Är nationalekonomi en vetenskap?

Innan jag ger mig an att filosofera kring huruvida nationalekonomi är en vetenskap eller ej vill jag passa på att sprida lite (gratis) reklam. Idag, den sista fredagen i månaden, utkommer som brukligt Värdepappret, där undervärderade bolag granskas av extremt duktiga analytiker. Detta nummer innehåller även något speciellt, då en gästanalytiker kommer analysera Bonheur. Ryktet säger att denna mystiske analytiker inte är någon annan än Lundaluppen. Vet du inte vem denna nestor, denna gigant bland giganter, denna vise är, är mitt förslag att du sjukskriver dig en vecka och läser samtliga av hans inlägg på hans, tyvärr nu nedlagda, blogg. Nämnda har givit mig såväl visdom som adekvata kunskaper och jag är nog inte ensam om att önska att han åter blir aktiv.

Så, nu till denna veckas inlägg. Själva idén till inlägget kom när jag hade ett seminarium angående vad som kan räknas som vetenskap, varför och hur. Under detta höll vi oss till de vanliga distinktionerna; naturvetenskap vs. humaniora, kvantitativ vs. kvalitativ, objektivitet vs. subjektivitet etc. Under denna diskussion satt jag och reflekterade kring ekonomi och hur denna sfär klassas/inte klassas som en vetenskap... så, är nationalekonomi en vetenskap?

"Science is a way of life. Science is a perspective. Science is the process that takes us from confusion to understanding in a manner that's precise, predictive and reliable - a transformation, for those lucky enough to experience it, that is empowering and emotional." (B, Greene)

Jag tror det enklaste sättet att svara på huruvida nationalekonomi är en vetenskap eller ej inte är att försöka definiera vetenskap, vilket är en fråga jag ej vågar ge mig an för då lär ni få sitta vid skärmen till julafton, och sedan visa att ekonomin passar denna definition. Inte heller anser jag att ett lämpligt förfarande är att försöka konstruera en definition av vetenskap som bara utesluter ekonomi samtidigt som alla andra vetenskaper fortsätter verka inom dito. Jag tror att försök likt dessa är dömda att misslyckas, då nationalekonomi de facto är en vetenskap!

Många människor verkar tro att vetenskap måste involvera experiment, att detta är ett kriterium. Dock är detta inte svårt att historiskt argumentera emot; den tidigaste vetenskapen vi vet om gjordes av astronomer, som till exempel Kepler, som, naturligtvis, inte kunde genomföra några vetenskapliga ”experiment” på stjärnorna, utan som endast kunde göra noggranna mätningar av där stjärnor och planeter befann sig under vissa specifika tider. Visserligen finns det de som kallar detta för "experiment" men då är mitt förslag att dessa antingen investerar i den svenska akademins ordlista eller öppnar ett nytt fönster, skriver in ne.se och söker på "experiment", där följande definition står att läsa: "Prövning av en hypotes, teori eller konstruktion för att möjligt bekräfta eller vederlägga den"

Tanken att Copernicus, Galileo, Kepler, Åsa Romsson…hmm, förlåt, vi stryker den sistnämnda,  inte sysslade med vetenskap när de observerade och antecknade planeternas positioner är skrattretande; deras teorier om planeterna, dess positioner, rörelser etc. är ett fundament inom hela den positivistiskt naturvetenskapliga traditionen!

Även så finns det flera vetenskaper idag, flera hundra år efter nämnda vetenskapsmän, såsom astronomi, geologi, meteorologi, ekologi etc. där de flesta av de viktigaste hypoteserna inte är mottagliga för experiment. Till exempel gick 2011 års nobelpris i fysik till Saul Perlmutter, Brian P. Schmidt och Adam G. Riess, som presenterade resultat som visar att universum expanderar i en allt snabbare takt. Detta gjordes enbart med hjälp av icke-experimentell observationsdata! Snacka om en "pseudovetenskap"...ha!

Kortfattat, med andra ord, på ren svenska etc.: världens finaste pris att vinna inom det naturvetenskapliga ämnesområdet gick till personer för en observation därjämte ett resultat som inte baserades på experiment!

