Det sägs att äga Lundberg är som att se färg torka i slowmotion, med vetskap om att jag här kränker färgen. I tider då allt och alla ska ha nu och där dopaminkickarna ska vara konstanta blir Lundberg något av det sista som lockar givet att man just är nämnda dopamin- och duracellkanin till investerare (läs: mer korrekt ”spekulant”).
Ett annat bolag som jag bedömer ligga på samma nivå som Lundberg är familjen Stillströms Traction, där det, exklusive den aktiva kapitalförvaltningen som går under ”finansiella placeringar”, sällan händer mycket, om ens det. Förra veckan kom investmentbolaget med sin bokslutskommuniké och som ofta var det en till stor del sömning läsning, mer eller mindre så som jag önskar det men med tillägget att jag gärna vill se och läsa mer om hur man från bolagets håll jobbar med att hjälpa de innehav, såsom Nilörngruppen, BE Group samt Drillcon, som löpt gatlopp under en längre tid.
