Winter is Coming(?)

"Winter is coming" (The House of Stark)

Finansiella kriser tycks alltid komma från ingenstans. Trots de bästa gissningar av ekonomer framkommer det ur ett historiskt perspektiv hur utlämnade även de är till fru Fortuna. Hur kan det vara en möjlighet att förutsäga det oförutsägbara?

En fransk akademiker har dock gjort det - förutsäga det oförutsägbara. Didier Sornette, professor i företagsrisker på schweiziska Federal Institute of Technology, har utvecklat en teori som han kallar "drakkungar" (tyvärr, Kalisi, inom den mansdominerade forskarvärlden existerar ingen jämställdhet á la Sveriges regerings kvotsystem) som kan hjälpa ekonomerna planera för potentiella finansiella katastrofer innan de inträffar.

Så, vad är "drakkungar"? För att förklara ger Sornette som ett exempel fördelningen av städers storlekar i Frankrike, som, enligt honom, följer den traditionella maktens lag; Frankrike, liksom de flesta länder, har många små städer och bara ett fåtal större. 
På en logaritmisk skala ger denna fördelning en rak linje. Dock finns det ett undantag – Paris. Sornette konstaterar att Paris är en avvikare och många gånger större än vad den borde vara om den skulle följa maktens lag (rekommenderar er att läsa vidare om detta). Paris är en avvikare eftersom staden har varit oerhört inflytelserik i Frankrikes historia och därför gynnats av olika positiva återkopplingsmekanismer som har försäkrat dess expansion. London intar en liknande position i fördelningen av städer i Storbritannien.

Sornette beskriver ett antal avvikande värden (outliers) som avviker från en traditionell ”maktens lag”. Dessa är ett resultat av positiva återkopplingsmekanismer som gör dem mycket större än sina jämnåriga. Sådana avvikare kan användas för att beskriva allt från extrema väderhändelser, finansiella kollapser till epileptiska anfall. Dessa är ”drakkungar”. De är helt obundna tillika icke medräknande  av nuvarande idéer om maktens lag, eftersom de är, med Sornettes egna ord, "absolut icke-linjära”.

Sornette betonar att den främsta egenskapen hos drakkungshändelser är närvaron av en positiv feedbackmekanism som ar en tillväxt snabbare än en exponentiell sådan, vilket gör dem större än väntat. Men bara för att drakkungshändelser är extrema betyder det inte att de är sällsynta. ”Drakkungar” är inte framtagna gissningar baserade på en ”svart-svan-händelse” á la Karl Popper.

En ”svart-svan-händelse" är en term som ursprungligen myntades av Nassim Nicholas Taleb, professor i riskhantering vid New York University Polytechnic School of Engineering, som beskriver hur mycket inflytelserika men ändå oförutsägbara händelser tycks komma från ingenstans. Dessa händelser anses sällsynta och extrema avvikande värden kan med fog anses vara en passande eufemism till begreppet ”svart svan”.

Dessa ”drakkungar” representerar extrema händelser som är i en klass för sig. De är speciella. De är avvikare. Och, kanske viktigast av allt, till skillnad från svarta svanar, är att de genereras av särskilda mekanismer som kan göra dem förutsägbara, kanske till och med kontrollerbara!

Enligt flera klassiska kraftlagar är extrema händelser, dvs avvikelser (outliers) sällsynta. Ändå visar Sornettes forskning att detta inte är sant; en annan avvikelse från den ”svarta-svanidén”, som betonar sällsynthet och ringa antal av extrema/exceptionella händelser. Den till synes överallt existerande förekomsten av dessa ”drakkungar”, i alla typer av datauppsättningar, innebär att extrema händelser är betydligt mer förekommande än vad traditionella röster/lagar säger. Detta är anledningen till att vi har upplevt två-tre stycken "en gång per århundrade"-finansiella kriser under de senaste decennierna (fascinerande, eller hur? Två till tre ”Once in a century-crisis” på ett par decennier!).

Eftersom dessa händelser är betydligt vanligare än de ursprungligen var tänkta att vara blir det oehört viktigt och eftersträvansvärt att förstå hur de bildas och, om än ännu viktigare, hur de kan förebyggas. Sornette anser att ”drakkungar” kan vara nyckeln till att förebygga kollapser liknande den som skakade världen i slutet av 2008 och som vi idag fortfarande återhämtar oss.

