fredag 28 augusti 2015

I en inte allt för avlägsen framtid

Jag brukar ofta skriva mer utförliga, analyserande och, av fakta, underbyggda inlägg. Att tillägga är de också mycket långa. Kanske för långa? I och för sig är allt relativt men ibland kan även jag känna att det ibland mer är en tegelsten á la Destojevskij än kiosklitteratur á la Läckberg jag publicerar. Dock, detta är jag och vem jag är. Jag har också fått uppfattningen om att mina inlägg är mer uppskattade än dess motsats.

Som jag tidigare skrivit kommer jag ha mindre tid att publicera inlägg av den mer "kvalitativa sorten", då jag har mycket annat med arbete och studier. Dock, de kommer att fortsätta om än i mindre skala. Då och då kommer jag, likt detta inlägg, publicera lite mer "personliga" inlägg.

Jag vill även passa på att göra lite (gratis) reklam för Värdepappret, som efter cirka 2 månaders uppehåll nu åter är tillbaka! Varje fredag i slutet av månaden kan du få möjlighet att få en tidning med riktigt bra kvalité, där undervärderade bolag analyseras. Jag har samtliga bolag som Värdepappret har skrivit om i en bevakningslista och det har varit intressant att se hur de har tacklat den senaste tidens oro på börserna. Faktum är att de har klarat sig bättre jämfört med andra stora bolag, såsom Betsson, SHB, Industrivärden etc.

Jag har varit relativt snål med att berätta lite mer utförligt om mina drömmar och mina mål i livet och hur min pengamaskin kan hjälpa mig att uppnå dessa. Successivt kommer dessa/detta förmedlas under tidens gång och detta inlägg kan ses som ett av de första. 





Hej älskade mor & far!                                                              Sorrento, oktober 2028
                                                                                                           Villa del conde


Jag hoppas att ni mår bra och att allt i kalla Sverige är ”okej”.
Här i Sorrento är allt precis som vanligt; lugnt och behagligt. Jag har ägnat de senaste dagarna till att sitta med min nya bok samt att inventera lagret från förra årets lilla skörd. Det är smärtsamt att se lagret sjunka för varje vecka, då 2027 års produktion måste ha varit den bästa sedan jag köpte denna lilla egendom. Dock, jag tvekar inte att njuta av dessa behagligheter!

Igår var Paolo och hans fru på besök. Johanna och jag bjöd på en pasta vongole med vongolemusslor köpta från marknaden i staden.  Till detta grillade jag även zuccini, tomater och auberginer från vårt land (självklart tänkte jag på det du alltid säger, pappa: snåla inte med olivoljan – vår egengjorda!). Kvällen blev underbar och efter middagen, då småtimmarna infunnit sig, tog vi en promenad längs kustremsan och tittade ut över havet och mot ön Capri, där flera kejsare haft sitt residens.  Kommer ni ihåg när ni var på besök förra vintern och vi besökte Axel Munthes residens, San Michele? Jag var där förra veckan och utsikten är lika bedårande nu som den var då.

Som vanligt ägnar jag en majoritet av mina dagar med att sköta om det lilla landet och den vinodling Johanna och jag har. När de gröna fingrarna fått sin beskärda del brukar jag promenera mycket. En rolig sak är att jag nu blivit ”accepterad” av den lokala espressomaffian i stan. Varje morgon brukar ett gäng män, såväl unga som de till åren komna, träffas och diskutera de senaste fotbollsmatcherna och allt annat som faller dem i smaken. Det var Paolo som introducerade mig för dem och för det är jag tacksam. Det är fantastiskt vad öppenhjärtiga och vänliga italienare är!  Vissa i detta gäng jobbar fortfarande, medan andra är pensionärer, och när de förstnämnda måste lämna för att bege sig till jobb brukar de alltid ge mig ”den där” blicken. Jag tror inte det är avundsjuka, utan mer en blick som säger: ”Du har valt rätt. Du lever!”. Kanske tolkar jag dem fel, men det är så jag upplever dem.

Johanna har börjat en kurs i akvarellmålning och när hon inte uppehåller sig med denna fortsätter hon volontärarbeta vid Herkulaneum. Hon mår verkligen bra av detta och jag kan enbart glädjas åt det lugn hon finner här på dessa underbara breddgrader!
De 50 procent jag jobbar för universitetet går bra. Jag har vissa lata elever men jag tror nog att jag kan få fason på dem, annars får jag väl skicka dem till dig, mamma, eller vad säger du? Kunde du få fason på mig kan du nog få det på vem som helst.
Det känns skönt att kunna jobba dessa 50 procent via datorn och distans när Johanna och jag bor här på vinterhalvåret. Det ger mig ett perspektiv jag tidigare inte sett i detta yrke. Likaså tycker jag att det öppnar upp för mig att ta mig an mina uppgifter på ett annat, mer utvecklande tillika utmanande sätt!