"för upptäckten av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor"

Många människor vill hävda att ekonomi inte är en vetenskap eftersom många av dess utövare är förblindade av politiska ideologier. Dock, är inte alla forskare, oavsett disciplin, detta? Är inte alla, på ett eller annat sätt, förblindade av personliga preferenser? Inom ”vetenskapen” försöker de inom den positivistiska traditionen hävda att det finns en, på experimentbaserad, objektivitet, vilket jag har svårt att godtaga. Dock kan min ”subjektiva sanning” ifrågasättas, då den de facto är subjektiv och därmed tillåter andra att hävda sin "sanning" och sedan är debatten igång (”min” sanning behöver nödvändigtvis inte vara ”din” sanning). Är glaset halvfullt eller halvtomt, är det jing eller jang ... Vågar jag fortsätta detta?

Ett annat exempel är att vissa hävdar att ekonomer ofta härrör saker från andra principer, som om de studerade matematik snarare än att genomföra empiriska undersökningar. Men det finns forskningsfält där forskare utför såväl empiriskt arbete som tänkande, filosoferande et cetera. Evolutionsbiologer använder ofta spelteori för att skapa teorier. Einstein har berättat att han föreställde sig själv inuti en ljusstråle för att komma på sin relativitetsteori. Nämnde jag att han inte gjorde några experiment under denna tid? Vad som framkommer är att, i brist på bättre ordval, ”friska/nya fält” både har teoretiker samt forskare.

Vissa anser att ekonomi inte kan vara en vetenskap eftersom det har normativa komponenter. Likafullt arbetar ekonomer mycket hårt för att separera de normativa och positiva delarna av ekonomin. Emellertid anses endast den sistnämnda vara det största studieobjektet. Vad som dock framkommer när man studerar alla vetenskaper är att samtliga smugglar in normativa antaganden, oavsett om det är en kritik av vetenskap eller som ett kriterium för vad som räknas som vetenskap.

Andra anser att ekonomi inte är en vetenskap eftersom den bygger på dåliga antaganden, som till exempel rationellt beteende (vilket vi inte ser på dagens börser!). Här finns två tydliga svar:

1) Ekonomer som arbetar inom områden som inte gör antaganden om rationellt beteende är nu, tack vare uppkomsten av beteendeekonomi, institutionell ekonomi, etc., mycket vanligt men...

2) ... detta skapar en förvirring huruvida ekonomi, som ett fält, är en vetenskap och om detta fält är något bra. Tänk dig att påstå att Galileo inte var en vetenskapsman eftersom hans teorier hade låg prognosförmåga! De hade verkligen varit att ha låg prognosförmåga...  Hursomhelst, faktum kvarstår att Galileos teorier hade en låg grad av prognosförmåga, men det beror på att fysik och astronomi var unga vetenskaper och inte för att de var ovetenskapliga! Detsamma anser jag gälla idag; ekonomi är en ung vetenskap och likt allt som är nytt, och detta extremt i det konservativa Sverige, intar folk en negativ och distanserande ställning.

För att sammanfatta detta, något spretiga, inlägg: Människor vill ofta hävda att det ska, bör, måste råda en likställdhet mellan "vetenskap" och "fysik", som om experimentell fysik var en paradigmatiskt vetenskap. När dessa har gjort detta misstag är det lätt för dem att hävda att ekonomi inte är vetenskaplig; det är nämligen inte mycket, på experiment baserad, fysik! Men i själva verket är vetenskapen bara oerhört skiftande - flytande - och det är mycket svårt att förklara varför ekonomi är icke-vetenskapligt om folk inom områden såsom astronomi och evolutionsbiologi i själva verket är paradigmatisk vetenskapliga.

Vad anser du? Är nationalekonomi en vetenskap eller en pseudo-dito? Jämför jag äpplen med päron?

"Only two things are infinite, the universe and human stupidity, and i'm not sure about the former" (A, Einstein)

Vad är meningen med arbete?

Tumble out of bed

And stumble to the kitchen

Pour myself a cup of ambition

And yawn and stretch and try to come to life

Jump in the shower

And the blood starts pumpin'

Out on the streets, the traffic starts jumpin'

For folks like me on the job from 9 to 5

Workin' 9 to 5

What a way to make a livin'

Barely gettin' by

It's all takin' and no givin' (9 to 5, Dolly Parton)

Många av oss som investerar gör det utifrån ett syfte: att öka vårt kapital. Vad vi sedan ämnar göra med nämnda är högst individuellt men en majoritet har som syfte att kunna välja att jobba mindre eller t.o.m. att inte behöva jobba alls - att köpa sig tid. Tid att göra något annat. Undertecknad har som mål att vid 40 år fyllda, dvs. om ca 11 år, kunna välja att arbeta halvtid och ändå leva på en heltidslön. Svårt? Ja. Omöjligt? Nej!

