"I waste a lot of money buying the same pair of shoes" Big Sean.
Tycker du att du gör smarta, rationella beslut för det mesta? Chanserna för detta är stora men trots att du, med en sorts stolthet, går runt och slår dig på bröstet för dessa, är risken stor att du vid flera gånger har - och troligtvis kommer - falla för "sunk cost fallacy"
Sunc cost fallacy är ett begrepp som såväl beteendevetare som ekonomer använder för att beskriva det fenomen där människor rationaliserar en dålig investering genom att lägga ännu mera tid, pengar och resurser på den. Det spelar ingen roll huruvida nya fakta kommer i ljuset. Detta även om de pekar på att fortsätta investeringar bara kommer leda till ytterligare förluster.
Låt oss säga att du har köpt biljetter till en konsert med Justin Bieber. Samma dag som du skall gå och se denna blir du dunderförkyld á la "ni tjejer pratar om att föda barn. Ni skulle bara veta hur det är för en man som är förkyld". Trots att du ligger för döden med näsdukar till både höger och vänster och med ett glas vatten proppat med Alvedon, Ipren samt Treo väljer du att gå på konserten för annars "skulle du ha slösat bort dina pengar". Troligtvis kommer du inte ha en rolig och tillfredsställande upplevelse och säkerligen kommer du bli ännu sjukare. Att kalla detta beslut; detta ignoranta bestämmande, för rationellt och logiskt grundat är detsamma som att påstå att Clinton och Obama är ansvariga för IS (oj, det bara slank ur mig. Jag ber om ursäkt; jag var sarkastisk).
Hur ofta faller du i denna fälla?
Det är nog lika bra att tala klarspråk: mer än du anar måste jag, tyvärr, säga. Om du tillåter dig ta en espressoslurk och lutar huvudet tillbaka tror jag att du kommer att kunna komma på otaliga gånger då du lyckats lura dig själv utifrån en irrationell tanke om att spara på pengar, tid eller någon annan resurs på grund av just "sunc cost fallacy".
1. "Även om jag är mätt är det väl lika bra att jag äter upp allt. När allt kommer omkring har jag ju ändå betalat (mina surt förvärvade) pengar för den.
Undertecknad gör sällan detta, men jag ser dagligen många kollegor som dagligen yttrar dessa ord.
Är det en tanke som säger att man ej får valuta för pengarna? I sådana fall bör man, innan man äter sig till paltkoma, fråga sig vad syftet med köpet av mat var. Var det att du skulle bli mätt och belåten, redo att ta dig an halvlek nummer två av dagen? Eller var syftet att äta dig sprickfärdig för att du annars skulle göra en "förlust". Jag tror inte jag måste utveckla resonemanget mer.
2. "Jag skulle lika gärna kunna se färdig denna fruktansvärt dåliga film, eftersom jag redan har sett en timme av den (detta gäller såklart även dåliga böcker, tv-serier, spel et cetera)".
På pappret låter det enkelt; tycker man ej om något, varför då lida sig igenom till det bittra slutet? Det är ju inte som så att vi sitter på Titanic! Vi måste inte vara med till (det bistra) slutet och lyssna på den där orkestern som aldrig slutade spela.
Förr var jag mycket duktig på att fastna i sunk cost fallacy gällande dessa exempel i allmänhet men för filmer i synnerhet. Som filmbörd hade jag en tid då jag prompt var tvungen att se till sista scenen för att kunna ge ett underbyggt utlåtande tillika betyg. Därtill ansåg jag det som "fusk" att ge ett betyg på imdb.com utan att ha sett hela alstret, hur dåligt det än var. Nu har jag bättrat mig men detta har skadat tillväxtfrekvensen på mina ratings, som för närvarande uppnår 1876 st.
3. "Jag skulle lika gärna kunna fortsätta en dålig/värdelös kurs som jag betalat för."
Detta är nog mycket vanligt. Jag hade en kollega som ville testa yoga, då det var en fluga likt Pokémon go. Hon gjorde slag i saken och efter en träff frågade jag hur det var. "Njae, det kändes väl inte riktigt 'hundra'", svarade hon men med tillägget att hon ville testa mer innan hon kom med ett mer absolut betyg. Efter tredje träffen ställde jag min fråga på nytt och fick då svaret att "det verkligen inte var något för henne". "Okej, så då lägger du ned hela grejen", frågade jag. "Lägger ned? Nej, varför det? Jag har ju betalt 3000 kr för denna kurs."
Det finns andra som inte klarar av att inse att de slänger pengar i sjön. Anledningen till att jag valde att författa detta inlägg var att jag läste en mycket intressant artikel i en speltidning, Level (nummer 018), om ett spel som heter "Star Citizen". Detta skapas av Chris Roberts och trots att han, och hans studio, har samlat in 2 135 474 $(!) via Kickstarter, vilket för övrigt är rekord, för ett realisera hans livsprojekt, har de kommit föga långt. Sedan starten år 2011 har de begärt mer och mer pengar från sina donatorer utan att egentligen kunna presentera något ur spelet. Allt han har kommit med är vackra ord och storslagna visioner. Men vad gäller hårdfakta; det konkreta, har föga åstadkommits.
 |
| För "bara" $2500 kan detta skepp bli ditt....observera att det är 2500 dollar i "verklig" valuta! |
Han har flera fiender, bland annat en före detta anställd vid namn Derek Smart, som har gjort det till sin livsuppgift att blottställa hur allting ligger till och att visa alla "backers" att de, med största sannolikhet, har blivit blåsta. Emellertid vägrar dessa inse vad som tycks hända framför deras ögon. Istället fortsätter de att lyssna till Roberts och öser gärna in mer pengar. Folk har betalat över 2500 dollar för ett skepp i detta spel. Detta skepp finns enbart på designstadiet och ingen vet om det kommer att skapas i spelvärlden, då studion inte ens har skapat 1%(!) av den spelvärld de säger sig skall vara spelbar inom en snar framtid.
Även om man inte är intresserad av spel rekommenderar jag denna långa tillika gedigna artikel, för den visar tydligt hur människor i pluralis, som jag tidigare kallat för "dumma/korkade", låter sig förblindas av relationer. I detta fall är relationen en sorts önskan; ett begär att få möjligheten att se deras drömspel bli konkret; spelbart.
För att spara en krona eller två bör du kunna hitta tidningen på ett välsorterat bibliotek!
Jag kan inte låta bli att dra paralleller till en viss Elon Musk och ett visst bolag, Tesla. Ej heller kan jag undvika att tänka på bolag som Eniro, Anoto m.fl.
Investerare som allaredan har grävt djupt i plånboken vägrar inse det sannolika faktum att deras investeringsbeslut från först början ej var det bästa, låter sig förblindas av att de minst sagt inte skall tillåta sig "en förlust". Istället öser de in mer pengar i tron, inte förvisningen eller tryggheten, om att allt kommer att bli bra... till slut.
Vi faller alla offer för sunk cost fallacy på grund av att vi är känslomässigt engagerade i de pengar, den tid eller andra resurser som vi har investerat. Det viktigaste steget för att befria sig själv från att göra dåliga beslut baserade på icke återvinningsbara kostnader är att känna igen när fallacy-fällan uppenbarar sig. Det gäller att våga ifrågasätta sina egna tankar, känslor och beslut. Det är genom att bli ärlig mot sig själv som man överkommer tidigare svagheter. Bara att vara medveten om sunk cost fallacy kommer att hjälpa dig oerhört att göra mer rationella beslut i framtiden.
Har du fastnat i sunk cost fallacy? När, var, hur och varför? Vilka lärdomar tog du med dig?
