Den tidiga moderna filosofin beskrivs ofta som delad i två skolor - den rationella (Descartes, Spinoza, Kant m.fl.) och den empiriska (Locke, Berkeley, Hume m.fl.). Att denna delning mellan de båda sfärerna är lika kristallklar likt Brineys separation med Timberlake krävs få hjärnceller att förstå. Dock är det inte lika självklart att de olika filosoferna passar in i en en dessa grupper; ty de både liknar och skiljer sig från varandra på ett mer komplicerat sätt en så. Vad som är intressant är i alla fall den grundläggande skillnaden, vilken bli intressant att att diskutera för oss, förhållandevis få, vars munnar vattnas när vi hör sådant som "utdelningshöjning", "P/E 10", "skuldfri", "stabil moat" et cetera. Nämnda stavas "epistemologi", det vill säga uppfattningen om vad vi kan veta och hur vi kan veta det vi vet. Enkelt uttryckt menade empiristerna att kunskap kommer från erfarenhet medan rationalisterna menade att människan kan nå kunskap enbart genom logiskt tänkande.
En som förespråkade rationalismen, men ändå inte (jfr. valfri politiker som förfäktar valfritt vallöfte), var Gottfried Leibniz. Denne hävdade att i princip all kunskap kan uppnås genom rationellt tänkande men på grund av människans oförmåga att alltid tänka helt logiskt måste hon emellertid också lita till erfarenheter som ett sätt att nå kunskap.
"Vi vet nästan ingenting säkert, något vet vi a priori, det mesta vet vi av erfarenhet"
För att förstå hur Leibniz kommer fram till denna slutsats måste vi kunna lite om hans metafysik - hans syn på hur universum är konstruerat (om du nu börjar känna att detta inlägg börjar likna en sorts uppsats om en filosof som gillade naturvetenskapliga ämnen och funderar på att sluta läsa, ber jag dig hålla ut - det kommer bli mer intressant ju mer du läser). Leibniz menar att varje del av världen, varje individuellt ting, är associerat till ett distinkt koncept eller, "enhet", och att varje sådan innehåller allt som är sant om tinget självt och även relationer till andra ting. Eftersom allt i universum hör ihop(?), följer att varje enhet är sammanlänkad med alla andra enheter och därför är det möjligt, rent principiellt i alla fall, att följa dessa länkar och avtäcka sanningar om hela universum genom logiska resonemang. Detta leder fram till Leibniz' "sanning genom logiskt tänkande".
Koppla ovan till hur du väljer att spara, investera samt till då du väljer att köpa tillika sälja. Kan du förmå dig själv att finna enheter i ditt sätt att agera och se hur dessa, för att sno Leibniz' begreppsval; "enheter", korrelerar därtill påverkar varandra?
Med cirka 12 % av min väska allokerad i H&M har jag läst mycket om detta bolag den senaste tiden. Utifrån de siffror som framkommit, de analyser som såväl "experter" som bloggare skrivit därtill mina egna reflektioner anser jag mig ha kommit fram till ett "logiskt resonemang". Men...
... Emellertid hävdar Leibniz att människans fattningsförmågaenbart kan handskas med ett litet antal sådana sanningar som ovan angivits och därför också är nödgad till att förlita sig på erfarenhet för att få fram "sann fakta". Detta är högst intressant att applicera på investeringar. Varje gång jag agerar i min portfölj kan jag inte undgå att rådfråga mina erfarenheter. Visst försöker jag att distansera mig själv; att tänka logiskt och från ett tredje-persons-perspektiv, men det är mycket svårt för det finns alltid en nervsignal som ringer till "erfarenheter", likt "ringa en vän" i programmet "Vem vill bli miljonär". Beträffande H&M har jag här, såväl medvetet som undermedvetet (paradoxal, ack jag vet), rådfrågat mina erfarenheter från då jag besökt butikerna, vad jag hört andra säga/tänka/tycka, vad jag har för erfarenheter av deras kläder, service ui butiken et cetera. Allt detta har sedan slagits samman med mitt "logiska tänkande" - min "logiska sanning". Ytterligare en erfarenhet som bereds plats är hur tidigare investeringsbeslut gått till, hur de har utvecklats, lärdomar utifrån detta med mera. Således är det ett brett spektrum av erfarenheter som vävs in med det logiska tänkandet.
