Historia, perspektiv & protektionism

Jag hade först tänkt skriva ett inlägg om att det är fraktfritt på matsmart fram t.o.m. den 30 juni, men någon hann före både en, två, tre och fyra gånger... Efter detta tänkte jag skriva ett inlägg om att "predika för de redan frälsta", men fann det något... ja, inte paradoxalt, utan mer... självklart att ej göra?

Detta inlägg är, likt många, relativt långt men låt inte detta avskräcka dig. Som Farbror Barbro säger; "Det finns inga genvägar (till det perfekta ljudet)".

Jag har flera gånger diskuterat ämnet historia och dess relevans för förståelse; förståelse för allt som händer, för ingenting händer utan en orsak och denna är mer ofta än sällan alltid historiskt betingad. Samtliga av dagens konflikter har en historiskt aspekt, såsom USA vs. Ryssland (läs: Sovjet), Israel vs. Palestina, USA vs. Afghanistan, USA vs. Nordkorea, Trump vs. Donald Tusk, Xi Jinping, Merkel, Macron med flera (den observanta kan se att "USA" omnämns mer än en gång...).

Politik har alltid varit en ingrediens i konflikter och även pengar, "skatter" (att plundra), värdeföremål, råvaror eller dylikt. Det är ingen raketforskning att kunskap om historia och tidigare historiska händelser per automatik ger kunskap och insikt i historiska politiska händelser, varför de hände och varför en viss följd tillika konsekvens inföll. Med en gnutta av ovan nämnda raketforskning kan vederbörande även producera och skapa sig en uppfattning om hur A, i framtiden, troligtvis kommer att leda till B. Självklart finns inga garantier för att framtiden blir en repris på historien, men mer ofta än sällan tenderas händelsekedjor med samma/liknande ingredienser att upprepas.

Jag är av uppfattningen att för att bli en bra investerare krävs inte bara kunskap om att läsa en årsredovisning med dess balansrapport samt att kunna se, studera, tolka och sedan räkna på nyckeltal, utan det krävs även kunskaper om psykologi, ha ett starkt psyke, dvs. kunna applicera psykologikunskaperna, samt kunskap om människans historia.

"[...]är den främsta arten; herren på den ökända täppan[...]"

Tidigare har jag hyllat böcker såsom Sapiens: en kort historik om mänskligheten, Om tyranni: tjugo lärdomar från tjugonde århundradet, Synteism: att skapa Gud i internetåldern, Det globala imperiet, Svart Athena och Sidenvägarna: En ny världshistoria, för att nämna några, kring detta ämne. Inlägg om Sidenvägarna: en ny världshistoria samt Svart Athena hittar ni här och här. Ytterligare en bok som jag utgår från, då jag väl har fått hem den och fått gräva ned min näsa bland dess sidor, att räkna till ovan är Lessons of History, vilken jag vill tacka Patrik Wahlén för. Vad dessa ger är en övergripande bild över människan, dess framgångar och erövranden, men även dess misstag och motgångar. Till skillnad från många andra böcker, såsom diverse kursmateriell på valfri historiekurs, är dessa mer målande; mer pedagogiska och mer övergripande, men ofta med bra och träffande detaljerande exempel.

Det som dessa böcker har som styrka, vilket skolmateriell ofta saknar, är att de ger ett alternativt perspektiv. I Sapiens: en kort historik om mänskligheten ger Harari en träffande bild om att det är två faktorer som gjort att människan idag, från att för cirka 70 000 år sedan ha varit en obetydlig organism, är den främsta arten; herren på den ökända täppan. Dessa är: förmåga att samarbeta och organisera sig i antal som överstiger 200 samt förmåga att visualisera och samlas kring en gemensam tro.

Ytterligare ett exempel som en av dessa böcker ger framkommer i Sidenvägarna; en ny världshistoria, där författaren, Frankopan, träffande framlägger hur ett par conquistadorer seglar över den stora pölen, dödar Sapa Inca, förslavar flera indianstammar, startar en gruvverksamhet där de pumpar guld likt det vore en gratisvara för att sedan skeppa det till Europa, vilket sedan leder till att Spanien blir en stormakt, att mer pengar hamnar i omlopp, vilket i sig ger mer välstånd, men även större klassklyftor et cetera et cetera vilket i sin tur leder till inflation i Kina!

"[...]de skulle titta på dig likt du vore an mänsklig gestaltning av hunden Ratata[...]"

Schimpanser, våra närmaste släktingar, kan också samarbeta, men de måste först känna varandra, dvs. ha kunskap om varandra för att utveckla och skapa en tillit. Detta behöver ej människan, ty hon kan, utan att vare sig känna piloten eller flygvärden/flygvärdinnorna, sätta sig på planet och lita på att dessa tar henne till Sorrento. Utan att någonsin ha träffat dessa gör resenären två saker, nämligen 1) litar på personer som den aldrig har träffat, men som den utgår från är fullt kapabla att klara av flyguppgiften och 2) genom detta samarbetar denne genom att sätta sig på sin plats, spänna fast sig och genast tillkalla ovan nämnda flygvärdar för att beställa något stärkande.

