Världens befolkningstillväxt minskar - hur investerar du?

Jag kan ofta komma på mig själv reflekterande över allt och inget, stort och litet, gammalt och nytt. Även om många säger att det inte ”tjänar något till”, anser jag att det gör det, för om alla skulle tänka som så skulle mycket av den utveckling vi har idag inte existera. Emellertid ser jag mig inte som någon Jordens vita riddare– tro mig, för förvisso lider jag av många diagnoser, men en av dessa är inte hybris. Dock finner jag det givande att reflektera kring hur samhället och världen i allmänhet har sett ut, hur det idag ser ut och hur det i framtiden kan komma att se ut.

Tidigare har jag presenterat att jag till viss del har en mörk bild av människans framtid. I takt med att många av de resurser som vi idag anser vara essentiella minskas, kommer ambitioner att överkomma tillika kontrollera dessa att öka. Förvisso kan nya tekniker, eller nya råvaror, tillkomma, men det låter jag förbli osagt och okänt. Föreställ dig en värld där vatten är en bristvara. Inte kommer människan att samsas kring detta, utan som det rovdjur som vi är kommer det vara ”nöden har ingen lag” samt ”försvara till varje pris”.

Jag brukar lyssna på många poddar och även om en majoritet av dessa är härledda till oeconomicus mundi finns även andra, såsom Framgångspodden och P3 Dystopia. Den sistnämnda har jag vid ett fåtal gånger lyft fram och även denna gång bottnar sig dagens inlägg i ettavsnitt om överbefolkning från denna (källor till fakta finns här).

Jordens befolkning fortsätter att öka, med sedan 1960-talet minskar tillväxten. Från cirka 3,5 barn per kvinna ligger idag snittet på strax under 2,5. Detta är ju förvisso positivt, då en överbefolkad jord inte är något som någon önskar sig. Dock diskuteras det att detta kan vara början på ett brott från tillväxt till en negativ sådan. Faktum är att det just nu tycks vara farligt nära i Kina, men även Indien, som totalt står för 36 % av världens befolkning. Därtill skall inte förglömmas Kinas granne, Japan, där befolkningen minskar, vilket gör att antalet äldre fortsätter att vara en majoritet över antalet yngre.

Ekonomisk tillväxt härleds till konsumtion och ju färre människor, desto mindre konsumtion(?). Detta behöver ej vara en sanning, för skulle allt fler bli som deltagarna i Lyxfällan är saken ”biff”, som vår kära Kung Karl Gustav XVI svarade då han frågades ut om sin åsikt gällande älgjakten… Emellertid tror jag inte att så kommer att bli fallet.

I avsnittet om överbefolkning diskuteras att det anno 2018, i Kina, för första gången var mer människor över 60 år än under 5 år. En åldrande befolkning och en minskade tillväxt av ny sådan är en ekvation som ingen vill sätta sig ned och beräkna, men detta ändrar ej faktum. Kina har övergivit sin ”ett-barn-per-familj-politik” genom att addera ytterligare ett, dvs. tvåbarnspolitik. Detta till trots är det ändå en majoritet av landets familjer som bara väljer att skaffa ett barn, då kostnaden att ha två är mycket hög. Förvisso har de en gratis skolgång, men i landet med en helt annan kultur än i ”landet mellanmjölk” räcker inte bara de ordinarie skoltimmarna till, utan det skall även vara privatlektioner innan och efter skolan. Därtill gör alla andra kulturella utövande och sporter att kostnaden per barn är mycket hög.

Vid sidan om detta måste även faktorn att allt fler i Kina som uppnår status ”medelklass” och allt fler kvinnor väljer att utbilda sig därtill göra karriär. Detta är inte specifikt för Kina, utan finns att finna i hela världen. Utbildade kvinnor i allmänhet, men också gifta par där båda har en hög utbildning i synnerhet, tenderar att skaffa inga, eller mycket få antal barn (läs: ett). Förvisso går det nog att anta att de spenderar pengar på bra produkter (läs: de som kostar mer än de som finns att finna på Dollar Store och på ICA:s fyndhörna och har en avsevärd bättre kvalitét) och tjänster, men det förfarandet hindrar inte den möjliga negativa befolkningstillväxten.

En negativ befolkningstillväxt slaggar cirka 30 år, vilket syns tydligt i Japan. Det var först på 1970-talet som det började att födas allt färre barn och det är således först idag som resultaten blir synliga. Trettio år är, för oss dödliga och som investerar idag, absolut en lång tid, men sett till jordår är det som en sekund.

Beräkningar kring Japans befolkningstillväxt/avsaknad av denna

Självklart kommer jag att tänka på hur man kan investera för en minskande befolkning, även om det inte är säkert att det blir en realitet samt, om så blir fallet, att det då ligger långt fram i tiden. Jag tänker på konsumentvaror såsom hjälmar från mips (något dyrare men mycket bra kvalitet), ”grön och nyttig” mat från Beyond Meat och Midsona et cetera.

Utgå från att jordens befolkning kommer att minska och att det kommer att gå mycket snabbare än vad beräkningar gör gällande – hur skulle du investera och varför?

