Is happiness for sale?

"Money, money, money

Must be funny

In the rich man's world

Money, money, money

Always sunny

In the rich man's world

Aha-ahaaa

All the things I could do

If I had a little money

It's a rich man's world" Abba, 1976

Vi lever i ett samhälle där ekonomi uppfattas vara ekvivalent med lycka. Har du dålig ekonomi kan du ej vara lycklig - punkt. Utan en bra ekonomi kan du inte göra allt ”det där” som alla ”bara ska göra”; resa, äga en fin bil, golfa, ha häst, köpa nya inredningsobjekt till tvåplansvillan, bjuda vänner och familj på dyra middagar, köpa den senaste Ifånen, handla märkeskläder etc. Förvisso är det sant, att för att kunna göra nyss nämnda exempel fodras en god ekonomi, men gör detta dig per automatik lycklig? Blir du l.y.c.k.l.i.g av att t.ex. köpa en kudde av märket Lexington?

Jag vågar påstå annat. När allt kommer omkring är lycka ... bara lycka och denna är enbart bunden till dig som en unik individ. Visserligen kan en viss ekonomisk summa underlätta mitt liv genom att jag då kan köpa mat, kläder, betala för boende etc. Dock är jag inte per automatik lycklig för detta! Förvisso blir mitt liv enklare utifrån den västerländska världens normer, där konsumtionshets, hög standard och utåtriktad tillika reklambaserad mentalitet råder, men jämfört med Mahooro, som lever i Uganda, är dessa normer, därjämte kriterier, föga aktuella. För henne spelar det en liten roll om hon bär vatten i en lacostepiké eller cyklar på en monarkcykel till vattenbrunnen istället för att slita sina förhårdnade fotsulor på den torra vägen. Hon kan utföra sin syssla utifrån det sistnämnda och även vara lycklig, då lycka inte handlar om det materiella utan mer om att, med en viss reservation, om vilken följande text kommer visa, "må bra". Således kan vi se att materiella värden - som fordrar god ekonomi - inte är ekvivalenta med lycka.

Följaktligen handlar lycka om att må bra? Njae...alla människor strävar efter att må bra, men är "må bra" sann lycka? Om så vore fallet torde alla narkotikamissbrukare vara de lyckligaste i världen. Vår strävan efter att må bra kan i själva verket leda till mycket olycka. Det är ingen slump att heroinmissbrukare kallar en injektion för en "fix" - de försöker på kemisk väg fixa det som inte fungerar.
En annan, lika talande, metafor är anorektikern som intalar sig att denne mår bra av att inte äta. Detta ger denne en tillfällig känsla av behaglighet, en känsla av att "må bra", men gör det denne lycklig? I såväl det korta som långa perspektivet ställer jag mig mycket tveksam till detta.

Jag kan se två olika tolkningar av begreppet lycka, varav en god ekonomi som förutsättning faller in under den första tolkningen.

Tolkning nummer 1

Ordet "lycka" likställs med att "må bra", dvs. en känsla av njutning, glädje eller tillfredsställelse. Sådana känslor tycker vi alla om, vilket inte gör det förvånansvärt att vi eftersträvar dem.
Men precis som med alla känslor varar inte lyckokänslan för evigt. Oavsett hur mycket vi anstränger oss kommer vi alltid behöva en bättre, starkare och snabbare "fix". Om du upplevde dig vara lycklig med en avkastning på 50 000 kr kommer det krävas minst 60 000 kr nästa gång för att du ska uppleva samma eller starkare "lycka". Och spenderade du 100 000 kr på frugans ring drog du nog nitlotten, för räkna med minst 150 000 kr för nästa ring om du vill att hon skall vara någorlunda lika "lycklig" som vid första tillfället. Likaså kommer ditt agerande, denna strävan efter lycka, mer leda till olycka, då du hela tiden jagar något som växer sig allt längre ifrån dig. Och för varje steg som lyckan tar ifrån dig, desto mer krävs av dig att nå den. Och när du väl tror dig ha fångat den upptäcker du att så ej var fallet och ännu en gång nödgas du hoppa in i kaninhjulet.

