Blue Ocean

När jag gick på gymnasiet gav min älskade mor mig en bok, Nostradamus Profetior. Ifrågasätt nu inte varför en mor ger en pubertal, lång, gänglig, WC3-nördande samt fotbollstokig ungdom denna, då jag var tidig i min filosofiska utveckling. Jag läste denna med stor fascination; ty, lagom ung och med det lättpåverkad, då livet ej gett mig de verktyg som enbart erfarenhet kan ge, fann jag envar stavelse imponerande. Jag läste spådomar/förutsägelser från en skäggig man verksam under 1500-talet, varav en stor del kommit att besannats (givet att man utgår från visst perspektiv och tolkar relativt lättsamt - läs gärna mitt inlägg om scotomisation). Hade denne mångsysslare, som inte enbart ägnade sig åt profetior lyckas väl i dagens börsnoterade värld? 

"The great shameless, audacious bawler. He will be elected governor of the army: The boldness of contention." (Nostradamus, strong 81 - om Tump?)

För cirka en månad sedan snubblade jag in på en tråd i vilken en bok diskuterades. Denna var Blue Ocean Strategy: How to Create Uncontested Market Space and Make Competition (Chan Kim & Mauborgne, 2005). Denna riktar sig främst till företagsledare och egenföretagare, då dess budskap/syfte är att informera om vikten av att inte konkurrera tills marginalerna är så små att de inte ens ser dem med hjälp av Ture "Temla" Sventons förstoringsglas, utan istället bör "fly" från sina konkurrenter och hitta en ny marknad där de kan skapa sin nisch, bli bäst på den och sedan bibehålla denna makt till processen görs om på nytt.

Författarna använder sig av de två metaforerna "Blue Ocean" och "Red Ocean", där det förstnämnda är det hav där du, dvs. företaget, vill vara tillika verka i; ty här finns inga konkurrenter och ni är kungar på er sak. I ett "Red Ocean" slåss du med utrymmet med minst ett konkurrerande bolag. Striden är tuff och det är inget annat än ett utnötningskrig á la skyttegravskriget under det första världskriget.

"Blue ocean strategists recognize that market boundaries exist only in managers’ minds, and they do not let existing market structures limit their thinking. To them, extra demand is out there, largely untapped. The crux of the problem is how to create it. This, in turn, requires a shift of attention from supply to demand, from a focus on competing to a focus on creating innovative value to unlock new demand. This is achieved via the simultaneous pursuit of differentiation and low cost.

Under blue ocean strategy, there is scarcely an attractive or unattractive industry per se because the level of industry attractiveness can be altered through companies’ conscientious efforts. As market structure is changed by breaking the value/cost trade-off, so are the rules of the game. Competition in the old game is therefore rendered irrelevant. By expanding the demand side of the economy new wealth is created. Such a strategy therefore allows firms to largely play a non–zero-sum game, with high payoff possibilities."

Då jag varken är företagsledare eller egenföretagare kanske boken ej var något för mig? Tyvärr måste jag göra dig besviken om du trodde det, för jag kom att läsa den utifrån mina investeringar och hur jag ser, tolkar tillika analyserar den kommunikation bolagen i min väska förtäljer därtill vad jag allmänt tror om branschen på såväl kort som lång framtidssikt. Jag iklädde mig således ett par andra glasögon och kände att boken kom att tilltala mig mycket.

Alla av oss som investerar har flera aspekter att ta hänsyn till. En av dessa är just framtidstron; hur kommer bolaget att acklimatisera sig till kommande tider om 1, 3, 5, 10 år? Är de av samt före sin tid, eller tillhör de det förgångna tillsammans med såväl Herman Hedning som T-Rex? Hur skapar sig t.ex. Tele2 ett "Blue Ocean"? De konkurrerar med flera aktörer i en bransch som är mycket hårt utsatt. Vad har de för konkurrensfördelar? Vad är nästa nisch, dvs. "Blue Ocean", inom detta segment som de kan segla till? Kan jag utgå från hur de har navigerat historisk för hur framtiden skall smidas? Kan jag lita på ledningens kompetens att de, trots nuvarande röda hav, kan lokalisera därtill styra mot ett blått dito?