Nej, nu har jag svamlat för mycket. Det är fascinerande vad pennan går varm när jag skriver till er. Det finns så mycket jag vill berätta; vinodlingen, känslan att plocka och producera, att odla egna grönsaker och varje självförsörjande på dessa, handla färsk fisk och skaldjur på marknaden, långa kvällar vid vår lilla uteplats med sällskap av ett glas vin, en bra bok och bara njuta etc. Det är fängslande vilket lugn denna plats ger mig. Med risk att låta som en buddistmunk känner jag mig "hel", likt allt i mitt liv har fallit på plats. Den sista pusselbiten är lagd och nu handlar det bara om att njuta av bilden!

Jag ville egentligen bara skriva och säga att allt är bra och att jag har bokat era flygbiljetter till då ni kommer ned om 3 veckor. Är det säkert att ni bara vill stanna i 4 veckor? Både Johanna och jag vill ha er kvar längre! Vill ni att vi, precis som när ni var nere för 3 månader sedan, besöker Pompeji och Vesuvius? De har byggt ut mer och nu har man även lokaliserat ett nytt badhus – intressant!

Pappa, jag har pratat med Luigi och han har fixat bra platser till oss när Napoli tar emot Roma. Jag hade tänkt om vi ska ta och besöka den där restaurangen du gillade när matchen är slut? Har vi tur kanske några av spelarna kommer dit även denna gång. Kan du tänka dig att vi fått skaka hand med en legendar som Alessandro Nesta och även fått sitta ned med honom och hans sällskap?! Och att han även beundrade hur kunnig du var på italiensk fotboll! Om det inte hade varit för att du passade på att ”påminna” dem om ”2-2 and the spaghettis are out” när vi pratade fotbollshistoria tror jag nog du hade fått ett jobb vid Nestas sida, hehe.  

Just det, innan jag avslutar detta brev. Jag hade tänkt vänta tills ni landat på vår lilla gård men… ja, jag kan inte hålla mig. Ni ska äntligen bli farmor och farfar!

Må väl!




  

fredag 21 augusti 2015

Is happiness for sale?

"Money, money, money
Must be funny
In the rich man's world
Money, money, money
Always sunny
In the rich man's world
Aha-ahaaa
All the things I could do
If I had a little money
It's a rich man's world" Abba, 1976



Vi lever i ett samhälle där ekonomi uppfattas vara ekvivalent med lycka. Har du dålig ekonomi kan du ej vara lycklig - punkt. Utan en bra ekonomi kan du inte göra allt ”det där” som alla ”bara ska göra”; resa, äga en fin bil, golfa, ha häst, köpa nya inredningsobjekt till tvåplansvillan, bjuda vänner och familj på dyra middagar, köpa den senaste Ifånen, handla märkeskläder etc. Förvisso är det sant, att för att kunna göra nyss nämnda exempel fodras en god ekonomi, men gör detta dig per automatik lycklig? Blir du l.y.c.k.l.i.g av att t.ex. köpa en kudde av märket Lexington?




Jag vågar påstå annat. När allt kommer omkring är lycka ... bara lycka och denna är enbart bunden till dig som en unik individ. Visserligen kan en viss ekonomisk summa underlätta mitt liv genom att jag då kan köpa mat, kläder, betala för boende etc. Dock är jag inte per automatik lycklig för detta! Förvisso blir mitt liv enklare utifrån den västerländska världens normer, där konsumtionshets, hög standard och utåtriktad tillika reklambaserad mentalitet råder, men jämfört med Mahooro, som lever i Uganda, är dessa normer, därjämte kriterier, föga aktuella. För henne spelar det en liten roll om hon bär vatten i en lacostepiké eller cyklar på en monarkcykel till vattenbrunnen istället för att slita sina förhårdnade fotsulor på den torra vägen. Hon kan utföra sin syssla utifrån det sistnämnda och även vara lycklig, då lycka inte handlar om det materiella utan mer om att, med en viss reservation, om vilken följande text kommer visa, "må bra". Således kan vi se att materiella värden - som fordrar god ekonomi - inte är ekvivalenta med lycka.

