Portföljsförändringar

Måndagen den 14 augusti valde jag att sälja hela mitt innehav i ICA [sic!] Gruppen. Bolaget har ej varit länge i min portfölj, utan kom att göra övriga bolag sällskap i början av april 2016. Anledningen att jag köpte dem då var främst att jag ansåg priset på dryga 265-275 kr prisvärt i förhållande till vad man fick/får; ett stabilt bolag som är, relativt, okänsliga för konjunkturer och med en stigande och stabil utdelning. Detta anser jag fortfarande. Det jag ej anser fortfarande är att jag vill äga dem gånger två, vilket jag gör via mitt innehav i Industrivärden. Jag skulle även kunna lägga till att ICA just nu handlas till en relativt hög värdering och att detta kan anses vara en orsak till att sälja. Dock var det ej en anledning, då jag ej håller på med den sortens (värde)investeringar i bolag likt ICA. Jag vill äga länge och under en lång period kommer bolag vara såväl högt som lågt värderade. Att försöka tajma är ej min melodi.

Min transaktion kom att resultera i 21 % i vinst exklusive 2 års utdelningar á 10 kronor respektive 10,5 kronor per 271 aktier, en vinst jag ej kan klaga över. En majoritet av denna summa kom att investeras i Scandinavian Tobacco Group (STG). Bolaget verkar inom tobak och producerar tillika säljer cigarrer, tobak till pipa samt rulltobak och är bland de ledande i alla av sina marknader jämfört med konkurrenter. Det är ett stort bolag som har cirka 7600 anställda världen över samt har produktionsanläggningar i såväl Danmark som Holland, USA, Belgien, Indonesien, Dominikanska Republiken, Honduras samt Nicaragua.

Jag kom att få upp ögonen för bolaget via en tweet under tidig sommar från en god vän, Ägamintid (när kommer ett nytt blogginlägg?!), och kom därefter att läsa på. Utöver detta förde jag, likt alltid då jag reflekterar kring bolag, diskussioner med väl förtrogna vänner. I samband med detta konsulterades såklart den underbara tjänsten Börsdata. Det finns oändligt med parametrar som kan studeras, men de jag tittar extra på i detta fall är vinst, kassaflödet, soliditeten, bruttomarginalen, capex, nettoskuld samt omsättningen. Alla av dessa signalerar inte att detta bolag är ett sorts Eldorado, likt då jag satt med Nilörn för dryga 1,5 år sedan. Emellertid ser jag en stabil utdelningsjätte som bör kunna stå sig relativt starkt i tider med lågkonjunktur.

Källa: Börsdata

För den som tittar på aktiekursen framkommer en svacka den 17 maj i samband med bolagets delårsrapport. I detta kommuniceras ett sänkt EBITA samt att investeringen i bolagets IT-struktur tar längre tid än ledningen först trott. Detta tillsammans med problem med deras maskintillverkning av cigarrer (de har även handgjorda dito), gjorde att investerarna ryckte öronen åt sig. Ledningen kommunicerade även att Q3 kommer bli påverkat av detta. Emellertid anser jag dessa petitesser vara övergående och att de ej påverkar bolaget på lång sikt. Efter att ha läst de senaste två årens årsrapporter och jämfört nyckeltal och redovisade siffror med tidigare år anser jag mig skönja en positiv trend. Detta syns mer än väl när kassaflödet studeras:

Källa: Börsdata

Källa: Börsdata

Bolagets fyra största ägare är Chr. Augustinus Fabrikker Aktieselskab (21,5 %) , C.W.Obel A/S (11,6 %), Swedish Match Treasury Switzerland AG (9,1 %) och FMR LLC (6,4%). Samtliga av dessa har lång erfarenhet av tobaksindustrin och har varit aktiva ägare under en lång period. Således anser jag att beträffande ägare finns ej mycket att diskutera.

För dig som är intresserad rekommenderar jag, likt alltid, att sätta dig in i bolaget genom att besöka deras hemsida och även läsa deras årsrapporter. Den senaste finner du här.

"[...]Problemet, eller för att citera Faust; pudelns kärna, är det psykologiska, ej produkten[...]"

