Människan - snabbtänkande men (oftast) dumdristig tillika lättlurad

I det senaste inlägget diskuterade jag vikten av att lära sig identifiera och utveckla sin självkontroll.

Det finns mycket att vinna på att "lära känna sig själv" och hur man agerar i pressade situationer. Ni har säkert gått en lång tid utan mat och vet hur mycket lättare det är att köpa den där halvljumma, mjuka och upplevt syntetiska burgaren från en viss globalt känd hamburgerkedja (som förvisso har en okej utdelningspolicy). Med en viss gnutta självkontroll här, dvs. en självkännedom om hur du agerar med lågt blodsocker, skulle kunna leda till att du klarar av att motstå frestelsen och impulskänslan och istället köper något annat som mer faller under kategorin "mat" och "nyttigt". Två kategorier som en majoritet av kalorijättens utbud inte faller under.

Låt oss applicera ovan på den sfär vi alla rör oss inom - börsvärlden. Många av oss gör ofta noggranna analyser och överväger varje investering som om den vore en liv- eller dödfråga. Detta är bra (ändock kanske man ändå bör lägga ribban under liv/död, för om så är fallet har man inte det kapital som erfodras att "spela" med) och så som det bör bör vara. Detta till trots händer det att vi gör investeringar som inte varit lika noggranna som övriga. Vi tvingar undan den analytiska, mer beräknande, delen av hjärnan till förmån för den mera lättsamma. Här existerar tänk likt "äh...det kommer säkert gå bra" eller "Jag har varit duktig i veckan så min karma bör göra att mitt snabba, illhastade tillika ogenomtänkta beslut ändå bör falla väl ut".

För att kunna utveckla sin självkontroll krävs det att man vet vilka mekanismer som ligger bakom den. Detta är inget som det finns något entydigt svar på, då vi alla är unika på många sätt och vis. Utöver det rent biologiska kan till exempel det dagliga humöret, sociokulturella olikheter, etnicitet etc. spela in.

Dock, jag vill hävda att du kan bli en bättre investerare om du lär dig att veta vilket system av din hjärna som talar till dig. Vänta nu, vilket system? Pratar Sofokles nu om vänster och höger hjärnhalva? Den estetiska och den analytiska? Njae...låt mig förklara.

För cirka 2 år sedan läste jag en mycket intressant bok. Även om jag då inte var "tagen" av börsvärlden tilltalade ändå alstret mig och jag kom att lära mig mycket av de 512 sidorna.
Boken heter Tänka, snabbt och långsamt och är skriven av Daniel Kahneman (som för övrigt vunnit ekonomipriset).

Det intressanta i denna bok, och som gör att den diskussion jag förde i tidigare inlägg om självkontroll, är att här presenteras fakta som gör att du kan lära dig registrera, utdöma, problematisera tillika reflektera kring dina tankar och impulser innan du agerar.

I grunden är människan ett rovdjur, som inte funnits allt för länge på jorden. Vi har primitiva drifter som dagligen driver oss; mat, sömn, sex. Således är vår hjärna som klippt och skuren för det, numera fjärran, apstadium vi från början existerade i. När det kommer till dagens samhälle och alla de val vi dagligen nödgas fatta (ofta i hast) är vår hjärna extremt begränsad. Detta gör att vi mer ofta än sällan begår misstag.

Kahneman åskådliggör tänkandets mekanismer med hjälp av två figurer.

System 1: Detta är det snabba, mer eller mindre automatiska tänkandet. Detta system kan inte stängas av och bearbetningen av alla våra sinneliga intryck bearbetas twenty-four-seven för att skapa mönster. Detta system kräver inte mycket vad gäller ansträngning, vilket gör att det just kan vara aktivt på dygnets samtliga 24 timmar. Dock, då detta system inte är så krävande är dess resultat inte lika kvalitérika som i system nummer 2. I system nummer 1 är det enda mönster hjärnan tyder fram slumpens och det är även duktigt på att bortse från tvetydigheter. Denna förmåga, att bortse från tvetydigheter och inte reflektera noggrant kring varje handling, är en orsak till att vi just nu står överst i näringskedjan. Det har varit oss till fördel i evolutionen, där den enkla regeln lyder:
Skita eller skitas.

