söndag 3 februari 2019

Utdelningshets och puckar

Tempus fugit, på gott och ont. Vad gör du och jag med den? Använder vi den väl och till vårt allra bästa? Hur ofta finner du dig själv sittandes med ting som du innerst inne vet inte ger dig någonting? Hur ofta finner du dig sittandes, tomt stirrandes på sociala medier, youtube-klipp e.d.? Det är en fascinerande likväl skrämmande fråga att ställa sig själv, men inte lika skrämmande som svaret.

Nåväl, slut på ett relativt intetsägande filosoferande från min sida. Jag är väl medveten om att jag i mitt bokslut för 2018 skrev att jag inte skulle publicera ett inlägg förrän under mars, dvs. då det första kvartalet var avverkat. Emellertid finns det vissa saker som jag önskar att dryfta och jag menar inte att peka finger eller hävda mig, eller mina likar, vilka de nu än må vara, som högre; nej, det handlar enbart om observationer och reflektioner.

Likt vinterkräksjukan nu äntrar och sprider sig snabbare än Yersinia pestis i vårt avlånga land, tycks detsamma gälla jakten på utdelningar; inte bara från utdelningsjägare och investerare, utan även från bolagsledningar. Beträffande det sistnämnda syns det kanske allra mest tydligast i H&M:s bokslutskommuniké för räkenskapsåret 2018. Jag har tidigare varit delägare i detta bolag, men valde att ta en stor förlust för nästan exakt ett år sedan, samma dag då de släppte sitt bokslut för räkenskapsåret 2017. Min uppfattning är att det är ett bolag som förvisso har starka intäkter, men som dessvärre lider av en ledning som tycks applicera ett sorts pyramidspel, som allra främst gynnar familjen Persson. EFN Börslunch visar tydligt att bolaget har vissa styrkor, men att ta den stora risk som det innebär att låna för att dela ut (läs igen: låna. För att dela ut. Föreställ dig då du var ung och att dina föräldrar skulle låna för att ge dig din månadspeng. Logiskt? Nej!) är ett onödigt risktagande som enbart visar den prestige som tycks gälla kring utdelningar. 


Intressant i sammanhanget är också det Dagen Industri skrev i fredagen den 1 februaris pappersupplaga; rykten om att det kanske inte blir kontantutdelning detta år, utan att det som lyftes i hast förra året, DRIP, kan komma att bli ett faktum. Emellertid är detta hittills enbart rykten.

Sandvik tycks även de ha smittats, som i sin senaste rapport skriver att de "har som målsättning att öka utdelningen". Förstå mig rätt, för visst uppskattar jag sådant, då jag har ett utdelningsfokuserat sparande, men utdelningen skall alltid spegla verksamhetens finansiella välbefinnande. Således blev jag lika glad som besviken då Kone och NCC ömsom höll sin oförändrad, ömsom sänkte den. 

Denna hest på utdelning kan ses som ett resultat på den jakt på avkastning som nya och relativt ovana småsparare söker sig till i och med det ränteläge som gäller i Europa i allmänhet, men Sverige i synnerhet. Om detta stämmer vet jag inte, men jag tycker att det som Petterson och Jeansson diskuterar i Dagen Industris analyspodd, från den 1 februari, är intressant och "logiskt".

"[...]Jag säger inte att detta behöver leda till att det till sist och tyvärr blir pannkaka av smeten[...]"

Hetsen tycks också gälla bland flera bloggare. Ofta tycker jag mig finna texter där de redogör för att de har investerat i högutdelande bolag, gärna med en yield på +6 procent. Inte för att man någonsin skall dra alla över en kam, finner jag ofta fallet som sådant att dessa bolag antingen delar ut mer än vad de egentligen har kapacitet för, eller har en enorm skuld. Inte sällan gäller båda dessa. 

Jag säger inte att detta behöver leda till att det till sist och tyvärr blir pannkaka av smeten, men risken är betydligt högre. Inte heller säger jag att bolag som idag är finansiellt starka, har en sund utdelningsandel och en låg nettoskuld/obefintlig nettoskuld kommer att vara vinnarna i det stora loppet, men mer talar för detta än vice versa.

Med ovan som utgångspunkt är en liknelse med det berömda marshmallowstestet, som jag tidigare har skrivit om och som även bör ses som allmänt känt av gemena man/kvinna. En stor och hög utdelning i dag och de kommande åren, eller en växande och stabil de två, tre, fyra, fem, sex et cetera kommande många åren? 