Bokslut 2018

Varning för ett långt inlägg. Således kommer här en sorts innehållsförteckning. Först kommer årets utveckling i min portfölj att diskuteras samt en uppföljning av målen som sattes i början av 2018. Detta följs av spridda tankar gällande vad 2019 kan komma att innehålla och slutligen presenteras en "årets lista".

Ytterligare ett år har nått sitt slut och ett nytt står för dörren, där det b.la. det kommer att vara 500år sedan Cortés landsteg och besegrade Aztékriket, 100 år sedan Versaillesfreden slöts och 100 år sedan fjärde-maj-rörelsen i Kina, där det sistnämnda just nu är Kinas regerings huvudbry. 

Detta år, 2018, har bjudit på mycket och jag tror det är få som trodde att börsens andra halvlek skulle gå så illa som den har gjort. Själv har jag inte berörts något nämnvärt, eller för att vara ärlig; jag har inte berörts alls gällande det sentimentala och psykologiska, utan jag vet att det är exakt såhär spelet går till. Beträffande om jag har blivit berörd rent siffermässigt i portföljen är svaret, såklart, "ja". Portföljen har som mest vart uppe på cirka +14 % detta år och ser nu ut att sluta på - 2,4 %. Grämer jag mig? Njae... visst skulle det vara roligt att hela tiden se ett ökat värde, men då jag främst fokuserar på utdelningar och att begränsa nedsidan är mitt fokus på att bolagen mår bra och fortsätter leverera bra kassaflöde som ömsom bidrar till bolagets fortsatta utveckling, ömsom till mig, och övriga aktieägare, i form av utdelningar.

Då Avanzas sida just nu, nyårsdagens morgon, enbart tycks kunna erbjuda "2019" kan jag inte själv välja datum. Emellertid togs denna bild på nyårsdagen och genom att välja "1 år" framkommer samma data som då jag väljer "i år".

Jag började med en utdelningsinriktad strategi sommaren 2015 och sedan dess ligger jag före SIXRX. Genom att slå detta har min "aktiva" förvaltning varit god. Ser jag till hur mycket arbete, tid och energi som har lagts ned är jag nöjd. Hade jag däremot suttit 24/7 och inte presterat bättre hade jag missnöjd. Således är det av vikt att inte bara stirra sig blind på om SIXRX har besegrats, utan om överavkastningen är representativ och acceptabel utifrån den tid tillika energi som har lagts ned. 

Då Avanzas sida just nu, nyårsdagens morgon, enbart tycks kunna erbjuda "2019" kan jag inte själv välja datum. Emellertid togs denna bild på nyårsdagens morgon och genom att välja "3 år" framkommer ändå en majoritet av de data som önskas visas sedan min start 2014.

Ytterst sällan brukar vinnaren analysera varför denne vann (vilket är synd/en skam), utan det brukar oftast vara förloraren som gör detta och vad denne i sin tur gjorde för fel. Många har varit vinnare under flera år men får nu för första gången känna på en förlust. Ett tips är att se detta scenario som vi befinner oss i som en möjlighet till analys, lärande och utveckling. Ty, what dosen't kill you, only makes you stronger, skall en vis man, kvinna eller ickebinär person ha sagt.

Vid förra årets bokslut skrev jag att jag ämnar ta in mer investmentbolag och detta har jag följt. De investmentbolag som finns i min portfölj är Investor, Industrivärden, Bure, Öresund, Creades, Latour och Kinnevik. Ratos finns kvar, men detta är ju mer att räkna som private equitybolag än ett rent investmentbolag. Svolder lockar, absolut, men då Öresund har en corner i detta fina bolag är jag kluven till att äga det mer direkt. Jag hade förväntat mig att se mer handlingskraft från Traction detta år, speciellt sedan börsens nedgång i augusti, men är det något som de styrande i detta bolag tycks kunna är det att sitta på såväl händer som fingrar. Dock kan ju börsen gå ned ytterligare -10 % och då kanske de utnyttjar sin kassa. Ett intresse från mig finns att ta in dem, men inte till dagens värdering.  

Utdelning
Detta år har kommit att bjuda på en bra utdelningsökning för hela min portfölj. Jag väljer att inkludera extrautdelningar, såsom SHB har gjort, samt utdelningar som skett i form av aktier i bolag, såsom Öresund gjorde med MQ och Bilia, eller som Kinnevik med MTG (jag har sålt samtliga av dessa). 
Utdelningstillväxten, jämfört med 2017, vars utdelningstillväxt var +39 %, landar på +30 %, vilket är mycket, mycket mer än vad jag prognostiserar för. Likt tidigare år är källskatten borträknad.

Totalt kapital
Då marknaderna skakar likt en skallerorms skallra har, såklart, det totala kapitalet sjunkit sett till 2017, då det ökade med +22,5 %. I år, 2018, landar siffran på +8,5 %, Ser jag dock längre tillbaka är trenden intakt; onward and upward. 

Det totala kapitalets utveckling

Sparkvot
Jag brukade redovisa denna, men jag kom att bli mobbad av några få, dryga vänner. Detta har gjort att jag inte vågar berätta om årets...

