Vi har alla olika preferenser, placeringshorisont, strategi, mål, ambitioner med mera och beroende av detta blir också sättet som vi förhåller oss till börsens volatilitet olika. Som talesättet gör gällande tjänar såväl tjurar som björnar pengar på börsen, medan grisar slaktas. Mitt mål, som till en stor del redan har uppnåtts, är att kunna leva på portföljen, främst via dess utdelningar, och därmed fokuserar jag på bolag som 1) delar ut och 2) som bedöms kunna dela ut än mer i framtiden. Vissa år behålls eller till och med sänks utdelningarna på grund av en sämre (bolags)period, eller för att ledning och styrelse bedömer att pengarna ska läggas på ett offensivt förvärv, investeringar eller dylikt. Detta har jag full respekt och förståelse för och så länge jag bedömer anledningen som adekvat, behåller jag mitt innehav.
söndag 29 mars 2026
fredag 27 mars 2026
6, 5, 4, 3 och 1
Jag är inte mycket för firande och att uppmärksamma personliga tillfällen från mitt eget liv, men desto mer när det gäller andra. Som jag skrev tidigare i år, i samband med min 40-årsdag, har mitt modus operandi i ”… flera år hört av mig till nära och kära och använt ursäkten att ”vi tar firandet i sommar, då vi kan sitta ute och kanske grilla och ha en skön sommarkväll”. Såklart har detta gjorts med den bakomliggande tanken att den där kvällen aldrig kommer att realiseras.”
Fylla år är ett sorts jubileum, medan att minnas studenten är ett annat. Ytterligare en jubileumshändelse som jag nu i dagarna blev mig uppmärksammad på är att det är 6, 5, 4, 3 respektive 1 år sedan som jag släppte mina böcker. Rörande exakt släppdatum är det förlaget som bestämmer och jag har aldrig lagt mig i det mer än att jag gärna inte ser att de släpper boken under april-juni, då lärarlivet är som mest krävande med dels nationella prov och kompletteringar för elever mellan två betyg, dels kursavslut i respektive kurs, samt att jag gärna ser att boken släpps en onsdag – allt för att sprida läran om lillördagens förträfflighet…
onsdag 25 mars 2026
Don't ask the barber whether you need a haircut
Det är lockande att läsa vad alla och envar tror om börsen framgent. Vart är den på väg och på vilken nivå handlar vi på om en dag, en månad eller ett kvartal? Vissa rådfrågar vår tids motsvarighet till Evangeline Adams, andra kokar kaffe och spår i sumpen. Gällande förstnämnda figurerar hon i 1929 (Sorkin, 2025), som jag skrev om den 6 januari men först i veckan läste ut (andra böcker har kommit före, ty backloggen är ständigt för stor), och även om jag vågade mig på att rekommendera den redan innan jag hade läst den, gör jag detsamma även nu efter att så ha gjort.
Boken kan till en början kännas lite övermäktig och segdragen, inte för att det är många karaktärer som successivt introduceras, utan för att det är en stor uppbyggnad inför att ”skiten träffar fläkten”. Mitt råd är att hålla ut, för efter drygt 200–220 sidor börjar det ske saker och ting och relationerna karaktärerna emellan blir än mer intensifierade. Bli inte heller motsträvig för att boken är cirka 530 sidor, då cirka 100 sidor består av källor.
Nu ska detta inlägg inte handla om 1929, som redan har fått många välförtjänta utlåtanden samt positiva recensioner, men den ligger på sätt och vis inte långt från dagens tema – att läsa mer historia och mindre utfästelser om framtiden. Absolut är sistnämnda intressanta att ta del av och visst lockar de, men hur många slår in? Just detta vittnar historiken om, nämligen att en stor majoritet av det som alla igår sade skulle hända idag, inte slog in. Vad som dock slår in, vilket blir paradoxalt, är att majoriteten kommer fortsätta läsa nämnda utfästelser.
söndag 22 mars 2026
Är det nu som det händer?
Jag har varit exponerad mot börsen sedan innan finanskrisen, om än att det innan och fram till cirka 2011 var via fonder och att jag då knappt agerade mer än att månatligen överföra en summa till de (dyra) fonder som Handelsbankens personal hade hjälp mig att välja ut. Kring nämnda årtal insåg jag såväl ett som ett annat och sadlade om. Sedan dess har det varit ett par tillfällen då Mr. Market har haft några extra kraftiga infall av sin manodepressivitet, men dessa har mer eller mindre - och för att generalisera - ofta gått över fortare än kvickt.
Euro- och i förlängningen Greklandskrisen, Brexit, Corona och inflationsåren har förvisso noterats och känts av, men dess närvaro var likväl kort. Inte sedan finanskrisen har vi haft en period över två år som börsen har gått ned och detta har säkert präglat dagens, framför allt nytillkomna, investerare på ett både med- och undermedvetet plan. Receptet vid varje nedgång hittills har varit ”buy the fucking dip” och det har också visat sig vara det allra bästa. Kommer det om X antal tidsenheter visa sig att detsamma under dessa tre veckor som krisen i Mellanöstern har pågått vara detsamma? Om det vet vi, som så ofta, först i efterhand.