Följaktligen handlar lycka om att må bra? Njae...alla människor strävar efter att må bra, men är "må bra" sann lycka? Om så vore fallet torde alla narkotikamissbrukare vara de lyckligaste i världen. Vår strävan efter att må bra kan i själva verket leda till mycket olycka. Det är ingen slump att heroinmissbrukare kallar en injektion för en "fix" - de försöker på kemisk väg fixa det som inte fungerar.
En annan, lika talande, metafor är anorektikern som intalar sig att denne mår bra av att inte äta. Detta ger denne en tillfällig känsla av behaglighet, en känsla av att "må bra", men gör det denne lycklig? I såväl det korta som långa perspektivet ställer jag mig mycket tveksam till detta.

Jag kan se två olika tolkningar av begreppet lycka, varav en god ekonomi som förutsättning faller in under den första tolkningen.

Tolkning nummer 1

Ordet "lycka" likställs med att "må bra", dvs. en känsla av njutning, glädje eller tillfredsställelse. Sådana känslor tycker vi alla om, vilket inte gör det förvånansvärt att vi eftersträvar dem.
Men precis som med alla känslor varar inte lyckokänslan för evigt. Oavsett hur mycket vi anstränger oss kommer vi alltid behöva en bättre, starkare och snabbare "fix". Om du upplevde dig vara lycklig med en avkastning på 50 000 kr kommer det krävas minst 60 000 kr nästa gång för att du ska uppleva samma eller starkare "lycka". Och spenderade du 100 000 kr på frugans ring drog du nog nitlotten, för räkna med minst 150 000 kr för nästa ring om du vill att hon skall vara någorlunda lika "lycklig" som vid första tillfället. Likaså kommer ditt agerande, denna strävan efter lycka, mer leda till olycka, då du hela tiden jagar något som växer sig allt längre ifrån dig. Och för varje steg som lyckan tar ifrån dig, desto mer krävs av dig att nå den. Och när du väl tror dig ha fångat den upptäcker du att så ej var fallet och ännu en gång nödgas du hoppa in i kaninhjulet.

Tolkning nummer 2

Här vill jag likställa ordet "lycka" med "att leva ett rikt, helt och meningsfullt liv". När vi gör sådant som verkligen betyder något för oss; när vi strävar åt det håll som vi betraktar som klokt och riktigt; när vi klargör för oss själva vad som är viktigt här i livet och agerar i enlighet med det, då blir livet rikt och helt meningsfullt. Då, och just då, upplever vi en intensiv känsla av livskraft. Det är inte bara en flyktig känsla - det är en djup insikt om att vi lever livet på rätt sätt. För detta kan materiella ting krävas, men gör det oftast inte!

Jag vill påstå att vi alla, på ett eller ett annat sätt, försöker att fixa en lycka på kemisk väg. Det är lite som att ställa sig frågan "Vad är meningen med livet". Vi stirrar oss blinda på svaret, slutstationen, the end of the line, nirvana, istället för att kanske se meningen med livet som just meningen. Dock, i våra försök att nå detta känslotillstånd vi kallar "lycka", agerar de flesta av oss på precis motsatt sätt - med det ofrånkomliga resultatet att vi blir olyckliga.

Överallt kan vi läsa om människor som lever livet, spenderar hej vilt och är "lyckliga". Förlåt, framstår som lyckliga. För tror du verkligen att Zlatan, Gunilla Persson, Fan och hans moster etc. är lyckliga? Tror du att de aldrig är olyckliga?
Genom att se och jämföra oss med andra negligerar vi oss själva och vår inre röst. Det är just denna röst som kan säga dig vad just din lycka är. Dock väljer vi människor mer ofta än sällan att inte lyssna på den, då vi tror att rösten talar osanning. Varför säger rösten att jag blir mer lycklig om jag gör A medan Zlatan ser ut att vara så lycklig när han gör B? Inte kan väl jag tillåta mig själv att vara lycklig när jag inte gör B...?

Ahh, tänker du nu. Om jag uppmärksammar att alltid bara lyssna till min röst och strunta i att jämföra mig med alla andra kommer jag finna lyckan? Ledsen att göra dig besviken, men tyvärr är svaret åter igen "nej". Lidande, olust, obehag etc. är en del av människans natur och dessa kan inte negligeras. Likt sillen måste ha sitt nubbe och Homer sin öl måste också lyckan ha sitt lidande och vice versa.
Du kan inte betala för att slippa lidande. Förvisso kanske i ett kort perspektiv, men i ett långt? Knappast. Man kan inte fly sina känslor, bara tränga undan dem för stunden.



