Blue Ocean

När jag gick på gymnasiet gav min älskade mor mig en bok, Nostradamus Profetior. Ifrågasätt nu inte varför en mor ger en pubertal, lång, gänglig, WC3-nördande samt fotbollstokig ungdom denna, då jag var tidig i min filosofiska utveckling. Jag läste denna med stor fascination; ty, lagom ung och med det lättpåverkad, då livet ej gett mig de verktyg som enbart erfarenhet kan ge, fann jag envar stavelse imponerande. Jag läste spådomar/förutsägelser från en skäggig man verksam under 1500-talet, varav en stor del kommit att besannats (givet att man utgår från visst perspektiv och tolkar relativt lättsamt - läs gärna mitt inlägg om scotomisation). Hade denne mångsysslare, som inte enbart ägnade sig åt profetior lyckas väl i dagens börsnoterade värld? 

"The great shameless, audacious bawler. He will be elected governor of the army: The boldness of contention." (Nostradamus, strong 81 - om Tump?)

För cirka en månad sedan snubblade jag in på en tråd i vilken en bok diskuterades. Denna var Blue Ocean Strategy: How to Create Uncontested Market Space and Make Competition (Chan Kim & Mauborgne, 2005). Denna riktar sig främst till företagsledare och egenföretagare, då dess budskap/syfte är att informera om vikten av att inte konkurrera tills marginalerna är så små att de inte ens ser dem med hjälp av Ture "Temla" Sventons förstoringsglas, utan istället bör "fly" från sina konkurrenter och hitta en ny marknad där de kan skapa sin nisch, bli bäst på den och sedan bibehålla denna makt till processen görs om på nytt.

Författarna använder sig av de två metaforerna "Blue Ocean" och "Red Ocean", där det förstnämnda är det hav där du, dvs. företaget, vill vara tillika verka i; ty här finns inga konkurrenter och ni är kungar på er sak. I ett "Red Ocean" slåss du med utrymmet med minst ett konkurrerande bolag. Striden är tuff och det är inget annat än ett utnötningskrig á la skyttegravskriget under det första världskriget.

"Blue ocean strategists recognize that market boundaries exist only in managers’ minds, and they do not let existing market structures limit their thinking. To them, extra demand is out there, largely untapped. The crux of the problem is how to create it. This, in turn, requires a shift of attention from supply to demand, from a focus on competing to a focus on creating innovative value to unlock new demand. This is achieved via the simultaneous pursuit of differentiation and low cost.

Under blue ocean strategy, there is scarcely an attractive or unattractive industry per se because the level of industry attractiveness can be altered through companies’ conscientious efforts. As market structure is changed by breaking the value/cost trade-off, so are the rules of the game. Competition in the old game is therefore rendered irrelevant. By expanding the demand side of the economy new wealth is created. Such a strategy therefore allows firms to largely play a non–zero-sum game, with high payoff possibilities."

Då jag varken är företagsledare eller egenföretagare kanske boken ej var något för mig? Tyvärr måste jag göra dig besviken om du trodde det, för jag kom att läsa den utifrån mina investeringar och hur jag ser, tolkar tillika analyserar den kommunikation bolagen i min väska förtäljer därtill vad jag allmänt tror om branschen på såväl kort som lång framtidssikt. Jag iklädde mig således ett par andra glasögon och kände att boken kom att tilltala mig mycket.

Alla av oss som investerar har flera aspekter att ta hänsyn till. En av dessa är just framtidstron; hur kommer bolaget att acklimatisera sig till kommande tider om 1, 3, 5, 10 år? Är de av samt före sin tid, eller tillhör de det förgångna tillsammans med såväl Herman Hedning som T-Rex? Hur skapar sig t.ex. Tele2 ett "Blue Ocean"? De konkurrerar med flera aktörer i en bransch som är mycket hårt utsatt. Vad har de för konkurrensfördelar? Vad är nästa nisch, dvs. "Blue Ocean", inom detta segment som de kan segla till? Kan jag utgå från hur de har navigerat historisk för hur framtiden skall smidas? Kan jag lita på ledningens kompetens att de, trots nuvarande röda hav, kan lokalisera därtill styra mot ett blått dito?

