Vunna lärdomar

För många, ja alla inklusive mig själv, är det smått komiskt att skriva om sina lärdomar efter enbart dryga fyra år på börsen. Det är lite som när Britney Spears, under hennes "glory days", pratade om att skriva sina memoarer. Hon hade då knappt lämnat puberteten...

Jag vill betona att jag är mer än väl medveten om att min "erfarenhet" är mycket liten och i mångas ögon bristfällig, men jag känner ändå att jag vill skriva av mig detta. Detta gör att den först tänkta intervjun som skulle publiceras flyttas till nästa vecka.

Det har kommit att bli många inlägg under de cirka 2,5 år som bloggen funnits och en majoritet av dessa har handlat om psykologi tillika filosofi. Antalet analyser skulle göra Brahmagupta glad, för då skulle hans uppfinning verkligen få lysa likt den ljusglimt den kom att bli. Därtill är antalet genomgångar av mina innehav inte många och på detta sätt skiljer sig min blogg från en majoritet av övriga bloggar tillhörande denna bloggosfär, förlagd strax till vänster om restaurangen vid universums slut.

I mångt och mycket vill jag hävda att börsen och att överleva på denna främst handlar om psykologi - att ha och bibehålla därtill utveckla ett starkt psyke tillika metakognitivitet. Många pratar om hur Lynch, "Warre B" m.fl. är duktiga investerare och hur framför allt den sistnämnda är duktig på att hitta undervärderade bolag. Visst stämmer detta, men jag anser att många glömmer bort en annan styrka; hans starka psyke att klara av svåra tider; tuffa nedgångar; motgångar. Likt hans kunskap (märk; ej "förmåga") att hitta bolag är hans kunskap om psyket lika viktig. Att hitta undervärdera bolag är inte en förmåga. Att ha ett starkt psyke är inte en förmåga. Precis som du kan träna dig till att bli mästare i fickpingis kan du träna såväl dina investeringskunskaper som psyke. Det handlar om engagemang; om vilja. Finns detta hittar man även tiden till denna träning.

Jag håller just nu på och läser Investment Philosophies - Successful Strategies and the Investors Who Made Them Work (Damodaran, 2012), där det redan på sida två står om vikten att vara medveten om "human frailty" och, det relativt nytillkomna ämnet inom oeconomico muni; "behavioral finance".

Det första jag vill framhäva av mina lärdomar är vikten av självkontroll, vilket kan ses som en överbyggnad av det mesta i detta inlägg. Jag diskuterade kring detta i maj 2015, efter att ha läst Mischels bok "Marshmallowtestet - Att bemästra självkontroll". Det som slog mig av denna läsning, vilket kommit bli något jag alltid bär med mig, är vikten att kunna tänka metakognitivt beträffande att överföra och använda olika förmågor i sfärer de annars inte används eller är starka. I början av min inventeringskarriär (host...) var jag mer duktig på att titta på kurser, gärna dagsaktuella sådana, och köpa därefter. Likaså hade jag en tendens att köpa efter andra bloggares analyser, tweets eller kommentarer. Kort sagt; jag lät mig påverkas trots att jag någonstans innerst inne visste att jag bör ta det lugnt, reflektera och analysera om jag verkligen har samma slutsats och övertygelse som dessa. I andra fall, t.ex. i matbutiken, hade, och fortfarande har, jag inga problem att säga "nej" till godis eller andra lockelser. Detta för att jag har en stark självkontroll. Dock fanns inte denna när det kom till investeringar. Varför? Är den inte likt min pappa använder ketchup; "all-around-krydda"? Ömsom ja, ömsom nej är svaret på den frågan. Självkontroll är en förmåga som kan tränas. Därtill fordras att du klarar av att flytta den från sfärer där den är starkt till sådana där du är mindre detta.

"[...]Det intressanta är hur hjärnan fördelar energin[...]"

