan dröjer ytterligare en månad eller två till nästa som går i exakt samma anda." Petter, nu än mer frågande. "Men vad är det dåliga med det?" Aktiestinsen tittade med en blick som till och med den gamla "Buffe" skulle bli skakig inför. "Förvisso inget fel, men frågan är varför man har en blogg om man ej har tid? Och om man har som syfte att främst skriva för sig själv blir ju frågan varför man då ber om ursäkt. Vem ber man om ursäkt till? Sig själv? I sådana fall borde man ej be om ursäkt utan ringa en läkare och be om medicin mot schizofreni. Har man sedan en blogg med syfte att skriva för andra kanske man ändå bör tänka på att inte bara skriva om hur ledsen man är att man ej har tid att blogga. Det är inte paradoxalt - det är motsägelsefullt!" Petter höll inte riktigt med, men visst; Aktiestinsen var ju Aktiestinsen och inte kunde han ha fel?
"[...]Vänta här. Jag skall bara gå in och titta till börsen på text-tv[...]
På vägen ned till den fjärde kretsen stannade de vid en stuga som vaktades av Mästarens husdjur: Kerberos. "Seså, lugna ned dig. Seså, maka på dig", sa den lärde och hunden var ej sen att lyda. "Vänta här. Jag skall bara gå in och titta till börsen på text-tv. Och vattna blommorna. Det är förjävligt vad vatten de kräver i denna värme." Medan "stinsen" gjorde detta passade Petter på att ta några turistfoton att visa upp för nära & kära då han väl kom hem; om han kom hem. Han skyndade sig även att kolla twitter, men märkte snabbt att inget nytt av vikt hade hänt i världen. Detta kunde han tolka sig till att det var en och samma person, som under förmiddagens fyra första timmar hade hunnit med ett dryga femtontal tweets, vilket förvisso var att räkna som dennes standard, om allt mellan att det "var en underbar dag" till att berätta om att denne hunnit äta matlåda och vila OCH hunnit se på något videoklipp om någon annan stor och känd bloggare som varit med i Dagens Industri.
Då hans Vergilius var klar med sina bestyr, fortsatte de två ned till krets nummer fyra.
Petter, som hittills varit likt Candide; obotlig positiv och med en blick som negligerade allt, blev nu berörd, då han såg de stackars satarna som torterades och blev utsatta för en pina värre än att tvingas lyssna på Aqua med deras "Barbie Girl" en hel fredag. Utan alkohol. Och utan andra substitut.
"Vilka är dessa stackars satar som jag ser lida likt Paul Sheldon?"Aktiestinsen gav av en sur tillika kraftig rap utan att ursäkta sig. "Här befinner sig de som publicerar inlägg á la 'Spartips' som någon annan, och som någon innan denne, och som någon innan denne, och som någon innan denne, och som någon innan denne... ja, du förstår, publicerat innan denne. Hur många gånger har du ej läst om att matlåda, billigt telefonabonnemang, köp storpack, titta i reklamblad, köp kort-datum och/eller 'bäst före' och så jävla vidare?'" Den Store suckade. "Förvisso är jag gammal och har sett det mesta, men sällan har jag sett så många inlägg likt dessa. Vem förstår ej att matlåda är bättre om man önskar uppnå en sparkvot på 99 procent?! Därtill, tänk på att många av bloggarna och dess läsare är ett stängt sällskap. Ytterst sällan hamnar personer som inte är ekonomiskt intresserade här. Således predikar många för redan frälsta och vem av dessa är inte medveten om dessa spartips?!"
Petter ryggade till, då han märkte att hans idol; hans förebild; hans Vergilius, höll på att förvandlas till en ond liten djävul. Emellertid visste han bättre än att integrera. Istället nickade han lugnt.
"Jag pallar ej stanna här. Kom, låt oss bege oss en trappa ned. Är det okej för dig om vi tar hissen? Du måste förstå att mina knän ej håller samma standard som för ett par år sedan. Nämnde jag förresten att hissen är skapad av Kone - ett fint bolag. Vill ej ge tips men... köp detta fina finska bolag. Eller Savaria. Även de är ett fint bolag. Men som sagt, vill ej ge tips..."
Petter tog fram sitt anteckningsblock och skrev hastigt ned detta explicita köpråd, som inte, paradoxalt nog, var ett köpråd.
"[...]Tillsammans med den gråbruna jedirocken blev konstrasten något som till och med den mest färgblinda skulle rygga undan från[...]