Beträffande om det är "etiskt" korrekt att investera i bolag likt detta ber jag att få återkomma med ett senare inlägg. Kortfattat kan jag säga att i mina ögon är det ej produkten som är problemet då vi diskuterar beroende. Enligt mig måste ett psykologiskt perspektiv appliceras och när det gäller beroende är "produkten" bara en utlösande faktor eller det medel som utlöser de psykologiska problemen. När jag studerade på gymnasiet hade jag en vän som led av en ätstörning. Denne missbrukade mat. Maten var ej problemet, utan psyket var det. Detsamma gäller de som är beroende och missbrukar alkohol, narkotika et cetera. Problemet, eller för att citera Faust; pudelns kärna, är det psykologiska, ej produkten. Detsamma vill jag påstå gäller tobak. Det är inte tobaken i sig som är boven, utan psyket; människans svaghet. Och nej, med denna text menar jag ej att negligera det stora samhällsproblem detta är. Ej heller att förringa eller förenkla de som är drabbade eller utsatta. Dock vill jag hävda att det till syvende och sist handlar om ett psykologiskt spörsmål. Herregud, det finns de som är "beroende" av att räkna stegen till jobbet, antalet trappsteg de tar på en dag, antalet kalorier de äter, pengar de kan spara et cetera. Problemet är psyket, ej produkten. Mer ofta än sällan, vilket tyvärr är ledsamt och tragiskt, är att de som är beroende av en produkt, t.ex. tobak, börjar missbruka en annan då de tar sig ur sitt första missbruk. Detta stärker teorin att det är psyket och ej produkten som är problemet.

Bolaget kom även igår, torsdag den 24/8, med sin kvartalsrapport, i vilken de tidigare guidat för sämre organisk tillväxt. Kul att se är det urstarka kassaflödet.

Utöver STG har även Kopparbergs köpts in under sommaren. Återvändande läsare kommer kanske ihåg att jag skrev en analys om detta bolag under april månad. Då stod kursen i ca 210 kronor, vilket jag ansåg vara ett hyfsat pris att betala. Tyvärr hade jag ej tillräckligt med investeringsvänligt kapital vid denna tidpunkt, vilket gjorde att jag nödgades vänta. Tills sommaren kom kursen att gå upp, vilket jag såklart beklagade mig över. Emellertid är detta ett bolag jag har stark tilltro på och mycket av detta beror på deras starka VD, Peter Bronsman. Sedan anser jag att nyckeltalen visar på en mycket fin trend och kan detta fortsätta, om än ej i samma takt, kommer denna investering bli mycket fin på flera års sikt. Jag har köpt på mig i omgångar till kurserna 230-224 kronor. Beträffande deras kommande rapport den 30 augusti finner jag ingen mening att försöka spåna om den blir bra eller mindre bra. Detta på grund av flera men framför allt en anledning. Det. är. En. Kvartalsrapport. Vädret i UK har varit bra, vilket torde vara ekvivalent med ökad försäljning(?). Dock har pundet tappat. Beträffande valutan skall det bli intressant om VD kommunicerar om någon valutasäkring.

Medan vädret i UK varit bra, har det svenska ej varit detta (eller med andra ord; det har varit en svensk sommar). Hur har försäljningen gått på hemmamarknaden och hur står sig Kopparbergs cider mot uppstickarna såsom Älska Cider? Därtill skall det bli extra intressant att läsa om John Scott's, det som jag är mest avig till när det gäller bolaget.

EN lärdom av vår historia

Vad kan vi lära oss från historien? Vad och vilka kunskaper därtill fördelar kan envar dra av det som hänt i det förgångna?

Historia är ett ämne alla ständigt visats med, detta såväl explicit som implicit. Vi får läsa om ämnet i skolan, Erik Haag och Lotta Lundgren får våra magar att knyta sig då de ger sig an diverse "delikatesser" från olika epoker, envar dag ser vi byggnader, statyer med mera från svunna tider. Ja, historia finns alltid omkring oss och detta speciellt för dem som förmår öppna sina ögon och se längre än sin Pinocchionäsa.

