Diversifiering

“Diversification is a protection against ignorance," enligt Buffett. "[It] makes very little sense for those who know what they’re doing.”

Detta är visdomsord för många, många investerare. Jag är helt enig med Buffett om detta givet att vissa förutsättningar gäller, såsom att investeraren har tid, energi samt övriga faktorer som erfordras att kunna fokusera på några få, enskilda bolag. De som har detta och enbart har ett fåtal bolag i sin portfölj brukar ofta också vara duktiga, pålästa, kunniga och erfarna. I dessa fall är det absolut tal om en "ignorans" om de inte utnyttjar sin kunskap och tid för att öka avkastningen ytterligare.

Emellertid vill jag lägga fram ett annat perspektiv med detta citat. För de som inte uppfyller många av ovan kriterier, såsom tid, kunskap, erfarenhet et cetera, är det ren och skär ignorans att inte diversifiera. Med diversifiering menar jag inte + 30 bolag, men att enbart ha 3-5 bolag, som investeraren egentligen inte är tillräckligt insatt i, torde leda till stress, ångest och kval i tider då det är hög volatilitet. Därtill ökar också sannolikheten att investeraren inte agerar rationellt på bolagsspecifika nyheter med mera. 

Jag vet vad jag gör och det är att diversifiera. Buffett säger, som ovan har redovisats; "[It] makes very little sense for those who know what they’re doing.” Jag, som anser mig veta vad jag gör och vilka kunskaper jag besitter: de är inte tillräckliga för att kunna applicera en sådan fundamental analys som många andra i bloggosfären, såsom Finansnovis, Ägamintid, Gustav, Aktieingenjören, Vägen till Frihet, för att bara nämna några. Detta vet jag. Jag vet också att jag mår bäst i såväl sinne som kropp om jag sprider mina innehav. Hellre små och sakta steg som håller sig något före index, än möjlighet till stora och rejäla kliv, vila då också kan gå baklänges.

Att analysera citat och uttalanden är något som envar kan hålla på med i evigheter, för till syvende och sist handlar det om tolkningar. Hur länge har teologer inte argumenterat för att Gud menade si och så, medan andra hävdar så och si? Detsamma gäller såklart citat från Lynch, Buffett, Soros och alla andra av de mest kända och framgångsrika investerarna. Således är det motsägelsefullt att jag ens postar detta inlägg...

Vet vad du gör och varför du gör det. Det är så som du kan bli framgångsrik på börsen. Buffett gjorde det, men hans strategi och filosofi skiljer sig från din. Att då blint följa honom och även citat likt dessa är att ignorera sig själv. Ignorera istället allt "det andra", såsom onödigt brus, känslor som säger en sak ena dagen, en annan dagen därefter, störande objekt et cetera. Ignorera det som är skadligt och omfamna det som är gott. Jag vet att jag diversifierar och varför jag gör det. Det gör att jag mår och presterar bra.

Och nej, detta inlägg har inget att göra med denna veckas volatilitet, för jag anser att det knappt har skakat. Vi är där vi var i april. April! Det är för cirka 6 månader sedan. Kom tillbaka och prata volatilitet och svängningar om -10-15 % till. Se i det större perspektivet. Jag har ej köpt eller sålt något denna vecka, då det inte har varit värt att ta från krigskassan. 

Gnothi Seauton

Många är vi som växt upp med NES, SNES, Playstation, Xbox och alla andra spelkonsoler som kom likt en flodvåg från Poseidon under början av 1990-talet. Undertecknad minns mycket väl en julafton då ett Nintendo 8bit gömde sig bakom inslagspappret och dolt bakom ett annat fanns också ett fodral  i en gyllene färg - Zelda. 

Även om jag aldrig har varit den som stängt in sig med spel under min uppväxt har denna värld ändå funnits med mig. Strategi kom snabbt att bli genren framför övriga och under min tid på gymnasiet ställde jag och ett par vänner bland annat upp i SM i "Warcraft 3" och dess expansion "The Frozen Throne". Ett sjuttondeplats kom det att bli och med tanke på att jag enbart spelade då det föll mig in och då jag hade lust, var detta en plats jag var nöjd med.

Utöver strategi hade jag vänner som, mer eller mindre, tvingade mig att spela Diablo 2 med dess expansion. För er som inte vet vad detta är för spel faller det inom gengren "rollspel light med betoning på hack & slash". Du ser din karaktär från ett isometriskt perspektiv och syftet är mer att döda fiender för att få experince, som du sin sin tur kan lägga på färdigheter (läs: skills), än att följa med i den extremt lösa därtill tafatta handlingen.

