Jag har tidigare detta år skrivit mina reflektioner om hur en eventuell framtid kan komma att se ut och denna är mer lik en dystopi än en utopi, varav en av flera anledningar är att dagens välfärdsstater, vars välfärd bygger på ett förlegat (välfärs)system, inte är anpassade efter de förutsättningar och krav som det nya samhället tillika världen har. Inte för att jag önskar detta, eller applicerar någon sorts prepperverksamhet på hemmaplan (träffar skiten fläkten så gör det det, m.a.o. que sera sera), utan för att mycket tyder på att det kommer att bli än värre tider för mänskligheten. Klimathotet kommer leda till svält och massflyktingar, länder som stänger sina gränser, ingår allianser, hotar fiender, rustar, förbereder sig... Havsnivån höjs, städer hamnar under vatten, sjukdomar, vars baciller är resistenta mot många av de botmedel som idag finns. Beträffande medicin, botmedel, vård et cetera kommer detta vara en vara värd mer än guld och enbart de rika kommer att få tillgång till detta.
"En hamburgares sanna pris skulle behöva vara cirka 800 kronor"
Detta är bara en potentiell framtid och jag hoppas innerligt att den inte inträffar, men om vi verkligen vill detta, dvs göra verkstad av snacket, måste saker ske och ändras nu. Inte i morgon.
Jag tänker inte skriva några längre rader om detta, men vill verkligen tipsa om denna podd från P3 - "Dystopia". Lyssna gärna på samtliga avsnitt, men framför allt När maten tar slut (börja med detta), Demokratins reträtt och När havet kommer. Även om ett källkritiskt förhållningssätt alltid skall appliceras samt sättas i relation till de forskare, undersökningar med mera som visar det motsatta till ovan poddavsnitt skall inkluderas då en uppfattning skall skapas, är det inte svårt att bli skrämd.
Det krävs tre gånger så mycket för att göda ett kreatur än vad det tar ett göda en människa. Lägg därtill att skog skövlas, uppvärmning får olika åkermarker att tappa i näring och därmed avkasta mindre. "Köpa av grannlandet?", tänker många. Absolut, om detta grannland vill handla. I takt med ökade medelklasser i världen i allmänhet, men i Kina och Indien i synnerhet, vilka alla önskar förtära kött, kommer detta "problem" med uppfödning och gödning av kreatur att bli just ett sådant - problem.
Vegetarisk och vegansk kost kan vara nyckeln(?).
John Parker, ledarskribent i The Economist, skriver i tidningens samlingutgåva inför 2019, i vilken flera framstående journalister och analytiker diskuterar vad som kan/kommer att hända kommande år, att 2019 kan komma att bli "Year of the Vegan" och även om det är från låga siffror tycks antalet veganer öka i kraftiga mängder. Om detta är något som kommer att fortsätta att växa återstår att se, men det är intressant att se hur många av den nya generationen som mer och mer tar in detta tänk kring kosten och miljön.
En "komisk" anekdot som kommer fram i avsnittet om "När maten tar slut" är att om vi vill fortsätta äta kött á la envar amerikan och betala ett pris som motsvarar allt från gödning av det kreatur som kommit att förvandlas till denna maträtt, utsläpp, frakt, produktion et cetera, skulle ett rimligt pris vara cirka 800 kr.
Som jag skrev i inledningen är det lika skrämmande som hemskt att tänka kring investeringar kring detta ämne, men det första som kom att slå mig var "vatten". Således kom jag att läsa om Lans' artikel Släck törsten med vattenaktier, varav flera av dessa tillhör de bolag som har världens längsta utdelningshistorik. Ett bolag som jag vill äga, inte för att jag har studerat deras nyckeltal et cetera något ingående och på det sättet funnit dem intressanta, utan det finns bara en vilja då jag vill ha en exponering mot vatten, är York Water.