Det andra, som tillhör det psykologiska planet av investeringar, är att vara metakognitiv kring sina beslut och på vilken grund de är fattade. I mitt inlägg, även det från maj år 2015, kring detta ämne diskuterar jag kring att vi har två system som ligger till grund för vårt beslutsfattande - system 1 och system 2. Det intressanta är hur hjärnan fördelar energin mellan dessa och att system 1 mer ofta än sällan tillåts regera, vilket kan leda till tråkiga utfall för vederbörande. Då vi alltid önskar att vår rationella sida, den som gillar statistik och har en fäbless för att reflektera tillika problematisera innan ett beslut fattas, har förtur i den strömning av signaler som skickas mellan hjärnans delar är tyvärr ej fallet som sådant. Istället är det system 1, det som gillar att generalisera, ta saker för mer lätta än vad de egentligen är och agera på sekunden. Att inför varje beslut veta på vilka grunder det är fattat - att verkligen veta att jag har vänt och vridit på varje sten, är viktigt att eftersträva. Skriva och diskutera är två bra verktyg att se till att denna regel efterföljs.

Emellertid har jag också lärt mig, vilket blir paradoxalt, eller ännu mer passande; motsägelsefullt, till ovan nämnda, att magkänslan ibland kan vara värd sin vikt i guld. I mitt inlägg - All disease begins in the gut(?) - från juni år 2016, lägger jag fram forskning kring huruvida magkänslan faktiskt spelar en roll i beslutsfattande och att denna mer ofta än sällan är god. Forskningen är såklart tvetydig och likt alltid finns det såväl förespråkare som belackare kring detta, vilket framkommer i inlägget. Dock är jag ändå mer benägen att hålla med förespråkarna; magkänslan; intuitionen har en viktig och central plats i vårt beslutsfattande. Ty, är icke magen glad är icke människan glad, som en känd Svensson en gång sade. Jag har verkligen kommit att ta denna i beaktande då jag gör mina investeringar. Bland annat syns detta i att jag fortfarande inte belånat min portfölj, då min magkänsla är för stark kontra det rent "logiska" tillika "rationella" i att ändå ta en belåning då dagens ränteläge välkomnar detta.

Att koppla till det som kan ses som en sort överbyggnad i detta inlägg - självkontroll - är även förankring, eller "Anchoring" som kanske är mer vedertaget. Människan har en tendens att hålla kvar vid redan känd information som legat till grund för beslutsfattande och är mycket avig till ny och motsägande sådan då detta kostar energi, och är det något hjärnan vill göra är det att hushålla på denna. Ty, den lever fortfarande kvar på den tid vi gick omkring i en utstyrsel á la Fred Flinta och jagade diverse dinosaurier med klubba. Om detta står mer att läsa i "Braintrap".

"[...]framföra sina tre argument i ett argumenterande tal enligt: 2, 3, 1,[...]"

Ovan agerande - anchoring -  går även, om än lättsamt, att koppla till vår amygdala och hur denna mer ofta än sällan, främst på ett omedvetet än medvetet plan, styr vårt agerande. Hjärnan har nämligen en tendens att sträva efter generalisering och här kommer amygdalan in - generaliseringar sker ofta utifrån känslor. För att generalisera använder amygdalan främst två källor: det första du läste/såg/hörde samt det sista som du läste/såg/hörde. Av detta skapas sedan en generalisering. Det är därför alla talskrivare framhäver att man skall framföra sina tre argument i ett argumenterande tal enligt: 2, 3, 1, dvs. det näst bästa följt av det "sämsta" och sedan avsluta med det bästa (märk; alla tre är mycket bra, då talaren troligtvis har valt dem utifrån ett flertal, men det finns ändå en rangordning mellan de tre bästa). Det hjärnan gör när den hör detta tal är att den främst kommer ihåg det första och sista och generaliserar utifrån detta.

För att klara av ovan problem kan självkontroll absolut vara ett bra verktyg, men här fodras även en metakognitivitet om hur hjärnan försöker lura oss, vilket jag skrev om i Outsmart ypurself. I detta inlägg redogör jag för hur Dr. Karl Lehman anser att vi skall tacka de största hjärnfällorna och jag återkommer ofta till dessa i såväl min jobbvardag som när det kommer till investeringar. Att vara medveten om att hjärnan är din främsta allierade, men även din värsta fiende är en skrämmande tanke. Likväl är den sann och det bästa du kan göra är att acceptera detta och bli metakognitiv kring dig själv, dina beslutsrutiner och hur du tänker tillika agerar i alla situationer.