Vi har i flera inlägg diskuterat människan, dess kunskaper därtill kognitiva (o)förmågor såväl här som här och här. Detta såväl i en historiskt som nutida perspektiv. Det vi har kommit fram till är att människan har utvecklats, men inte så mycket som vi tror därtill hoppats. Flera gånger har vi sett att det i mångt och mycket fortfarande är de primitiva delarna av oss som styr våra aktioner. Hör och häpna; samma sak gäller med jakten på lycka!

Föreställ dig att du är en av de första människorna, en jägare och samlare. Vilka är de viktigaste behoven du måste tillfredsställa för att kunna (över)leva och fortplanta dig? Jo, mat, vatten, tak över huvudet samt sex. Men allt detta saknar betydelse om du är död. Den högsta prioriteten i den primitiva människans hjärna var därför att hålla utkik efter allt som kunde skada henne - och undvika det! Således var den primitiva hjärnan en anordning skapad att säkerställa överlevnad och som vi ser har den klarat den uppgiften relativ bra, kanske för bra då vi nu lever på lånad tid...

I takt med varje generation blev hjärnan mer och mer bättre på detta och idag, flera hundra tusen år senare, är det andra "faror" som hjärnan lägger energi på; är jag vacker? Uppskattar människor mig? Kommer jag få sparken? Vad kommer hända med mig om mina föräldrar går bort ? Har jag cancer? Klarar jag mina amorteringar? Även om det låter märkligt hör dessa tankar ihop med tidigare överlevnadstankar, för i stunden vi tänker på dessa försöker hjärnan också tänka ut en lösning - en lösning att "överleva". Dessa tankar, som hjärnan kategoriserar som "faror", förknippas även med lidande - "olycka" - och begrunda nu hur mycket vi lägger fokus på vår olycka! Dagligen, och ofta en stor del av denna, ägnar vi till tankar likt dessa, som så ofta börja med ett "Om...". För att bekämpa denna letar vi efter något som snabbt kan bota lidandekänslorna - ett "fix". Dock, som ovan sagts, måste detta fix hela tiden utökas, för med varje injektion ökar också tålighetsgraden och innan vi vet ordet av kommer vi behöva hela Mexico eller Colombia för att få oss ett lyckorus.



Nu kanske dina tankar skriker varningsord om att du aldrig kommer kunna vara lycklig; att du är dömd att vara olycklig; dömd till evigt lidande likt Dante Alighieris fiender. Var lugn, för så är inte fallet. För att vara lycklig finns ingen gyllene formel och även om många tror sig bli lyckliga med pengar tror jag inte att man kan köpa sig lycka. Visst, jag kan spara ihop till min villa i Italien men när jag väl är där, kommer jag vara lycklig? Kanske lite mera lycklig än i Sverige, men lycka är så mycket mer. Det täcker alla sidor av människan och livet. Således måste jag också ägna mig till sådant jag tycker om och mår bra av - det som fyller min vardag, ger mig energi och livslust. Gör jag detta tror jag att jag kommer vara lite mer lycklig.

När jag skriver detta känner jag att pengar aldrig kommer göra mig lycklig. Kanske kan de hjälpa mig att underlätta mitt liv och på det sättet underlätta min sökning efter lycka, dvs. att ägna min tid till det som gör mig glad, varm därtill ger mig en "mening med livet". Men pengar som objekt kommer aldrig göra mig lycklig. Jag tror, att när allt kommer omkring, handlar lycka, som så mycket annat här i livet, om acceptans. Precis som du måste acceptera att börsen går upp och ned, om du inte vill sälja med förlust såklart (i din "falska övertygelse" att du sedan kan tajma marknaden), måste du acceptera att lycka är något flytande och aldrig för alltid gällande. Njut istället då du känner denna starkt och låt bli att bekämpa när du känner lidande därtill olycka. Att bekämpa är som att sälja dina innehav bara för att börsen går ned. Du dämpar dina lidelser för tillfället men kommer sedan ångra dig när börsen går upp. Och då köper du in dig igen och innan du vet ordet av är siffrorna röda och... ja, jag tror ni ser metaforen tillika vad som följer. För varje gång kommer det krävas mer och mer för att du ska uppnå det du kallar för lycka.

Släck istället ned skärmen, acceptera att denna dag/vecka/månad är röd. Du kan inte bekämpa eller bestämma en känsla, för om så vore fallet skulle jag bestämma att jag varje dag skulle vara lycklig och ta mig tusan vad underbart livet skulle vara! Detta oavsett om jag hade 1 miljon på banken eller 1 miljon i skulder.

