What's the point?

Fyrtiotvå är det allmänt kända svaret på en av de stora frågorna många människor dras med; "Vad är meningen med livet, universum och allting?". Jag har ställt denna fråga till flera profiler under intervjuserien denna vår och svaren har verkligen varit nyanserande och intressanta. Vissa ödslar ej mycket energi för denna fråga, medan andra försöker finna ett svar.

Hur är detta kopplat till ekonomi, undrar säkert du och tänker att frågor likt dessa är mer lämpade för "those philosophers and, uh, boy-lovers [e.g. Athenians]". Kanske har du rätt, men det är att förenkla och det rejält.

Jag har alltid hävdat att meningen med livet är själva meningen. Meningen kommer till oss och är inget som vi kan välja enbart utifrån vilja; ty den är inneboende; ett väsen. Alla har vi olika frön i oss. Dessa kan vi välja att bruka; ta hand om, eller låta dem förbli just frön. Vad jag anser vara meningen är unikt för mig. Om jag anser att meningen med livet är att njuta av det kulinariska, kommer jag laga för detta. Jag kommer köpa de finaste och mest exklusivaste råvarorna. Jag kommer se till att varje måltid är en helig stund och att varje tugga njuts med en koncentration och lusta så kraftig att både Bobby Fisher och Afrodite skulle bli gröna av avund.

"[...]människan är mer emotionell än vad som tidigare antagits[..]

På senare tid har jag kommit att revidera lite av mitt tankesätt. Ny forskning visar att människan är mer emotionell än vad som tidigare antagits. Lust och önskan är alltid de första orsaker hjärnan kopplar in vid beslutsfattande, vilket jag tidigare diskuterat i flera inlägg. Det krävs medvetenhet, självkännedom, fokus och distanserande för att klara av att bemästra de primära funktionerna, vilka är ett arv från vår tid som enkla primarter, jagande på savannen med blicken alltid observant på faror.

Då vi är emotionella varelser, dvs. skapade att vara och agera utifrån känslor som syftar hjälpa oss att besvara kroppens behov; näring, fortplantning samt skydd, torde det mest logiska vara att meningen med livet, det envar individ suktar efter, är ursprunget ur detta.

"[...]Kristendomen har sin treenighet. Muslimerna sina fem pelare[..]"

Jag vill betona innan jag fortsätter att jag går med övertygelsen att denna svåra fråga á la den gordiska knuten och att det ej finns ett svar, utan flera. Just detta, att svaret är i plural, tror jag många missar. Vem eller vad har sagt att vi enbart har en mening? Sett i ett perspektiv med andra universella tankar, levnadssätt och övertygelser framkommer att inget eller ingen tycks komma med ett svar på Den frågan. Kristendomen har sin treenighet. Muslimerna sina fem pelare. Hinduismen har sina tre stora gudar, likt det i Norden också fanns triader; Urd, Skuld och Verdani. Som framkommer är alla goda ting tre och jag tror det räcker att vi stannar här, eller måste de tre bockarna Bruse nämnas? Eller Guldlock och de tre björnarna?

Om meningen med livet och dess fråga grundade sig på rationalism; att tänka och agera logisk, skulle jorden inte vara som den är idag. Det logiska och rationella i denna fråga kommer först när sinnet/kroppen anser att de primära känslorna är besvarade. Med andra ord; individen bryr sig mer om miljön, fattigdom, orättvisor et cetera först när de primära "meningen med livet"-frågorna är besvarade.

För att exemplifiera. Det är många som går med en önskan att kunna leva ett liv fritt från löneslaveri. För att uppnå detta erfordras pengar. Vad de ämnar lägga tiden som fria på torde främst utgå från känslor; har man familj är nog sannolikheten stor att individen önskar ägna sin tid till denna. Emellertid, då detta specifika behov är tillfredsställt, tror jag att den andra meningen (med livet), det som envar vill ägna sig åt när det finns energi och tid över från de primära begären, blir synligt.

"[...]ty det finns ingen mening? Är det så sorgligt?[...]

Bill Gates; miljardär, har uppfyllt sina primära behov och ägnar idag sin tid och energi till att göra det han anser är viktigast för att han skall uppnå en tillfredsställelse mot ett behov. Möjligt är att han ej tänkt i banorna "meningen med livet" då han gör stora ansträngningar för att bekämpa sjukdomar, fattigdom et cetera, men nog ligger denna fråga som underlag i hans (under)medvetna.