Gällande tro är detta att likställa med religion, i ordets sanna bemärkelse. Ja, du läste rätt; sanna bemärkelse. Definitionen på religion är "en gemensam trosföreställning om X". Detta X kan vara kristendom, men det kan även vara pengar eller socialism. Gällande Gud och dennes plats har denne ej något med religion att göra, utan det ryms under "teism". En som bryskt men träffande lägger fram detta, och som ofta är intressant och underhållande att lyssna på, är Alexander Bard i bland annat Aron Flams pod, Dekonstruktiv Kritik.

Tro kan alltså gälla pengar; vi människor har, sedan en lång tid tillbaka, gemensamt "kommit fram till" (förstå mig rätt) att en sedel med diverse motiv tillika serienummer är fullt lika med t.ex. en Tesla, espressobryggare, banan eller, för att dra till med något extra lyxigt, Kalles kaviar. Försök göra detta med schimpanser. De skulle titta förunderligt på dig, nej, de skulle titta på dig likt du vore an mänsklig gestaltning av hunden Ratata, om du höll fram en 20-kronorssedel och sa att du önskade tre fina och färska bananer.

Gällande tro och t.ex. socialism, kapitalism, marxism et cetera gäller samma; det de alla har gemensamt är att det finns en grupp, såväl liten som stor, individer som tror på ett visst förfarande och att det är det rätta - "en gemensam föreställning om X".

Grovt draget skulle det kunna sägas att det som Trump just nu försöker med är att övertala de som har en annan tro än honom gällande USA:s handelsavtal. Ja, det är förvisso att förenkla, men utifrån fakta tolkar han, och hans följare, dessa och skapar sig ett visst perspektiv, medan andra tolkar fakta och skapar sig ett annat. Således har skapas två trosföreställningar, likt de mellan Palestina och Israel, kapitalism och socialism, eller för den delen, marxism. Olika perspektiv har, historiskt, lett till såväl samarbeten och lyckade utgångar som konflikter och krig och för att undvika det senare kan en väl insatt person, som besitter tillräckliga kunskaper att se hur olika tolkningar och perspektiv sammanfaller/inte sammanfaller och agera utifrån dessa.

"[...]tur att jag i alla fall behöll merkantilisminriktningen, för annars kanske jag hade fått utstå ett ännu värre öde[...]"

Ett exempel på detta kan ses under medeltiden och renässansen fram till att upplysningen inföll i början av 1700-talet. Under medeltiden var det ren och skär protektionism; alla såg till att ömsom försvara sina gränser, ömsom att via krig eller giftermål att utöka dessa. Gällande handel var den extremt liten och det var ej förrän Hansan kom in i bilden, vilket var en följd av sidenvägens öppning et cetera, som handel kom att utvecklas och med det kungars insikt att det nog finns förtjänster med detta. Många länder kom att följa denna trend, där handel sågs som en tillgång; en möjlighet utvecklas, skapa relationer till andra nationer samt utöka den inhemska kapaciteten. Dock gjorde ej alla länder det och det tydligaste exemplet är Frankrike, som under1600-talet applicerade merkantilism. Kung Ludvig XIV och hans fränder var förvisso kunniga gällande kultur, men gällande ekonomi var de att likställa med Ulla Andersson. Trots att statskassan sinade och trots otaliga varningar från deras finansministrar, fortsatte de att applicera nämnda merkantilism, vilket i slutet gjorde att landet blev bankrutt. Även denna förklaring är en grov förenkling, likväl ej en lögn eller missvisande bild. Medan bilan föll, folket svalt och otaliga krig förlorades tror jag inte att Ludvig XVI tänkte "tur att jag i alla fall behöll merkantilisminriktningen, för annars kanske jag hade fått utstå ett ännu värre öde".

"[...]Helst skall det vara en rubrik utan någon artikel. Smärtgränsen går vid en ingress, men icke mer![...]"

Nu behöver nuvarande situation, där protektionism diskuteras, bli likt ovan/historien har visat, men det vore ignorant och försumligt att inte ta med denna kunskap i sina beräkningar. Om en protektionism blir mer gällande, kanske investeringar mer kommer att handla om de bolag som ligger i "rätt" länder som blir det viktigaste? Således investerar man mer i ett land än i ett bolag?