Jag fann inte spelet lika beroendeframkallande likt övriga men var det något som jag fann som rogivande och roligt, var det då jag skulle välja min karaktär. Skulle jag välja en Paladin, som var att jämföra med en godhjärtat riddare? Eller skulle jag vara en Sorcerer, som slaktade sina fiender genom magi? En Necromancer som älskade det här med gift och att framkalla skelett och zombies? Kanske en Amazon, som, vid sidan om att vinna priset för minsta möjlig klädesplagg, dräpte sina fiender med båge, spjut och andra projektiler? En barbar, som kompenserade vissa hmm..."defekter" med extra stora yxor alternativt en Assassin, vars dödliga smygande och hemska klor till vapen visste hur att göra livet surt alla som kom i dennes väg?

Det är väl bara att spela och sedan skita i att man är en "barbar", kanske vissa säger? Förvisso, men som en barbar ger spelet mig inga förutsättningar att använda magi. Det ger mig ej heller möjlighet att blanda lite gift eller uppkalla zombies. Spelar jag som en Amazon har jag inte tillräckligt med styrka för att kunna bära de tunga vapen tillika rustningar som krävs för att ge mig in i handgemäng.

Vem av dessa skulle jag välja att spela igenom detta spel som? Om det hade varit ett spel som man kunde klara på 7-10 timmar hade det ej varit ett sådant stort beslut, men i detta fall var tio timmar mindre än Chansar Mest och hans väl kända sparkvot. 

Rollspel tycks vara en genre många söker sig till. Varför kan jag endast spekulera i, men troligtvis är det eskapismen som lockar; möjligheten att ikläda sig en annan roll; andra förutsättningar och göra sådant som den verkliga världen ej tillåter. Jag kommer ofta på mig själv att se mitt liv som ett sorts rollspel. Beroende på var jag befinner mig och med vilka jag är, är jag en viss person. Förstå mig rätt; jag är alltid Sofokles, men med olika och skiftande nyanser. På mitt jobb, Skolan i Aten, är jag en viss filosof, i mitt hem, med...ja, med mina dammtussar är jag en annan. När jag umgås med nära och kära är jag ännu en annan filosof. 

En förlängning av detta synsätt är att jag också ibland kommer på mig själv med att se mig själv ur ett tredjepersonsperspektiv; "Jaha, ännu en trevlig julafton där du sitter och reflekterar över huruvida du skall lämna sällskapet för att se Kalle, eller vara 'trevlig/vuxen' och sitta kvar. Varje gång har du valt Kalle, så varför begrundar du ens denna ickefråga?" eller "Nu står du här ännu en gång i valet och kvalet mellan att dessa vinsorter. Mer ofta än sällan kör du alltid på det 'trygga kortet'. Kanske är det dags att lämna den där j***a comfortzonen och ta något franskt?" eller dylikt.

Varför svamlar jag om rollspel denna eftermiddag? Jo, för precis som med rollspel och rollkaraktärer är jag en viss karaktär i mina val av investeringar. För cirka 2,5 veckor sedan skrev jag en tweet där jag berömde bloggskribenter i allmänhet, men i detta fall Gustav och Lundaluppen i synnerhet, för hur alla hjälper mig, ja alla(?), att bli bättre investerare. Vad som är intressant i fall likt dessa, där envar dagligen matas med (för det mesta) välskrivna analyser, diskussioner et cetera om bolag, investeringar med mera, är att man, såväl medvetet som omedvetet, låter sig påverkas. Sedan jag skrev detta utkast har även Finanstankar och Snåljåpen bidragit med varsitt intressant inlägg, som bör tas med i debatten.

Du spelar som Paladin, men hos till exempel Gustav får du läsa om hans amazonstrategier. Hos Lundaluppen får du läsa om barbariska taktiker, hos Ägamintid om lite småfull sätt att hugga i ryggen medan Vägen Till Frihet och Finnansnovis erbjuder lite hokus pokus. Du läser om dessa och tänker att de har något som du saknar; något som du (kanske) vill ha. Du börjar se dig själv som en halv paladin och låter ersätta den avkapade delen med en amazonkropp. Tiden går men du känner dig ej bekväm i den kropp självaste Dr. Frankenstein skulle ha blivit avundsjuk på.