Tolkning nummer 2

Här vill jag likställa ordet "lycka" med "att leva ett rikt, helt och meningsfullt liv". När vi gör sådant som verkligen betyder något för oss; när vi strävar åt det håll som vi betraktar som klokt och riktigt; när vi klargör för oss själva vad som är viktigt här i livet och agerar i enlighet med det, då blir livet rikt och helt meningsfullt. Då, och just då, upplever vi en intensiv känsla av livskraft. Det är inte bara en flyktig känsla - det är en djup insikt om att vi lever livet på rätt sätt. För detta kan materiella ting krävas, men gör det oftast inte!

Jag vill påstå att vi alla, på ett eller ett annat sätt, försöker att fixa en lycka på kemisk väg. Det är lite som att ställa sig frågan "Vad är meningen med livet". Vi stirrar oss blinda på svaret, slutstationen, the end of the line, nirvana, istället för att kanske se meningen med livet som just meningen. Dock, i våra försök att nå detta känslotillstånd vi kallar "lycka", agerar de flesta av oss på precis motsatt sätt - med det ofrånkomliga resultatet att vi blir olyckliga.

Överallt kan vi läsa om människor som lever livet, spenderar hej vilt och är "lyckliga". Förlåt, framstår som lyckliga. För tror du verkligen att Zlatan, Gunilla Persson, Fan och hans moster etc. är lyckliga? Tror du att de aldrig är olyckliga?
Genom att se och jämföra oss med andra negligerar vi oss själva och vår inre röst. Det är just denna röst som kan säga dig vad just din lycka är. Dock väljer vi människor mer ofta än sällan att inte lyssna på den, då vi tror att rösten talar osanning. Varför säger rösten att jag blir mer lycklig om jag gör A medan Zlatan ser ut att vara så lycklig när han gör B? Inte kan väl jag tillåta mig själv att vara lycklig när jag inte gör B...?

Ahh, tänker du nu. Om jag uppmärksammar att alltid bara lyssna till min röst och strunta i att jämföra mig med alla andra kommer jag finna lyckan? Ledsen att göra dig besviken, men tyvärr är svaret åter igen "nej". Lidande, olust, obehag etc. är en del av människans natur och dessa kan inte negligeras. Likt sillen måste ha sitt nubbe och Homer sin öl måste också lyckan ha sitt lidande och vice versa.
Du kan inte betala för att slippa lidande. Förvisso kanske i ett kort perspektiv, men i ett långt? Knappast. Man kan inte fly sina känslor, bara tränga undan dem för stunden.

Vi har i flera inlägg diskuterat människan, dess kunskaper därtill kognitiva (o)förmågor såväl här som här och här. Detta såväl i en historiskt som nutida perspektiv. Det vi har kommit fram till är att människan har utvecklats, men inte så mycket som vi tror därtill hoppats. Flera gånger har vi sett att det i mångt och mycket fortfarande är de primitiva delarna av oss som styr våra aktioner. Hör och häpna; samma sak gäller med jakten på lycka!

Föreställ dig att du är en av de första människorna, en jägare och samlare. Vilka är de viktigaste behoven du måste tillfredsställa för att kunna (över)leva och fortplanta dig? Jo, mat, vatten, tak över huvudet samt sex. Men allt detta saknar betydelse om du är död. Den högsta prioriteten i den primitiva människans hjärna var därför att hålla utkik efter allt som kunde skada henne - och undvika det! Således var den primitiva hjärnan en anordning skapad att säkerställa överlevnad och som vi ser har den klarat den uppgiften relativ bra, kanske för bra då vi nu lever på lånad tid...

I takt med varje generation blev hjärnan mer och mer bättre på detta och idag, flera hundra tusen år senare, är det andra "faror" som hjärnan lägger energi på; är jag vacker? Uppskattar människor mig? Kommer jag få sparken? Vad kommer hända med mig om mina föräldrar går bort ? Har jag cancer? Klarar jag mina amorteringar? Även om det låter märkligt hör dessa tankar ihop med tidigare överlevnadstankar, för i stunden vi tänker på dessa försöker hjärnan också tänka ut en lösning - en lösning att "överleva". Dessa tankar, som hjärnan kategoriserar som "faror", förknippas även med lidande - "olycka" - och begrunda nu hur mycket vi lägger fokus på vår olycka! Dagligen, och ofta en stor del av denna, ägnar vi till tankar likt dessa, som så ofta börja med ett "Om...". För att bekämpa denna letar vi efter något som snabbt kan bota lidandekänslorna - ett "fix". Dock, som ovan sagts, måste detta fix hela tiden utökas, för med varje injektion ökar också tålighetsgraden och innan vi vet ordet av kommer vi behöva hela Mexico eller Colombia för att få oss ett lyckorus.