Ovan böcker är, Harais och Snyders alster undantaget, krävande och låter sig inte så lättsamt läsas. Detta brukar mer ofta än sällan, i alla fall hos gemene ungdom, vara likställt med "orkar inte...". Helst skall det vara en rubrik utan någon artikel. Smärtgränsen går vid en ingress, men icke mer! Kort, enkelt, koncist och utan några krusiduller är det många som önskar, men tyvärr är livet, människan och vår historia ej det. Vi är så extremt komplexa att vi ännu inte, trots att anno 2018 har infunnit sig, har listat ut exakt hur vår hjärna fungerar, eller hur långt ett snöre är. Eller hur man kokar det perfekta ägget. Eller... ja, jag tror att ni förstår. Således erfodras vilja, motivation och ansträngning; ty ingenting är gratis. Något som däremot är gratis är denna video med Harari, då han gästar Island för sitt boksläpp anno 2016. Videon är cirka 80 minuter lång, men låt dig ej avskräckas, för det är åttio mycket underhållande, matnyttiga och högst intressanta minuter.

Siffror eller psyke?

Undertecknad har vistats med alla de stora; när jag var ung lärde Sokrates, Platon och resten av "grabbarna" (vänligen alla förespråkare för ett jämställt samhälle; detta var före er tid, såväl bildligt som bokstavligt talat) mig allt om allt och inget. När dessa valde att lämna Tellus för  att istället festa i Hades, eller i Elysium, kom jag att få vandra ensam ett tag tills upplysningsepoken anlände. Väl därefter kunde jag ånyo vistas med människor, som istället för att jobba och göra rätt för sig valde att bara vara; bara sitta och tänka på vad meningen med livet är, vad som kom först; hönan eller ägget; hur långt ett snöre är med mera. Inte för att jag vill baktala dem och vara den som är "den", men de var inte så lite torra (jmfr. med valfri fransk "vin"), vilket slutligen gjorde att vi kom att gå skilda vägar. Dock bör tilläggas att de franska vännerna var relativt roliga att umgås med. Detta trots deras förmåga att inte bara tappa ansiktet då man satte dem på plats, utan även huvudet...

Det som alla dessa tänkare har gemensamt är att deras filosofi är nära knuten till psykologi och det är ämnet (förvånad?) för dagens inlägg. Psykologi och investeringskunskaper. Likt de lärda fortsätter att tvistas om vad som kom först - hönan eller ägget, är min fråga snarlik: vad behövs först för att en nybörjare skall lyckas: ett starkt/hållbart psyke eller investeringskunskaper?

"[...]sitter Lotta i soffan och äter nyttiga snacks från[...]"

Utan ett starkt psyke kommer vederbörande att ha svårt att släppa de ständigt uppdaterade och levande köp- och säljblocken därtill lida med varje rödfärgad siffra samtliga sekunder som börsen är öppen envar dag. Denne kommer att tvivla för varje nedgång; tvivla på sig själv, på bolaget och dess styrelse samt på alla andra som är positiva till bolaget. Mer troligt är även att denne fiktiva person, låt oss kalla honom för Leif, kommer ha svårt att fokusera på sitt vardagliga liv, såsom jobb, familj, fritid et cetera, då all psykisk energi går till att bekämpa och försöka hålla ångesten bi. Leif förstår inte varför han tvivlar. Han har läst envar kvartals- och årsrapport, studerat och analyserat nyckeltal via Börsdata samt diskuterat med andra, såväl positivt som negativt inställda, personer. Han har räknat ut ett P/E och anser att Catena Media är kraftigt undervärderat och att kassaflödet är mycket starkare än vad dessa s.k. "experter" anser och bedömer.

Medan Leif livnär sig på naglarna denna femtonde septemberafton anno 2017, sitter Lotta i soffan och äter nyttiga snacks från Taotaenoi, helt lugn och harmonisk. Gällande hennes köp av Fingerprint tidigare samma dag finns det lite som berör henne. Folk, bloggar, tidningar och experter säger att bolaget är en svensk framtida klenod och riskerna att bolaget skulle gå i graven är obefintliga; ja, t.o.m. omöjliga. Hon förstår inte mycket om det här med bruttomarginal, ROE, RoIC, nettoskuldsättning, kassaflöde med mera, men... äh, det får gå och det kommer att gå. När allt kommer omkring är det ju bara pengar; pengar som hon förvisso inte vill förlora men kom igen - vad är chansen för det i det långa loppet?

Leif och Lotta är båda nya på börsen och besitter två olika och viktiga egenskaper. I en utopi besitter de båda dessa, men när man är ny på börsen och som investerare är det sällan som båda dessa finns och agerar i ett bra samarbete; en symbios. Mer ofta än sällan verkar det som att de flesta saknar det psykiska; att våga lita på/till sig själv och ignorera de dagsaktuella svängningarna. Undertecknad tillhörde denna kategori då det begav sig. Till en början gick det bra - Shamaran gav mig en härlig avkastning. Sedan gick det mindre bra, då psyket fick mig att ta en förlust x2 i ett annat oljebolag. Jag hade studerat och analyserat båda bolagen, men detta hjälpte föga i det sistnämnda fallet. Anledningen till att jag ej fick panik i Shamaran är att jag, av ren tur, lyckades köpa på 2,10 kronor och sedan sälja på kurser om 3,10 - 3,17 kronor. Mellan dessa siffror var det aldrig någon nedgång och jag låg hela tiden på plus. Således kände jag mig som en kejsare men utan slaven som ständigt skall viska "memento mori".