Jag hade denna diskussion med en mycket trevlig twittrare och denne svarade mig; "Ja, absolut. Min bedömning är att telekombolag är "framtidssäkra". Stora kostnader för standarderna 5G osv. Dessa måste ju tas av någon, oavsett om de är mark eller satellitbundna. Alternativet skulle vara att Apple skickar upp en satellit och erbjuder world wide men det tror jag föga på. Dessutom är wi-fi-nätverk mycket stabilare i storstäder (tunga betongklossar till skyskrapor, tunnelbanor etc.). På sikt kommer det bli mer och mer trafik i/på näten i och med IoT (Internet of Things), vilket tveklöst kommer gynna dessa telekombolag."

"[...]Axfood är skuldfria samt har en aggressivare strategi! [...]"

Att döma av dennes resonemang ligger det i telekombolagens intresse att snabbt se till att segla till de hav där 5G samt storstäder växer upp. Sedan återstår frågan hur de kan skapa sig ett eget blått hav, utan att bli invaderade och se den blå färgen sprejas blodröd.

Ser vi ovan tendens i dagens Ericsson? Har de trott sig segla på ett blått hav där Huawie aldrig skulle kunna invadera? Från att ha varit ett företag som visste vad framtiden hade i sitt sköte och servera befolkningen med just detta har de tappat denna spåkonst. Vågar jag tro att Ekholm, med inflytande av b.la. Lundberg vet hur att styra?

Samma som ovan, fast i en annan bransch, ser vi i t.ex. dagligvaruhandeln. ICA vs. Axfood är en debatt jag tycker mig se var och varannan dag på någon av alla de otaliga bloggar som poppat upp ur marken den senaste tiden. 
"Lägre P/E i ICA!"
"Bättre tillväxt i Axfood!" 
"Axfood är skuldfria samt har en aggressivare strategi!" 
"ICA expanderar i Baltikum - där finns tillväxt tillika marknadsandelar att ta!" 
"Axfood gynnas av alla flyktingar som kommer, vars plånböcker inte är lika stora som övriga svenskars!" 
"ICA säljer en 'exklusiv' känsla - i det något högre priset ingår bra och fin service, snyggt och professionellt inredda butiker et cetera. Detta kommer göra dem till vinnare för en växande medelklass!" 
"Axfood har investerat i Matse.se medan ICA kör sitt eget. Axfood ligger långt före och e-handel är framtiden!" 

"[...]Öppna och släppa in dem á la Agustulus anno 476?[...]"

Som ni ser finns det många olika framtidsskådningar efter exakt samma fakta och havet, eller ännu bättre; haven, tycks vara otaliga. Just nu har de båda jättarna ömsom låtit stora delar av sin flotta förbli på det röda havet (haha...suck), ömsom flyttat dessa till e-handel, där havet ännu ej är helrött, likväl ej enbart blått.

Hur kommer de "fly konkurrens" och samtidigt vinna marknadsandelar? Hur skall dessa lösa de problem som uppstår när germanerna knackar på en av Servisusmurens alla portar? Öppna och släppa in dem á la Agustulus anno 476? Eller kommer de försöka bygga bastioner, men inte bry sig så mycket mer och istället, ännu en gång, leta nya hav längre bort, långt ifrån sina konkurrenter?

Kommer någon av dem att "vinna"? Ty, i krig finns inga vinnare, bara förlorare, brukar det heta.
Även här; hur skall jag tolka det som ICA skriver i sina rapporter? Även om Axfood just nu, i alla fall utåt, tycks satsa mer än ICA på e-handel behöver det ej betyda att de "vinner". Därtill kommer detta problem med min egen tro/tolkning av branschen och dess framtid i allmänhet, ICA och dess utveckling i synnerhet. Kan jag förlita mig på att ledningen vet exakt vart, när och hur de skall segla? Förstår mig rätt, men inte fick de sin utbildning tillika titel i ett Kellog's Frostiespaket? Man önskar att man kunde svara "nej", men jag tror det räcker att nämna "Fingerprint" så spricker just det argumentet/falska förhoppningen (med reservation för "alternativ sanning").

"[...]Att sitta i solglasögon, likt H&M[...]"