Vart landar detta resonemang? Helt ärligt vet jag inte. Det som jag har kommit fram till är att det inte finns en mening, utan flera. Utöver detta framkommer att dessa, för envar unika, meningar ej blir fullt synliga förrän vissa primära "meningar" är uppfyllda. Således är resonemanget tillbaka på ruta ett; ty det finns ingen mening? Är det så sorgligt? Eller, för att istället se glaset som halvfullt; är det så underbart?

Låt mig lägga fram en annan aspekt. Måste det finnas en "mening med livet"? Är inte livet egentligen totalt meningslöst? Förstå mig rätt, men med handen på hjärtat - har vi någon mening? Vem har sagt detta? Utgå från tanken att livet är totalt meningslöst. Objektiv är meningen med livet ingenting. Just detta sökande är förgrenat i det faktum att vi lever i två världar; en objektiv och fysisk och en föreställningsvärld. Finns det en kristendom? Ismal? Hinduism? Kapitalism? Kommunism? Det är bara föreställningar, något någon fått några att tro på, vilka sedan fått ännu fler individer att tro på tills det slutligen blir en sanktionerad "sanning". Detsamma går att säga om pengar. Det är en föreställning om ett inneboende värde. Vi tror på värdet därför att vi tror att andra tror att det har ett värde? Blev det mycket nu? Ja, kanske det, men läs en gång till; jag gör ingen kullerbytta, utan det är logiskt. Jag tillskriver en hundralapp värdet "hundra" för att jag tror att alla andra gör just det.

"[...]Att upptäcka att aprikosglass smakar i stort sett samma som övriga (frukt)smaker[...]"

När jag tänker på att det kanske ej finns någon mening kan jag dels finna det skrämmande, dels vackert. Skrämmande för det kan störa mig att jag egentligen ej har någon uppgift. Jag har inga tvång eller måsten. Vackert för att ingen erfarenhet har mer värde än något annat; varje erfarenhet, varje nytt steg, varje doft, tugga et cetera blir på detta sätt magisk, vacker och meningsfull! Envar är konstnären för sin egen mening. Att upptäcka att aprikosglass smakar i stort sett samma som övriga (frukt)smaker vid en viss temperatur på grund av att smaklökarna kyls ned och ej kan uppfatta den annars distinkta skillnaden, kan för vissa vara en kunskap som ger en mening. Kanske inte en "meningen med livet"-mening, men för undertecknad, som finner mening i att utvecklas, är denna nya kunskap en del av meningen med livet.

Ovan har jag talat emot mig själv. Ömsom har jag utgått från att det finns en mening med livet och att denna går att uppnå först när de primära "meningarna" är uppnådda, ömsom att livet är meningslöst, vilket paradoxalt bottnar ut i att meningen är envar individ själv att bestämma.

Ja, inte blev jag klokare av detta, men kanske var det just det som var meningen, för jag anser mig ha blivit en erfarenhet (kunskap) rikare, och är det något jag finner mening i, är det att utveckla mig.

?

Frihet

Det har talats mycket om frihet bland bloggarna den senaste tiden. Fantastiska Farbror Fri och Riskminimeraren är bara axplock av dem jag åsyftar. Undertecknad har sin egen bild av vad frihet är och den är, likt envars dito, unik och bunden till mig.

Det som många bloggare tycks ha gemensamt när de diskuterar frihet är "frihet från bojor". Vad dessa bojor är upp till var och en, men det verkar råda en konsensus bland bloggosfären att bojorna är jobb och andra, av tvång nödga att acceptera, "måsten".

Jag har alltid funnit det intressant att reflektera kring stora och vida begrepp såsom frihet och har, sedan att ha läst diverse blogginlägg, låtit mig influeras att reflektera. Utöver detta har jag även botaniserat bland mina vänner, a.k.a. "filosoferna" och fann en ungtupp som påstod sig ha kommit fram till ett svar. Denne var Isaiah Berlin. som år 1958 publicerade sin essä "Två begrepp om frihet". Denna kom snabbt att bli populär och räknas idag som en av 1900-talets klassiker inom politisk teori. Förvisso är språket något torrt, men vem har inte pressat ned en dry martini då och då och insett att det kanske inte var så farligt?

