Bokslut 2016

Vad är tid? En mänsklig uppfinning? Något inneboende? Oavsett vad det är, vilket vår tids smartaste tycks ha svårt att förklara, är det en kutym vi alla följer tills döden (ha...haha). Varför nämner jag detta? Ja, det krävs nog inte ett "A" i rocket-science för att få till en koppling mellan årsavslut och tid, men där står det nu; tydligt, nedskrivet; explicit.

Detta år har varit, likt hos många, ett händelserikt sådant. På det personliga, icke-eknomiska, planet har jag bland annat bytt jobb, blivit farbror och släppt min debutroman. Just det sistnämnda tror jag få har missat och ännu en gång vill jag tacka alla som stödde mig under juli-septmeber och alla ni som införskaffat boken sedan dess. Jag har mottagit fina recensioner och nu i januari komma jag bland annat vara med i tidskriften "Allt om historia" och jag för även en viss diskussion med ett stort förlag.
Utöver ovan redovisade har jag haft äran att vara med dem jag håller närmast men också fått äran att träffa nya och berikande bekantskaper. Även om stunder likt dessa; möten, utväxling av kunskaper, lärdomar, tankar, åsikter et cetera är det jag håller högre än något annat skall detta inlägg emellertid  ej handla om allt detta, då det är ekonomi som är ämnet som slår övriga bland den sfär Fermentum Vitae rör sig inom.

Då jag har blivit offentlig har jag hamnat i en otacksam situation. Vill jag att alla skall veta hur mycket pengar jag har? På ett sätt kan jag känna att jag faktiskt ej bryr mig, men ibland infinner sig en känsla att jag vill hålla det mer privat. Denna tanke har fått mig att välja att försöka redogöra några siffror utan att nämna mitt kapital i precisa monetära ordalag. Ni som följt bloggen sedan dess början har fått se flera månads- och årsavslut. Dessa har en lång tid funnits att läsa i bloggarkivet. Dock ej längre.

För cirka ett år sedan författade jag följande mål för år 2016:

Mål år 2016

• Hålla en sparkvot på 65 %
• Öka mitt totala kapital med 15 %
• Årlig utdelning: 50 000 kr
• Värdeökning av portföljen med 8 %

Resultat 2016:

• Sparkvot ca 74 %.
• Det totala kapitalet har ökat med 37 %.
• Beträffande utdelning blir det att skriva om. Om jag jämför med bokslutet 2015, där jag under året i allmänhet, men vid grexit i synnerhet, valde att övergå till en utdelningsstrategi har jag ökat med 234 %. Detta kan framstå som, och förvisso är, riktigt mäktiga siffror. Dock måste beaktande tas till att jag ej hade mycket investerat enligt utdelningsstrategin då 2015 års stora utdelningar delades ut. Detta till trots är utvecklingen inget annat än fantastisk och sett till monetära termer är målet passerat... med god marginal.
• Portföljens värde har ökat med 17,73 %.

Mellan tummen och pekfingret, då bilden togs innan börsöppning den 30/12-16

Som framkommer har det varit ett lyckat år och jag tror vi är många som haft en fin utveckling dessa 365 dagar som passerat sedan 31/12-15. Att kunna prestera 17,7 procent på ett år är inget som hör till vanligheterna (majoriteten på börssnack undantagna) och jag är mer än väl medveten om att det kan komma bli år där denna siffra är x3 lägre, men säkert också x2 högre. Dock lägger jag ej någon vikt vid detta utan fortsätter på inslagna väg - min väg. Beträffande nya mål för anno 2017 ber jag att få återkomma.

En portföljsredovisning skall, om traditionerna skall hållas, beges en plats. Vissa nytillkomna bolag har fått plats i väskan medan vissa har fått lämna. Nedan redovisning utgår från den senaste uppdateringen.