Jag hade denna diskussion med en mycket trevlig twittrare och denne svarade mig; "Ja, absolut. Min bedömning är att telekombolag är "framtidssäkra". Stora kostnader för standarderna 5G osv. Dessa måste ju tas av någon, oavsett om de är mark eller satellitbundna. Alternativet skulle vara att Apple skickar upp en satellit och erbjuder world wide men det tror jag föga på. Dessutom är wi-fi-nätverk mycket stabilare i storstäder (tunga betongklossar till skyskrapor, tunnelbanor etc.). På sikt kommer det bli mer och mer trafik i/på näten i och med IoT (Internet of Things), vilket tveklöst kommer gynna dessa telekombolag."

"[...]Axfood är skuldfria samt har en aggressivare strategi! [...]"

Att döma av dennes resonemang ligger det i telekombolagens intresse att snabbt se till att segla till de hav där 5G samt storstäder växer upp. Sedan återstår frågan hur de kan skapa sig ett eget blått hav, utan att bli invaderade och se den blå färgen sprejas blodröd.

Ser vi ovan tendens i dagens Ericsson? Har de trott sig segla på ett blått hav där Huawie aldrig skulle kunna invadera? Från att ha varit ett företag som visste vad framtiden hade i sitt sköte och servera befolkningen med just detta har de tappat denna spåkonst. Vågar jag tro att Ekholm, med inflytande av b.la. Lundberg vet hur att styra?

Samma som ovan, fast i en annan bransch, ser vi i t.ex. dagligvaruhandeln. ICA vs. Axfood är en debatt jag tycker mig se var och varannan dag på någon av alla de otaliga bloggar som poppat upp ur marken den senaste tiden. 
"Lägre P/E i ICA!"
"Bättre tillväxt i Axfood!" 
"Axfood är skuldfria samt har en aggressivare strategi!" 
"ICA expanderar i Baltikum - där finns tillväxt tillika marknadsandelar att ta!" 
"Axfood gynnas av alla flyktingar som kommer, vars plånböcker inte är lika stora som övriga svenskars!" 
"ICA säljer en 'exklusiv' känsla - i det något högre priset ingår bra och fin service, snyggt och professionellt inredda butiker et cetera. Detta kommer göra dem till vinnare för en växande medelklass!" 
"Axfood har investerat i Matse.se medan ICA kör sitt eget. Axfood ligger långt före och e-handel är framtiden!" 

"[...]Öppna och släppa in dem á la Agustulus anno 476?[...]"

Som ni ser finns det många olika framtidsskådningar efter exakt samma fakta och havet, eller ännu bättre; haven, tycks vara otaliga. Just nu har de båda jättarna ömsom låtit stora delar av sin flotta förbli på det röda havet (haha...suck), ömsom flyttat dessa till e-handel, där havet ännu ej är helrött, likväl ej enbart blått.

Hur kommer de "fly konkurrens" och samtidigt vinna marknadsandelar? Hur skall dessa lösa de problem som uppstår när germanerna knackar på en av Servisusmurens alla portar? Öppna och släppa in dem á la Agustulus anno 476? Eller kommer de försöka bygga bastioner, men inte bry sig så mycket mer och istället, ännu en gång, leta nya hav längre bort, långt ifrån sina konkurrenter?

Kommer någon av dem att "vinna"? Ty, i krig finns inga vinnare, bara förlorare, brukar det heta.
Även här; hur skall jag tolka det som ICA skriver i sina rapporter? Även om Axfood just nu, i alla fall utåt, tycks satsa mer än ICA på e-handel behöver det ej betyda att de "vinner". Därtill kommer detta problem med min egen tro/tolkning av branschen och dess framtid i allmänhet, ICA och dess utveckling i synnerhet. Kan jag förlita mig på att ledningen vet exakt vart, när och hur de skall segla? Förstår mig rätt, men inte fick de sin utbildning tillika titel i ett Kellog's Frostiespaket? Man önskar att man kunde svara "nej", men jag tror det räcker att nämna "Fingerprint" så spricker just det argumentet/falska förhoppningen (med reservation för "alternativ sanning").

