Månadsavslut

Ännu en månad har fortgått och likt historien har oktober varit starkare än såväl augusti som september. Det har varit lärorikt och intressant att följa de, minst sagt, kraftiga kurssvängningarna i portföljen. 

Under oktober har ett par inköp gjorts. Bland annat har Emerson Electric och TGS Nopec tagits in i portföljen. Om Emerson kan jag rekommendera Långsiktig investerings analys och vad gäller TGS har Värdepappret skrivit en gedigen sådan (även Långsiktig Investering samt Småbolag & Undantag har mycket matnyttigt skrivet om detta norska bolag).

Utöver dessa inköp har jag även gjort ett tredje dito: Travelers Companies Inc.(TRV). Jag hade inte läst eller hört något om detta, minst sagt, fina bolag innan Ägamintid skrev om dem på sin blogg. Därefter läste jag om dem på deras hemsida samt på Divided Mantra. Jag kommer ej gå in på för många detaljer à la en analys, dels för att det inte passar sig på tråkiga "månadsavlutsinlägg", dels då jag anser att såväl Ägamintid som Divided mantra lägger fram dem mer än väl. Därtill har Värdepappret sagt att de kommer skriva om bolaget i det nummer som släpps den 30/11. 

Det jag främst gillar med bolaget är att nästan 70 %, räknat de senaste 10 åren, av resultatet kan härledas till investeringsportföljen, som består av räntebärande papper på kort löptid. Ungefär 40 % av dessa förväntas mogna de kommande tre åren. Detta leder till den spännande frågan var räntan då kan komma stå, men då det mer står för dörren att den kommer öka/stiga/befinna sig högre kommer TRV att gynnas med sin konservativa portfölj.

Således är tre bolag intagna denna månad. Jag känner mig en aning "osäker", då jag nu har över 85 % investerat av mitt totala kapital samt att ca 20 % av dessa investeringar är i amerikanska bolag. Jag tvivlar ej på bolagen men det är ändå en otillfredsställande känsla som finns inom mig. Jag kommer ha kvar TRV men släpper inte känslan kan jag komma att släppa det, och då endast pga. att jag då  kommit fram till att jag just nu inte är mentalt mogen att ha mer än ca 1 200 000 kr investerat.

Det finns även en sorts obekväm känsla i att ha handlat mycket på en kort tid, vilket går emot många av de kriterier andra investerare har (vilka jag även försöker förhålla mig till).

Jag hade planer på att ta in Vardia och har flera gånger suttit med knappen på köp. Dock, och detta kan låta konstigt i betraktarens öron, har jag ej kunnat förmå mig att åter ta in det i min väska. Sedan sommaren, då jag drog upp mina investeringskriterier, har dessa mer och mer kommit att segmenteras och även om jag finner Vardia som en extremt fin, om än fortfarande riskfylld, investering förmådde jag ej att trycka på köpknappen. Jag tror inte att de kommer göra om samma redovisningsmisstag som tidigare och med en ny ledning samt fina förvärv såsom Espen Husstad (som direkt köpte 1 miljon aktier) borgar det väl. Dock, de går fortfarande ej i vinst samt kan jag ej släppa den förlust jag fick lida i bolaget (visst; jag valde förlusten då jag sålde).

Sedvanligt kommer här de obligatoriska månadssiffrorna. Sparkvoten förhåller sig på en jämn nivå och det känns roligt att se hur mycket pengar jag kan sätta i arbete. Denna månad landade den på 75 %, vilket är i linje med tidigare månader.

Vad beträffar utdelningar har en sådan inkommit och jag tackar NCC för en fin månadspeng på 2394 kr. Nästa månad väntas utdelningar från b.la. Atlas Copco, Johnson & Johnson och Kinder Morgan.

Då börsen gått mer plus än minus har det totala kapitalet kommit att öka och jag är för första gången över 1 400 000 kr vid ett månadsavslut! Nu hoppas jag att denna siffra är den nya ”botten” och att 1,5 miljoner kronor nås inom en inte allt för lång framtid. Dock är jag noga med att ständigt påminna mig den fina sagan om sköldpaddan och kaninen.

Hur blev din månad?

Mer ved på "jag-vill-nå-mitt-mål"-brasan

Mitt syfte att kunna välja att bara arbeta halvtid från och med år 2026 har aldrig varit en sorts ”fix-idé” för mig. Dock har det alltid känts skönt att kunna snegla och spana mot ett mål. Detta kom, för cirka en vecka sedan, då jag var och handlade på ICA, att ändras. Förvisso är mitt mål fortfarans inte en "fix-idé" men det kom att bli alltmer påtagligt i mitt sinne.

