Jag är inte mycket för firande och att uppmärksamma personliga tillfällen från mitt eget liv, men desto mer när det gäller andra. Som jag skrev tidigare i år, i samband med min 40-årsdag, har mitt modus operandi i ”… flera år hört av mig till nära och kära och använt ursäkten att ”vi tar firandet i sommar, då vi kan sitta ute och kanske grilla och ha en skön sommarkväll”. Såklart har detta gjorts med den bakomliggande tanken att den där kvällen aldrig kommer att realiseras.”
Fylla år är ett sorts jubileum, medan att minnas studenten är ett annat. Ytterligare en jubileumshändelse som jag nu i dagarna blev mig uppmärksammad på är att det är 6, 5, 4, 3 respektive 1 år sedan som jag släppte mina böcker. Rörande exakt släppdatum är det förlaget som bestämmer och jag har aldrig lagt mig i det mer än att jag gärna inte ser att de släpper boken under april-juni, då lärarlivet är som mest krävande med dels nationella prov och kompletteringar för elever mellan två betyg, dels kursavslut i respektive kurs, samt att jag gärna ser att boken släpps en onsdag – allt för att sprida läran om lillördagens förträfflighet…