Jag har under veckan gått och filosoferat på vad som är meningen med arbete. Vad grundar sig min önskan att kunna välja att arbeta halvtid och ändå ha en heltidsinkomst, då delvis finansierad av utdelningar/avkastning, på? Varför arbetar jag och varför vill jag kunna välja att bara arbeta halvtid? Förvisso vill jag ha mer tid att kunna göra vad jag vill, som te.x. att skriva på min trilogi (preliminärt releasedatum i juni 2016), odla grönsaker, fördjupa mig i klassiska romaner etc., men samtidigt jobbar jag med det jag vill och mår bra av det. Varje dag utför jag det som jag har ett inre driv för, en inre glöd. Varför vill jag då gå ifrån möjligheten till detta?

Det var intressant att föra denna djupa filosofiska diskussion med sig själv och i denna kom jag även att tänka mer generellt kring varför vi människor arbetar.

Enligt mig finns det två anledningar till att man arbetar. 

1) För att hjälpa andra människor.

2) För att försörja sig.

Vad beträffar det förstnämnda, dvs. det altruistiska, är meningen med arbete för mig att arbeta med och hjälpa människor, att bidraga till en nytta, att verka för att andra skall få det bra. I denna definition är den materiella lönen, i form av pengar, oväsentlig, då det är mitt eget välbefinnande av att utföra något av ett högre, immateriellt, värde som är viktigast.

Om man skall se till meningen med arbete måste man se till avsikten till varför vi arbetar. Vi människor lever i grupper och som grupp tar vi hand om varandra, därigenom oss själva. Tiden vi lägger ned på att samla mat, bygga en bostad, egentligen ett skydd mot väder och vind samt andra levande varelser, liksom att tillverka kläder är att betrakta som det arbete vi måste utföra för att överhuvudtaget öka våra chanser att överleva.

Lönearbete är däremot en annan sak. Ofta bygger det på att det jag ovan skrev är begränsat, reglerat eller till och med förbjudet, vilket ger människan få möjligheter att på egen hand sörja för sin överlevnad. Dock bygger principen på att man genom arbetet skall säkerställa just mat, bostad, kläder, etc. men genom konsumtion. Konsumtionen innebär att kapital med tiden konsolideras hos ett fåtal människor, vilket i sin tur ger dem rätten att diktera majoriteten av mänsklighetens villkor genom den makt som följer på rikedom - kapitalism. Förvisso drar jag denna diskussion till sin spets men syftet är att förmedla ett budskap och väcka en tanke hos dig, kära läsare.

I mitt arbete jobbar jag nära människor och varje dag ser och hör jag hur jag hjälper dem. Ofta får jag höra detta av dem personligen men det är en starkare drivkraft att se det rent konkret genom deras aktioner. Detta gör att jag får mer motivation att utveckla mig själv att bli ännu bättre på att hjälpa andra. I detta ”flow” existerar inga tankar på att jag därmed kommer höja min lön eller att jag med detta har ”rätt” till en högre dito. Allt som spelar roll för mig, dvs. det som driver mig, är att kunna hjälpa fler att må och verka bättre i samhället.

Om jag nu mår så bra av detta, varför har jag då som mål att ”bara” arbeta halvtid? Mitt svar är att jag kan göra mycket av det jag gör idag, men detta utanför de rumsliga och icke-rumsliga barriärer som hindrar mig från min arbetsplats. Således kommer jag att ”arbeta” på heltid men inte utifrån några bestämda ramar. Det är här det paradoxala inträffar; för att kunna "arbeta" med det jag vill, men utifrån egenbestämda ramar, erfordras ett arbetande kapital, medan det som idag driver mig att arbeta är känslan att känna mig behövd; att känna att jag gör nytta; att jag bidrar till något bättre för mina medmänniskor. Lönen är något sekundärt men för att kunna göra det jag vill, i en större och mer världslig utsträckning, i framtiden måste denna sekundäritet tillåtas få en stor plats, om än inte lika stor som mitt välbefinnande. 