De som har fått stryka på foten är:

TGS. Jag kom att ligga minus en lång tid här men i mitten av sommaren började, likt Ovidius metamorfoser, det röda bli blått. I samband med detta satt jag och läste därtill reflekterade kring råvaror i allmänhet men oljan i synnerhet. Detta kom att mynna ut i detta inlägg. Jag tror att oljan kommer att fortsätta vara en dominerande råvara en tid framöver men jag känner mig, kanske inte främst etiskt men likväl kluven till den. Samma resonemang gäller även Maersk, som den 29/8 fick lämna väskan.

Inklusive utdelningar kom båda innehaven resultera i ett par tusenlappar på pluskontot. Dock inga stora siffror. Nu, i efterhand, framkommer att jag kunde ha väntat men det syftet; att sälja med plus/minus noll eller, som i detta fall, en liten vinst, var ej det primära; det var min åsikt/vilja att ej placera inom olja. 

Under året har jag också gjort två köp som jag relativt snabbt sålde. Detta då jag kände en sorts obekvämhet. Om denna grundade sig på att jag ej läst på tillräckligt eller på något annat vet jag ej. Emellertid valde jag vid dessa tillfällen att lyssna på känslan och sälja, vilket är intressant med tanke på vad jag skrev i juni. De bolag jag syftar på är:

Nordnet

Byggma

Vilka bolag har tillkommit?

Betsson
DNB

Hafslund

Protector (kärt återseende. Senast gav mig bolaget +100 %. Detta hade ej hänt om jag inte hade haft Värdepappret samt bloggkollegorna Aktiefokus, Ägamintid m.fl.)

Yara International

Utifrån ovan redogjorda ändringar framkommer denna bild, såväl bildligt som bokstavligt:

Som framkommer är det en portfölj fylld med 24 stycken innehav. Det är en viktning mot bank och försäkring, vilket är en bransch jag känner mig trygg med. Likt i alla fall finns såväl för- som nackdelar med att vara tung mot ett viss segment; en viss sfär. Gör jag rätt? Om det vet jag föga, men det jag vet är de fakta jag läser vid varje kvartalsrapport och årsredovisning. Så länge dessa visar mer positivt än negativt innehåll kommer jag fortsätta på inslagna strategi.

"[...]som gör att jag sover gott om natten[...]"

Utifrån att ha läst många bloggar tillika kommentarer framkommer att 24 st innehav är många... men också lite(!?). Vissa hävdar att det är omöjligt att hålla kolla och följa upp dessa och ja, visst är det en del att läsa vid rapporttider, men nej; uppgiften är mig ej övermäktig.  Om detta svar ej räcker till kommer min motfråga; var står det skrivet att 24 innehav är för mycket? Vem/vilka har sagt det? Är det de "experter" som skrek "sälj" vid såväl grexit som brexit? Är det de som förutspådde att Hillary skulle vinna? Är det de som alltid slår index? De som alltid når +1000 % varje år? Folk investerar i Avanza  Zero och där har vi 30 (!) bolag... Att jag har så många bolag kan för vissa vara ett tecken på att jag ej vågar satsa mer i en mindre skara bolag. Har de rätt? Båda ja och nej. Jag ämnar bygga en portfölj som kan ge mig en positiv avkastning på + XX år. Då jag verkligen inte är någon "expert" eller påstår mig kunna mycket, anser jag mig ändå känna mig själv och för mig är riskspridning i "stabila" bolag något som gör att jag känner mig säker. Således är detta en strategi tillika innehav som gör att jag sover gott om natten.

"[...]anser jag mig vara en rund karaktär[...]"