I mitt investerande försöker jag alltid att applicera den kunskap jag har. Detta dels utifrån erfarenheter, dels utifrån böcker och matnyttiga blogginlägg. Den senaste boken jag läste var The Most Important thing Illuminated (Marks, 2013). I denna redogör Marks om bland annat vikten av att "veta det jag ej vet/veta att jag inte vet" samt vikten av att försöka se vad bolagets nästa manöver är, dvs. att vara före marknanden. Då jag ej besitter någon spåkula á la börssnacksgänget, ej heller har en kaffesump värd namnet (Kenny på Aktiefokus har snott alla), försöker jag ändå, utifrån mina begränsningar, att försökt tolka. Vad är nästa "Blue Ocean"? Kommer bolag X att kunna segla dit? Varför blev det nyligen blå havet rött och vad var mitts bolags roll i det hela? Vad kommunicerar ledningen? Ja, jag tittar på dig, K. J. Persson!

Backtrading, dvs. att studera ett bolag historiskt, är en stor del av en analys. Den andra delen består i att studera nuvarande siffror och utifrån dessa, samt historiken, försökt spå framtiden. Desto mer kunskap, desto mer chans att gissa rätt? Förvisso finner jag det logiskt, men risken som finns att vara mycket kunnig, ja, näst intill facknörd, är att man missar ta hänsyn till andra variabler, som man i sitt fackkunnande anser vara obetydliga. Därtill kan det hända att man missar skogen pga. att alla  de där välkända träden står i vägen.

Svaret stavas, enligt mig, metakognitivitet. Om man lär känna sig själv, och hur man bäst brukar agera i vissa situationer utifrån givna förutsättningar samt vilka minor man tidigare gått på, kommer man att kunna lyfta blicken. Kanske inte mot himlen, men ack till trädkronornas nivå.

Tankar kommer alltid. Tankar går alltid. Om det kan vi nog enas. Det jag brukar göra när tankar dyker upp i samband med analyser samt när något oväntat händer på börsen, är alltid att fråga mig; "Varför kommer denna tanke nu? Vad grundar den sig på? Vad triggade den? Hur vill jag agera nu och hur har jag agerat tidigare - hur blev resultatet då?". Genom att tänka likt detta har jag lyckats kunna hålla huvudet kallt i situationer som jag tidigare troligtvis hade agerat på intuition.

"[...]Var inte allt för optimistisk, ljusen i tunneln kan vara ett tåg[...]"

Hur mycket kan jag förlita mig på att ledningen i envar bolag verkligen ser på framtiden med rätt sorts bågar? Att sitta i solglasögon, likt H&M tydligen tycks ha gjort allt för länge, vilket nu lett till att deras tidigare mjuka och vackra hud nu övergått till en bränna så röd att en räka skulle bli avundsjuk, kommer att straffa sig, i alla fall kortsiktigt (om vi ser på H&M betyder detta cirka 8 år...). Att istället ta på sig tjocka och progressiva glasögon gör att de ej kommer förmå se längre än näsan räcker, om ens det (tänk Fingerprint). 

En del av mig vill känna/tycka; klart bolagen har koll. Ledningen är noga utvald, de har en stor och adekvat utbildning tillika erfarenhet i ryggen. Att de befinner sig på en plats likt denna måste väl ändå betyda att de har mer än en pommes på tallriken? Dock vågar jag ej göra detta (ännu en gång, även denna gång med reservation för "alternativ sanning"; Fingerprint). Jag är ytterst ansvarig för mina investeringar; mina pengar. Således är det jag som måste se varje bolag som en passagerare på mitt skepp -det skepp jag vill styra mot de blå haven.

Hur väljer du dina passagerare tillika hur styr du din skuta? Vågar du förlita dig på att historien i envar bolag återupprepar sig? Kommer t.ex. Berkshire alltid leverera likt dagens när Buffett stämplar ut? Hur tolkar du framtiden och hur säker är du att du framtidssäkrat din väska? Kom ihåg de visdomsord som Kafka yttrade; "Var inte allt för optimistisk, ljusen i tunneln kan vara ett tåg."

Intervju med Gyro Gearloose

Av alla som tillhör min generation, dvs födda på åttiotalet, vågar jag nog påstå att en majoritet satt klistrade framför Disneyklubben på fredagskvällarna. För mig kom snabbt Ducktales att bli en favorit, även om serier såsom Luftens Hjältar, Bumbibjrönarna, Piff & Puff m.fl. även de var roliga att se. Dock var just Ducktales något alldeles extra. Således är det med stor glädje jag ser fram emot nyproduktionen av denna serie, som kommer börja sändas under 2017.