"[...]Mer ofta än sällan är det unga personer som har noll procent erfarenhet[...]"

Vi har alla olika preferenser och oavsett om vi försöker att inta ett objektivt förhållningssätt, eller ett mer fenomenografiskt eller fenomenologiskt sådant, kommer svaren att bli varierande. Det är inte ofta som någon frågar mig om vad jag anser att de skall investera i, men vid de fåtal gånger som det händer brukar jag först fråga om vad målet är, hur mycket tid de tror sig vilja lägga ned, vilken erfarenhet de har et cetera. Mer ofta än sällan är det unga personer som har noll procent erfarenhet. Till dessa brukar jag säga, men inte "föreslå", att ett bra förfarande är att månadsspara i Avanza Zero eller någon annan gratisfond samt 1-3 andra, billiga fonder som riktar in sig på globala index samt mot tillväxtmarknader. Vill de prompt ha aktier är mitt andra förslag investmentbolag.

Varför har jag detta förfarande? Min tro är att här får den oerfarne möjlighet att lära känna sig själv, då investmentbolag och fonder går upp, och ned, i pris envar dag - här sätts alltså psyket på plats. Till skillnad från andra "renodlade" aktier (bolag), kan investeraren här applicera tankesättet "De där Wallenbergarna/Lundbergarna vet nog vad de gör och de har nog bättre förutsättningar än jag att använda mina pengar på bästa sätt. I alla fall just nu". Detsamma kan sägas/tänkas om fonder och dess förvaltare.

Under tiden som månaderna går är min förhoppning att investeraren, Leif eller/och Lotta, hela tiden utvecklar sina egenskaper och i en sakta men säker takt, kan/vågar att bli mer och mer självständiga. Det blir som att lära sig cykla med stödhjul.

Dock kvarstår frågan: vilken är den "första" och viktigaste egenskapen som krävs av en ny/grön investerare. Är det kunskap om att räkna/värdera? Ett starkt psyke? Eller är det något annat?
Självklart är att de båda finns och är lika starka från den första minuten som börslivet börjar, men låt oss ta bort denna utopiska bild. Vad anser du?

Kopparbergs

Att diskutera kring kvartalsrapporter må ej vara det roligaste, men i valet och kvalet mellan att lyssna på grannarnas val av "musik", strömmande från deras portabla högtalare placerad på den gemensamma gården, och läsa en rad eller två av en sådan, valde jag det sistnämnda med lurarna pressade så hårt mot trumhinnan att Nicko McBrains slag skulle vara lika vaga likt Stefan Löfvens och det socialdemokratiska partiets stöd.

För ett par veckor sedan kom Kopparbergs med sin delårsrapport Q1 2018 och det var verkligen en rapport att likställa med mellanmjölk, en aning, ändock ej fullt ut, sur sådan. Förvisso ökade, trots tappade intäkter(!), resultatet till 30,6 miljoner (24,0) och resultatet per aktie till 1:48 kr (1:16), men nettoomsättningen sjönk till 343 miljoner kronor (362). Gällande tappade intäkter är detta något som bör beaktas. En, rimlig, tolkning torde vara att bolaget slåss med prispress, då volymerna är desamma som förra året, vilket enligt Vd, Peter Bronsman, är att betrakta som "mycket positivt". Undertecknad tycker inte att samma volym är positivt, trots VD:ns argument att inga nya smaker/varor har lanserats. Målet skall alltid vara att växa; växa, växa och växa på konkurrenternas bekostnad. Undertecknad vill se lite mer mentalitet á la Ivan Drago "I must break You" (exklusive hur det sedan de facto slutar) och mycket mindre snuttefiering á la Nalle Puh. En farhåga i diskussionen är, såklart, att bolagets konkurrenter har börjat komma ikapp...

Källa: Börsdata

Källa: Börsdata

Likt tidigare rapporter är Bronsman sparsam med orden, vilket ömsom är att tolka som positivt, ömsom dess antonym. Emellertid hade det varit önskvärt med lite mer än "Övriga exportmarknader har börjat bra och vi har positionerat oss som ett premiumvarumärke på de flesta marknader där vi är verksamma". Önskvärt vore mer om metoden; bolagets sätt att exponera sig, då det, i en högst ovetenskaplig undersökning utförd av en avanzian, visar sig att bolagets aktivitet på sociala medier är lägre än kvaliteten på Donald Ducks... förlåt, Trumps, tweets.

