När smarta människor agerar dumt

Jag tror vi är många som köpt ett bolag och sedan sålt det, utan att vara vare sig nöjd med köpaffären - eller säljaffären! Vi är kluvna och har svårt att bestämma oss för exakt vilka känslor, tankar, funderingar etc. vi har om en viss specifik sak (detta kan gälla såväl om vännens smulpaj faller i smaken eller om McDonalds kommer vara ett lyckad köp nu när Starbucks m.fl. tycks vinna marknadsandelar). Våra tankar går som en tennisboll i huvudet, vilket leder till att vi har svårt att fatta ett bra, och i längden, korrekt tillika förnuftigt beslut. Vi blir kortsiktiga och kluvenheten gör att vissa av våra kognitiva förmågor tappar kraft i hjärnan.

Jag ser mig själv som en intelligent tillika handlingskraftig människa. Jag försöker inte påstå att jag har ett högt IQ eller är mer smart än andra. Dock, till skillnad från många andra jantemänniskor, vågar jag säga till mig själv (och andra) att: "Ja, jag är bra på X, X och X". Det handlar inte om att skryta eller häva sig, utan om att tro och vara ärlig mot/på sig själv - självförtroende och självkänsla. Vi är alla bra och mindre bra på olika saker och tur är det. Hur skulle annars världen vara? Om alla var som Marvin i Liftarens guide till galaxen tror jag dels att kunskapsskillnader mellan människor skulle vara så små att de skulle vara obetydliga, dels att såväl verbet "deprimerad" som substantivet "depression" skulle framstå som en litotes så kraftig att det skulle få Pompejis utbrott år 79 e. kr. att framstå som en knapp fjärt i rymden.

Om jag nu anser mig vara en någorlunda smart person, hur kommer det då sig att jag stundom gör mindre lyckade beslut i min vardag, vilket b.la. har visat sig i vissa snabba aktieköp tillika aktieförsäljningar? Är det för att jag de facto inte är denna intelligenta person jag anser mig vara? Ett lätt svar är ett kort och hårt "ja", men detta är inte hela sanningen. En mer utredande och nyanserande dito torde vara att vi har olika grader av en viss förmåga i olika kontexter. Eller, för att använda ett mer svenssonaktigt uttryck: Människan har lättare att applicera självkontroll i de sfärer som för henne är mest väsentliga och viktiga för stunden. Vad gäller andra sammanhang - andra sfärer - är denna förmåga svagare och därmed svårare att applicera. Att tillägga är att självkontrollförmågan är mycket svårare att använda i situationer man upplever som stressande. Detta beror på en enkel orsak: man har inte tränat upp den.

Men vänta nu...självkontroll. Är det en förmåga? Ja, det är det och den kan tränas. Att påstå att man föds med den och att man enbart kan påverka den i en måttlig, knapp märkbar, grad framstår som en än större hyberbol än ovan nämnda litotes. Vi föds med en viss självkontroll men denna kan tränas upp. Vi lär oss att använda den i olika sfärer och således blir den olika stark i dessa. Jag har en mycket bra självkontroll när det t.ex. kommer till att studera och äta nyttigt samt regelbundet, men en sämre när det kommer till att behärska mig vid beslut framför avanzas börsskärm. Detta speciellt när jag upplever en situation som "stressande", vilket jag b.la. gjorde när den negativa nyheten om Vardia kom i början av mars eller när jag lät mig ryckas med på Starbreeze snabba uppgång i fredags, den 15/5.

Vad som är intressant i detta, och som stärker förda diskussion, är att jag upplever (läs: vet!) att denna förmåga har blivit avsevärt starkare hos mig. Med andra ord: jag har större kapacitet nu att stå emot de signaler som min hjärna skickar om "köp/sälj" än jag tidigare haft. Detta beror på att jag har tränat upp min förmåga till självkontroll och jag vet att den enbart kommer att bli starkare med tiden. Detta har jag gjort genom att b.la. läsa böcker, bloggar och lyssna på podcast. Att tillägga är att det också, genom mina köp/sälj, också blivit "learning by doing", ett förfarande som ömsom kan vara din bästa vän, ömsom din sämsta.

Att träna denna underbara förmåga - självkontroll - kräver bara en förutsättning: Motivation!
Förmågan att ha en självkontroll när det kommer till att agera, dvs. avstå, köpa eller sälja, kan enbart tränas upp om motivation finns. Detta, och mycket annat matnyttigt, står att läsa i en mycket välskriven och bra populärvetenskaplig bok som heter Marshmallowtestet - Att bemästra självkontroll (Mischel, 2014). Har du inte läst den - gör det! Och har du barn så LÄS DEN!

Nu kanske du, kära läsare, tänker att jag nedan kommer skriva om vad du ska göra om du anser dig ha denna motivation, dvs. steg nummer två. Då kan jag säga dig att du har fel. För har du motivationen vet du också hur du skall använda den! Med andra ord: om jag vill (dvs. jag har motivation) laga en tiramisu ser jag till att finna fakta om hur jag går tillväga. Om jag vill bli duktig med investeringar ser jag till att läsa, studera mm. om detta.


Vad vill jag nu säga med detta inlägg? Ja, det finns flera nyttigheter i den diskussion som förts. Bland annat:

• Klandra inte tidigare misstag som du gjort pga. bristande självkontroll. Använd dem istället som motivation till att de ej skall upprepas.
• Har du motivation  - utnyttja den! Leta böcker, filmklipp på youtube, läs bloggar etc.
• Glöm inte bort att göda din motivation. Ibland upplevs allt som jobbigt, omständigt och onödigt. Ta då ett steg tillbaka, gör något annat och återkom sedan med nya krafter och ställ dig då frågan: varför gör jag det här? Om "För att jag vill" snabbt kommer som svar vet du att du är rätt ute, och då är det bara att fortsätta.

Sammanfattningsvis kan konstateras: smarta människor agerar dumt i vissa situationer. Dock, vad som skiljer smarta från smarta är att de förstnämnda kan utnyttja sin egenskap och göra något gott av den. I sin bok använder Mischel Bill Clinton och dennes vänsterprassel med en viss M. Lewinsky som exempel. I många andra sfärer var Mr. Clinton smart och hade en enorm självkontroll, men när det kom till en sfär han var ovan med, samt lät sig påverkas av stundens kraft, kunde han inte applicera denna. Om han kan det idag? Dvs. har han dragit nytta av lärdomarna? Det vet vi inte, men vi vet att det inte varit några fler rubriker om en eventuell otrohetsaffär.

Att använda sig av begreppet självkontroll när man analyserar sina ageranden tror jag kan vara nyttigt. Hur analyserar och reflekterar du över dina ageranden i allmänhet men beträffande investeringsbeslut i synnerhet? Skriver du anteckningar som du sedan återgår till? Litar du på att du skall komma ihåg en viss känsla, insikt e.d. och hur du (inte) skall agera då den väl återkommer?