"[...]Att sitta i solglasögon, likt H&M[...]"

I mitt investerande försöker jag alltid att applicera den kunskap jag har. Detta dels utifrån erfarenheter, dels utifrån böcker och matnyttiga blogginlägg. Den senaste boken jag läste var The Most Important thing Illuminated (Marks, 2013). I denna redogör Marks om bland annat vikten av att "veta det jag ej vet/veta att jag inte vet" samt vikten av att försöka se vad bolagets nästa manöver är, dvs. att vara före marknanden. Då jag ej besitter någon spåkula á la börssnacksgänget, ej heller har en kaffesump värd namnet (Kenny på Aktiefokus har snott alla), försöker jag ändå, utifrån mina begränsningar, att försökt tolka. Vad är nästa "Blue Ocean"? Kommer bolag X att kunna segla dit? Varför blev det nyligen blå havet rött och vad var mitts bolags roll i det hela? Vad kommunicerar ledningen? Ja, jag tittar på dig, K. J. Persson!

Backtrading, dvs. att studera ett bolag historiskt, är en stor del av en analys. Den andra delen består i att studera nuvarande siffror och utifrån dessa, samt historiken, försökt spå framtiden. Desto mer kunskap, desto mer chans att gissa rätt? Förvisso finner jag det logiskt, men risken som finns att vara mycket kunnig, ja, näst intill facknörd, är att man missar ta hänsyn till andra variabler, som man i sitt fackkunnande anser vara obetydliga. Därtill kan det hända att man missar skogen pga. att alla  de där välkända träden står i vägen.

Svaret stavas, enligt mig, metakognitivitet. Om man lär känna sig själv, och hur man bäst brukar agera i vissa situationer utifrån givna förutsättningar samt vilka minor man tidigare gått på, kommer man att kunna lyfta blicken. Kanske inte mot himlen, men ack till trädkronornas nivå.

Tankar kommer alltid. Tankar går alltid. Om det kan vi nog enas. Det jag brukar göra när tankar dyker upp i samband med analyser samt när något oväntat händer på börsen, är alltid att fråga mig; "Varför kommer denna tanke nu? Vad grundar den sig på? Vad triggade den? Hur vill jag agera nu och hur har jag agerat tidigare - hur blev resultatet då?". Genom att tänka likt detta har jag lyckats kunna hålla huvudet kallt i situationer som jag tidigare troligtvis hade agerat på intuition.

"[...]Var inte allt för optimistisk, ljusen i tunneln kan vara ett tåg[...]"

Hur mycket kan jag förlita mig på att ledningen i envar bolag verkligen ser på framtiden med rätt sorts bågar? Att sitta i solglasögon, likt H&M tydligen tycks ha gjort allt för länge, vilket nu lett till att deras tidigare mjuka och vackra hud nu övergått till en bränna så röd att en räka skulle bli avundsjuk, kommer att straffa sig, i alla fall kortsiktigt (om vi ser på H&M betyder detta cirka 8 år...). Att istället ta på sig tjocka och progressiva glasögon gör att de ej kommer förmå se längre än näsan räcker, om ens det (tänk Fingerprint). 

En del av mig vill känna/tycka; klart bolagen har koll. Ledningen är noga utvald, de har en stor och adekvat utbildning tillika erfarenhet i ryggen. Att de befinner sig på en plats likt denna måste väl ändå betyda att de har mer än en pommes på tallriken? Dock vågar jag ej göra detta (ännu en gång, även denna gång med reservation för "alternativ sanning"; Fingerprint). Jag är ytterst ansvarig för mina investeringar; mina pengar. Således är det jag som måste se varje bolag som en passagerare på mitt skepp -det skepp jag vill styra mot de blå haven.

Hur väljer du dina passagerare tillika hur styr du din skuta? Vågar du förlita dig på att historien i envar bolag återupprepar sig? Kommer t.ex. Berkshire alltid leverera likt dagens när Buffett stämplar ut? Hur tolkar du framtiden och hur säker är du att du framtidssäkrat din väska? Kom ihåg de visdomsord som Kafka yttrade; "Var inte allt för optimistisk, ljusen i tunneln kan vara ett tåg."