Inom litteratur i allmänhet men i romananalys och författande i synnerhet finns ett begrepp som kallas för "runda" och "platta" karaktärer, där de runda är karaktärer som utvecklas under handlingens gång; de har flera egenskaper, kommer till nya insikter och utvecklar sitt psyke. De platta är raka motsatsen (jmf. Homer Simpson). Om jag skall analysera mina ageranden 2016 och jämföra dessa med hur jag tidigare agerat under mitt unga investerarliv anser jag mig vara en rund karaktär.
Tydliga exempel på denna rundhet är mitt agerande under "brexit", då jag satt och handlade vid börsens öppning. Utöver detta har jag också blivit mer noga med att sprida mina köp månadsvis därtill inte låta mig ryckas med i övriga skriverier från såväl fack- som lekmän. Jag placerar i de bolag jag finner stora, stabila och välskötta (notera "välskötta", vilket var anledningen att jag sålde Nordea). Detta är, som även tydliggjordes i ovan stycke, min strategi och den passar mig. Några som säger samma sak, men ikläder orden en mer vacker utstyrsel är Aktiefokus.

"[...]vilket min goda vän Sokrates sade[...]"

Nu stundar 2017 och här, här och där kan man redan nu läsa hur detta börsen kommer gå. Även svenska hushåll - aka. "småsparare", tycks veta hur det skall gå. När jag ser sådant slår jag både dövörat och blindögat till. Faktum är att ingen vet. Det enda jag vet är att jag inte vet, vilket min goda vän Sokrates sade och därefter var snabb att patentera hela uttrycket med ett passande namn - Den sokratiska paradoxen. Jag vet vilka, redan nu kända, händelser som kommer att inträffa, ja. Men hur dessa kommer att påverka världens börser vet jag inte och att försöka sig på att gissa är att slänga bort tid. Händelserna kommer att komma. Saker kommer både gå upp och ned. Det enda jag kan göra är att sitta ordentligt fastspänd vid masten, för om vi utgår från historien går skeppet aldrig under. Många tror det och väljer att överge skutan, men hittills har denna alltid tagit sig igenom de stormar den ställts inför.

"[...]Trodde inte det heller...[...]"

När nyåret står för dörren kanske någon undrar om några nyårslöften skall komma från den antike författaren från Motala? Ha, som om det skall till en speciell dag för att göra några sådana. Jag föddes ej en måndag, Rom började inte byggas en måndag och jag vågar nog påstå, utan några som helst vetenskapliga underlag, att en majoritet av alla (trevliga) tillkomster e.d. inte startat en måndag. Är du en sådan som alltid säger till dig själv; "På måndag, då skall jag minsann börja..." eller "På nyårsdagen, då minsann. Då blir det gympaskorna."

Om du är en sådan hoppas jag att du ej tar illa upp men... varför vänta? Du är endast din egen tjänare och skulle du tillåta en anställd sådan att svara: "Kan du vänta till måndag?", då du efterfrågar en kopp espresso en fredag cirka klockan 15:00? Trodde inte det heller...

Hur avslutar man ett inlägg likt detta? Hmm...Det tycks ha blivit extremt viktigt att skriva ut "disclaimers" (varför används ej det svenska begreppet - tillkännagivande?). Kanske borde jag skriva några sådana? Kanske även passa på att nämna att det finns en eller två adlinks? Eller kanske tror jag högre om mina läsare och att de har tillräckligt med pommes på tallriken att förstå det skrivna därtill läsa mellan raderna samt också att fatta egna beslut.

När detta är avklarat återstår för mig att dels fråga hur Ditt år har varit, dels önska god fortsättning och ett riktigt Gott Nytt År!

Marius Victrix!*

* Disclaimer (hmm..."tillkännagivande"); Jag har skrivit Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo och det jag har skrivit om boken bör i högsta grad betecknas som ren PR från min sida. Mitt syfte tillika vilja är att du skall köpa den alt. sprida dess existens till andra som kan tänkas vara intresserade. 

En julhälsning

Efter att ha vandrat på denna jord i snart exakt trettio år har jag kommit på mig själv att jag, faktiskt, har utvecklats, detta såväl fysiskt som psykiskt. Beträffande det psykiska hoppas jag att det blivit till det bättre, men överlåter, likt alltid, domen till betraktaren att fälla.

