I ett land där oppositionens krafter ökar blir det mer och mer tabu att lyfta fram förmögenhet och ägande. I vissas ögon ska allt delas lika, även om en majoritet av de tillfördelade inte lagt ned lika mycket energi och tid – det ska oavsett fördelas jämnt. Drömmen om ett egalitärt samhälle har alltid funnits och även om jag beundrar den tror jag att det i praktiken är omöjligt att realisera, vilket jag skrev om i recensionen om The Dawn of Everything sommaren 2023. Människan är ett rovdjur och det kommer alltid vara någon eller några som sitter i ett elfenbenstorn och bestämmer. Antigen om det blir direkt eller indirekt kommer vissa få det lite, lite bättre än övriga. ”Alla är jämlika, men vissa är lite mer jämlika än andra”, som George Orwell skrev i den mycket läsvärda The Animal Farm från 1945.
Vem kontrollerar de som kontrollerar, och vilka kontrollerar de som kontrollerar? Tjänster och gentjänster har alltid figurerat och kommer, högst sannolikt, att så fortsätta. Varför? Det är så vi, homo sapiens, är konstruerade. Ett rovdjur vars reptilhjärna som har ett enda mål – att överleva - leder till att möjligheter till att trygga denna än mer kommer att tas. Lite mer pengar betyder lite mer medel till mat, skydd och så vidare. Det är önskat av många att vi ska kunna skapa en sorts Teletubbies-värld, där det råder fred, samvaro, total tillit och en vilja att bidra. I mindre grupper och flockar går det, men så fort Dunbars tal, det vill säga cirka 150 personer, har passerats minskar sannolikheten för att gemenskapen ska bestå. Vi kan inte ha en ”nära” kontakt med samtliga och när denna saknas betyder det ett minskat förtroende – förtroende som är grundbulten i samarbete och affärer. Om detta finns mycket forskning, däribland Dunbars och Hills (2003).
Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en god och avkopplande helg.