Portföljen/innehav
Jag är kluven till att presentera mina innehav, då jag inte vill att de elever som jag diskuterar börs och investeringar med skall "copy & paste", utan att först själva läsa på. Hittills har jag enbart sätt bevis på det motsatta. Under denna hösts nedgång har jag varit extra noga med att "stämma av" med dem som är mer aktiva än andra och det har bara varit "jag är lugn och fortsätter köpa med det som jag avvarar från studiebidraget + jag är ung och tiden är på min sida" eller dylikt. Detta är, såklart, underbart att få höra.

Det som jag "kan" visa är detta:

I mitt bokslut för 2017 skrev jag:

"När det är nyår tycks en tendens vara att man skall avge löften, som att en måndag i mars, eller för den delen, en torsdag september, inte anses lika passande för detta. Likt världens befolkning tycks lida av en sorts autism den dagen som avslutar ett år är inget annat än fascinerande; "Jag skall bli än mer tjockare", "Jag skall inte tagga ned, utan tagga upp", "Detta år skall jag banne i mig vara jobbets odåga tillika djävul", "Jag lovar att att börja ta bilen istället för cykeln till jobbet" et cetera. Förra året satte jag ej några mål och för detta år är jag inne på samma linje. Då jag investerar mycket nära index har jag ingen förhoppning(!) att slå detta jämförelsemått. Utifrån detta är det då ej heller logiskt att säga "jag skall slå SIXPRX med X procent".

De mål jag ämnar uppnå ligger mer på det personliga tillika professionella planet.

• Jag ämnar klara av de studier jag återtagit HT17/VT18. Just nu har jag klarat alla examinationer. Klarar jag alla resterande kommer jag bara ha ett år kvar på denna masterkurs i pedagogik.
• Strukturera upp min tid och lösgöra mer sådan för det sociala. ja, jag skall eftersträva att försöka kunna strukturera min tid än bättre för att kunna göra mer aktiviteter förutom de spontana besöken på stadens gym (enbart för dess ångbastu samt jacuzzi... och yoga, då jag "känner" för det) eller de, ändock få, spontana fikastunderna med vänner. Från att ha varit mästare i manipulation därtill fusk i såväl RISK som Ticket to Ride samt Settlers, har mina kunskaper sinat till en nivå likställd Chansar Mests sparkvot. Det. Är. Inte. Okej! Således - frigöra mer tid till vänner, nära och kära.
• Göra en resa till Italien eller Frankrike i syfte att ömsom bara njuta, ömsom besöka vingårdar."

Två av dessa har uppnåtts. Jag tog min magister i juni och fortsätter nu mot en master. Om jag ej gör några uppehåll, eller får andra förhinder, kommer denna att nås i juni 2020. Ett långsiktigt mål som jag har är att få undervisa cirka 50 % på universitet (och vara kvar 50 % i "verkligheten/praktiken") och då främst på lärarutbildningen. Den utbildning som idag erbjuds blivande lärare är under all kritik och gällande pedagogik och didaktik, för att inte nämna bedömning, saknas mycket. Mycket. Och detta är inget annat än tragiskt, för skall Sverige AB klara sig krävs bra skolgång för samtliga elever i syfte att ständigt hävda oss som en kunskapsnation. Om lärare inte ges bästa möjliga förutsättningar att hjälpa unga elever med detta... ja, det krävs ingen master i matematik för att räkna ut resultatet.

Jag har lyckats strukturera upp min tid än mer, men detta till trots blir mitt sociala liv lidande av ömsom studier och jobb, ömsom andra åtaganden. Dock har, och fortsätter jag göra, allt som jag kan påverka för att hålla detta mål levande och få den tid jag vill med vänner, familj och släktingar.

Den resa som skulle ha ägt rum kom tyvärr aldrig att göra just det... Nytt försök görs detta år och då hoppas jag kunna hälsa på en kär vän (och snåla på dennes bostad, kylskåp och, inte minst men absolut viktigast, dennes vinkällare). 

Målen för kommande år påminner om 2018 års sådana: Fokus på livet, hälsan, familj, nära och kära samt vänner. Pengar och investeringar kommer alltid att finnas där och intresset visar inga tecken på att dö ut, utan snarare att öka. Emellertid känner jag att portföljen tuffar på i sin egen, indexliknande takt och då utdelningarna tickar in är det inte mycket mer än att återinvestera som ligger på mina muskulösa axlar. Förstå mig rätt, men ränta-på-ränta sköts bäst med minimal klåfingrighet och detta tror jag blir än bättre om jag inte lägger för många fingrar i blöt. Tiden är på min sida och jag skall bli än mer "duktig" på att bara segla med.

Jag har kommit upp i en relativt ansenlig del av bolag och känner mig mer komfortabel med en bred diversifiering. Jag har har varken tiden eller kunskapen att vara en stock-picker, utan således är mitt fokus är att leta bolag med stabila kassaflöden, som bedöms klara av en lågkonjunktur, såsom Nilörnsgruppen. Detta samtidigt som de dels kan skjuta ut utdelningar, dels växa på en skadeskjuten marknad. En fråga som väcks är: hur många bolag skall jag ha? Just nu har jag inget svar men jag har svårt att tro att jag går över 30-35 stycken. Nej, jag kan inte följa alla med en nitisk blick, men hur noga behövs Latour, Investor och dylika följas?

Studierna för 2019 skall klaras av och gör jag detta kommer jag vid denna tidpunkt om exakt ett år, dvs slutet av december 2019, sitta och svära vid min masteruppsats och min handledares förmåga att aldrig svara på mail en sekund efter att jag har skickat mina utkast.