Att pundet fortfarande spelar en stor roll för bolaget var väntat och så kommer det att vara i minst tre, eller kanske t.o.m. fyra, år till. Detta givet att expansionsplanerna fortgår enligt plan och att USA välkomnar den Kopparbergska cidern likt de gjorde med Karl-Oskar och Kristina.

I den sparsamma rapporten skriver även Bronsman att "Året har börjat mycket bra, med det bästa resultatet någonsin för perioden. Resultatförbättringen härrör sig bland annat till att pundet har återgått till en mer normal nivå jämfört med perioden föregående år. Än är det för tidigt att säga hur årets resultat kommer att bli då de stora osäkerhetsfaktorerna är valutakursutvecklingen framförallt [sic!] på pundet samt hur vädret blir under sommarmånaderna".

Vädret är mer tillåtet för Kopparbergs än H&M eller Inwido att skylla på och gällande valutan är situationen inget annat än, vad Bronsman själv skriver; osäker. Att bolaget är så mycket beroende/utsatta för det brittiska pundet är att betrakta som en svaghet från bolagets ledning; ty, att bedriva tvåfrontskrig är förvisso riskabelt, men att bedriva enfrontskrig och inte vinna mark är att likställa med första världskrigets skyttegravskrig. Undertecknad vill inte ha något "På västfronten intet nytt", utan raka motsatsen!

Även om det ovan har fokuserats på det negativa kan det ändå konstateras att såväl soliditet som vinst ökar lite i Q1,

Källa: Börsdata

Om ni nu tillåter undertecknad att lämna diskussionen kring Q!, kommer här lite andra tankar och information. I mitt förra inlägg om Kopparbergs gavs deras IR möjlighet att besvara ett par frågor, varav en var om de ämnade göra någon satsning mot fotbolls-VM. Svaret var: "inget som jag kan avslöja". Med fjorton dagar kvar har ännu ingen specifik produkt eller kampanj synts till, vilket bör betraktas som ett misslyckande. När en av världens största , ja, kanske t.o.m. den största, sportevent går av stapeln skall man satsa, och det rejält.

När jag framförde ovan kritik/tankar fick jag som svar av Sarah Bronsman, IR-ansvarig: "Vårt största fokus under VM ligger på att synas i samband med matcherna, och då offline. Alltså hos våra kunder där Sofiero säljs. Utöver detta lanserar vi vårt VM-tips på torsdag eller fredag denna vecka (V. 23, förf. anmärkning) vilket blir online"

Utöver ovan "misslyckande", finns även andra. Anno 2017 tappade Kopparbergs sin post som förmedlare av flytande vätska till alla Sweden Rocks besökare. Istället var det Carlsberg som tog över den mycket inkomstbringande rollen. Även detta år råder samma ordning...

Beträffande övriga festivaler syns inga cider eller kopparbärz. Summerburst har Heineken, Way Out West och Brännbollsyran kör med Norrlands och... ja, såhär fortsätter det då listan på årets stora festivaler genomsökes. Att inte närvara; att inte visa upp sig och hålla sina produkter framför näsan/munnen för potentiella kunder, är inte ett bra förfarande om man önskar vinna konsumenter och expandera verksamheten.

När jag ifrågasatte ovan fick jag som svar av Sarah Bronsman, IR-ansvarig att: "Vi är med på Big Slap, Statement Festival samt har försäljningen på Nya Ullevi och Gamla Ullevi i Göteborg. Arenorna är då på helår vilket är mer lönsamt i längden".

Utöver ovan finns ytterligare en kritik att framföra. Bolag som säljer tillika tillhandahåller produkter, som är inbegripna av en åldersgräns, skall ha en tydlig kontroll/varning på sina sidor innan besökaren kan börja navigera. När en besökare surfar in på systembolagets hemsida kommer genast nedan bild upp. Här finns två tydliga val: "Jag är under 20 år" och "Jag är 20 år eller äldre". Förvisso är det inget som hindrar en person som är under 20 år att trycka på sistnämnda, men det finns i alla fall ett val!

När Kopparbergs hemsida besöks finns inte ens något val, utan besökaren har enbart ett alternativ. Det kan, av många, ses som ett dåligt och ansvarslöst förhållningssätt mot alkohol och de risker som är förknippade med detta. Förstå mig rätt - jag vill att sidan får många besökare, men det är viktigt att bolaget har ett bra, adekvat och korrekt förhållningssätt. Om jag skulle sätta min brorson, som snart uppnår en ålder om cirka 1,5 år, vid datorn för att leka med musen är möjligheten mycket stor att denne lyckas trycka rätt (han kan ju i alla fall inte trycka fel...). Förvisso är det ingen "skada" att detta händer, men jag är av åsikten att det skall vara lite mer "svårt" att besöka hemsidor som tillhandahåller varor där det finns åldersbegränsningar.

