fredag 25 november 2016

Om populism

"Real stupidity beats artificial intelligence every time"
(T. Pratchett)


Jag vill ej påstå att jag kan mycket om populism i dess nutida bemärkelse, då jag de facto härstammar från en tid då inte ens Jesus var uppfunnen, än heller begreppets ursprung; populares från romarriket, då bröderna Gracchus bestämde sig för att sätta sig emot etablissemanget - optimaterna. Detta till trots har jag i alla fall ett och annat att säga om detta i allmänhet och om Trump i synnerhet. Ja, du läste rätt; det är dags för mig att vädra lite kring det amerikanska valet och den populistiska anda som tycks skölja över världen likt en syndaflod.

I Frankrike ser vi Le Pen, i Sverige SD, i Ungern Fidesz och i USA Trump, för att bara nämna några bland många. Vad bottnar detta i? Har vi glömt de väl citerade tillika minnesvärda orden "aldrig mer", som kom att etsa sig fast i envar huvud då mänskligheten överlevt inte bara ett, utan två världskrig?


Som lärare har jag ett ansvar att undervisa om demokrati, rättigheter till olika åsikter därtill förståelse och acceptans. Detta är jag noga med och under de diskussioner jag haft med mina elever - Sveriges och världens framtid - har många kloka och insiktsfulla åsikter framkommit och jag känner inget annat än att de elever jag har äran att undervisa inte bara har en pommes frites på tallriken, utan minst två! Nu kommer jag inte redogöra för de intressanta klassrumsdiskussioner vi haft. Istället tänker jag raljera lite kring mina högst personliga tankar kring fenomenet populism och knyta an till en intressant bok - "What is populism?".

Innan jag gör detta måste det i sammanhanget framläggas att Marius, protagonisten i min nysläppta bok, var en sann popular som visste hur att anspela till plebs tankar tillika åsikter. Han gick emot etablissemanget, kom att bli konsul sju gånger, vinna folkets tilltro tillika repsekt et cetera. Var han nytänkande? Till viss del, ja. Men studerar man situationen mer noggrant framkommer att han egentligen gjorde föga, då etablissemanget öppnade såväl sin högra som vänstra flank. Genom att utkristallisera Marius, sätta honom på en piedestal, bemöta hans anhängare likt lort, kom de mer att göda hans åsikter och tankar mer än att bekämpa dem. Mer logiskt hade varit att bekämpa honom likt ett hungrigt därtill sockersuget barn en lördageftermiddag på ICA Maxi då detta skriker efter godis; ignorans!



Det är många som upprörs av fenomenet "populism" och dess framgångar. Tyvärr är det många färre som faktiskt försöker förstå sig på detta fenomen. Åtminstone fram till nu, då det plötsligt kommer fram flera seriösa och allvarliga genomgångar. En som kommit att bli citerad allt fler gånger är Jan-Werner Muller och hans verk "What is populism?". I tre korta kapitel klarlägger författaren om vad populister säger, hur de agerar när de får makten och hur de bäst bör hanteras. Mellan raderna framkommer att han de facto tycks hysa en rädsla för att nuvarande demokratiska konstruktion, som en majoritet av världens länder har, kan komma att raseras om "etablissemanget" inte ser till att agera korrekt.

"[...]slagorden "vi-mot-dem", mediaanpassningen - inget av detta har uppfunnits av populisterna själva[...]"

I sin bok framlägger Muller att utrymmet för populisterna har skapats av den etablerade offentligheten. När våra partiledare väljer att uttrycka sig i sound-bites, låter pr-byråerna utforma valkampanjer, ägnar sig åt polemiska förenklingar och övertalningsdefinitioner samt är mediatränade intill total opersonlighet, undergräver de inte bara sin egen trovärdighet, utan de lägger samtidigt grunden för populismens framgångar; förenklingar, slagorden "vi-mot-dem", mediaanpassningen - inget av detta har uppfunnits av populisterna själva.

Fördömandena från dem som redan anses tillhöra etablissemanget bidrar bara till att stärka populisternas utanförskap, som är så viktigt i deras framtoning. Detsamma med kändisar som engagerar sig mot dem med slagfärdiga paroller. Alla dessa förenklingar, att som Hillary Clinton kalla medborgare för "a bag of deplorables" (se video nedan) och liknande uttryck för förakt, ökar bara spänningarna, stärker motsättningarna och bekräftar i alltför mångas ögon populisternas beskrivning av det politiska landskapet.