"[...]Acceptance and Commitment Theraphy[...]"

Den näst sista lärdomen jag vill framlägga, som även den hör ihop med stark självkontroll och psyket, är något jag tagit med i många inlägg, men ej skrivit ut det som ett centralt innehåll. Jag pratar om "ACT", vilket står för Acceptance and Commitment Theraphy. För de som har det svårt att se röda siffror, svängiga kurser, negativa skrivelser et cetera bör verkligen läsa in sig på denna metod. Den är det senaste tillskottet inom den kända behandlingen KBT, och kan ses som en vidareutveckling av denna. Genom att acceptera att du har problem men trots dessa förhålla dig till det commitment du åtagit dig, förslagsvis att inte sälja för att kursen enbart går ned på icke-befintlig fakta, och sedan hålla vid detta, kommer du successivt att bli mentalt starkare och starkare. För att öka dina chanser att lyckas med detta är det absolut bästa att skriva ned ditt commitment samt även rada upp dina "problem" som du skall acceptera, då du insett att de ej går att ta radera. 

Önskar du fördjupa dig mer om detta med ACT kan jag varmt rekommendera Russ Harris' bok - Lyckofällan.

Slutligen, efter att ha radat upp ovan lärdomar kommer en viktig - nämligen att applicera dessa. För cirka 1,5 år sedan skrev jag om att kunskap inte är värd någonting om du inte förmår att applicera den - Kunskap ≠ makt. Om du är en investerare som gång på gång gör samma misstag trots att du läst dig till hur du kan förbättra dig, har du tillägnat dig kunskap men ej applicerat den. Istället är det idioti vi pratar om - att göra samma sak om och om igen men att förvänta sig ett annat resultat. Således, skaffa dig kunskap och använd den. Utan detta applicerande är kunskap ej makt.

Det finns fler lärdomar jag kommit att få efter dessa dryga fyra åren, men ovan nämnda anser jag vara de mest väsentliga. De har hjälpt mig att utvecklas; att bli tryggare i mig själv. Vilka ("viktigaste") lärdomar har du lärt dig?

Nödvändig eller tillfällig sanning?

För ett par månader sedan diskuterades om vi investerar utifrån magkänsla eller förnuft och dessförinnan om kunskap≠makt . Detta kan ses som en fortsättning på dessa (dock kan inlägget även läses som en fristående del). Jag vill varna för att inlägget är relativt långt därtill kräver en aktivitet av minst två hjärnceller. Att rekommendera är en dubbel espresso, tid samt en gnutta öppenhet.

Den tidiga moderna filosofin beskrivs ofta som delad i två skolor - den rationella (Descartes, Spinoza, Kant m.fl.) och den empiriska (Locke, Berkeley, Hume m.fl.). Att denna delning mellan de båda sfärerna är lika kristallklar likt Brineys separation med Timberlake krävs få hjärnceller att förstå. Dock är det inte lika självklart att de olika filosoferna passar in i en en dessa grupper; ty de både liknar och skiljer sig från varandra på ett mer komplicerat sätt en så. Vad som är intressant är i alla fall den grundläggande skillnaden, vilken bli intressant att att diskutera för oss, förhållandevis få, vars munnar vattnas när vi hör sådant som "utdelningshöjning", "P/E 10", "skuldfri", "stabil moat" et cetera. Nämnda stavas "epistemologi", det vill säga uppfattningen om vad vi kan veta och hur vi kan veta det vi vet. Enkelt uttryckt menade empiristerna att kunskap kommer från erfarenhet medan rationalisterna menade att människan kan nå kunskap enbart genom logiskt tänkande.

En som förespråkade rationalismen, men ändå inte (jfr. valfri politiker som förfäktar valfritt vallöfte), var Gottfried Leibniz. Denne hävdade att i princip all kunskap kan uppnås genom rationellt tänkande men på grund av människans oförmåga att alltid tänka helt logiskt måste hon emellertid också lita till erfarenheter som ett sätt att nå kunskap.

