Att citera Winston Churchill tenderar ibland att bli en nationalsport. Jag har själv deltagit flera gånger och ibland har det varit ett jämt upplopp med bland annat John Skogman, som i (den förhoppningsvis bara pausade) Börspodden vräkt ur sig sin avsky mot en viss politiker, ett visst parti, en viss koalition och dess gärningar. Nationalsporten och således det något klichéaktiga som numer ryms med och kring Churchills ord till trots finner jag det passande att applicera ännu en gång upprepa den tidigare premiärministerns ord – ”Aldrig förr har så många haft så få att tacka för så mycket”.
Allt handlar, som alltid, om perspektiv. Är vi emotionella världsmedborgare som lever i en naiv uppfattning om att en sorts gyllene kommunismaltruistisk tillvaro, det vill säga där alla är med och delar relativt jämt på allt och där de som ändå har lite mer inte drar sig för att bidra och skänka, kan nås är nog inte den kategori som vill yttra dessa få ord av Chuchill – tvärtom. Alternativt om ”tack för så mycket” byts ut till ”avsky för så mycket”.
