OLJEbolag och/eller ENERGIbolag?

I december 2018 lyssnade jag, likt envar vecka, på Fill or Kill och i detta avsnitt, numrerat som det 194:e, intervjuades en förvaltare, Dan Lindström, för Proxy Petroleum. Jag har tidigare tänkt att framtiden är grön, aka. "renewables", och att det kommer att vara vind- sol- samt vattenkraft som kommer att står för världens energiförsörjning. Om detta är det nog få som argumenterar emot, men när kommer skiftet att ske? Ja, det kommer inte ske över en natt, utan det kommer att ta en lång, lång tid. Att oljan kommer fortsätta att vara energikällan framför övriga om tio år håller jag mer troligt än det motsatta och att ens våga gissa hur det är om tjugo år låter jag valfri kaffesump avgöra.

I intervjun kommer Lindström att oljan inte skall ses som något som redan är förpassat, utan att de stora oljebolagen är för att stanna. Intressant är de fakta han presenterar som säger att alla av de stora, såsom Exxon, BP och Royal Dutch Shell, spenderar mycket av sin capex i att dels bygga egna kraftvärk som ryms under "det gröna", dvs. sol-, vind- och vattenkraft samt förvärvar bolag som redan ryms inom detta. Faktum är att Shell är de främsta av alla energibolag om detta. Således kan en verklighet där dagens oljejättar även är framtidens jättar, men med skillnad att "olja" har bytts ut mot "energi". Just detta är vad Lindström förfäktar; att se dessa bolag som energibolag, och inte som oljebolag.  

Vid en översyn av dagens stora oljebolag framkommer att de har enorma kassaflöden, varav en majoritet går till att investera i framtida produktion. En capexcykel för dessa är ofta mycket längre än i andra bolag, då det tar lång tid till att leta, som följs av prospektering, därefter borrning, tester, miljökrav/lagar et cetera. Detta tar lång tid och kostar enorma summor. Ett exempel är Lundin Petroleum, som har investerat i cirka 6 år i Johan Svedrupsfältet och först nu kan börja skörda och så sent som för ett par dagar sedan kom Nordea, bolagets positiva aktieutveckling till trots, med en köprekomendation.

Något som alla oljebolag, men även energibolag generellt, är att de har skulder som mer ofta än sällan är högre än 2x EBITA. Emellertid måste detta sättas i relation till såväl lånens utformning (ränta, löptid et cetera) samt kassaflödet. När allt detta studeras i relation till varandra framkommer att skulden inte är lika kraftig som vid att enbart studera skuld/EBITA.

Sedan detta avsnitt har jag följt diverse bolag inom sektorn, men framför allt Royal Dutch Shell, BP och Enbridge. De som "lockar" mest är först- och sistnämnda och detta beror på flera orsaker som jag i detta inlägg inte kommer gå in på, utan det får bli ett eget inlägg.

Det som jag i detta inlägg vill göra är dels att presentera mycket intressanta fakta/åsikter/reflektioner från en som är mycket insatt i ämnet. Likt alltid skall ett källkritiskt öga appliceras och jag skulle kunna lägga upp otaliga fler källor, artiklar et cetera som både talar för, och emot de som nedan presenteras. Har du det minste, bara det allra minsta, intresse av oljan och dess framtid (som absolut inte tycks vara mörk (haha...suck) de närmaste tio åren) samt hur dagens oljebolag är morgondagens energibolag, råder jag dig starkt att läsa dessa två länkar.

• "What will all top 10 oil companies do in 60 years? When all the major oil wells run out, what will these huge companies do; go bankrupt? What is their future?"

• What are the top five facts everyone should know about oil exploration?

??????????

Total survival or doom?

Jag har länge letat efter ett energibolag som inte har en skuld högre än Fregatts, dagliga, kostnader för champagne. En majoritet av alla olje- och andra energibolag är förvisso kända för att vara dividen aristocrats eller dylikt. Oavsett pris på energi, olja eller vad det nu kan vara, har de varit hängivna till att aldrig sänka, utan, trots att det blåser kalla vindar, höja utdelningarna. Detta till en kostnad om ökad skuld. I min bok rimmar detta illa, mycket illa. Bolag med höga skulder kommer, för eller senare, att få utstå hårda prövningar. Om det händer om ett, två, tre, fyra, fem eller sex år är omöjligt att säga, men likt alla är säkra på en börskrasch kommer skuldtyngda bolag att straffas.