Då jag alltid handlat i denna butik samt, i allmänhet, har lätt att prata och hälsa på de anställda, ”känner” jag ett flertal av dem. En av dessa tog emot mig vid kassan och slog in mina varor. Killen i fråga är 25 år och har jobbat på ICA i cirka 2 år. Han har nu fått fast tjänst och säger sig vara nöjd.
Om han har planer på att studera e.d. vet jag inget om, då det oftast blir ”Hej!”, ”Såg du matchen igår?”, ”Har ni ingen parmesanskinka?” ”Är oliverna slut? WTF?!” e.d.

Två veckor innan den incident jag hänvisar till åkte han på semester i Turkiet. Jag pratade med honom dagarna innan, då han skar upp lite påläggsskinka vid charken, och han var då lyrisk och spänd inför denna resa. Han såg verkligen fram emot den och pratade om vad han skulle göra (vila, sola, bada, äta och dricka gott etc. Dvs. "the usual").

Nu, då han slog in mina varor vid kassan, möttes jag av ett kort ”Hej” och hela hans kroppsspråk samt minspel skrek ut ”olycklig”, ”fången”, ”låst” och ”ekorrhjul”. Det var som om Ozzy Osbournes "Soulsucker" personifierats  och dragit ut hans livskraft. Förvisso kan han ha haft en dålig dag, vilket känns som mer troligt. Ändock fick jag dessa vibbar och kom att tänka på mig själv, min livssituation, var jag är och vart jag vill.

Jag kom fram till att jag har det riktigt bra; hälsan är behåll, mat finns på bordet, taket täcker mitt huvud, några skulder finns inga att nämna, är delägare i en bostadsrätt, har fast jobb etc. Därtill har jag (ju) en relativt stor portfölj. Detta är extremt viktiga, värdefulla och fina ”tillgångar” och jag ställde mig frågan vad är det jag vill – i dag, i morgon, om ett år, om tio år?  Därtill ställde jag mig frågan om hur jag kan använda dessa tillgångar för att maximera utfallet av min resa mot mitt mål.

Mina slutsatser blev att jag inte vill vara som han i kassan; leva för en/ett par veckors ”frihet” och sedan låta sig plågas resten av årets dito. Jag vill verkligen kunna äga en möjlighet att själv välja vad jag vill göra när jag vill, var jag vill och hur jag vill.
Visserligen är "fredagskänslan" skön och vetskapen om att två dagars vila står för dörren, men... visst kan man ha samma känsla med att jobba deltid alt. ej jobba överhuvudtaget (och då syftar jag på att det just är "fredag" och inte vetskapen om 2 dagars ledighet). 

Det har varit svängiga dagar på börsen och vissa bolag har kommit med starka rapporter medan andra inte gjort det. En majoritet av mina bolag tillhör det förstnämnda, men även ett par tillhör de sistnämnda, såsom SHB A, KMI, Nordea samt Fortum. När jag läser deras rapporter ser jag vad alla andra ser: minusresultat, röda soffor  sänkta prognoser etc. Dock blir jag ej orolig, då jag har räknat med att alla bolag i min portfölj, på ett eller ett annat sätt, kommer ha dåliga perioder under min resa mot 50 % frihet. Så länge det fundamentala ej drastiskt ändras ser jag ingen anledning att trycka på ”sälj”. Historiken talar för att jag gör rätt men detta är ingen garanti för framtiden. Vi har i dag Greklandskrisen, IS, flyktingströmmar, Kina, minusränta, oljan, Eva Romson … ja, vi har mycket som skriker ”rött” och vem vet; kanske kommer alla dessa faktorer göra att historiken inte återupprepas? Kanske kommer Mellanöstern att ”braka samman”? Kanske, kanske, kanske… ett magiskt ord som ömsom är bekvämt att använda, ömsom obekvämt att få höra.

Det är nu, i stunder likt dessa, jag verkligen tänker på var jag är, vart jag vill och hur jag skall nå dit. Att fokusera på annat hjälper mig inte; det finns andra som gör detta mer än nödvändigt.

Hur skall jag nå till mitt mål och hur kan jag utnyttja de tillgångar jag har?

• Fortsätt investera regelbundet i starka och vinstgående bolag. Dock måste jag bli bättre på att sprida mina inköp över en längre tid. Detta är en svaghet jag upptäckt hos mig själv.