När Sornettes teori publicerades för första gången 2009 – precis  i mitten av den mest förödande recessionen i USA:s historia sedan den stora depressionen – blev hans arbeten väl emottagna ändock ansedda långt ifrån tillämpliga. Senare samma år täckte MIT Teknologiska Recensionssidor publiceringen av hans teori och kommenterade att Sornettes idé skulle kunna vara "enormt inflytelserik". Dock tillade publiceringen att Sornettes "påstående att dessa extremvärden på något sätt är mer lätta att förutsäga än andra evenemang luktar mer önsketänkande än god vetenskap."

Det är lätt att förstå läsarnas skepsis, ty Sornettes teori är mycket romantisk när man tänker på det. Till och med namnet "drakkungar" låter mer hämtat från Drakar och Demoner eller Game of Thrones än att vara det som det de facto är; en ny, akademisk teori i riskhantering och prediktion.

Med tidens gång har inställningen till Sonettes teorier och forskning mjuknat och fler är nu positivt inställda till dem; forskare tror att Sornette kan vara på något på spåren. Daniel Gauthier, en fysiker vid Duke University, har hittat sätt att upptäcka ”telltale-tecken” (one who informs on another; a talebaerer. På ren svenska kan vi kalla dessa för skvallerbyttor!) på att en ”drakkung-händelse” närmar sig och därmed stoppa den från att hända. Gauthier vill hävda att ett kaotiskt system kan vara i ständig förändring men att det kanske finns vissa interna strukturer som kan identifieras och därmed stoppa en förödande händelse innan den inträffar (se valfri film). 

Om ovan resonemang låter skakigt beror det på att det förmodligen är det. Även år efter att den först publicerades är Sornettes teori fortfarande mer en teori än användningar praktiskt sådan för förutsäga extrema händelser. Ändå är Sornette fortfarande optimistisk, då han anser att dessa processer ger ledtrådar som tillåter oss att diagnostisera mognaden av ett system som är på väg mot en kris. I sin egen forskning konstaterar han att teorier som hans egen är nödvändiga om vi någonsin ska kunna hantera extrema "drakkunghändelser".

Många av de angelägna frågorna för vår framtida välfärd samt för förvaltningen av vår vardag kommer att behöva ett sådant komplext system och tvärvetenskapligt angreppssätt. Denna uppfattning tenderar att ersätta det tidigare analytiska tillvägagångssätt, som enligt Sornette, har fokus på ett system som dekonstruerar i respektive delar. Hans egen uppfattning är istället mer holistisk.

Det är viktigt att notera att ”drakkungar” inte bara gäller för finansiella kriser, utan de beskriver händelser i många olika komplexa system, såsom furiösa och oförutsägbara vågor i havet, extrema klimatförändringar/väderlekar eller, som ovan nämnts, variationen i storleken på städer i Frankrike.

Medan vi fortfarande kan vara år eller t.o.m decennier ifrån framgångsrikt tillämpa ”drakkungar” till något av dessa system menar Sornette att de kan bidraga med att bringa ljus i en annan mörk tunnel.

I sitt TED-talk avslutar han med följande: ”We learn that most systems have pockets of predictability”. Om detta är sant kan det betyda att vi någon gång i framtiden kan ha nissar a.k.a ”experter” på börssnack som faktiskt vet vad de pratar om när de skriver ”ras”, ”sälj”, ”köp” eller annan valfri hyperbol så fort index rör sig med en punkt. Med detta i bakgrund är jag tveksam till om jag vill att Sornettes teori ska bli verklighet…

Skämt åsido. Tror du att det är, eller kommer att bli, möjligt att förutsäga finansiella kriser - "The Winter is Coming"? Om så är fallet ser jag såväl fördelar som nackdelar. En stor nackdel är att detta går emot "naturen". Vår värld är beskaffad som så att det är "äta eller ätas" (alt. skita eller skitas) som gäller och ibland har historien visat att den ätande ibland äter för mycket och de ätbara dör ut. Likaså fungerar världen/marknaden. Jag tror det är sunt med finanskrascher, korrektioner etc. för att det finansiella systemet skall kunna fortgå. Det behövs människor som satsar , följer flocken och förlorar (säljer i panik). Om vi skulle leka med tanken att vi de facto kan förhindra krascher och korrektioner, vad är då vitsen med att inte satsa allt på aktier? Om alla har vetskapen att förlust är uteslutet eller att man vet, att oavsett vad som händer kommer de "styrande" att se till att förlusten blir minimal, då dessa har förmågan att sia i framtiden?

"Those who have knowledge, don't predict. Those who predict, don't have knowledge", Lao Tzu

Utöver detta har vi det etiska och moraliska, men det kan vi spara till en annan gång.

Vad anser du om detta? Bör människan forska om detta? Gräver vi guld eller vår egen grav?