Likt ovan frågade jag bolaget om detta, som via Sara Bronsman svarade: "Ja, det är verkligen en fråga som det går att spekulera i och vi har alla olika åsikter."

I maj startade bolaget, dvs. Kopparbergs och inte Systembolaget, sin sommarkampanj på de brittiska öarna - Outside is Ours. Med detta kom också en ny produkt att lanseras - Kopparberg Black, som är en äppelcider med toner/smaker av björn- och svarta vinbär. Denna lanserades den 4 juni och finns, än så länge, enbart tillgänglig på fat och att köpa/beställa på pubar & festivaler, s.k. "on-salers". Bolaget kommer även att närvara på flera festivaler i UK, där de ämnar att marknadsföra denna produkt extra. Bland annat kommer de att närvara på Lovebox, som är i London, och Citadel, även den i London (Morningadvertiser). Hittills har bolaget lyckats bra när nya produkter har lanserats och undertecknad hoppas att så även blir fallet denna gång.

Jag har ej haft mycket tid till annat än jobb denna vecka(student- och betygstider), men jag hann i alla fall med en liten stund där jag försökte hitta bloggar, "recensioner" e.d. om denna, men föga fanns att finna.

Innan detta inlägg avslutas bör ett, eller två, ord nämnas om USA och bolagets försäljning där. Den 8 mars i år, 2018, blev publicerades en intervju med Bronsman i Affärsvärlden, i vilken han berättar att de har en partner på gång "over there", vilket kan göra att distributionen kan gå från nuvarande tre delstater, New York, Florida och Georgia, till att inberäkna samtliga  femtiotvå. Då detta avtal ej nämns i Q1 utgår jag från att det vare sig är klart, eller avbrutet. Ej heller fick vi läsa något om intåget i de baltiska länderna och senare Ryssland. Emellertid tror jag att detta kommer ta tid, då Bronsman är en strateg som hellre applicerar "better safe then sorry" och tar små, men stadiga och bestämda kliv. Hittills har detta visat sig vara ett bra förfarande, men kommer det fortsätta att vara det? Konkurrenterna tittar på Kopparbergs produkter och vad bolaget gör "rätt", men även "fel". Med dessa hasandes i hälarna kanske ledningen i cidergruvan bör lägga i en högre växel?

PISA och skoldebatten

Nej, detta är inte ett inlägg som handlar om investeringar och ekonomi i den bemärkelse att det går att finna tips, idéer, underlag e.d. för att investera i sin privata portfölj, utan det kommer att handla om skolan, som är en investering för alla. För cirka ett år sedan diskuterade undertecknad, kortfattat skall tilläggas, med en vän - Anders Ölve -via twitter om skolan och denne sade att det skulle vara intressant att läsa mer om skolan och framför allt PISA. Således...

Det är ömsom roligt (förstå mig rätt), ömsom tragiskt att visats ute på diverse bistros, pubar et cetera och mingla som lärare, för så fort du nämner "jag arbetar som lärare" brukar det alltid bli diskussioner á la "Vad är det för fel på dagens skola? Jo, det skall jag säga dig. Det beror på X, Y och Z". Vad skolan behöver, för alla tycks tycka att den inte är bra, tycks alla och envar veta. Utan att ha någon vetenskaplig grund för min tes, vågar jag utgå från att om DU skulle fråga en vän, släkting e.d., skulle denne snabbt ha ett "botmedel" mot det som är dåligt i skolan. Varför? Jo, alla har gått i skolan och vet därför vad som behövs. Att samhället har ändrats sedan dess, är inget som berör denne ej heller något som skall tas med i deras "botmedel".

Idag tycks en majoritet (läs: "alla") använda PISA-resultat/undersökningar som underlag för att säga att den svenska skolan inte fungerar som den skall och att något måste göras. Så sent som tisdagen den 29 maj kunde läsarna läsa i Dagens Industri att "Sverige borde kopiera den finska skolan". Jag tänker här inte diskutera om den svenska skolan måste förändras och/eller vad som måste göras. Det jag vill diskutera är att dessa monologer (ja, Mr. Björklund och Mr. Fridolin - jag tittar på er), löpsedlar, diskussioner tycks bygga på undersökningar som genomförs av en myndighet - OECD -, som till en början var fokuserad på ekonomisk utveckling och som saknar några egentliga befogenheter. Till skillnad från Världsbanken eller Internationella valutafonden har OECD ingen möjlighet att med ekonomiska styrmedel påverka eller styra en viss sorts politik.

