En filosofs lärdomar

"Det enda riktiga misstaget är det som vi inte lär oss något av" J. Powell

I kontrast till många av mina inlägg kommer jag här inte presentera ett filosofiskt huvudbry, utan jag kommer istället att presentera lite lärdomar jag tagit sedan jag började med aktier. Många av dessa (alla?) står att läsa på andras bloggar men då jag främst skriver för mig själv finner jag det adekvat att få dem nedskrivna.

Det första lärdomen jag tagit är att inte satsa på förhoppningsbolag där du varken kan eller har någon historik om ledningen, där du saknar en bra insyn i bolaget och dess ekonomi, där du inte har utvärderat affärsidén och där du mer köper för att andra säger det än att du själv gjort din research.
Denna lärdom fick jag efter en tråkig visit i Anoto långt innan jag startade bloggen. Detta kostade mig mycket... mycket.

Den andra lärdomen som kom till mig var i Vardia, som hände för cirka 1 år sedan. Här hade jag verkligen gjort min research och allt kändes solid. Inte ens Herkules själv skulle kunna rucka på den säkerhet jag kände och jag valde att vikta 10 % av portföljen i detta bolag. Vad hände? Jo, en redovisningsprincip från revisorn (som, enligt mig, även var ett bevis på en dålig ledning) gjorde att det som bolaget redovisat som intäkter och vinst inte gällde och således var tvungna att ändras. Kaos, nyemissioner, ny ledning etc. följde och vill du läsa mer ingående finns det bara ett ställe att göra det på - hos Aktiefokus.
Lärdomen jag drog av detta är att oavsett hur "säker" jag är ska jag inte vikta mer än 10 % av portföljen till ett enskilt bolag. Därtill skall varje bolag jag investerar i gå med vinst.
Vardia kostade mig nästan lika mycket som Anoto gjorde.

Lärdom nummer tre kom till mig under sommaren 2015. Då jag hittills i mitt "aktieliv" ofta upplevt en sorts "stress" kring mina investeringar; något sorts kontrollbehov av att alltid, alltid, vara uppdaterad, kolla varje nyhet, varje kursutveckling, varje blogg etc. kände jag att jag försökte "kontrollera" något jag ej kunde. Missförstå mig inte, ty nyheter, som leder till kunskap, är bra, men det finns också en gräns. Således valde jag att satsa på utdelningsaktier i stora bolag, som mer eller mindre, följer index, där jag har tron att "buy&hold...forever" kommer leda till att jag står som vinnare. Detta främst genom utdelningar, sekundärt genom potentiell värdeökning.
Lärdomen av detta är att de fåtal säljtransaktioner jag gjort sedan dess inte skett på grund av en kursrörelse eller ett nyckfullt, ogenomtänkt, förhastat tillika godtyckligt beslut. Istället har de skett på grund av att ett bolags förutsättningar e.d ändrats, såsom i fallet med Kinder Morgan. Likaså har denna strategi hittills enfat givit mig pengar (förutom den miserabla sortin i KMI, som kostade mig dryga en halv månadslön).

Även om samtliga av ovan nämnda lärdomar är viktiga känner jag ändå att den fjärde är den mest aktuella. Även om jag inte köpt allt på en gång har jag ändå begått misstaget att köpa för mycket på ett för kort tidsspann. I kontrast till allt jag läst (men ej tagit till mig "fullt ut") har jag inte applicerat månatliga inköp e.d. Hade jag gjort detta skulle de relativt höga GAV jag just nu har vara något lägre och min direktavkastning något högre. Dock kan mina beslut inte låta sig bli ogjorda utan det enda jag kan göra är att följa den läxa jag lärt mig. Vad gäller mina innehav, av vilka en majoritet kläds i en röd färg dessa börsdagar, gör jag ingeting. Kanske är jag blåögd tillika naiv(?), men jag väljer att, likt en religiös sektmedlem á la Helge Fossmo, att tro på att mina bolag mer kommer att öka i såväl värde som vad gäller utdelningar än det motsatta sett till en tidshorisont på +10 år.

Ytterligare en lärdom som jag verkligen har fått nöjet att få erfara är att diskutera kring mina tankar kring investeringar, b.la. genom bloggar och Twitter men även i "irl" (om vi ska använda oss av Internetspråk á la WOW-Jocke). Jag har en underbar kontakt med flera via olika sociala medier men med respekt för dem, dessa kära diskussionsvänner, väljer jag att inte namnge dem, då alla kanske kommer att "mailbomba" dem;)
Att sätta ord/text på sina tankar kan göra mycket och detta gäller när man ska skriva av sig om såväl aktier som om andra planer och mål i livet. Ett fint exempel på det är nog Frivid42.

Detta är mina lärdomar. Jag ämnar inte att ge rådet till någon att inte satsa på ett förhoppningsbolag om denne nu tycker att det är värt det/känns bra. Vi är alla olika men mitt råd till alla, speciellt nytillkomna krigare, som dagligen strider på världens börser, är att inte låta sig tro att man är "oövervinnerlig" eller att "detta ej gäller mig". Likaså, och detta är mycket viktigt; satsa aldrig mer än vad du har råd att förlora och ta aldrig lån för att att investera i värdepapper. Det är ditt liv. Ditt liv! Skulle du vilja spendera en stor del av detta med vetskapen om att du kommer leva på existensminimum bara för att du "tog en chans" på något som "kändes säkert" (märk: K.Ä.N.D.E.S)? Är det värt det? Även om nedanstående citat är träffande och fyllt av visdom kanske ovan text (och andra dylika) kan hjälpa dig att undvika uppleva det?

"Att lära sig är ingen barnlek; vi kan inte lära oss utan smärta" Aristoteles

Även om jag inte upplever det jobbigt att titta på min portfölj dessa tider känns det ändå "tråkigt" (för att använda en mycket nära väns ord). Då brukar jag titta på nedan bild och bara tänka: "+10 år. Utdelningar. Återinvestering. Snöboll*."

*Denna snöboll kommer detta år, förutsatt att ingenting oförutsett händer, som t.ex. att Trump vinner valet och bestämmer sig för att mucka gräl med såväl Putin som Kings Sung II, leverera mig ca 4200 kr extra varje månad.

Sorrento, Italien - jordens paradis!