Tiden går och för varje år som går upplever jag att jag börjar värdesätta den mer och mer. När jag var yngre hanterade jag denna finita valuta likt den fanns i överflöd och att jag var Pojken med Guldbyxorna. Emellertid har jag, likt alla(?) andra som har fått markera in ett par årsringar i sina respektive träd, mognat i frågan. Absolut är jag fortfarande ung i relativa mått mätt och jag upplever (ännu) inte någon ålderskris. Jag har över ett 1 år kvar tills jag fyller de 40 år jämna. Vad som kommer att ske då vet jag inte. Kanske kommer jag vakna upp med en önskan om en motorcykel och att köra genom hela Europa? Tatuera hela ryggen - och därmed inte nöja mig med ”bara” underarmarna - med citat från Buffett och Munger? Kanske kommer jag vakna upp med en önskan att ta tjänstledig, eller till och ed kasta in handduken?
Jag har ingen aning och jag lägger inte mycket vikt vid detta, utan tänker att allt kommer att ske organiskt. Jag är dock inställd på att jag kring min födelsedag 2026 kommer ”känna något”, vad nu detta ”något” än kommer att vara.
Som sagt går tiden och det är snart 1 år sedan Charlie Munger gick bort. Jag kommer ihåg att jag direkt kände en sorg. Ja, jag kände mig verkligen sorgsen och nedstämd, för han var inte bara en källa till kun- och klokskap, utan också finurlig i sina utlåtanden som inte sällan lämnade en eftersmak av ironi, satir men framför allt komik.
Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en god och avkopplande helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar