fredag 16 december 2016

Erfarenhet är i sig inte vetenskap

Edmund Husserl var som filosof besatt av den dröm som gäckat tänkare sedan de gamla grekernas tid (läs: min tid); drömmen om visshet. För Sokrates såg problemet ut likt följande: Trots att vi ganska lätt kan komma fram till gemensamma svar på frågor som handlar om sådant man kan mäta, som t.ex. "hur många oliver finns det i den där burken", "hur många grader det perfekta ägget skall kokas i", "hur många ansiktslyft har Dolly Parton gjort" et cetera, verkar det ej finnas någon framkomlig väg till ett gemensamt svar när det gäller filosofiska frågor som "vad är rättvisa?" eller "vilken är den absolut bästa tillika vinnande investeringsstrategin?". Och, likt fallet är med rättvisa och investeringsstrategi; att vi ej kan säkert kan veta vad det är, hur kan vi då säga något alls om detta?



Husserl inledde sin vetenskapliga bana inom matematiken. Medan vi andra drömmer om att kunna resa jorden runt, bestiga något berg, besöka tillika dinera på samtliga av Michelinguidens trestjärniga rekommendationer, skaffa barn, grilla(!) et cetera, drömde denne filosof om att kunna lösa problem likt "vilken är den absolut bästa investeringsstrategin?" med samma grad av visshet som han kunde lösa matematiska problem á la "hur många oliver finns det i burken?".
Med andra ord hoppades han kunna samla alla vetenskaper - och med det menade han alla grenar av mänskligt vetande därtill mänskliga aktiviteter; från matematik, kemi och fysisk till etik och politik - på en säker grund.

"Vetenskapen strävar efter visshet om världen" 
--> "Men vetenskap är empirisk; den beror på erfarenhet" 
--> "Erfarenhet utsätts för antaganden och fördomar" 
--> Så erfarenhet i sig är inte vetenskap"

Vetenskapliga teorier baseras på erfarenhet, likt livet - vilket John Locke, med sin tabula rasa, slog in i det öppna målet. Men Husserl trodde ej enbart erfarenhet kunde utgöra grunden för vetenskapen, eftersom alla forskare vet att erfarenheten är fylld av alla orters förutfattade meningar och missförstånd. Österrikare, ja, den snubbe jag dividerar om var född och uppvuxen i det tidigare österrikiska kejsardömet á al 1850-talet, ville driva bort all osäkerhet för att därigenom ge vetenskapen en helt stabil grund. Tänk om han hade lyckats (eller; kanske gjorde han det?). Då skulle vi alla veta exakt vilken investeringsstrategin som var den yppersta; den gyllene!

"[...]tvivel ej är ett behagligt tillstånd, men att visshet är en absurditet[...]"

För att åstadkomma detta tog Husserl hjälp av 1600-talsfilosofen René Descartes, ni vet han som påstod sig tänka och därför existerade. Precis som Husserl ville Descartes frigör filosofin från alla förutfattade meningar, fördomar och tvivel. Descartes skrev att trots att nästan allt går att tvivla på, kunde han inte tvivla på att han tvivlade. Detta om något är mycket intressant, då tvivel, detta obehagliga tillstånd är något som en föregångare till Husserln diskuterade kring. Denne var Voltaire, som sade att tvivel ej är ett behagligt tillstånd, men att visshet är en absurditet. Således är tvivel en källa till kunskap. Ty genom dess existens ifrågasätter vi och når således denna viktiga tillika ovärderliga valuta - kunskap.



Husserl intar en liknande ståndpunkt som Descartes, men använder den på ett annat sätt. Han föreslår att vi intar en vetenskaplig attityd till erfarenhet och försöker lägga alla våra förutfattade meningar åt sidan (även att en värld utanför oss själva existerar). Först då kan vi börja med filosofin, med en tom duk och utan förutfattade meningar (jmf. John Locke och hans tabula rasa). Husserl kallar detta tillvägagångssätt för fenomenologi; en filosofisk undersökning av fenomenet erfarenhet. Vi -människan - måste se på erfarenhet från en vetenskaplig utgångspunkt och lägga alla förutfattade meningar åt sidan. Om vi är tillräckligt noggranna och har tillräckligt med tålamod kan vi bygga en säker grund av kunskap som kan hjälpa oss med de filosofiska spörsmål som vi har varit medvetens om sedan filosofins barndom.

