Det är lockande att läsa vad alla och envar tror om börsen framgent. Vart är den på väg och på vilken nivå handlar vi på om en dag, en månad eller ett kvartal? Vissa rådfrågar vår tids motsvarighet till Evangeline Adams, andra kokar kaffe och spår i sumpen. Gällande förstnämnda figurerar hon i 1929 (Sorkin, 2025), som jag skrev om den 6 januari men först i veckan läste ut (andra böcker har kommit före, ty backloggen är ständigt för stor), och även om jag vågade mig på att rekommendera den redan innan jag hade läst den, gör jag detsamma även nu efter att så ha gjort.
Boken kan till en början kännas lite övermäktig och segdragen, inte för att det är många karaktärer som successivt introduceras, utan för att det är en stor uppbyggnad inför att ”skiten träffar fläkten”. Mitt råd är att hålla ut, för efter drygt 200–220 sidor börjar det ske saker och ting och relationerna karaktärerna emellan blir än mer intensifierade. Bli inte heller motsträvig för att boken är cirka 530 sidor, då cirka 100 sidor består av källor.
Nu ska detta inlägg inte handla om 1929, som redan har fått många välförtjänta utlåtanden samt positiva recensioner, men den ligger på sätt och vis inte långt från dagens tema – att läsa mer historia och mindre utfästelser om framtiden. Absolut är sistnämnda intressanta att ta del av och visst lockar de, men hur många slår in? Just detta vittnar historiken om, nämligen att en stor majoritet av det som alla igår sade skulle hända idag, inte slog in. Vad som dock slår in, vilket blir paradoxalt, är att majoriteten kommer fortsätta läsa nämnda utfästelser.