Fortum är ett bolag som jag tidigare har ägt, men då de inte motsvarade de krav som jag hade i allmänhet, men Putin och dennes oberäknelighet i synnerhet, valde jag att sälja dem. I ett inlägg om detta hänvisade jag till att jag förde samma diskussion likt min kära och mycket kompetenta Långsiktig Investering, som i detta inlägg redogör för dessa.

Jag har den senaste tiden tittat på det franska multinationella petroleum- och kemibolaget, som rankas som världens femte största icke-statliga petroleumbolag räknat till omsättning.

Bolaget beskriver sig själv enligt: "With operations in more than 130 countries, Total is a top-tier international oil and gas company and a Major Player in Low-Carbon Energies. We discover, produce, process, sell and market energy in a variety of forms, all the way to end-customers. Committed to better energy, our staff of 98,000 employees helps provide customers throughout the world with products and services that are safer, cleaner, more efficient, more innovative and accessible to as many people as possible. Our ambition is to become the responsible energy major."

De är, som ovan sagts, ett multinationellt bolag som finns i världens alla världsdelar.

Vad är det som lockar i detta bolag? Förutom att de har en solid balansräkning (4 traders; bokslutskommuniké 2017) är det framför allt att de är en av de stora som ligger väl positionerade för en omvandling som just nu håller på att ske inom energibranschen; dels den mot förnyelsebar energi, dels den mot lagring av energi.

Bolaget äger en kontrollerande del av det solproducenten SunPower (listat på Nasdq) och batterisällskapet Saft. Saft gör några intressanta drag, som nyligen samarbetar med några andra kraftspelare i energibranschen för att undersöka bättre batteriteknik. Om framgångsrikt kunde Total uppträda med en stark position i en av de största tillväxtindustrierna inom energi (läs gärna mer om detta på denna sida).

För att förbättra både befintliga litiumjonbatterier samt avancerad teknologi i fasta tillstånd leder Saft en ny allians av energikraftspelare, som för närvarande omfattar Solvay (materialvetenskap), Manz (tillverkningsutrustning) och energigjutaren Siemens för  att utveckla avancerad batteriteknik. Safts pressmeddelande skisserade avtalet på så sätt: 

"Saft is building an Alliance with other European partners to launch an ambitious program of research, development and industrialization for new generations of batteries focusing on advanced high-density Li-ion and Solid-State technology. The program addresses all market segments, such as electro-mobility (EV, e-Bus, Railway, Marine, Aviation), energy storage (ESS) and specialty industries" (Saft, 2018-02-22).

Pressutlåtandet påpekade att utvecklade produkter kommer att ha "prestanda, kostnader och säkerhetsfördelar" som ligger över traditionella litiumjonbatterier som idag finns på marknaden. Med tanke på den snabbt fallande kostnaden för litiumjonbatterier kan det verkligen vara en ”game-changer” för energibranschen.

Siemens är inte bara en stor leverantör av elektriska komponenter, utan också en stor aktör inom energilagring genom partnerskap med AES (även kallad ”Fluence”). Bolaget utvecklar och finansierar energilagringsprojekt runt om i världen och denna teknik kan göra dessa projekt mer lönsamma. Om Saftalliansen lyckas kan Fluence bli en eftertraktad aktör/källa.

Vad som inte bör förbises är att solid statebatterier kan vara en bra teknik för energilagring och transportapplikationer. Med andra ord kan Saft gå efter Teslas ”bröd och smör” i elbilar. Ingen av oss vet om denna nya teknik kommer att bli fruktbar, men att investeringar görs är anmärkningsvärt för alla inblandade. Det är också viktigt att Safts partnerskap talar om mer än teknik, då det även inkluderar tillverkningsförmåga. Att utveckla ny teknik är viktig. En viktigt fråga i detta är om Saft kan göra tekniken ekonomiskt lönsam.

Total tycks sätta ihop bitarna, likt ett lego, för att vara en stor aktör i nästa generations energi. Saft är redan en stor spelare inom batterier och kan bygga på det om de lyckas få fram en teknik som är mer utvecklad och bättre än befintliga litiumjonbatterier. Total vill vara med på denna resa och jag är intresserad av att gräva vidare i detta. Detta är enbart ett kortfattat inlägg och speglar ej allt som jag har läst, men ville dels se om du/ni har läst om dem och vad du/ni anser om dem. Sedan... euron har stigit med 23 % mot den svenska kronan de senaste fem åren. Gällande USD/SEK är den siffran 28 %, DKK/SEK 23 % medan NOK/SEK är -4,5 %. Att vi svenskar börjar bli internationella fattiglappar är inget annat än ett faktum. Frågan i detta är; "vågar" man investera i ovan valutor, eller kommer snart än ändring att ske? Eller, skall man hålla sig till "valutan spelar ingen som helst roll (i det långa loppet)?

