SWAN

Jag tror vi alla, med tidens gång, har testat såväl en som två olika strategier i vårt värdepappersinvesterande. Undertecknad har testat såväl ”jag kan allt och är odödlig”-strategin och gått via värdeinvestering till att slutligen hamna i den strategi som förordar och premierar utdelningar.

Till en början, då kunskaperna var under de som erbjuds i ”trading for dummies”, var jag mycket naiv och hade svårt att förstå hur alla nyckeltal verkade i en symbios. Det var mer vanligt än dess antonym att jag fokuserade på hög direktavkastning och inte förstod att även granska hur utdelningsnivån, kassaflödet, skuldsättningen, utdelningstillväxten, vinsten per aktie et cetera såg ut. Med tiden har jag lärt mig att ge dessa delar än mer makt då det kommer till ett investeringsbeslut.  

Med min egen utveckling har jag allt mer kommit att känna ett lugn inom mig; jag kan och förstår bolagen och dess styrkor tillika svagheter och har accepterat de sistnämnda. Att finna bolag utan några svagheter tror jag är omöjligt, men likt det finns svarta svanar finns säkert detta någonstans därute.

"[...]är det inte det som vi alla önskar, såväl investerare som icke-investerare?[...]"

Som jag ovan skriver applicerar jag en utdelningsfokuserad strategi, men låter mig inte låsas till bolag som har en direktavkastning på >3-4 %, utan jag kan mycket väl ta in bolag med en relativt låg direktavkastning men där dess (utdelnings)tillväxt är desto större. Att vara i såväl nuet som i framtiden är en konst som få bemästrar och jag är inte en av dem som kan kallas sig för "master". Emellertid är det min ambition att utveckla denna egenskap och närma mig de grader som Yoda, Obi-wan, Luke med flera lyckades uppnå.

Jag har också valt att inte ha en alltför fokuserad portfölj, utan har cirka 35 bolag i min väska. Vissa innehav väger mer än andra. Detta då jag ömsom ämnar att bygga, likt Jim Cramer säger: ”buy to build”, ömsom då jag inte känner mig fullkomligt säker och bekväm i dessa(!). Just detta leder mig in på det namn som jag finner passande till min strategi – SWAN.

"[...]Sleep Well At Night [...]"

Jag kommer inte ihåg när jag blev bekant med denna akronym och det spelar mindre roll, men sedan jag hörde det kände jag att det tilltalade mig. Akronymen står för: Sleep Well At Night och är det inte det som vi alla önskar, såväl investerare som icke-investerare?

Så länge jag kan sova gott om natten har jag en bra strategi och då struntar jag i om vissa kallar den för utdelningsfokuserad eller något annat mumbo jumbo. Sedan kan det alltid konstateras att det är ett namn; ett begrepp och betydelsen, som är högst subjektiv, ligger både hos avsändaren och hos mottagaren, men även någonstans däremellan - således rör det sig som såväl fenomenologi som, till . viss del, fenomenografi.

Ja, jag applicerar en strategi som fokuserar på utdelningar, men jag jagar inte en hög direktavkastning när jag finner risken för en sänkt utdelning eller andra faror är för höga, då detta får mig att sova mindre gott.  

Jag tror att vi alla applicerar SWAN, men att många kanske aldrig har satt namn på sin strategi(?).

Strategiförändring

Min strategi är att investera i bolag som jag ämnar äga under en lång tid. Ett fokus på utdelningar har varit prioriterat, men detta kommer nu, om än i en liten skala, att minskas. För cirka ett år sedan satt jag och skissade på en plan om hur jag tänker agera under de kommande åren. En av flera punkter var, att när jag har uppnått ett kassaflöde i form av utdelningar på en viss summa och denna bedöms vara hållbar, givet att Domedagen inte inträffar, att då allt mer ta in bolag som dels har mer tillväxt än de "stora och stabila utdelarna", dels våga investera mer enligt Värdepapprets förfarande, dvs. värdeinvestering. På ett sätt har tillväxt- och värdeinvestering som strategi liknande drag och påminner i mångt och mycket om varandra, men skillnader finns och bör tas i beaktande.