Jag har aldrig hört någon som säger att man ej kan lära från historien. Dock är det få som brukar fullfölja steget och precisera vad man kan lära sig. Detta är såklart beroende av perspektiv, förkunskaper samt vad man söker. En generell tes bland pöbeln är att människan kan se vad tidigare generationer gjort, deras framsteg tillika misslyckande och dra lärdom av detta. Detta är en sanning med modifikation samt ett väldigt brett grepp att ta. Jag kommer i detta inlägg fokusera på historia och ekonomi för att försöka förklara en lärdom om vad jag anser att historia kan lära ut. Jag tänker inte gå in på idéhistoria, kulturhistoria eller någon annan specialinriktning, utan kommer försöka fatta mig på Svensson-nivå.

"Det går inte invadera Ryssland, det har historien påvisat." Detta är ett påstående jag ofta får höra och visst ligger det mycket sanning i det (... om vi bortser från mongolerna, men då var ju inte Ryssland just "Ryssland"), men faktum är att det enda vi vet av historien är att om du invaderar enligt sätt X kommer konsekvens Y att inträffa. Gustav XII var först ut med tillvägagångssätt X och både Napoleon och Hitler kopierade. I samtliga fall ledde resultatet till Y. Vad kan vi lära av detta? Jo, gör inte enligt X för det kommer att leda till Y. För att använda mig av ett mer tillspetsat uttryck är detta idioti, då definitionen stämmer väl in; "att gång på gång göra samma sak, men förvänta sig ett annat resultat".

"[...]primitiva Fred Flinta-wanna-be[...]"

Oavsett vad som diskuteras ur ett historiskt perspektiv kommer det framkomma att X ledde till Y och så länge X inte ändras kommer ej heller Y att ändras. Om detta tror jag få är emot. Detta är en del av historiestudier. Emellertid vill jag öppna för ett annat perspektiv; människan, i såväl singular som plural.

För att underlätta tillåter jag mig, även om det är högst ovetenskapligt, att generalisera. I stort sett alla ekonomiska kriser som människan har upplevt; Tulpanbubblan, Black Thursday 1929, milleniumbubblan, finanskrisen, Greklandskrisen et cetera, har alla haft en sak gemensamt som framkommer när man studerar människan och hennes agerande; panik! Detsamma kan sägas om en majoritet av alla kriser, oavsett sfär. När det krisar gör människor likt de alltid har gjort, nämligen:

1) ... låter det sympatiska nervsystemet kopplas in, vilket är ett arv från vår tid som primitiva Fred Flinta-wanna-be. Detta leder till:

2) ... allt logiskt tillika rationellt tänkande, eller möjlighet till reflektion, blockeras likt en besvärlig (fransk) vinkork en fredagsafton. Detta leder i sin tur till:

3) ... människor ser sig om i desperation efter något eller någon att följa, som t.ex. andra (med största sannolikhet likasinnade) människor. Detta leder till att ett visst agerande upprepas i en (ofta ond) spiral.

Jag har tidigare sagt att människor är dumma men att människan är smart, vilket varje historiebok på grundskolenivå vittnar om. Då forskning visar, vilket säkert skaver hos Snåljåpen, ekonomisfärens Decartes, att vi är oförmögna att fatta rationella beslut utan att konsultera med våra känslor, är vår art dömd att ofta agera ologiskt och irrationellt. Detta då de första tankar och insikter som kommer vid en kris är just "fight or flight", utan att först reflektera kring huruvida det kan finnas andra alternativ, såsom att egentligen bara stå kvar och låta alla andra agera.

"[...]Historiskt tycks få ha gjort detta[...]"

Hur kan man göra sig immun mot att inte agera likt sina panikdrabbade sapiensfränder? Det bästa man kan göra är att lära känna sig själv. Vad triggar mig såväl positivt som negativt? Hur? När? Varför? Hur har jag agerat tidigare och vad blev resultatet? Ställ den frågan till alla de som lät sig "influeras" av alla andra under finanskraschen, den ökända torsdagen 1929 eller, för den delen, Greklandskrisen. När du börjar skönja ett mönster är ett bra förfarande att skriva ned det som du har kommit fram till. Att skriva ned tankar, känslor et cetera, är bland det bästa förfarande att göra för att förlika sig med dem; att bearbeta och utveckla dem och således sig själv.

"[...]Speciellt inte sedan de passerade BMI 25[...]"