Berlin gör en skillnad mellan vad han kallar för "positiv" och "negativ" frihet, varav det sistnämnda menas vår "fundamentala känsla" av frihet. Det slags frihet som är frånvaron av yttre tvång; jag är fri eftersom jag inte är kedjad vid en klippa; eftersom jag inte är inlåst i fängelse et cetera. Detta är frihet från något. Emellertid poängterar Berlin att när vi diskuterar kring frihet menar vi ofta något mer subtilt än ovan. Frihet är också en form av självbestämande, av att vara en person med hopp, föresatser och egna mål. Denna "positiva" frihet handlar om att ha kontroll över sitt eget öde. Jag är, när allt kommer omkring, inte fri bara för att portarna till min filosofigrotta är olåsta.

Problemet för Berlin är att dessa två former av frihet ofta är i konflikt. Tänk till exempel på friheten som kommer från disciplinen att lära sig spela tuba. Som nybörjare kan jag inte göra mycket mer än slita med min oförmåga. Dock, så småningom, kan jag spela med en någon slags befriad glädje. Eller tänk på det faktum att människor ofta utövar sin "positiva" frihet genom att rösta på ett speciellt parti, väl vetande att deras "negativa" frihet kommer att inskränkas om partiet kommer till makten.

"[...]Detta faktum skyms av (hobby)filosofer som letar efter en universell moral[...]"

Forskaren tillika filosofen pekar också på ett annat problem; Vem har rätt att säga vad som skall vara ett lämpligt mål med "positiv" frihet? Auktoritära eller totalitära regimer har mer ofta än sällan en rigid syn på meningen med ett mänskligt liv och inskränker därför den "negativa" friheten för att maximera sin egen idé om mänsklig lycka. Politiskt förtryck kommer ofta ur en abstrakt idé om vad som är ett gott liv följt av interventioner från makten för att göra verklighet av denna idé.

Berlins svar på detta problem är tvåfaldigt; först och främst är det viktigt att inse att de olika typer av frihet vi må önska alltid kommer att vara i konflikt, för det finns ingenting sådant som "ett mål med livet" - bara olika individers olika mål. Detta faktum skyms av (hobby)filosofer som letar efter en universell moral, men blandar ihop "rätt handlingar" med meningen med livet självt. För det andra måste vi hjälpa till att hålla liv i den fundamentala känslan av frihet som frånvaro av "översitteri och herravälde", så att vi inte upptäcker att våra ideal har förvandlats till bojor, såväl för oss själva som för andra.

"[...]Således vill jag påstå att de två vida frågorna;[...]"

Jag finner detta extremt intressant. Att frihet är något högst individuellt tror jag alla kan enas om. Därtill att det är en känsla.Dock vill jag fortsätta debatten och hävda att en människa ej kan uppleva därtill uppnå frihet om denne ej vet vad dennes mening med livet; tillvaron är. Således vill jag påstå att de två vida frågorna; "vad är frihet" och "vad är meningen med livet" är sammanlänkade.

Vi är många som letar efter frihet, men vad är syftet med denna? Vad ämnar vi göra med den? Svaret på den frågan torde vara samma som på "vad är meningen med livet". För har du total frihet kommer du att göra det du vill, och, rent logisk (haha), borde du då göra, såväl implicit som explicit, det du anser är meningen (med livet).

Jag vet ej vad som är min mening med livet och således kan jag ej påstå att jag är fri (även om jag en majoritet av dygnets vakna timmar känner mig just detta). Denna känsla kommer ej infinna sig bara för att jag blir "ekonomiskt fri", vilket jag tror kommer dröja en extremt lång tid, då jag har som mål att verkligen njuta på min resa; mitt liv. Jag är den som absolut kan tänka mig jobba längre för att då också kunna åka iväg på långa och exotiska resor (underförstått; dyra) resor utan att känna att jag måste snåla. Jag älskar mitt jobb och har svårt att se mig sluta jobba. Detta kan absolut komma att ändras, men just nu är min känsla likt denna. Att kunna leva på utdelningar är absolut en önskan och kanske kommer den bli uppfylld, men jag tänker inte "snåla" mig fram till en eventuell målgång.

"[...]Är vi inte alla fångar, på ett eller annat sätt?[...]"

Följaktigen; jag är ej fri utifrån de kriterier som efterfrågar tillräckliga likvida medel att försörja mitt leverne utfira min önskan och frågan är om jag någonsin kommer att vara det? Är vi inte alla fångar, på ett eller annat sätt? I våra tankar, i samhället, på landmassan et cetera. Haven är förvisso stora men även de har gränser! Å andra sidan; vi vet gränserna och vet således att vi inom dessa är fria - dock är detta inte total frihet(?). Utifrån detta synsätt framkommer ett annat begrepp - acceptans. Att acceptera och förhålla sig är ett måste för att ha en frihet. Eller är det bristen på acceptans som ger frihet?