Vad är meningen med arbete enligt dig? Varför arbetar du? Hur definierar du arbete?

Exponentiell tillväxt - sanning eller lögn?

"It´s money thats matters

Now you know that it´s true

It's money that matters

Whatever you do" 

(It's money that matters, R. Newman)

Som utdelnings- och värdeinvesterare går ofta mina tankar att X bolag bör existera tillika befinna sig på/vid Y om Z antal år. Således räknar jag med att de kommer fortsätta växa under en längre tid. Dock, i takt med att jorden blir mindre och mindre, resurserna krymper, befolkningen ökar etc. har frågan om en ”evig tillväxts” vara eller icke vara växt hos mig. Denna tanke har vuxit sig lite extra starkare nu när Kina börjat röra runt i den ekonomiska grytan och visar på en nedtrappning av sin nämnda. Således har mina tankar under en längre tid kretsat kring om den ekonomiska tillväxten fortsätta för evigt? Kan allt fortsätta att växa i en oändlighet?

I mina funderingar kom jag att se samt läsa mycket, bland annat detta. Något jag kom att fastna extra för är detta inlägg av Tom Murphy, som skriver om ett möte mellan en ekonom och en fysiker. Har du ej läst detta rekommenderar jag det starkt! 

Internet verkar vara fullt av fysiker som förklarar att ekonomer är lika ”clueless” om detta ämne likt varför Hamrén fortfarande är kvar som förbundskapten. Det essentiella problemet med en evig tillväxt är att exponentiell tillväxt så småningom kommer att ta oss till omöjliga platser. Och med ”så småningom” menar nämnda fysiker tidigare än vi förväntar oss.

För att klargöra vad som menas med ”exponentiell tillväxt” kan vi rådfråga nationalencyklopedin, som skriver: ”Exponentiell tillväxt, tillväxt när mängden individer, celler, kapital etc. oavbrutet ökar med en konstant faktor, F, under en bestämd tid, t.”

Det klassiska metaforiska exemplet på nämnda är riset på schackbrädet. Enligt en gammal historia erbjuds en bonde en belöning av den kinesiske kejsaren. Bonden efterfrågar en blygsamt klingande betalning, nämligen ett riskorn på första kvadraten på schackbrädet, två på den andra, fyra på tredje, dvs. en fördubbling varje gång. Men detta är faktiskt en enorm mängd - många gånger den årliga risproduktionen på hela planeten! Vi kan gissa att bonden inte behövde gå hungrig efter denna belöning...

I ovan nämnda exempel var tillväxten 100 % per kvadrat; men 10 procent, 1 procent eller till och med 0,0001 procent är alla, i detta fall, exempel på en exceptionell tillväxt. Slutligen leder denna till stora problem, eftersom varje liten bit av tillväxten kommer att multipliceras med ny tillväxt i framtiden. Som Albert Einstein, ännu en fysiker, ökänt sägs ha förklarat: "den starkaste kraften i universum är ränta-på-ränta-effekten."

"Compound interest is the eight wonder of the world. He who understands it, earns it ... he who doesn't ... pays it." (Albert Einstein)

Innebörden för ekonomisk tillväxt verkar självklar. Vår ekonomi växer med några procent per år. Det har inte lett till många oöverstigliga problem, hittills. Dock är tillväxt på några procent per år exponentiell tillväxt och risken finns att vi kan nå den sista schackrutan och försätta oss själva i en schackmatt som skulle få Bobby Fischers ökända vinst mot Boris Spasskij att framstå som medelmåttig.

Ekonomer förstår detta mycket väl. Thomas Malthus (1766 – 1834), erkänd ekonom som ägnade sin forskning om detta fenomen, var orolig för exponentiell befolkningstillväxt och hans matematik var obestridlig. Lyckligtvis, ändock kortsiktigt, har den teknologiska utvecklingen varit snabbare än den befolkningsmässiga. Förvisso har befolkningstillväxten på senare tid mattats kraftigt men den kvarstår!