Gällande att jag ämnar fördela en del av mitt månadssparande enligt ovan förfarande skall inte likställas med att jag lämnar utdelningsinvestering. Förstå mig rätt, för jag kommer fortfarande att investera i utdelningsbolag, men en en del av mitt månadssparande kommer att läggas på tillväxtbolag och värdecase.

Med tillväxtbolag syftar jag icke på små, av majoriteten knappt upptäckta bolag. Ej heller syftar jag på på de som handlas på Spotlights' kusins lillebrors lista, utan tillväxtbolag som har eller är nära en fin, hållbar därtill stigande lönsamhet och vinst. Exempel på bolag kan vara Nibe, Apple, Fortnox et cetera, vilka jag, för tillfället, inte äger.

Varför byta strategi om den nuvarande har visat sig att fungera, i alla fall hittills? Varför laga det som ej behöver lagas? Detta är frågor som har tagit mycket av mina reflektioner. Att fortsätta på inslagna väg kommer, om historien låter sig upprepas, att fortsätta ge därtill öka mina årliga utdelningar, men jag tror att jag har mer att vinna på att behålla nuvarande bolag med dess utdelningar samt den förmodade totalavkastning som tillväxtbolag och värdecase har att erbjuda. Detta givet att jag investerar i sådana som utvecklas väl.

"[...]Jag älskar verkligen mitt jobb[...]"

Det finns många argument för att göra denna ändring och ett av de främsta är min ålder. Ett annat är att jag, just nu, inte upplever mig vilja sluta att förvärvsarbeta. Jag älskar verkligen mitt jobb och jag har underbara kollegor därtill en bra chef (ack, jag vet att det låter klyschigt, men jag gillar dem verkligen). Utöver detta har jag haft "turen"(?) att alltid ha bra klasser/elever, där alla förstår vikten av att anstränga sig och att skolan är en plats där tiden inte skall läggas på att jaga Pokémon, utan till att laga för bästa möjliga framtid. Just nu trivs jag mycket bra och ser inte att denna uppfattning kommer att ändras inom en snar framtid, vilket jag är inget annat än tacksam för.

Kanske kommer mina tankar och känslor gentemot mitt jobb och situation i allmänhet att ändras; kanske händer detta redan i morgon. Eller nästa vecka. Eller nästa månad. Eller nästa år. Detta vet jag inte och allt som en människa kan göra är att planera och agera utifrån de fakta som för dagen står till buds.

En annan faktor till att jag kommer att övergå till mer fokus på tillväxt och värdecase är att jag ser det som nästa steg i min utvecklingsprocess som hobbyinvesterare. Dessa bolag är mer svåra att analysera och mer ofta än sällan har de inte heller många institutioner/banker som följer och ger sina analyser, vilket annars jag ser som en tillgång (med tillägget att jag läser men/och förhåller mig kritiskt till dem, precis som när jag läser en bloggares analys).

"[...]visste det hela tiden; detta bolag är GRYMT[...]"

Jag började att applicera denna strategi med juni månads sparande och ett bolag köptes in i början av juli. Då detta är ett litet och illikvit bolag, kommer jag inte att skriva vad det heter. Detta bolag var något som en mycket nära vän delgav mig om tidigare i våras. Nej, inte taxichaffisen, utan den andra, han med den det krulliga, orangea håret. vita hyn och det stora och röda leendet och vars namn börjar med "B". Ja, han. Jag läste på om bolaget via de källor som stod, och fortfarande står, till buds och då de inte är många, förutom bolagets egna rapporter, ställdes höga krav på mig allena.

Min plan var att äga bolaget fram till deras nästa rapport, för att däromkring se vad för nya fakta som låg på bordet. Emellertid gjorde kursrusningen att den vinst jag bedömde mig kunna hämta ut innan rapporten nåddes snabbare, mycket snabbare. Dessutom blev avkastningen ca 15 % mer (totalt 30 %) än vad jag hade räknat med (i det korta perspektivet). Likt alltid finns möjlighet att bolagets fina utveckling fortsätter, men då jag hade satt ett mål var det lätt att sälja och hämta hem vinsten.

