Tumble out of bed
And stumble to the kitchen
Pour myself a cup of ambition
And yawn and stretch and try to come
to life
Jump in the shower
And the blood starts pumpin'
Out on the streets, the traffic
starts jumpin'
For folks like me on the job from 9
to 5
Workin' 9 to 5
What a way to make a livin'
Barely gettin' by
It's all takin' and no givin' (9 to 5, Dolly Parton)
Många av oss som
investerar gör det utifrån ett syfte: att öka vårt kapital. Vad vi sedan ämnar
göra med nämnda är högst individuellt men en majoritet har som syfte att kunna välja att jobba mindre eller t.o.m. att
inte behöva jobba alls - att köpa sig tid. Tid att göra något annat. Undertecknad har som mål att vid 40 år fyllda, dvs. om
ca 11 år, kunna välja att arbeta
halvtid och ändå leva på en heltidslön. Svårt? Ja. Omöjligt? Nej!
Jag har under veckan gått
och filosoferat på vad som är meningen med arbete. Vad grundar sig min önskan
att kunna välja att arbeta halvtid och ändå ha en heltidsinkomst, då delvis
finansierad av utdelningar/avkastning, på? Varför arbetar jag och varför vill
jag kunna välja att bara arbeta
halvtid? Förvisso vill jag ha mer tid att kunna göra vad jag vill, som te.x.
att skriva på min trilogi (preliminärt releasedatum i juni 2016), odla grönsaker, fördjupa mig i klassiska romaner etc., men samtidigt jobbar jag med det
jag vill och mår bra av det. Varje dag utför jag det som jag har ett inre driv för, en inre glöd.
Varför vill jag då gå ifrån möjligheten till detta?
Det var intressant att
föra denna djupa filosofiska diskussion med sig själv och i denna kom jag även
att tänka mer generellt kring varför vi människor arbetar.
Enligt mig finns det två anledningar till att man arbetar.
1) För
att hjälpa andra människor.
2) För att försörja sig.
Vad beträffar det
förstnämnda, dvs. det altruistiska, är meningen med arbete för mig att arbeta med
och hjälpa människor, att bidraga till en nytta, att verka för att andra skall
få det bra. I denna definition är den materiella lönen, i form av pengar,
oväsentlig, då det är mitt eget välbefinnande av att utföra något av ett högre,
immateriellt, värde som är viktigast.
Om man skall se till meningen med arbete måste
man se till avsikten till varför vi arbetar. Vi människor lever i grupper och
som grupp tar vi hand om varandra, därigenom oss själva. Tiden vi lägger ned på
att samla mat, bygga en bostad, egentligen ett skydd mot väder och vind samt
andra levande varelser, liksom att tillverka kläder är att betrakta som det arbete vi måste utföra
för att överhuvudtaget öka våra chanser att överleva.
Lönearbete är däremot en annan sak. Ofta bygger det på att det
jag ovan skrev är begränsat, reglerat eller till och med förbjudet, vilket ger
människan få möjligheter att på egen hand sörja för sin överlevnad. Dock bygger
principen på att man genom arbetet skall säkerställa just mat, bostad, kläder,
etc. men genom konsumtion. Konsumtionen innebär att kapital med tiden
konsolideras hos ett fåtal människor, vilket i sin tur ger dem rätten att
diktera majoriteten av mänsklighetens villkor genom den makt som följer på
rikedom - kapitalism. Förvisso drar jag denna diskussion till sin spets men syftet är att
förmedla ett budskap och väcka en tanke hos dig, kära läsare.
I mitt arbete jobbar jag nära människor och varje dag ser och
hör jag hur jag hjälper dem. Ofta får jag höra detta av dem personligen men det
är en starkare drivkraft att se det rent konkret genom deras aktioner. Detta gör att jag får mer
motivation att utveckla mig själv att bli ännu bättre på att hjälpa andra. I
detta ”flow” existerar inga tankar på att jag därmed kommer höja min lön eller
att jag med detta har ”rätt” till en högre dito. Allt som spelar roll för mig,
dvs. det som driver mig, är att kunna hjälpa fler att må och verka bättre i
samhället.
