Att skapa och dela modellportföljer är något som jag tycker mig ofta se. Vissa gör det via en blogg, andra via sociala medier såsom Instagram, X och Facebook och ytterligare några via Youtube med flera. Precis som ett mynt har två sidor finns det såväl för- som nackdelar med att skapa och dela dessa, men rätt approcherat kan läsare och tittare finna intressanta uppslag att sedan själva läsa in sig på mer närmare. Att köpa för att någon annan gör det, eller säger att det är bra – det vill säga ”rygga” – är sällan klokt, för om man inte vet varför man köper och äger, vet man inte om och när man ska hyvla och helt sälja av.
När jag var liten lekte jag med LEGO, men också en del Meccano. Det fanns klara instruktioner till hur piratskeppet (att man inte sparade det…) eller brandstationen skulle byggas, men väl efter att de var färdigbyggda och man hade tröttnat på att leka med dem, monterades de ned och lades i en stor låda. Efter ett par dagar väcktes ånyo bygglusten, men istället för att bygga exakt detsamma byggde man nu helt fritt. I nio komma nio fall hade man ingen klar plan, utan man tog det som det kom – lite som Magdalena Anderssons plan gällande den eventuellt kommande regeringskonstellationen. I vissa fall blev det som bäst en antydan till ett skepp…