Det finns en sak du kan bestämma och det är att du lovar dig själv att acceptera såväl dina lyckokänslor som dess motsatser.  Du kommer att känna den och du kan göra att du känner mer av samma genom att acceptera den och dess motsats - lidanden. Genom detta förhållningssätt tror jag att du kommer finna mer lycka i din vardag.

Förvisso, som ovan sagts, kan pengar vara ett medel som ger mig möjlighet att få uppleva mer lycka. Om jag är lycklig av att skriva en bok, bo  på en vingård i Italien och ägna kvällarna till att diskutera filosofi, ja...om pengar kan göra att jag kan göra så visst, då är pengar en viktig del i min strävan efter lycka. Dock, de gör mig inte lycklig! De är bara ett medel, inget mer! Det är för detta jag valt att investera och bygga en utdelningsportfölj. Pengarna i sig är bara siffror, men dessa siffror kan hjälpa mig att få mer möjlighet att uppnå min lycka, för jag vet vad som gör mig lycklig.


Är jag ute och cyklar? Kanske är pengar ekvivalent med lycka? Krävs det en god ekonomi för att vara lycklig? Investerar du för att en viss summa pengar gör dig lycklig, eller är pengarna ett medel att kunna nå därtill uppleva mer lycka?

"If money cannot buy happiness, can you ever be truly happy with no money?"





fredag 14 augusti 2015

Do we perform monkey business?


“As many more individuals of each species are born than can possibly survive; and as, consequently, there is a frequently recurring struggle for existence, it follows that any being, if it vary however slightly in any manner profitable to itself, under the complex and sometimes varying conditions of life, will have a better chance of surviving, and thus be naturally selected. From the strong principle of inheritance, any selected variety will tend to propagate its new and modified form.” - The Origin of Species (C. Darwin)






Investeringsvärlden kan i mångt och mycket ses som den mest civiliserade versionen av det naturliga urvalet. Den skär ända ned till kärnan av varje känsla människan makar uppbåda.
Steve Andersson har en underbar familj bestående av fru och två barn. I 25 år har han traskat till jobbet i syfte att bidraga i skapandet av en sådan bra tillvaro som möjligt för sina käraste. Steve uppfattar sig själv som en social, lagom smart och rationell person; han har inte tagit stora lån för att bekosta sitt uppehälle och skulle aldrig kunna se sig själv i program såsom "Lyxfällan". Han är inte religiös och tror föga på saker som inte vetenskapligt kan bevisas. Detta till trots har han en respekt och ett intresse för de mindre sekulariserade. En dag inträffar något hemskt; Lehman Brothers går i konkurs och Steve ser hela sitt sparkapital gå upp i rök. Bakom hans ögon figurerar siffror mer röda än Rudolfs näsa och hans medvetande spelar upp bilder där han och familjen kryper ihop i en gränd, endast övertäckta av en sliten filt och ett stearinljus att hålla dem varma. I en situation likt denna är det föga troligt att Steve, eller någon annan människa för den delen, tänker, därtill agerar, rationellt.  När något dramatiskt, plötsligt och oväntat inträffar är människan inte den smarta, rationella, beräknande och kalkylerande varelse vi så gärna vill tro. Jämför gärna med en man vars familj blir attackerad under natten. Förväntar vi oss att en far i denna situation agerar lugnt därjämte rationellt och analyserar situationen? Jag vågar nog påstå att i nio fall av tio möjliga är det bärsärkagång som gäller framför ett försök till diplomatisk lösning. 


Detta gäller bara en person. Vågar vi tro att en miljon människor klarar av att agera rationellt när "det" slutligen inträffar? Eller för den delen, två miljoner? Fem? Tio?  Om vi även lägger till det ökända, men ack så grundligt dokumenterade, flockbeteendet tror jag att oddsen för ett rationellt dito är tillräckligt höga att få Burj Khalifa framstå som en smurfhytta knappt stor nog att hysa Gammelsmurf.

Människan må tro att hon är världens mest kompletta levande varelse. Vi har lyckats övervinna såväl naturkatastrofer som sjukdomar, bestigit de högsta bergen och dykt bland de djupaste avgrunderna, landat på månen, skapat komplexa språk och matematiska formler utifrån enkla tecken etc.  Schimpanserna gav oss en riktigt kamp men kanske är vi, när allt kommer omkring, vinnaren av "det naturliga urvalet"?