"[...]"A good hockey player plays where the puck is. A great hockey player plays where the puck is going to be"[...]"

Ett ofta återkommande citat inom investeringsvärlden är det som Gretzky skall ha sagt: "A good hockey player plays where the puck is. A great hockey player plays where the puck is going to be". Likt alla citat kan de ordbajsas in absurdum och även jag kan ibland bli trött på dem, men ändå så finns de där; talande inbjudande till reflektioner.

En bra fråga att ställa sig: tror jag att bolaget X:s ledning vet var pucken kommer att vara de närmaste åren? Tror jag att jag vet det? Om svaren på frågorna är "ja", är det bara att fortsätta, men om du innerst inne känner en osäkerhet, bör du lyssna på denna, ta ett steg tillbaka och verkligen reflektera. Om du idag t.ex. äger Oscar Properties - ställ dig fråga; "tror jag att bolaget vet var pucken kommer att vara i framtiden?".

Som ett exempel kan jag ta det faktum att jag, sedan fredagen den 25 februari, har tagit en position i Disney (för den som vill läsa om detta fascinerande bolag har jag skrivit lite kortfattat, men mer finns hos Fundamentalanalys samt finns många bra artiklar på Motley Fool samt Seeking Alpha). Detta är ett bolag som har funnits i snart hundra år och har klarat av flera av de kriser som rått i såväl världen som på börsmarknaden; disruption är för dem inget nytt. De har stabila finanser, låg utdelningsandel, en låg nettoskuld/EBITA på 0,77 med mera. 

Källa: Börsdata

Utöver nyckeltalen har de en, enligt mig, enorm vallgrav; content, ESPN, kommande Disney+, Hulu, Fox, sina nöjesparker, merchandise et cetera. De har finansiella muskler att ta sig an de utmaningar som de ständigt ställs mot, men också, vilket är allra viktigast, en historik av att också klara dessa. Vet de var pucken kommer att vara om +10 år? Jag tror att chansen för detta är mer "ja" än "nej", vilket är en av flera anledningar att jag investerar i dem, men detsamma gäller såklart i mina tankar kring bolag såsom Investor, Latour, Öresund och mitt näst senaste innehav, LVMH, som börjades att köpas in under november och december 2018.


Paradoxalt eller löjeväckande, döm själv, men jag vill avsluta med ett citat som jag finner mycket passande gällande såväl livet som i investeringar: "Varje man tar gränserna för sitt eget synfält som gränserna för världen" (A. Schopenhauer).

13 kommentarer:

  1. Jag delar många av dina tankar kring utdelning. Personligen tycker jag det är trevligt med utdelning, men inte mitt primära mål med investeringarna och jag ser att det i vissa bolag (och bloggar) går till viss överdrift och inte är långsiktigt hållbart. (Sagt från en som inte på något vis är ett orakel på det här med investeringar, tyvärr.)

    En petitess: Är det inte *bra* om det blir pannkaka av smeten? :-) (Förlåt, kunde inte låta bli att anmärka på detta.)

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Egon och tack för din kommentar!

      Jag hoppas inte, men befarar att denna hets enbart kommer att öka kommande tider tills TINA är dödsförklarat.

      PS. Smeten var en våffelsmet... ;)

      Önskar dig allt gott!

      /Sofokles

      Radera
  2. Lite förvånad Disneys låga skuldsättning som du refererar till. De betalar ju 71 miljarder dollar för 2oth fox, och de lånar pengar mig veterligen. Hade de 100 Miljarder i kassan?

    MVH
    P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej A.

      Du kan läsa mer på denna länk: https://seekingalpha.com/article/4184025-4-ds-disneys-deal-fox

      Önskar dig allt gott!

      /Sofokles

      Radera
  3. Tiden flyger verkligen fram och det verkar finnas någon kosmisk konstant som gör att den går fortare ju äldre man blir. Detta sa i vart fall min mormor och hon blev 99år och hon var en varm, trevlig och ärlig människa så jag väljer att tro på henne.
    Att sätta P för överdriven skärmtid gjorde jag för många år sedan när jag efter en natts spelande insåg hur snabbt tiden går när man har kul. Idag är det noll spel och minimalt med skärmtid privat. Det finns andra glädjeämnen jag hellre ägnar mig åt.