En paradoxal tanke som slår mig i detta ändlösa filosoferande är den som Albert Camus lade fram; "Livet levs så mycket bättre om det inte har en mening". Då er tid är dyrbar och mina fingrar vill återgå till annat, såsom Marius, skall jag försöka att kortfattat redogöra för denna:

--> Eftersom vi är medvetna känner vi att livet är meningsfullt
--> Men vi vet att universum som helhet inte har någon mening(?)
--> Våra liv är en motsägelse
--> För att leva ett bra liv måste vi komma förbi denna motsägelse
--> Det kan vi göra genom att helt och hållet erkänna varats meningslöshet
--> Livet levs bättre om det inte har någon mening.

Är jag beredd att stämma in i detta? Njae, men jag kan ej heller påstå att jag är helt avig. Det finns viktiga poänger i Camus existentiella tankesätt och de bör tas på största allvar.

Som jag ovan kommit fram till är frihet en känsla. Därtill är begreppet högst individuellt. Ytterligare kan frihet delas in i flera "genrer/klasser", vilket på ett sätt kan göra det ofruktbart att diskutera denna fråga:

Metafysisk frihet
Epistemologisk frihet
Samhällelig frihet
Fysisk frihet
Psykisk frihet

Att kunna känna en frihet i alla dessa kategorier på en och samma gång tror jag är omöjligt och att eftersträva detta kommer enbart leda till motgång. Ju mer jag reflekterar kring denna fråga under mitt författande av denna text, desto mer känner jag att människan ej är skapt att tänka i dessa banor - vi blir, för att återigen anspela på Camus - främlingar - för våra tankar. Frågan är om jag (vi?) inte gör det svårare än vad det är? Kanske är livet att pressa sig lite ett par dagar i veckan, cykla hem, mötas av en familj som man älskar och som älskar en tillbaka, laga en god middag och sedan umgås? Ju mer jag tänker, desto starkare blir känslan av att när jag har befunnit mig i situationer likt dessa har jag ej reflekterat kring huruvida allt är ställt; hur världen, livet, meningen, är beskaffat. Jag har bara "varit" - jag har varit "fri". Är inte detta "varande" meningen (med livet)? När allt är och inga andra tankar förekommer. Man stannar inte ens upp och tänker: "Vad skönt/underbart det just nu är", utan man bara är. Det är frihet och det underbara är att det ej krävs XXX i utdelning för att nå det. Allt som behövs är att veta vad man vill, önskar och sedan leva efter detta.

Frihet är en mycket intressant därtill diffus tanke. För att kunna uppnå denna måste man veta vad man vill uppnå, hur man skall göra det och vad/hur man skall göra när den väl är uppnådd. En risk, baserad på mina, på måndag, 31 år på denna jord, är att människan är ett däggdjur som aldrig kan bli nöjt. Oavsett situation kan vi aldrig finna oss nöjda; mer vill ha mer. Du tänkte att du skulle bli nöjd, dvs. fri från dina vill-ha-begär, med en Iphone 7. Ett par dagar efter att du använt den kommer nästa tanke... Detta samspelar med b.la. John Locke och John Stuart Mill, som menar att frihet är avsaknad av tvång och förbud. Frihet är en känsla och likt alla känslor kommer och går, gör även denna detta. Dock kan man skapa förutsättningar för att kunna maximera de tillfällen då denna infinner sig; vet jag att jag mer ofta än sällan är lycklig och känner en frihet när jag får vara ledig från löneslavande? ja, då borde jag nog försöka att maximera dessa tillfällen. Känner jag frihet när jag umgås med min familj? Ja, då är det just denna upplevelse du skall se till att kunna rent kvantitetsmässigt.

Med det sagt; känn dig fri att reflektera kring detta och känner du att du vill skriva en rad eller två är du även fri att göra det.

En filosofs guide till livets vilsenhet

"Till mitten hunnen på vår levnads vandring

hade jag i en dunkel skog gått vilse

och irrat bort mig från den rätta vägen." Canto 01, D. Alighieri

Ännu ett inlägg som explicit, ändock implicit, inte har med ekonomi att göra kommer idag att presenteras. Likt tidigare redogjort är jag en bokmal. Jag läser mycket och försöker alltid att bredda mitt register och ta mig an nya författare, prosa, genres med mera. Detta gör jag för att jag har ett driv; ett sug att få läsa och ta del av andras berättelser, livsöden, kunskaper, insikter et cetera. 

