fredag 12 januari 2018

Life happens (igen)

Detta inlägg skrev jag för cirka 1,5 år sedan och med tanke på de senaste årsrapporter från diverse bloggare som jag har läst, kände jag ett "behov" av att publicera det igen. Jag är verkligen emot att posta "gamla" inlägg, men... ja, förhoppningsvis finns det nya läsare som kan finna nytta och nöje i detta.

Jag kommer ej ihåg exakt datum men det var kring våren 2016 jag upplevde att antalet bloggar tycktes växa snabbare än en hydras huvuden. Vad en majoritet av dessa har gemensamt är att de drivs av unga, mestadels, män som befinner sig i de "early twenties" (nedan text kan absolut även gälla de mer "äldre"). Att de är så unga och redan nu har uppmärksammat sparande- och investeringslivet är inget annat än bra därtill roligt för dem. Jag vill verkligen betona den välgång tillika lycka jag önskar dem!



På många av dessa bloggar har skribenterna presenterat sig, berättat om mål samt hur de planerar att spara, deras YoC et cetera. Detta är verkligen fascinerande siffror men jag tycker att många (alla?) missar en viktig aspekt. De skriver i alla fall ej om denna.

Något som är intressant med livet är att det fortgår. "Shit happens", brukar man säga när saker går käpprätt åt skogen, men torde inte ett mer passande uttryck lyda "life happens"(?), för oavsett om det är en positiv eller negativ upplevelse, utveckling e.d., är det just ett sådant enkelt konstaterande att livet fortgår.

Undertecknad har en kalkyl, extremt lättsam måste tilläggas, på hur jag hoppas få det på det ekonomiska planet. Emellertid är jag medveten om, och detta hopppas jag innerligt, att jag kommer att träffa en underbar tjej och få barn med henne. Därtill kommer säkert en bil att behöva införskaffas inom en framtid, detta oavsett barn eller ej. En lägenhet med lite mer utrymme står också som ett troligt scenario i en inte allt för lång framtid. Att då utgå från en sparkvot på 65-75 % i månaden är att negligera det faktum att det ytterst sällan blir exakt som man planerat.
Att tillägga är att även det motsatta till ovan positiva händelser kan hända; plötsliga sjukdomar, familjeproblem, arbetslöshet et cetera.

"[...]sedan ser tillbaka på med ett leende större Trumps än tupé[...]"

Att använda Stefans sparkalkylator och där skriva in en summa som motsvarar en sparkvot på dryga 70 %, vilket en majoritet av de unga bloggare jag åsyftar tycks hålla, och sedan utgå från att det alltid kommer gälla är, enligt mig, inget annat än rena önskedrömmar. Eller att för den delen inte räkna med att vissa bolag kan sänka sin utdelning mer än vad övriga höjer eller dylikt, är, om inte önskedrömmar, detsamma som att skjuta sig själv i foten.

När jag räknar försöker jag att utgå från ett snittsparande tillika investerande som är betydligt lägre än det jag sparar och investerar idag. Jag hoppas verkligen att detta kommer att ske, för vad är inte livet om man ej får bilda och ombesörja en familj, eller i alla fall ha en underbar partner att skämma bort och bli bortskämd av? Mysiga fredagskvällar med ett glas vin och bara umgås samt diskutera om allt mellan himmel och jord; sömnlösa nätter med en skrikande bebis - stunder som man i ögonblicket säkert avskyr men som man sedan ser tillbaka på med ett leende större Gunilla Perssons självförtroende.
Att fokusera för mycket på sitt sparande; att alltid jaga procent i syfte att uppnå sitt mål i tid, eller ännu bättre; tidigare, skapar en risk att vederbörande kan blir beroende av själva sparandet och därmed aktivt väljer bort mycket av livets härligheter. Den sporadiska Lisebergstrippen, ett restaurangbesök, en sista minuten med gänget et cetera; allt detta är ju underbara aktiviteter och den dagen vederbörande aktivt väljer bort dem, i syfte att den ekonomiska kostnaden ger negativ konsekvens för det utsagda målet om finansiell frihet, befinner sig denne på extremt farliga marker.
Det tar ej lång tid för ett visst förhållningssätt slutligen blir en vana; en rutin; en livsstil.