"Vi vet nästan ingenting säkert, något vet vi a priori, det mesta vet vi av erfarenhet" 

För att förstå hur Leibniz kommer fram till denna slutsats måste vi kunna lite om hans metafysik - hans syn på hur universum är konstruerat (om du nu börjar känna att detta inlägg börjar likna en sorts uppsats om en filosof som gillade naturvetenskapliga ämnen och funderar på att sluta läsa, ber jag dig hålla ut - det kommer bli mer intressant ju mer du läser). Leibniz menar att varje del av världen, varje individuellt ting, är associerat till ett distinkt koncept eller, "enhet", och att varje sådan innehåller allt som är sant om tinget självt och även relationer till andra ting. Eftersom allt i universum hör ihop(?), följer att varje enhet är sammanlänkad med alla andra enheter och därför är det möjligt, rent principiellt i alla fall, att följa dessa länkar och avtäcka sanningar om hela universum genom logiska resonemang. Detta leder fram till Leibniz' "sanning genom logiskt tänkande".

Koppla ovan till hur du väljer att spara, investera samt till då du väljer att köpa tillika sälja. Kan du förmå dig själv att finna enheter i ditt sätt att agera och se hur dessa, för att sno Leibniz' begreppsval; "enheter", korrelerar därtill påverkar varandra? 
Med cirka 12 % av min väska allokerad i H&M har jag läst mycket om detta bolag den senaste tiden. Utifrån de siffror som framkommit, de analyser som såväl "experter" som bloggare skrivit därtill mina egna reflektioner anser jag mig ha kommit fram till ett "logiskt resonemang". Men...

"Alla ting i världen har en distinkt enhet..."

... Emellertid hävdar Leibniz att människans fattningsförmågaenbart kan handskas med ett litet antal sådana sanningar som ovan angivits och därför också är nödgad till att förlita sig på erfarenhet för att få fram "sann fakta". Detta är högst intressant att applicera på investeringar. Varje gång jag agerar i min portfölj kan jag inte undgå att rådfråga mina erfarenheter. Visst försöker jag att distansera mig själv; att tänka logiskt och från ett tredje-persons-perspektiv, men det är mycket svårt för det finns alltid en nervsignal som ringer till "erfarenheter", likt "ringa en vän" i programmet "Vem vill bli miljonär". Beträffande H&M har jag här, såväl medvetet som undermedvetet (paradoxal, ack jag vet), rådfrågat mina erfarenheter från då jag besökt butikerna, vad jag hört andra säga/tänka/tycka, vad jag har för erfarenheter av deras kläder, service ui butiken et cetera. Allt detta har sedan slagits samman med mitt "logiska tänkande" - min "logiska sanning". Ytterligare en erfarenhet som bereds plats är hur tidigare investeringsbeslut gått till, hur de har utvecklats, lärdomar utifrån detta med mera. Således är det ett brett spektrum av erfarenheter som vävs in med det logiska tänkandet.

"... Denna enhet innehåller varje sanning om detta ting, liksom dess samband med andra ting..."

Så, hur är det, enligt Leibniz, möjligt att gå från vetenskapen att det till exempel är blått på dagens börs till vetenskapen om vad som kommer hända i morgon? För filosofen finns svaret i det faktum att universum består av individuella, enkla substanser som kallas "monader". Varje monad är isolerad från andra och varje sådan innehåller en komplett representation av hela universum - i det förgångna, i nuet och i framtiden. Denna representation är synkroniserad så att alla monader har samma innehåll. Enligt Leibniz skapade Gud världen på detta sätt; "i en förutbestämd harmoni".

"Vi kan analysera dessa samband genom logiskt tänkande..."

Leibniz hävdar att varje människas själ är en monad och alltså innehåller en komplett representation av universum. Det är därför i princip möjligt för oss att lära oss allting som finns att veta om vår värld. Bara genom att analysera valfri planet, ett företag eller svärmor, kan jag sedan bestämma planetens temperatur, företagets tillväxtmöjligheter eller svärmors menstruationscykel. Emellertid är analysen som krävs i praktiken så komplicerad att den blir omöjlig att genomföra (kanske tur det?). Detta kallar Leibniz för "infinit" och eftersom jag ej mäktar med att slutföra denna utifrån enbart en analys är det enda sättet att komma till en slutsats att använda/utgå från empiri - erfarenheter. I detta sammanhang framkommer en intressant aspekt; beträffande hur jag kommer fram till ett svar - en sanning - blir frågan; är det en logisk eller empirisk sådan? 