Intressanta länkar att läsa om Total och energilagringsbranschen:

Motley Fool: Total SA Records a Blowout Quarter and Initiates Share-Buyback Program (2018-02-08)

Motley Fool: Is Your Portfolio Ready For Energy's Next Disruption? (2018-03-21)

Seeking Alpha:  Total S.A.: A French Oil Super Major Often Overlooked For No Apparent Reason (2018-03-21)

Supply & Demand...& climate

"Born to be a roughneck

I'll never amount to nothin' 

Pullin' case and lain' pipe

Is a hard labor" J. Cash 

Allt fler tunga röster talar om en nedvärdering av fossila tillgångar i olje- och kolbolag. Smällen uppskattas bli upp till 17000 miljarder kronor. Fossila bränslens vara eller icke-vara har diskuterats en längre tid i allmänhet men oljan, sedan dess fall i juli 2014, i synnerhet. I sverige har både en och en annan Svensson sagt sitt om brunkolen, men det får bli i ett eventuellt annat inlägg.

Redan år 2014, då Shakira sjöng Waka-Waka och påven Franciskus hyllade Internet och sade att det är Guds gåva, började många storinvesterare att se över sina innehav och investeringsstretagier inom detta segment. Några som sticker ut är framför allt familjen Rockefeller, som i mångt och mycket kan beskrivas som världens genom tiderna rikaste familj, och deras fond "Rockefeller Brother Fund", som detta år valde att sälja sina tillgångar i nämnda fossila energiinnehav och istället satsa på förnyelsebar dito.

Sedan dess har klimatavtalet i Paris hunnit inträffa och resultatet av detta är något bland det bästa som kunde hända vår civilisation sett ur ren miljösynpunkt. En bra sammanfattning står att läsa här, men jag kopierar ändå in de mest viktigaste punkterna:

Ökningen av den globala medeltemperaturen ska vara väl under 2 grader jämfört med innan industrialismen och ansträngningar ska göras för att hålla temperaturökningen under 1,5 grader.

Öka förmågan till anpassning till klimatförändringarna och skapa en utveckling med låga växthusgasutsläpp, utan att det hotar matproduktionen.

Skapa finansflöden som är förenliga med låga växthusgasutsläpp och klimatmotståndskraftig utveckling.

John. D. Rockefeller

För att klara av att hålla dessa mål krävs mycket arbete och det kommer att kosta, såväl för envar individ som envar företag. Vi kan se att fler och fler företag redan nu har börjat att agera, vilket även gäller många fonder. Förutom ovan nämnda har även AP-fonderna har agerat. Andra AP-fonden har sålt av ett stort antal i de största olje- och kolföretagen i sin portfölj. De menar att det är ett sätt att minska risken i portföljen, då oberoende uträkningar och hypoteser visar på att energipriserna kommer att bli mindre, värdet på de fossila tillgångarna att sjunka och att klimatpåverkan kommer ha en mycket högra effekt på de världsledande företagen och hos investerarna.

"[...]17 000 miljarder kronor i olje- och koltillgångar som inte får realiseras[...]"

Kortfattat kan säga att man idag talar om en sorts omvärdering, likt upplysningen kom med sina förändringar, såsom att det nog ej var/är Gud som styr ordningen, att barn behöver lek och pedagogisk ledsaga under sin uppväxt samt att rationalismen skall ha en betydande plats. Beträffande det sistnämnda bedyrade och proklamerade man att "alla människor är kapabla att tänka själva", vilket ömsom är bevis på ignorans, ömsom dårhet; ty människan är kapabel att tänka själv, men människor - nej. Se bara på börsen och hur flockbeteendet ter sig. Hur många av människorna tänker? Undertecknad låg cirka -23 % som mest i Swedbank under den beartrend som tycks gå mot sitt slut. Många som hade samma GAV som jag valde att sälja för att....ja, alla andra gjorde det. Själv tänkte jag.

Tillbaka till liknelsens essens; de fossila energikällorna. Enligt den finansiella tankesmedjan Carbon Trackers beräkning finns cirka 17 000 miljarder kronor i olje- och koltillgångar som inte får realiseras om den globala uppvärmningen skall hållas under två grader. Alltså; om det nya avtalet som slöts i Paris blir verklighet kommer en stor del av olje- och kolbolags tillgångar att tappa sitt värde. Att en sådan kraftig omvärdering kommer att ske har flera tunga namn varnat för, t.ex. Mark Carney (Bank of England) och Per Bolund.