Gällande bloggen kommer den att fortsätta, men jag har som ambition att köra ett inlägg/kvartal (inte för att detta är ett "mål" e.d., utan det passade sig bäst att nämna det här). Det finns många anledningar till detta, vilka inte kommer att ges något utrymme i detta långa inlägg (tro mig, du har ännu inte ens läst hälften av detta).

(Macro)Tankar om 2019
Är det något som historien har lärt mig (oss?), är det att vi bör förvänta oss det oväntade. Detta kom tydligt att visa sig under 2018 och sedan 2016 tycks det oväntade nu ha blivit det väntade: britterna röstade för ett Brexit, även om mycket tyder på att de inte förstod vad de röstade om, Trump vann, trots att allt innan den 9 november visade motsatsen, et cetera. Att tro, tycka och gissa spelar egentligen ingen roll, då det är vad som de facto händer som är det essentiella. Emellertid är jag enbart en människa och det ligger i min natur att tro, gissa och tycka. Således...

Allt under 2019 kretsar på ett eller ett annat sätt kring USA i allmänhet, men Trump i synnerhet; hans relation med Kina, Nordkorea och Thailand; hans fokus på att riva upp befintliga (handels)avtal och ersätta med mer liberala och USA-gynnande. Min tro är att ett avtal kommer att nås med Kina, men först under sensommaren. I omvärldens ögon kommer Kina vara de som drar det svagaste kortet och Trump kommer att bedriva sin nyvalskampanj - Keep America Great - på detta; mannen; legenden; den folkvalda som räddade USA och västvärlden från Kinas maktanspråk. 

EU står svaga. Den union som skulle vara ljuset i mörkret; urberget, sviktar. Britterna kommer att lämna, i Frankrike har Macron, en stark förkämpe för EU, stora problem. Hans skattepolitik riskerar att kollapsa iom. tillbakadragandet av den tänkta, höjda skatten på bensin. För att ersätta detta inför Frankrike nu en digitalskatt, en skatt de länge kämpat för att hela EU skall införa (vilket b.la. motarbetas av Sverige och som på nytt kommer att omröstas i mars). Medan de inhemska problemen ökar, ökar även pressen på Frankrike i dess roll som EU:s stornation. Landets budgetunderskott är mycket nära EU:s gräns på -3 %. Därtill har allt fler populistiska röster om ett urträde ur EU börjat höjas, och detta gäller inte enbart i Frankrike, då Italien är ett större hot/problem. Om dessa röster får en ökad kraft och om Brexit blir en mjuk sådan, finns risker att EU har påbörjat ett fall. I ett sådant scenario framkommer två vinnare: USA och Kina (och även deras "allierade", Ryssland). Således är maktbalansen sedan dryga hundra år tillbaka fortfarande intakt och det kalla kriget fortgår. EU och Euron kommer att ta stryk. Mycket stryk.

Att tillägga till ovan resonemang är Merkels avgång och det faktum att tyska partier, som är mer främlings- och flyktingsfientliga, vinner mark (samma ses även i andra EU-länder, såsom Ungern...), nyval inom EU:s beslutsorgan, där både Juncker och Draghi lämnar et cetera. ECB kommer sluta med sina stödköp men/och kommer räntan att höjas? Hur mycket sitter de i FED:s knä och hur mycket vågar de göra iom. alla hot som finns inom EU? 

En populitisk våg sköljer, inte bara över Europa, utan även i andra delar av världen. Sedan 1980-talet har inkomstklyftorna ökat och de rika har blivit rikare, medan de "fattiga" har blivit fattigare. Vem som är en ren popular, dvs. en "folkets kämpe", kan alltid diskuteras, men det är nog fler än färre som är beredda att hålla med om att Brasilen, Filippinerna, Indien, USA och Mexico just nu har en "vänsterrörelse" , som enbart tycks växa sig allt starkare. I takt med mindre skatteintäkter, vilket kommer att synas alltmer för envar år som förpassas, är risken/möjligheten(?) stor att denna våg får ökad kraft. I Storbritannien tycks just nu Labour vinna mark, där Corbyn förespråkar ökade skatter, främst indriva från de "rika":

"The problem in our society isn’t that headteachers, train drivers, or senior police officers are somewhat better off than average and need to be squeezed. It is that a tiny handful at the very top have run into the distance, too many of them taking their wealth with them. The top 10% of the population own 44% of the nation’s wealth. That’s where we need to look if we want to create a genuinely fair tax system. And over the longer term, it is by delivering the investment the Tories have failed on that we can create the secure, well-paid jobs that will provide a stable foundation for our tax system."

Hur kommer populismen att mötas tillika utvecklas/avvecklas år 2019? Jag tror att den kommer att stärkas, men detta beror inte enbart pga. de aktuella flyktingfrågorna. Folk är missnöjda; missnöjda på allt och inget, men egentligen är det strunt samma vad de är missnöjda med, för historiken visar att det är de styrande och ledande som får ta smällen, medan de som erbjuder ett alternativ enbart behöver segla med utan att lyfta ett finger (jmfr. Åkessons "icke-agerande" i dagens svenska politik). En ökad grad av populism är ekvivalent med hårdare tag mot företag, vilket såklart påverkar deras siffror. År 2019 är inte ett år som kommer att vara då den ökända droppen tillsätts till den lika erkända bägaren, men det kommer vara ett år då populismen vinner en ökad kraft. 