Hissen var möblerad likt en limousin. ty här fanns air condition, pampiga och nästan hallickinspirerade rosafodrade fåtöljer. Mellan dessa stod ett runt bord, varpå en flaska champagne stod i en ishink. Petter visste att han borde undvika alkohol, speciellt då han gick på tung medicin sedan hans tråkiga vistelse på Liseberg; en händelse som inte bara tvingat honom att bli sjukskriven på obestämd framtid, utan även att ändra på de prognoser han hade för sin pengamaskin. Även om förstnämnda sved, var det ingenting emot vad sistnämnda gjorde.
Aktiestinsen satte sig ned i en rosa fåtölj. Tillsammans med den gråbruna jedirocken blev konstrasten något som till och med den mest färgblinda skulle rygga undan från. "Ta för dig", sa han medan han serverade sig själv en kubansk cigarr. Petter tackade artigt nej och slog sig ned. "Klokt, du är ung och skall inte förstöra din kropp och organ med dessa gifter. Dock bör du överväga att investera i det. Vill ju inte ge köpråd men... ja, spel, tobak och sex säljer alltid, oavsett konjunktur. Titta gärna på Swedish Match eller Kindred. Gillar du våghalsighet kanske Betsson passar bättre? Gällande sex skrev Värdepappret om RCI Hospitality Holdings. Men, som sagt, jag vill ej ge köpråd", avslutade den Store och tog ett djupt halsbloss. Petter tog återigen fram sitt block och skrev: "Köp spel och tobak. Och sex(?)", lade han till i slutet med ett understruket frågetecken.
Hissen plingade till och när dörrarna öppnades slog hettan dem röda i ansiktet. En röst, som lät förvånansvärt likt Leif "loket" Olssons, önskade dem välkomna och hoppades att deras resa varit till belåtenhet.
"[...]Fan vad gööööött[...]"
"Känner du doften?" Petter stod oförstående. Förutom doften av helvetiska lågor, svett från de dömda och röken från cigarren kände han ingenting. Dock ville han inte göra den Store förnärmad. Följaktligen nickade han.
"Det är doften av den femte kretsen. Här sliter de som postar inlägg såsom 'Fan vad gööööött. Semester och det skall firas med en ööööööl' eller 'Idag är det fredag och jag skall bara njuta.'"
Petter blev häpen. Hur många inlägg likt dessa hade han ej läst de senaste åren. Dock hade han aldrig tänkt hur detta var, eller för att vara korrekt; inte var kopplat till ekonomi. Förvisso kanske någon ville skriva av sig, men var det då ej mer ett sorts bekräftelsebehov som mer skulle lämpat sig som ett facebookinlägg? Han tänkte tillbaka på den "gyllene eran", då giganter likt 4020, Ägamintid, Lundaluppen, Stockman, Gustav, 4020, Spartacus med flera regerat. Hade någon av dem publicerat inlägg likt dessa? Nej.
"Kom igen. Här kan vi inte stanna. Jag fryser. Låt oss bege oss ned till sjätte kretsen, för där händer det alltid något roligt!" Den Store såg på Petters ansiktsuttryck att denne fattade lika mycket som envar Fingerprintsektmedlem. "Förra veckan hade vi besök av såväl den spanska inkvisitionen som experterna på börssnack!" Petter såg hur den Store kände en stolthet i detta.
"Hur kommer det sig? Jag menar, vad gjorde de här?" Han möttes av ett hånleende lika stort som Magdalena Anderssons, då hon fick igenom den höjda skatten på schablonkonton.
"Jag har startat ett hotell där jag erbjuder spa- och konferenspaket. Riktigt uppskattat och, enligt mig, prisvärt. Jag har hyrt in Ikeas korvförsäljare, därav alla wurstar i min rock, och jag hoppas få min första stjärna i Michelinguiden inom en snar framtid. Bokningarna väller in. Nästa vecka kommer Theresa May och J-C Juncker hit. Dock har de bokat rum i fingerande namn, så sprid ej denna information." Han gav Petter en armbåge och blinkade med ögat så tydligt att en blind hade kunnat uppfatta den.
På vägen till den sjätte kretsen behövde Aktiestinsen besöka herrarnas och medan denne uträttade sina behov passade Petter på att försöka smälta (haha) allt han hittills sett. Var han i blogghelvetet? Med Aktiestinsen som sin Vergilius? Vad innehöll dessa mediciner egentligen? Och mer viktigt; kunde han få fler?