• Fortsätta att jobba (jag tycker om att jobba. Det ger mig mycket att känna mig önskad och behövd. Likaså har jag ett jobb med underbara kollegor och mina arbetsuppgifter är verkligen belönande).

• Inte drabbas av någon sorts hybris utan försöka se och agera logiskt därtill rationellt.

• Försöka hålla samma sparkvot under en lång tid för att snabbare öka såväl värdeutveckling som utdelningskraft.

Jag skulle kunna skriva många flera punkter. Dock väljer jag att bara skriva en till, vilken jag anser vara den viktigaste:

• Pengar är inte allt. Lev i dagen (men inte för den), njut av det lilla och stora; umgås med vänner och familj; köp det du vill om du känner en stark känsla för det; spara mindre om ditt välmående ”kräver” det; var ute och inne, läs en bok, spela ett spel, skaffa fru, barn och kombi; åk till Liseberg;  ta en fika med vännerna; spy galla i det tysta över (blivande) svärmor, tvinga ned den billiga snapsen vid farfars sillbjudning; håll med släktens viktigpetter att det verkligen är sant att dagens ungdom nog allt är extremt bortskämd; låt bli att debattera om huruvida man får/inte får ta av det undre lagret i den berömda tillika omdiskuterade Aladdinasken. Kort och gott: LEVA LIVET!

Hur tänker du kring ditt "Var är jag",  "Vart vill jag" samt "Hur skall jag nå dit"?
Filosoferar du över frågor likt dessa och hur använder du dem? Är det sunt att ha dessa vid jämna tillfällen? Finns det en risk att man, mer eller mindre, ser sig själv som en "sim", som man kan ändra, styra och försöka kontrollera från ett "tredje-persons-perspektiv"?

Vad skulle du göra om du inte var rädd?

I still don't know what I was waiting for

And my time was running wild 

A million dead-end streets

And everytime I thought I'd got made

It seemed the taste was not so sweet

So I turned myself to face me

But Iv'e never caught a glimpse

O how the others must see the faker

I'm much too fast to take the test (Changes, D. Bowie)

Förändringar… ibland tuffa, krävande, utmanande och upplevda som omöjliga; ibland lätta, snabba, milda och upplevda som relativt enkla att genomföra. Gemensamt är att de fodrar en kraftansträngning som i sin tur förutsätter en underliggande vilja. Utan en vilja och ett syfte kommer det bli omöjligt att uppnå ett mål. Detta är enkel psykologi och matematik – inget kneg, ingen deg; no pain, no gain etc.

Likt många av mina bloggrannar har jag läst Mr. MoneyMustaches inlägg om sparandets makt samt densammes inlägg om vikten av att börja tidigt (och således bli ”fri” tidigare). Därtill har jag även läst Petruskos fina inlägg, lekt med Stefan Thelenius ”egentalande” sparkalkylator, låtit mig ryckas med i 40procent20års kalkylark osv. När man läser dessa inlägg och ser de talande och motivationsökande tabellerna därtill diagrammen, slås man av vilka möjligheter envar har – om envar ”bara” tar dem till sig. För det är just det som krävs; att du tar dem till dig samt gör verkstad av snacket – att du vågar införa en förändring! Om du ser och vet att om du väljer att gå väg A kommer mål A att uppnås; likaså om du väljer att fortsätta på väg B kommer du inte uppnå mål A utan fortsätta mot mål B, vilket du ej är nöjd med (för då skulle dina tankar kring "väg A" inte ha väckts).

De senaste veckorna har jag läst en rolig, intressant och lättsam bok som heter ”Vem snodde osten” (S. Johnson, 2000). Denna är riktad mot management och hur man som chef/ledare kan ändra en organisation, men den lämpar sig lika väl för en vanlig Svensson om den läses som en allegori (hej Dante Alighieri!). Skulle det nu vara som så att du ej finner tid, ro eller lust att läsa kan du också se denna film (OBS! Den tycks vara inspelad MED en ost i VHS-kvalité)

Bokens fyra huvudpersoner, vilka gestaltar olika personligheter, består av två möss, Sniff och Snabb, samt två pysslingar, Suck och Stön. Dessa fyra bor i en labyrint och är på ständig jakt efter ost. En dag upptäcker de Ostation C och tror sig ha funnit Paradiset med ett stort ”P”. Här finns ett överflöd av all den ost man kan tänkas önska sig och under en lång tid kommer såväl möss som pysslingar dagligen till oststationen för att frossa.