System 2: Detta system begriper statistik, rationalitet och är mer benäget att tvivla, problematisera och reflektera istället för att tro och lita på slumpen. Dock kräver detta system mer tid och energi i ansträngning. Detta gör att systemet ofta är satt på "sleepmode" till förmån för andra, av hjärnan då uppfattade, viktigare system.

Ex)  Mannen känner en sexuell drift och ser en kvinna. Båda önskar att utbyta kroppsvätskor men vill ej riskera i en obekväm överraskning 9 månader senare. Dock, då deras system 2 befinner sig i "sleepmode", är det system 1 som styr dem med tanken att "äh, det kommer nog gå bra. vad är oddsen att storken skulle komma till oss?" gör att de kör på - går på magkänslan - och således blir utlämnade till slumpen och den härliga 50/50-tanken.

Ex) Mannen, som vet att han har problem med sin vikt och därtill hjärta, vet att en hamburgare med extra allt (utom extra sallad) inte är det bästa för honom. Dock, just nu, idag, är han så hungrig. Han köper sig den där bacon-delux-med -extra-allt. Vad är chansen att just han skulle kola vippen idag? "Ha, jag är ju stark och alla de där som dör av stroke pga. sin diabetes och övervikt gäller inte mig".

Låt oss nu applicera system 1 & 2 till oss själva och hur vi agerar på börsen. Jag skulle kunna säga att jag alltid aktiverar system 2 när jag gör en investering. Dock, det vore att ljuga och sådant tycker jag inte om. Istället kommer jag säga att jag ofta har agerat just utifrån de premisser system 1 ger mig. T.ex. då jag ökade i Starbreeze efter deras rapport. Min tankegång var något likt: "Tänk efter nu. Alla köper på bra nyheter och troligtvis borde det bli vinsthemtagningar i morgon eller de närmaste dagarna. Det är då du ska köpa och sedan vara med på upprekylen. Fast i och för sig så...köp nu! I längden kommer det säkert att gå bra. Nästa år kommer ju `The Walking dead` och fram tills dess kommer det säkert bli någon form av spekulationsrace".
Här fanns inget analytiskt tänkande. Ej heller något problematiserade eller kritiskt ifrågasättande av mina tankar. Det var mer: "Kör på bara - enda in i kaklet". Och vem vet, kanske är det just där jag kommer hamna?

Mitt beslut var överilat, fattat på en känsla, som för dagen var bra sådan, och hade ursäkter såsom: i längden blir detta bra; skulle kursen sjunka kan du ha tur med en kort uppstuds då du kan sälja och undvika förlust; det är ju "bara" pengar etc.

Vi kan kalla det magkänsla eller ryggmärgsreflex...eller så kan vi välja att använda oss av det välformulerade, ändock spartanska, begreppet "System 1" - snabbtänkande, oförmöget att se till de negativa konsekvenserna därtill villig att snabbt fatta ett beslut. Varför vänta, liksom? Det primitiva tänkandet från apstadiet tillåts vinna. System 1 "lurar" oss då vårt försvar/vapen - system 2 - är urkopplat.

Nu när vi diskuterat självkontroll och de mekanismer som ligger bakom denna: system 1 & 2. Hur känner du inför de beslut du fattat/fattar? Är alla investeringar gjorde då system 2 varit på "on"? Hur försöker du att övervinna system 1 och dess (ofta falska tillika "primitiva") impulser? Har du en regel likt "köp aldrig innan 24 timmars beaktande" e.d.? Hur vet du att det är system 2 och inte system 1 som talar till dig?

När smarta människor agerar dumt

Jag tror vi är många som köpt ett bolag och sedan sålt det, utan att vara vare sig nöjd med köpaffären - eller säljaffären! Vi är kluvna och har svårt att bestämma oss för exakt vilka känslor, tankar, funderingar etc. vi har om en viss specifik sak (detta kan gälla såväl om vännens smulpaj faller i smaken eller om McDonalds kommer vara ett lyckad köp nu när Starbucks m.fl. tycks vinna marknadsandelar). Våra tankar går som en tennisboll i huvudet, vilket leder till att vi har svårt att fatta ett bra, och i längden, korrekt tillika förnuftigt beslut. Vi blir kortsiktiga och kluvenheten gör att vissa av våra kognitiva förmågor tappar kraft i hjärnan.