    NCC är ett typexempel på där man halverar utdelningen (till mångas förtret). Själv kan jag tycka att det var bra att ledningen inser att man legat på för hög utdelningsnivå och gör någonting åt det innan det barkar helt åt skogen även om det svider. Jag säljer inte mina NCC bara för en enda utdelningssänkning även om den var rejäl. Jag tror ledningen har förmågan att vända på skeppet och man läser ganska ofta om att de har rott hem stora mångmiljonprojekt så jobb saknas inte, de ska bara fixa så finanserna går ihop.

    Öresund är ett annat innehav jag har stort förtroende för, ingen kanonutdelare men jag tror stenhårt på att grabbarna i ledningen har betydligt bättre investeringskompetenser än vad jag själv besitter och ett bolag som kommer att fortleva även efter att MQ lämnar ledningen.

    Jag vill gärna tro att jag satsat på rätt bolag och att alla bolag i min egen portfölj finns kvar om 20-30år. Hade jag inte trott på dem hade jag inte haft dem i portföljen. Vad utgången verkligen blir återstår dessvärre att vänta ut.....

    Mvh // PP

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej PP och tack för återkommande besök tillika kommentarer - det värmer!

      Visst är det fascinerande hur många vi är som TROR;) Till syvende och sist är det vad det handlar om; analysera, tolka och sedan tro.

      Önskar dig allt gott!

      /Sofokles

      Radera
  4. Hallå, bra skrivet inlägg. Äger själv NCC o blev klart besviken men äger dem för att någon måste göra jobben de gör och de jobben minskar inte. Efter lite funderande övergick besvikelsen till att ja det var nog ett tufft men bra beslut ledningen tog. En dag senare läste jag om riktkurser på 175kr. Tror på NCC och fortsätter att äga dem med glädje!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Kalkyl och tack för din kommentar!

      Det handlar om att inte vara "egoist". När du äger en aktie betyder detta att du är DELägare i ett bolag som du vill skall gå bra. Att då strypa det medel (pengar) som krävs för att detta skall hända för att du/andra investerare vill ha en utdelning som på sikt mer stjälper än stärker bolaget och dess förmåga att ge dig en totalavkastning är för mig... ja, i alla fall inte klokt.

      Önskar dig allt gott och att du får en fin resa i NCC!

      /Sofokles

      Radera
  5. Warren Buffett har sagt att det är ett systemfel att han betalar så lite skatt jämfört t.ex. med sin sekreterare. En förklaring är förstås att han har kapitalinkomster och hans sekreterare har tjänsteinkomster. Kapitalskatterna är lägre i USA såväl som i Sverige. Men om WB skulle vilja betala lite mer skatt skulle det räcka med att han lät Berkshire Hathaway betala utdelningar. Han skulle också kunna sälja lite aktier när han vill skänka pengar till välgörande ändamål. Men BH betalar ingen utdelning och filantropin sker genom bortskänkande av aktier. Ingen skatt är tydligen målet.

    Jeff Bezos gör samma sak med sitt Amazon som inte heller betalar någon utdelning. Fast istället för att skänka pengar till välgörande ändamål finansierar han rymdforskning. Har han sålt aktier för att finansiera detta? Nej, det sker med lån med Amazonaktierna som säkerhet. Ingen skatt är tydligen målet.

    I Sverige har vi Erik Selin som en förmögenhetsbyggare av stora mått inom fastighetssektorn. Men Balder betalar ingen utdelning och Erik Selin säljer aldrig några aktier. Ingen skatt är tydligen målet, och i Sverige är ju det numera möjligt efter att förmögenhetsskatten avskaffats.

    Med så tydliga förebilder är det märkligt att utdelningsfokuset bara ökar år för år både hos bolagen och ägarna. Som liten ägare kan du visserligen lägga dina aktier i ett ISK, vilket gör att skatteuttaget sjunker, men det hade varit ännu mer skatteeffektivt om bolagen behöll pengarna och investerade. Fast allt bygger förstås på att bolagen kan sätta pengarna i arbete till hög avkastning (som Buffett, Bezos och Selin har visat att deras bolag kan) och att perspektivet är oändligheten.