Så, hur är det, enligt Leibniz, möjligt att gå från vetenskapen att det till exempel är blått på dagens börs till vetenskapen om vad som kommer hända i morgon? För filosofen finns svaret i det faktum att universum består av individuella, enkla substanser som kallas "monader". Varje monad är isolerad från andra och varje sådan innehåller en komplett representation av hela universum - i det förgångna, i nuet och i framtiden. Denna representation är synkroniserad så att alla monader har samma innehåll. Enligt Leibniz skapade Gud världen på detta sätt; "i en förutbestämd harmoni".
Leibniz hävdar att varje människas själ är en monad och alltså innehåller en komplett representation av universum. Det är därför i princip möjligt för oss att lära oss allting som finns att veta om vår värld. Bara genom att analysera valfri planet, ett företag eller svärmor, kan jag sedan bestämma planetens temperatur, företagets tillväxtmöjligheter eller svärmors menstruationscykel. Emellertid är analysen som krävs i praktiken så komplicerad att den blir omöjlig att genomföra (kanske tur det?). Detta kallar Leibniz för "infinit" och eftersom jag ej mäktar med att slutföra denna utifrån enbart en analys är det enda sättet att komma till en slutsats att använda/utgå från empiri - erfarenheter. I detta sammanhang framkommer en intressant aspekt; beträffande hur jag kommer fram till ett svar - en sanning - blir frågan; är det en logisk eller empirisk sådan?
Således; är min "sanning" om att H&M är ett bra köp vid nuvarande nivåer en korrekt sådan? Är det en logisk eller en empirisk sådan? Finit eller infinit?
Problemet för Leibniz, och hans teori, är att han menar att logiska sanningar är "nödvändiga" i den meningen att de är oemotsägliga, medan empiriska dito är "villkorliga" - den kan förnekas utan logisk motsägelse. En matematisk sanning är en nödvändig sanning - att förneka en sådan motsäger betydelsen av de ingående vilkoren. men påståendet "det regnar i Spanien" är villkorlig, eftersom ett nekande inte innebär någon motsägelse - även om det ändå kan vara sant.
Leibniz skiljer mellan nödvändiga och tillfälliga sanningar och det är ej enbart en fråga om epistemologi, utan också om metafysik, dvs. tillvarons beskaffenhet. Filosofens monadteori innebär att alla sanningar är nödvändiga och att vi skulle upptäcke det ifall vi hade förmåga att slutföra den logiska analysen. Men eftersom logisk sanning är en nödvändig sanning; hur kan det då vara omöjligt att temperaturen på t.ex. Betelgeuses är 2 401 K istället för 2 400 k?
Leibniz hävdar att ingen kan nå ända fram i en infinit analys. Således framkommer det uppenbara att skillnaden mellan nödvändiga och tillfälliga sanningar verkar bero på vem som känner till dem/delar av dem och i sådana fall är det mycket svårt att se varför den ena är nödvändig och den andra både kan och inte kan vara sann.
Mitt innehav och mitt beslut att öka i H&M, som jag gjorde under våren/sommaren på nivåerna 260 kr, 250 kr samt 240 kr (nästa order ligger på 235 kr), grundar sig på såväl en logisk som empirisk sanning, då jag ej mäktade att enbart genom (logiskt) tänkande och analyserande bedöma huruvida bolaget är en bra investering. Utöver detta kan/har också erfarenheter tills tidigare köp i bolag, andra klädbutiker mm. spelat roll.