Till en viss del är jag benägen att sälla mig till de själar som anser oss, människan, vara den starkaste arten på jorden. Dock är jag tveksam om detta verkligen gäller i alla situationer. Vi ser oss gärna som en rationell, klok, analyserande och reflekterande art men när det kommer till situationer som iscensätter våra primära instinkter anser jag att vi knappast fyller nyss nämnda faktorer mer än aporna. De primära instinkterna är i oss djupt rotade och frågan är om dessa kan negligeras i situationer som de två inledande exemplen? Jag kan bara tala för mig själv men i de lägen jag ansett mig sväva i fara eller befunnit mig har mitt sympatiska nervsystem applicerats så fort att jag knappt hunnit blinka och bakom mina ögonglober har bara en kort fras figurerat: Överlev - till varje pris!

Om vi inte kan vara den rationella art, vi så gärna anser oss vara, i alla situationer, är vi då verkligen den starkaste? Kan vi redigera Darwins texter och skriva: "Människan är den starkaste arten förutom då X, X, X och X inträffar?" Hmm...detta är verkligen att göra en fråga av en icke-fråga. Ändock är det viktigt att begrunda de uppfattningar vi har om oss själva och hur dessa, undermedvetet, påverkar varje individ och dennes tro på såväl sig själv, sitt eget psyke tillika fysik, som alla andra. Jag tror mig agera rationellt i många situationer och genom detta tror jag, att mitt medvetande, undermedvetet, blir lurat att tro att jag alltid kommer agera rationellt. Således skapas en falsk sanning som aldrig dras fram till ljuset för tanken om att jag skulle agera irrationellt är inte rationell hos mig. Därtill, vilket är viktigt att poängtera, är att det mänskliga psyket undermedvetet inte offrar energi på att gå runt och tänka på "hur skulle jag agera om X inträffar". Istället lägger det energi på mer aktuella och mer, för stunden, viktiga saker och räknar kallt med att det rationella agerandet gäller "whenever, wherever". Kanske har vi, som sysslar med investeringar, här ett försprång mot andra, då vi ofta går i tankarna på hur vi skall agera när väl "det" händer?






Överlev - till varje pris! Det är de tankar som kommer upp i krissituationer. Om detta tror jag det är få som är beredda att motsäga sig. Förr i tiden, då vi nyss upptäckt att 1+1 är lika med 2 men ibland 1, gällde detta främst fysiska situationer som när en mammut attackerade flocken eller när det blev fysiska tvister om saker såsom stöld e.d. Idag är marknaden, vilken till stor del får ses som något abstrakt, tätt sammankopplad med våra liv och vardag i ett högst komplext system få förstår sig på. Bonden Anders är lika bunden till marknaden och dess lagar som Warren Buffet. 

Med detta som kunskap tillika bakgrund i diskussionen; är människan byggd att klara av den komplexa marknaden och agera rationellt i alla situationer? Var och en kan enbart svara för sig själv men jag tror att svaret blir något i stil med: "människan är smart - människor är dumma", vilket var Pieter Bruegel den äldres uppfattning, varför han sedan målade den största symbol för nämnda dumhet han kände till - Babels Torn. När väl glöden börjar övergå till eld tror jag det är så som villiga och smarta att stanna upp och fråga sig varför ingen släcker elden eller går runt den, istället för att släppa allt och alla och se det brinna upp.

När människan, denna ståtliga och smarta art, ställs inför svåra och komplexa val är vi inte särskilt långt ifrån våra kära bröder - aporna! Vi gör ofta misstag, agerar i panik och låter oss följas av de primära instinkternas lag: Överlev - till varje pris!

I ett utmärkt och intressant TED-avsnitt pratar Laurie Santos, som är professor i psykologi på Yale om att människor inte skiljer sig särskilt mycket från apor när det kommer till grundläggande, s.k. "basic", ekonomi. Slutsatsen är lika fascinerande som skrämmande och det framkommer att den mänskliga arten är föga så sofistikerad som den tror sig vara.




Santos börjar sin studie med att lära aporna hur de kan/ska använda valuta för att byta/köpa mat. Sedan skapar hon en marknadsplats där aporna kan köpa och byta mat med varandra. Slutsatserna visar att apor inte uppskattar att spara (kasching Lyxfällan!). De stjäl ofta från varandra och från försäljarna. Detta agerande visar på girighet, vilket för människan är en primär instinkt och förekommer överallt på moder jord!