"Don't panic!", D. Adams

När jag tittar på "the avarage joe" i såväl Sverige som i övriga västländer idag blir jag rädd. Förvisso läser många, men det är endast korta därtill icke-utmanande texter. I flera år har den svenska skolan tappat i såväl nationella som internationella resultat. De två mest heltäckande (om än ej helt rättvisa) rapporterna,  PISA-rapporten 2015 samt PIRLS 2011, segmenterar bara det som jag tror många av oss ser och läser; dagens människor, både vuxna och barn, läser inte. De tittar på serier, spelar Candy Crush, facebookar, twittrar et cetera. Dock, var är escapismen? Var är utmaningarna för intellektet? Jag säger inte att något av ovan är fel. Ej heller att man inte skall göra det. Emellertid, som verksam inom skolvärlden samt som forskare inom lässtrategier och läsningens betydelse för det kognitiva utvecklandet, är jag rädd att människan just nu håller på att bli så "dumifierad" att samtliga antingen skulle kunna få en roll i Luke Wilsons "Idiotrepubliken" eller konkurrera ut Jim Carrey och Jeff Daniels i "Dum Dummare".

Alla har vi våra favoriter som vi ofta återkommer till och detta för att de förmedlar en känsla, ett budskap, en ... "hjälp"(?). Den senaste tiden har jag känt att jag mer och mer har tappat fokus. Inte från jobbet. Ej heller från mina investeringar. Icke heller från mitt bokprojekt. Nej, jag har tappat fokus på "allt"; "livet" (att tillägga är att jag har slarvat med min mindfulness). Jag har under en längre tid gått med känslor tillika frågor kretsande om var jag är, vad jag vill, vad som komma skall och vart jag ska. Sådant gör jag ofta men just denna gång har jag känt en sorts vilsenhet när jag har försökt att besvara samtliga frågor. Bara sådär, likt en blixt från klar himmel, kom jag tidigare i veckan, då jag satt ned och försökte att bli tillfreds med de vilsna känslorna/frågorna, att tänka på en bok som har en hedersplats i min fullsmockade bokhylla.

"Människan är inte annat än summan av sina tankar. Det man tänker det blir man" M. Gandhi

"... är den magiska historien om Santiago, en andalusisk herdepojke, som följer sin dröm om att finna en av världens dyrbaraste skatter. Från sitt hem i Spanien reser han till marknaderna i Tanger och genom Egyptens öken till ett livsavgörande möte med alkemisten. Historien om de skatter som Santiago finner på sin väg lär oss den viktigaste av alla visdomar: att lyssna till sitt hjärta, att förstå tecknen på livets väg och framför allt att följa sina drömmar."

Bokens titel är "Alkemisten" och är skriven av Paulo Coelho, en av de författare jag håller som högst bland övriga mycket duktiga. Jag läste den för första gången när jag gick på gymnasiet och blev helt ställd. Boken handlar om en man som är vilse i livet, som alltid tror att gräset är grönare på andra sidan eller "inte ser skogen för alla träd". Han ger sig ut på en resa, där han tror sig finna en skatt. Väl hemma är han samma person, men han ser livet på ett annat sätt än tidigare. 

Boken fick mig att ställa frågor; att se inom mig. Den fick mig att ställa frågor som är (o)möjliga att svara på och den gjorde det på ett sådant vackert, lättsamt, pedagogiskt och narrativt sätt att jag aldrig upplevde mig utsatt eller utpekad. Och detta i en tid då mitt liv var lite ostabilt, likt nu, idag, då jag upplever mig vara ofokuserad. Således började jag läsa om den och när du läser detta inlägg har jag redan läst ut den och är, på förhand, säker på att den dels kommer att ha lugnat mig, dels ha givit mig en underbar eskapism.

"När du förändrar ditt sätt att betrakta saker, förändras de saker som du betraktar" M. Planck

Vid en snabb, likväl mycket intressant, googling fann jag att jag inte är ensam om denna känsla, detta budskap samt denna upplevelse av att ha blivit förtrollad av Coelhos prosa. Boken har översatts till 56 språk och givits ut i 156 länder! Den är en av världens mest sålda och omdiskuterade böcker och när man läser runt på Internet är det många som beskriver den som "livets ordbok". Nu tänker du säkert att alstret är en tegelsten á la Dostojevskij eller Dantes "La Divina Commedia", men hör och häpna; den är enbart 185 sidor. Således är den en underbar bok att läsa non-stop under en helg!