Jag ser mig själv som en intelligent tillika handlingskraftig människa. Jag försöker inte påstå att jag har ett högt IQ eller är mer smart än andra. Dock, till skillnad från många andra jantemänniskor, vågar jag säga till mig själv (och andra) att: "Ja, jag är bra på X, X och X". Det handlar inte om att skryta eller häva sig, utan om att tro och vara ärlig mot/på sig själv - självförtroende och självkänsla. Vi är alla bra och mindre bra på olika saker och tur är det. Hur skulle annars världen vara? Om alla var som Marvin i Liftarens guide till galaxen tror jag dels att kunskapsskillnader mellan människor skulle vara så små att de skulle vara obetydliga, dels att såväl verbet "deprimerad" som substantivet "depression" skulle framstå som en litotes så kraftig att det skulle få Pompejis utbrott år 79 e. kr. att framstå som en knapp fjärt i rymden.

Om jag nu anser mig vara en någorlunda smart person, hur kommer det då sig att jag stundom gör mindre lyckade beslut i min vardag, vilket b.la. har visat sig i vissa snabba aktieköp tillika aktieförsäljningar? Är det för att jag de facto inte är denna intelligenta person jag anser mig vara? Ett lätt svar är ett kort och hårt "ja", men detta är inte hela sanningen. En mer utredande och nyanserande dito torde vara att vi har olika grader av en viss förmåga i olika kontexter. Eller, för att använda ett mer svenssonaktigt uttryck: Människan har lättare att applicera självkontroll i de sfärer som för henne är mest väsentliga och viktiga för stunden. Vad gäller andra sammanhang - andra sfärer - är denna förmåga svagare och därmed svårare att applicera. Att tillägga är att självkontrollförmågan är mycket svårare att använda i situationer man upplever som stressande. Detta beror på en enkel orsak: man har inte tränat upp den.

Men vänta nu...självkontroll. Är det en förmåga? Ja, det är det och den kan tränas. Att påstå att man föds med den och att man enbart kan påverka den i en måttlig, knapp märkbar, grad framstår som en än större hyberbol än ovan nämnda litotes. Vi föds med en viss självkontroll men denna kan tränas upp. Vi lär oss att använda den i olika sfärer och således blir den olika stark i dessa. Jag har en mycket bra självkontroll när det t.ex. kommer till att studera och äta nyttigt samt regelbundet, men en sämre när det kommer till att behärska mig vid beslut framför avanzas börsskärm. Detta speciellt när jag upplever en situation som "stressande", vilket jag b.la. gjorde när den negativa nyheten om Vardia kom i början av mars eller när jag lät mig ryckas med på Starbreeze snabba uppgång i fredags, den 15/5.

Vad som är intressant i detta, och som stärker förda diskussion, är att jag upplever (läs: vet!) att denna förmåga har blivit avsevärt starkare hos mig. Med andra ord: jag har större kapacitet nu att stå emot de signaler som min hjärna skickar om "köp/sälj" än jag tidigare haft. Detta beror på att jag har tränat upp min förmåga till självkontroll och jag vet att den enbart kommer att bli starkare med tiden. Detta har jag gjort genom att b.la. läsa böcker, bloggar och lyssna på podcast. Att tillägga är att det också, genom mina köp/sälj, också blivit "learning by doing", ett förfarande som ömsom kan vara din bästa vän, ömsom din sämsta.

Att träna denna underbara förmåga - självkontroll - kräver bara en förutsättning: Motivation!
Förmågan att ha en självkontroll när det kommer till att agera, dvs. avstå, köpa eller sälja, kan enbart tränas upp om motivation finns. Detta, och mycket annat matnyttigt, står att läsa i en mycket välskriven och bra populärvetenskaplig bok som heter Marshmallowtestet - Att bemästra självkontroll (Mischel, 2014). Har du inte läst den - gör det! Och har du barn så LÄS DEN!

Nu kanske du, kära läsare, tänker att jag nedan kommer skriva om vad du ska göra om du anser dig ha denna motivation, dvs. steg nummer två. Då kan jag säga dig att du har fel. För har du motivationen vet du också hur du skall använda den! Med andra ord: om jag vill (dvs. jag har motivation) laga en tiramisu ser jag till att finna fakta om hur jag går tillväga. Om jag vill bli duktig med investeringar ser jag till att läsa, studera mm. om detta.