Mycket av kursen tjurrusning under hela juli är, enligt mig, uppbyggd på förväntningar och förhoppningar. Den kraftiga uppgången har även lett till att det i diverse forum står att läsa "nästa tenbagger", "snart når vi X och därefter är det bara stjärnorna som står i vår väg", "visste det hela tiden; detta bolag är GRYMT", "fattar inte att inga andra har sett och upptäckt denna pärla till bolag", "jag skall belåna portföljen och köpa mer på måndag"... ja, ni förstår säkert att det inte är svårt att tänka på Fingerprint e.d. och då jag tidigare, för flera år sedan, var en sådan som hade lätt att låta mig ryckas med, då jag dels inte hade gjort min egen analys (och därmed hade denna att luta mig mot), dels var grön och trodde att de flesta enbart menade väl och inte hade sin personliga agenda, är jag nu mycket mer återhållsam och intar en tydlig distanserande ställning.

Jag kommer fortsätta att följa bolaget och om kommande rapport visar sig bra, men som av marknaden tolkas som dess motsats, kan det inte bli omöjligt att jag köper in mig igen, för bolaget är fint och har mycket i sin pipeline. Frågan är dock om tiden är nu, eller senare och vilken alternativavkastning jag kan få i ett annat bolag under tiden.

Utöver ovan bolag har även ett annat köpts in för julis sparande. Detta bolag är större och är noterat på en utländsk lista. Det har, sedan årskiftet, tappat över 50 % av sitt värde då det har blivit lite problem med införlivandet av ett förvärv. Även här var det via en  trevlig och högst uppskattad bekant som jag fick nys om detta företag. Den servettanalys som jag gör säger att det om bolaget får ordning på dessa tillfälliga hinder/problem, finns en enorm uppsida. Under tiden låter jag, just det; tiden, ha sin gilla gång.

Vad anser du - gör jag rätt som breddar min portfölj med mer tillväxts- och värdecase, eller skall jag fortsätta på den inslagna utdelningsvägen? Alla vägar bär till Rom, men vilken är den är bäst?

Gnothi Seauton

Många är vi som växt upp med NES, SNES, Playstation, Xbox och alla andra spelkonsoler som kom likt en flodvåg från Poseidon under början av 1990-talet. Undertecknad minns mycket väl en julafton då ett Nintendo 8bit gömde sig bakom inslagspappret och dolt bakom ett annat fanns också ett fodral  i en gyllene färg - Zelda. 

Även om jag aldrig har varit den som stängt in sig med spel under min uppväxt har denna värld ändå funnits med mig. Strategi kom snabbt att bli genren framför övriga och under min tid på gymnasiet ställde jag och ett par vänner bland annat upp i SM i "Warcraft 3" och dess expansion "The Frozen Throne". Ett sjuttondeplats kom det att bli och med tanke på att jag enbart spelade då det föll mig in och då jag hade lust, var detta en plats jag var nöjd med.

Utöver strategi hade jag vänner som, mer eller mindre, tvingade mig att spela Diablo 2 med dess expansion. För er som inte vet vad detta är för spel faller det inom gengren "rollspel light med betoning på hack & slash". Du ser din karaktär från ett isometriskt perspektiv och syftet är mer att döda fiender för att få experince, som du sin sin tur kan lägga på färdigheter (läs: skills), än att följa med i den extremt lösa därtill tafatta handlingen.

Jag fann inte spelet lika beroendeframkallande likt övriga men var det något som jag fann som rogivande och roligt, var det då jag skulle välja min karaktär. Skulle jag välja en Paladin, som var att jämföra med en godhjärtat riddare? Eller skulle jag vara en Sorcerer, som slaktade sina fiender genom magi? En Necromancer som älskade det här med gift och att framkalla skelett och zombies? Kanske en Amazon, som, vid sidan om att vinna priset för minsta möjlig klädesplagg, dräpte sina fiender med båge, spjut och andra projektiler? En barbar, som kompenserade vissa hmm..."defekter" med extra stora yxor alternativt en Assassin, vars dödliga smygande och hemska klor till vapen visste hur att göra livet surt alla som kom i dennes väg?