Vad som är ännu mer intressant är henne fortsatta studie, i vilken hon jämför människan med apan i deras tänkande, därtill agerande, kring risker och riskanalyser. Syftet är att visa hur våra primära instinkter kan få oss att fatta irrationella beslut när vi utsätts för komplexa situationer, som exempelvis aktiehandel.

Föreställ dig att du har 1000 kr och du skall singla slant. Du har två alternativ. Alternativ ett går ut på att du har möjlighet att vinna 1000 kr om det blir krona och förlora 0 kr om det blir klave. Alternativ två garanterar dig en risksubvention på 50 %, dvs. du är garanterad att få 500 kr oavsett om det blir krona eller klave (således behöver du ej singla). Enligt Santos väljer här en majoritet alternativ nummer 2.

I Santos andra experiment har du 2000 kr och nu erbjuder hon dig två alternativ att förlora pengarna. Alternativ 1 går ut på att du återigen singlar slant; krona och du förlorar 1000 kr, klave och du förlorar 0 kronor. Alternativ nummer två erbjuder dig att spela "safe" och förlora 500 kr oavsett klave eller krona (således behöver du inte singla). Vad som är mycket intressant är att många här valde att singla slant och ta mer risk än det trygga alternativ 2, vilket går i linje med de "irrationellt tänkande" aporna! Förvisso förlorar du 500 kr i alternativ nummer 2, men det är ändå fascinerande att försökspersonerna visade en riskvilja att dubbla denna förlust!


Vad är det som framkommer? Varför tenderar människor, o denna högställda art, att fatta dåliga riskbeslut? Enligt Santos beror detta på två bias, varav den första är vårt driv att hellre tänka i relativa än absoluta termer och det andra är vår motvilja att acceptera en förlust. Människor avskyr att förlora något av värde, vilket även gäller de flesta djuren i allmänhet men apor, våra närmaste släktingar, i synnerhet. Följaktligen framkommer det att människan är mer benägen att ta större risker, vilket bottnar sig i ett irrationellt tänkande, i missriktade försök att spara pengar eller återvinna en förlust. Låter detta bekant? Har du någon gång hållit fast i en aktie i förhoppning, eller/och förvissningen, om att kunna nå en förlustfri utgång? 

En metafor kan vara det misslyckade paret Karlsson, som trots år av terapi, samtal, kurser, avskildhet, resor etc. fortfarande, dagligen, bråkar med varandra om struntsaker såsom att ketchupen är slut och om vem som skall hämta barnen från träningen. Även om de älskar varandra kanske det vore det bästa att "släppa taget". Tiden har visat att de, trots sina ömsesidiga känslor, inte klarar av att leva som ett gift par. 

Som slutsats kommer Santos fram till att det mer ofta än sällan är nämnda bias som är orsaken till människans dåligt fattade beslut och att dessa inte skiljer oss nämnvärt från övriga djurs i allmänhet men apors i synnerhet irrationella, på primära instinkter, grundade beslut. Varför? Jo, förvisso har människan utvecklats (och gör så fortfarande) men om/när arten blir kvitt dessa primära instinkter är en fråga vars svar fortfarande står oskrivet. Eftersom de finns kvar fyller de en funktion. Dock är det upp till var och en att veta när deras nervsignaler, dvs. när det sympatiska nervsystemet kickar igång, enkom är sprungna från de primära instinkterna och om/att de först bör ifrågasättas av hjärnans mer rationellt tänkande sida - dvs. system 2, som vi redan har diskuterat.

Den forskning som framkommer är ej ny. Vid Uppsala universitet har Neda Kerimi forskat kring ämnet och hennes resultat är signifikant. Det hon bland annat forskar kring är framningseffekten, vilken går ut på att vi, människan, fattar olika beslut beroende på hur alternativen är presenterade. Om du läser en aktieanalys, där skribenten skriver: "... således ser jag att det är 70 % chans på en möjlig 30 procentig uppsida. Förvisso föreligger en risk, men säg den investering som är riskfri" är chansen stor att presentationen, som tydligt betonar den möjliga avkastningen och negligerar den potentiella risken, påverkar din uppfattning. Om skribenten istället presenterat sin analys enligt följande: "Förvisso finns en potentiell uppsida på möjliga 30 % men nedsidan på 70 % bör beaktas"  hade den presentationen nog påverkat dig till en mer försiktig ståndpunkt. I båda fallen är det exakt samma information tillika budskap som kommer fram, men de presenteras olika och således kan det "lura" perceptionen. 