Du kan mycket väl tänka, att även om befolkningstillväxten stannar, kommer tillväxten i ekonomin - BNP - att fortsätta och med det strida mot riset-på-schackbrädeproblemet. Dock tror jag att detta visar ett stort på ett stort gap beträffande logiken i exponentiella domedagsprofetiorna. Dessa tittar på exponentiell tillväxt i fysiska processer, som t.ex. saker som värme, kyla, belysning och rörelse. Detta är förståeligt, eftersom de är, när allt kommer omkring, fysiker. Tom Murphys blogginlägg är särskilt uppseendeväckande på denna punkt. Han påpekar att om vår energiförbrukning växer 2,3 procent per år mindre än tidigare historiska kurser, men mer än tillräckligt för att öka energiförbrukningen tiofalt varje århundrade, kommer hela planeten att nå en kokpunkt på bara fyra århundraden. Det är inte växthuseffektens vara eller icke vara; det är irrelevant för professor Murphys synpunkt om energin kommer från fossila bränslen, solenergi eller magiskt pulver. Detta handlar helt enkelt om spillvärme som, oundvikligen, avges när vi använder energi för att utföra nyttigt arbete. Och det är ganska svårt att argumentera med termodynamikens lagar. Beräkningen låter chockerande men det är bara riset på schackbrädet på nytt.

Här är det logiska utfallet: energitillväxt är inte detsamma som en ekonomisk dito. BNP mäter bara vad folk är villiga att betala för en fysisk resurs som inte nödvändigtvis är kopplad till användningen av energi, eller någon annan fysisk resurs. Visserligen ligger det en stor sanning i att, sedan den industriella revolutionen, har de båda tillväxterna gått hand i hand, likt Britney Spears och Justin Timberlake gjorde till en början. Dock finns det ingen logisk orsak till varför denna tendens måste fortsätta. I själva verket verkar det redan ha slutat och såväl Britney som Justin kör nu solo.

Intressant fakta som publicerats visar att tillväxtenergin per person i USA har minskat under det senaste seklet. Den är inte bara mindre än 2,3 procent, den är nämligen mindre än noll! Detsamma gäller för andra utvecklade ekonomier såsom Tyskland, Japan och Storbritannien. Nu beror detta delvis på utflyttning/fördelning till och mot Kina. Dock verkar inte denna effekt i tillräckligt stor utsträckning för att förklara vad som händer. Således handlar det också om förändringarna av det som köps och säljs i en modern ekonomi.

Som ett exempel kan vi ta New York City. Det har ofta varit och är fortfarande en höginkomstplats. Därtill har staden, under mer än ett sekel, varit en plats för kreativitet: förlagsverksamheter, musik, mode, konst, finans, programvara - you name it. Dock är, och detta är smått fascinerande, energiförbrukningen per person i New York City lägre än i USA som helhet. Faktiskt är den lägre än genomsnittet i någon av de amerikanska staterna. Således, även om det tycks råda hög ekonomisk tillväxt i ”the big apple”, tycks det ej korrelera med en ökad energitillväxt.

Det är lätt att förstå varför exponentiell ekonomisk tillväxt inte är detsamma som exponentiella energitillväxt. Om jag är orolig för pengar kan jag stänga av min värme och bära en kappa och hatt inomhus; lite extra pengar kommer innebära jag tar av hatten och pälsen  och använder lite mer energi. Dock betyder inte detta att om jag vinner på lotto så kommer jag att fira genom att koka mig levande!

Jag håller fullständigt med de miljöaktivister som oroar sig för att vi inte kan fortsätta att konsumera mer och mer vatten, spy ut mer och mer koldioxid och bränna mer och mer kol. Problemet kommer när vi sedan hoppar till slutsatsen att ekonomin i sig inte kan fortsätta växa. För mig är det ett annat, förvisso inte helt väsensskilt, problem.

Vad anser du om en obegränsad ekonomisk tillväxt? Korrelerar den med energitillväxt? Kommer världens ekonomier att för alltid växa eller kommer vi nå den sista schackrutan? 

Jag vill avsluta med ovan nämnda Murphy och dennes epilog på hans blogginlägg:

"The conversation recreated here did challenge my own understanding as well. I spent the rest of the evening pondering the question: “Under a model in which GDP [översättning: "BNP] is fixed—under conditions of stable energy, stable population, steady-state economy: if we accumulate knowledge, improve the quality of life, and thus create an unambiguously more desirable world within which to live, doesn’t this constitute a form of economic growth?”