Många påstår sig veta sina svagheter. Ett exempel är de som säger att de älskar McDonald's' mat (hur de nu kan göra det, men visst; vi är alla olika och har olika smaklökar...) men att de ej borde äta den så ofta. Speciellt inte sedan de passerade BMI 25. Dock fortsätter de att göra detta. Med andra ord har de en kunskap som de medvetet väljer att ej applicera (såklart är personer med psykiska sjukdomar ej inkludera i min generalisering). Vissa kallar det svaghet, andra ignorans eller respektlöshet. Oavsett kvarstår faktum; de har fakta som kan hjälpa dem men väljer att ej att göra det.

När du väl lärt dig att överkomma kunskap om dig själv och ditt förfarande utifrån känslor,
är ytterligare att tillvägagångssätt att studera hur du har agerat historiskt och koppla detta till en kris fyra olika faser, vilka är:

• Chock, som inträder direkt och kan vara upp till några dagar. Tillståndet skärmar av och skyddar den drabbade från den skrämmande upplevelsen. Att en chockad person verkar opåverkad misstolkas ofta av omgivningen som att han eller hon är oberörd.
• Reaktion, då den drabbade börjar inse och reagera på vad som har hänt. Känslorna uttrycks ofta starkt, vilket kan vara påfrestande för omgivningen. Fasen kan pågå upp till åtta veckor.
• Bearbetning, då den drabbade på ett mer metodiskt sätt återupplever intryck och därmed bearbetar problemet. Självupptagenheten avtar och intresset för omgivningen återkommer. Fasen kan sträcka sig upp till ett år.
• Nyorientering, då såren är mer eller mindre läkta, obehagliga känslor och tankar har bearbetats och den drabbade kan gå vidare. Ett våldsoffer glömmer dock aldrig vad som hänt. Fasen kan fortsätta livet ut (prevent.se).

Det är enbart genom att konfrontera sig själv; att klä av sig in på bara skinnet och syna varje hårstrå och hudyta med Sventons förstoringsglas, som en människa med vilja kan utveckla sig rent psykologiskt och kognitivt. Historiskt tycks få ha gjort detta. Tillhör du kollektivet? 

Grit=skit

Ömsom slutas jag aldrig förundras över människan och hennes framsteg, ömsom förskräckas över hennes obotliga dumhet. Historien har visat oss att vi dagligen, oavsett epok, kultur, nation et cetera lyckats uppnå såväl framgångar som dess antonymer. I sekler, ja, millennier, har vi utvecklats, detta såväl fysiskt som psykiskt. Vi har lyckats domesticera djur (och med det själva bli just domesticerade), uppfinna siffran noll och gudar, landsätta män på månen... ja, listan kan göras lång.

Vi har haft förmånen att ha intelligenta människor, s.k. genier. Da Vinci, Franklin och Einstein är bara några bland många. Med geni menas i dagligt ordval att personen i fråga har högt IQ, vilket är felaktigt. Detta då IQ enbart mäter en viss typ av intelligens. Till exempel har ett IQ-test inget sätt att mäta den praktiska förmågan, eller emotionell intelligens, vilka många beskriver som lika viktiga. Det finns också ett verkligt sätt att dessa tester kan mäta saker som kreativitet som i själva verket kan vara viktigare att komma med nästa relativitetsteorin än matematiska kunskaper också. I själva verket beskrev Kant ett geni som "Genius is the ability to independently arrive at and understand concepts that would normally have to be taught by another person". Ett annat problem med att definiera begreppet geni är det faktum att envar faktiskt kan förbättra sin IQ genom praktik och utbildning.

Poängen här kan också vara tveksamt om varenda aspekt av vår kognitiva förmåga kan förbättras genom träning. Anders Ericsson, en psykolog och tänkare i denna fråga, har flera gånger propsat för den s.k. 10 000-timmarsregeln. Med detta menas att lägger du ned minst 10 000 timmar på en färdighet, kommer du slutligen att bemästra den. Upptäckter om "hjärnans plasticitet" verkar backa upp detta genom att visa hur hjärnan faktiskt kan växa och ändra form som svar på fortsatt användning. Emellertid kvarstår faktum att plasticiteten avtar efter dryga tjugofem år fyllda.

Många andra tänkare har föreslagit att nyckeln till genigenen kan, helt enkelt, vara vilja och beslutsamhet att göra vad som krävs. Schopenhauer föreslog till exempel att genier har ovanliga "intellektuell dominans på sin vilja och beteende", medan Galton beskrev geni som en kombination av naturliga förmåga och önskan att åstadkomma så mycket som är fysiskt möjligt.