"[...]Handen på hjärtat nu, grabben. Hur ofta de senaste åren har du inte läst inlägg likt dessa? [...]
Likt vilken pensionär som helst var blåsan snabbt tömd och innan Petter hunnit bokstavera "utdelningshistorik", vilket det stod på den skylt som hängde över porten till nästkommande anhalt, sträckte den Store fram en ny bratwurst. Du måste äta. Fattar du hur mycket kalorier du förbränner, ursäkta ordskämtet, härnere? Här! Den kommer från min privata kock."
Petter tog emot det som skulle föreställa en bratwurst och tvingade sig att le medan den sakta förstördes mellan hans tänder. "Gott", tvingade han sig att säga medan stanken av gammal surkål fick hans näsborrar att skälva.
"Som du kunde läsa på skylten huserar här de som publicerar inlägg likt 'Castellums utdelningstillväxt', eller, för den delen, Skanskas eller Latour eller vilket annat jävla storbolag som helst." Petter kunde inte låta bli att fråga om även detta. "Ja, förvisso är det inget fel med att posta inlägg likt dessa, men hur många har inte redan gjort det? Handen på hjärtat nu, grabben. Hur ofta de senaste åren, förlåt; det senaste året, har du inte läst inlägg likt dessa? För bövelen - om jag vill ha fakta likt detta går jag in på börsdata.se och sedan är saken klar. Case closed, liksom. Jag tror jag läst om Castellums och Disneys utdelningshistorik minst fyra-fem gånger detta år på ett par bloggar. Snart kan jag ta mig tusan rabbla dem utantill."
Petter stod förstummad. Han var verkligen den Store med ett stort "S". Han blev med ens påmind om att han säkert hade läst om X:s bolags utdelningshistorik ett tiotal gånger bara detta år. Och detta från flera olika bloggare. Av någon konstig anledningen tycktes Castellum vara populärt. Varför visste han, men ändå. Varför inte lite variation, såsom JM eller... Fingerprint, den kortaste utdelningshistoriken sedan Jesus vandrade på jorden?
"Kom igen, jag har inte hela dagen på mig. Om en timma skall jag möta miljöinspektionen. Något tjafs om råttor i köket, gammalt kött tillika surkål. Kommer ej ihåg detaljerna, men jag har sålt av en del av min portfölj och lagt likviderna i en fysisk sådan. Besöket från inspektionen blir nog ett snabbt sådant."
Sällskapet på två kom fram till en rulltrappa. "Som sagt; vill ej ge köpråd, men Kone." Petter nickade. Han skulle verkligen kolla upp detta finska bolag. När han var ung hade han älskat finska pinnar tillsammans med mammas rabarbersaft, så varför skulle inte grannlandet kunna konstruera rulltrappor och hissar?
"Ahh, sjunde kretsen", sa Aktiestinsen med en belåten röst. "På något sätt har jag alltid gillat siffran sju. Sju dagar, sju underverk, regnbågens sju färger, snövit och de sju dvärgarna, sju dödssynder... ja, du fattar. På något sätt har jag alltid gillat denna krets mer än övriga."
Petter stod förstummad; ovetandes om han skulle nicka, säga något eller göra något annat tecken på "konfirmation".
"Ännu en gång snackar jag goja. Seså, gå fram och beskåda den sjunde kretsen där de som postar samma inlägg igen och igen och igen, eller inlägg om samma sak men med andra ord gång på gång. Jag hade lite tid över för ett par veckor sedan och såg någon som hade postat ett flertal inlägg om att man måste se över sitt telefonabonnemang. Jag räknade till minst tre sådana inom loppet av 2 månader. Därtill finns det de som postar om hur index gått de senaste femtioelvatusen åren samt vikten av långsiktighet flera gånger om året. Vad tror de om sina läsare? Att de är lika imbecilla som hunden Ratata. Förvisso fakta som tåls att upprepas, men jag har alltid uppskattat vikten av måtta, som Churchill sade."
"[...]Som de säger på andra sidan ån: 'come on, give me a break'[...]
Petter, något kunnig inom ämnet historia, höjde blicken, vilket uppmärksammades av den Store.
"Okej, det var påhittat av mig, men du fattar. Efter att ha läst om Anna Books eller Kicki Danielssons viktminskning en gång har jag den kunskapen och känner att jag ej behöver den något mer. Detsamma gäller om långsiktighet. Okej, en eller två gånger om året kanske det tåls att upprepas, men seriöst..."