Då julafton vankas kommer jag idag att viga min personliga därtill psykiska utveckling till denna tradition. Under senare år har denna högtid verkligen kommit att betyda mindre, men samtidigt mer för mig. Ja, det är en paradox som skulle få män likt Piaget att dregla men jag skall försöka att förklara det motsägelsefulla.

Som ung var det roligt att träffa gamla morfar, mormor, farfar, farmor och hela resten av den stora tjocka släkten men på en skala ett till tio, där julklappsutdelning med tillhörande öppning (läs: rivning) var en självklar tia, kom de trevliga samtalen och den goda maten vid julbordet att hamna på sn stabil trea... som bäst. Visst, farmors köttbullar och revben i all ära, men dessa kunde jag äta året runt om jag ville. Presenter, Kalle Anka på TV, pepparkakor, glögg...ja, allt detta var helgat en dag och endast denna den 24 december.

"[...]Är det inte egentligen det som man hatälskar?[...]"

Idag, några kilo tyngre, några centimeter längre samt, förhoppningsvis, några klokheter rikare, är fallet det motsatta. Idag ser jag verkligen fram emot julbordet. Inte för maten, då jag tyvärr tappat smaken för dessa hemska kulinariska blandningar, utan mer för sällskapet. Förvisso är vi ej lika "tjocka" som förr, men de som fortfarande drar sitt strå i stacken och närvarar är människor jag vill spendera denna högtidsdag med. Visst, ofta blir det samma samtalsämnen och att man mer eller mindre vet vad envar skall säga, men vad gör det? Är det inte egentligen det som man hatälskar? Att veta att min morfar är kvar och är sig lik - likt julaftonen; julbord, Kalle med glögg därtill fika kl 15:00, julklappar därefter et cetera.

Att få vara med mina nära och kära, känna att jag är närvarande och inte har mina tankar på annat. Att veta att alla runt bordet har kärlek till och för varandra är för mig en gåva många förunnad, men av kanske inte lika många observerad. Visst gillar jag att få julklappar - gärna mjuka paket med strumpor då jag har en förmåga att få hål på alla mina, vilket gjort att varje pars livslängd brukar snitta 1 månad, max. Emellertid är detta ej dagens höjdpunkt.

"[...]kan hålla istider värdiga Game of Thrones på mils avstånd[...]"

Att ge och få julklappar är bara en symbol; förhoppningsvis en sådan för kärlek och omtänksamhet och visst kan, och även bör, man ge något/några en dag som denna. Men min förhoppning är att alla ger minst lika mycket emotionellt samt psykiskt som fysiskt. En filt kan tränga undan kyla till en viss grad men en kram, ett leende, en vetskap om att X finns där och tänker på mig, kan hålla istider värdiga Game of Thrones på mils avstånd.

Vad vill jag säga med detta, i stort sätt ologiska, svamlande denna fredag? Hmm...ja, att ta vara på tiden och var närvarande. Har du barn; gör dem delaktiga i allt. Låt dem få vara med i diskussionerna. Låt dem få säga sitt och låt deras ord väga. Skapa en jul där alla och envar känner att de är uppmärksammade; en jul där alla hjälper alla; ty ingen familjemedlem skall ensam behöva stå för mat, disk, städa eller dylikt. Julen är en tid för familjen - för släkten.

Njut inte för att du skall, njut för att du gör det. Att fokusera sig på att njuta; att sitta och tänka "nu skall jag njuta" är inte att göra detta. Släpp allt; var bara där; var närvarande. Se glädjen i dina käraste ansikten och känn att den är mer värd än alla materialistiska julklappar tillsammans.

"[...]För cirka två veckor sedan hade jag den stora lyckan att bli[...]"