På Coelhos hemsida finns mycket matnyttigt om boken och då jag satt och studerade den fann jag nedanstående lärdomar som många i allmänhet, men en recensent vid Huffington Post i synnerhet, anser förmedlas i boken. 

1. Rädsla är ett större hinder än hindret självt

"Säg till ditt hjärta att rädslan för lidande är värre än lidandet själv. Och att inget hjärta någonsin har lidit när det går på jakt efter sina drömmar, eftersom varje sekund av sökningen är ett andra möte med Gud och med evigheten. "
Varje ny strävan kräver in människan på ett okänt territorium - det är skrämmande. Men med stor risk kommer stor belöning.

2. Det sanna kommer alltid att uthärda alla hinder

"Om det som man finner är gjord av ren materia, kommer det aldrig förstöras/försvinna. Och man kan alltid komma tillbaka. Om det du hade hittat bara var ett ögonblick av en insikt, som en explosion av en stjärna, skulle du inte hitta något när du kommer tillbaka. "
Sanningen kan inte beslöjad av rök och speglar - det kommer alltid att stå fast. När du söker efter "rätt" beslut, kommer det att vara ett som tål tidens tand och vikten av kontroll.

3. Bryt monotonin

"När varje dag är densamma som den nästa beror det på att folk inte inser de goda saker som händer i deras liv varje dag som t.ex. att solen går upp."
Tacksamhet är praxis för att hitta det goda i varje dag. Livet kan lätt bli stillastående, vardagligt och monotont. Dock, det ändras beroende på vad vi väljer att se. Det finns alltid en guldkant, om du letar efter den.

4. Omfamna den nuvarande

"Eftersom du inte bor i antingen mitt förflutna eller min framtid är jag bara intresserad av nuet. Om jag alltid kan koncentrera på det nuvarande, kommer jag att bli en lycklig man. "
Det finns ingen anledning gräva i det förflutna och låta det definiera dig, eller att gå vilse och orolig för framtiden. Fokusera istället på nuet. Då är du i området för möjligheten - hur du samarbetar med nuet kommer att styra ditt liv.

5. Din framgång har en krusningseffekt

"Det är vad alkemister gör. De visar att när vi strävar efter att bli bättre än vad vi är,  blir allt omkring oss bättre också. "
Tillväxt, förändring och utveckling är vävt in i tyget av verkligheten. Att bli en bättre version av dig själv skapar en dominoeffekt som gynnar allt  och alla omkring dig: din livsstil, din familj, dina vänner.

6. Ta beslutet

"När någon gör ett beslut dyker han ned i en stark ström som kommer att föra honom till platser som han inte ens hade drömt om när han först fattade beslutet."' Det är lätt att bli överväldigad av de okända och mer fina detaljerna i dina drömmar. Ageranden och resultat kommer att strömma ut om du har tillförsikt och tillit för ditt beslutsfattande; sitter du kvar på staketet kommer du ingenstans.

7. Var orealistiskt

"Jag ser världen i termer av vad jag skulle vilja se hända, inte vad som verkligen sker."
Några av de största uppfinningar skulle inte ha hänt om människor hade valt att acceptera världen som den är. Stora framgångar och innovationer börja med ett tänkesätt som ignorerar det omöjliga.

8. Oavsett hur många gånger du faller - res dig upp!

"Hemligheten med livet är att falla sju gånger och att gå upp åtta gånger."
Åttonde gången kan vara ditt genombrott. Är så ej fallet kommer kanske den nionde att bli det. Det finns inget alternativ! 

9. Fokusera på din egen resa

"Om någon inte är som andra vill att denne skall vara, blir de andra arga och besvikna. Alla verkar ha en klar uppfattning om hur andra människor ska leva sina liv, men ingen otäcks ha det om sitt eget liv"
Det är lätt att påverkas av andra, men du kommer att bli olycklig om du lever någon annans liv. Det är inget fel med att ta råd och lära av andra, men se till att det ligger i linje med dina önskemål och passioner.

10. Agera!

"Det finns bara ett sätt att lära sig. Det är genom handling. "
Du kan studera, läsa och lyssna tills du blir blå i ansiktet, men hela upplevelsen är när du vidtar åtgärder och låt er gummit möta vägen. När du är klar; sikta och tryck på avtryckaren.



Att känna en sorts vilsenhet, ett ofokus, tror jag är sunt och bra. Människan är ett reflekterande och outgrundligt väsen som inte skall jämföras med maskiner e.d. Likväl är vi inte mer än just människor, ett flockdjur, och som dessa behöver vi ständigt, ibland ofta, ibland sällan, mycket hjälp och stöd. Annat vore konstigt. Arthur och Ford hade sin guide, Dante sin Vergilius och jag har min Coelho. Har du någon ciceron och, i sådana fall; vad/vem/vilket?