Vad vill jag nu säga med detta inlägg? Ja, det finns flera nyttigheter i den diskussion som förts. Bland annat:

• Klandra inte tidigare misstag som du gjort pga. bristande självkontroll. Använd dem istället som motivation till att de ej skall upprepas.
• Har du motivation  - utnyttja den! Leta böcker, filmklipp på youtube, läs bloggar etc.
• Glöm inte bort att göda din motivation. Ibland upplevs allt som jobbigt, omständigt och onödigt. Ta då ett steg tillbaka, gör något annat och återkom sedan med nya krafter och ställ dig då frågan: varför gör jag det här? Om "För att jag vill" snabbt kommer som svar vet du att du är rätt ute, och då är det bara att fortsätta.

Sammanfattningsvis kan konstateras: smarta människor agerar dumt i vissa situationer. Dock, vad som skiljer smarta från smarta är att de förstnämnda kan utnyttja sin egenskap och göra något gott av den. I sin bok använder Mischel Bill Clinton och dennes vänsterprassel med en viss M. Lewinsky som exempel. I många andra sfärer var Mr. Clinton smart och hade en enorm självkontroll, men när det kom till en sfär han var ovan med, samt lät sig påverkas av stundens kraft, kunde han inte applicera denna. Om han kan det idag? Dvs. har han dragit nytta av lärdomarna? Det vet vi inte, men vi vet att det inte varit några fler rubriker om en eventuell otrohetsaffär.

Att använda sig av begreppet självkontroll när man analyserar sina ageranden tror jag kan vara nyttigt. Hur analyserar och reflekterar du över dina ageranden i allmänhet men beträffande investeringsbeslut i synnerhet? Skriver du anteckningar som du sedan återgår till? Litar du på att du skall komma ihåg en viss känsla, insikt e.d. och hur du (inte) skall agera då den väl återkommer?

I challenge YOU

Då många av oss som vistas i bloggosfären och på Twitter har det framkommit att många är fotbollsälskare. Själv är jag en sådan och hade det inte varit för en knäskada som inträffade innan elitlägret i Halmstad, då jag var 18 år, kanske ni hade sett mig i Barcelona med Messi och grabbarna. Nävars, skämt åsido - jag hade valt Italien och Roma, hehe.

Många av alla bloggare, twittrare etc. brukar ofta hävda sig mot andra beträffande vilket lag som är bäst (vilket ibland även gäller vilket bolag man tror på) kanske det är dags att en gång för alla göra upp vem som är "king of the field"?

Då många av oss (alla?) har förvärvsarbete, hobbies, familj och andra göromål räcker ofta inte tiden till för något annat. Dock, det jag föreslår är något som INTE tar mycket tid i anspråk och jag tror även det kan hjälpa vissa att "koppla bort" alla andra måsten.

Det spel jag talar om heter "Xperteleven" (finns även som app till mobilen). Det är ett fotbollsspel, där du är manager över ett egetskapat lag. Du bestämmer spelstil, startelva, tar hand om skador, transfer, taktik mm. Bli nu inte förtvivlad och tro att detta tar mycket tid i anspråk; det gör det INTE!
Se det istället som en rolig grej och kul sak att diskutera när fredagsvinet hälls upp och grillen tänds.

När väl en match går av stapeln ses de i "textformat" och matcherna är ca 1-3 minuter långa. Man behöver ej vara online vid matcherna eller vid vissa exakta tider. Fördelaktigt är dock att se över sitt lag cirka 1ggr/dag om man ämnar att vinna denna prestigefyllda kamp!

Jag kan, med handen på hjärtat, säga att jag bara spelat detta spel en gång tidigare i mitt liv, och det var för cirka 10 år sedan, då jag gick på gymnasiet.

Planen är att ligan startas den 1 juni och man kan fram till dess anmäla sig genom att skriva en kommentar nedan. Jag kommer därefter skicka inbjudan via mail.

Det skulle vara roligt om vi, innan ligastart, kanske skulle bestämma ett sorts pris, som t.ex. att alla lägger 50 kr e.d. och att alla insamlade pengar fördelas mellan 1:an, 2:an och 3:an? Eller att vi skänker pengarna till en fond, såsom barncancerfonden e.d. Detta är bara förslag och ett pris är inte ett måste, för vi spelar ju "bara för att det är roligt", eller hur?

