Valfläsket är igång från såväl de höger- som vänsterorienterade partierna och det tycks vara en sorts tävling om den som kan lova mest (och sedan leverera minst?). Billigare mat, sänkta skatter på både förvärvad inkomst och sparade medel, där sistnämnda kan exemplifieras med att de första 300 000 kronorna på ett ISK blir skattefria, är bara några av flera fläskkotletter som serveras av regering Åkesson.
Vill man ha en annan stekyta och mjukhet serverar de rödgrönas soppkök också några bitar, såsom att vi ska men samtidigt inte ska tvångsblandas för att bryta segregationen samt ökade bidrag till sjuk- och arbetslösa, men framför allt att de ”rika” ska betala mer i skatt än övriga. Den progressiva skatten ska justeras och för de ”rika” ska det svida – gärna rejält. För de som har sparat ihop mer än 3 miljoner riksdaler ska det, om inte till samma grad, så åtminstone kännbart också svida. Att nämnda har kämpat för att nå dessa höga siffror, sparat och avstått en viss konsumtion med mera – allt med ett mål att skapa sig en ökad ekonomisk trygghet, och därmed indirekt inte ligga staten till last, bemöts inte med applåder och jubelrop, utan med spott, spe och en missunnsamhet.
