fredag 23 mars 2018

Den ointelligenta spararen?



Att vi som verkar inom den ekonomiska bloggosfären tillika twittervärlden är medvetna om vikten av att ha koll på sin privatekonomi är det nog ingen som motsäger sig. Vetskapen om antalet inkomster måste slå utgifter om en buffert, ett investerande e.d. skall kunna byggas är lika självklart som att man först tar gurkan och sedan pastejen på mackan - och inte tvärtom.

Det är lätt att bli färgblind om man mer ofta än sällan enbart läser/vistas bland ovan nämnda twitter- och bloggosfärflöde, då en sparkvot under 50 procent är att betrakta som onormalt, vilket det till allra högsta grad inte är. Inom bloggosfären får man läsa om spartips, såsom att köpa storpack, hamstra och bunkra när tillfälle ges et cetera. Att läsa sådana tips/tankar i valfri aftonblaska hör mer till ovanligheterna (bortsett från januari, då alla skall tipsa om hur man överlever "fattigmånaden") och om detta är bra eller dåligt är inte mitt syfte att diskutera i detta inlägg. Jag vill/kan endast konstatera att det finns en tydlig diskrepans mellan de texter och dess innehåll som jag läser inom bloggosfären och de texter tillika innehåll som jag läser i DN, DI och SVD.

"[...]en fis i rymden; en piss i Mississippi(floden) i det stora hela[...]"

Att spara; att hushålla med resurser, såsom pengar, mat eller dylikt, är något som man skulle kunna tro att människan är mästare på; hur skulle vi annars ha kunnat överlevt alla utmaningar som ställts i vår väg? Fortunas översyn? Moirerna? Frågan är högst relevant då man skulle kunna tro att sparande och förmåga att hamstra för sämre tider ligger i våra grundläggande instinkter, jämte mat, sömn, fortplantning samt skydd/tak över huvudet. Förvisso ryms mat inom "förmåga att hamstra (mat)", men då vi för flera tusen år sedan var jägare var det inte likt idag att vi hade kylskåp, frysar, skafferier et cetera, utan när vi slutligen lyckades fälla en mammut eller en sabeltandad tiger var det inget snack om saken: ät, ät allt och ät det nu, för vem vet när vi nästa gång får föda? Överlag gällde samma resonemang för insamlande av sådant som bär, rötter och annat ätbart. Vi hade, och har än idag, en gen som inte kan säga nej (Burnham, 2001).

Just detta, att använda/konsumera allt på en gång, tillhörde således vår överlevnadsinstinkt. Vem vågade spara på kött e.d. med vetskapen om att det kunde riskera att bli dåligt innan det hade inmundigats? Handen på hjärtat; ingen kan väl föreställa sig Herman Hedning "spara" på sin middag? Nej, det var ät så mycket du kan när du har möjlighet. Någon 5:2, pointsräkning e.d. förekom inte, om någon nu skulle tro det.


Detta, att konsumera då du har tillgång tillika möjlighet till det, är något som sitter fast i vår ryggmärg. Då det "bara" har gått cirka 50 000 år sedan släktet homo tillkom; år är som att betrakta som en sekund; en fis i rymden; en piss i Mississippi(floden) i det stora hela, är kroppens, sinnets och genernas utveckling knappt påbörjad.

"[...]högsta önskan är att semestra vid Ullared och få vara med i Lyxfällan[...]"

Slutsatsen som står att finna i denna insikt är att vi, Chansar Mest borträknat, som skriver om ekonomi, sparande, att hushålla och planera kring det mesta i allmänhet, men ekonomi i synnerhet, är annorlunda; en anomali,. Ty det normala är att konsumera allt och detta snabbt. Om detta kommer att ändras är en fråga som är så hypotetisk att den inte ens bör ges plats i våra hårt arbetande hjärnor, men det intressanta i resonemanget är att det är svårt att se om det är vi, de (ekonomiskt) medvetna, som kommer att bli evolutionens vinnare eller tvärtom. Trots att det går mot allt sunt förnuft och logik tycks mindre välbeställda och "icke-medvetna" ta lån högre än Snoop Dog på marijuana, spendera och handla på kredit, "räntefria" avbetalningar, handla likt det ej vore någon morgondag et cetera och när skiten sedan träffar fläkten är det de som har sparat som, på ett eller ett annat sätt, får stå för notan. Jag tror inte en sådan fåraktig tillika korkad fråga såsom höjd skatt på sparande behöver tas upp ännu en gång?

Denna kunskap om att en av människans grundgener säger till oss att prioritera konsumtion före sparande väcker två tankar inom mig. Undertecknad har i över två års tid sagt till sig själv att det är dags att utöka krigskassan och att investera för ett något mindre belopp envar månad. Med handen på hjärtat har det gått sisådär. Eller, för att tala klarspråk, det har inte alls gått. Jag har idag exakt samma krigskassa, i likvider räknat, som för två år sedan. Detta gör att jag rent procentuellt har mindre än för två år sedan...

"[...]Historien säger: konsumera[...]"