Kortfattat redovisat om hur OECD kom att bli en mer betydande spelare i diskussionerna kring skolan börjar med att USA, som på 1980-talet hade insett via en rapport, A Nation At Risk, som visade på katastrofala siffror för den amerikanska utbildningssektorn,  att det minst sagt såg brunt ut för landet. USA önskade mer internationella data om utbildning i syfte att kunna kopiera andra framgångsrika metoder. Just detta "copy & paste" är något som har blommat upp i den svenska pedagogiken de senaste tio åren. Det kallas för "evidensbaserad pedagogik/undervisning" och argumentet för att använda en annan metod än den som inte fungerar, utan att vare sig anpassa efter elevunderlag, kultur, förkunskaper et cetera, är att det fungerar för någon/några andra, mer ofta än sällan i ett annat land. På en annan kontinent. För ett folk med en annan historia. Med en annan kultur. Ja, ni märker nog hur min inställning till detta förfarande är. Emellertid är jag för att detta kommer in i skoldebatten, men det måste ses på med mer nyktra ögon. Vad gör andra bra och vad kan vi se/lära av detta? Hur kan vi införliva och applicera detta i vår skola/samhälle och samtidigt anpassa efter skolans/klassens/elevens förkunskaper tillika förutsättningar. Evidensbaserad forskning har mycket att ge, men att köpa den rakt av, utan att klämma på grisen och syna säcken, är ett steg som är dömt till dåligt lärande för eleverna.

Slutligen, innan jag återgår till att diskutera PISA, måste det lyftas fram att den evidensbaserade pedagogiken har fått en extraskjuts på grund av tillkomsten an New Public Management (NPM), där vinster, maximal nytta till minimal kostnad, kvantitet för kvalitet et cetera har fått en maktställning iom. tillkomsten av friskolorna, vara många, men inte alla, mer strävar efter att gynna ägarna på bekostnad av b.la. lärarna. Medan lärarna önskar mer tid, möjlighet till fortbildningen et cetera, händer mer ofta än sällan att ledningen hänvisar till en viss pedagogisk metod som ömsom är billig(are), ömsom har fungerat ypperligt i ett annat land/skola/geografi och att denna kan appliceras här. Rakt av. Utan krusiduller. Ja, nu drar jag alla över en kam och jag vet att jag är bred i min generalisering, men jag hoppas att syftet och andemeningen framkommer.

"New Public Management var ett misstag" (L. Lewin, 2017)

Den komparativa metoden kan sägas ha sitt "moderna" ursprung under det Kalla Kriget och då USA såg hur Sovjet förlöjliga dem med sina framsteg med Sputnik. I USA såg man med rädsla på hur Sovjets framgång kunde vara en indikator på att landet, och dess befolkning, hade blivit mer okunniga. Något måste de röda göra rätt, för annars skulle de ej vinna över de blå. Sagt och gjort slog man inte bara på den lilla, utan den stora trumman. USA:s framtid, dvs. barnen/de unga, skulle ges bästa möjliga förutsättningar och landet satsade stora summor på sin utbildning. Man tog intryck, jämförde, utvärderade et cetera. inom landet. Samtidigt som detta kom IEA - den internationella utbildningsorganisationen, som gör utvärderingar och jämförelser - att se gryningsljus. Idag är det IEA som står bakom de, efter PISA, mest ansedda undersökningarna gällande utbildning - TIMSS och PIRLS. För att inte bli för utdragen rekommenderas denna länk för att lära sig mer om organisationens historia tillika vad dessa undersökningar undersöker.

Så. Finland är bättre än Sverige - bara att kopiera(?)! Ja, om vi utgick från att vi har samma historiska, kulturella och sociala förutsättningar tillika faktorer. Detta är vad som påverkar vad som är möjligt, om, när, hur och varför det är det. Skolan är en del av samhället, politiken, kulturen samt historien, detta såväl på lokal, regional samt nationell nivå - dvs. vad som fungerar bra i Åmål behöver inte fungera lika bra i Stockholm. Dock torde möjligheterna för detta vara högre än i Hongkong, då de svenska städerna har, allt annat lika, samma kultur, historia tillika sociala förutsättningar. Skolan lever således i en symbios med hela samhället och kan ej fungera utan sin andra hälft.

"[...]Ungefär 80 procent av alla sydkoreanska ungdomar går i extraskola på eftermiddagarna[...]"

Om vi nu ändå skall ge oss an att kopiera, kanske vi lika gärna kan ta från Sydkorea! Sydkoreanska femtonåringar går 100 timmar mer i skolan per år, läser läxor 3,5 timmar mer per dag, tränar idrott 22 mindre per dag och sover en timme mindre en svenska femtonåringar (ncee.org). Det är, i sammanhanget, värt att notera att 3,5 timmar mer per dag under 180 skoldagar i nio år motsvarar 5670 timmar, vilket motsvarar ungefär 7,5 läsår enligt den svenska timplanen (6890 timmar/9 år). Dock ställer denna studiekultur högra krav på framför allt föräldrarna, som både själva måste assistera vid läxläsning samt betala för bästa möjliga eftermiddagsskola. Ungefär 80 procent av alla sydkoreanska ungdomar går i extraskola på eftermiddagarna och deras föräldrar betalar mellan 10 och 25 procent av sin disponibla månadsinkomst för privatutbildning (Park, Byun & Kim, 2011). Det finns studier som visar att föräldrar lägger ned lika mycket på privat undervisning för sina barn på eftermiddagarna, som regeringen lägger på den statliga grund- och gymnasieskolan (Kim & Lee, 2010).