"...När analysen är finit kan vi nå den slutgiltiga sanningen. Detta är nödvändiga sanningar"....

Således; är min "sanning" om att H&M är ett bra köp vid nuvarande nivåer en korrekt sådan? Är det en logisk eller en empirisk sådan? Finit eller infinit?

Problemet för Leibniz, och hans teori, är att han menar att logiska sanningar är "nödvändiga" i den meningen att de är oemotsägliga, medan empiriska dito är "villkorliga" - den kan förnekas utan logisk motsägelse. En matematisk sanning är en nödvändig sanning - att förneka en sådan motsäger betydelsen av de ingående vilkoren. men påståendet "det regnar i Spanien" är villkorlig, eftersom ett nekande inte innebär någon motsägelse - även om det ändå kan vara sant.

"...När analysen är infinit kan vi inte nå den slutgiltiga sanningen genom logiskt tänkande - bara genom erfarenhet. Detta är tillfälliga sanningar."

Leibniz skiljer mellan nödvändiga och tillfälliga sanningar och det är ej enbart en fråga om epistemologi, utan också om metafysik, dvs. tillvarons beskaffenhet. Filosofens monadteori innebär att alla sanningar är nödvändiga och att vi skulle upptäcke det ifall vi hade förmåga att slutföra den logiska analysen. Men eftersom logisk sanning är en nödvändig sanning; hur kan det då vara omöjligt att temperaturen på t.ex. Betelgeuses är 2 401 K istället för 2 400 k?

Leibniz hävdar att ingen kan nå ända fram i en infinit analys. Således framkommer det uppenbara att skillnaden mellan nödvändiga och tillfälliga sanningar verkar bero på vem som känner till dem/delar av dem och i sådana fall är det mycket svårt att se varför den ena är nödvändig och den andra både kan och inte kan vara sann.

Mitt innehav och mitt beslut att öka i H&M, som jag gjorde under våren/sommaren på nivåerna 260 kr, 250 kr samt 240 kr (nästa order ligger på 235 kr), grundar sig på såväl en logisk som empirisk sanning, då jag ej mäktade att enbart genom (logiskt) tänkande och analyserande bedöma huruvida bolaget är en bra investering. Utöver detta kan/har också erfarenheter tills tidigare köp i bolag, andra klädbutiker mm. spelat roll. 

Att hävda att en investering är en "logisk" sådan; grundad på en "logisk sanning" är ekvivalent med att ljuga. Ty människan kan ej enbart tänka sig till en en sådan. På grund av hjärnans begränsningar kan människan ej nå en sanning utan att också väva in empiri. Denna empiri kan bestå av flera olika delar, såsom jag ovan redogjort: empiri utifrån det specifika bolaget men också utifrån tidigare erfarenheter, röster, tankar et cetera.

Oavsett vad jag gör i livet utgår jag dels från (logiskt) tänkande därtill analyser och reflektioner, dels empiri och tidigare erfarenheter. 

Många av oss, förhoppningsvis alla, har investeringskriterier, men vad utgår du från när du kommer fram till svaren på dessa? Om du reflekterar över ditt sätt att investera och tänka kring dina innehav; ditt sätt att nå "din" sanning; din "logisk sanning", hur går du tillväga? Enbart logiskt tänkande? Enbart empirisk sådant? Båda? Tror du att din sanning är den slutgiltiga, eller har du uppnått en infinit sådan?

All disease begins in the gut(?)

”Är magen glad är människan glad”, säger Allan Svensson. ”Vid tvivel, följd näsan” säger Gandalf. ” "Follow your instinct. It ususally takes you home", sjunger Inflames. ”… det är samma sak som att tro att de förvrängda spegelbilder vi ser i ’lustiga huset’ är en korrekt återgivning av oss själva”, säger David D. Burns i sin bok ”Feeling Good”, vilket säkert gläder en och en annan naturvetenskapsforskare á la StephenHawking.