Således kommer jag inte ge bort några julklappar? Anfäkta och anamma att jag skall, och har! Mor och far har fått och skall få några; min bror blir bortskämd och jag har även skämt bort mig själv med såväl ett en vän som hjälper mig med tiden som en ny maskin som göder mitt koffeinbehov.
Enligt tradition, vilket ni som följer mig fick möjlighet att läs om förra året, har jag även haft min speciella lilljul med en av mina kära vänner. Denne, med sällskap av sin sambo, kom till mig igår och vi spenderade en fika med att ömsom prata om tv-spel, ömsom titta på vilka stortitlar komma skall under 2017. Självklart blev det utbyte av julklappar och det är något så vackert att få en varm kram och ett genuint leende från honom varje gång han vill visa sin uppskattning.

Emellertid kommer en annan person att bli än mer uppmärksammad. För cirka två veckor sedan hade jag den stora lyckan att bli farbror och det var årets höjdpunkt! Marius, en utveckling på dryga +20 % et cetera i all ära, men att få vetskap om att min bror har blivit fader och jag farbror till en välskapt människa... det var och är rena rama julafton twenty-four-seven nu och hädanefter. Den lille har fått en KF som gåva, vari ett månadsspar i tre fonder sker fram tills hen fyller arton år!

Vad blir summan av denna ovan förda kardemumma? Tja... var närvarande på denna högtidsdag men räkna ej bort årets övriga dito. Köp och ge julklappar, men fokusera på det immateriella; det emotionella! Ät, njut och umgås i goda vänner lag! Från mig till er alla - En Riktigt God Jul!

Erfarenhet är i sig inte vetenskap

Edmund Husserl var som filosof besatt av den dröm som gäckat tänkare sedan de gamla grekernas tid (läs: min tid); drömmen om visshet. För Sokrates såg problemet ut likt följande: Trots att vi ganska lätt kan komma fram till gemensamma svar på frågor som handlar om sådant man kan mäta, som t.ex. "hur många oliver finns det i den där burken", "hur många grader det perfekta ägget skall kokas i", "hur många ansiktslyft har Dolly Parton gjort" et cetera, verkar det ej finnas någon framkomlig väg till ett gemensamt svar när det gäller filosofiska frågor som "vad är rättvisa?" eller "vilken är den absolut bästa tillika vinnande investeringsstrategin?". Och, likt fallet är med rättvisa och investeringsstrategi; att vi ej kan säkert kan veta vad det är, hur kan vi då säga något alls om detta?

Husserl inledde sin vetenskapliga bana inom matematiken. Medan vi andra drömmer om att kunna resa jorden runt, bestiga något berg, besöka tillika dinera på samtliga av Michelinguidens trestjärniga rekommendationer, skaffa barn, grilla(!) et cetera, drömde denne filosof om att kunna lösa problem likt "vilken är den absolut bästa investeringsstrategin?" med samma grad av visshet som han kunde lösa matematiska problem á la "hur många oliver finns det i burken?".
Med andra ord hoppades han kunna samla alla vetenskaper - och med det menade han alla grenar av mänskligt vetande därtill mänskliga aktiviteter; från matematik, kemi och fysisk till etik och politik - på en säker grund.

"Vetenskapen strävar efter visshet om världen" 

--> "Men vetenskap är empirisk; den beror på erfarenhet" 

--> "Erfarenhet utsätts för antaganden och fördomar" 

--> Så erfarenhet i sig är inte vetenskap"

Vetenskapliga teorier baseras på erfarenhet, likt livet - vilket John Locke, med sin tabula rasa, slog in i det öppna målet. Men Husserl trodde ej enbart erfarenhet kunde utgöra grunden för vetenskapen, eftersom alla forskare vet att erfarenheten är fylld av alla orters förutfattade meningar och missförstånd. Österrikare, ja, den snubbe jag dividerar om var född och uppvuxen i det tidigare österrikiska kejsardömet á al 1850-talet, ville driva bort all osäkerhet för att därigenom ge vetenskapen en helt stabil grund. Tänk om han hade lyckats (eller; kanske gjorde han det?). Då skulle vi alla veta exakt vilken investeringsstrategin som var den yppersta; den gyllene!

"[...]tvivel ej är ett behagligt tillstånd, men att visshet är en absurditet[...]"