Petter, vars liv kretsat kring ord såsom "långsiktighet", "sparkvot", "matlåda" med mera kände sig först besvärad, men kom snabbt på andra tankar. Aktiestinsen hade en viktig poäng.
"Men jag har läst att psykologer ofta säger att man måste upprepa och gång på gång intala sig vissa 'sanningar'", sade han med en rätt så säker röst.
"Absolut, men kom igen - du predikar för redan frälsta. Hur ofta behöver du berätta att Jesus ömsom gjorde vin av vatten, ömsom botade spetälska? Alla kan denna historia likt berättelsen om 'Buffe' och hur han har gjort sina aktieägare till miljardärer. Som de säger på andra sidan ån: 'come on, give me a break'. Ännu en gång; alla skribenter predikar för redan frälsta. Därtill finns det ju fiffiga kategorier som 'tidigare inlägg' eller så, som nya läsare kan hitta och läsa."
Petter sög åt sig varje ord. Den Store hade talat. Och det talade var... träffande.
"Ähh, kom igen. Här kan vi ej hänga. Titta bara på dem; där står de; fastkedjade med miner mindre muntra än Pennywise. Jag blir nästan deprimerad."
Petter, som knappt hunnit ta turistfoton till sitt album vågade ej säga emot. Visst ville han besöka krets nummer åtta, men han tyckte allt gick så snabbt. Hur länge hade han varit här? Var han verkligen här, eller var det medicinen som transporterat hans sinne till denna värld? Osäker, tvivlande och rädd att vare sig säga 'bu' eller 'bä', följde han den Stores ord.
Plötsligt slogs han av insikten; han skulle bli nödgad att göra om sin kalkyl. Igen. I sin ekonomiska kalkyl hade han räknat med att ha minimal värme hemma för att maximera såväl inköp som sparkvot, men slogs just nu av att ju äldre han skulle komma att bli, desto mer skulle han frysa. "H*****e" ekade inom hans skalle.
Då de nu bara hade två kretsar kvar upplevde Petter att, i brist på ord, inredningen blev allt mer spartansk och, i sammanhanget, ortodox. Kala väggar pryddes här och var med några kedjor, skelettdelar, utklipp från Playboy och så vidare. Tillsammans skapade detta en isande känsla längs med hans ryggrad. Speciellt då utklippen var från sjuttiotalet. Tidigt sjuttiotal.
Med en neoskylt mäktig nog att utklassa valfri sådan i Las Vegas. Med röda och gula bokstäver, samtliga blinkade, kunde han läsa: "Antal följare på twitter därtill läsare på bloggen".
"Ja, som du ser huserar här de som postar inlägg där de tydligt och sakligt, samt med ett slag för bröstet så hårt att Hesa Fredrik skulle framstå som lägsta möjliga decibel, redogör för att de nu minsann uppnått 2000 följare på twitter eller snittar 3000 läsare i veckan på bloggen. Du vet; en sådan fakta som man dreglar av att läsa." Petter hade svårt att uppfatta om det var ironi, men då han såg den Stores minspel kändes intuitionen helt rätt. Visst hade han läst inlägg likt dessa flera gånger den senaste tiden och varje gång hade han såklart gläds med berörd, men samtidigt känt "... och?".
"[...]Skulle de ej nappa har jag Ratos inbokat på dagen därefter och där lär jag ej gå bet[...]
Aktiestinsen hängde sig över räcket för att se längs med det branta stupet. "Titta, där nere håller jag på att bygga ut kretsen. Vi uppnådde full kapacitet för ett par veckor sedan och någonting säger mig, speciellt efter detta år, att fler snart kommer att göra övriga sällskap. Det blir fina pengar! Nämnde jag att jag har anlitat NCC och Bonava? Bra firmor! Vill ej ge köpråd, men..."
Petter vågade sig inte på att hänga vid räcket men flyttade sig i alla fall närmare. Hettan steg och medan han skådade genom sin kamera kom helt plötsligt en bränd och halvsmält marshmallow upp.
"Inget slår helvetets marshmallows! Jag har bjudit in EQT i morgon för att diskutera min affärsidé. Skulle de ej nappa har jag Ratos inbokat på dagen därefter och där lär jag ej gå bet. Således är saken redan klar. Vill ej ge investeringsråd, men... håll koll när IPO:n annonseras; McHellows. inc. med sin ticker 'HELL'."