Populismens är den representativa demokratins skugga, skriver Muller. Den bygger på tanken att motsättningarna skall överbryggas, att folket inte längre ska vara splittrat, att man skall kunna enas och samarbeta som en organsik tillika harmonisk helhet. Populister är antielitistiska, men de är också antipluarlistiska. För att exemplifiera tar Muller fram Erdogan och citerar dennes ord: "Vi är folket. Vilka är ni?". Populisterna identifierar vad de menar är det sanna folket, som alltid bara är en del av folket - den del som stöder de populistiska politikerna.

"[...]det hjälper inte att slå ned på dess uttryck och fördöma dess företrädare[...]"

Populismen försvårar saklig debatt (se debatterna mellan Trump och Clinton om du ej tror på de orden), den undergräver hur offentligheten fungerar, den sprider inte sällan både hat och lögner, inte minst över nätet, där dess anhängare är aktiva i sociala och alternativa medier av olika slag. Exempel på sistnämnda är hemsidan Breitbart. Men det hjälper inte att slå ned på dess uttryck och fördöma dess företrädare. Den är nämligen framför allt ett symptom; dess djupare orsaker måste bearbetas, proaktivt och konstruktivt, av demokratiska politiker som har både mod och intelligens att rannsaka såväl sig själva som den politik de vistas i.

"Populism borde tvinga den liberala demokratism försvarare att tänka djupare över på vilka sätt den nuvarande representationen misslyckas. Den borde också driva dem att ta upp mer allmänna moraliska frågor. Vilka är kriterierna för att höra till staten? Varför exakt är populism värt att bevara?" (Muller, 2016)

"[...]Machiavelli har vissa poänger...[...]"

En intressant tillika högst adekvat därtill filosofisk fråga jag vill lyfta fram är huruvida människorna (pluralis) vet vad de behöver? Människan må veta, men människor? Tveksamt. Jag vill ej bli anklagad för att vara konservativ men jag anser att Machiavelli har vissa poänger om att det krävs ledarskap. Beträffande hans syn på att medlen helgar målen finns såklart både ett och annat att diskutera, men låt oss, för denna gång, bortse från det.
Populismen må låta vackert när man känner sig förbisedd, åsidosatt, negligerad et cetera men frågan är om människorna(!) förstår konsekvenserna av allt de hör sina populistiska förespråkare lova? Visst; mer jobb, sänkta skatter, mer skatt på rika och så vidare låter bra, men hur kommer verkligheten - samhället - att se ut om allt detta realiserats? Kanske blir det bra under en period. Emellertid, att denna period skulle vara lång finner jag svårt att se.

"[...]Varje mynt har två sidor och jag säger inte att kronan är bättre än klave[...]"

Diskussionerna från "folket" tillika deras förfäktare i allmänhet, men ledare likt Trump i synnerhet, säger att etablissemanget ej lyssnar på dem. Absolut finns mycket sanning i det, men....är det inte en sanning med stor modifikation? Sällan hör jag etablissemanget skrika sig hesa: "Folket lyssnar inte på oss". Varje mynt har två sidor och jag säger inte att kronan är bättre än klave, men det folk måste inse är att dessa sidor måste få finnas. Ingen jing utan jang, ingen sill utan nubbe, ingen jul utan en tomte et cetera. Kanske vimsar jag, men jag tycker att media därtill "folket" är extremt snäva...

"[...]Ja, åtminstone kommer Novo Nordisk och Cloetta bli glada[...]"

Populisternas frågor kan förtjäna att tas på allvar. Emellertid innebär inte det att det ske vare sig genom debatt med dessa själva eller genom att deras problemformuleringar tas som utgångspunkt. Liberaler måste börja tänka över sitt eget engagemang när det av så många upplevs som  om liberalismen enbart är en ideologi för "vinnare". Det är viktigt att kunna erkänna de sociala och politiska problem som faktiskt finns i Västeuropa liksom Nordamerika. Proaktiva demokratiska politiker måste ta tag i problemen innan populisterna gör dem till sina. Att förlita sig till tidigare resultat, på folkets "förnuft" datorer och dess hypoteser om hur folket tycker och tänker och den erkända kaffesumpen är att idiotförklara sig själv. En av mina favoritförfattare tillika filosofer är Terry Pratchett och, likt i många situationer, finner jag hans citat, om än i detta sammanhang krystat, träffande: "Real stupidity beats artificial intelligence every time".

