Ännu en gång vill jag återkomma till idé- och kulturhistoria, ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och jag hoppas att detsamma gäller för dig. Frågan om vad meningen med livet är har ställts sedan urminnes tider och flera har givit sina förslag på svar; mitt är att meningen med livet är just meningen. Vad ger dig mening? Där har du ditt svar. Om det inte finns något efter att dansen är slut, så fortsätt att dansa och njut av varje steg.
Nu är det förvisso inte meningen med livet jag kan eller ska ägna mig till, utan jag lämnar den frågan till alla och envar att själva reflektera kring om det behovet finns. Emellertid är det temat för dagens inlägg inte allt för långt ifrån nämnda. Tid är, tillsammans med energi, än så länge människans enda finita valuta. Med kapital kan vi köpa mycket, såsom en ökad trygghet, mat och så vidare, men vi kan inte köpa fler år. Sant är att vi kan ”köpa” fler år av ledighet genom att gå i pension/FIRE tidigare, men likväl kan vi inte stå där vid 95 års ålder och säga till Sankte Per, när vi märker av hans närmanden, att ”Jag har tio miljoner på kontot och önskar köpa mig ytterligare ett tre på jorden. Tar du kort, eller fungerar det att betala med Klarna… (BNPL…)?”