"[...]Eller skulle jag bara chansa likt narcissisten...[...]"

För cirka tre år sedan slets jag ofta med tankar kring hur jag skulle investera. Likt Lundaluppen? Likt Ägamintid? Likt Vägen Till Frihet? Likt valfri person på börssnack? Eller skulle jag bara chansa likt narcissisten Chansar mest? Det tycktes gå bra för en majoritet av dem men var fallet verkligen som sådant att de alla satt på denna alkemistiska kod till den gyllene tillika fullständiga investeringsstrategi? Jag försökte syna dem; finna det som de gjorde så rätt. Dock mynnade allt ut i en fortsatt osäkerhet, där jag till en börja tog rygg utan att själv göra egna analyser. Det kom snabbt att visa sig att deras strategi ej var min och att min vetenskap grundade sig på andra erfarenheter än ovan nämnda.

Idag, efter såväl upp- som nedgångar samt ett par år av härdande, är jag mer trygg i min strategi men är den fullkomlig? Utdelningsinvestering, detta år 2016 års modeord, tycks vara en av de bästa strategierna men är det den fullkomliga? Hittills visar sig den, i alla fall för mig, vara en bra sådan. Detta säger mig min erfarenhet. Emellertid är ju ej erfarenhet vetenskap(?).

Erfarenheten säger oss alla mycket men den säger sällan samma ord till envar. Alla har vi vår egen erfarenhet och att bortse från denna är att negligera sig själv; sina tankar; sitt väsen. Om detta tror jag föga tvivel råder. Det intressanta blir, som ovan framkommit; hur väljer vi att använda oss av denna?

Kommer jag att byta strategi? Kommer jag göra en revolution á la Voltaire och Rousseau i min väska? Nej, erfarenheten säger att jag bör köra "buy & hold" med utdelningsfokusering. Dock har ju också min erfarenhet visat, att då jag tidigare varit "säker", likt då jag mer fokuserade på värdeinvestering, att jag de facto ej varit det... och att göra samma sak, dvs. i detta sammanhang förlita sig på min erfarenhet, men att förvänta sig ett annat resultat, är definitionen på idioti...





3 kommentarer:

  1. Ja, du, att "sätta" sin investeringsstrategi och sedan verkligen hålla sig till den är inte det lättaste. Jag hävdar att ingen strategi är värd sitt vatten förrän efter tidigast en hel konjunkturcykel. Jag letade upp ett gammals inlägg jag skrivit om detta: http://egoninvestor.blogspot.com/2016/09/nedgangen-kommer-hurra-hurra.html Det visar sig att detta inlägg var inspirerat av ett av dina tidigare inlägg, så det verkar som att det du skriver berör mig.

    Tack!

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej kära Egon och tack för din kommentar!

      Jag tycker det låter logiskt att en strategi ej är värd sitt namn förrän en hel konjunkturscykel ägt rum. Jag tror det finns många som säger säga vara "buy & hold", men när det kommer till kritan är allt annat än just detta. Om detta beror på att man tvivlar på sig själv, tappar "styrka" e.d. går enbart att sia om. Detta till trots ändras ej faktumet att man har sålt...

      Jag kommer ihåg när jag läste det inlägget =).
      Jag tycker det är välskrivet och du driver kloka resonemang!

      Kul att ha dig som ständig återbesökare. Jag läser din blogg men är desto sämre på att kommentera. Jag hoppas du ej tar illa upp av detta.

      ps. har du öppnat Marius?

      /Sofokles

      Radera
    2. Mariusboken har ännu inte öppnats, men jag ser fram emot den dag då jag börjar läsa denna. Jag har tyvärr en del andra böcker jag "måste" läsa först. Kanske kommer jag igenom Marius lagom till dess att fortsättningen publiceras(?). :-)

      Tack för en bra blogg. Fortsätt med dina längre, resonerande och kloka inlägg!

      Mvh

      Egon

      Radera