Så sent som på nyårsaftonen kom ett telegram om att den amerikanska tillika demokratiska senatorn, Elizabeth Warren, sonderar terrängen att utmana övriga kandidater inom det demokratiska partiet och därefter The Donald. Bara att läsa detta citat visar vad som tycks ligga henne, och således de potentiella väljarna, närmast hjärtat:

"Den amerikanska medelklassen är under attack […] Hur hamnade vi här? Miljardärer och storföretag ville ha mer av tårtan. Och de knöt politiker till sig för att få en större bit.”

Sverige: Här låter jag andra, mer insatta tillika mer välformulerade än jag själv, såsom Chansar Mest, skriva.

Sydamerika, Afrika och diverse andra områden skall även de behandlas, men jag väljer att ta det i ett senare inlägg, då detta inlägg har annars blir mer långt än annars.

Listan
Likt seden bjuder kommer här en kort, men förhoppningsvis informationstät, lista:

Årets tjänst

Börsdata

Årets tidning

Aktiespararen, men med tillägget att Dagens Industris samarbetsnummer med The Economist var en underbar läsning. Du finner länken här. Läs alla artiklar. Läs. Dem.

Årets tidning där jag önskar mer

Värdepappret. Snälla, drick en resurectiondryck och kom tillbaka!

Årets podd

Här blir det svårt. Jag måste nog säga att det är jämt skägg mellan Market Makers och Kvalitetsaktiepodden. Beror det på att de personer som driver dessa bor och verkar i Östergötland, Västergötlands ärkefiende? Nej...(?).

Årets bästa blogg

Låt mig säga som såhär; det finns många som jag finner mycket givande och läsvärda, och det finns också många som skriver om det som inte tilltalar mig. Med det sagt är dessa inte "dåliga" e.d, men innehållet i dem tilltalar inte mig. Jag har aldrig lockats att, minst fem gånger om året, läsa om hur jag kan spara pengar på matlådor och se över mina el- och bredbandsavtal. Eller byta telefonabonnemang. 

Ej heller att läsa om X bolags utdelningshistorik lockar från dessa. Denna är enbart 1/25 av en övergripande analys och det är som att belysa den vackra marsipanblomman på en, i övrigt, förfärlig, oätlig och gammal prinsesstårta. Om jag nu inte orkar att gå in på gurufocus, nasdaq eller dylikt (se min sida för olika alternativ) för att själv se en utdelningshistorik, har utdelningsjakt.se de flesta svenska bolag samlade. Således erfordras inget separat inlägg(?). Just sayin'.

Årets kommentator

Lars. Punkt. 

Årets konstigaste mål som jag inte riktigt förstår

"X antal följare på twitter". Jag vet att det inte var alla indianer i kanoten då jag levererades till världen och det har aldrig heller varit alla pommes på tallriken, men... vad ger detta? Vinner man något? Om du har 10 000 följare - vad betyder det? Did I miss a meeting?

Jag önskar alla läsare ett gott nytt år och "happy hunting". 

Makro & reflektioner

Många påstår att makro är, i brist på bättre ord, "skit" och att fokus på bolag är a och o. Förvisso finns det en hög sannolikhetshalt i detta och undertecknad är inte den som säger emot, men att inte ta in och försöka förstå sig på makro och hur detta kan hjälpa till med att förstå hur vissa bolag kan komma att påverkas är att göra sig själv en otjänst. Ja, bolaget och dess produkt, finansiella situation, pipeline et cetera skall alltid fokuseras, men makro kan vara en hjälpande del i att försöka att få en så bra ingångsposition i ett bolag som möjligt, eller att undvika att investera i något.

Undre lördagen fick jag lite skrivlusta under de trettio minuter som jag hade innan en bjudning skulle förberedas och nedan text har lika mycket av en röd tråd som diverse investeringskurser är värda sina avgifter. Således bör du som läsare ej förvänta dig att några svar kommer att ges, men kanske kan vissa frågor som du ej har reflekterat kring väckas?

Brexit. Ingen vet om Brexit kommer att ske med en mjuk eller en hård exit. Sannolikheten för en hård har ökat, vilket syns i pundet och alla de bolag som har en större koncentration mot detta ö-land där anor och drömmar om en ny imperialism tycks vara likt en morot framför en åsna. Jag har tre innehav som är noterade på den brittiska börsen, Admiral Group, Micro Focus samt Xl Media Group. Under 2018 års första hälft låg jag cirka +12 % i förstnämnda, som sedan har tappat för att nu ligga på cirka +2 %, exklusive utdelningar. Inte på grund av något bolagsspecifikt, utan enbart pga. en oro. 

Micro Focus fiskade jag upp under sensommaren tack vare en mycket nära och kär vän. Som mest har jag legat +28 %, vilket nu har krympt till cirka +9 %. Beror detta på något som har drabbat bolaget? Inte mig veterligen, utan det är, ånyo, oro för vad Brexit kan innebära. 