Petter tog emot den brända godisbiten. Även om den ej såg aptitretande ut var smaken himmelsk, eller helvetisk, för att vara mer korrekt. Vad var hemligheten? Bara den ständigt levande elden, eller var det något annat? Någon krydda eller annan ingrediens? Ännu en gång tog han fram sitt anteckningsblock och skrev: "investera i McHellows. inc.?".
"Min plan är att anlita Stefan och Karl-Johan Persson, då de tycks vara bra på att elda. Om det ej är kläder är det kapital och hittills går det ju ej klaga på deras resultat. Uppdrag granskning samt miljarders miljarder i tappat börsvärde - det kallar jag klass! De kommer passa likt Judas i helvetet, ett ordspråk jag just nu har inskickat till den Svenska Akademin i syfte att komma med i nästa SAOB och SAOL."
"[...]Vill ej ge köpråd, men[....]
Aktiestinsen var rastlös och Petter märkte att den Store var stressad. Säkert hade den Vise mycket på schemat och således ville han ej vara den som höll honom tillbaka. Kanske skulle han få möjlighet att gå på en egen sightseeing när turen väl var över?
"Till den nionde kretsen måste vi ånyo åka hiss, för trappan ned rasade i morse, då jag hade besök av Finansinspektionen. Passande skulle säkert vissa säga och framför allt John och Johan "dr. Baisse" Isaksson. Kanske var det ett tecken?"
Petter visste ej om det var en retorisk fråga, men valde ändå att nicka.
"Bara bra att skiten ramlade. Dels kan jag då klämma ut lite försäkringspengar från Protector, dels anlita NCC för mer arbete. Nämnde jag att jag ligger tung där? Vill ej ge köpråd, men... Äh, nu snackar jag för mycket igen. Kom igen, mot hissen."
Efter samma rutin likt innan; champagne, en kubansk cigarr, Leif "loket" Olsson och en Ikea-korv, kunde de skåda ut över den sista och hemskaste kretsen. Petter hade fått sig tilldelat ett par solglasögon, för ljuset här var för mäktigt för en oinvigd. Detta gällde ej den Store, som inte var mer berörd än tidigare, dvs. inget.
"Vet du vilka som hamnar här?"
Petter hade sett skylten då de steg ut, men spelade ovetandes.
"Här hamnar alla som kör med clickbaits. Usch... jag avskyr verkligen sådant och jag förstår att just den nionde och sista kretsen är till för dem. Vad är det svåra med att skriva en korrekt och passande rubrik/titel? Jag menar; inte fan skrev Astrid Lindgren, may she by the way rest in peace, 'Kappsäck till bredden full med cash och en lilla gubbe'? Nej, hon skrev 'Pippi Långstrump' som titel, om du nu ej hade koll på det, för berättelsen/boken handlade om det. Inte om den lilla detaljen om hennes kappsäck med pengar eller vita häst. Detta var ej det centrala, tack gode Gud, för vem vill läsa om en kappsäck med pengar och en vit häst som heter lilla gubben? Var är 'storyn', liksom?"
Petter hade lite svårt att följa med i resonemanget, men trodde sig ha en ändå förstå en gnutta av det sagda.
"Som sagt; akta dig för clickbaits. Det är farliga saker och har du en gång börjat så... ja, du kan utveckla ett beroende som inte ens Dr. Phil kan bota dig från."
Petter sög åt sig kunskapen från den Vise och passade på att ta upp sin kamera. Fotona planerade han att hänga vid planschen "Live free or die spending". Han skulle bli Sveriges bästa ekonomibloggare.
"Jag vill ej vara den som är den, men schemat är fullt och... ja, du vet. Locket skall läggas på brunnen, stian skall skuras å sånt."
Petter förstod. Han hade fått sig kunskaper få förunnat; nästa som en... ja, nästan som en julklapp.
De begav sig tillbaka mot hissen och när dörrarna stängdes såg Petter grävmaskiner vid horisonten och undrade vad de grävde.
"Maskinerna? Ahh, affärerna går så bra just nu så jag har tänkt att bredda verksamheten. Du vet, tillväxt liksom. Inom ett år ämnar jag öppna den tionde kretsen."
"Men... vad kan vara värre en clickbaits?!"
"Förvisso, men kom igen. Jag tror du vet och är du osäker kan du ju i alla fall Chansa..."