Pysslingarna blir tjockare och tjockare och i sitt frossande och goda leverne märker de inte att osten börjar sina. Mössen Sniff och Snabb ser däremot en skillnad och en dag ger de sig osentimentalt vidare mot nya, ännu oupptäckta, ostförråd. Vad händer då? Jo, Suck och Stön börjar just göra det de är mästare på: sucka, stöna och beklaga sig för att någon har stulit deras ost. De känner sig illa behandlade och börjar prata om att livet allt är bra orättvist. Dock, efter en lång tid, börjar Suck fundera och tvivla. Om han och Stön stannar här kommer de dö av svält. Han fortsätter fundera och skriver: ”Vad skulle du göra om du inte var rädd?” på labyrintväggen.

Att införa något nytt i sitt liv, som t.ex. att skära ned på utgifter för att öka sitt sparande, ändra investeringsstrategi, då tidigare lett till rejäla minussiffror, eller börja med gyttjebrottning kan vara något tufft, men om du har börjat tycka att osten nog väl har börjat lukta illa och smaka mögel kanske alternativen inte är så dåliga? Visst är det jobbigt att bege sig ut efter ny ost, men i förhållande till att äta en möglig och illaluktande sådan känns det som att svaret är självklart, eller?!

Boken har flera slående och tänkvärda citat. Förvisso är dessa i samma stil likt de du finner i valfri ”hej-kom-och-hjälp-mig”-bok. Dock är jag av uppfattningen att dessa tål alltid att upprepas likt ett mantra.

De frågor som fick mig att reflektera över såväl min ekonomiska som personliga position och de relationer jag har till olika människor, saker, händelser etc. i livet var b.la.

1. Vad skulle du göra om du inte var rädd?
   Vad skulle du göra om du inte var rädd för att exempelvis hoppa fallskärm men hade en vilja till det? Vad skulle du göra om du ville spara mer pengar men känner en obekvämhet eller t.o.m. rädsla för att skära ned på dina utgifter.Vad skulle du göra om du upplever din investeringsstrategi som bristande men känner en rädsla att våga testa en ny?
   
2. Om du inte förändras riskerar du att utplånas!
   Att bara stå och stampa på ett och samma ställe gör att din utveckling är... allt annat än just en sådan. Du lär dig föga nytt, upplever inget nytt och allt är, i princip, samma sak dag in och dag ut. Till slut blir du mer som en robot; du gör det du ska men inget mer; känner ingen lycka i det du gör. Förändringar gör att du känner dig levande och därför är det viktigt att våga förändras!
   
   
   
3. Den som lösgör sig från sin rädsla känner sig fri
   Rädslan sätter ofta käppar i hjulet för oss; Jag är trött på att alltid beställa min Quattro stagioni men jag är rädd för att en Hawaii kanske inte är god… Utan att våga, utan att utsätta sig, kommer du för alltid vara dömd att äta din Quattro stagioni med halvtinade räkor och vattniga musslor; för alltid vara dömd att cykla samma väg till jobbet, jobba samma tider varje dag, månad och år, längta till samma semester varje år… med andra ord: du förstärker de lås som håller dig fast i ekorrhjulet!
   
   
   
4. Gamla sanningar leder sällan till ny ost.
   ”… så har jag alltid gjort”. Okej, vad roligt. Och var befinner du dig nu? Har den ”sanning” du levt efter varit bra? Vart har den tagit dig?  Varför har du en röst som suktar efter förändring om den tidigare nu är ”sann”?

Att våga problematisera och ifrågasätta ett beteende, en livsstil, en filosofi, hållning, ställningstagande etc. i syfte att utvecklas och förhoppningsvis uppleva något bättre och starkare är en viktig uppgift du måste göra – detta oavsett område! Kanske är du nöjd med många saker i ditt liv men mindre nöjd med andra. Varför har du ej gjort något åt det du är mindre nöjd med? Beror det på rädsla? Beror det på tids- och energibrist? Om det beror på det sistnämnda bör du ta dig en allvarlig funderare på vad som är viktigast; hinna med X och Y eller att ändra en del i mitt liv som troligtvis kan leda till en bättre hälsa och leverne (och därmed mer tid, energi och lugn)? Beror det på rädsla? I sådana fall finns bara två alternativ; ge upp eller ta fighten. Se målet, snöra skorna, på med störtkrukan, känn doften av champagnen och lägg manken till!

Har du investerat under en lång tid men känner att utkomsten av din strategi inte varit något vidare? Har du försökt att skära ned på utgifterna men ändå inte lyckats spara mer med valda metod? Börjar osten bli en Roquefort-wanna-be?