Slutligen, när populisterna börjar gnägga och tjata; bemöt dem med saklig fakta en gång. Beträffande gång nummer två; ignorera dem. Detta gäller såväl politiker som media. Sluta ge dem det utrymme de vill ha. Godis är för lördagar och inte varje dag. Förvisso är det gott och visst kan man unna sig en pralin eller två i veckan. Men varje dag året om? Ja, åtminstone kommer Novo Nordisk och Cloetta bli glada medan magen; kroppen, blir raka motsatsen...



6 kommentarer:

  1. Det är inte populismen som är problemet utan total brist på ledarskap som är bekymret. Kan du säga att du skulle vilja se någon av våra nuvarande partiledare representera landet? Samma problem på EU nivå som visades genom Brexit och gissar att Frankrike, Holland och Tyskland snart har sitt eget svar på Trump och SD bör bli största parti med god marginal i vårt eget val 2018.

    Samma brist på ledarskap är det som gör att "centrum på jorden" sakta rör sig österut, västvärldens "dominans" går sakta till historien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej foppafred och tack för ditt besök tillika kommentar!

      Har vi någon som faktiskt representerar landet idag? Lövén? Har han sagt något annat än "mmm.", "hmmm" e.d.? Att undvika ta ställning kan man i alla fall inte göra annat än att berömma honom för.

      Om jag ser någon annan ledare i nuvarande partier? Tyvärr ser jag ingen jag har ett förtroende för...

      Jag är nog ej beredd att hålla med dig i att SD kan bli valvinnare i valet 2018. Jag tror nog att mycket har hunnit ändras till dess. men, som i fallet med den underbara börsvärde vi lever i; "det enda vi vet är att vi inte vet".

      Beträffande öst:s närmanden finns det underlag för det du säger; jag skrev ett inlägg om det för ca 1-1,5 år sedan.

      Ännu en gång; tack för din kommentar!

      /Sofokles

      Radera


  2. Som jag ser det är öppna era hjärtan retoriken i grund och botten också populistisk, skillnaden är bara att den riktar sig till en besutten medelklass som vill mätta sin ångest snarare än sina magar.

    Att svara en gång och sedan ignorera fungerar nog bra om den öppna debatten är välskött. Men det som oroar mig är att normerna som står dagens debattklimat är så snedvridna. Så länge vi har dubbla måttstockar kan populister alltid repetera sitt budskap för en villig publik och då är det svårt att ignorera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Aktieingenjören och tack för din kommentar!

      Du har verkligen en poäng med etta. Glaset är aldrig vare sig fullt eller tom; ej heller halvfullt eller halvtomt. Det som är intressant i sammanhanget är att siffror ("fakta") börjar peka på att klyftorna mellan låg-, medel- samt över klass börjar växa sig allt större. Jag anser att vi kom att se detta i det amerikanska valet. Medelklassen, eller för att vara mer korrekta; den forna dito, som nu är att räkna som en lägre sådan, kom att visa sitt missnöje.

      Vi kommer alltid ha dubbla måttstockar, för utan en motsats kan ej ETT alternativ förekomma. den intressents frågan är vilken "sida" som vinner och varför...

      Ännu en gång; tusen tack för såväl ditt besök som kommentar.

      /Sofokles

      Radera
  3. Självrannsakan tycks ha mediatränats bort hos våra 'folkvalda' politiker, vilket kan ses som en möjlig hypotes i en alltmer teknokratisk världsåskådning. Förmågan att verkligen företräda folket, av folket tycks etsas bort alltefter bubblan av mediaetablissemang, politiskt etablissemang och det ekonomiska etablissemanget, växer sig större och större. Problemet är inte när bubblan brister, vilket redan börjar ske. Frågan är vad som blir istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Johan och tack för din kommentar.

      Klarsynta och högst intressanta tankar. I mångt och mycket håller jag med dig. Beträffande vad som "blir istället", som du själv skriver, vet endast gudarna. Det jag är rädd för är att vi kommer hamna i situationer där vi agerar först och tänker sedan, istället för tvärtom.

      Tack för ditt besök.

      /Sofokles

      Radera