Tittar vi på andra sidan vattenpölen ser vi att många kolbolag där har fått hissa vit flagg. Rent avkastningsmässigt visar siffror, som AP-fonderna redovisar, att man hade vunnit på att investera klimatsmart. Nedskrivningar tycks hagla likt under en höststorm (jmfr. Vattenfall) men trots denna fakta, att världen i allmänhet, men Sverige i synnerhet, ser på fossila tillgångar som en risk, har det globalt investerats stora summor i fossila bränslen de senaste åren. Enligt beräkningar gjorda av Oil Change International investerades nästan 200 miljarder dollar i kolbrytning och kollrelaterad kraftproduktion mellan 2013-2015. Bland de största finansiärerna syns Deutsche Bank (som just nu tycks ha ett och ett annat problem) med nästan 7 miljarder amerikanska dollar finansiering till kolgruvor och Citigroup med 24 miljarder dollar i kraftproduktion baserad på kol.

Det som ibland kallas "extremkolja", dvs. olja från oljesand, olja från Arktis och djuphavsborrad olja, finansierades med drygt 300 miljarder dollar. Största investeringar gjorde JP Morgan Chase med nästan 40 miljarder dollar.

Utifrån Oil Change Internationals rapport framgår det att olje- och kolbolagen inte har svårt att finna finansiering trots att många pekar på finansiella risker. Men även om många internationella banker inte tycks ha dragit öronen åt sig, har (faktiskt) storägare och investerare varit på oljejättarna. Bland annat på BP:s och Shells stämmor lade ägare fram klimatresolutioner för att bolagen skall åta sig att vara mer transparenta kring vilka ekonomiska risker som finns i bolaget kopplat till klimatförändringar därtill klimatregleringar. Hos båda dessa bolag röstades dessa resolutioner igenom.

"[...]6 procent av reserverna lämnas orörda. Detta skall jämföras med Mellanösterns 38 %[...]"

Hur påverkar parisavtalet oljan och dess prissättning, och därmed i förlängningen de börsnoterade oljebolagen? Som ovan sagts beräknas en tredjedel av all gas, olja samt kol vara tvingad att vara kvar under jord. Forskarna Christopher McGalde och Paul Ekins har kommit fram till att cirka en tredjedel av de kända oljereserverna inte kan utvinnas. Denna beräkning kan vi med säkerhet och ta för givet att världens regeringar i allmänhet, men Rysslands, mellanösterns samt USA:s regeringar i synnerhet, även kommit fram till. Enligt flera oberoende beräkningar kommer USA vara de som klarar sig bäst, där endast 6 procent av reserverna lämnas orörda. Detta skall jämföras med Mellanösterns 38 %. Dessa blir s.k. "stranded assets".

Det enklaste sättet för länderna i Mellanöstern att möta denna motgång är såklart att öka utvisningstakten. Även om det kommer att påverka oljepriset negativt är ländernas marginalkostnader tillräckligt låga att de flesta av länderna kan gå med vinst. Säkerligen resonerar de att lite vinst är bättre än ingen, vilket annars skulle bli fallet om oljan lämnas orörd.

Genom detta förfarande kommer andra länder, såsom Kanada och Brasilien, att få utstå hård konkurrens, då de har högre produktionskostnader än t.ex. Saudiarabien. Så länge vi tar för givet att människan håller sig till klimatavtalet och inte låter pengar, girighet och egenintresse styra, är sannolikheten att oljepriset inte kommer återgå till de prisnivåer som var självklara för bara ett par år sedan. Som framkommer är frågan inte bara politikekonomisk, utan även en filosofisk därtill psykologisk sådan. Då alla tittar på varandra och försöker förutse varandras ageranden finns risken att det blir "följa John" eller ett sorts utnötningskrig. Historiskt sett framkommer att det inte alltid är som så att människan väljer det alternativ som är bäst för dess egen art - människan, utan istället ser till sitt eget (giriga) egenintresse.

En intressant aspekt som framkommer med ett lågt oljepris, utifrån ett klimatperspektiv,  är att genom att oljepriset pressas och förblir billigt under en lång tid kommer troligtvis investeringar i hållbara transport- och energilösningar att försenas. Varför investera i detta då oljan är så billig?

Har du några investeringar i oljebranschen? Hur resonerar du kring dessa i förhållande till hur denna marknad tycks utveckla sig?