"[...]Ursäkta min svenska; men vad f*n är[...]"

I januari i år, 2017, kom jag för första gången att komma i kontakt med begreppet "GRIT", vilket är myntat av Angela Duckworth, som, likt många framstående forskare, studerat på några av världens bästa och finaste lärosäten. Översatt till svenska står begreppet för "ihärdighet" eller "en jävlar anamma". Det hon och många av hennes kollegor har kommit fram till är att man ej måste vara ett geni för att lyckas samt att genier inte föds till detta; miljö, arv et cetera spelar stor, ja oftast en betydande, roll.

Ursäkta min svenska; men vad f*n är det nya med denna slutsats?! Det kan väl ej slå ned som en blixt från klar himmel att en individs genialitet är beroende av inte bara gener, utan även miljö och socialt arv? Därtill kan det ej vara ett blixtnedslag att det krävs engagemang, vilja, ihärdighet och en jävlar anamma för att lyckas? Behövs det en framstående forskare för att belysa detta?

"[...]men dagligen står att läsa och höra om hur "den nya pappa-betalar-generationen" är bortskämda[...]"

Jag finner det skrämmande att detta begrepp och denna "nya slutsats" får en sådan genomslagskraft och min konklusion är att det är symptomatiskt med den tid vi lever i. Jag är noga att ej dra alla över en kam, men (suck...alltid detta "men") dagligen står att läsa och höra om hur "den nya pappa-betalar-generationen" är bortskämda, lever på andra (och på staten), är ej beredda att kämpa för brödfödan, läser rubriken men ej resten av texten et cetera.

Jag vågar ta för givet att alla som läser denna blogg är drivna och beredda att kämpa och satsa för att skörda; ty, annars hade ni ej investerat och läst om detta förfarande som kan leda till en ekonomisk trygghet så kraftig att vänstern blir gröna av avund. Att döma av alla inom bloggosfären rör det sig ej om några soffliggare. Det är studenter, VD:ar, civilingenjörer, sjuksköterskor med flera, varav samtliga inte fått något (helt) serverat på ett silverfat. Alla har vi, vissa mer än övriga, likväl alla, kämpat och ansträngt oss för att uppnå ett visst resultat. Jag vill ej sätta epitet "geni" på mig själv, då det räcker att höra övriga säga det till mig dagligen, men inte krävs det någon rocket-science för att lyckas uppnå ett mål?

"[...]Att bli miljonär, astronaut, pingisspelare á la Tom Hanks i Forrest Gump[...]"

Emellertid tycks många fakta tala emot mig i detta. Låt oss hållas oss inom la mundi economica. Många lånar till semester, har ej buffert för plötsliga kostnader såsom ett nytt kylskåp, står i kö att vara med i Lyxfällan, har sms-lån som speed-dial et cetera. Dessa tycks, att döma av diverse artiklar, klaga på att det är svårt att klara ekonomin. Vissa har säkert sagt sig sakna en ekonomisk gen(i). Det enda jag hör är ursäkter och undanflykter. Ursäkter och undanflykter från att verkligen visa vilja, engagemang, ihärdighet och acceptans att det kommer svida samt hamna skit under naglarna trots att resultatet kommer vara väl värd insatsen.

Att bli miljonär, astronaut, pingisspelare á la Tom Hanks i Forrest Gump, driva en restaurang eller dylikt kräver inte en unik uppsättning med genigener. Nej, vid Hades, det erfordras ihärdighet, vilja, insikt och acceptans att få lite skit under naglarna, ha en målsättning och förmåga att kunna fokusera på såväl resan som målet. Detta om något framkommer i den bok jag läste i söndags; Elon Musk - Tesla, SpaceX och jakten på en fantastisk fritid. Förvisso ett läshuvud tillika "geni", men han hade aldrig lyckats eller kommit långt om det ej varit för hans, ursäkta min svenska, jävlar anamma.

Möjligt är att jag är förblindad av min egen föreställningsvärld, men jag har svårt att se tillika acceptera att detta med "GRIT" skall benämnas som någon "ny kunskap"; ny fakta. Men visst, kul för Duckworth att kunna göda sitt bankonto med att reproducera gammal "fakta" och, mer eller mindre, presentera som ny.