Så...ägamintid, snåljåpen, staffanseger, christoffersinvesteringsblogg, aktiefokus, Ruter, Nothingbutreturn, brkldh, Spartacus, Tryggis, 40procent20år, xperimentinvest, IrvingKahn, Gustav, Petrusko, vägentillfrihet, frivid42 m.fl.  - ARE YOU UP FOR THE CHALLENGE?

Bland stress och göranden - vad hände med "nuet" och "jaget"?

Vi lever i en tid där människan ska hinna med allt fler uppgifter; vi skall hinna med att förvärvsarbeta (för en majoritet betyder detta 40h/vecka), träna, äta rätt och nyttigt, läsa alla "de där" böckerna som "alla andra" pratar om, se alla "de där" filmerna och serierna som alla "alla andra" pratar om, hinna med ett studera och förverkliga oss själva. Därtill har många en familj och denna tar sin tid i anspråk. Utöver detta har en majoritet av oss också en hobby som tar många vill ägna mer tid än de har åt.

I alla dessa göranden är det mycket lätt att glömma bort sig själv - jaget. Allt rullar på och precis som flera av oss vill komma ur ekorrhjulet vad gäller löneslaveriet är det lika viktigt att se till att ej fastna i det vardagliga dito. Man måste inte jaga tid och då stirra sig blind på såväl framtid som det förgångna - fokusera på nuet, för om du ej lever i det - vad lever du i då?

Jag har äran att ha flera underbara vänner och av dessa har vissa gått in i den kända väggen, medan andra varit mycket nära. Jag själv har, mer eller mindre, krockat med denna och det jag kan säga är att det är ingen snabbkur á la "kan jang" e.d. för att ta sig tillbaka. Vi pratar inte dagar eller veckor. Ej heller talar vi om några få månader. Vi talar om minst ett år att verkligen finna sig själv; sitt lugn; sitt "jag".

Även om denna tid, då jag gick som en zombie oförmögen att kunna slappna av eller fokusera längre än 15 minuter på vad som än låg mig i händerna, fick jag med mig många styrkor ur denna svacka. Jag lärde verkligen att känna mig själv och mina begränsningar. Jag vet att många anser att det är en klyscha att säga: "hälsan går före allt" och för er som anser att detta är precis vad det är; en klyscha vill jag ställa frågan: Vad är viktigare? Vad, i hela den kända världen, är viktigare än din hälsa? Pengar? Materiella ting såsom en ny iphåne eller en ny bil? Förvisso ökar nog möjligheten att imponera på ytliga bekanta. Dock, själv skulle jag bli mer imponerad av att träffa en människa som "skryter" om hur de varje dag prioriterar sig själva mer andligt, genom t.e.x ett eget yogapass, promenad, skönlitteratursläsning i solen e.d.


Att varje dag finna och ta(!) sig tid för egentid, då du bara är, är något alla bör försöka införa i sin vardag. Med detta menar jag inte bara att se en film på kvällen eller de där 15 minuterna med boken innan sänglampan släcks, utan att finna tid under dagstid, dvs. "arbetstiden". Personligen fick jag lära mig många "verktyg" under min zombieperiod och vissa fungerade någorlunda, vissa inte alls medan andra fungerade mycket bra. En av dessa metoder att finna lugn var att ligga på spikmatta. En annan var att ha en bestämd tid varje dag och då lägga mig ned (sitta går också bra) och göra en kroppsskanning, vilket tillhör det något större och nu mera världskända begreppet "mindfulness".
Till en början var det extremt svårt att lyssna till rösten som säger åt dig att "känn hälen ligga mot marken; känn hur magen rör sig upp...och ned. Upp...och ned. etc.". Men precis som med alla andra saker vi utför i livet krävs träning och ihärdighet. Efter flera veckor kom denna avslappningsmetod att bli allt lättare för mig att applicera och idag, när jag känner mig stressad/orolig,  kan jag snabbt "stänga ned" och göra en kroppsskanning.

Utöver mindfulness finns otaliga avslappningsövningar, te.x. yoga, ligga under ett bolltäcke, spikmatta etc.

Hur gör du för att finna egentid i vardagen och vad gör du under denna?