Att fortsätta med samma metod gång på gång och hoppas på att resultatet förändras är, enligt Albert Einstein, detsamma som idioti. Således är det du och ingen annan som måste ändra sig! 

"Insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results"

Sitter du just nu och känner doften av möglig ost? Känner du en unken och bitter eftersmak av frukostens ostmacka? Är du rädd? Vad skulle du göra om du inte var det?

  

Är inflation ett nödvändigt ont i en ekonomi?

Inflation or deflation?

Tell me, if you can

Will we be Zimbabwe

Or will we be Japan?

Credit markets came undone

And still are in distress

Will the dollars in my mattress

Buy much more next year or less? (Inflation or deflation, M. Hazard)

”Det är det nödvändigtvis inte! Men det har blivit detta på grund av centralbankernas metod att bekämpa underskott och öka inflationen med att trycka mer pengar. Inflationen är mer på 'tapeten' nu bara för att det är extraordinära tider."

Detta var en av de flera tankar jag fick när jag ställde mig frågan angående om inflation är ett fundament i den ekonomiska världen. Dock, efter att ha läst, filosoferat samt diskuterat med såväl Platon som Sokrates och de övriga viktigpettrarna kom jag att komma fram till att det har en plats i oeconomica mundi.

Min slutsats är att inflation är en grundläggande faktor, ett fundament, i alla ekonomier och den tenderar att hända på grund av olika orsaker; dessa kan vara såväl initierade som dess antonym.

Låt oss förstå detta genom att titta på olika typer av inflation utifrån två olika skolor:

Den Keynesianska skolan

1. Efterfrågeinflation: En obalans mellan utbud och efterfrågan leder till att priserna stiger upp. Antingen ökar efterfrågan på grund av konstant tillförsel eller minskas leveransen på grund av ständig efterfrågan. Efterfrågan styrs av marknaden och utbudet beror på produktionen. Eftersom utbudet varierar på grund av naturliga orsaker och efterfrågan efter marknadssentiment sker denna typ av inflationen under tidscykler, exempelvis Indiens matinflation.

2. Kostnadsinflation: En ökning av insatskostnaderna (arbetskostnader, råmaterial etc.) driver upp priserna. Således är prisuppgången ett resultat av ökningen av produktionskostnaden. Detta kan inträffa på grund av skäl som varierar från allt mellan en regerings politik som naturkatastrofer och därmed kan dess förekomst inte uteslutas från diskussionen kring inflation.

Den Monetaristiska skolan

1. Efterfrågeinflation: På grund av underskottsfinansiering på makronivå eller på grund av ökad köpkraft (löneökning, vinst eller remitteringar) stiger efterfrågan i motsats till det som levereras, vilket leder till inflation. På makronivå händer detta när ett centralt institut applicerar underskottsfinansiering för att bekämpa redan existerande inflation. Globaliseringen har ökat lönerna för kvalificerad arbetskraft och med en ökad tillväxt och utveckling av ett lands ekonomi ökar också, generellt, dess folks köpkraft.

2. Kostnadsinflation: Varje kostnadsinflation är resultat av skapandet av en överdriven produktion av pengar, vilket har som syfte att öka penningflödet på marknaden. Detta är uppenbart när FDI eller FII plötsligt ökar eller när regeringen, i samverkan med Pensionsmyndigheten,  börjar spöka med aktier. Kostnadsinflation är även föremål för marknadsvillkor, aktörernas (irrationella!) känslor och därmed börshandel.

Således kan vi säga inflationen händer på grund av olika oundvikliga skäl och är en funktion av en växande ekonomi. Ekonomer tenderar att se det som ett nödvändigt ont när inflationen är hanterbar. Om detta är jag osäker, för skall man kunna styra inflationen?

Låt oss betrakta följande scenario. Det råder deflation i Springfields ekonomi, det vill säga priserna sjunker medan pengarnas värde ökar. Homer Simpson vill köpa ett ton stål i dag (varför kan vi bara fråga gudarna). Men varför ska han köpa i dag om han "vet" att värdet på stålet har sjunkit i morgon medan dito på pengar då har ökat?

Är inte anledningen till att vi investerar att penningvärde sjunker medan värdet på varor, värdepapper, tjänster etc. ökar? Om pengar i sig bara skulle öka i värde – varför då investera? Således är inflation ett ”nödvändigt” ont. Kanske man kan dra det så långt som ett obligatoriskt fenomen…(?)

Vad anser du? Är inflation en obligatorisk del i den ekonomiska naturen? Ska vi försöka styra den eller bör den lämnas att, mer eller mindre, styra sig själv?