Ducktales, eller Ankeborg som var den svenska benämningen på den stad där Kalle, Alexander Lukas, Joakim von Anka, Kajsa och alla de övriga vistades, kom att bli en stad jag kunde för varje kvadratmeter. Även om Gizmokvack kom att bli min favoritkaraktär fanns även en annan som jag tyckte var intressant - Gyro Gearloose, aka. Oppfinnar-Jocke.

Oavsett vad det gällde var detta personen som kunde lösa det. Tillsammans med sin medhjälpare löste de alla problem, såväl små som stora. Mer ofta än sällan blev det fel, men deras vilja tillika intention var alltid god; de ville bidra till något bättre.

Just detta; att bidra till något bättre; att ge utan att kräva något i gengäld är något som verkligen karaktäriserar denna veckas intervjuoffer. Likt undertecknad kom han att börja blogga anno 2014 och har sedan dess givit oss allt från en CAGR-kalkylator till en Sparkalkylator så omtalad att nog envar inom denna bloggosfär har använt mer än en gång. 

Utöver att förse oss alla med fina verktyg har han även en mycket intressant investeringsfilosofi. Hans strategi är verkligen annorlunda och egentligen borde detta begrepp skrivas i plural; strategier, då han har flera portföljer med allt från 15 till 80 bolag vardera.  

Likt i många fall vill vi svenskar ha våra motsvarigheter till utländska kändisar och jag tror ingen annan är mer passande än att denne trevliga man att bli kallad "Sveriges Dividend Mantra". Mina kära läsare, utan vidare krusiduller vill jag släppa fram allas vår Stefan Thelenius.

Stefan Thelenius, är du Sveriges ”Dividend Mantra”?

I vissa avseenden kanske då jag får ett flertal utdelningar varje vecka vilket förstås är smått galet i sig. Men som jag förstår så har Jason Fieber ett stort fokus på sparkvot och tidig pensionering vilket jag inte har så det finns nog andra i svenska bloggosfären som passar bättre in i rollen.

Du får ett par rader att beskriva dig själv och din nuvarande livssituation – berätta för oss!

46 år ung, lyckligt gift och vi har två härliga barn som vi är mycket stolta över. Karriärsmässigt är det också toppen då jag jobbar med ett härligt gäng som alla har hjärtat på rätta stället tycker jag. Kort svenskt svar: vore synd att klaga.

Du har ju cirka 50st innehav, ett flertal portföljer samt olika sorters inriktning på dem alla. Om du skulle sätta en etikett på din investeringsfilosofi, hur skulle den lyda?

Mångfacetterad om man är snäll eller hopplöst ofokuserad om man är realistisk?

Är det ens möjligt att ha koll på samtliga bolag och portföljer? Hur arbetar du med dem?

Bolagen och portföljerna har jag i hemsnickrade spreadsheets så att jag kan hålla kolla på de parametrar som jag tycker är viktigast. Vidare använder jag kurs- och nyhetslarm samt får e-mail kring bolagshändelser via respektive bolags IR-sida. I ärlighetens namn så lusläser jag inte årsredovisningarna för alla mina bolag men försöker läsa på om det viktigaste via 4-traders och Morningstar bland annat. Är bolaget stort som JNJ exempelvis så tror jag inte att det är meningsfullt att lägga mycket tid på varje årsredovisning utan jag utgår från att det är “ett fint bolag” tills annat visas. Däremot för mindre bolag och preferensaktier läser jag på mer noga för att hitta tilltalande aspekter sett ur ett risk/reward-perspektiv.

Du är verkligen bloggosfärens ”Uppfinnarjocke” och du har serverat oss läsare ett flertal underbara verktyg. Var får du din inspiration ifrån? Var finner du tiden och energin för detta?

Jag har byggt stora delar av min karriär på att andra generöst har delat med sig publikt av tekniska lösningar och “know-how”. Detta har jag sedan lärt mig av och själv anpassat till andra sammanhang. För att bidra till den kulturen så delar jag mina verktyg och det finns ingen anledning för mig att sitta på hemligheter när de kan göra nytta hos många andra. Rent kommersiellt kanske jag borde hållit på exempelvis Sparkalkylatorn men jag finner större glädje i att dela med mig än om jag drar in några extra tusenlappar. Sen är det en enormt rolig process att skapa och designa ett verktyg och när idéer och inspiration infinner sig går det ganska fort från ax till limpa.

