Att använda sig av metaforer är för många, mig själv inklusive, något tacksamt, då det gör det lättare att dels visualisera, dels relatera om metaforen är något som man har en erfarenhet eller kunskap om. Till elever kan jag säga att studierna är som ett träningspass och det är under själva träningen som ni ”bryter ned hjärncellerna” för att därefter, under viloperioden, bygger upp dem i en något starkare form – precis som man bryter ned musklerna när man står på gymmet med hantlar och annat.
Det upplevs som jobbigt och något som hjärnan – dess system 1 – gärna skyr, för hellre göra ingenting men likväl få belöningen. Minsta obehagskänsla gör att vi instinktivt vill sluta med det som är orsaken till nämnda, då det kostar energi (föda) – en vara vi inte alltid har haft mycket av. Vi upplever det på gymmet, i promenadspåret, skolan, jobbet et cetera. Dock vet vi djupt inom oss - system 2 – att det i nio av tio fall är bra och viktigt att utföra den ”jobbiga” aktiviteten, då alternativet är långsiktigt destruktivt.
Läsa läroboken inför provet, eller gissa frågorna och fråga ChatGPT och därefter memorera svaren? Läsa läroboken eller googla? Läsa läroboken eller (huga!) skriva en fusklapp? I samtliga fall är det kortsiktigt lockande med alternativet till läroboken, men jag tror vi alla kan enas om att det långsiktigt kommer leda till en inskrivning på Arbetsförmedlingen, försörjningsstöd et cetera.