Intuition eller förnuft. Vad ska man lita på? Har man tur överensstämmer de båda med varandra men fallen då detta de facto inträffar är föga. I valet mellan dessa båda finns det ingen entydig tillika tillräckligt stor forskning inom ekonomivärlden som styrker att vi hellre väljer intuition före förnuft eller vice versa (skulle gärna vilja se en sådan rapport).

Många psykologer jämställer magkänsla och intuition. Emellertid kan man göra den skillnaden dem emellan att magkänslan är en emotionell upplevelse i motsats till intuition som är en kognitiv eller intellektuell insikt som man får utan att behöva granska, jämföra och sammanställa fakta om det man intuitivt blir klar över. Man kan också göra en skarp skillnad mellan magkänsla och thin-slicing, att uppfatta, känna igen, bedöma och förhålla sig till något på grundval av några tunna skivor av den situation, person eller händelse som man står inför.

Att använda begränsad information kan fungera bra, speciellt om man är klar över de fallgropar som man lätt faller i när man inte söker fullständig information. Att göra sig beroende av fullständig information gör dock all aktivitet tidsödande och i längden hindrande för en effektiv verksamhet, en s.k. analysis paralysis, om man inte som expert på ett område, och då på ett icke-medvetet sätt, snabbt kan ta in och kognitivt bearbeta stora mängder av information.

"[...] Chezzus, alltså har mina beslut, på magkänslan grundade, enbart varit tur? [...]"

Intuitionen, dvs. (med reservation på definitionen) magkänslan; ska vi, eller ska vi inte lita på den? Olika forskningsresultat tycks tala emot varandra. Men eftersom de olika forskarna har ägnat sin respektive forskning åt olika bitar av den stora intuitionstårtan, blir slutsatsen helt enkelt att den i vissa sammanhang fungerar det här med intuition klockrent. I andra sammanhang, inte så klockrent. Trots att den alltid inte tycks fungera hävdar Malcolm Gladwell att vi människor ändå har en stark benägenhet att följa den, detta trots att det tidigare har visat sig vara ett misstag. Denna, och även flera andra tillika mycket intressanta, slutsatser kommer han fram till i sitt intressanta alster ”Blink: Den intuitiva intelligensen”.

Jag tror det finns många investerare som mer ofta än sällan grundar sina beslutsfattanden på magkänslan. Trots att siffror, rapporter, analyser et cetera talar emot deras intuition väljer de ändå att följa denna. ”Äh, jag känner att H&M kan bli bra… i det långa loppet”. Förvisso kan det mycket väl bli som så men vad gör dessa den dagen då de tittar på sitt innehav i nämnda och ser att det har sjunkit med 25 % och magkänslan plötsligt säger, nej förlåt; skriker: ”Shit-pommes-fritt”? Säljer de? Behåller de trots att magkänslan skriker något annat? Passar sig fakta, siffror, analyser et cetera mer nu än innan då de köpte?

Undertecknad, med andra ord; jag, Sofokles, har vid flera tillfällen gjort inköp där majoriteten av beslutet fattades med en god känsla i magen. Resultaten av dessa investeringar har varit spridda; Starbreeze visade sig bli fint; Karo-bio hösten 2013 gav mig en riktigt fin avkastning; Anoto…ja, inte var det fint i alla fall (trots att det är över 3 år sedan svider det fortfarande; min naivitet; min övertro att jag var ”kunnig”). Förra sommaren köpte jag många H&M på en kurs mycket högre än dagens. Detta grundades mycket på att magkänslan sa att det inte kunde bli fel. Förvisso ämnar ”buy&hold”, så mitt GAV spelar mindre roll än för andra, som följer en annan strategi. Vad som är intressant är att vid en mer noggrann, ändock ej kritisk och extremt granskande, analys av mina magkänsla-investeringar framkommer det att dessa mer har varit till godo än dess antonym. Således är magkänsla något att hänga i granen?