Om jag nu mår så bra av detta, varför har jag då som mål att ”bara”
arbeta halvtid? Mitt svar är att jag kan göra mycket av det jag gör idag, men
detta utanför de rumsliga och icke-rumsliga barriärer som hindrar mig från min
arbetsplats. Således kommer jag att ”arbeta” på heltid men inte utifrån några
bestämda ramar. Det är här det paradoxala inträffar; för att kunna "arbeta" med
det jag vill, men utifrån egenbestämda ramar, erfordras ett
arbetande kapital, medan det som idag driver mig att arbeta är känslan att
känna mig behövd; att känna att jag gör nytta; att jag bidrar till något bättre
för mina medmänniskor. Lönen är något sekundärt men för att kunna göra det jag
vill, i en större och mer världslig utsträckning, i framtiden måste denna sekundäritet tillåtas få en stor plats, om än inte lika stor
som mitt välbefinnande.
Vad är meningen med arbete enligt dig? Varför arbetar du? Hur definierar
du arbete?
Trilogi? En romanserie? Låter spännande! Inget på investeringstema alltså?
SvaraRaderaJag arbetar delvis för att jag själv mår bra av det, alltså rent immateriellt. Dessutom är det ofta kul! Däremot investerar jag för att kunna välja att arbeta, arbete blir nog ännu roligare när man vet att det är helt frivilligt.
En annan anledning till att jag investerar är att det ger möjligheten att ge mer till andra. Man kan ge sin familj & vänner mer tid, man kan donera pengar där det behövs och man kan ge sin tid till diverse andra syften.
Detta är väl de stora orsakerna till att jag började, men den största anledningen till att jag fortsätter är att investeringar är hemskt roligt! Det är det roligaste jag vet - en intellektuell utmaning som få andra, där man mycket handfast får resultat på sitt arbete om än efter lång tid. Och det ger möjligheten att skriva också, vilket inte ska underskattas.
Hej och tack för din kommentar, Finnansnovis (även om du verkligen ej är en ”novis” längre”).
RaderaJa, det är en romanserie, varav de första tre delarna till största delen är skrivna. Just nu jobbar jag febrilt med att redigera och justera den första delen. Min förhoppning är att släppa den till sommaren. Då Historisk Media samt Piratförlaget visat intresse med sedan avböjt med anledningen att ”…passar ej nuvarande marknad” gör att jag kommer ge ut den själv.
Det är ett par av dina/mina bloggkollegor som fått ett litet utkast av den. Om du önskar får självfallet även du en liten ”apetiser”:)
Visst skulle jag vilja skriva en bok om investeringar, och då utifrån ett psykologiskt tillika filosofiskt perspektiv. Dock har jag ej tid med detta samt anser jag att det finns (väldigt) många som kan göra detta bättre. Vad gäller rena analyser är du, ÄMT, Kenny, Småbolag&Undantag, Värdepappret, Lundaluppen m.fl. extremt mycket bättre!
Att döma av många på twitter önskar de även en receptbok av mig…kanske borde jag sadla om? ;)
Du skriver att du arbetare deltid - skönt/kul! Får jag fråga om du ändå har en inkomst som kan anses vara en motsvarande för heltid (då främst finansierad av investeringar)? Det är en ”ful” fråga, men jag kan ej stilla in nyfikenhet.
Väldigt roligt att läsa att du värderar tid med vänner och familj. När allt kommer omkring är det just det som betyder något. Pengar spelar föga roll om man är ensam. Visst kan du köpa dig nöjen, såsom ett PS4, PC etc. men kan dessa ge dig en kram när du är ledsen, klappa dig på ryggen när du har en dålig dag, hjälpa dig med medicinen etc., då du är sjuk? Nej!