Xl Media Group trodde jag hade nått en sorts botten kring 110 pence, där jag gjorde mitt första köp, men icke och trots en ökning på kurser om cirka 85 pence ligger jag i skrivande stund på -26 %, varav pundet står för 1/3 av den nedskrivna värdet. Beträffande Xl Media Group har de nu initierat ett återköp av aktier och VD:n har, under detta räkenskapsår, ökat sitt innehav, som fortfarande får ses som "litet", vilket tyvärr är beklagligt. Här är det nog inte lika mycket oro för Brexit, utan mer trycks aktien ned av samma pest som har drabbat många spel- och/eller affiliatebolag detta år. 

Är jag rädd? Orolig? Kommer UK att gå under; bli vår tids Atlantis, dömt att för alltid få vila på havets botten och enbart bli omnämnt i myter? Nej, det kommer ej att hända. Något kommer att hända, men inget vet. Det finns tre händelseförlopp som kan komma att ske:

1. Ett avtal nås (det som nu ligger på bordet) och en mjuk Brexit iscensätts.
2. Inget avtal nås och det blir en hård Brexit.
3. En ny omröstning och folket röstar då för att stanna. Detta är extremt osannolikt, för vad säger det om val tillika demokrati? Vad är det som då säger att ett tredje val inte bör/skall hållas när den förlorande sidan börjar tjura? Eller ett fjärde? Ett femte!?

Pundet och brittiska bolag kommer att vara volatila under minst hela 2019, oavsett hur det blir med Brexit. Jag kan inget göra och visst kan jag sälja Micro Focus samt Admiral Group och "säkra" en liten vinst samt "säkra" dessa pengar från att lida en eventuell pundets förbannelse. Emellertid, vad är det som säger att det inte blir en mjuk Brexit, pundet stärks, bolagen och marknaden ser att det visst inte var så farligt som man först hade trott. Självklart kan det motsatta hända. Ännu en gång; jag vet inte utan jag kan enbart flyta med. Jag har min tro om vad som kommer att hända och denna är baserad på det som jag läser i diverse blaskor. Jag tror på en mjuk brexit, där pundet och de brittiska bolagen till en början kommer att rusa för att sedan falla tillbaka och landa någonstans knappt över nuvarande nivå. Varför? Ännu en oro för om detta är hållbart i längden. 

Människan är en förunderlig varelse. Ty hon är alltid orolig och oftast, men inte altid, är denna oro onödig och än mer ofta är oron en oro för oro. Det finns alltid något att oroa sig för. Efter Brexit och ifall denna blir mjuk, kommer en oro för att Frankrike, eller Italien, ämnar lämna. Om inte detta kommer en oro för något annat, såsom den tyskan inhemska politiken då Merkel nu kastar in sin handduk. Därtill skall EU ha ett nytt val där viktiga ministerposter skall röstas fram - kommer de nya att klara av att styra skutan? Idag finns det fler extrempartier med stigande skara följare och sympatisörer - kommer detta att synas i EU-valet; det val som få "bryr sig något om" och som många européer tänker "varför skall jag bry mig - fokus är på den inhemska politiken".

 Sedan finns ECB, FED, Kina, Trump... ja, det finns alltid något att oroa sig för och det kommer det alltid att finnas. Ibland lyssnar och bryr sig marknaden, ibland inte. Summa summarum är att ingen vet något, men väldigt många tror något. Vissa är bättre på detta, medan andra är sämre, men att inte ta åt sig för de "fakta" som finns, makro till trots, är som att agera likt en struts; stoppa huvudet i den berömda sanden. 

Pundets förhållande till SEK från 1998.

Jag kan absolut tänka mig att öka i ovan nämnda bolag, men kommer inte att rusa. Pundet har historiskt legat på ett snitt om cirka 12 SEK. Trenden är just nu nedgående, men kommer den fortsätta att vara det? Ingen vet, men väldigt många tror. Vad talar för och vad talar emot? Just nu ser jag makro som en allierad, som skapar möjligheter att handla brittiska bolag till ett rimligt pris. Detta då jag tror att det blir en mjuk Brexit. På ett eller ett annat sätt kommer det att lösas, för ingen, vare sig EU eller UK vill, innerst inne, ha en hård Brexit. På det sättet finns bara förlorare (vilket iof gäller vid en mjuk också, men där är förlusten mindre kostsam, får vi hoppas...).

Jag är mer orolig för om Corbyn vinner mer makt och sedan även det brittiska valet, då han har sagt sig vilja införa bolagsskatter så hårda att t.o.m. Jonas Sjöstedt skulle bli grön av avund och allas vår Ulla Andersson skulle kissa på sig av glädje. Det kan verkligen slå mot bolagen, precis som Trumps skattelättnad i USA detta år (vilket kommer bli intressant att se hur detta slår på motsatt sätt under 2019 års räkenskapsår, då envar bolag får tuffa jämförelsesiffror). 