Facit till "The Pursuit of Happiness"

"Happiness depends upon ourself", Aristoteles

Lycka är något vi alla strävar efter och jag har behandlat ämnet flera gånger, bland annat i "Is happiness for sale" samt "Njutningens paradox". Även om jag har förståelse för att ämnet kan kännas utvattnat till sådan grad att man kan känna en aversion större än den man har mot Donald Trump rekommenderar jag dig att läsa detta inlägg, då en av världens längsta och mest kompletta studier om lycka nyss har avslutats (efter detta inlägg anser jag ämnet slutdiskuterat - skönt!)

Lycka är en av de viktigaste sakerna i livet, men det är också en av de svåraste att studera. Psykiater Robert Waldinger är chef för Harvard Study of Adult Development och har lett samt drivit en av de längsta och mest kompletta studier av det behandlade ämnet som någonsin genomförts. Inför sin undersökning frågade han människor i allmänhet men unga i synnerhet om vad lycka var och betydde för dem. De flesta av de unga vuxna sade att deras mål i livet var att bli rika eller berömda. För mig är detta tragiska svar, som inte kan sägas vara annat än samhällstypiska och karaktäriserande för den värld vi skapat och lever i. Fokus ligger på det yttre; det materiella istället på dess antonymer. Således blev jag glad efter att ha läst Wallingers rapport, där slutsatsen säger att det inte är pengar, makt eller berömmelse som ger människor lycka, utan... ja, vi kommer till det längre ned.

Dock, ytterligare ett perspektiv tillika fråga till detta inläggs tema, som bör väckas och behållas i bakhuvudet innan vi fortsätter med studien, är varför vi ska/upplever oss jaga lycka? Har vi någon gång fötts och varit "lyckliga" utan att för den delen ha jagat eller sökt nämnda? Har någon sagt till oss att vi ska/måste jaga den? Är det som så, att genom att söka och jaga nämnda tema som vi ständigt pressar oss mot ett mål, som för varje steg vi närmar oss skjuts fram detsamma avstånd vi upplever oss ha intagit? Är jakten tillika målet(!) en illusion? Jag vet inte utan allt vi kan konstatera är att lycka är ett abstrakt begrepp och således enbart kan vara av en subjektiv upplevelse hos envar. Detta styrker ett ifrågasättande till att "köpa sig lycka". Personligen har jag, efter dessa inlägg om lycka, kommit fram till att man inte ska jaga lycka i tron om att den "finns på andra sidan" eller att man nödvändigtvis måste simma över ån efter vatten. Genom att inte jaga den; inte fokusera på den; inte låta den uppta din sinnesfrid kommer du att uppleva den. För inte går du ut på en restaurang med dina vänner och sitter där med tanken att "nu ska jag vara lycklig", eller? Nej, det är dagen efter, då du förvisso ångrar kvart-i-två-shoten men inte kan göra annat än att le när du tänker tillbaka på allt roligt som hände under gårdagen, då du var lycklig!

Detta lättsamma utsvävande från min sida tillåts avslutas med två citat som jag finner träffande och tankeväckande utifrån vilket perspektiv man väljer att angripa temat:

"One of the first conditions of happiness is that the link between man and nature shall not be broken" L. Tolstoj

"We hold these thruts to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness..." Den amerikanska självständighetsdeklarationen 

Så, åter till studien. I denna följdes två grupper av vita män i 75 år, med början 1938:

• 268 Harvard "softmores" som en del av "Grant Study" som leds av Harvard psykiater George Vaillant

• 456 12- till 16-åriga pojkar som växte upp i innerstaden Boston som en del av "Glueck Study" som leds av Harvard Law School professor Sheldon Gluck

Forskarna kartlade män om deras liv (inklusive kvaliteten på deras äktenskap, trivsel och sociala aktiviteter) vartannat år och övervakade deras fysiska hälsa (inklusive lungröntgen, blodprov, urinprov etc.) vart femte år. De kom fram till en viktig iakttagelse: Goda relationer hålla oss lyckligare och friskare.

I ett abstract tillika i flertalet intervjuer säger Waldinger att det främst är tre saker som leder till lycka:

Nära relationer

Män i båda grupperna av Harvardstudien som berättade att de hade nära umgänge med familj, vänner, och/eller samhället tenderade att vara lyckligare och friskare än sina mindre sociala motsvarigheter. De tenderade också att leva längre. Som jämförelse framkommer att människor som sade att de var ensamma rapporterade att de kände sig mindre glada. De hade också sämre fysisk och psykisk hälsa, enligt definitionen ovan.