"[...]tt bygga personligt varumärke inom finanssektorn[...]"

Du skriver ofta om hur du introducerat och bibehåller ett investeringsintresse med dina barn. Hur pratar du pengar med dina barn och är du rädd att du kanske börjat för tidigt med detta och med det gett dem ett annat mer, för deras ålder mätt, skadligt, förhållningssätt till pengar och konsumtion än deras vänner har?

Jag tror mina barn har kunskaper om pengars värde som många av deras jämnåriga och många vuxna helt saknar. Vidare så tror jag även de har en någorlunda sund inställning till konsumtion då det vet att de själva måste spara ihop till större “prylar” och därmed måste prioritera vad de använder sina pengar till. Efter att ha läst Bolmessons bok om barnsparande så tror jag inte heller att man kan börja för tidigt att introducera barn i ekonomiska frågor.

Varför startade du din blogg, vad har den gett dig och vilket förhållande har du till den idag? Fyller den samma funktion/syfte som då du startade den eller har detta ändrats under vägens gång?

I början handlade det om att jag ville dela med mig av privatekonomiska tips och idéer då det sen jag flyttade hemifrån har varit ett stort intresse hos mig. Senare har det blivit mera av att bygga personligt varumärke inom finanssektorn vilket till slut sannolikt ledde till mitt karriärsbyte. Att få feedback från läsarna är bland det bästa med bloggandet och det är extra kul att många kommenterar numera även om man har en bit kvar till Lundaluppens antal.

Vilka är dina främsta tillika sämsta egenskaper som investerare? Skulle du kunna exemplifiera med något/några konkreta innehav/före detta innehav?

Jag har svårt att motstå en hög direktavkastning, vilket lett till turer i Telia och Ratos som jag ångrade till sist. Mina främsta egenskaper är nog att jag mestadels är ganska försiktig och vet mina begränsningar som analytiker vilket jag tror lett till en bra riskjusterad avkastning i närtid till följd av en väl tilltagen diversifiering.

Hmm...hög direktavkastning men ändå "försiktig". Förlåt mig att jag nu drar mycket över en kam, men en (outtalad) regel är att ju högre DA, desto större risk(=).

Visst skulle mina "äventyr" i aktier med hög DA kunna klassas som hög risk men även som jakt på undervärderade case beroende på perspektiv. Visar det sig att den höga utdelningen är hållbar så sker sannolikt en uppvärdering och vice versa även om ohållbara utdelningar kanske i någon mån är inprisade i en hög DA? Minns när jag köpte Dream Office på 14%(!) DA och när de sedan halverade utdelningen så rusade kursen på att den långsiktigt finansiella situationen såg genast stabilare ut. Med "försiktig" menar jag nog att då min andel normalt sett i ett bolag är relativt litet (1-5%) så blir det inte så kostsamt totalt sett att ta en förlust om det visar sig att risken blir för hög. Sen är det möjligt att jag är förblindad av mina höga Sharpekvoter (3-4) och vi får se om den riskjusterade avkastningen är fortsatt god i andra börsklimat.

Vad krävs för att bli en bra investerare?

Tålamod och intresse är en bra start. Ödmjukhet och att man lär sig av sina misstag borde även innebära att man har chans att förbättra sitt resultat med tiden.

"[...]Jag lägger nog nästan en timme om dagen på börsen[...]"

Warren Buffet läser cirka sex timmar per dag om börsen och otaliga bolag. Hur mycket tid lägger du i snitt och vilka kanaler/informationssidor använder du dig av?

Jag lägger nog nästan en timme om dagen på börsen om man räknar ihop det. Twitter och bloggosfären är nog dominerande kanaler utöver de jag nämnt tidigare.

Måste man läsa böcker om investeringar för att bli en bra investerare? Klarar man sig inte på att ”hänga med” i bloggosfären och läsa duktiga analytikers analyser?

En och annan bok skadar knappast men det är nog lockande att ta genvägar via det som du nämner. Jag läser alldeles för lite böcker generellt då jag inte tycker att det alltid ger förväntat värde i förhållande till nedlagd tid. Jag ska försöka läsa några utav klassikerna så småningom men med min nuvarande strategi känner jag inte att jag saknar någon pusselbit men det kan kanske vara en förrädiskt känsla möjligen.