För att åstadkomma detta tog Husserl hjälp av 1600-talsfilosofen René Descartes, ni vet han som påstod sig tänka och därför existerade. Precis som Husserl ville Descartes frigör filosofin från alla förutfattade meningar, fördomar och tvivel. Descartes skrev att trots att nästan allt går att tvivla på, kunde han inte tvivla på att han tvivlade. Detta om något är mycket intressant, då tvivel, detta obehagliga tillstånd är något som en föregångare till Husserln diskuterade kring. Denne var Voltaire, som sade att tvivel ej är ett behagligt tillstånd, men att visshet är en absurditet. Således är tvivel en källa till kunskap. Ty genom dess existens ifrågasätter vi och når således denna viktiga tillika ovärderliga valuta - kunskap.

Husserl intar en liknande ståndpunkt som Descartes, men använder den på ett annat sätt. Han föreslår att vi intar en vetenskaplig attityd till erfarenhet och försöker lägga alla våra förutfattade meningar åt sidan (även att en värld utanför oss själva existerar). Först då kan vi börja med filosofin, med en tom duk och utan förutfattade meningar (jmf. John Locke och hans tabula rasa). Husserl kallar detta tillvägagångssätt för fenomenologi; en filosofisk undersökning av fenomenet erfarenhet. Vi -människan - måste se på erfarenhet från en vetenskaplig utgångspunkt och lägga alla förutfattade meningar åt sidan. Om vi är tillräckligt noggranna och har tillräckligt med tålamod kan vi bygga en säker grund av kunskap som kan hjälpa oss med de filosofiska spörsmål som vi har varit medvetens om sedan filosofins barndom.

"[...]Eller skulle jag bara chansa likt narcissisten...[...]"

För cirka tre år sedan slets jag ofta med tankar kring hur jag skulle investera. Likt Lundaluppen? Likt Ägamintid? Likt Vägen Till Frihet? Likt valfri person på börssnack? Eller skulle jag bara chansa likt narcissisten Chansar mest? Det tycktes gå bra för en majoritet av dem men var fallet verkligen som sådant att de alla satt på denna alkemistiska kod till den gyllene tillika fullständiga investeringsstrategi? Jag försökte syna dem; finna det som de gjorde så rätt. Dock mynnade allt ut i en fortsatt osäkerhet, där jag till en börja tog rygg utan att själv göra egna analyser. Det kom snabbt att visa sig att deras strategi ej var min och att min vetenskap grundade sig på andra erfarenheter än ovan nämnda.

Idag, efter såväl upp- som nedgångar samt ett par år av härdande, är jag mer trygg i min strategi men är den fullkomlig? Utdelningsinvestering, detta år 2016 års modeord, tycks vara en av de bästa strategierna men är det den fullkomliga? Hittills visar sig den, i alla fall för mig, vara en bra sådan. Detta säger mig min erfarenhet. Emellertid är ju ej erfarenhet vetenskap(?).

Erfarenheten säger oss alla mycket men den säger sällan samma ord till envar. Alla har vi vår egen erfarenhet och att bortse från denna är att negligera sig själv; sina tankar; sitt väsen. Om detta tror jag föga tvivel råder. Det intressanta blir, som ovan framkommit; hur väljer vi att använda oss av denna?

Kommer jag att byta strategi? Kommer jag göra en revolution á la Voltaire och Rousseau i min väska? Nej, erfarenheten säger att jag bör köra "buy & hold" med utdelningsfokusering. Dock har ju också min erfarenhet visat, att då jag tidigare varit "säker", likt då jag mer fokuserade på värdeinvestering, att jag de facto ej varit det... och att göra samma sak, dvs. i detta sammanhang förlita sig på min erfarenhet, men att förvänta sig ett annat resultat, är definitionen på idioti...

Pengar gör dig ond?