Det är väl bara att spela och sedan skita i att man är en "barbar", kanske vissa säger? Förvisso, men som en barbar ger spelet mig inga förutsättningar att använda magi. Det ger mig ej heller möjlighet att blanda lite gift eller uppkalla zombies. Spelar jag som en Amazon har jag inte tillräckligt med styrka för att kunna bära de tunga vapen tillika rustningar som krävs för att ge mig in i handgemäng.

Vem av dessa skulle jag välja att spela igenom detta spel som? Om det hade varit ett spel som man kunde klara på 7-10 timmar hade det ej varit ett sådant stort beslut, men i detta fall var tio timmar mindre än Chansar Mest och hans väl kända sparkvot. 

Rollspel tycks vara en genre många söker sig till. Varför kan jag endast spekulera i, men troligtvis är det eskapismen som lockar; möjligheten att ikläda sig en annan roll; andra förutsättningar och göra sådant som den verkliga världen ej tillåter. Jag kommer ofta på mig själv att se mitt liv som ett sorts rollspel. Beroende på var jag befinner mig och med vilka jag är, är jag en viss person. Förstå mig rätt; jag är alltid Sofokles, men med olika och skiftande nyanser. På mitt jobb, Skolan i Aten, är jag en viss filosof, i mitt hem, med...ja, med mina dammtussar är jag en annan. När jag umgås med nära och kära är jag ännu en annan filosof. 

En förlängning av detta synsätt är att jag också ibland kommer på mig själv med att se mig själv ur ett tredjepersonsperspektiv; "Jaha, ännu en trevlig julafton där du sitter och reflekterar över huruvida du skall lämna sällskapet för att se Kalle, eller vara 'trevlig/vuxen' och sitta kvar. Varje gång har du valt Kalle, så varför begrundar du ens denna ickefråga?" eller "Nu står du här ännu en gång i valet och kvalet mellan att dessa vinsorter. Mer ofta än sällan kör du alltid på det 'trygga kortet'. Kanske är det dags att lämna den där j***a comfortzonen och ta något franskt?" eller dylikt.

Varför svamlar jag om rollspel denna eftermiddag? Jo, för precis som med rollspel och rollkaraktärer är jag en viss karaktär i mina val av investeringar. För cirka 2,5 veckor sedan skrev jag en tweet där jag berömde bloggskribenter i allmänhet, men i detta fall Gustav och Lundaluppen i synnerhet, för hur alla hjälper mig, ja alla(?), att bli bättre investerare. Vad som är intressant i fall likt dessa, där envar dagligen matas med (för det mesta) välskrivna analyser, diskussioner et cetera om bolag, investeringar med mera, är att man, såväl medvetet som omedvetet, låter sig påverkas. Sedan jag skrev detta utkast har även Finanstankar och Snåljåpen bidragit med varsitt intressant inlägg, som bör tas med i debatten.

Du spelar som Paladin, men hos till exempel Gustav får du läsa om hans amazonstrategier. Hos Lundaluppen får du läsa om barbariska taktiker, hos Ägamintid om lite småfull sätt att hugga i ryggen medan Vägen Till Frihet och Finnansnovis erbjuder lite hokus pokus. Du läser om dessa och tänker att de har något som du saknar; något som du (kanske) vill ha. Du börjar se dig själv som en halv paladin och låter ersätta den avkapade delen med en amazonkropp. Tiden går men du känner dig ej bekväm i den kropp självaste Dr. Frankenstein skulle ha blivit avundsjuk på.

Du väljer att kapa ett ben och ersätter det med ett barbariskt svullet sådant. Ytterligare en tid går men du känner hur du liksom haltar och känner att du är något... ojämn. Således kapar du en av dina två armar och skruvar dit en magisk sådan. Det känns något bättre och allt tycks vara frid och fröjd, men plötsligt infinner sig en stor fiendeskara. Fiender till både höger och vänster och du ser flera olika anfallsmöjligheter. Dock vet du ej var du skall anfalla först och hur du skall göra det; med magi? med en barbarisk spark? med ett par zombies?

Du är vilsen, saknar grund och trygghet. Du är en mismatch av övrigas styrkor. När det brinner som mest vet du ej hur att agera. Du är kluven; tudelad.