Vad som även styrker ovan förda diskussion är en metastudie publicerad år 2014 i tidskriften Social and Personality Psychology Compass, i vilken det framkommer att ensamhet kan komma i vägen för mental funktion, sömn och välbefinnande, vilket i sin tur ökar risken för sjukdom och död.

Relationernas kvalité (inte kvantitet)

Det är inte bara att vara i ett förhållande som räknas. Gifta par som sade att de argumenterar ständigt och hade låg tillgivenhet för varandra (som av författarna definieras som "high-conflict-marrige") var faktiskt mindre lyckliga än personer som inte var gifta alls.

Dock verkar effekten av förhållandets kvalitet till viss del vara åldersrelaterad. En studie 2015, som publicerades i tidskriften Psychology And Aging, följde personer under 30 år och fann att antalet relationer människor hade i själva verket var viktigare för människor i 20-årsåldern, men att kvaliteten på relationer hade en större effekt på socialt och psykologiskt välbefinnande när människor var i 30-årsåldern.

Stabila och stöttande äktenskap

Att vara socialt anslutna till andra är inte bara bra för vår fysiska hälsa. Det hjälper också avvärja mental nedgång. Människor som har varit gifta utan att ha skilt sig, separerat eller haft "allvarliga problem" tills 50-års ålder presterade bättre på bland annat minnestester senare i livet än de som inte haft turen att leva "bekymmersfritt". Även annan forskning backar upp detta. En studie i tidskriften PLOS ONE 2013 fann att äktenskap, för att nämna en av flera andra faktorer, var kopplad till en lägre risk för mild kognitiv svikt och demens. Allt detta tyder på att starka relationer är avgörande för vår hälsa.

Samhället ställer en stor tonvikt på rikedom och att lycka har en nära och viktig relation med vårt arbete (jmf. citatet från den amerikanska självständighetsdeklarationen samt "the american dream"). Dock, enligt Waldinger, motbevisas detta av denna studie: "Men om och om igen under dessa 75 år, har vår studie visat att människor som klarat sig bäst var de människor som mer värdesatte och valde relationer med familj, vänner och gemenskap."

Likt ofta är fallet med mina inlägg finns den textuella kommunikationen även i en visuell tillika verbal dito. Du finner Wallingers TED-talk här.

Jag är inte förvånad över dessa resultat som Harvardstudien presenterade. Jag upplever mig alltid må som bäst när jag är med människor som står mig nära och som jag håller högt därtill värdesätter. Pengar är föga viktigt för mig för att jag ska vara lycklig, däremot är de viktiga för mig som medel att kunna få möjlighet att få mer tid att njuta av mina nära och käras umgänge - och därmed uppnå mer lycka. Genom att investera, genom att bygga en pengamaskin, genom att inse att livet ej handlar om att "flest prylar när han dör vinner", utan om flest lyckliga stunder, minnen, upplevelser et cetera "vinner". Jag tror det finns en anledning till att program såsom Lyxfällan och böcker såsom Lyckofällan (läs den - mycket bra) existerar medan dess motsatser lyser med sin frånvaro! Det som jag finner konstigt är att gemene man uppmärksammar detta men inget mer. Således blir det "mycket snack men liten verkstad"...

Jag upplever det som att en majoritet av oss bloggare (och säkert även alla andra som investerar men ej bloggar) har detta som mål. För vad är en Tesla S P85D  i jämförelse med en underbar vistelse med nära och kära på Capri med solen i ögonen medan servitören fyller på ditt vinglas och en pasta vongole serveras med dofterna av hemmagjord tomatsås, vitlök och persilja med vetskapen om att allt är "gratis" samt att lyckotiden du upplever inte är tillfällig utan permanent?

För varje krona jag investerar investerar jag i lycka. Man brukar säga att tid är pengar och att pengar är tid - (förhoppningsvis) en lycklig tid! Summa summarum: Varje gång du investerar, tänk då att du investerar i din framtida lycka. Faktum att du är ansvarig för din egen lycka är lika tydligt som konspirationsteorin om att VM 1958 inte ägde rum är skrattretande.

För att förstärka tillika emfatisera känslan kan valfri låt (eller samtliga) av Billboards "happy songs"-list hjälpa när du tvekar kring dina investeringar!