Som framkommer finns här en annan studiekultur; ett annat förhållningssätt till studier och utbildning. Kan Sverige kopiera detta? Ja, men det kommer ej att fungera förrän även den svenska mentaliteten, kulturen tillika samhället (förstå mig rätt) ändrar sig. Du kan inte klämma ned en fot i storlek 45 i ett par 38:or.

En annan sak som påverkar utgången av PISA är det faktum att olika länder har olika läroplaner, där vissa har mer fokusering på de naturvetenskapliga ämnena, medan andra på de humanistiska. Sverige är ett land som historiskt har tillhört det sistnämnda lägret, men sedan PISA-chocken anno 2000 har allt fler röster börjat höjas för att byta mot den förstnämnda. Är detta bra, eller dåligt? Det kan vi ej veta, då det finns såväl för- som nackdelar med båda systemen. PISA mäter kunskaper inom matematik, läsförståelse, naturkunskap samt problemlösning. Sett till läsförståelse tillika problemlösning, har Sverige mer ofta än sällan hamnat på de högre nivåerna, medan landet, historiskt, har legat strax under, eller på, snittet gällande matematik och naturkunskap. I omvärlden är matematik och naturkunskap ämnen som bedöms mer viktiga än andra, vilket är en anledning, men inte den enda, till att många ser på Sverige och dess utbildningssystem som mindre bra.

"[...]Lyd sedan dessa, vilket är den punkt där det mer ofta än sällan, oavsett ämne/spörsmål, brister från de styrande och beslutsfattande[...]"

Då inlägget nu börjar bli långt skall en slutsats försöka nås. Att PISA, PIRLS och TIMSS finns som komparativa studier är bra, men resultaten från dem används fel i skoldebatten. Vad som inte behövs är politiker som skall göra en snabb och stor förändring, grundad på... ja, egentligen ingeting (host herr Björklund och Fridolin). Ej heller är det bra att envar kvällsblaska skriker ut att det är "Skolkris" då resultaten från varje undersökning jämförs. Undertecknad är inget mattesnille och självklart framstår jag som en noob värre än Jan-Olof då jag jämförs med mer duktiga matematiker. Dock anser sig undertecknad vara mer stark gällande läsförståelse, där mattesnillena kanske är lite svagare. Min önskan är att samtliga resultat ses på och bedöms med nyktra ögon och att staten istället låter experter, såsom Christian Lundahl, Dylan William, John Hattie, Sir Ken Robinson och Gunnel Colnerud, för att nämna vissa, samlas, diskutera och föreslå de förändringar som bedöms nödvändiga att genomföra. Att ändra skolan, dess läroplan och övriga styrdokument var fjärde eller åttonde år är dömt att leda till ett misslyckande, då det tar en mycket längre tid att dels applicera tillika implementera alla dessa. Självklart skall läroplanen utvecklas i takt med samhället, men detta skall ske under kontrollerade former och inte likt det hafsverk som Lgr11 och GY11 var. Ge experter möjlighet att påverka och lyssna sedan på deras råd. Lyd sedan dessa, vilket är den punkt där det mer ofta än sällan, oavsett ämne/spörsmål, brister från de styrande och beslutsfattande.

Att en ändring, som skall vara mer hållbar och långtgående, erfordras tror jag det är många som anser. Undertecknad är enig i detta, men grundar ej sitt ställningstagande enbart på PISA, utan på de fakta som kommer från mer nationella rapporter. Nyligen publicerades b.la. en ny rapport om hur elever som kommer från familjer med låg socioekonomisk bakgrund tenderar att få sämre betyg än de som kommer från familjer med en stark studiekultur tillika socioekonomisk bakgrund. Detta är ett, av många skall tilläggas, problem som måste lösas. En elev, en människa, skall ej stå och falla bara för att denne är född i en viss stad i ett visst land och har föräldrar som inte har haft förmånen, viljan, insikten, lusten att tidigare i sina liv studera. Enligt Skolvärden (5:18) har 142 597 elever, mellan åren 2008-2017, gått ur grundskolan utan gymnasiebehörighet. Det skall inte vara tillåtet; detta är inget annat än ett stort misslyckande. Hur skall det lösas? Vi kan ju fråga Björklund, som med GY11 och LGR11 slog sig för bröstet. I samma publikation (Skolvärlden, 5:18) säger denne, samt utbildningsminister Gustav Fridolin: "Det är ett stort misslyckande".