"The intuitive mind is a sacred gift and the rational mind is a faithful servant. We have created a society that honors the servant and has forgotten the gift" A. Einstein

Njae, inte om vi frågar KristofferAhlström, som i sin bok ”Magkänslans Anatomi” kommer fram till att denna leder oss på villovägar, framförallt därför att vi i allt väsentligt är stenåldersmänniskor, som lever i en komplex och högteknologisk civilisation. På 40 000 år, en evolutionär kafferast, har människan förflyttats från en glesbefolkad tillvaro som jägare och samlare till dagens människomyller med datorer, flygmaskiner och komplicerade sociala strukturer. Under dessa 40 000 år har människans hjärna inte förändrats.

Chezzus, alltså har mina beslut, på magkänslan grundade, enbart varit ren tur? Ja, det förhåller sig så. Emellertid finns forskning som också styrker det goda i att lyssna tillika lyda magkänslan. Peter Juslin, professor i kognitionpsykolog vid Uppsala universitet, hävdar att magkänslan är ofta en snabb och rimlig vägledning till ett bra beslut. Vi använder den nog ofta i en mängd vardagliga och mindre viktiga beslut, men ibland även för viktigare avgöranden. När de medvetna reflektionerna inte förmår att särskilja mellan hur bra två alternativ är, blir det ofta magkänslan som får fälla avgörandet.

Att magkänslan inkluderar associationer och känslomässiga reaktioner är i många fall en god vägledning, men det kan också distrahera och leda fel om känsloassociationerna i grunden är irrelevanta för beslutsproblemet.

Just det sistnämnda är av intresse. Känslomässiga reaktioner. Är du medveten om hur dessa påverkar dig? Hur de korrelerar i vårt undermedvetna? Kanske svarar du ”ja” och känner dig säker. Dock borde du tänka efter en extra gång. I ett av sina exempel framlyfter ovan nämnda Gladwell en belysande exempel om hur magkänslan grundar sig på flera olika känslor, intryck och undermedvetna tankegångar, som har men också inte har med ditt beslut att göra:

"[...] magkänslan kan vara en lömsk spelare, som inte spelar med öppna kort [...]"

Münchens filharmoniska orkester sökte nya medlemmar och arrangerade därför en provspelning. Abbie Conant, som hade spelat trombon för Turins Kungliga opera sökte och fick komma på provspelningen. Hon spelade bakom en skärm, precis som alla andra sökanden, och var efter sitt uppträdande inte helt nöjd med sin insats. Men den musikaliske ledaren för orkestern tyckte annorlunda och gav henne jobbet. Allt var frid och fröjd under den tiden som det tog för ledaren att bestämma sig för Abbie Conant till det att han såg Abbie Conant. Hon var ju, upptäckte han, kvinna. Sådana kunde man inte ha i sina orkestrar (om det inte gällde ett kvinnligt instrument som violin, förstås).

Gladwell visar att en provspelning inte bara handlar om öronen, utan om ögonen - en investering ej enbart om siffror(?). Om det inte vore för skärmen hade Abbie Conant varit underkänd redan när hon klev in på scenen. Den intuitiva intelligensen kan verkligen ställa till det. Är man däremot medveten om sina förutfattade meningar kan man stå emot att agera efter dem. Gladwell besöker en bilhandlare som behandlar alla sina potentiella kunder som kungar. Även tonåringar, för vem vet – de kan komma in med sina föräldrar nästa dag och köpa en bil, förutsatt att han behandlat tonåringarna med respekt vill säga.

"All disease begins in the gut", Hippocrates

Trots att forskning visar att magkänslan kan vara en lömsk spelare, som inte spelar med öppna kort, framkommer att människan, denna, ömsom smarta, kalkylerande och noggranna, ömsom naiva, godtrogna och lättpåverkade, varelse ständigt går i samma fälla. Beror det på lättnad eller en sorts slapphet? Beror det på indolens; att man väljer att lägga energi/tankekraft på annat, av det medvetna förmedlade mer viktiga spörsmål? Om så är fallet är jag imponerad över hur hjärnan kan ”lura” en investerare att satsa stora delar av sitt förvärvade kapital i ett bolag enbart utifrån en ”känsla i magen”.

Har du investerat där en majoritet av underlaget för ditt tryck på köp-knappen grundat sig på din magkänsla? Upplever du att det ofta är en samstämmighet mellan dina logiska slutsatser och nämnda känsla eller är det North vs. South hela tiden? Hur bearbetar du detta?