Jag tror att jag aldrig har läst något om ”sparkvot” på din blogg… sparar du och din familj och hur mycket? Finns det något utsatt mål på t.ex. 50% varje månad?

Jag är ingen “snålbloggare” och har dålig koll på vår exakta sparkvot. Jag skulle gissa att den ligger på runt 15% i snitt.

Vad är det som driver dig med dina investeringar? Är det en jakt på ”ekonomisk frihet”, som för övrigt tycks vara den allmänt gällande inom bloggosfären?

Jag drivs nog mest av det är så kul med aktier men visst är det skönt med lite extra tillgångar oavsett. Som det känns nu så hoppas jag att jag får jobba så länge jag vill så en tidig pension har jag svårt att relatera till.

Om du skulle beskriva ditt förhållningssätt till pengar, hur skulle det vara? Vad är pengar för dig?

Ett medel som underlättar vardagen och bidrar till guldkant i tillvaron i form av möjlighet till skön semester, god mat och diverse kulturupplevelser.

Vi har haft minusränta i drygt två år och runt om i världen, USA undantaget, tycks denna politik gått från undantag till regel. Hur har och hur påverkar detta dig och dina investeringar?

Det har gynnat utdelningsinvestering tror jag och är en utav huvudanledningarna till att jag har den strategin som huvudspår för många portföljer.

Har du belånat din portfölj och hur reflekterar du kring detta? Skall man belåna sin portfölj med dagens ränteläge?

Jag räknade lite på det och tycker mig ha funnit en gynnsam balans med ca 17% belåning vilket ger en hävstång på 1.2x. Belåning är inte för alla men med bra villkor så tror jag det är rationellt i en lågräntemiljö under sansade former.

Oavsett vad börsen står i tycks det alltid finnas de som säger att den är för högt värderad medan andra hävdar motsatsen. Vad anser du om dagens värdering på Stockholmsbörsen?

Relativt riskfria räntan och Sveriges konjunkturläge tycker jag inte värderingen är ansträngande för närvarande men det kan gå fort i hockey och bollen är rund.

"[...]42 såklart![...]"

På tal om börser i allmänhet; hur mycket läser du om makro och hur är ditt förhållande till detta – anser du det ”viktigt”? Känner du inte ett sorts tvång att hålla koll på vad som händer i världen?

Ränteläget försöker jag att hålla mest koll på gällande makro. Lite koll på Trump och Putin kan vara bra att ha men att dra slutsatser utifrån vad dessa hittar på är vanskligt vilket visades med all tydlighet förra året.

Det låter rätt så lite... behövs ej mer makro? Med din extremt diversifierade portfölj borde du väl läsa mer?

Borde jag? Gottodix-style? Min extrema diversifiering borde i någon mån funka i olika makroklimat tänker jag. Jag styr allokering mestadels via nyinsättning/återinvestering i den mån jag vill vikta om mellan sektorer i portföljen. I första hand åker nog ett bolag ut pga egna meriter men det är möjligt jag underskattar betydelsen av makro i sammanhanget, vi får se längre fram helt enkelt.

För ett par veckor sedan hade jag äran att intervjua Fundamentalanalys. Till honom ställde jag två mer filosofiska frågor och dessa kommer såklart även att drabba dig.

Vad är tid?

Skönt att avrunda med lätta frågor :-)

Tid är en dyrbar resurs som man bör utnyttja på ett effektivt sätt. Minns en kollega när jag jobbade som vaktmästare i min ungdom. När vi hade “dötid” uttryckte han “nu slösar vi bort dyrbar videotid”. Så tid har ett relativt värde beroende på vad man vill med livet. För min del så försöker jag hinna med så mycket som möjligt under min vakna tid och klarar mig som tur är med ca 5,5-6h sömn på vardagar.

  

Vad är meningen med livet?

42 såklart! För min del handlar det dels om att njuta av livets goda när möjligheten finns i form av god mat och dryck eller upplevelser med nära och kära, en löptur i naturskön miljö eller att stötta mina barn att ta sig an livets olika utmaningar för att nämna några saker. Sen har jag kommit underfund med att om man ger (av sig själv) så får man tillbaka oavsett om det handlar om kärlek, vänlighet eller kunskap. Jag känner att jag har mycket kvar att ge så man får hoppas på fortsatt god hälsa och att det man gör uppskattas.