Att hävda att en investering är en "logisk" sådan; grundad på en "logisk sanning" är ekvivalent med att ljuga. Ty människan kan ej enbart tänka sig till en en sådan. På grund av hjärnans begränsningar kan människan ej nå en sanning utan att också väva in empiri. Denna empiri kan bestå av flera olika delar, såsom jag ovan redogjort: empiri utifrån det specifika bolaget men också utifrån tidigare erfarenheter, röster, tankar et cetera.
Oavsett vad jag gör i livet utgår jag dels från (logiskt) tänkande därtill analyser och reflektioner, dels empiri och tidigare erfarenheter.
Många av oss, förhoppningsvis alla, har investeringskriterier, men vad utgår du från när du kommer fram till svaren på dessa? Om du reflekterar över ditt sätt att investera och tänka kring dina innehav; ditt sätt att nå "din" sanning; din "logisk sanning", hur går du tillväga? Enbart logiskt tänkande? Enbart empirisk sådant? Båda? Tror du att din sanning är den slutgiltiga, eller har du uppnått en infinit sådan?
Koppla ovan till hur du väljer att spara, investera samt till då du väljer att köpa tillika sälja. Kan du förmå dig själv att finna enheter i ditt sätt att agera och se hur dessa, för att sno Leibniz' begreppsval; "enheter", korrelerar därtill påverkar varandra?
Med cirka 12 % av min väska allokerad i H&M har jag läst mycket om detta bolag den senaste tiden. Utifrån de siffror som framkommit, de analyser som såväl "experter" som bloggare skrivit därtill mina egna reflektioner anser jag mig ha kommit fram till ett "logiskt resonemang". Men...
"Alla ting i världen har en distinkt enhet..."
... Emellertid hävdar Leibniz att människans fattningsförmågaenbart kan handskas med ett litet antal sådana sanningar som ovan angivits och därför också är nödgad till att förlita sig på erfarenhet för att få fram "sann fakta". Detta är högst intressant att applicera på investeringar. Varje gång jag agerar i min portfölj kan jag inte undgå att rådfråga mina erfarenheter. Visst försöker jag att distansera mig själv; att tänka logiskt och från ett tredje-persons-perspektiv, men det är mycket svårt för det finns alltid en nervsignal som ringer till "erfarenheter", likt "ringa en vän" i programmet "Vem vill bli miljonär". Beträffande H&M har jag här, såväl medvetet som undermedvetet (paradoxal, ack jag vet), rådfrågat mina erfarenheter från då jag besökt butikerna, vad jag hört andra säga/tänka/tycka, vad jag har för erfarenheter av deras kläder, service ui butiken et cetera. Allt detta har sedan slagits samman med mitt "logiska tänkande" - min "logiska sanning". Ytterligare en erfarenhet som bereds plats är hur tidigare investeringsbeslut gått till, hur de har utvecklats, lärdomar utifrån detta med mera. Således är det ett brett spektrum av erfarenheter som vävs in med det logiska tänkandet.
"... Denna enhet innehåller varje sanning om detta ting, liksom dess samband med andra ting..."
Så, hur är det, enligt Leibniz, möjligt att gå från vetenskapen att det till exempel är blått på dagens börs till vetenskapen om vad som kommer hända i morgon? För filosofen finns svaret i det faktum att universum består av individuella, enkla substanser som kallas "monader". Varje monad är isolerad från andra och varje sådan innehåller en komplett representation av hela universum - i det förgångna, i nuet och i framtiden. Denna representation är synkroniserad så att alla monader har samma innehåll. Enligt Leibniz skapade Gud världen på detta sätt; "i en förutbestämd harmoni".
"Vi kan analysera dessa samband genom logiskt tänkande..."