Många tror att det är oro för en vikande och sviktande konjunktur som nu agerar som sänke på världens börser och detta må absolut vara sant. Emellertid är det nog ej hela sanningen; jag tror nämligen att det är mer om FED, som har ledarpinnen, och kommande EU-val, där Junker ej kommer att fortsätta och där Draghi har gjort sitt. Lägg därtill att marknaden nu har förstått att den skattelättnad, som Trump införde detta räkenskapsår, kommer att slå på alla amerikanska bolag från och med räkenskapsåret 2019. Och ja, självklart påverkar handelskonflikten; en konflikt som kommer att fortgå till slutet av 2019, då Trump, strategen, kommer att "fixa det" lagom till att hans omvalskampanj har startat igång. Tänk er Trump ståendes och basunera ut att "Jag har löst handelskonflikten. Jag har "räddat" världen från Kina" och sedan addera "Vote Trump for re-election. America first (again)".

Men, som sagt, det är det bolagsspecifika som skall fokuseras och allt ovan är enbart en oro...

Sidenvägarnas reinkarnation

Jag är en bokslukare och gällande någon sorts fäbless för en viss genre existerar icke. Jag uppskattar såväl skön- som facklitterära alster och inom den förstnämnda genren läser jag det mesta från självbiografier till s.k. "kiosklitteratur". Emellertid, vilket för transparensens skull skall tilläggas, undviker jag kiosklitteratur såsom Läckberg eller dylika (litteraturens svar på Teletubbies). Jag har inga problem med att spendera en majoritet av dagens vakna timmar med näsan i en bok, vilket tydligt framkommer under främst sommarlovstider.

Det finns många böcker som, på ett eller ett annat sätt, har berört mig. Skönlitterärt kan Jonathan Franzéns böcker, såsom Frihet och Tillrättalägganden, Falcones Katedralen vid havet, Zafóns En ängels lek eller Austers New York-trilogin nämnas, medan det inom "facklitteratur" finns böcker såsom Kahnemans Tänka, snabbt och långsamt, Gladwells David och Goliat: konsten att slåss mot jättar, Mischels Marshmallowtestet: Att bemästra självkontroll,  Harris' Lyckofällan samt Hararis Sapiens: en kort historik över mänskligheten. Gällande den sistnämnda kom det att bli en bok som jag verkligen kände "wow" såväl under som efter min läsning. Nu har jag haft förmånen att läsa en liknande och då den är så angelägen för världspolitiska och världsekonomiska spörsmål (läs: makro) ansåg jag den värd att skriva om.

Som historielärare, men även som medmänniska, önskar jag lära alla mina elever om vår historia. Med "vår" syftar jag på människans historia och inte bara den västeuropeiska människans dito. I dag får en majoritet av alla elever i Sveriges skolor läsa om Europas historia i allmänhet, men Sveriges i synnerhet. Den vanligaste kursen som gymnasieelever läser heter "Historia 1b", i vilken Skolverket skriver att ett tydligt fokus skall ligga på epokindelningar och på Sverige och dess utveckling från 1800 och framåt. Utöver detta står även mycket annat, som, vilket är såväl positivt som negativt, kan tolkas väldigt brett och ger lärare och elever möjlighet att tillsammans hitta/identifiera processer som samtliga finner mer intressanta än annat.

Jag är noga med att förhålla mig till Skolverket, men försöker alltid att få eleverna att se "den stora bilden"/"måla med breda penseldrag", genom att gå in på hur det såg ut i Sydamerika medan Europa hade fullt upp med pesten, eller hur det var i Kina medan Hannibal tog sin elefantutflykt i Alperna. 

En bok som jag har kommit att använda och som eleverna kommit att uppskatta är Hararis Sapiens: en kort historik om mänskligheten. Detta är en bok som hyllats i de flesta av världens tidningar och andra medier och jag är inte den som skiljer mig, utan anser att det är en mycket välskriven, pedagogisk och viktig bok.

"[...]Ty världen är så mycket större än lilla Europa[...]

En minst sagt lika viktig bok, om än något mer krävande att läsa, är Frankopans alster, Sidenvägarna: en ny världshistoria, som kom ut 2017. Likt Harari ämnar författaren att kasta nya perspektiv på mänsklighetens historia och försöker med det förmå läsaren att kassera det förhärskade västeuropeiska/eurocentriska perspektivet. Ty världen är så mycket större än lilla Europa och faktum som framkommer i alstret är att Europa och "vår" (västerländska) historia är ett litet sidospår från en mycket större och bredare väg. Faktum är att Europa endast har spelat en, i brist på bättre ord, betydande roll mellan 1492 och 1991. Innan och efter dess har mänsklighetens historia vuxit fram och frodats kring den/de vägar som korsar Asien från Istanbul till Beijing. En västerländsk civilisation, i bemärkelsen en rak utvecklingslinje från det antika Grekland till dagens EU-kommission i Bryssel, är inget annat än en illusion, för det är vid Sidenvägen som historia har skrivits. Här har människor, kulturer, religioner, språk, råvaror, kunskaper et cetera träffats och bytt ägare och det är hemtagandet av detta som har skapat "den västerländska civilisationen".

Värdens smältdegel finns inte i Europa eller i USA. När historien studeras är det just i Mellanöstern och när undertecknad vågar sig på att sia om framtiden, tror denne att den "gamla" Sidenvägen kommer att återuppstå och få en allt mer betydande plats. Detta kom den att få efter Sovjetunionens fall, då Västeuropas och de amerikanska släktingarnas världsherravälde började att tappa; ty operation Dessert Storm samt Sovjetunionens fall flyttade maktbalansen tillbaka Sidenvägen. För oss levande under denna tid är det stora och viktiga händelser och det låter nog "konstigt" att det är kring Turkiet och Mellanöstern som nuvarande och framtida frågor inom makt, religion, råvaror, handel et cetera kommer att vara tillika avgöras. Låt ännu en gång applicera de historiska glasögonen, för sett till ett perspektiv på 5000 år var det, som ovan sagts, bara en liten dvala mellan 1492 och 1991 som detta inte skedde.