"Your beliefs become your thoughts, Your thoughts become your words, Your words become your actions, Your actions becomes your habits, Your habits become your values, Your values become your destiny" (M. Gandhi)

Risken att fastna i ett sorts beroende, ett stadium där sparandet blir det primära och allt som bryter mot det ger en sorts "ångest" ökar för varje gång man aktivt väljer bort aktiviteter och vänner som man tidigare velat göra. Till slut, i en mycket mörk värld, kommer man sitta ensam i sin lägenhet och se på alla bilder som vänner lägger upp på sociala medier på diverse resor världen över som de har gjort. Visst gläds du med dem och visst skulle du önska att även du kunde göra detta och befinna dig där, gärna med dem. Dock vet du ju att sådant kostar och detta är ju ekvivalent med ångest och hack i de rullande sparkugghjulen.

"[...]Ställ in dig på att planet kraschar[...]"

Jag vill ej säga att man inte skall eftersträva hög sparkvot. Jag vill ej heller säga att unga skall bli mer frikostiga bara "för att". Det jag vill framlägga är att när Du gör din plan och strategi för hur Du vill spara och investera, räkna då med det värsta och hoppas på det bästa. Min far sade en gång en mycket udda likväl träffande sak då min familj skulle flyga till Sorrento; "Ställ in dig på att planet kraschar. Fatta vilken positiv överraskning om det inte gör det, för då får vi ju bada i poolen och äta all glass som vi önskar." Jag behöver nog ej nämna den blick min älskade mor gav honom...


Man behöver/ska ej vara renodlad pessimist, men absolut realist!

6 kommentarer:

  1. För min del har ökad lön kompenserat ökade kostnader för större boende och bil vilket gjort att sparkvoten i princip kunnat behållas. Ligger dock i snitt snarare kring 40% än 70% som badassen har.

    Inga barn, än. Påverkar kanske en del, främst via minskad inkomst skulle jag tro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej James och tack för din kommentar.

      Bra och imponerande att kunna hålla ungefärliga samma siffror trots vrålåk och större boende.

      Gällande barn tror jag att det blir såväl ökade utgifter som minskade inkomster. Det sistnämnda under en mer begränsad tid.

      Tack för din kommentar.

      /Sofokles

      Radera
  2. Själv fick jag ett arv att förvalta på 2 miljoner 2012 och idag har jag 2,4 miljoner. Arvet ger mig en trygghet och jag eftersträvar inte att dö rikast på kyrkogården. Lev nu och bli inte snåla....att jag "bara" har 2,4 miljoner 6 år senare visar att jag inte eftersträvar att optimera arvet utan ha det som en trygghet när shit happens. PJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym och tack för din kommentar!

      Låter som visdomsord i mina öron; Lev nu och bli ej snål. Det är starkt att klara av att förvalta detta stora arv på det sätt som du har gjort - stort grattis och bra jobbat!

      Önskar dig en underbar lördag och att ingen "shit" händer!

      /Sofokles

      Radera
  3. "Ställ in dig på att planet kraschar" Ha ha jag fick dagens skratt-attack! Lite befriande att läsa om farsans inställning. Som vanligt ett bra och välskrivet inlägg som faktiskt tar upp en sak som jag tror de flesta av oss någon gång upplever, att själva sparandet och utvecklingen därav blir det primära. Jag är glad att jag ändå har öppna ögon och ett öppet sinne och lyckas bortse från bösren i mitt övriga liv där familj o vänner är det viktigaste.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej PP och tack för återkommande besök tillika kommentarer.

      Jag blir glad att höra att du har ett öppet sinne. Visst är pengar viktigt men inte det viktigaste. Det går, utan problem, att ha en sund ekonomi och leva gott. Det ena behöver ej utesluta det andra.

      Önskar dig en underbar dag.

      /Sofokles

      Radera