Jag håller med dig ang. det roliga i investeringar. Att se den möda man lägger resultera i en (förhoppningsvis positiv) kapitalutveckling är en känsla få kan slå. Visst har jag fått ett par slag under bältet nu under augusti/september, men vilka har inte det? Min glädje,entusiasm, vilja att fortsätta med detta blir bara större och kraftigare för varje dag. Det är verkligen roligt. Därtill det härliga klimat som råder mellan de flesta av oss som bloggar/twitttra. Det gör det hela så mycket mera…hmm..lustfyllt(?).
Kul att du tittar in:)
/Sofokles-
Hejsan! Inser nu att min kommentar kunde misstolkas. Nej, jag uppgav bara en "delvis" anledning till arbete, inte "deltid", hehe. Jag är student och arbetar visserligen deltid också, men ekonomiskt oberoende är jag inte i närheten av ännu!
RaderaJa, den vänliga inställningen bland de flesta värdeinvesterare är otroligt värdefull. Man utvecklas mycket genom att interagera med varandra på det sättet som vi gör, tycker jag. Utan aktiebloggar hade jag aldrig hittat detta intresset och tja, vad som skulle kunna kallas en livsfilosofi.
Förresten, roligt med böckerna - mottar gärna ett utdrag! Historiska spänningsromaner är faktiskt en favorit, gillar Igguldens serier om Julius Caesar och Djinghis Kahn och Manfredis serie om Alexander den store, bland annat. Intressant och spännande läsning.
RaderaKul! Jag har hämtat mycket inspiration från dem (vilket du kommer märka). Gillar du Iggulden kan jag också rekommendera Steven Saylor och hans serie "Sub Rosa". Det finns 4 st utgivna på svenska. Därtill vill jag även rekommendera Robert Harris och hans påbörjade serie om Ciccero. Det finns 2 st utgivna i denna: "Imperium" samt "Konspiration". Slutligen har du även Simon Scarrow, som börjar sin Silverörnsserie bra men i takt med varje bok tappar också kvalitén. Det finns fler författare och verk jag läser, men dessa tror jag du kan uppskatta:)
RaderaSkickar ett litet utdrag:)
Mvh
Tack för tipsen! Scarrow gillar jag inte riktigt men de andra har jag inte hört talas om :) Roligt, läst prologen och den var rysligt bra - över förväntan!!
RaderaTusen tack! "Rysligt bra" låter....rysligt bra att höra =)
Radera/Sofokles
Tack för ett givande inlägg. Jag jobbar heltid (för tillfället, går ner i tid då jag känner mig trygg i min arbetsroll) inom sjukvården för stt det ger mig så mycket tillbaka. Jag slipper vassa armbågar då man enbart är där för patienten. Jag ser och har sett elände från nära håll och vet att även ett embryo till en bakterie från Gud vet vart kan förstöra en inifrån och ut. Jag försöker genom att investera i aktier och fastigheter att utöka mitt kapital då man inte blir rik som sjuksköterska. Mål/vision i livet är välgörenhet med allt vad det innebär. Hjälpa folk i utsatta lägen med det man kan bidra med.
SvaraRaderaBlev erbjuden att åka till Lesbos i Grekland för att hjälpa flyktingar i denna kris som råder. Hade jag inte haft min sex dagar gamla dotter hemma hos mig så hade jag övervägt att åka. Även ett projekt som http://www.operationsmile.se är bara en tidsfråga innan jag åker på. Att som narkossköterska få söva dessa barn och vuxna med ansiktsdeformiteter skulle betyda väldigt mycket för mig.
Jag investerar tid till mitt jobb för att hjälpa mig själv och andra senare i livet. Nåväl, lika inspirerande som vanligt och tack för ditt inlägg. Ha det!
Hej MIlonärsyrran och tack för din kommentar!
RaderaDet är mycket roligt att läsa hur du ser på arbete, ditt förhållande till dito samt dina mål med dina investeringar!
Jag blir glad (och rörd) att läsa om det du skriver om ”operationsmile”. Även om jag inte är kunnig inom läkedom e.d. har jag ändå en vilja att då och då, i framtiden, kunna åka iväg på mer korta volontärsarbeten i utsatta områden. Den eufori man får av känslan att känna att jag gör nytta, jag bidrar, är det få andra som kan ersätta.