Peter Frankopan

I boken berättar Frankopan om Kina och dess betydande roll för Sidenvägen, dess uppkomst och överlevnad. Det väldiga landet med sina terrakottakrigare var den största orsaken till vägens uppkomst och de var även de med mest makt och anspråk. Idag, anno 2018, ser vi att detta är på återgående. Landet satsar stort på en mer globaliserad handel och sedan år 2012 har  europeiska nyhetsläsare fått ta del av det faktum att landet satsar enorma mängder kapital på att bygga en ny Sidenväg. Det rör sig om en budget på 900 miljarder dollar, vilket får Marshalhjälpen, med sina dryga 12 miljoner dollar (ej inflationsjusterat), att framgå som korvören, och samarbete mellan närvarande länder i området kring Mellanöstern.

I samband med detta projekt har Kinas högsta ledare, Xi Jinping, gått ut och sagt att de hävdar att bygga en "öppen plattform av samarbete för att upprätthålla och växa världsekonomin". Ett utdrag från DN:s artikel 2017-14-05 lyder:

”Kinas högste ledare Xi Jinping lovade på ett toppmöte på söndagen 124 miljarder dollar till den nya ”frihandels- och fredssatsningen” som ska etablera Kina som det nya globala ledarlandet, efter att USA:s president Donald Trump gått in för att säga upp frihandelsavtal och lanserat sin ”USA först”-politik. Kina har lanserat det som kallas för den nya Sidenvägen för att öka handelsutbytet mellan Asien, Afrika och Europa. Planerna sockras med miljarder av dollar i infrastruktursatsningar på främst kommunikationer. Tanken är att bygga ”handelskorridorer” mellan kontinenterna, både på land och till sjöss. Det handlar om landsvägs-, järnvägs- och sjötransporter. Järnvägar byggs i många länder, och i enorm takt. På ett toppmöte i Peking i Kina på söndagen, med företrädare och ledare från hela världen, sade Xi Jinping att syftet var att bygga en ”öppen plattform av samarbete för att upprätthålla och växa världsekonomin”

"[...]Sidenvägen är på väg att återuppstå[...]

Det kommer att ta en lång tid innan allt är klart och på plats, men trenden är tydlig; Sidenvägen är på väg att återuppstå ur sin dvala på cirka 500 år och detta blir allt tydligare då USA, med deras protektionism, vilket enbart kan ses som ett desperat försök att hävda sig, spelar en löjeväckande teater. Undertecknad har svårt att inte jämför med en tonåring, som först tror sig ha haft trumf på hand men sedan inser att föräldrarna och de äldre har haft rätt under hela tiden. I ilska, aggression tillika med uppfattningen att alla är emot honom, springer han till sitt rum, slår igen dörren, sätter på America: F**k Yeah och vägrar komma ut förrän alla andra rättar sig efter honom. Det hela blir så synligt i boken; det är same same but different i den bemärkelsen att sidenet och guldet har bytts till olja och elektronikvaror och att viktiga personer, som har försökt att ingripa tillika ändra till sin egen fördel, såsom Bush, Trump och Djingis Khan, bara är utanpåverk som enbart följer strömmen.

Betänk; i över femtusen år har det funnits kungar, drottningar, mäktiga människor, som alla har velat ta över, ändra, flytta eller förstöra Sidenvägen. Frånsett den omtalade dvalan mellan 1492 och 1991 har ingen lyckats och när vi nu ser hur vägen återigen kallar, är det inte svårt att inse hur maktlös människan som individ är över denna fascinerande skapelse.

[...]Några spanska erövrare slår ihjäl den aztekiske kejsaren[...]

Det finns så många talande och träffande exempel i boken och hur handel, makropolitiska och ekonomiska frågor koncentrerats kring denna punkt; denna punkt som är globaliseringen personifierad. Då Frankopan är britt, är såklart tonen därefter men den torrhet, som vanligen karaktäriserar detta regnälskade land (haha. Torrhet... regn...ha. Ha...) ger bara boken och informationen en härlig klang. Exempel som hur en stamhövding i Mongoliet lyckas förena sina grannar, vilket gör att romarriket faller eller att ågra spanska erövrare slår ihjäl den aztekiske kejsaren och det blir inflation i Kina(!) är bara två av flera.

Med risk att få FI på mig vågar jag komma med ett köpråd på en produkt som är rimligt värderad. Se timmarna som du kommer att lägga ned i denna som njutningsfull capex. Boken Sidenvägarna: En ny världshistoria är förvisso inte lika lättläst som Hararis Sapiens: en kort historik om mänskligheten och ej heller lika kort. Emellertid ger de dryga 650 sidorna kunskaper, insikter och känslor av att förstå, som få andra böcker gör. Den har en given plats jämte Marius - Roms tredje grundare!

Produktplacering...