Så, hur skall du nu göra? Strunta i att försöka förbereda dig på hur/när/om du skall agera när "det" inträffar i övertygelsen om att de primära instinkterna ändå kommer ta dig överhanden och fatta ett ologiskt tillika irrationellt beslut åt dig? Kommer du, efter att ha läst detta, bara släppa allt och erkänna dig slagen av homo sapiens brist på kognitiv utveckling? Även om det vore intressant att se ett samhälle bestående av enbart personer likt Homer Simpsons och (främst svenska) Hollywoodfruar skulle det få mig att överväga svälja cyankalium. Du har ett val. Du har alltid ett val! Även om du håller på att dö av hunger när du går på Ica Maxi och vet att doktorns ord om ditt höga kolesterol, mer grönt och mindre gott, är det rätta, är ditt agerande att stoppa ned Billys panpizza grundat på ett aktivt val. Ja, de primära instinkterna säger: Mat! Nu! Dock tar dessa inte någon som helst hänsyn kring din allmänna hälsa eller nuvarande status i såväl kort som långsiktigt perspektiv. Om du snabbt stoppar i dig en chokladkaka och plötsligt ramlar ihop med en stroke bryr sig dessa instinkter föga - de fick sin näring och således är deras case "dissmised".

Ja, paret Karlsson älskar varandra och följer sina primära insikter. Men vore det kanske inte mer fördelaktigt för alla inblandade att de gick isär och istället hade en mer distanserande relation? Skall barnen drabbas av en uppväxt bestående av bråkande och skrikande föräldrar varje dag? Mår någon av dem bra i en miljö likt denna? Makarna har ett val och även om känslorna säger en sak är de inget mer än just känslor. De är inga entydiga tillika odiskutabla order sagda av någon Napoleon-wannabe. 

Om forskning nu visar att vi, människan, denna ädla tillika högstående varelse, på förhand är dömda att fatta ologiska och irrationella val då våra primära instinkter mer ofta än sällan tar oss överhanden bör vi alltså just sit back and enjoy the show? Som ofta är fallet har vi två alternativ; antingen låter vi allt bara vara och ser ett samhälle styrt av Gunilla Persson, sakta men säkert, växa upp, eller så ser vi till att bli större än problemet. Genom buddismen och till psykologin finns ett talande och mycket användbart ordspråk som lyder: "Be bigger than your problems". Följdfrågan blir då; hur kan vi bli större än våra problem? Hur kan vi överkomma de gränser som de primära instinkterna sätter för oss?
Jo, genom att acceptera dem. I inlägget "don't forget your survival gear", där vi bland annat diskuterade hur man kan förhålla sig till tankar och känslor, vill jag påstå att exakt samma applicerande går att utföra här. Ja, du håller på att dö av hunger men är det rationellt att du, med ett BMI på 29, blodtryck på 180/110, midjevidd stor nog att kunna ha ekvatorn som bälte samt en rygg och knän mer påfrestade än pelarna på Golden Gate-bron köper den där chokladkakan? Kanske har du tur och överleva dagen men i längden finns det bara ett utfall.

Tänk efter lite och reflektera kring det du läst. Är du mer benägen att chansa/ta en risk än att acceptera en förlust?  Jag säger inte att man inte skall ta risker. Vi tar alltid risker och bara genom att gå upp på morgonen har vi utsatt oss för ett tiotal livsfarliga sådana. Dock anser jag att man ska skilja på risk och risk samt när - och varför - man väljer att ta den sistnämnda. Mark Zuckerberg sa i en intervju att "The biggest risk is not taking any risk... In a world that changing really quickly, the only strategy that is guaranteed to fail is not taking risk". Tveklöst visdomsord. Ändock måste man ha ett rationellt förhållande till sina val i risker. Att gå ut på gatan med ögonbindel utifrån ovan citat är knappast rationellt. Ej heller att gå "all in" i en aktie man läst lite snabbt om på spåmännens mecka - börssnack. Däremot, om man gjort sin läxa, riskanalys - analyserat och vägt in såväl upp- som nedsidor - och efter detta anser investeringen värd risken, ja, då är det helt rätt att ta den! 

Om du reflekterar kring dina investeringar och de beslut du tagit. Vilka risker anser du dig ta i förhållande till såväl möjlig avkastning som förlust? Tar du fler risker i de tillfällen du har chans att vinna eller mer då du vill undvika att förlora alternativt vinna tillbaka en förlust? Är det någon skillnad på dessa eller blandas äpplen just nu med päron?