Vi är nog fler än en som har läst, eller i alla fall hört talas, om Mr Scrooge, som är rik men extremt snål därtill elak och ond. Intressant i sammanhanget är att det till stor del gäller en annan "Scrooge", men att denne heter McDuck i efternamn (för alla som älskade Ducktales, håll ut. Enligt Disney kommer nya avsnitt under 2017).

De säger pengar kan fördärva även de mest ärliga människor. Nu har en socialpsykolog avslöjat en serie experiment som visar att detta ordspråk mer är sant än dess antonym. I stället för att omvandla människor till en välgörande välgörare á la altruister hävdar professor Paul Piff att pengar får människor att bryta mot reglerna på bekostnad av andra.

Professorn hävdar att pengar - rikedom - gör dig mer anpassad efter dina egna intressen, dina önskemål och dina tankar och ej andras dito. Det intressanta med detta förfarande, som kommer som en implicit konsekvens, är att den "rike" isolerar sig från övriga människor, detta såväl psykologiskt som materiellt.

"[...]50 procent av de dyraste bilförarna rusade över övergångsställe[...]"

För att styrka sina slutsatser har Piff (passande namn nu i jultider, försök att inte tänka på den, av två, kända ekorrarna) gjort fela experiment. Ett av dessa var att han analyserade huruvida bilförare stannade vid ett övergångsställe eller ej. Under en eftermiddag, då han ej hade något bättre för sig, ägnade han denna tid till att passera fram och tillbaka över detta. Han fann att ingen av de minst dyra bilarna bröt mot lagen, medan nästan 50 procent av de dyraste bilförarna rusade över övergångsställe.

I en annan färsk studie tog professor Piff in mer än 100 par av främlingar in i labbet i syfte att de skulle spela en omgång av Monopol. För att inte göra någon besviken eller arg lät han singla slant om vem som skulle vara en "rik" spelare och vem som skulle vara en "fattig" sådan. De rika spelarna samlade in två gånger lönen när de passerade "Gå". Därtill fick de rulla båda tärningarna i stället för en, vilket gjorde att de fick flytta runt bordet mer.

"[...]smällde på spelbrädet med sin pjäs och talade högt[...]"

Dolda kameror avslöjade, att under en sessension på endast 15 minuter, visade de rika spelarna tecken på ett kroppsspråk tillika förfarande som signalerade "dominans", smällde på spelbrädet med sin pjäs och talade högt. Den rika spelaren blev också oförskämda mot den andra personen, mindre känslig för den svåra situationen den fattiga spelaren befann sig i och mer demonstrativ av sin materiella framgång.

När de rika, efter att experimentet var avklarat, fick de i uppgift att berätta om varför de vann och vilka strategier de använda. Vad som framkom var att ingen av dem kunde förmå sig att sätta sig in i sin motståndares situation ej heller känna någon större sympati för denne och dennes orättvisa förutsättningar. Professor Piff ställer sig förvånad till hur människans sinne så snabbt kan stänga av sin förmåga att sätta sig in i andra individers, vars situation tillika förutsättningar, är sämre ställda. Detta resultat framkom även hos dem som tidigare tillhört de "mindre lottade".

"[...]har mer pengar/tillgångar en gemene man i detta avlånga tillika janteälskade land[...]"

Ytterligare undersökningar har gjorts och i dessa framkommer liknande resultat; att de rika/bättre lottade tenderar att bortse och ej känna sympati för de mindre lottades situation tillika förutsättningar att klara sig. Detta trots att de tidigare befunnit sig i samma eller i liknande situation.

Fler experiment tillika underlag för detta inläggs slutsats finns och frågan är om dessa laboratoriumsförsök verkligen återspeglar verkligheten? Skall jag gå till mig själv upplever jag mig vare sig mer ond eller god sedan jag upptäckte att jag hade lite mer på kontot än en "average joe". Dock är ju detta utifrån min synvinkel. Kanske uppfattas jag annorlunda av andra?