"[...]är en färdighet många är medvetna om[...]"

Att se och läsa andras analyser, reflektera över andras strategier och taktiker är mycket bra tillika sunt. Det är genom att överkomma kunskap och applicera den som människan utvecklas. Att alltid ifrågasätta sig själv, men också andra, är en färdighet många är medvetna om, men få verkligen applicerar. Mer ofta än sällan tycks människan se, lyssna och följa andra utan några som helst reflektioner (jmf. marknaden och småspararnas ageranden).

Just detta kan hända, och troligtvis händer, envar som läser alla de bloggar som finns inom oeconomica mundi. Således är det viktigt att när man läser andras bloggar, "experters" analyser, lyssnar på diverse podcasts åsikter et cetera, att man verkligen tar åt sig informationen på ett sunt sätt. Varifrån kommer denna information? Vad har skaparen för agenda, intressen och strategi? Varför känner jag si och så efter att ha läst en viss text? Beror det på att jag skiljer mig? Varför? Hur?

"[...]men jag hävdar motsatsen[...]"

Det finns många frågor att ställa sig och beroende på vem du är kommer dessa att variera. Det som inte varierar är att alla av oss står i valet att välja att vara medvetna om vi skall låta oss bli påverkade eller inte. Många kanske nu skakar på huvudet och säger att det är omöjligt att "välja" detta, men jag hävdar motsatsen. Genom att alltid ha ett kritiskt förhållningssätt; genom att alltid attackera ny information med motfrågor, som t.ex. de ovan nämnda, kan man undvika att låta sig omedvetet bli påverkad.

Tidigare i mitt investerarliv blev jag mer ofta än sällan väldigt lättpåverkad av diverse bloggskribenter. Men när stormar plötsligt slog till upplevde jag att min hydda inte var särskilt stark. Jag trodde mig kunna bruka magi, men då jag enbart kapat min barbararm och ersatt den med en magisk sådan, hade jag ju ej kunskapen att bruka magin.

"[...]Amazonen har lyckats mycket bra under flera år[...]"

Vad vill jag säga med detta inlägg? Jo, att det finns extremt duktiga skribenter, varav många, om än inte alla, återfinns på min blogglista. Läs dem. Diskutera med dem. Men köp inte allt de skriver med hull och hår. Visst, många av dem har fantastiska trackrecord, men en stor anledning till detta är att de  håller sig till sin rollspelskaraktär och strategi. Amazonen har lyckats mycket bra under flera år. Detta har också Barbaren samt många av de övriga klasserna. Men en extremt stor anledning att de har gjort detta beror på att de är sin klass trogen. De beväpnar sig inte med en yxa om de har en kroppshytta likt en Sorcerer, och på grund av detta har de rätt vapen att bruka när fienden kommer. Och tro mig, när fienden anländer är det för sent att ändra vald utrustning och omfördela skillpoints; ty spelet, såväl bildligt som bokstavligt, tillåter ej detta. Undertecknad har aldrig fått uppleva ett ras i den bemärkelsen att allt, precis allt, sjunker snabbare än Anna Books självförtroende tillika självkänsla efter att ej ha blivit omskriven på mindre än ett dygn. Några nedgångar á 15 %, men dessa har varit svallvågor jämfört med när det väl brakar loss. Har jag utrustat mig rätt? Har jag valt rätt strategi? Jag kan enbart utgå från nuvarande situation och den erfarenhet tillika kunskap jag kommit över och utifrån den känner jag mig väl rustad. Observera "känner".

Jag var ute och traskade igår och kom att passera Apollons tempel i Delfi. Likt alltid stannade jag och bad till denne om tak över huvudet, vin på bordet och soligt väder. När jag skulle bege mig därifrån fastnade jag för en inskription i templets vestibul; "Gnothi seauton". Jag fann denna extra passande för just de ord jag ovan förpestat din eftermiddag med.

Vilken karaktär är du? Har du alltid varit denne trogen eller har du under tidens gång bytt skepnad? Är du en sådan som veckovis tycks pendla mellan olika karaktärer? Haltar du just nu?