Nu kanske dina tankar skriker varningsord om att du aldrig kommer kunna vara lycklig; att du är dömd att vara olycklig; dömd till evigt lidande likt Dante Alighieris fiender. Var lugn, för så är inte fallet. För att vara lycklig finns ingen gyllene formel och även om många tror sig bli lyckliga med pengar tror jag inte att man kan köpa sig lycka. Visst, jag kan spara ihop till min villa i Italien men när jag väl är där, kommer jag vara lycklig? Kanske lite mera lycklig än i Sverige, men lycka är så mycket mer. Det täcker alla sidor av människan och livet. Således måste jag också ägna mig till sådant jag tycker om och mår bra av - det som fyller min vardag, ger mig energi och livslust. Gör jag detta tror jag att jag kommer vara lite mer lycklig.

När jag skriver detta känner jag att pengar aldrig kommer göra mig lycklig. Kanske kan de hjälpa mig att underlätta mitt liv och på det sättet underlätta min sökning efter lycka, dvs. att ägna min tid till det som gör mig glad, varm därtill ger mig en "mening med livet". Men pengar som objekt kommer aldrig göra mig lycklig. Jag tror, att när allt kommer omkring, handlar lycka, som så mycket annat här i livet, om acceptans. Precis som du måste acceptera att börsen går upp och ned, om du inte vill sälja med förlust såklart (i din "falska övertygelse" att du sedan kan tajma marknaden), måste du acceptera att lycka är något flytande och aldrig för alltid gällande. Njut istället då du känner denna starkt och låt bli att bekämpa när du känner lidande därtill olycka. Att bekämpa är som att sälja dina innehav bara för att börsen går ned. Du dämpar dina lidelser för tillfället men kommer sedan ångra dig när börsen går upp. Och då köper du in dig igen och innan du vet ordet av är siffrorna röda och... ja, jag tror ni ser metaforen tillika vad som följer. För varje gång kommer det krävas mer och mer för att du ska uppnå det du kallar för lycka.

Släck istället ned skärmen, acceptera att denna dag/vecka/månad är röd. Du kan inte bekämpa eller bestämma en känsla, för om så vore fallet skulle jag bestämma att jag varje dag skulle vara lycklig och ta mig tusan vad underbart livet skulle vara! Detta oavsett om jag hade 1 miljon på banken eller 1 miljon i skulder.

Det finns en sak du kan bestämma och det är att du lovar dig själv att acceptera såväl dina lyckokänslor som dess motsatser.  Du kommer att känna den och du kan göra att du känner mer av samma genom att acceptera den och dess motsats - lidanden. Genom detta förhållningssätt tror jag att du kommer finna mer lycka i din vardag.

Förvisso, som ovan sagts, kan pengar vara ett medel som ger mig möjlighet att få uppleva mer lycka. Om jag är lycklig av att skriva en bok, bo  på en vingård i Italien och ägna kvällarna till att diskutera filosofi, ja...om pengar kan göra att jag kan göra så visst, då är pengar en viktig del i min strävan efter lycka. Dock, de gör mig inte lycklig! De är bara ett medel, inget mer! Det är för detta jag valt att investera och bygga en utdelningsportfölj. Pengarna i sig är bara siffror, men dessa siffror kan hjälpa mig att få mer möjlighet att uppnå min lycka, för jag vet vad som gör mig lycklig.


Är jag ute och cyklar? Kanske är pengar ekvivalent med lycka? Krävs det en god ekonomi för att vara lycklig? Investerar du för att en viss summa pengar gör dig lycklig, eller är pengarna ett medel att kunna nå därtill uppleva mer lycka?

"If money cannot buy happiness, can you ever be truly happy with no money?"