Tack för dina komplimanger!
/Sofokles-
Intressant inlägg, jag var alltså inte den enda bloggaren som skriver annat också, även om jag är långt ifrån att ha en klar bok. Vad är det inom för genre? Författandet och resande är nog det som driver mig mest nu att vara kunna bestämma själv vad jag gör med min tid.
SvaraRaderaAngående varför man arbetar är jag under uppfattning av att man har bara ett liv och jag vill gilla/uppskatta mitt liv och ha roligt, jobb är en stor del av livet så det gäller att välja rätt (och annars byta, vilket gjorde under för min mor). Därför har det varit viktigt för mig att hitta ett jobb inom något jag tycker är roligt. Jag har själv sett hur stressad och miserable man kan bli om man håller på med något man tycker är tråkigt. Genom att själv må bra tror jag även de runt omkring mig mår bättre.
Apropå att hjälpa andra, nu har jag visserligen volontärarbetat några gånger men genom att själv vara lycklig tror jag att jag kan, om inte göra andra lyckliga, i alla fall göra andras tillvaro lättare. T.e.x genom att vara trevlig, tålmodig och förstående i vardagliga livet. Nu kanske jag är elak men varför hjälpa folk i Afrika om 10 år när man kan hjälpa sin familj och vänner redan nu? Det finns även många flyktingar i Sverige så man behöver inte åka utomlands om man vill hjälpa mäniskor.
Hej Ruter och tack för din kommentar!
RaderaSedan år 2011 har jag arbetat med en romanserie. Jag är mycket intresserad av historia i allmänhet men antiken och romarriket i synnerhet. Min bok är en historisk spänningsroman (som i det längsta bygger på verkliga händelser och verkliga personer etc.) som utspelar sig år 114 f.kr och fram till ca 80 f.kr. Jag Jag tog studieuppehåll ett år för att forska och sedan dess har det ömsom blivit perioder där jag skrivit mycket, ömsom lite mindre. Dock är själva ”storyn” nedskriven och nu återstår det tuffa jobbet rent språkligt och berättartekniskt. Likaså måste man se till att inga ”lösa trådar” finns:)
Du har verkligen en poäng att det viktigaste med jobbet är att må bra. Riktigt skönt att höra att din mor hade modet att våga byta. Jag tror att risken är stor att om man inte vågar ”hoppa” så gräver man sin egen grav och att man fastnar i en ond, miserabel och deprimerande cirkel.
Intressant input om volontärarbete/vara lycklig. Du fick mig genast att tänka på hur jag faktiskt uppfattar att alla i min närvaro blir glada (eller iaf upplevs glada av mig) då jag mår bra. Jag håller med dig om att jag hellre ser till att alla i min närvaro mår bra än att jag åker till Afrika. Detta inte sagt att jag inte vill åka dit och hjälpa, men att välja detta framför en mor eller far som mår lite dåligt är inte att alternativ!
Vad skriver du på (om jag får vara så ful att ställa den frågan)?
Tack för ditt besök.
/Sofokles-
Precis, menade inte att åka utomlands är fel men man ska inte glömma att hjälpa sig själv och de man kan redan nu.
RaderaLät som intressant bok, kan man få läsa några kapitel kanske?
Jag skriver själv på lite olika men blir ofta att jag inte orkar skriva klart något då jag hittar fel som jag inte riktigt gillar (brist på mål eller motivering osv. för MCn). Det blir dock ofta inom fantasy genren :)
Kul att du skriver! Jag tror att en dag kommer "det bara att hända" för dig, då du känner att; "wow, det bara rullar på av sig självt". Det finns ingen anledning att tvinga fram en text. Av erfarenhet vet jag att resultatet blir värre än en misslyckad botoxoperation...
RaderaSjälvklart skickar jag ett litet utkast till dig!
/Sofokles-