Leibniz hävdar att varje människas själ är en monad och alltså innehåller en komplett representation av universum. Det är därför i princip möjligt för oss att lära oss allting som finns att veta om vår värld. Bara genom att analysera valfri planet, ett företag eller svärmor, kan jag sedan bestämma planetens temperatur, företagets tillväxtmöjligheter eller svärmors menstruationscykel. Emellertid är analysen som krävs i praktiken så komplicerad att den blir omöjlig att genomföra (kanske tur det?). Detta kallar Leibniz för "infinit" och eftersom jag ej mäktar med att slutföra denna utifrån enbart en analys är det enda sättet att komma till en slutsats att använda/utgå från empiri - erfarenheter. I detta sammanhang framkommer en intressant aspekt; beträffande hur jag kommer fram till ett svar - en sanning - blir frågan; är det en logisk eller empirisk sådan?
"...När analysen är finit kan vi nå den slutgiltiga sanningen. Detta är nödvändiga sanningar"....
Således; är min "sanning" om att H&M är ett bra köp vid nuvarande nivåer en korrekt sådan? Är det en logisk eller en empirisk sådan? Finit eller infinit?
Problemet för Leibniz, och hans teori, är att han menar att logiska sanningar är "nödvändiga" i den meningen att de är oemotsägliga, medan empiriska dito är "villkorliga" - den kan förnekas utan logisk motsägelse. En matematisk sanning är en nödvändig sanning - att förneka en sådan motsäger betydelsen av de ingående vilkoren. men påståendet "det regnar i Spanien" är villkorlig, eftersom ett nekande inte innebär någon motsägelse - även om det ändå kan vara sant.
"...När analysen är infinit kan vi inte nå den slutgiltiga sanningen genom logiskt tänkande - bara genom erfarenhet. Detta är tillfälliga sanningar."
Leibniz skiljer mellan nödvändiga och tillfälliga sanningar och det är ej enbart en fråga om epistemologi, utan också om metafysik, dvs. tillvarons beskaffenhet. Filosofens monadteori innebär att alla sanningar är nödvändiga och att vi skulle upptäcke det ifall vi hade förmåga att slutföra den logiska analysen. Men eftersom logisk sanning är en nödvändig sanning; hur kan det då vara omöjligt att temperaturen på t.ex. Betelgeuses är 2 401 K istället för 2 400 k?
Leibniz hävdar att ingen kan nå ända fram i en infinit analys. Således framkommer det uppenbara att skillnaden mellan nödvändiga och tillfälliga sanningar verkar bero på vem som känner till dem/delar av dem och i sådana fall är det mycket svårt att se varför den ena är nödvändig och den andra både kan och inte kan vara sann.
Mitt innehav och mitt beslut att öka i H&M, som jag gjorde under våren/sommaren på nivåerna 260 kr, 250 kr samt 240 kr (nästa order ligger på 235 kr), grundar sig på såväl en logisk som empirisk sanning, då jag ej mäktade att enbart genom (logiskt) tänkande och analyserande bedöma huruvida bolaget är en bra investering. Utöver detta kan/har också erfarenheter tills tidigare köp i bolag, andra klädbutiker mm. spelat roll.
Att hävda att en investering är en "logisk" sådan; grundad på en "logisk sanning" är ekvivalent med att ljuga. Ty människan kan ej enbart tänka sig till en en sådan. På grund av hjärnans begränsningar kan människan ej nå en sanning utan att också väva in empiri. Denna empiri kan bestå av flera olika delar, såsom jag ovan redogjort: empiri utifrån det specifika bolaget men också utifrån tidigare erfarenheter, röster, tankar et cetera.
Oavsett vad jag gör i livet utgår jag dels från (logiskt) tänkande därtill analyser och reflektioner, dels empiri och tidigare erfarenheter.
Många av oss, förhoppningsvis alla, har investeringskriterier, men vad utgår du från när du kommer fram till svaren på dessa? Om du reflekterar över ditt sätt att investera och tänka kring dina innehav; ditt sätt att nå "din" sanning; din "logisk sanning", hur går du tillväga? Enbart logiskt tänkande? Enbart empirisk sådant? Båda? Tror du att din sanning är den slutgiltiga, eller har du uppnått en infinit sådan?