Du väljer att kapa ett ben och ersätter det med ett barbariskt svullet sådant. Ytterligare en tid går men du känner hur du liksom haltar och känner att du är något... ojämn. Således kapar du en av dina två armar och skruvar dit en magisk sådan. Det känns något bättre och allt tycks vara frid och fröjd, men plötsligt infinner sig en stor fiendeskara. Fiender till både höger och vänster och du ser flera olika anfallsmöjligheter. Dock vet du ej var du skall anfalla först och hur du skall göra det; med magi? med en barbarisk spark? med ett par zombies?

Du är vilsen, saknar grund och trygghet. Du är en mismatch av övrigas styrkor. När det brinner som mest vet du ej hur att agera. Du är kluven; tudelad.

"[...]är en färdighet många är medvetna om[...]"

Att se och läsa andras analyser, reflektera över andras strategier och taktiker är mycket bra tillika sunt. Det är genom att överkomma kunskap och applicera den som människan utvecklas. Att alltid ifrågasätta sig själv, men också andra, är en färdighet många är medvetna om, men få verkligen applicerar. Mer ofta än sällan tycks människan se, lyssna och följa andra utan några som helst reflektioner (jmf. marknaden och småspararnas ageranden).

Just detta kan hända, och troligtvis händer, envar som läser alla de bloggar som finns inom oeconomica mundi. Således är det viktigt att när man läser andras bloggar, "experters" analyser, lyssnar på diverse podcasts åsikter et cetera, att man verkligen tar åt sig informationen på ett sunt sätt. Varifrån kommer denna information? Vad har skaparen för agenda, intressen och strategi? Varför känner jag si och så efter att ha läst en viss text? Beror det på att jag skiljer mig? Varför? Hur?

"[...]men jag hävdar motsatsen[...]"

Det finns många frågor att ställa sig och beroende på vem du är kommer dessa att variera. Det som inte varierar är att alla av oss står i valet att välja att vara medvetna om vi skall låta oss bli påverkade eller inte. Många kanske nu skakar på huvudet och säger att det är omöjligt att "välja" detta, men jag hävdar motsatsen. Genom att alltid ha ett kritiskt förhållningssätt; genom att alltid attackera ny information med motfrågor, som t.ex. de ovan nämnda, kan man undvika att låta sig omedvetet bli påverkad.

Tidigare i mitt investerarliv blev jag mer ofta än sällan väldigt lättpåverkad av diverse bloggskribenter. Men när stormar plötsligt slog till upplevde jag att min hydda inte var särskilt stark. Jag trodde mig kunna bruka magi, men då jag enbart kapat min barbararm och ersatt den med en magisk sådan, hade jag ju ej kunskapen att bruka magin.

"[...]Amazonen har lyckats mycket bra under flera år[...]"

Vad vill jag säga med detta inlägg? Jo, att det finns extremt duktiga skribenter, varav många, om än inte alla, återfinns på min blogglista. Läs dem. Diskutera med dem. Men köp inte allt de skriver med hull och hår. Visst, många av dem har fantastiska trackrecord, men en stor anledning till detta är att de  håller sig till sin rollspelskaraktär och strategi. Amazonen har lyckats mycket bra under flera år. Detta har också Barbaren samt många av de övriga klasserna. Men en extremt stor anledning att de har gjort detta beror på att de är sin klass trogen. De beväpnar sig inte med en yxa om de har en kroppshytta likt en Sorcerer, och på grund av detta har de rätt vapen att bruka när fienden kommer. Och tro mig, när fienden anländer är det för sent att ändra vald utrustning och omfördela skillpoints; ty spelet, såväl bildligt som bokstavligt, tillåter ej detta. Undertecknad har aldrig fått uppleva ett ras i den bemärkelsen att allt, precis allt, sjunker snabbare än Anna Books självförtroende tillika självkänsla efter att ej ha blivit omskriven på mindre än ett dygn. Några nedgångar á 15 %, men dessa har varit svallvågor jämfört med när det väl brakar loss. Har jag utrustat mig rätt? Har jag valt rätt strategi? Jag kan enbart utgå från nuvarande situation och den erfarenhet tillika kunskap jag kommit över och utifrån den känner jag mig väl rustad. Observera "känner".

Jag var ute och traskade igår och kom att passera Apollons tempel i Delfi. Likt alltid stannade jag och bad till denne om tak över huvudet, vin på bordet och soligt väder. När jag skulle bege mig därifrån fastnade jag för en inskription i templets vestibul; "Gnothi seauton". Jag fann denna extra passande för just de ord jag ovan förpestat din eftermiddag med.

Vilken karaktär är du? Har du alltid varit denne trogen eller har du under tidens gång bytt skepnad? Är du en sådan som veckovis tycks pendla mellan olika karaktärer? Haltar du just nu?