Många av de spm läser min blogg har mer pengar/tillgångar en gemene man i detta avlånga tillika janteälskade land. Således blir min fråga - hur anser du dig se, tänka och prata med/kring de som har det sämre ställt kontra dig själv? Vilka tankar har du kring dig själv, den situation du idag befinner dig i och hur mycket du har att göra med den? När denna reflektion är klar ber jag dig reflektera kring hur du ser tillika förhåller dig till de som du vet har det sämre ställt och hur du är därtill förhåller dig till dem. Anser du dig förmer eller känner du en genuin sympati och empati för dem?

Med andra ord; har din ökade rikedom gjort dig mer "ond" gentemot de mindre lyckligt lottade?
Som tillägg ber jag om att vi denna gång bortser från det filosofiska reflekterande kring "begreppsvärld", "skuggvärld", Wittengensteins alternativa dito et cetera.

Belåning

Via en nära vän fick jag för för ett tag sedan förfrågningen om jag övervägt att belåna portföljen. Detta i syfte att lägga in mer krut då räntan är så låg och den beräknande avkastningen med råge överträffar Ingves huvudbry. 

Rent matematiskt känns det som en självklarhet och visst finns det många vinster med att göra detta. Dock, och för mig är detta ett stort sådant, då jag är en "känslig" person, vet jag att detta ger mig obehagskänslor. Jag gillar inte att ligga i skuld, detta oavsett såväl summa som till vem. Jag har aldrig kunnat känna mig tillfreds med att leva på/bruka lånade pengar då jag vet att jag ej är i det behovet. 

Emellertid, när jag vänder på myntet framkommer att det rent matematiskt tillika "logiskt" vore klokt att, till en viss del, belåna portföljen nu för att ge den ytterligare bensin mot resans mål. En som tydligt gestaltar detta är rikatillsammans.

Det finns många parametrar att ta hänsyn till; min arbetssituation, min hälsa, bostadsförhållande, mina tankar om räntan och dess rörelser (om jag nödgas gissa enligt kaffesumpsprincipen tror jag den kommer vara låg en lång tid framöver) och min dröm tillika mål med investeringarna. 

"[...]Jag är en sköldpadda på trettio år[...]"

Jag har suttit med dessa tankar under en veckas tid och begrundat dem noga. Vilka för- respektive nackdelar finns? På ett sätt känns det som ett givet val, men då jag känner mig själv, att det med största sannolikhet kommer leda till en sorts ökad inre oro tillika obehag, är jag tveksam om det är rätt väg att gå. Varför stressa? Jag är en sköldpadda på trettio år och kanske är det värt ett par extra år att leva utan denna förmodade oro som kommer av en eventuell belåning? 

I detta fall kan jag inte undlåta mig att begrunda tillika koppla till Skivvärldens värld, du vet den som vilar på ryggen av fyra elefanter, som i sin tur står på en stor sköldpadda som simmar genom universum(?). Inte? Då är min starka rekommendation att du ger dig an denna underbara värld och lär dig både om Nanna Ogg, Mormor Vädervax, Bibliotekarien, Rensvind, Cohen Barbaren med flera. Jag är sköldpaddan och jag har världen - min värld - på min rygg/axlar. Det handlar om att simma rätt; ty en varelse likt denna jätte till sköldpadda gör inte en u-sväng i första tillika snabbaste laget.

Min vän som ställde denna förfrågan menade inget fördolt utan frågan var genuint ärlig och ämnad för något gott. Därtill hålor jag denne högt och vet att han vet precis vad han pratar om; ty han har själv gjort detta och gjort det bra. Emellertid är jag inte han och han inte jag. Vi är alla olika och till syvende och sist är vi alla våra egna herrar. 

Som framgår är jag kluven. Målar jag upp en skräck för en oro som egentligen ej kommer infinna sig? Kanske kommer den infinna sig men att jag snabbt förlikas med den? Skall jag applicera en sorts KBT alternativt ACT även denna gång, likt då jag valde att ta mer från krigskassan för cirka 1 år sedan? 

Kluven är bara förnamnet...

Hur resonerar du kring belåning?