Den andra tanken som väcks inom mig är om jag bör ställa mig själv frågan: bör jag bli mindre ekonomiskt medveten, konsumera mer och sluta bry mig om en eventuell morgondag, då historien, i alla fall den svenska, visar att jag bör klara mig skapligt oavsett? Är det jag, som är medveten om vikten att spara/hushålla, som är den mindre intelligenta, eller är det de vars högsta önskan är att semestra vid Ullared och få vara med i Lyxfällan?

Historien säger: konsumera. Mitt (intelligenta?) sinne säger: hushåll och var försiktig med dina resurser. För mig är förvisso "Kung för en dag" en trallvänlig låt, men att den nu helt plötsligt får en helt annan innebörd, då Uggla de facto, säkerligen omedvetet skall tilläggas, har så "rätt" att inte ens kol-14metoden kan motsätta det, får mig att tvivla på mig själv. Är jag en ointelligent sparare?








10 kommentarer:

  1. Bra inlägg! Vad vore ett liv utan tvivel.

    Lösningen är att fatta beslut utifrån andra kriterier än vad det råkar stå för pris på prislappen. Priset är ju trots allt helt godtyckligt utifrån liter mer universella värderingar och vad man blir lycklig av. När man läser texten skulle man nästan kunna tro att du tror överväger att konsumera dig lycklig ;)

    Känner du dig osäker är det bara att boka in den där resan till Ullared och toppa upp med lite SMS-lån och känna efter hur det känns.

    Själv har jag kommit fram till att asymmetrisk spenderande passar mig bäst. 0 eller låga utgifter inom många områden och omotiverat höga kostnader för sådant som jag verkligen prioriterar. Men gissar nästan att du redan tillhör samma kategori.

    Hälsar Seglarn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Seglarn och tack för din kommentar.

      Du gissar till stora delar helt rätt; jag har vissa områden som jag är mer konservativ till gällande hur mycket jag vill betala, medan andra produkters "pris/värde" bestäms utifrån humör och känsla.

      Att tillägga är att jag ej är osäker på mig själv och mitt sparande e.d., utan jag finner det enbart fascinerande att det mänskliga psyket inte är inställt på "konsumera till en viss nivå (läs: till du är mätt) och spara därefter".

      Må väl,

      /Sofokles

      Radera
  2. På 1700 talet var visst medellivslängden runt 35 år. Det måste ju vara naturligt att passa på medan livet fanns. En man i bloggarens ålder kan se fram mot ett liv som kan vara i 85 år. En pensionärstillvaro som för många blir 20 år eller mer. Givetvis måste man spara i en sådan situation. Det sägs att 70 är det nya 50. Många vill ju leva fullt ut i den åldern, och för det krävs pengar.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lars och tack för din kommentar!

      kloka ord och funderingar likt alltid; jag säger ej emot!

      Önskar dig en underbar helg!

      /Sofokles

      Radera
  3. Vad gamla gubbar vill med sin girighet, förstår jag inte. Finns det något galnare än att samla mer färdkost ju mer färden närmar sig sitt slut? Cicero

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym och tack för din kommentar!

      Nulla caena sine caseum!

      /Sofokles

      Radera
    2. Cicero,

      Det svåra är att definiera vad en gubbe är för något. För inte så länge sedan fick män ofta en käpp med silverkrycka på sin 50-åesdag. På dagens 55 plus boende bygger man ofta gym för inte så länge sedan var det vävstolar, och hobbyrum som gällde.

      Många av de barn som föds nu kommer att kunna se fram mot sin hundraårsdag. Att ta ansvar för sin livssituation med en sparad slant kommer att bli allt viktigare.

      Mvh

      Lars

      Radera
  4. Men nu är det väl ändå så att bloggträskets invånare är rätt lika shopping knarkarna i Ullared med den enda skillnaden att dom köper värdepapper istället..... 😉

    En priskskillnad på a och B-aktier i shb utlöser en närmast lavinartad handel som släcker den värsta törsten i väntan på månadens uppesittarkväll då lönen äntligen kan placeras i lämpligt värdepapper.... 😯

    Och visst finns chansen att handla på kredit här också liksom i galleriorna, fattas bara, vinsten måste maximeras! 😉

    Och det ska erkännas, jag är väl också i det närmaste "fullinvesterad" även om jag långt ifrån ägnar all ledig tid att leta köpvärda aktier och pilla med portföljen, det överlåter jag åt qviberg, Wallenberg och Stenbecks mm.....

    För övrigt bra tankar och läsvärt inlägg, det tackar vi för! 🙂

    Mvh snickar'n

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Snickar'n och tack för din kommentar!

      Köper värdepapper är väl mer att betrakta som en investering (givet att man ej köper FING e.d.)?

      Att låta Qviberg, Wallenberg m.fl. sköta väskan är något jag mer än gärna skriver under på!

      Tack ännu en gång för din kommentar! Snickra lugnt och såga nu ej av dig benet e.d. ;)

      /Sofokles

      Radera
    2. Visst är det förhoppningsvis en investering och ofta ger den ju grunden till en bra ekonomi, men det var köplusten jag reflekterade över,, 😉

      Snickar'n

      Radera