    Denna enorma fokus på utdelning tror jag är ett resultat av att ekonomin växt så svagt efter finanskrisen. Med så lite tillväxt, trots exploderande kreditgivning inte bara i Sverige utan i stora delar av världen, är det svårt att vara riktigt optimistisk om avkastningen på aktierna. Då vänds fokuset på den 'lilla kaka' man ändå får varje år. Men risken är förstås att dessa pengar hade behövts i företagen för att möta framtidens utmaningar och vad vi istället får är en hel uppsättning av 'värdefällor'. Jag tycker bankerna ser ut alltmer som en värdefälla, liksom många verkstadsbolag. Plockar man bort dessa från börsen och tittar på resten av aktierna så ser plötsligt inte börsen så billig ut längre.

    Mvh Mattias

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mattias,

      Vad skall jag säga/skriva - du har helt rätt i dina iakttagelser och tolkningar!

      Mycket tacksam för dina återkommande besök därtill kommentarer.

      Jag önskar dig en härlig eftermiddag!

      /Sofokles

      Radera
  6. Mattias,

    En aktie är ju när allt kommer omkring inget annat än en omfördelning av kapital från bolaget till aktieägarna. Munger undrade vid något tillfälle vad Berkshire aktien egentligen var värd om den aldrig gav någon utdelning. En bra fråga. Så länge jag läst bloggar är de flesta värdeinvesterare. Man vill ha mer värde än man betalar för.

    A Cow for her milk
    A hen for her eggs
    And a stock , by heck for her dividends

    Lundaluppen är en investeringsfyr för denna skola. Själv tycker jag det är mycket viktigt med utdelningar. Kolla gärna på Spartacus Invest inlägg om Ratos när man skulle köpa Aibel från 19 december 2012. Tror att pengarna gjort bättre nytta i aktieägarnas plånböcker.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
  7. Lars,

    En sund princip är att företagen löpande betalar ut den del av vinsten som de inte behöver för investeringar eller som en buffert för sämre tider. Utvecklas företaget då bra kommer utdelningarna stiga kontinuerligt över tiden. Då inser investerare att ett bra sätt att sortera fram bra aktier, är att filtrera på bolag som höjt utdelningen i många år. För dessa företag är man beredda att betala mer än man annars hade värdera bolaget till.

    Över tiden händer då det som brukar hända. Det som var ett framgångsmått för företagens utveckling förvandlas till en målsättning för företagen. Utdelningshistoriken får ett värde i sig. Som en naturlag ändras då den positiva utdelningshistorikens värde som måttstock på företagens kvalitet. Det blir lite som i en planekonomi där måttet (planen) blir målet. Detta riskerar att leda till dåliga beslut över tiden, men framför allt förstör det värdet av måttet. När t.ex. H&M lånar till sin utdelning för att man inte vill sända fel signaler eller hamna på en svart lista hos utdelningsinvesterare, så är det ett tecken på att man har fel prioriteringar.

    Mvh Mattias

    P.S. Ett varningens ord om LVMH till Sofokles och andra. Kinas modell bygger på att de har överskott till USA som finansierar behovet av importvaror från resten av världen. Om USA vägrar låta Kina ha det överskottet framöver måste de dra ner på underskotten med andra delar av världen. Eftersom Kina är en totalitär stat med tillgång till 'icke-västliga styrmedel' så kan partiet lätt t.ex. minska importen av dyra lyxartiklar som inte bidrar till ekonomins utveckling. Det tror jag mycket väl kan ske framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mattias för detta "varningen ord". Visst kan staten göra likt detta och visst kan/kommer det att slå, men historiskt tycks förbud ha löst med att kineser smugglar in/smugglar ut och att det ändå tycks "gå runt". Exempel är de berättelser som finns om rika kineser som inte kan flytta kapital utomlands och istället då köper en dyr fiol, tavla e.d. som de sedan säljer väl utanför Kinas gränser.

      Jag är inte naiv och förstår att om den kinesiska regeringen verkligen vill sätta ned foten, gör de det, men hur länge kommer det att vara hållbart? Hur länge kommer liberalismen att hållas nedtryckt? Nya generationer är uppväxta med en anda av denna liberalism - när och hur kommer denna att slå? Samma sak i Ryssland, men det är ett annat ämne i sig.

      Just en restriktion kan ju även den kinesiska regeringen göra mot mycket annat än bara lyxartiklar (LVMH). Således löper många företag en stor risk, men skall man tänka på denna bör man nog köpa... ja, vadå?

      /Sofokles

      Radera